RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1894. Andra Kammaren N:o 33.
Lördagen den 21 april.
Kl. 7 e. m.
§ I-
Herr talmannen anmälde till fortsatt föredragning stats¬
utskottets utlåtande n:o 9, angående regleringen af utgifterna
under riksstatens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till
ecklesiastikdepartementet.
Dervid förekom i ordningen först
Punkten 40.
Kongl. Maj:t hade föreslagit, att för tillbyggnad af nya Ang. tillbygg-
elementarskolans i Stockholm hus måtte upplåtas den statsverket na& af nVa
tillhöriga, hittills af hofstallet disponerade delen af qvarteret Be- skolans bus
ridarebanan; samt att åt samma skola måtte för utförande af
ifrågavarande byggnadsföretag beviljas ett räntefritt statslån å
220,000 kronor att återbetalas under loppet af fyratio år med 5,500
kronor årligen.
Utskottet hemstälde emellertid, att Kongl. Maj:ts förevarande
framställning icke måtte af Riksdagen bifallas.
Häremot hade reservation anmälts
af herrar E. Fränekel, 11. Ii. Törnébladh och S. G. von
Friesen, hvilka ansett, att utskottet bort hemställa om bifall till
Kongl. Maj:ts framställning i ämnet.
Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde:
Herr von Friesen: Herr talmani Det skal, som utskottet
anfört för sitt afstyrkande af bifall till Kongl. Maj:ts proposition,
Andra Kammarens Prot. 1894. N;o 33. 1
ILO 33. 2
Ang. tillbygg¬
nad af nya
elementar-
kolans hus.
(Forts.)
Lördagen den 21 April, e. in.
är -väsentligen det, att som Stockholms stad har lika stor nytta
af denna skola, som andra städer hafva af i dem förlagda läro¬
verk så bör det tillkomma Stockholms stad att ikläda sig bygg¬
nadsskyldigheten vid denna skola. Dervid skulle ju icke vara
något att erinra, om det icke vore staten, som grundlagt denna
skola och som åtagit sig hela underhållet af denna skola för ett
statens alldeles särskilda ändamål. Någon framställning Iran
Stockholms stad angående behofvet af denna skola föreligger all¬
deles icke. Det är sant, att Stockholms stad i viss man kan
kallas för ett rikt samhälle, om än dess skulder äro ganska be¬
tydliga och dess årliga utgifter ganska stora; ur den synpunkten
vore det i alla händelser väl icke någon fara i att lägga bygg¬
nadsskyldigheten på Stockholms stad. Men är Stockholms stad
på sätt och vis ett rikt samhälle, så gäller val detta ännu mera
om svenska staten, som i sig innefattar bland andra samhallen
Stockholms stad, och om svenska staten har för ett sitt ändamål
låtit ett företag komma till stånd, så synes mig icke väldigt
staten att kasta" detta företag ifrån sig på Stockholms stad.
Det kan ju också ifrågasättas, huruvida Stockholms stad
verkligen skall befinnas villig att ik!äda sig eu sådan byggnads¬
skyldighet, ty Stockholms stad har under de senare aren byggt
läroverkshus för högst betydliga summor. Ett, norra latmlaro-
yerket, blef färdigt 1880 och kostade 900,000 kronor; ett annat
realläroverket, blef färdigt 1890 och kostade omkring <00 000
kronor, och ett tredje, södra allmänna läroverket, blef färdigt 1891
och kostade 800,000 kronor, för att nu icke tala om de lägre
allmänna läroverken. Då Stockholms stad sålunda pa detta satt
sörjt för sitt behof af skolutrymme, sa kau det val hända, att
staden icke befinnes benägen att ikläda sig byggnadsskyldighet
vid denna skola, som är af staten anlagd för ett sarskildt ända¬
mål. Att Stockholms stad icke på något sätt förhållit sig njugg
i fråga om sitt skolväsen, det torde de af mig anförda siitrorna
bevisa, och att den icke heller varit njugg gent emot den skola,
hvarom här är fråga, vill jag nu också framhålla. Byggnads¬
skyldigheten vid denna skola åligger, som sagdt, staten, och
derför åligger det äfven staten att bekosta rektorsboställe eller,
då sådant boställe här icke finnes, att utgifva hyresersättnmg till
rektorn vid denna skola. För detta ändamål har staten anslagit
1 000 kronor, men staden beviljar åt rektorerna vid sina högre all¬
männa läroverk 1,500 kronor i hyresersättuing På denna grund
har framställning gjorts från nya elementarskolan, att btock-
holms stad måtte betala skolans rektor slalnaden mellan den
hyresersättning, som stadens öfriga nyssnämnda rektorer ta, ocn
den som nya elementarskolans rektor har från staten, och denna
framställning har staden bifallit. Stockholms stad betalai vi are
hyresbidrag till lektorerna och adjunkterna vid denna skola utan
att vara dertill pligtig, endast af eu viss billighetskänsla, emedan
Lördagen den 21 April, e. m. 3 y;0 33.
staden betalar dylikt bidrag till lektorerna, adjunkterna och kol- Ang. tillbygg.
legerna vid sina egna läroverk. Det årliga bidrag, som staden nad af nVa
lemnar till nya elementarskolan, uppgår till omkring 9,000 kronor fe™entf-
hvilket torde motsvara mera i kapital än det belopp, som man sko ans hws-
nu begär att staten skall offra för byggnadsskyldigheten vid ('Fort8')
skolan. Utskottet har icke satt i fråga, att icke fortfarande en
statens profskola skulle vara nödvändig och ändamålsenlig. Jag
vill här icke upptaga tiden med att utveckla, hvad nya elemen¬
tarskolan har verkat såsom profskola, ty det kommer nog att
framhållas af andra talare, derom är jag förvissad. Jag vill blott
framhålla, att det är tva årtal, som egentligen beteckna betydande
framsteg i det svenska skolväsendets utveckling, nemligen 1849
och 1873. De genomgripande reformer, som de åren genomfördes
1 skolväsendet, hade sina förebilder och sitt faktiska stöd i de
försök, som vid nya elementarskolan blifvit gjorda. Blott detta
är tillräckligt för att visa, hvilken stor betydelse en dylik statens
profskola har.
Man har sagt, att prof numera kunde anställas vid enskilda
läroverk; men dessa hafva icke den sjelfständighet och kunna
icke heller i samma mån tjena till förebild för statens läroverk
som ett stadens eget läroverk. Såsom sagdt, har utskottet icke
heller bestridt detta, utan utskottet anser också, att eu statens
profskola bör upprätthållas. Då så är förhållandet, synes det mig
icke vara lämpligt, att staten nu antingen kastar skolan helt och
hållet öfver bord eller också, såsom vilkor för dess fortvara, fordrar
att Stockholms kommun åtager sig byggnadsskyldigheten vid
densamma. Det synes mig knappast vara staten värdigt att gå
så till väga. 6 B
Det sätt, hvarpå byggnadsfrågan nu skulle lösas, är dessutom
förenadt med den största billighet, som gerna kan tänkas. Om
man vill räkna ut, hvad detta räutefria lån på 220,000 kronor
skulle representera i ett kontant anslag för tillfället, så skulle det,
om räntefoten antages till 0V2 procent, blifva ett belopp af
.103,000 kronor. Huru jemförelsevis obetydlig denna summa är,
finner man lätt, om man jemför den med den summa, som be¬
gärdes 1887 till nybyggnad för nya elementarskolan. Då gälde
det icke 100,000 kronor, utan i det närmaste 450,000 kronor och
således^ mera än fyra gånger så mycket, som nu begäres för samma
ändamål. Att få ett tidsenligt läroverk för denna ringa summa,
100,000 kronor, kunde naturligtvis icke gå för sig, om icke skolan
sjelf kunde lemna ett betydligt bidrag för ändamålet. År 1887
iirågasattes dessutom atr uppföra eu ny byggnad åt skolan på en
tomt i qvartoret Edelman mindre vid Nybrohamnen. Den tomten
är dyrare än den nuvarande, som derigenom skulle hafva blifvit
ledig, sa att i det hänseendet hade man icke kunnat göra någon
affär vid företagets utförande. Man skulle icke genom försäljning
ni den gamla tomten hafva erhållit några medel, med hvilka man
N:o 33. 4
Lördagen den 21 April, e. m.
Ang. tillbygg- kunnat bestrida en del af byggnadskostnaderna, ty hvad man af-
nad af nya sto(j j tomt det ena stället uppvägdes mer än väl af hvad
sklans^us man tog i anspråk på det andra stället. Det förslag, som här
* Portal föreligger, är sålunda efter min tanke synnerligen billigt.
1 ' Den nu föreslagna lösningen är dessutom synnerligen ända¬
målsenlig, tv läroverkets läge är mycket centralt, och då det upp¬
tager lärjungar från alla delar af hufvudstaden, är detta en stor
fördel. Med ett så centralt läge kan man naturligtvis icke begära
att få samma utrymme i fråga om tomt och lekplats, som om
man lägger läroverket längre bort från de centrala delarne af
staden.
Men med det begränsade antal lärjungar, som finnes vid
elementarskolan, och den anordning af tomterna i qvarteret, som
kan ega rum, när staten har dem samtliga i sin hand, synes det
mig, som om utrymmet skulle vara ganska tillräckligt. Man har
invändt, att det' icke är lämpligt, att skolan förlägges så i när¬
heten af Hötorget. Det kan vara en olägenhet, men den har
man sökt undvika derigenom, att man i den föreslagna bygg¬
naden lägger korridorerna åt Hötorget och skollokalerna åt
gårdsplanen. Jag har hört invändning deremot att skolrummen
sålunda komma mot söder, men i vårt kalla klimat behöfver man
icke vara rädd för det. Det kan ju hända, att på våren i slutet
af maj och på hösten i början af september solen blir väl varm,
men då finnas ju medel att utestänga den. Ett af de nya läro¬
verken, som Stockholms stad byggt, har sin hufvudfasad full¬
ständigt mot söder, och någon olägenhet deraf har icke försports.
Jag tror derför, att man med lugn kan anse den lösning af
skolbyggnadsfrågan, som nu föreligger, vara, om icke idealiskt
den bästa, så dock fullt tillfredsställande. Jag tror också, att det
pris, för hvilket lösningen kan åstadkommas, är i hög grad bil¬
ligt, och då det synes mig, som om staten icke bör gå så till våga,
att den kastar från sig byggnadsskyldigheten för ett sitt särskilda
ändamål på eu enskild kommun, Stockholms stad, kan jag icke
annat än yrka bifall till den kongl. propositionen och afslag å
statsutskottets framställning i ämnet.
Herr Petersson i Runtorp: Ja, saken är väl icke alldeles
så tydlig. För min del finner jag mig föranlåten att yrka bifall
till statsutskottets hemställan och afslag å den kongl. propo¬
sitionen.
När det nu har tillkännagifvits, att Stockholms stad icke
behöfver nya elementarskolan, så får jag säga, att staten behöfver
den ännu mindre, ty här är så tillräckligt med skolor i landet,
som fabricera studerande, att staten icke behöfver lägga sig i den
saken. Jag tror, att det finnes angelägnare utgifter.
Jag vill dessutom framhålla eu annan sak, nemligen att i
andra städer och på landet skolhusen byggas af kommunerna
Lördagen den 21 April, e. m.
5 N:o 33.
sjelfva, och då behöfver väl staten icke bygga skolbus åt Stock- Äng. tillbygg-
holm, helst som här enskildt har sagts, att Stockholm i sina skolor
har utrymme för 1,260 lärjungar mer, än som nu der finnas. Det s&0/ang hus.
synes mig sålunda, som om staten icke skulle behöfva ådraga sig (Forts)
utgifter för att få ännu flera skolor här. Jag anser det vara
öfverflödigt, att staten har en sådan kostnad för en ny skola.
Det har nog framhållits, att nya elementarskolan skulle vara
eu profskola, men jag tycker, att, när der profvats i mer än 30
år, man borde kommit till insigt om, huru man vill hafva det.
Detta är den ena saken; en annan är, att om Stockholm icke
vill hafva en profskola, så kan det finnas andra städer, som skulle
vara tacksamma öfver att få mottaga en sådan. Inom utskotts-
afdelningen sades det, att hvilken skola som helst kunde an¬
vändas till profskola. Om vi skulle erbjuda t. ex. Göteborg eu
sådan profskola och denna stad mottoge anbudet, så skulle staten
få skolan för ett ofantligt mycket billigare pris än här är i fråga.
Jag finner sålunda alla skål tala för att Riksdagen icke bifaller
Kongl. Maj:ts förslag, synnerligast derför, att, när man på senare
tiden icke gifvit anslag från statsverket till skolor i städerna i
allmänhet, man icke behöfver göra det till en skola i Stock¬
holm.
Kostnaderna äro icke så små, som här framhållits, och
tomten har icke heller ett så obetydligt värde.
Jag yrkar afslag å Kongl. Maj:ts framställning och bifall
till utskottets hemställan.
Herr Ljungman: I motsats till den siste talaren skall jag
be att få framhålla, att så länge folket i staten är mägtigt andlig
utveckling, är det nödvändigt att hafva läroverk, der försök kunna
göras för att allt mer och mer utveckla undervisningen till det
bättre. Hvad särskilt denna kammares ställning till under¬
visningsfrågor beträffar, så vill jag framhålla, att denna kammare
många gånger uttalat den önskan, att undervisningen i latin
borde börja först i sjette klassen. Direktionen öfver nya elementar¬
skolan har också redan 1887 anhållit att få göra försök i den
rigtningen. Det vore naturligtvis synnerligen förmånligt för sådana
försöks utfall, om läroverket snarast möjligt kunde sättas i sådant
skick, att försöken kunde genomföras med största framgång. De
försök, som redan gjorts vid det läroverket att börja undervisningen
i latin senare än vid andra läroverk, hafva utfallit synnerligen
förmånligt, så att 45 % af de lärjungar, som utgått från nya
elementarskolan, hafva fått det högsta eller näst högsta betyget
i latin. Denna omständighet synes tala för att ett försök i den
nämnda rigtningen vore till stort gagn för undervisningen vid
läroverken och skulle bidraga att göra undervisningen mer praktisk.
Då, efter hvad jag hört sakkunniga personer upplysa, de nu före¬
slagna byggnaderna skulle blifva ganska tillfredsställande och
5:o 38. G
Ang. tillbygg¬
nad af nya
elementar¬
skolans hus.
(Forts.)
Lördagen den 21 April, e. ro.
summan i fråga icke är synnerligen stor, hemställer jag om bifall
till Kongl. Maj:ts proposition.
Herr G runde 11: Den förste ärade talaren har så fullstän¬
digt belyst den föreliggande frågan och visat, hvilken nytta det
skulle medföra, om eu nybyggnad för ifrågavarande skola komme
till stånd, att det till äfventyra icke är nödigt att jag tager till
ordet. Då jag emellertid varit i tillfälle att på stället taga känne¬
dom om lokalerna, har jag icke kunnat underlåta att yttra ett
par ord.
Jag har för min del funnit, att dessa skollokaler äro i högst
otillfredsställande skick. Utan öfverdrift torde kunna sägas, att
knappt något enda allmänt läroverk i vårt land kan uppvisa mer
otillfredsställande lärorum och att de flesta af våra folkskolor
hafva vida bättre.
Nå väl, säger man, då har väl Stockholms stad i likhet med
andra kommuner skyldighet att tillbygga lärohuset eller att upp¬
föra en ny, tidsenlig byggnad. Från början var jag af samma
mening, men då jag åt tillgängliga handlingar och särskildt af
statsutskottets betänkande inhemtat, att denna skola intager en
ganska egendomlig ställning, i ty att den skall vara »en ständig,
i hufvudstaden förlagd profskola, hvarest förbättringar i lärosättet
kunde, med afseende på elementarundervisningens fortgående
utveckling, försökas», torde skolan, så länge denna dess egenskap
icke blifvit uppbäfd, få betraktas såsom en statsinstitution, för
hvars uppehållande äfven i fråga om byggnader staten bör draga
omsorg. Då dessutom den nu föreslagna summan, som kräfves
för en ändamålsenlig tillbyggnad, synes mig vara ringa i jem¬
förelse med det stora ändamål, som vinnes, skall jag, herr talman,
be att få yrka bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Herr Jonsson i Hof: Ingen lär väl kunna bestrida, att
icke nya elementarskolans lokaler för ett lärjungeantal af 300
äro otillfredsställande och för trånga. Men frågan är, dels huru¬
vida man behöfver behålla ett så stort lärjungeantal för att fort¬
sätta med den profundervisning, som der eger rum, och dels
huruvida det är skäl i att bygga ut denna skola i akt och mening
att för framtiden hafva qvar denna särskildt stående skola. Det
kan sägas, att med ett så ringa lärjungeantal, och då de öfre
fyra klasserna skola vara delade på 2 linier, det blir en relativt
dyr undervisning, då blott ett fåtal lärjungar komma på hvar¬
dera limen. Det förefaller mig nästan — förutsatt att denna
profskola fortfarande skall ega bestånd — som om det egentligen
vore af vigt att på den klassiska Amen anställa prof rörande
när ett språk skall börja läsas i den ena eller andra klassen.
Ty hvad beträffar den reala limen, så torde väl knappast der
kunna anställas prof af någon egentlig betydelse för undervis-
7 S:0 SB.
Lördagen den 21 April, e. m.
ningen. Således, om man vill, att skolan skall vara qvar såsom Ang. Mlbygg-
pro ['anstalt sådan den nu är, finnes det enligt min mening tvenne eleJntayr_
vägar att gå: den ena att minska antalet lärjungar till 200, och skolans hus.
den andra att jemte minskandet af antalet lärjungar inskränka (Forte.)
läroverket till eu enda linie. För mig är det bär hufvudsaken,
huruvida det är skäl att auslå det lånebelopp, som här är i fråga,
för att för framtiden slå fast eu sådan skola. Jag tror, att hvad
Riksdagen år 1887 yttrade i afseende på nybyggnadsfrågau, fort¬
farande eger sin giltighet; nemligen a!t, när den reform af de
allmänna läroverken, som är på dagordningen, förr eller senare
måste blifva löst i den ristningen, att höjda termiusafgifter skola
införas, kan det sättas i fråga, huruvida, efter den reformens
genomförande, man behöfver alla de skollokaler, som finnas i
Stockholm. Det kan hända, att, äfven om denna skola upphörde,
utrymmet i de andra skolorna blefve tillräckligt för lärjungarne
ändå; och i sådan händelse tror jag det icke vore på sin plats
att bevilja detta låneunderstöd.
Men det är äfven andra anmärkningar att framställa mot
denna byggnadsplan. För det första är det eu ovanlig form för
ett låneunderstöd, då man här vill, att staten skall träda emellan
med ett räntefritt lån att amorteras på 40 år. Jag vågar säga,
att säkerheten för att detta lån blir amorteradt vare sig på 40
eller 50 eller 60 år, icke synes vara så synnerligen stor. Skolans
styrelse har beräknat, att genom eu viss höjning af termins-
afgifterna skulle för hvarje år ett belopp af 5,500 kronor kunna
afläggas, och med detta skulle lånet kuuna amorteras. Men det
kunde ju hända, att, om termiusafgifterna höjdes, tilloppet af
lärjungar till skolan minskades, och då finge man ej heller den
summa, som behöfdes för amorteringen. Och jag tror, att följ¬
den desto snarare skulle blifva den nämda, derest, som sagdt,
läroverksfrågan i den närmaste framtiden blir löst och en allmän
höjning af afgifterua kommer att ega rum. Då kan det hända,
att denna amortering torkar in på halfva vägen, och då får resten
af lånet efterskänkas; detta torde således ej blifva eu så billig
affär, som man föreställer sig.
Hvad för det andra skolans läge och anordningen af den
nya lokalen beträffar har af den förste talaren redan medgifvits,
att läget ej är särdeles tillfredsställande; och det är det verkligen
ej heller. Skolan ligger nemligen vid ett starkt trafikeradt torg,
och nybyggnaden skulle få ena fasaden mot eu trång gata på
cirka 30 fot med eu saluhall på andra sidan, fråty hvilken all
möjlig lukt skulle komma att tränga upp i skolans lokaler, och
den andra fasaden mot eu lika trång gata, om också icke samma
olägenheter i afseende på luftförhållandena der förefinnas. För
öfrigt skulle byggnaden komma att te sig temligen egendomligt
till det yttre. Den nuvarande skollokalen är af 2 våningars höjd;
sedan skulle deu nya byggnaden ställas i norra delen af tomten,
N:o 33. 8
Ang. tillbygg¬
nad af nya
elementar¬
skolans hus.
(Forts.)
Lördagen den 21 April, e. m.
der vagnsskjulen nu stå, och med sin fasad skjuta upp öfver den
gamla skolans fasad. Fönsterindelningen m. m. i nybyggnaden
skulle också svära emot den arkitektur, den nuvarande lokalen
har, så att, som sagdt, ett högst otillfredsställande yttre blefve
följden af eu sådan nybyggnad, som här är i fråga.
För öfrigt tror jag, att behofvet af en sådan profskola som
nya elementarskolan numera icke är lika stort, som det möjligen
ursprungligen var, och att, om för resten prof fortfarande höra
anställas med olika lärometoder, sådant mycket väl kan låta sig
göra vid en af rikets öfriga skolor, utan att staten behöfver bygga
eller hålla lokal för sådant ändamål. Ty hvarför skulle icke
hvilken stad som helst gerna låta sitt läroverk vara en sådan
profskola? Meoingen är ju, att de prof, som anställas, skola
hafva till syfte förbättringar i det nuvarande undervisningssättet,
och ingen kommun kan väl hafva något emot att i sin skola så
fort som möjligt se förbättringar komma till stånd. Det skall
väl vara eu gifven fördel för hvilken läroverksstad som helst att
få en sådan profskola inrättad hos sig, derest det anses nödvän¬
digt, att den fortfarande finnes till.
Talaren på bohuslänsbänken nämnde, att vid denna skola
prof nu skulle anställas för att utröna, i hvilken klass man skulle
börja med latinet, och att det derför vore af vigt, att denna skola
finge vara qvar. Mot detta vill jag invända, att sådant prof väl
kan ega rum utan att bygga till lokalen, om man inskränker
antalet lärjungar. För experiment särskild! i den rigtni ngen
svnes mig således icke någon nybyggnad vai’a nödvändig’ och
för öfrigt finnes det äfven en annan synpunkt att se saken ifrån.
Tv om denna skola skulle upphöra såsom profanstalt, så torde
väl de privata läroverk, som tid efter annan uppstå, icke under¬
låta att anställa prof i den ena eller andra rigtuingen allt efter
det håll, åt hvilket sympatierna luta.
På t J om byggnaderna kan jag slutligen icke underlåta
att nämna, att den nuvarande lokalen med sin ena gafvel stöter
intill tekniska skolans hus. Den tillbyggnad, som här är i fråga,
skulle komma att stöta intill eu annan byggnad, som innehafves
af generalstabens litografiska anstalt. Båda dessa inrättningar
äro mer eller mindre eldfarliga, och äfven det tycker jag okär
betänkligheterna mot förslaget att förlägga skolan på den nu¬
varande platsen.
Hur jag således än ser saken, tror jag, att utskottoi haft
goda skäl för sin afstyrkande hemställan, till hvilken jag, herr
talman, tager mig friheten yrka bifall.
Herr Themptander: Då jag har det föga hugnesamma upp¬
draget att vara ordförande i direktionen för nya elementarskolan,
kan jag icke underlåta att till besvarande upptaga några af de
Lördagen den 21 April, e. m.
9
N:o 33.
anmärkningar, som under diskussionen här blifvit gjorda mot Ang. tillbygg-
Kongl. Maj:ts förslag rörande tillbyggnad af denna skolas hus. nåd af nya
Jag säger, att uppdraget är föga hugnesamt, och jag säger det 8^Xns hus.
uteslutande med hänsyn till de sorgliga lokala förhållanden, som (Forts)
vid denna skola göra sig gällande; ty det kan icke vara annat ‘
än sorgligt att se ett läroverk år efter år nödgas fortsätta sin
verksamhet i en så bristfällig lokal som den ifrågavarande. Att
denna byggnad är det sämsta skolhus, som finnes i denna stad,
utgör visserligen icke ett tillräckligt skäl för att anse densamma
underhaltig, men jag är öfvertyga^ om att, i händelse detta skol¬
hus stode under inspektion af någon af statens folkskoleinspek¬
törer, hade det för länge sedan varit utdömdt och vederbörande
blifvit ålagda att uppföra ett nytt skolhus motsvarande de for¬
dringar, som gällande läroverksstadga uppställer på Järnverksbygg¬
nader i våra dagar. Jag kan derför ej annat än hemställa, om
det kan vara värdigt staten, att, när den i ett undantagsfall som
detta sjelf håller skolhus, detta icke i någon mån skall motsvara
de fordringar, som staten eljest ställer till och med på de minsta
kommuner i landet i afseende på deras folkskolehus.
Nu är det visserligen icke någon, som bestrider lokalernas
otillfredsställande beskaffenhet, och ingen heller, som bestrider
behofvet af en ombyggnad, hvilket äfven den senaste talaren
medgaf; men man hänvisar till Stockholms kommun. Det har
af den förste ärade talaren i afton påvisats, hurusom de förvänt¬
ningar, man i detta afseende ställer på Stockholms kommun,
näppeligen äro af den beskaffenhet, att man har fog fordra, att
de skulle af kommunen infrias, och detta af de allra mest giltiga
skäl. Stockholms kommun eger visserligen precis samma skyl¬
dighet som andra städer, som hafva elementarläroverk, att prestera
erforderliga byggnader för de samma i den utsträckning, som för¬
hållandena på platsen kräfva. Omfånget af denna skyldighet är
i afseende på Stockholms stad regleradt genom särskilda kongl.
bref, och staden är ålagd att hålla byggnader för 3 fullständiga
elementarläroverk och 3 femklassiga. Denna sin skyldighet att
hålla läroverkshus har Stockholms stad fullgjort på det sätt, att
staden nybyggt skolhus för de 3 fullständiga läroverken under
de senare åren och likaledes dels iordningstält och dels ombyggt
byggnaderna för de 3 lägre elementarläroverken. Den samman¬
lagda kostnad, som staden för nybyggande och iordningställande
af dessa läroverkshus under de senare åren utgifvit, belöper sig
till ungefär 'dx/z millioner kronor. Jag skall vidare be få nämna,
att staden härvid förfarit så klokt, att den icke bestämt omfånget
af dessa hus efter behofvet för ögonblicket, utan tilltagit dem så
störa, att de kunna motsvara de anspråk, en växande folkmängd
kan för eu längre framtid ställa på dem. Följden har blifvit,
att de af Stockholms stad bvggda skolhusen kunna inrymma ett
lärjungeantal, som efter officiella uppgifter med 1260 platser
N:0 83.
10
Lördagen den 21 April, e. m.
Ang. tillbygg¬
nad af nya
elementar¬
skolans hus.
(Forts.)
öfverstiger det nuvarande lärjungeantalet. Äfven om man icke
anser det lämpligt att till sista plats befolka hvarje läroverk, kan
man likväl med fullkomlig säkerhet påstå, att dessa af Stockholms
stad bekostade skolhus inrymma platser för 1,000 lärjungar mer
än som för närvarande finnas.
När Stockholms stad således redan har byggt skolhus, som inne¬
hålla platser för omkring 1,000 lärjungar mer än som för närva¬
rande besöka skolorna, kan Riksdagen då med miusta fog af Stock¬
holms stad begära, att staden skall bygga ytterligare skolhus? Äfven
om de 300 lärjungar, hvilka finnas i nya elementarskolan, skulle
skickas till de öfriga elementarskolorna i Stockholm, blefve det
cirka 700 platser öfver i de andra skolorna, och det finnes enligt
min tanke under sådana förhållanden icke den minsta tänkbara
anledning till att Stockholms stad skulle känna sig manad anslå några
medel för ett sådant ändamål, som här ifrågasättes. Nu säger man:
Eftersom nya elementarskolan finnes i Stockholm, är den ju före¬
trädesvis besökt af stockholmare. Ja, men det är ju likgiltigt för
oss stockholmare, om vi skicka våra söner i det ena eller i det andra
af läroverken här i Stockholm. När skolan eu gång finnes i Stock¬
holm, är det å andra sidan gifvet, att en del föräldrar, som der äro
bosatta, skicka sina barn i denna skola, hvaremot, om skolan ej
funnes i Stockholm, dessa barn naturligtvis skickades till de andra
elementarläroverken i staden för att der få sin undervisning om¬
besörjd. Stockholms stad har således icke behof af att på lång tid
utgifva en enda skilling för anskaffande af nya läroverkshus, och det
synes mig derför icke i någon mån vara påkalladt att i detta
fall ställa några anspråk på staden. Men, säger man, vid sådant
förhållande är det ju bäst och enklast att draga in hela skolan.
Ja, mine herrar, om Riksdagen ville säga rent ut, att den önskar
draga in skolan, skulle jag anse det vara bättre än att vägra an¬
slag till dess ombyggnad. Ty att bibehålla ett läroverk, som man
icke vill på ett tidsenligt sätt tillgodose med nödiga lokaler, kan
icke vara staten värdigt. Det vore enligt min tanke ett mycket
öppnare och ärligare svar att säga: Vi draga in detta läroverk.
När vi åter tänka på den sidan af saken, kommer man natur¬
ligt att göra sig den frågan: Hvad är då detta läroverks speciella
uppgift? Jo, det är att vara en profskola. Att vara eu profskola
för elementarundervisningen betyder ju att vara eu anstalt, som
är afsedd att vara till gagn för hela landet, för hela elementar¬
undervisningen i landet. Sådant kan ju icke vara något specielt
stockholmsintresse, det måste vara hela landets intresse. Huruvida
åter eu sådan skola är behöflig eller icke, det är en fråga, hvarom
jag i likhet med flertalet af kammarens ledamöter i egenskap af
lekman i denna sak har svårt att bilda mig ett sjelfständigt om¬
döme. Jag får bekänna, att jag i denna fråga varit tveksam,
men att det varit en sak, som dervidlag på mig inverkat högst
väsentligt, och det är, att jag sett våra framstående skolman,
Lördagen den 21 April, e. m. 11 N.o 33.
oafsedt de olika åsigter, de i öfrigt i många stycken ha, vara Ang. tillbygg-
eniga deri, att eu sådan profskola är behöflig. Jag ber i det af- nad af nya
seendet få särskildt fästa mig vid den framstående skolman, som sMcmfhus
kontrasignerat den kongl. propositionen i detta ämne, och vid (F0rts)
den skolman, som i dag inledt debatten i denna fråga. Dessa ^
personer representera säkerligen, såsom vi alla veta, i sin upp¬
fattning af skolfrågor mycket vidt skilda åskådningar, men i
denna sak äro de ense, att en sådan profskola som nya elemen¬
tarskolan är behöflig.
Jag har i dag en stund åhört öfverläggningen i detta ämne
i Första Kammaren, och jag har äfven der fått det intrycket, att
de fackmän, hvilka der yttrade sig och äfvenledes säkerligen
hafva sins emellan skiljaktiga åsigter på elementarundervisningens
område, dock anse, att en profskola för elementarundervisningen
ar till väsentligt gagn.
Jag har naturligtvis haft tillfälle att i någon mån sätta mig
in i den verksamhet, som utöfvas vid nya elementarskolan, och
att, om jag så må säga, studera detta läroverks historia. Om jag
icke fruktade att för mycket inkräkta på kammarens tid, skulle
jag derför kunna erinra om en mängd saker, som numera sedan
gammalt äro tillämpade i vår elementarundervisning, men på
hvilka det varit nya elementarskolan, som först fäst uppmärk¬
samheten. Då detta läroverk för något öfver 60 år sedan inrät¬
tades, skedde det, såsom vi alla veta, på grund af den mägtiga
rörelse, som då gjorde sig gällande mot det förfall, hvari elemen¬
tarundervisningen i vårt land ansågs ha råkat. Den störa läro-
verkskomité, som då tillsattes och på hvars initiativ nya elemen¬
tarskolan bildades, i syfte att vara en försöksanstalt på undervis¬
ningens område, har på grund af sin sammansättning med rätta
ådragit sig eu viss uppmärksamhet. Man vet, att i denna komité
sutto män sådana som Hans Järta, af Wingård, Tegnér, Wallin,
Pehr von Afzelius, Geijer, Berzelius, Agardh, Grubbe, von Weigel,
af Tannström, Lefrén, von Hartmansdorff och Anders Fryxell.
Herrarna finna sålunda, att denna komité ej var någon af vår
moderna tids dussinkomitéer. Jag ber vidare att i korthet få
erinra om några saker, som inom denna skola först vunnit sin
praktiska tillämpning, nemligen: föreningen af skola och gymna¬
sium till ett läroverk under samma rektor; de båda bildnings-
liniernas, den s. k. lärda limens och den s. k. reala liniens, före¬
ning inom samma skola; frihet på målsmans begäran från läs¬
ningen af ett eller flera af de gamla språken; latinets framflyttning
till eu senare klass i skolan; införandet af det svenska språket
såsom ett sjelfständigt undervisningsämne, med början på skolans
lägsta stadium; begynnandet af studiet utaf de moderna språken
framför latinet; åskådningsundervisning såsom grundval för under¬
visningen i allmänhet; införandet af naturvetenskaperna uti under¬
visningen. I sistnämnda afseende vill jag nämna, att vid denna
N o 83. 12
Lördagen den 21 April, e. m.
Ang. tillby,gg- skolas stiftande infördes bland läroämnena undervisning om växt-
nad af nya och djurverlden, under det eljest föga spår af något sådant stu-
elementar- (jjum fans yjj andra elementarläroverk. Vidare ber jag få fram-
* ° i!<s' hålla, att gymnastik och vapenöfningar infördes i denna skola,
°r s.) jnnan dessä öfningar existerade vid något annat läroverk i Sveriges
rike än vid krigsakademien på Karlberg. Slutligen vill jag fästa
uppmärksamheten på att skolhygienen först beaktades i denna
skola, och att läkarebesigtning af lärjungarne der först förekom.
Vilja herrarne af detta icke finna och erkänna, att åtskilliga vig¬
tiga impulser på undervisningens gebiet dock blifvit tågna genom
denna skolas verksamhet?
Det har af eu talare på kalmarbänken blifvit sagdt, att, när
man hållit på att experimentera i så många årtionden, som man
här gjort, det kunde vara nog med prof nu. Mot denna upp¬
fattning måste jag inlägga den kraftigaste gensaga. Om på något
område utvecklingen fortfarande måste göra sig gällande, så är
det väl på undervisningens För min enskilda del vågar jag
hoppas, att den tid aldrig måtte komma, då det svenska sam¬
hället anser, att det hunnit eu punkt, utöfver hvilken det icke
vidare kan komma i utveckling af sitt undervisningsväsende.
Vidare vill jag fästa uppmärksamheten derpå, att denna skola
icke heller under eu senare tid stält sig likgiltig för förbättringar
på undervisningens område. Tvärtom. Sedan åtskilliga år till¬
baka hvilar nemligen hos Kongl. Maj:t ett förslag, framstäldt af
skolans lärarekollegium och dess direktion, afseende lösning af
ganska intressanta spörsmål på nämnda område. Att detta för¬
slag ännu ej kunnat slutligen pröfvas af Kongl. Maj:t, beror åter
derpå, att förslaget icke kan tillämpas, så länge de nuvarande
lokala förhållandena i nya elementarskolan existera. Många af
herrarne veta kanske, att, då det nuvarande skolhuset byggdes,
det skedde på en tid, då inom denna skola försöksvis tillämpades
eu metod, som i väsentliga delar nu är öfvergifven, eller den
metoden, att alla lärjungarne vid undervisningen voro församlade
i eu enda stor sal och icke, såsom nu är behöfiigt, voro fördelade
på särskilda rum för olika klasser. Hvad denna skola behöfver,
är derför att få en lokal, som möjliggör undervisning i särskilt
rum för hvarje klass. Förrän eu sådan anordning åstadkommits,
kunna icke de nya spörsmål, som på senare tid blifvit väckta,
få sin lösning. Dessa spörsmål angå icke något mindre, än dels
latinets ytterligare framflyttning till en senare klass och dels en
mycket vigtig förändring på den reala linien Då, såsom jag
vet, flertalet i denna kammare är intresseradt för de reala studi¬
ernas utveckling, kan det vara skäl att nämna, att man icke
kunnat undgå att finna, att det för närvarande ej är rigtigt väl
bestäldt i alla afseenden med denna linie. Det finnes nemligen
endast en reallinie, och på denna linie lägges det synnerlig
vigt på de matematiska och naturvetenskapliga ämnena. Men
13 N:o 83.
Lördagen den 21 April, e. m.
nu är det så stäldt bär i verlden, att icke alla menniskor kunna Äng. tillbygg-
blifva matematici eller äro mäktiga att komma så långt i det
matematiska studiet, som fordras; och dels är det för en mängd ^MS
behof här i lifvet icke heller angeläget att skaffa sig djupare /Forto>)
insigter i matematik och naturvetenskap. Hvad som brister på
den, reala linien, det är, att det icke också finnes en linie, der
hufvudvigten lägges på den moderna språkundervisningen. Nya
elementarskolans direktion har ock till Kongl. Maj:t inlemnat för¬
slag om att bilda två linier på den reala linien, eu matematisk-
naturvetenskaplig samt en språklig, och mellan bvilka linier lärjun-
garne skulle lemnas valfrihet. Men detta förslag förutsätter natur¬
ligen också, att i viss mån förändrade bestämmelser meddelas
rörande afgångsexamen, så att man kunde få pröfningen vid af¬
gångsexamen anordnad efter den olika linie inom den reala linien,
som af lärjungarne valdes. Detta är nu ett sådant spörsmål, som
jag tror, att en hvar, som är intresserad för de reala studiernas
utveckling, icke kan undgå att tillerkänna en ganska stor betydelse.
Således torde nog prof framdeles vara behöfliga, och det är
då ingen annan än staten, som lär kunna med tillförlitlighet an¬
ställa dylika. Den hänvisning, som i detta afseende gjorts till
de enskilda läroverken, får jag upprigtigt säga, att jag tror icke
vara tillfredsställande, ty för att anställa prof, måste man vara
förvissad om att dessa prof kunna fortgå under en längre följd
af år, man måste vara förvissad om att de lärjungar, med hvilka
man börjar att anställa prof, sedermera allt jemt komma att hand¬
ledas i den afsedda rigtningen. Nu är det alldeles gifvet, att de
enskilda läroverkens bestånd ingalunda alltid är betryggadt; de
kunna verka några år och sedermera upphöra. De enskilda läro¬
verken äro för sin tillvaro beroende af sina ekonomiska tillgångar.
Det måste då blifva en mycket ömtålig sak för en föreståndare
för ett dylikt läroverk att gifva sig ut på en sådan vansklighet
som den att mottaga lärjungar, hvilka skola undervisas efter all¬
deles nya metoder, tvärtom måste han företrädesvis ega ett be¬
stämdt intresse att handleda sina lärjungar i närmaste öfverens¬
stämmelse med hvad som fordras vid de allmänna läroverken, och
han kan icke enligt min tanke i allmänhet stå till svars för och
han får icke tillräckligt förtroende af föräldrarne, om han i sin
skola mottager lärjungar för att med dem anställa experiment på
undervisningens område. År det statens mening att använda de
enskilda läroverken till profskolor, ja, då får åtminstone staten
understödja dem i helt annan utsträckning, än den gjort hittills.
Såvida prof skola anställas, måste de derför enligkmin tanke
företrädesvis anställas uti en statens skola, och vidare är det nöd¬
vändigt, att dessa prof ega rum i den omfattning, att resultatet
af desamma i någon mån blifver belysande för sitt ändamål,
hvilket det icke kan blifva, om det icke tinnes tillräckligt antal
lärjungar.
N o 83. 14
Lördagen den 21 April, e. m.
Ang. tillbygg
nåd af nya
elementar¬
skolans hus.
(Forts.)
Då man här talat om att nedsätta lärjungarnes antal vid nya
elementarskolan till 200, så är just felet med denna minskning
det, att, om man nedsätter antalet, man får för små klasser på
det högre stadiet, ty det är ju gifvet, att lärjungarnes antal under
fortgången af skoltiden mer och mer minskas och att således
med två hundra lärjungar de högre klasserna blifva mycket få¬
taligt besökta. Skall man då dessutom hafva olika bildningslinier,
så blir naturligen lärjungarnes antal ännu mindre på hvarje
linie.
Mot herr Olof Jonsson, som nyss hade ordet och som
tycktes anse, att sådana prof, hvarom här är fråga, skulle hafva
sin egentliga betydelse för den klassiska linien och icke så mycket
för den reala, ber jag för min del få säga, att, som jag anser
den reala linien hafva en mycket större framtid än den klassiska,
det är af ofantligt mycket större intresse, att dessa prof gälla
den reala än den klassiska linien.
Man har äfven talat derom, att, i händelse man förläde
denna profskola till någon annan af rikets städer, man icke skulle
hafva någon svårighet att finna eu kommun villig att upplåta
lokal för densamma. Den saken tror jag dock icke är så alldeles
tydlig och klar, ty först och främst kan det ju hända, att man
kan råka på eu kommun, som befinner sig i samma ställning som
Stockholm, nemligen att redan hafva anskaffat läroverksbyggnader
i tillräcklig omfattning. Att återigen förlägga denna skola till eu
liten stad, är ju icke heller lämpligt, om man vill hafva tillräckligt
antal lärjungar. För öfrigt ber jag få beröra en annan sak, som
gör, att en sådan skola icke lämpar sigaunat än i eu mycket stor
stad. Lärjungars öfvergång från annat läroverk till en sådan prof¬
skola eller från densamma till en annan skola är nemligen icke
lätt att verkställa, utau i följd af den alldeles säregna anordningen
af eu profskola tvärtom mycket svår, hvilket gör att jag tror, att
det alldeles icke skulle uppfattas på de flesta ställen i landsorten
såsom någon fördel att få en sådan profskola, utan det skulle tvifvels¬
utan komma att heta: »ja, vi vilja mycket gerna hafva ett läroverk,
men låt oss få ett af den vanliga formen». Deremot, då det
finnes ett så stort antal lärjungar att tillgå som i Stockholms stad, är
det ju möjligt och har äfven visat sig, att man kan få ett till¬
räckligt antal lärjungar för eu så beskaffad profskola.
Man har fäst sig vid att den föreslagna formen för statens
mellankomst är något ovanlig, och statsutskottet har förklarat, att
det icke funnit den vara tilltalande. Ja, ovanlig erkänner jag
gerna att.den är; men icke förstår jag, att den icke skulle vara
tilltalande. Jag trodde deremot, att statsutskottet skulle finna det
i hög grad tilltalande, om statsinstitutioner kunde anlita en så
beskaffad utväg för att minska statens utgifter. Det är ju fråga
om att bestrida en utgift af 220,000 kronor, och då har man
erbjudit eu form, hvarigenom denna utgift, 220,000 kronor, i
Lördagen den 21 April, e. m.
15 N:o 33.
sjelfva verket reducerats, såsom den första talaren uppgaf, till An#, tillbygg-
cirka 103,000 kronor. Det är sålunda eu nedsättning med mer naf af
än hälften af den utgift, hvarom är fråga. För min del må jag hus
säga, att denna form synes mig vara den allra mest tilltalande, (Forta.)
som kan väljas, när det är fråga om att bestrida en utgift för
statens räkning. Nu har deu siste ärade talaren anmärkt, att
man icke har någon garanti för att det, som skall återbetalas,
verkligen blir återbetala. Jag vill i det afseende! anmärka, att
det icke är fråga om, såsom han tycktes tro, att framdeles höja
terminsafgifterna, ty dessa afgifter äro redan höjda till det ifråga¬
satta beloppet på grund af ett utaf Kongl. Maj:t förlidet år lemnadt
medgifvande. Denna höjning tillämpas redan och har icke visat
sig verka till någon minskning i afseende å tilloppet af lärjungar.
Skulle det mot förmodan visa sig i framtiden, att lärjungarnes
antal vid denna skola i betydlig mån skulle komma att minskas,
ja, då finnes visserligen ingen anledning att vidmagthålla läro¬
verket, ty om det icke har tillräckligt antal lärjungar, så fyller
det icke sitt värf och gör icke det afsedda gagnet. Men jag är
fullkomligt öfveitygad om att denna farhåga icke kommer att få
något stöd i verkligheten, och skulle den återigen besannas, skulle
det visa sig, att lärjungarnes antal sjönk, så att en indragning af
skolan blefve följden, då gjorde staten i sanning en alldeles
briljant affär, ty jag ber att få påpeka, att den tomt, som då
blefve disponibel, är i följd af sitt läge ytterst värderik.
Ehuru jag afgjordt är af den uppfattning, att Stockholms
stad icke har något att skaffa med denna sak och att man derför
icke kan påräkna något bidrag från Stockholms stad, så kan jag
likväl medgifva, att frågan ju kan ställa sig annorlunda, om man
gör staden ett sådant erbjudande, som synes mig skina fram i
statsutskottets betänkande, hvarigenom i följd af tomtens värderika
beskaffenhet Stockholms stad genom att förvärfva densamma
kunde med fördel disponera den för något sitt ändamål och
sedermera anvisa åt elementarskolan en billigare tomt. Det är
visserligen tänkbart, att, om man ville erbjuda staden en sådan
affär, den kunde vara förtjent att tagas i öfvervägande, men jag
fruktar för min del, att, när det komme till kritan med denna
affär, det ärade statsutskottet vore den sista, som vore benägen
att ingå på denna tomtupplåtelse till Stockholms stad, och det
vore i min tanke ytterst beklagligt, om icke statsutskottet i det
hänseendet bättre bevakade statens intressen, än det skulle göra
genom att gilla en sådan tomtupplåtelse. För min del anser iag,
att statsutskottet skulle handla alldeles korrekt, om det afböjde
eu sådan öfverlåtelse, ty huru ser denna tomt ut? Jag förmodar,
att många af herrarno tagit densamma i betraktande. Jo, den
är en rektangel, der på en sida finnes tekniska skolan och på
on sida generalstabens litografiska anstalt och statybildhuggarc-
bostället Sedan skulle de båda återstående sidorna bildas af
N:0 83. 16
Lördagen den 21 April, e. m.
Ang. tillbygg- detta elementarläroverkshus. Nu kafva dessa fyra hus på tomten
nåd af nya en gemensam gård, och skulle man göra en tomtupplåtelse åt
skolans hus Stockholms stad, så finge man naturligen icke endast upplåta
(Forte) den yta’ På hvilken husen äro byggda, utan äfven ett gårdsutrymme.
' r Men det gårdsutrymme, som finnes, medgifver icke någon delning.
Skulle man upplåta så stor del af tomten, som vore behöflig för
skolan, blefve följden, att man afhände sig nödigt gårdsutrymme
för alla de öfriga byggnaderna, som stå på tomten. Tomten är
nemligen, som sagdt, icke så stor, att det går an att stycka den,
så att särskilda gårdar kunna anvisas för de olika byggnaderna.
Således kan jag icke anse annat, än att eu tomtstyckning, hvari¬
genom staten afhänder sig någon del af denna tomt, vore en
bland de allra olämpligaste åtgärder, som gerna från statens syn¬
punkt kunde vidtagas, hvarför i min tanke erbjudandet till
Stockholms stad att möjligen reflektera på saken såsom en affär
icke lär någonsin leda till något resultat.
Jag har nu sökt besvara de erinringar, som här blifvit
gjorda, och jag ber slutligen att få fästa kammarens uppmärk¬
samhet derpå, att då uppenbarligen ett erbjudande till Stockholms
stad icke kan röna framgång, så kommer icke genom ett bifall
till utskottets förslag annat att inträffa, än att kammaren om
ett år kommer att stå inför samma situation som nu.
Är det då icke så godt, att kammaren redan nu befriar detta
läroverk från att lefva under nuvarande sorgliga lokalförhål¬
landen genom att anvisa en så ytterst måttlig summa, som 103,000
kronor i sjelfva verket är, när det gäller att få en byggnad åt
ett helt läroverk? Vill kammaren icke göra det, är det så godt,
att kammaren redan nu säger: Vi vilja icke hafva någon särskild
profskola, vi vilja icke uppehålla något särskildt läroverk för det
ändamålet, och derför vägra vi att bevilja anslag dertill. Det är
i min tanke ett mycket ärligare besked än det, som finnes i ut¬
skottets betänkande.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till Kongl. Maj:ts
proposition osb afslag å utskottets hemställan.
Herrar Odhner och Ramstedt förenade sig med herr
Tbemptander.
Herr Kardell: Herr talman! Efter det vältaliga och sak¬
rika anförande, som hållits af den siste ärade talaren, kan natur¬
ligtvis icke mycket vara för mig att tillägga. Jag vill endast
angifva, att äfven min åsigt är, att staten bör hafva en profskola,
ett läroverk, der sådana försök kunna göras, som fordras af den
upplysta allmänna meningen, men mot hvilkas genomförande
konservatismen inlägger sitt veto. En sådan skola har vårt land
i nya elementarskolan: i den skolan hafva med framgång många
reformer blifvit genomförda. Den siste ärade talaren bär anfört
17 N;o 33.
Lördagen den 21 April, e in.
exempel på många sådana reformer, som sedan kommit den Ang. tillbygg-
svenska elementarundervisningen i allmänhet till godo. Det kan w,d af nVa
icke vara något väsentligt för mig att tillägga. Jag vill blott
påminna derom, att äfven teckningsuudervisningen börjat i nya (Fort .
elementarskolan och sedermera införts vid de öfriga allmänna läro- °r
verken i vårt land. Jag skulle vidare vilja nämna t. ex. katekes-
undervisningens framflyttande till den tredje klassen. Den bar
nemligen länge varit borttagen ur de två lägsta klasserna i nya
elementarskolan.
En särskild uppgift för lärarne i nya elementarskolan är
att författa läroböcker. Under de 64 år, under bvilka nya
elementarskolan egt bestånd, hafva icke mindre än öfver 150
läroböcker blifvit författade af lärarne vid denna skola; och dessa
läroböcker hafva utgått i öfver 330 upplagor.
Om nu, såsom af utskottet föreslagits, Stockholms stad verk¬
ligen skulle öfvertaga byggnadsskyldigheten åt nya elementar¬
skolan, då är det alldeles gifvet, att den särskilda styrelse, som
denna skola nu har och som just utsetts med hänseende till
dess särskilda organisation och uppgift, skall upphöra, och att
skolan ställes under direktionen för Stockholms stads allmänna
läroverk. Det är temligen klart, att den direktionen icke skulle
vilja vara med om att fortfarande låta denna skola vara en prof-
skola; då skulle den blifva helt enkelt ett vanligt allmänt läro¬
verk. Jag är dock öfvertygad derom, att Stockholms stad aldrig skall
gå in på något sådant, i synnerhet efter det yttrande, som fälts
af den siste ärade talaren. Ty det är ju icke en skola, som skall
afhjelpa något lokalt behof af undervisning, utan det är, som sagdt,
en profskola, inrättad för hela det svenska folkets skull.
Herr Nils Petersson i Runtorp nämnde, att denna profskola
redan egt bestånd i så många år, att det vore tid nu att upphöra
med experimenten. Jag föreställer mig, att man icke kan tänka,
att experiment någon gång skola blifva obehöfliga. Ty den fort¬
skridande utvecklingen skall göra nya experiment nödvändiga, och
det i alla tider.
Herr Olof Jonsson sade, att man skulle kunna göra hvilket
statens läroverk som helst till eu profskola. Detta tror jag icke
vara möjligt; och jag tänker, att den form, som de allmänna
läroverken hafva i vårt land, lägger oöfverstigliga hinder i vägen
för sådant. Jag tror icke, att konsistorierna i landet skulle gå in på
att experimentera med sådana saker som t ex. framflyttandet af
katekesunder visningen till tredje klassen eller framflyttandet af latinet
till sjette klassen. I nya elementarskolan har latinet visserligen
framflyttats blott till don tomte klassen, medan det i de allmänna
läroverken börjar, såsom bekant, i fjerde klassen; emellertid är nu i
nya elementarskolan fråga om att'framflytta det till sjette klassen.
Samme ärade talare nämnde om att de privata läroverken
skulle kunna tjena till profskolor. Dessa privata läroverk kunna
Andra Kammarens Prof. 1894. K;o 33. 2
N:o 38. 18
Lördagen den 21 April, e. m.
Ang. tillbygg¬
nad af nya
elementar¬
skolans hus
(Forts.)
visserligen hafva organisationer, som afvika från de allmänna
läroverkens; men de äro ändock ingå egentliga profskolor. Ty de
kunna näppeligen experimentera med något nytt. Sedan de fått
sin säregna organisation, så behålla de den. Det är mycket, som
hindrar dem att slå in på nya banor, såsom också framhållits af
den föregående talaren. De privata skolor, som för närvarande erhålla
statsanslag i sin egenskap af ett slags profskolor, äro Palmgrenska
skolan, f. d. Beskowska skolan och Fjellstedtska skolan i Upsala.
Hvad Palmgrenska skolan beträffar, så är den nog en skola med
frisinnad och liberal organisation. Beskowlka skolan har, såsom
bekant, sett sig nödsakad att i det stora hela återgå i afseende på
organisationen till de allmänna läroverkens ordning. Hvad den
Fiellstedtska skolan beträffar, så får den, såsom bekant, allt från
år 1890 ett årligt anslag af 5,000 kr. Men ingen lär väl här
påstå, att den är någon profskola, ehuru den visserligen har en
ordning, som afviker från den ordning, som är rådande vid de
allmänna läroverken. I sjelfva verket är den blott ett slags student¬
fabrik.
Det skulle vara en stor skada för undervisningen i hela vårt
land, om nya elementarskolan skulle nödgas afbryta sin verk¬
samhet eller om den skulle blifva tvungen att fortfarande arbeta
under så ogynsamma förhållanden som nu, att ytterligare dragas
med så tränga och otidsenliga lokaler. Det är gifvet, att arbetet
i sådana lokaler icke kan bedrifvas lika så väl och med samma
framgång som i lokaler, hvilka äro rymliga och helsosamma.
Skulle nu emellertid mot förmodan denna profskola upphöra, så
skulle säkerligen måDga af de reaktionära icke hafva något mot
den saken. Det fins många, som anse, att vi hafva redan expe¬
rimenterat alldeles för mycket och att det kunde vara tid att sluta
dermed och sedan stå och stampa på samma punkt till den yttersta
dagen: det skulle vara ett idealtillstånd i reaktionens sinne.
Mig förefaller det vara vår skyldighet att uppehålla och be¬
vara denna af framsynta och frisinnade förfäder upprättade skola.
Den är ett dyrbart arf, som vi hafva efter 1820-talets bäste män
och som vi sjelfva böra lemna i arf till våra efterkommande.
Jag yrkar bifall till den kongl. propositionen.
Herr vice talmannen Danielson: Jag har inom utskottet
biträdt dess förslag på grund af den motivering, som af utskottet
anförts. Jag tror, att man derigenom skulle komma till en upp¬
görelse och, så att säga, från statens sida med något rimligt belopp
understödja denna skola. Men nu har man funnit här under
diskussionen, att de, som kunna eller anse sig kunna uttala
Stockholms stads intressen i detta fall, mena annorlunda. Här
har sagts gång på gång, att Stockholms stad icke har något sär-
skildt intresse för att på något sätt bidraga till denna skolhus¬
byggnad. Stockholms stad har byggt större skolhus än som be-
19 N:o 38.
Lördagen den 21 April, e. m.
höfvas; här stå 1,000 platser lediga o. s. v. Men jag vill fråga
de ärade talarne och alla dem, som i denna fråga hafva samma
åsigter: hvad är orsaken till att det lärjungeantal, som finnes
vid denna skola, är så öfvervägande från Stockholm, att endast
10 % äro från andra orter? Kan man då med skäl säga, att
Stockholms stad icke är intresserad för denna skola, då der är så
stort lärjungeantal från Stockholm och så litet från andra orter?
Det har ingen af herrarne talat om. Men det hade vi klart för
oss i utskottet; och då hemställer jag, om icke man har skäl att
anse, att Stockholms stad har särskild! intresse härvidlag, och
att vänta, att Stockholms stad gemensamt med staten vill ordna
denna läroanstalt, om man anser nödigt att hafva denna läro¬
anstalt såsom profskola.
Jag har visserligen icke den uppfattningen, att våra rön
och erfarenheter på dessa områden böra stanna. Ty det är ju
klart, att utvecklingen går framåt. Men att dessa rön skulle
bero på och, så att säga, hänga på denna skola, som Stockholms
stad särskildt använder, det har jag icke klart för mig. Ty det
kan ju hända, att, om det på allvar blir fråga om en skolreform, man
kan på annan ort eller vid annat läroverk inrätta en afdelning
för eu sådan profskola. Och då är ju ändamålet vunnet i alla
fall; man får se dessa rön, som man skattar så högt. Men då
kan också saken ordnas på ett billigare sätt, utan att vi nu be¬
höfva anvisa så stora belopp.
Derjemte är denna form af lån för mig en verklig nyhet.
Jag tror, att många af herrarne skola finna det underligt att
lemna ett räntefritt lån på 40 år å 220,000 kr. och så hafva den
förhoppningen, att skolan skulle kunna betala 5,500 kr. om året.
Det är ju endast en förhoppning; men man bygger så lätt på
förhoppningar. Jag anser, att staten icke bör lemna ett lån utan
garantier och icke heller på det sätt, att det skall vara räntefritt.
Deremot, om Stockholms stad erbjudit sig att åtaga sig någon
del af summan, tycker jag, att staten kunde lemna ett direkt
anslag.
Det är dessa förhållanden, som gjort, att jag icke kunnat
bifalla det kongl. förslaget; och jag har ännu icke blifvit rubbad
i denna öfvertygelse. Skulle kammaren bifalla det kongl. för¬
slaget, då tror jag verkligen, att vi skrida in på detta område
allt för fort, innan den stora reformen i afseende på undervis-
ningssättet kan hinna ordnas. Det har visserligen sagts, att sty¬
relsen icke befarar, att här icke skulle blifva in trades sökande.
Men det uttalandet tror jag icke man bör tillmäta allt för stor
betydelse.
Jag är derför af den uppfattningen, att äfven om skolan skulle
fortfara ett eller annat år i det läge, hvari den nu befinner sig,
så är dermed ingen skada skedd; och om dervid lärjungeantalet
skulle minskas, så voro det icke heller något farligt. Men under
Ang. tillbygg¬
nad af nya
elementar¬
skolans hus.
(Forts.)
N:0 33. 20
Lördagen den 21 April, e. m.
Ang. tillbygg¬
nad af nya
elementar¬
skolans hus.
(Forts.)
dessa år finge Riksdagen rådrum att se sig om, huruvida en
profskola skulle kunna ordnas på annat håll, kanske billigare
och bättre.
På dessa skäl har jag biträdt utskottets förslag, och jag tror,
att det skulle vara välbetänkt, om denna kammare också ville
bifalla utskottets hemställan, på det att vi må, såsom jag nyss
sade, få rådrum att se oss före, om denna sak kan ordnas billigare
och bättre och om det är nädvändigt att uppföra denna byggnad,
då Stockholms stad icke vill vara med derom och intet intresse
har derför mera än det öfriga landet. Det är just detta, som
förefallit mig så besynnerligt, att Stockholms stad icke skulle
hafva något intresse mer än det öfriga landet, då det just från
detta Stockholm finnes ett så stort antal lärjungar, hvilka kunde
haft tillfälle att i andra läroverk söka sin undervisning.
Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag.
Herr Wijkander: Herr talman, rnine herrar! Det har
af ett par föregående talare blifvit framhållet, hvilken vigtig roll
denna skola spelat uuder de gångna årtiondena, och det skulle
naturligen kunna sägas, att man redan derför borde tillgodose
denna skola med ett lämpligt byggnadsanslag, men långt krafti¬
gare talar för mig det behof, som onekligen för framtiden före¬
finnes att hafva en försöksskola här i Stockholm.
Då, snart sagdt, Sveriges alla högre läroverk lyda under sta¬
ten, och då ecklesiastikdepartementet i de allra minsta detaljer
reglementerar, huru dessa läroverk skola skötas, så är det natur¬
ligt, att det lätt uppstår stagnation, och förhållandena blifva
stereotypa; derför är det önskligt, att det på något ställe finnes
ett läroverk, der man under friare former kan göra försök. Man
kan då icke, såsom representanten för vestra Helsinglands dom¬
saga och nu senast herr vice talmannen framhållit, lägga ett så¬
dant läroverk i eu aflägsen del af landet; det måste ligga på en
ort, der meningarna skarpast bryta sig inbördes och der de mo¬
derna strömningarna visa sig kraftigast. Jag anser derför, att
det är af stor vigt, att forsöksläroverket just ligger här i Stock¬
holm, der förhållandena onekligen äro större än på något annat
ställe i vårt land.
Man kan icke heller vänta, att man med enskilda skolor,
försedda med statsunderstöd, skall kunna vinna detta ändamål.
Ty det är gifvet, att de icke kunna pröfva andra reformer, än
sådana, som äro populära inom de förmögnare klasserna. Man
kan nemligen icke påräkna, att till dylika skolor skola komma
andra än sådana barn, hvilkas föräldrar äro relativt förmögna,
och man måste derför inskränka sina försök till sådana, som
kunna vara för dessa klasser tilltalande.
Fördelen att hafva sådana försöksläroverk är naturligtvis
endast relativ. Om förhållandet nu vore detsamma som 1887,
Lördagen den 21 April, e. in. 21 N:o 83.
då det begärdes inemot en half million och dessutom eu värdefull -Ang. tillbygg-
tomt, så skulle kanhända äfven jag känna mig tveksam, om man nad af nya
borde bevilja så mycket. Men nu är förhållandet helt annor- fe}nent?r-
lunda. Här är fråga om en jemförelsevis så obetydlig summa S ?*'
som något öfver 100,000 kronor, och jag vill till och med påstå, ( J
att om man skall ställa sig på den krassa materialismens rena
ståndpunkt och endast tänka på sakens ekonomiska sida, så lig¬
ger det i statens intresse att behålla denna tomt för framtiden,
ty den kommer med säkerhet i framtiden att stiga ganska högt
i värde, och då i det qvarter, der denna tomt ligger, finnas andra
staten tillhörande institutioner, så är det ganska godt att hafva
denna tomt att använda till dessa, om det skulle visa sig, att
man i framtiden icke behöfde den för det läroverks räkning,
hvarom nu är fråga.
Stockholms stad har under de sista åren gjort så stora
uppoffringar för sina läroverk, att man sannerligen måste erkänna,
att de äro beundransvärda. Jag tror äfven, att man måste er¬
känna det faktum, att i denua stund Stockholms stad icke be-
höfver något nytt läroverk för att upptaga de elever, som der
finnas. Det är, såsom nyss uppgafs, till och med i de läroverk, som
Stockholm redan eger, utrymme för ytterligare 1,000 elever, innan
man behöfver bygga något nytt läroverk. Naturligtvis kommer
den stund, då detta blir behöflig!, men den stunden kan komma
att dröja ganska länge, då städerna, som vi veta, numera icke
tillväxa så hastigt som förr.
Herr talman, jag kan icke anse, att denna fråga är ett
lokalt stockholmsintresse, och jag ber derför att få yrka bifall
till Kongl. Maj ds framställning.
Häruti instämde herr Zotterman.
Herr Waldenström: Det är en gammal bekant erfarenhet,
att eu sak kan befordras dels genom styrkan af de skäl, som
gifvas för densamma, dels genom svagheten af de skäl, som
anföras mot densamma. Jag tror, att så är förhållandet äfven
med den här ifrågavarande saken. De skäl för förslaget, som
äro framhållna, synas mig vara af mycket tungt vägande natur.
Deremot synas mig de motsatta skälen vara ganska lätta.
När man t. ex. ser utskottet framställa det som en mindre
tilltalande form för understöd, att man lemnar ett lån, än t. ex.
att man gifver ett anslag, och när man hör vice talmannen lägga
så stor vigt på detta som han gjort, då frågar man sig med skal,
om icke iörslagets motståndare känna sig bra förlägna, eftersom
de tillgripa sådana grunder som denna.
När man vidare hör eu så framstående ledamot af kammaren
som herr Olof Jonsson mot den af Kong], Maj:t föreslagna planen
inlåta sig på sådana saker, som t. ex. huru husets fasad skulle
N:o 33. 22
Lördagen den 21 April, e. m.
Ang. tillbygg- komma att taga sig ut mot Hötorget och Slöjdgatan i samman-
nåd af nya har)g me(j (jen byggnad, som nu står der, äfvensom huru skolans
skolan» hus läge ' närheten af tekniska skolan, som han betecknat — af hvad
(Forts) anledning vet jeg icke —- som eu eldfarlig anstalt, skulle medföra
fara för densamma, då tänker jag, att han måste känna sig bra
svag och fattig på skäl, eftersom han i en så vigtig sak söker
försvar för utskottet i så svaga bevisningsgrunder.
Af flera föregående anföranden, som jag haft i denna kam¬
mare i frågor, som mera nära berört Stockholms stad, torde
herrarne känna, att jag visst icke hör till dem, som vilja skona
Stockholm. Men jag vill vara rättvis äfven mot Stockholm, och det
tror jag att Andra Kammaren bör vara. Ställa vi på Stockholm
de fordringar, som vi rättvisligen kunna ställa på den kommunen,
så böra vi å andra sidan icke heller ställa på densamma några
oberättigade kraf. Och lika litet som vi väl kunna anses hafva
skäl att fordra, att Stockholm skall bygga lokal t. ex. för tekniska
högskolan eller andra sådana läroverk, som äro statens uteslutande
egendom, lika litet tänker jag, att vi kunna med skäl fordra, att
Stockholms stad skall bygga lokal åt denna skola, som aldrig varit,
aldrig heller blir och aldrig varit ansedd för att vara eu Stock¬
holms stads läroanstalt, utan alltid varit och ansetts vara eu
statens uteslutande egendom. Stockholm har för öfrigt, såsom
den förste talaren i denna fråga påpekade, för denna skola gjort
uppoffringar och gör fortfarande uppoffringar, som årligen belöpa
sig till ett belopp, hvilket vida öfverstiger hvad staten skulle
göra genom att lemna det räntefria lån, som nu begäres. Dermed
tror jag, att Stockholms stad gjort nog för att motsvara den
större fördel, som naturligtvis Stockholm måste hafva af denna
skola än andra städer, af det enkla skälet, att den ligger i Stock¬
holm och icke gerna kan ligga på något annat ställe än der.
Stockholm har ju också öfvervägande fördelar framför andra städer
af alla öfriga statens institutioner, som äro förlagda i Stockholm,
utan att man derför fordrar, att Stockholm skall hålla lokaler
eller göra särskilda uppoffringar för dem.
Hvad nu beträffar lokalens beskaffenhet, så är den verkligen
mycket ruskig. Det är det minsta, man kan säga, att den är
mycket ruskig. Jag var för icke länge sedan inne och åhörde
undervisningen i ett lärorum innanför den stora salen, och jag
må säga, att när jag kom in der, gjorde det ett mycket obehag¬
ligt intryck på mig. Jag sade till läraren och sedan till rektor:
»Detta är ju ett förfärligt rum». — »Ak», svarade han, »det här
är en af våra bästa lokaler. Lektorn skulle komma in, då vi
läsa t. ex. i de rum, der vi hafva vårt zoologiska museum, eller
då vi hålla lektion i kemirummet, strax efter en kemisk lektion,
och få sitta i en luft, som är alldeles odräglig till följd dels af
lukten af djuren, som der äro förvarade, dels af de kemiska
experiment, som man nyss förut anstalt».
Lördagen den 21 April, e. m.
23 N:o 33.
Det berättades mig af en af lärarne der, att han frågat skol- Ang. tillbygg-
läkaren — om det var den nuvarande eller den föregående, mins
jag icke — om icke han skulle sätta dit sina pojkar, eftersom Solans hus
han var skolans läkare. »Nej tack», hade han svarat, »så dår- (Forte)
aktig är jag icke, att jag sätter in mina pojkar i så osunda
lokaler».
Man säger nu häremot, att elevernas antal kan inskränkas
till det urspruugliga, som fans, då skolans nuvarande hus byggdes.
Men om man också det gjorde, så vore lokalerna ändå odugliga,
och det af den enkla anledniugen, att när de uppfördes, så byggdes
de för en skola, inom hvilken det var fria flyttningar uti alla
klasser hela skolan igenom. Nu åter äro de fyra nedersta klasserna
fasta. Och då bör det vara lätt att förstå, att äfven om lärjunge¬
antalet inskränkes till tvåhundra, så duga ändå icke de nuvarande
lokalerna, för så vidt man fordrar, att de skola vara något så när
tidsenliga.
Dertill kommer en annan omständighet. Uti hvarje läroverk
kan man antaga, att omkring s/s eller 3/r af lärjungeantalet
sitta i de fyra nedersta klasserna. Om man nu här skulle in¬
skränka lärjungarnes hela antal till 200 och enligt nämnda beräk¬
ning t. ex. 130 af dem komme att sitta i de fyra nedersta klas¬
serna, så vore 70 lärjungar qvar för de fem öfverstå. Fördelar
man dessa sjuttio på fem klasser, hvardera omfattande två linier,
nemligen eu latinlinie och eu reallinie, och vidare, såsom meningen
är, delar den reala linien i två: eu matematisk och en språklig
reallinie, så skola herrarne vid anställande af denna division och
vid beräkning af hvad undervisningen skulle komma att kosta
per elev komma till resultat, som skola förvåna herrarne.
Dessutom är det eu erfarenhet, som hvarje skolman måste
göra, nemligen att lika svårt som det är att väl bedrifva under¬
visningen, när man har för många lärjungar i en klass, lika svårt
är det, när lärjungeantalet är för litet.
Hvad beträffar de reformer, som nya elementarskolan födt
af sig, äro de till allra största delen uppräknade af eu föregående
talare. Ingen af herrarne skall heller kunna neka, att alla de
vigtigaste förbättringar, som på läroverksundervisningens område
blifvit gjorda under de sista årtiondena, hafva haft sin rot i de
erfarenhetsröu, som blifvit gjorda vid denna skola.
Till det, som herr Themptander uppräknat, vill jag lägga
eu sak, som från min synpunkt är lika vigtig som de öfriga. Nya
elementarskolan har nemligen visat, att man kan bedrifva eu fullt
praktisk och tillfyllestgörande undervisning i kristendom, äfven
om man börjar med katekesundervisniugen först i tredje klassen.
Enligt min åsigt är det en lifsfråga för kristendomsundervisniugen
i våra läroverk, att katekesundervisningen framflyttas till denna
klass, och jag tror att den erfarenhet, som nya elementarskolan
i det afseendet gjort, skall blifva eu anledning till allmän reform.
N:o 83. 24
Lördagen den 21 April, e. m.
Ang. tillbygg¬
nad af nya
elementar¬
skolans hus.
(Forts.)
Herr Nils Petersson i Runtorp sade, att när man hållit på
med att profva under så många år, så kunde man skäligen anse
sig hafva profvat tillräckligt. Det der lät alldeles, som om herr
Nils Petersson icke bevistat den svenska Riksdagens förhand¬
lingar under det sista decenniet; ty om det någonsin visat sig
en jäsning på undervisningens område, en jäsning, som påkallar
nya prof för vinnande af nya erfarenhetsrön, så har det varit
under det sista årtiondet.
Herr talmani Jag skall på grund af hvad jag nu anfört
yrka bifall till den kongl. propositionen.
Herr Olof Jonsson i Hof: Att talaren på geflebänken
alltid har säkra och starka skäl att andraga för sina åsigter, det
är för ingen här i kammaren obekant; men nog kunde han vara
mera försigtig, när han påbördar andra att hafva ytterst dåliga
skäl, derför att man t. ex. vill klandra en byggnads yttre.
Jag ber att få påminna om huru för icke länge sedan just
en dylik fråga, som eu byggnads yttre utseende, inom riksdagen
spelade eu ganska stor roll — nemligen då det var fråga om
uppförande af riksdags- och riksbankshus å Helgeandsholmen.
Der var det visserligen fråga om ett riksdagshus och en lokal
för riksbanken, men här är det ju också fråga om en statens
byggnad, och således bör man väl äfven här se till, att jemväl de
yttre anordningarna blifva lämpliga.
Om det nu är obekant för herr Waldenström, att det före¬
finnes anledningar till eldfara i den tekniska högskolans lokaler,
så skall jag be honom påminna sig, att för icke länge sedan
skolan undergick en eldsvåda, och då der tillika finnas smedje-
härdar, som användas vid undervisningen, och dylikt, så torde
herrarne finna, att det icke är bara tomt prat, när man påpekar
att eldfara förefinnes.
Jag vill äfven säga, att om det är så angeläget att prof
skola anställas, så finnes det ett praktiskt sätt för att bereda ökadt
utrymme för eleverna. Såsom bekant är, står på dagordningen
frågan om indragning af den första, kanske de två första klas¬
serna i elementarläroverken. Sker detta, och framflyttas profven till
de högre klasserna, då beredes genom det minskade elevantalet
tillräckligt utrymme.
Det har äfven blifvit sagdt, att den konkurrens, som finnes
mellan de privata skolorna och statens skolor, icke skulle betyda
något, utan måste staten derför hålla sig eu profskola. Jag
undrar just, hvilken skola det var, som började bedrifva under¬
visningen i lefvande språk på ett mera praktiskt och bättre
sätt än förut. Jag undrar, om det icke var just en och annan
privatskola, som införde det sättet i undervisningen, att densamma
mest skulle 3ke på det främmande språket, icke på det svenska,
då deremot förut undervisningen lär hafva bedrifvits så, att en yng-
25 N:o 33.
Lördagen den 21 April, e. m.
ling, som efter aflagd examen kom till utlandet eller samman¬
träffade med en utländing, t. ex. en tysk eller fransman, icke
kunde tala ett ord med dessa personer. Denna brist har nu
blifvit afhjelpt, ehuru visserligen icke genom de offentliga sko¬
lorna, utan just på enskildt initiativ.
Jag tror dessa skäl skulle kunna anses vara lika hållbara
som dem, herr Waldenström anfört. Och får jag alltså fortfarande
yrka bifall till utskottets förslag.
Öfverläggningen var härmed slutad. Enligt de gjorda yrkan¬
dena gaf herr talmannen propositioner dels på bifall till utskottets
hemställan och dels på afslag derå och bifall till KoDgl. Maj:ts i
ämnet gjorda framställning; och fann herr talmannan den förra
propositionen hafva blifvit besvarad med öfvervägande ja. Som
votering likväl begärdes, skedde nu uppsättning, justering och
anslag af en så lydande omröstningsproposition:
Den, som bifaller statsutskottets hemställan i 40:de punkten
af utlåtandet n:o 9, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren, med afslag å utskottets nämnda
hemställan, bifallit Kongl. Maj-.ts förevarande framställning.
Röstsedlame uppräknades, hvar efter annan, och visade
140 ja mot 65 nej; varande alltså utskottets hemställan af kam¬
maren bifallen.
Punkten 41.
Kongl. Maj:t hade vidare föreslagit, att såsom bidrag till
uppförande i enlighet med faststälda ritningar af en ny byggnad-
för allmänna läroverket i Umeå måtte beviljas ett anslag af
125,000 kronor samt deraf för år 1895 anvisas 62,500 kronor,
men hemstälde utskottet, att Kongl. Maj:ts förevarande framställ¬
ning icke måtte af Riksdagen bifallas.
I eu vid punkten fogad reservation hade deremot af herrar
grefve G. Sparre, friherre F. W. von Otter, A. G. L. Bill ing,
F. Boström, E. Fränekel, O. M. Björnstjerna, B. G. von Heden¬
berg, I. Kerfstedf, friherre J. T. Gripenstedt, F. E. Pettersson,
H. B. Törnebladh och J. E. Wikstén hemstälts:
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning måtie på det
sätt bifallas att såsom bidrag till uppförande af en ny byggnad
Ang. tillbygg¬
nad af nya
elementar¬
skolans hus.
(Foris.)
Ang. anslag
för läroverks-
byggnad i
timed.
(Forts.)
N:o 83. 23
Lördagen den 21 April, e. va.
Ang. anslag för allmänna läroverket i Umeå på extra stat för år 1895 beviljades
för läroverks-anslag af 60,000 kronor.
byggnad i °
(Foit«) Efter föredragning af punkten anförde:
Herr Ryding: Äfven här föreligger en fråga om uppförande
med tillhjelp af statsmedel af ett elementarläroverkshus; men
under helt andra omständigheter än den näst föregående. Kongl.
Maj:t har i förevarande punkt föreslagit, att såsom bidrag till
uppförande i enlighet med faststälda ritningar af en ny byggnad
för allmänna läroverket i Umeå måtte beviljas ett anslag af
125,000 kronor. Utskottet å sin sida har hemstält, att denna
Kongl. Majits framställning icke må af Riksdagen bifallas. Såsom
skäl för denna hemställan har utskottet åberopat, att efter repre¬
sentationsförändringens genomförande Riksdagen städse afvisat de
förslag, som i syfte af anslags beviljande till uppförande af nya
läroverkshus blifvit hos Riksdagen gjorda, vare sig de framstälts
af Kongl. Maj:t eller af enskilda motionärer, samt att utskottet
anser det icke tillrådligt, att Riksdagen frångår den uppfattning,
som Riksdagen sålunda under en följd af år gjort gällande.
Den under den sista tiden följda praxis tiar utskottet såle¬
des upphöjt till en bestämd regel, från hvilken någon afvikelse
icke bör ega rum. Men ingen regel utan undantag, heter det,
och i detta fall synes det mig verkligen, som om man mycket
väl skulle kunna stipulera ett undantag utan att derigenom be-
* höfva frukta för något vådligt prejudikat för framtiden. Vi veta
alla, hvilken förfärlig eldsolycka, som 1888 öfvergick Umeå, och i
hvilket trångmål staden derigenom råkade. Riklig hjelp inflöt
visserligen från alla håll, men den kom de enskilda brandskadade
och icke samhället i sin helhet till godo. Detta har haft till
naturlig följd, att staden sedan dess fått anstränga sig till det
yttersta för att söka reparera skadan. Redan året derpå eller
1889 upptog staden ett statslån på 200,000 kronor, och år 1892
upplades ett obligationslån å 500,000 kronor. Till gäldande blott
af annuiteterna å dessa begge lån jemte ett äldre mindre stats¬
lån erfordras en uttaxering på de skattskyldige af mer än 3
kronor per bevillningskrona. Någon egentlig säker inkomst har
staden icke till bestridande af de ordinarie utgifterna, utan för
deras betäckande måste till allra största delen utdebitering anli¬
tas. Härtill kommer, att de upptagna lånen icke äro tillräckliga
att bekosta de gaturegleringar och planeringar med dera ar¬
beten, som ännu återstå, samt att staden, med den stora skuld
den redan åsamkat sig, icke gerna på nytt kan försöka sig på
upplåningens väg. Hvad som brister måste följaktligen fyllas
genom ytterligare uttaxeringar. Alla dessa omständigheter låta
befara, att utdebiteringen i detta lilla samhälle inom kort skall
uppgå till 10 kr. per bevillningskrona.
Lördagen den 21 April, e. m.
27 N:o 33.
Vid den stora eldsolyckan uppbrunno äfven allmänna läro- Ang. anslag
verkets byggnader och materiel. Till dessas återuppbyggande^'l^ä™JJr*s'
och återanskaffande har ingen del af de omnämnda lånen varit
anslagen, utan skolfrågan har behandlats såsom en sak uteslu- (Forts.)
tande för sig. Eu välbelägen tomt har inköpts och ett gymna¬
stikhus af sten har blifvit uppfördt, men ännu återstår sjelfva
hufvudbyggnaden. Kostnaden derför har beräknats till 196,000
kronor. Medel finnas icke tillgängliga till större belopp än icke
fullt 72,000 kronor. Det återstår således i rundt tal 125,000
kronor, eller just det belopp, som af Kongl. Maj:t äskats. Ett
så stort belopp är det likväl under nuvarande förhållanden omöj¬
ligt för staden att anskaffa.
För min del kan jag icke finna annat, än att bra mycket
talar för att staten här bör träda hjelpande emellan. Ett allmänt
läroverk fyller ju icke behofvet uteslutande för det samhälle, till
hvilket det blifvit förlagdt, och allra minst är förhållandet så i
detta fall. Umeå är en ganska liten stad. Vid 1892 års slut
hade den endast 3,447 invånare, under det att länet, Vester-
bottens län, hade en folkmängd af öfver 127,000 personer. Läg¬
ger man nu härtill, att afståndet från Umeå till de närmaste all¬
männa läroverken inom länet är till Hernö«and 24 och till Luleå
30 mil, så synes det ju klart, att det allmänna läroverket i LTmeå
måste anses oumbärligt för en ganska stor del af Norrland.
Nu skulle någon möjligen kunna komma med den invänd¬
ningen, att det är landstinget, som i detta fall bör träda hjel¬
pande emellan. Deremot kan jag dock erinra, att landstinget
redan anslagit 25,000 kronor till den nya läroverksbyggnadens
uppförande och antagligen icke anser sig ha råd att för detta
ändamål offra mera penningar, sedan det nödgats anslå ett högst
betydligt belopp för inlösen af den jord, som erfordrats för den
genom länet framdragna statsbanan.
Såsom bevis på huru mycket det allmänna läroverket i
Umeå anlitats, tillåter jag mig nämna, att under det sista decen¬
niet hafva derstädes icke mindre än 167 lärjungar, och således
nära 18 i medeltal, årligen aflagt godkäud afgångsexamen. I
början af 1880-talet uppgick hela antalet lärjungar vid läroverket
till 250 och derutöfver. Första terminen efter branden gick an¬
talet plötsligen ned till 147, men började sedermera åter stiga
och utgör för närvarande 167. Detta har naturligtvis vållat, att
de provisoriska byggnader, som efter branden användts för läro¬
verkets behof, nu äro otillräckliga och icke längre kunna fylla
sitt ändamål. Eu ny läroverksbyggnad måste derför nödvändigt
anskaffas, om icke läroverket skall i betydlig mån reduceras till
skada för både staden, orten och det allmänna. Såsom ett ytter¬
ligare skäl för afslag har utskottet hänvisat till de inånga oaf-
visliga kraf, som ställas på statsvorket. Äfven jag rinner detta
skäl mycket beaktansvärdt, men skall likvisst be att få fästa
N:o 33. 28
Lördagen den 21 April, e. m.
Ang. anslag uppmärksamheten derpå, att det nu gäller blott ett anslag för en
^%ufonad i * ^ng> under det att de välsignelser, som detta anslag skulle med-
Umeå föra, fiuge skördas under en lång följd af år i framtiden.
I eu vid utskottets betänkande fogad reservation hafva tolf
af utskottets ledamöter, således jemnt halfva antalet, i likhet med
mig funnit staden Umeås betryckta läge höra föranleda till att
staten, i strid med hvad som eljest eger ram, lemuar denna
kommun något bidrag till eu läroverksbyggnad. Och hafva
dessa reservanter hemstält, att Kongl. Maj:ts förevarande fram¬
ställning må på dett sätt bifallas, att såsom bidrag till uppförande
af en ny byggnad för allmänna läroverket i Umeå på extra stat
för 1895 beviljas ett anslag af (50,000 kronor. Om nu denna
hemställan jemväl blir Riksdagens beslut, hvilket jag för min del
vågar varmt hoppas, skulle ju ändå Umeå stad komma att lemna
ett högst afsevärdt bidrag till läroverksbyggnaden, och kostnaden
för densamma skulle derigenom blifva skäligen fördelad mellan
staden, staten, landstinget och läroverkets byggnadsfond.
Herr talman! På grund af de exceptionelt ömmande om¬
ständigheter, som här föreligga, tager jag mig således friheten
yrka afslag på utskottets betänkande och bifall till reservationen.
Häruti instämde herrar Lundström, Wiklund, Nilsson i Skraf-
velsjö, Oberg, Näslund och Ngström.
Herr O. Jonsson i Hot’ yttrade: Jag deremot skall genast
från början be att få yrka bifall till utskottets hemställan i denna
punkt och skall derefter söka att något skärskåda de billighetsskäl,
som af den föregående ärade talaren anförts tillstödförreservationen.
Det är sant, att staden Umeå har hemsökts af en svår elds¬
olycka. och att dess finanser till följd deraf icke kunna sägas vara
de mest blomstrande. Men derifrån och till den gräns, då staten
med skäl bör träda emellan, är enligt mitt förmenande ett ganska
långt steg. Det heter i framställningen rörande denna sak, att
det är högligen att befara, att kommunalutskyldema i Umeå inom
kort skola stiga till 10 kronor på bevillningskronan, och att denna
stad icke har några andra egentliga inkomster, såsom fallet är
med en del andra städer.
Hvad först beträffar frågan derom, att kommunalutskyldema
i Umeå verkligen skulle befaras gå upp till 10 kronor på bevill¬
ningskronan, derest staden sjelf skulle bekosta läroverksbyggnadens
uppförande, så skall eu kort jemförelse mellan Umeå och åt¬
skilliga andra kommuner inom landet, hoppas jag, visa, att det
för Umeå verkligen icke förefinnas några särskilt exceptionella
förhållanden. Om jag då håller mig till den senast utkomna
statistiken öfver kommuuernas finanser, finner jag, att till exempel
beträffande Kopparbergs län i ej mindre än 26 utaf de 41
kommuner, der fyrktalsberäkniugen ännu icke blifvit införd,
kommunalutskyldema uppgå till lägst 10 kronor 80 öre och högst
Lördagen den 21 April, e. m.
29 Wto 38.
ända till 24 kronor 72 öre på bevillningskronau. När således Ang. anslag
ensamt i Kopparbergs län ett så stort antal kommuner få betala/0’' lärovcrks-
öfver 10 och ända till öfver 24 kronor på bevillningskronau i x
kommunalutskylder och likväl måste taga sig fram med sina ("Fart \
finanser, kan det icke sägas, att staden Umeå på något sätt kan °rs'
jemföras med deras läge i detta afseende. Och det är icke endast
Kopparbergs län, som kan framvisa exempel på kommuner med
så höga kommunalutskylder, ty det förhåller sig på samma sätt
nästan öfver allt i landet från det ena länet till det andra. Det
finnes kommuner, der kommunalutskylderna, oberäknadt prest-
löner och sådant, som i städerna i allmänhet räknas in på be-
villningskronan, gå ända upp till 27 kronor på bevillningskronan.
Om jag med detta sammanställer det förhållandet, att Umeå stad
bär erbjudit mark för uppförande af kasern till ett kavalleri¬
regemente, som vore ämnadt att förläggas dit, och att staden
sjelf värderat denna förmån till 110,000 kronor, skulle man kunna
göra sig den frågan: Är det icke bättre, att staden säljer detta
värdefulla område och använder de derför erhållna penningarna
till Järnverksbyggnadens uppförande? Icke torde väl kavalleri¬
regementet vara af någon vigt för läroverket, så att staden af
den anledningen är nödsakad att offra medel till eu kasernbyggnad.
Men det är också åtskilligt annat, som talar emot det be¬
gärda anslaget. Enligt den ritning till den ifrågasatta läroverks-
byggnaden, som fans tillgänglig i utskottet, är byggnaden be¬
räknad att rymma 400 lärjungar. Om jag minnes “rätt, har an¬
talet lärjungar vid Umeå läroverk icke varit öfver 225. Seder¬
mera har lärjungeantalet nedgått till något under 200 strax före
branden. Derefter blef det naturligtvis ännu mindre, men det
får man icke här fästa sig vid. Då emellertid under blomstrings-
perioden för vårt land i ekonomiskt afseende lärjungeautalet vid
Umeå läroverk icke uppgått till mer än 225, har det synts ut¬
skottet egendomligt, att man begär understöd af statsmedel för
eu läroverksbyggnad, afsedd att inrymma 406 lärjungar. Detta
synes icke stå väl öfverens med det ekonomiska trångmål, hvari
staden lär befinna sig, då man begär så stor hjelp af staten.
Men det är äfven i ett annat afseende, som man kan anse,
att Umeå stad icke stält sig på den sparsamma punkt, som
stadens tryckta ekonomi bort mana den att intaga. Sedan efter
branden ersättning för stadens allmänna byggnader influtit, upp¬
förde nemligen Umeå stad ett gymnastikhus för eu kostnad af
icke mindre än 50 ä 60,000 kr. Jag tror, att denna summa för
ett gymnastikhus är alldeles för hög, äfven om man jemför den
med hvad dylika byggnader i do större städerna kostat. Det
synes mig icke rätt att hushålla på detta sätt och sedan lita på,
att staten skall träda emellan och upphjelpa den dåliga ställ¬
ningen.
X:0 33. 30
Lördagen den 21 April, e. m.
Ang. anslag
för läroverks
byggnad i
Umeå.
(Forts.)
Jag tror att, hur man än ser saken, alla skäl tala för bifall
till utskottets förslag och, såvidt jag kunnat finna, inga för bifall
till reservationen. Och derför skall jag också be att få yrka bifall
till utskottets förslag, såsom jag redan i början af mitt anförande
nämnde.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Gillj am:
Jag bar nog varit beredd på att den kongl. proposition, som nu
föreligger til! behandling, skulle möta motstånd, och jag tvekade
också i det längsta, innan jag beslöt mig för att hos Kongl. Maj:t
föreslå denna framställning till Riksdagen. Men denna tvekan
berodde dock blott och bart derpå, att jag ansåg, att med den
uppfattning, som Riksdagen och särskildt dess Andra Kammare
hyste i dylika frågor, utsigten till framgång för propositionen
vöre mycket liten. Deremot tvekade jag icke ett ögonblick be¬
träffande behöfiigbeten för Umeå stad af någon hjelp.
Jag bar nu hört herr Olof Jonsson göra en ganska dyster
skildring af de tunga bördor, som trycka åtskilliga kommuner i
vårt land. Jag vill naturligtvis icke inlåta mig på någon kritik
af hans uppgifter, som jag betraktar såsom fullt säkra och på¬
litliga. Men nog torde man med skäl kunna säga, att efter vanlig
måttstock Umeå samhälle för närvarande befinner sig i ett läge, som är
synnerligen ogynsamt. Den eldsolycka, som år 1888 öfvergick
staden, var ovanligt förödande, och sedan hafva tillkommit en
hel mängd omständigheter, hvilka gjort stadens ekonomi mycket
bekymmersam. A andra sidan måste jag anse Umeå läroverk
såsom både särdeles nyttigt och nödigt för hela den stora lands¬
del, hvars intressen i undervisningsh anseende detta läroverk har
att främja. Likasom öfriga norrländska läroverk bör icke heller
Umeå läroverk bedömas uteslutande efter lärjungeantalet, ty enär
bygden är jemförelsevis litet befolkad, kan icke antalet lärjungar
vara så stort. Men afståndet mellan läroverken i Norrland är
mycket stort, och Umeå elementarläroverk har företett den egen¬
domligheten i jemförelse med andra läroverk, att lärjungeantalet
i de nedre klasserna varit lågt, men högt i de öfre klasserna,
såsom också framgick af den förste talarens yttrande, att i medel¬
tal icke mindre än 18 lärjungar om året der aflagt mogenhets¬
examen.
Den siste talaren nämnde, att ritningen till den föreslagna
byggnaden angåfve, att den afsåge att rymma 406 lärjungar.
Detta måste dock bero på någon missuppfattning. Derigenom,
att det vid läroverket finnes flera linier, måste det finnas flera
extra rum, s. k. duplikatrum, som användas af de lärjungar, som
under vanliga förhållanden undervisas tillsammans med de öfriga
lärjungarne i samma klass, men hvilka vissa timmar måste under¬
visas särskildt, enär de tillhöra en annan linie. Jag har också
fullt säker uppgift, att gymnastikhuset är beräknadt för ett läro-
Lördagen den 21 April, e. m.
31 X:o 33.
verk med 300 Jfirjungar. .Detta gymnastikhus ansåg den före- ,An-g-„ ans^aS
gående talaren vara särdeles dyrt, och jag erkänner, att jag först j°rJZZdi
gjort samma anmärkning. Men jag har sedan fått upplysning ' Umeå.
om att huset måste byggas af sten på grund af gällande bygg- (Forts.)
nadsordning för staden, och ritningarna till byggnaden äro upp¬
gjorda i samråd med den bästa myndighet, som finnes i detta
afseende, nemligen vederbörande vid gymnastiska centralinstitutet.
Dertill kommer, att i samma byggnad inrymmas äfven andra
lokaler än gymnastiklokalen. För närvarande är der inrymdt
läroverkets bibliotek, och der är skolans musiksal belägen, likasom
der finnes ett läsrum, som är afsedt att, äfven sedan det nya
läroverkshuset blifvit färdigt, såsom läsrum användas.
Jag upprepar mitt påstående, att det väl är sällan en stad
råkat i svårare läge än Umeå, och jag vill äfven framhålla, att
ett beslut af Riksdagen i öfverensstämmelse med, jag vill icke
vidare säga Kongl. Maj:ts proposition, utan reservanternas förslag
icke på några vilkor kan betraktas såsom ett prejudikat och ännu
mindre såsom ett farligt prejudikat.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra hemställer jag,
att kammaren med behjertande af de särdeles ömmande om¬
ständigheter, som här föreligga, måtte lemna sitt bifall till reser¬
vanternas förslag.
Herr Elowson: Det lärer väl icke kunna sättas i fråga
att indraga det allmänna läroverket i Umeå eller att detsamma
må undergå någon genomgripande omorganisation i syfte att
klassernas antal skulle minskas. För den skull måste ju ett nytt
läroverkshus der uppföras. Umeå stads läge påkallar ju också,
att i denna residensstad finnes ett högre allmänt läroverk; ty om
man betänker, huru stort afståndet är till de närmaste städerna
med fullständigt läroverk, nemligen Hernösand och Luleå, emellan
hvilka Umeå ligger, torde mau inse behöfligheten af ett högre
läroverk i den sistnämnda staden. Erfarenheten inom skolverlden
har också vant den, att Umeå läroverk på ett synnerligen för¬
tjenstfull! sätt fylt sitt åliggande.
Sedan den stora eldsolyckan öfvergått Umeå samhälle, hafva
nu vederbörande domkapitel i Hernösand samt stadsfullmflgtige
i Umeå med understöd af Konungens befallningshafvande i
Vesterbottens län hos Kongl. Maj:t gjort framställning om
proposition till Riksdagen om anvisande af medel för det väl
behölliga läroverkshuset i Umeå. Statsutskottet har emellertid
icke synnerligen välvilligt upptagit denna kongl. proposition.
Utskottet hänvisar till sitt vid 1891 år3 riksdag afgifna utlåtande
i ett likartadt ärende. Utskottet anför deri bland annat,
»hurusom efter representationsförändringens genomförande Riks¬
dagen städse afvisat de förslag, som i syfte af anslags
beviljande till uppförande af nya läroverkshus och om-
Bi:o 83. 32
Lördagen den 21 April, e. m.
Ang. anslag byggnad eller förändring af äldre sådana blifvit bos Riksdagen
för läroverks- gjorda».
Umeå 1 För mig synes ett sådant åskådningssätt i allmänhet vara
(Forta) föga giltigt. Skulle man nemligen af den omständighet, att en
viss åtgärd under en begränsad tidrymd icke vidtagits, vilja draga
den slutsats, att icke någon dylik åtgärd borde framdeles före¬
komma, så synes mig detta vara ett åskådningssätt, som icke
eger någon giltighet och som skulle vara fiendtligt emot all fort¬
skridande utveckling. Och särskild!, skulle ett dylikt åskådnings¬
sätt i förevarande fall betyda, att Riksdagen efter representations¬
förändringens genomförande skulle blifvit mindre välvilligt stämd
än förut för några uppoffringar för undervisningsväsendet, i hvad
de afse tidsenliga läroverksbyggnader. För min del kan jag icke
tro, att så är fallet. Men måhända syftar utskottet med denna
framställning derpå, att ungefär vid samma tid infördes i lag¬
stiftningen den grundsats, som i och för sig är rigtig, nemligen
att det egentligen är lärjungarne, som skola bygga och under¬
hålla läroverksbyggnaderna, derigenom att de mera bemedlade
af dem erlägga till läroverkets byggnadskassa en terminlig afgift.
Detta förekommer också, men i Umeå är naturligtvis det belopp,
som hittills hunnit inflyta i läroverkets byggnadsfond, otillräckligt
för uppbyggande af ett nytt läroverkshus.
Jag vill också fästa uppmärksamheten derpå, att stiftets
byggnadskassa redan blifvit disponerad för andra ändamål, så
att från detta håll är icke synnerligen mycket att vänta. Något
tvifvel lär icke heller förefinnas derom, att Umeå stad efter den
svåra eldsolyckan befinner sig i synnerligt stora finansiella svårig¬
heter. Enligt de uppgifter, som finnas i utskottets betänkande,
har Umeå stad redau till läroverksbyggnader bidragit med 93,744
kr., och vidare har staden nödgats att för en de! andra byggnader,
såsom kyrka, prestgård, rådhus, folkskolehus m. fl. ändamål, som
måste vidtagas efter branden, upptaga lån, för bvilka annuiteterna
belöpa sig till 36,625 kr. Detta är eu ganska ansenlig utgift för
en liten stad, der antalet bevillningskronor för de skattskyldige
uppgår till endast 12,000. Det synes mig derför, som om Umeå
sta t icke vidare skulle kunna förmå att till den ifrågavarande
byggnaden bidraga med mera, än den redan gjort.
Man skulle nu möjligen kunna säga, att länet i sin helhet
borde bidraga till byggnadens uppförande. Beträffande en dylik
invändning vill jag hänvisa till utskottets uppgift, att landstinget
redan har anvisat medel för ändamålet.
Det är mycket rigtigt, att Riksdagen i regel icke bör bevilja
medel till uppförande af nya läroverkshus eller till större repara¬
tioner derå, enär detta enligt förut nämnda grundsats skulle åligga
lärjungarne. Men herrarne torde mycket lätt finna, att denna
regel icke är tillämplig i förevarande fall. Den reservation, som
afgifvits mot utskottets utlåtande i denna punkt, hänvisar också
33 N:o .38
Lördagen den 21 April, e. m.
på det mest eftertryckliga sätt derpå, att här föreligger ett undan- Ang. anslag
tagsfall. för läroverks-
Det sfiges nemligen, att »i strid med hvad som eljest eger rum» *
hemställa reservanterna om beviljande af anslag i förevarande fall. ,Forte)
Eu talare anförde här, att det finnes vissa landtkommuner,
som hafva en relativt större kommunalbeskattning än Umeå stad.
Detta kan ju vara eu sanning. Men det kan också bero derpå,
att en bevillningskrona på landet måhända, enligt äldre för¬
hållanden och enligt de statistiska tabeller, som på grund af
dessa äldre förhållanden föreligga, representerar större bärkraft i
afseende på kommunalbeskattningen än en bevillningskrona af
fastighet och inkomst i stad.
Samme talare erinrade också derom, att staden skulle vara
beredd att underkasta sig nya uppoffringar för alt få förlagdt
till sitt område ett kavalleriregemente. Men om det nu skulle gå
derhän — hvilket vi icke veta — att det åsyftade regementet
förflyttades till Umeå, lärer det väl icke vara tvifvel om, att
staden beräknar eu ganska stor inkomst af den anordningen.
Här i Riksdagen halva vi ju varit vittnen till, huru den ena
staden efter den andra söker få till sig militärcorpser, naturligtvis
i den förhoppning, att ifrågavarande städer dermed icke skola
gorå någon ekonomisk uppoffring, utan att de tvärtom för fram¬
tiden skola hafva inkomst af det för militäretablissementets er¬
hållande gjorda utlägg. Således synes mig icke detta vara något
skäl mot beviljandet af föreliggande anslag.
Samme talare anmärkte också, att vederbörande i Umeå
skulle hafva byggt något dyrt ett gymnastikhus. I detta afseende
har herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet anfört
tillräckliga skäl, till hvilka jag anhåller att få hänvisa; och jag
vill icke upprepa desamma.
Om man fasthålla vid, att här föreligger ett bestämdt
undantagsfall, synes mig således, att det prejudikat, som skulle
skapas genom ett beviljande af det anslag, hvarom bär är fråga,
icke kan hafva bindande kraft för Riksdagen i kommande tider,
utan att Riksdagen har fullkomlig frihet i hvarje särskild! fall.
Det synes också vara af vigt, att Riksdagen icko afhänder sig
denna pröfningsrätt, utan i hvarje särskildt fall beslutar efter sig
företeende omständigheter.
Då emellertid någon utsigt icke kan finnas att få igenom
Kongl. Maj:ts proposition, skulle det likväl vara af stor betydelse för
Umeå stad, om reservanternas hemställan om ett anslag af 60,000
kronor beviljades. På denna grund hemställer jag, herr talman, att
kammaren ville bifalla den reservation, som är fogad vid betänkandet
och som afsor att såsom bidrag till uppförande af nytt läroverkshus
i Umeå stad skulle beviljas ett belopp för en gång af 60,000 kronor.
Herr Boström instämde häruti.
Andra Kammarens Prof. 1894. N:o 33. 3
Jf:o 33.
Ang. anslag
för läroverks
byggnad i
Umeå.
(Forts.)
34 Lördagen den 21 April, e. m.
Herr Dahlstedt: Herr talman, mine herrar! Här har
■ blifvit sagdt ganska mycket och anförts, såsom mig synes, så tungt
vägande skäl för bifall dertill, att Riksdagen skulle lemna Umeå
en välbehöflig hjelp i och för uppförande af ett nytt läroverks-
hus, att något ytterligare egentligen icke skulle behöfva tilläggas
i den saken. Emellertid, då det icke kan synas olämpligt, att i
föreliggande fråga en röst låter sig förnimmas äfven från Vester-
bottens läns landsbygds representanter, har jag ansett mig böra
begära ordet, om jag i mitt anförande äfven riskerar att nödgas
upprepa ett och annat af hvad redan förut blifvit sagdt. Jag
hoppas dock, att jag skall kunna tillägga något nytt.
Det lär väl icke kunna bestridas, att Umeå stad för när¬
varande befinner sig uti exceptionelt svåra förhållanden. Om vi
besinna, att detta samhälle, som består af icke fullt 3,500 personer,
redan skuldsatt sig med ett belopp af omkring 700,000 kronor
och att det ytterligare behöfver stora utgifter för att resa sig ur
askan efter den stora brand, som öfvergick staden år 1888, skola
vi lätt förstå, att förhållandena äro ganska svåra, och att framtids-
utsigterna äro mycket mörka för Umeå stads skattedragande. Dom¬
kapitlet i Hernösand har, såsom vi af statsverkspropositionen finna,
framstält förfrågan hos stadsfullmägtige, huruvida Umeå stad vore
villig att utom redan anslagna medel göra vidare uppoffringar
för uppförande af ett nytt läroverkshus. Derpå svarade stads¬
fullmägtige, att staden icke förmådde åstadkomma större upp¬
offringar, än den redan åtagit sig.
Hvad är det då, mine herrar, frågan i sjelfva verket gäller?
Man skulle kunna säga, att frågan ställer sig så: »skall Umeå
stads samhälle få ett läroverkshus, som med afseende på utrymme
och inredning motsvarar ortens och befolkningens behof, eller
skall läroverket, som för närvarande har 167 lärjungar, fortfarande
instufvas i trånga och i alla afseenden olämpliga lokaler, hvilka
är» afsedda för privata bostadslägenheter?» Men denna fråga
innehåller för litet. Jag skulle för min del vilja säga, att frågan
ställer sig så: »skall Umeå stad få ett läroverkshus eller skall
den sakna ett sådant?» Ty för närvarande har staden icke något
läroverkshus i den mening, hvari man vanligtvis fattar detta ord.
Till skollokaler äro nemligen för närvarande apterade rummen i
en privat bostad, hvilken blifvit för ändamålet efter branden
inköpt. Att ett läroverkshus med de anspråk på inredning och
utrymme, som man i allmänhet ställer på en sådan lokal, är
erforderligt äfven i Umeå, torde väl icke behöfva bevisas i denna
kammare. Vi behöfva endast tänka på Vesterbottens läns ytvidd,
som uppgår till mer än 59,000 qvadr.-kilometer med en folk¬
mängd af något öfver 127,300 invånare. Folkmängden i Vester¬
bottens län är således med omkring 6,000 personer större än folk¬
mängden i Upsala län. Vi må också komma i håg, att befolk¬
ningen i öfre Norrland är stadd i en rask tillväxt, en tillväxt
35 X:o 33.
Lördagen den 21 April, e. m.
som är större än på något annat ställa i hela vårt land. Jag ^Ing. anslag
vill här såsom exempel anföra en enda socken, Vilhelmina, som ^uganadi
ligger längst vesterut i länet mot norska gränsen —- lappmarks- Umeå.
kommun för öfrigt — der jag nu ill år vistats. Denna kommun (Forts.)
hade vid seklets början omkring 500 personer. Nu finnes der
icke långt ifrån 6,000 personer. Allt efter som förbättrade kommu¬
nikationer göra det möjligt att mera tillvarataga landets naturliga
hjelpkällor, tillväxer också befolkningen. Det är derför ingen
öfverdrift, om jag här vågar påstå, att Vesterbottens län om 10
år skall hafva lika stor folkmängd som län i södra Sverige, hvilka
hafva två högre allmänna läroverk. Och i samma mån som
Umeå stad efter den lidna eldsolyckan varder bebyggd, skall också
elevantalet der tillväxa. Strax efter branden sjönk detta något,
men nu har freqvensen visat en jemn ökuing, så att elevantalet,
som sagdt, för närvarande är 167. I början af 1880-talet var
lärjungeantalet deremot icke mindre än 250 stycken. Hvart skola
nu alla dessa ynglingar taga vägen, om de icke få rum i Umeå?
— Jag har i min hand ett bref, som för några veckor sedan kom
mig till hända från läroverkets rektor. Deri skrifver han: »Det
hus, som vi nu hafva, är ej blott oändamålsenligt, utan äfven
så otillräckligt i afseende på utrymme, att, om lärjungeantalet
med nästa läsår får eu lika stor tillväxt (16 stycken) som förliden
höst, så blir det ej möjligt att mottaga alla, och dessutom måste
då hänvisas till Luleå eller Hernösand, om de tillhöra någon af
de fyra öfverstå klasserna». — Hvart skola de, frågar jag å nyo,
taga vägen, dessa lärjungar, då det icke finnes rum i Umeå?
Till Luleå eller till Hernösand, svarar man måhända. Afstånden
till dessa städer från Umeå äro redan påpekade. Till Luleå är
det 30 mil och till Hernösand 25 mil. Men nu hafva redan
ynglingar inom Vesterbottens län 25 mil och deröfver till Umeå
stad. År det verkligen, mine herrar, rimligt, att skolynglingar
från Vesterbottens län skola nödgas resa så långa sträckor för
att få nödig undervisning och aflägga den för så många lefnads-
banor oundgängliga maturitetsexamen?
Umeå läroverk har gjort icke så ringa insats i den allmänna
bildningen. Sedan mogenhetsexamen började afläggas vid allmänna
läroverken, hafva derstädes icke mindre än 398 lärjungar aflagt
denna examen i Umeå, deraf 177 elever under sista decenniet.
Innevarande år hafva 20 ynglingar anmält sig till undergående
af maturitetsexamen vid läroverket i Umeå, då deremot i Hernö¬
sand anmält sig 11, i Östersund 5 och i Sundsvall 5. Umeå
läroverk intager således i detta hänseende, likasom ock hvad elev¬
antalet i de högre klasserna vidkommer, främsta rummet bland
Hernösands stifts allmänna läroverk. Deraf kunna vi se, att läro¬
verket är af stor betydelse.
Jag ber att i sammanhang härmed få fästa uppmärksam¬
heten på en omständighet, som förr icko blifvit påpekad, nemligen
So 88. 3G
Ang. anslag
för läroverks-
byggnad i
Umeå.
(Forts.)
Lördagen den 21 April, e. m.
den, att Umeå allmänna läroverk är det enda fullständiga läro¬
verk på alla linier i kela Norrland, norr om Gefle stad. Således
är detta läroverk för hela denna landsdel, för nordligare halfva
Sverige af mycket stor betydelse.
Jag har mig bekant och jag har fått ytterligare uppgifter
derom af ledamöter inom denna kammare, att det är vanligt att
äfven från norra Ångermanland sända elever till Umeå läroverk.
Då nu så är, ser jag frågan icke uteslutande såsom en lokal¬
fråga. Det är den allmänna bildningen i Norrland det här gäller.
I hela den nordliga halfvan af Sveriges rike är detta det enda
fullständiga läroverket, och då så är förhållandet samt vidare Norr¬
land befinner sig i ett stadium af utveckling, anser jag, att det
bör vara eu statsangelägenhet att se till, att dervarande befolk¬
ning får den bildning, den kunskap, det vetande, som erfordras
och kräfves, och detta så mycket mer som det är konstateradt,
att Umeå stad icke kan bidraga med mera, än hvad den redan
gjort, till uppförandet af nytt läroverkshus.
Mine herrar! Det gäller här att räcka en hjelpsam hand
åt ett läroverk, som enligt opartiska och kompetenta personers
omdöme sökt fylla sin vigtiga och stora kulturuppgift på ett sätt,
som gjort det förtjent af understöd uti eu af dess lifsfrågor. Det
gäller att bispringa ett samhälle, som oförskyldt, oförvållad! råkat
ut för en olycka af svåraste beskaffenhet, att bispringa ett sam¬
hälle, som på grund af denna olycka icke kan bygga sig ett
läroverkshus, ty samhällets krafter äro uttömda. Det skulle verk¬
ligen förefalla mycket hårdt, om staten, som förut lemnat be¬
tydande bidrag till mera lyckligt lottade samhällen, såsom Lin¬
köping, Upsala, Karlstad m. fl., nu, när det gäller så exceptionella
förhållanden, skulle helt och hållet taga sin hand från det skuld¬
belastade Umeå, som genom en olycka råkat i så svår belägenhet.
Man har under eu tid, säges det, nekat dylika anslag. Ja,
det förhåller sig visserligen så. Man har upphöjt denna praxis
till rang och värdighet af princip. Denna princip står nu såsom
ett spöke och skrämmer — jag hoppas dock, att herrarne i denna
kammare icke äro rädda för spöken. År det skäl, mine herrar,
att upphöja denna praxis till princip? Det är en regel, som i
brist på andra skäl är god att taga till för att slå i hjel äfven väl
behöfliga och väl motiverade anslag. — Jag har här i Stockholm
flera gånger fattat vissa principer. Här finnes oändligt godt om
tiggare. De hafva lurat mig flera gånger, och då har jag tänkt:
nu skall jag aldrig gifva en gåfva mer. Jag har sålunda en
princip gifven. Så har återigen en tiggare kommit. Jag har
velat hålla på principen, men fått åtskilliga uppgifter derom, att
här var verklig nöd å färde. Hvad har jag gjort? Jag har
brutit med principen och gifvit en gåfva, detta på grund deraf
att jag fått säkra, tillförlitliga intyg, rörande behofvet af hjelp.
I föreliggande fråga finnas många, som kunna gifva intyg derom,
Lördagen den 21 April, e. m.
37 N:o 38.
att Umeå stad befinner sig i en mycket nödstäld belägenhet. Det Ang. anslag
kan vitsordas af alla representanter för Norrland, bvilka upptaga-^0!" lärovfrf>-
bänkarne deruppe i kammaren. Det har vitsordats af många yjjmeå.
andra, af Första Kammaren, som redan utan votering bifallit (F0rts)
reservanternas förslag, och, för att gå ännu högre, af KonglMaj:t.
Hvad göres oss mera vittne behof! Det är verklig nöd för handen.
Yi kunna utan tvekan på grund af dessa vittnesbörd lemna vårt
bidrag till nu ifrågavarande ändamål. Jag skulle kunna anföra
åtskilliga exempel på, huru till och med de herrar, som nu hålla så
hårdt på principen, understundom icke äro så nogräknade med
densamma; men jag vill icke gifva mig in på detta område för
att icke upptaga herrarnes tid. Mig synes, det som om vi i detta
fall icke böra hålla så hårdt på principen. Det leder till orimliga
resultat. Herrarne pruta understundom på vissa nödiga anslag,
och vi hafva hört detta i dag klandras från statsrådsbänken.
Nåväl, om vi nu skulle göra till praxis att pruta — det blefve
först en praxis och sedan en princip — så skulle vi till sist
komma derhän, att vi af princip prutade på och till sist måhända
afsloge alla anslag, huru väl behöfliga och nödvändiga de än
vore. Det blefve en alldeles ny och ypperlig princip.
Mine ärade herrar 1 Det förefaller mig, som om vi här verk¬
ligen hafva skäl för att bifalla åtminstone reservanternas förslag,
eller ligger icke ett tillräckligt skäl deri, att en stad ödelägges,
jemnas med jorden genom en stor eldsvåda? Är icke detta alldeles
exceptionella förhållanden, som motivera exceptionella åtgärder?
Mig synes det vara så. Att underkänna dessa skäl synes mig
vara att icke taga skäl. Om det skulle hända, att ett annat sam¬
hälle drabbades af en likartad olycka med den, som här är i fråga,
så skulle jag för min del icke alls draga i betänkande att bryta
med en princip och räcka detta samhälle en hjelpsam hand. Jag
kan nemligen, i likhet med hvad föregående talaren redan påpekat,
icke inse, att anvisandet af ett statsanslag till läroverkshus i Umeå
under nuvarande förhållanden skulle blifva ett för framtiden
bindande prejudikat i annat fall, än att liknande ömmande om¬
ständigheter förelåge. Och här föreligga de mest bevekande och
ömmande omständigheter, som tala för att staten bör träda emellan.
Jag vill anföra ännu ett litet utdrag ur det förut citerade
brefvet från läroverkets rektor. Han skrifver: »Hade ej Umeå
drabbats af nämnda eldsolycka, skulle det utan svårighet hafva
kunnat för sitt läroverk uppföra ett nytt lärohus, men nu är
förhållandet ett helt annat». En olycka kan hända hvilket sam¬
hälle som helst. Jag ber herrarne besinna detta och sätta sig
in i deras belägenhet, som råkat ut för olyckan.
Mine herrar! Jag vill till sist ställa till eder eu från hjertat
gående, varm, ödmjuk bön om hjelp. För min del skulle jag
helst hafva sett, om Kongl. Maj:ts framställning vunne Riksdagens
bifall, men då härtill icke finnes någon den allra ringaste utsigt,
N:o 33. 38
Lördagen den 21 April, e. in.
Ang. anslag
för läroverks-
byggnad i
Umeå.
(Forts.)
ansluter jag mig med tacksamhet och glädje till den reservation,
som är bifogad utskottets betänkande i nu förevarande punkt.
Jag vågar också ända in i det yttersta hysa det hoppet, att Riks¬
dagens Andra Kammare, som alltid visat ett varmt intresse för
Norrlands utveckling och framåtskridande på alla områden, ett
varmt och ädelt intresse dessutom icke minst för bildningens och
upplysningens omvårdnad, icke skall vägra Umeå läroverk under¬
stöd i denna behjertansvärda angelägenhet; och i detta hopp,
herr grefve och talman, dristar jag jemväl yrka bifall till den af
herr Wikstén m. fl. vid utskottets betänkande uti nu förevarande
punkt fogade reservation.
Herr Alsterlund: Herr talman, mine herrar! Jag skall
icke länge upptaga kammarens tid.
Såsom herr Ryding och flere andre talare här framhållit,
har staden Umeå genom den eldsvåda, som år 1888 nästan full¬
komligt ödeläde densamma, råkat i en mycket bekymmersam
ekonomisk ställning, hvilken ställning är så mycket betänkligare
för staden, som dess handelsområde blifvit minskadt. Umeå bär
nemligen förut drifvit en betydande handel på Vännäs, Degerfors
och en del af lappmarkssocknarne. Genom Örnsköldsviks-banan
och stambanan taga nu dessa socknar sina varor direkt öfver
Örnsköldsvik till Degerfors och afsätta äfven sina produkter
samma väg. Affärsverksamheten i Umeå har derigenom ej så
obetydligt nedgått, och härmed har äfven det allmänna välstån¬
det sjunkit.
Herr Olof Jonsson yttrade, att Umeå hade tagit till läro-
verkshuset alldeles för stort, det hade beräknats för omkring 400
elever. Detta är nu icke förhållandet -— det har herr statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet redan upplyst om —;
men utrymmet är beräknadt för ett antal af endast 300 elever.
Före branden hade läroverket, såsom här nyss har blifvit upp¬
lyst, 250 elever, och då kan det väl icke vara för mycket att
räkna med ett antal af 300 elever.
Herr Olof Jonsson sade också, att staden har misshushållat
derigenom att den uppfört ett allt för dyrt gymnastikhus. Det
kostade 50 å 60 tusen kronor, om jag hörde rätt. Ja, det är en
ganska stor summa, men detta bevisar alls icke, att staden på
något sätt har slösat, och det har den ingalunda gjort. Jag her
att få fästa uppmärksamheten derpå, att efter branden uppstod
en jemförelsevis liflig byggnadsverksamhet i staden, och detta
hade till följd, att såväl byggnadsmaterialierna som äfven arbets¬
krafterna blefvo mycket dyra, och härigenom blef kostnaden för
gymnastikhuset mycket större än den under andra förhållanden
skulle hafva blifvit. Den omständigheten att gymnastikhuset
blifvit dyrt kan således icke i och för sig vara ett skäl att afslå
begäran om anslag för skolhusbyggnaden.
Lördagen den 21 April, e. m.
39 N:o 83.
Herr Olof Jonsson yttrade vidare, att utskylderna i många Ang. anslag
kommuner äro betydligt större, än hvad de, enligt hvad härupp-/0^
gifvits, äro i Umeå. Ja, det kan väl hända, men jag tror, att yjjmeå. *
man icke får bedöma tyngden af de kommunala utgifterna endast (Forts.)
efter utskyldernas belopp per bevillningskrona, utan äfven samt
hufvudsakligen efter kommunernas förmåga att bära denna tyngd,
och ser jag saken på detta sätt, så vågar jag påstå, att Umeå
har en mycket större tunga af de kommunala utskylderna än de
flesta andra samhällen.
Man har vidare här sagt, att det skulle vara farligt att nu
bevilja staden Umeå det äskade anslaget, emedan man derigenom
skulle gifva ett farligt prejudikat, och att andra städer kunde med
åberopande af ett sådaut prejudikat framdeles komma med be¬
gäran om dylikt anslag. För min del tror jag dock, att ett bifall
nu till den gjorda framställningen icke innebure någon fara för
framtiden, ty först och främst bär, såsom af flere talare fram¬
hållits, Riksdagen alltid pröfningsrätten i hvarje särskildt fall uti
sin hand, och i öfrigt är det väl att hoppas, att eu olycka af så
stor omfattning, som den som öfvergått Umeå, icke skall drabba
andra stadssamhällen med så svaga ekonomiska resurser, som
Umeå för närvarande har.
På dessa skäl och på de skäl i öfrigt, som förut anförts
för anslagets beviljande, anhåller jag, herr talman, att få yrka
bifall till reservanternas förslag.
Herr Petersson i Runtorp: Det var med anledning af
några talares yttranden ifrån talarestolen, som jag begärde ordet.
Man har här klandrat, att utskottet i sin motivering fram¬
hållit den praxis, som på senare tider blifvit iakttageu, nemligen
att icke lemna byggnadsanslag till läroverk i städerna. Detta
härleder sig icke, såsom talarne syntes tro, af någon som helst
ovilja mot läroverken. Lika litet har i detta fall någon ovilja
förefuunits emot staden Umeå. Tvärt om är det ju att beklaga,
att den drabbats af eu sådan olyckshändelse. Nej, det härleder
sig deraf, att, då skolväsendet fått den utveckling, som det för
närvarande har, och då staten lemnar så stora anslag till skol¬
väsendet, det synes icke vara för mycket begärdt, att kommu¬
nerna sjelfva bygga och underhålla sina skolhus. Hvad beträffar
folkskolan, får ju der hvarje kommun, huru fattig den äu är,
bygga sina skolhus. Då är det ju rätt, att städerna också få göra
det. Detta har varit skälet. Man måste vidhålla den principen.
En annan praxis gälde före representationsförändringens genom¬
förande. Såsom herrarne veta och såsom i dag blifvit erinradt,
lemnades då ganska stora anslag för ifrågavarande ändamål. Men
det går icke nu an att göra det. Riksdagen blir då öfverhopad
med framställningar om dylika anslags beviljande. Det må nu
vara ett sorgligt förhållande med Umeå; men det är nog icke i
N:o 83. 40
Lördagen den 21 April, e. m.
anslag värre belägenhet än många fattiga kommuner, som få arbeta och
^byggnad"i offra Sanska. mycket för sina skolhus. De få börja med alt bygga
^Umeå. sm^ okus> dess de kunna få större. Må hända kan också
(Forts.) Umeå få bidrag af landstinget Och jag är viss, att om det
också dröjer några år, bygger nog staden Umeå sjelf upp sitt
skolhus.
Som sagdt, Riksdagen bör icke gå ifrån sin praxis i detta
fall. Detta är det verkliga motivet, men icke någon ovilja mot
skolväsendet och läroverken, än mindre emot staden Umeå. Jag
yrkar derför, herr talman, bifall till utskottets förslag.
Herr Ryding: Då herr Olof Jonsson i Hof och jag haft
olika uppgifter rörande lärjungeantalet vid Umeå allmänna läro¬
verk, ber jag att få nämna, att jag har mina uppgifter från sko¬
lans rektor, som till mig skrifvit: »I början af 1880-talet var
lärjungeantalet derstädes 250 eller något deröfver.»
Herr Olof Jonsson anmärkte, att läroverkshuset var tilltaget
i allt för stor skala. — Detta blir ju hjelpt genom att bifalla re¬
servanternas förslag till utskottets yttrande, ty deri heter det:
»De af Kongl. Maj:t faststälda ritningar hafva emellertid vid
granskning synts utskottet vara afsedda för en byggnad af be¬
tydligt större dimensioner, än som för ifrågavarande läroverk
skäligen torde kunna erfordras. Utskottet anser derför, att det af
Kongl. Maj:t begärda beloppet bör kunna betydligt nedsättas;
och har utskottet, i betraktande deraf, att något öfver 70,000
kronor redan äro för ändamålet tillgängliga, ansett ett statsbidrag
aE 60,000 kronor vara tillräckligt för att tillförsäkra Umeå en
efter förhållandenas kraf mera lämpad läro versbyggnad.»
Jag ber vidare få nämna, att Umeå stad icke, i likhet med
andra brandskadade städer, fått något särskilt anslag af staten
utan återbetalningsskyldighet. Jag har här framför mig en Riks¬
dagens skrifvelse derom, att Riksdagen beviljat Söderhamns stad,
till följd af eu densamma öfvergången eldsvåda, ett anslag utan
återbetalningsskyldighet af 60,000 kronor, eller just samma be¬
lopp, som i reservationen här begäres, och ett lån af 200,000
kronor. Umeå deremot har hittills icke fått af staten någon
annan penninghjelp än det förut omförmälda statslånet å 200,000
kronor, hvarå likväl skall betalas 4 procent ränta jemte 1 pro¬
cent amortering.
Till sist ber jag få meddela, att Första Kammaren utan ro¬
tering bifallit reservationen.
Herr vice talmannen Daniel son: Här har framhållits så
mycket den nöd, som öfvergått staden Umeå. Jag vill icke för¬
neka, att detta är en verklighet. Men jag förmodar dock —
ehuru icke någon upplysning lemnats derom eller det med ett
enda ord berörts — att såväl hus som lösören i allmänhet varit
Lördagen den 21 April, e. m.
41 N o 33.
brandförsäkrade. Huru var det månne med det förra läroverks- Ang. anslag
huset? Om det var brandförsfikradt, så har ju staden fått er- för^ läroverks-
sättning. Då kan det så mycket mindre vara skäl att bryta med *
en princip, som jag för min del anser vara så god, att en af¬
vikelse derifrån skulle innebära eu orättvisa mot andra samhällen.
Det är derför jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, samt pro¬
positioner af herr talmannen gifvits å de båda olika yrkandena,
biföll kammaren utskottets hemställan.
Punkterna 42—46.
Biföllos.
Punkten 47.
Ang. anslag
Kongl. Maj:t hade föreslagit, att Riksdagen måtte till ny förande aj
byggnad för tekniska högskolans kemiska och mineralogiska af- ny byggnad, åt
delningar samt densammas inredning och utrustning i hufvud- tekniska
saklig öfverensstämmelse med derför uppgjorda ritningar och högskolan.
kostnadsförslag bevijla 325,100 kronor och deraf anvisa 50,000
kronor att utgå under år 1895.
Under mom. 1) hemstälde emellertid utskottet, att hvad
Kongl. Maj:t sålunda föreslagit icke måtte af Riksdagen bifallas.
Efter uppläsande af utskottets hemställan anförde:
Herr Lilliehöök: Herr talman, mine herrar! Genom de
ständigt fortgående uppfinningarna och den rastlösa verksamheten
inom industriens alla områden liar ett allt jemt stegradt behof
af tekniskt bildade personer, lämpliga för bedrifvande af indu¬
striel verksamhet, gjort sig gällande. Erfarenheten har också
visat, att antalet elever vid vår tekniska högskola år efter år
ökats, och att ett v8xar.de behof af teknisk bildning uppstått.
Det redan nu vid högskolan inskrifna störa antalet elever ställer
på läroverket betydande kraf med hänsyn till rymligare lokaler
och äfven ökade lärarekrafter. I ändamål att tillgodose dessa
kraf har regeringen förelagt Riksdagen förslag till utvidgning af
såväl läroverkets lokaler som undervisningen.
I sitt utlåtande öfver detta förslag har utskottet ansett, att
behof förefinnes af att en mera omfattande verksamhet för tek¬
niska högskolan möjliggöres såväl genom förbättring af dess lokaler
som ock genom utvidgning af undervisningen, men tillägger, att
No 33.
Ang. anslag
till upp¬
förande af
ny byggnad åt
tekniska
högskolan.
(Forts.)
42 Lördagen den 21 April, e. m.
man i betraktande af de dermed förenade dryga kostnaderna med
skäl kan draga i tvifvelsmål, huruvida den nu föreliggande planen
för lokalernas och undervisningens utvidgning bör följas.
Då jag i börörda hänseende i hufvudsak har samma upp¬
fattning som utskottet, har jag deremot ingenting att erinra, men
finner mig uppfordrad att beträffande nu föreliggande fråga klar¬
göra min ställning i öfriga afseenden.
Beträffande det elevantal, som Kongl. Maj:t ansett böra läggas
till grund för bedömande af den föreslagna utvidgningens omfång,
anser jag, att detta icke obetydligt skulle komma att reduceras,
om den, enligt mitt förmenande, högst önskvärda förändringen
uti inträdesfordringarna till läroverket komme till stånd, att iuträ-
dessökande skulle genomgå minst ett års praktisk utbildning i
verkstad eller vid annan industriel verksamhet, innan han kuude
vinna inträde till läroverket. Under genomgåendet af sådan prak¬
tisk kurs skulle, enligt mitt förmenande, många ynglingar finna,
alt de, till följd af bristande håg och fallenhet, ej torde fortsätta
på denna bana, utan välja en annan, som mera passade för deras
skaplynne, i stället för att, såsom nu ofta är händelsen, gå direkt
från elementar- eller annan skola till högskolan utan att känna
sin kallelse och utan att hafva haft någon som helst beröring
med teknikens praktiska utöfning. För denna åsigt finner jag
stöd dels deruti, att åtskilliga elever årligen lemna högskolan
utan att hafva genomgått fullständig kurs, hvilket tyder på att
de ej funnit sig vara lämpliga för ingeniörsyrket, dels uti ut¬
skottets betänkande samt dels äfven deruti, att dylika prak¬
tiska kurser redan äro föreskrifna för åtskilliga andra yrken bär i
landet.
Beträffande lärotiden har det föreslagits, att denna skulle i
de flesta fackskolorna blifva obligatoriskt fyraårig, men anser jag
i likhet med utskottet det vara olämpligt, att lärotiden obligatoriskt
utsträckes till 4 år, utan finner det välbetänkt, att undervisningen
ordnas så, att den fjerde årskursen fortfarande blefve frivillig.
Beträffande den fackskola i skeppsbyggeri, som blifvit påtänkt
att inrättas, torde det kunna ifrågasättas, om anordnandet af en
sådan vore med klok hushållning förenligt, då eu sådan redan
finnes vid chalmerska institutet i Göteborg, som på ett tillfreds¬
ställande sätt uppehåller undervisningen uti skeppsbyggeri.
Hvad angår de förändringar, som ansetts nödiga beträffande
lärarepersonalen, kunna modifikationer i det framlagda förslaget
enligt mitt förmenande göras på grund af elevantalets minskning
och minskning af lärokursernas längd och omfattning.
Med tanken på de betydliga kraf, som ställas på statsverket
för fyllande af undervisningens behof i allmänhet här i landet,
torde det kunna ifrågasättas, om man allt framgent skall vidhålla
den hittills hyllade principen, att all högre undervisning skall
ensamt af staten bekostas. Enligt min uppfattning är tidpunkten
43 N:o 33.
Lördagen den 21 April, e. m.
nära förestående, då man blir nödsakad att afvika från denna
princip på gruud deraf, att landets ekonomiska bärkraft genom
ett fasthållande vi 1 densamma till sist blifver allt för hardt anlitad.
Hvad nu beträffar tekniska högskolan i delta hänseende, så
torde det icke vara orimligt att tänka sig, att eleverna, de nemligen
som äro bemedlade, borde betala någon afgift för den undervisning,
de komma i utnjutande af, då många, ja, kanske de flesta tekniska
högskolor i Tyskland, Schweiz och Österrike utkräfva ganska
betydliga afgifter af siua bemedlade elever i form af inträdes- och
terminsafgifter samt afgifter för praktiska tillämpningskurser.
Vid tekniska högskolan i Berlin t. ex. få ordinarie eleverna
betala en inträdesafgift af 30 mark samt i terminsafgift en
summa, som bestämmes efter aDtalet undervisningstimmar i veckan,
så att för hvarje föreläsningstimme erlägges 3 mark och för
hvarje öfningstimme 2 mark.
Terminsafgiften kan sålunda uppgå till omkring 150 å 160
mark, och då dertill lägges eu och annan afgift för de praktiska
tillämpningskurserna, uppgående till c:a 75 mark per ämne, kan
sålunda en elev få betala ända till 500 mark om året, eu summa,
som i våra ögon torde förefalla oskäligt hög, men som, om den
•uttaxerades vid vår högskola, skulle, sedan skäligt afdrag för af-
giftsfria lärjungar skett, nästan räcka till att bekosta största delen
af utgifterna för här föreslagna utvidgning af undervisningen.
Med detta har jag icke velat säga, att man borde vid vår
högskola pålägga eleverna fullt så hög afgift; jag skall till och med
vara med om eu betydlig reduktion, men jag anser det vara fullt
rigtigt, att eu skälig afgift utkräfves för bestridande af åtminstone
en del af omkostnaderna; naturligtvis alltid under den förutsätt¬
ningen, att obemedlade elever med godt vitsord om uppförande
-och flit må åtnjuta kostnadsfri undervisning. Genom sådana af-
gifters upptagande skulle högskolans utveckling kunna ske utan
att allt för mycket betunga statsverket.
Herr talman, ehuru utskottet visserligen icke föreslagit bifall
till det af Kongl. Maj:t begärda anslaget till utvidgning af hög¬
skolan, men lemuat i utsigt, att denna utvidgning iuom den
föreslagna tiden i alla fall skall komma att ske, har jag icke
något yrkande att göra, utan ansluter mig till utskottets förslag
uti nu föreliggande punkt.
Herr Wijkander: Kongl. Maj:t har i propositionen fullstän¬
digt redogjort för det förslag till utvidgning och omorgani-ation
af tekniska högskolan, som afgifvits af särskilde komiterade. Det
är naturligtvis fullt rigtigt af Kongl. Maj:t att framlägga sitt
förslag så fullständigt som nu skett. Men ingen må undra på,
om statsutskottet icke ansett sig kunna ingå i en detaljerad
pröfning af hela denna ganska stora plan, då till omedelbart af¬
görande endast förelegat en jemförelsevis liten fråga, nemligen
Ang. anslag
till upp¬
förande af
xy byggnad åt
tekniska
högskolan.
(Forts.)
N:o 33. 44 Lördagen den 21 April, e m.
Ang. anslag denna lilla början till byggnadsanslag, som utgjort den egentliga
till upp- begäran i ämnet från Kongl. Maj:t till denna Riksdag. Utskottet
6 Wf*afllaftiar v*sat s^lt 'ntresse genom att beröra flera af de principiella
nytekniska*1 frågorna, men icke ansett sig kunna i detalj föreslå Riksdagen
högskolan. att uttala sig angående detta förslag. Det är visserligen sant,
(Forts.) mine herrar, att man icke kunde vänta af utskottet detta. Men
jag hade likvisst hoppats, att utskottet kunnat, oberoende deraf,
tillstyrka Riksdagen att bevilja detta anslag på 50,000 kronor,
som regeringen begärt. Ty detta byggnadsanslag står så sjelf¬
ständigt från organisationen i öfrigt, att det enligt min åsigt
mycket väl hade kunnat beviljas. Ser man efter anledningen,
hvarför utskottet icke gått så till väga, finner man, att detta icke
varit beroende af någon afvoghet mot tekniska högskolan. Man
ser af betänkandet och ändå mer läses mellan raderna en gan¬
ska stor välvilja mot tekniska undervisningen samt högskolan.
Jag ber att med glädje få konstatera detta förhållande. Utskot¬
tet har likväl icke ansett sig böra tillstyrka framställningen
hufvudsakligen derför, att det ansett, att elevernas antal vid hög¬
skolan skulle i framtiden snarare komma att minskas än ökas, och
att det derför möjligen kunde ifrågasättas, att berörda byggnad
borde vara afpassad för 100 inträdessökande om året i stället för 120.
Herr talman, detta är enligt min åsigt ett fullkomligt förbi¬
seende af hvad man för framtiden kan hafva att vänta. Vi
hafva under de sista tiderna sett, huru antalet inträdessökande
vid universiteten har i väsentlig mån minskats i samma män
som stegringen af inträdessökande ökats vid de tekniska läro¬
verken. Jag är öfvertygad, att vi alla äro glada deröfver, icke
såsom jag härmed skulle vilja uttala ett underkännande af uni-
versitetsbildningen, utan derför, att det vore lämpligt, om de till-
lämpade skolorna finge ett större lärjungeantal än förut.
För att icke blifva missförstådd, kan jag icke underlåta att
säga, att, då jag nämmer detta, jag icke instämmer i talarens på
geflebänken anförande på förmiddagen, då han rigtade anmärk¬
ningar mot undervisningsmetoderna vid universiteten. Jag var
med år 1887, då eu skrifvelse aflåta angående ändring i nämnda
afseende. Jag förordade den då och ansåg den behöflig. Men
den har bra litet reda på universitetsförhållandena, som icke
känner, huru under dessa 7 år de kraftigaste ansträngningar
gjorts för att afhjelpa de olägenheter, som då påpekades, och
huru särskilt inom filosofiska fakulteten dessa i väsentlig mån
afhjelpts. Den universitets-statutsreform, som statsrådet Wenner-
berg föreslog och som faststäldes på hans föredragning, och de
ändringar i undervisningsmetoder, som i sammanhang dermed
vidtagits, äro så stora, att det synes mig, som om universiteten
uppbjudit alla krafter för att följa med de pedagogiska framstegen
på sitt område. Men den undervisning, som der lemuas, är den
allmänna vetenskapliga bildningen. Det är icke vetenskapens
45 N:o 33.
Lördagen den 21 April, e. m.
tillämpning, som der läres. Ännu för några årtionden voro för- Ang. anslag
hållandena sådana, att unge män, som ville och kunde studera, m UPP-
ansågo det såsom det enda rigtiga att begifva sig till universi-
teten och förvärfva sig embetsmannabildning. Det är ett godt J tekniska
tecken, att så ej längre är förhållandet. Det är glädjande, att högskolan.
den praktiska bildningen, att industrien vunnit i anseende i den (Forts.)
allmänna meningen i vårt land, och att allt flere vända sig till
de tekniska läroverken för att der utbilda sig för det praktiska
lifvet. Det är derför jag säger, att det är ett godt och glädjande
tidstecken, att eu stegring egt rum i antalet elever vid de tek¬
niska läroverken.
I fall tekniska högskolans byggnad, då den för tre årtionden
sedan började uppföras, afpassats efter det dåvarande antalet
inträdessökande, skulle man icke kunnat reda sig så länge som
nu skett. Elevantalet var då mindre än en tredjedel af det nu¬
varande. Men man tänkte högt om framtiden och uppförde
byggnaden med tanke på att skolan skulle utveckla sig vidare.
Jag skulle beklaga, om man, då man nu vill göra eu väsentlig
tillbyggnad, skulle göra den sådan, att det kunde sägas, att sven¬
ska Riksdagen beviljat medel icke blott icke med tanke på en
framtida stegring, utan icke en gång så, att den accepterat det
antal inträdessökande, 120, som är beräknadt i den kongl. pro¬
positionen, i det den velat nedsätta detta till 100, såsom af ut¬
skottet antydts. Enligt min öfvertygelse hafva vi under den
närmaste framtiden, de närmaste årtiondena att vänta snarare eu
stegring i antalet inträdessökande vid de tekniska läroverken fin
motsatsen. Industrien och de praktiska yrkena vinna allt större
betydelse. Man kan då icke vänta, att elevantalet skall minskas.
Emellertid har utskottet framhållit såsom eu möjlighet, för
åstadkommande af en begränsning, att man skulle uppställa
fordran på praktisk verksamhet före inträdet. Och den siste
ärade talaren har ansett detta vara lämpligt och medförande en
minskning af elevantalet. Ja, mine herrar, den, som är lärare
vid en teknisk skola, vet mer än väl, att praktisk utbildning
före elevens inträde är synnerligen önskvärd. Denne kan då till¬
godogöra sig undervisningen långt bättre, än om han ej förut
fått deltaga i en praktisk verksamhet. Men det är ett långt
steg ifrån att inse detta och till det att vilja obligatoriskt före¬
skrifva praktisk verksamhet såsom vilkor för inträde. Jag tror,
att den, som har någon erfarenhet på detta område, skall inse,
att det skulle medföra följder, som nog icke varit påräknade.
Detta är eu fråga, som sysselsätter teknici inom nästan alla
länder, men öfverallt har man kommit till samma resultat, som
hår uttalas, nemligen att det är så godt som omöjligt att genom¬
föra sådana föreskrifter. Det är visserligen sant, att förestån-
darne för verkstäderna i allmänhet visa mycket stort tillmötes¬
gående och sträcka sin välvilja att mottaga personer, som vilja
K jo 33. 46 Lördagen den 21 April, e. m.
Ang. anslag egna sig åt den tekniska banan, långt utöfver hvad man kunde
till upp- fordra och påräkna. Men trots detta visar det sig mycket svårt
förande af tl få perSoner utan föregående praktisk utbildning antagna på
nytekniska ** verkstäder. Inom en afdelning af det läroverk, jag tillhör, får
högskolan, ingen antagas utan att hafva genomgått praktisk verksamhet,
(Forts.) utan att hafva tillbringat 9 månader vid varf eller verkstad. Men
oaktadt elevantalet vid denna afdelning är synnerligen litet, och
måste vara litet, då det är skeppsbyggnadsafdelningen. som det
gäller, så har det visat sig möta stor svårighet att ställa det så,
att de kunna få denna praktiska erfarenhet, innan de komma in
i skolan. Och till och med för äldre elever, som redan genomgått
institutet och som således äro mycket mera lämpade för praktisk
verksamhet, kan det vara ganska svårt att skaffa sådana elev-
eller arbetareplatser på verkstäder. Och detta är helt naturligt.
Först och främst hafva verkstäderna mycket liten nytta af dessa
unge män, som icke förut haft dylik anställning, men icke nog
dermed, det visar sig också, att en stor del, som kommer in på
sådana verkstäder, ännu icke fått det allvaret, den medvetenheten
om att det gäller deras framtid, att de taga i på det sätt, som
det vore önskligt att de gjorde. Men dessa unge män, som på
detta sätt taga saken lätt 'i det första ögonblicket, kunna seder¬
mera visa sig blifva icke blott dugliga, utan till och med ganska
framstående ingeniörer, när de eu gång fått ögonen öppna för
hvad saken gäller.
Under sådana tider, som det varit de senaste åren, hafva
ofta de, som sökt dylika elevplatser, mötts af det svar, att de
nog mycket gerna skulle hafva blifvit mottagna, men att man,
då man afskedat arbetare i hundratal och tusental, icke kunde
anse det rättvist att taga emot elever, som till större delen vore
barn af förmögna föräldrar, endast för dessas utbildnings skull.
Om man nu skulle för inträde vid tekniska högskolan före¬
skrifva sådan praktisk verksamhet, som den siste talaren antydde
och äfven utskottet förordat, så komme detta temligen säkert att
i väsentlig grad verka derhän, att det endast blefve den förmög¬
nare klassens söner, som skulle blifva i tillfälle att genomgå den
tekniska högskolan, och att sönerna af mindre bemedlade för¬
äldrar skulle blifva utestängda. De mindre bemedlade skulle
icke lyckas få in sina söner vid de större verkstäderna, utan det
skulle endast lyckas för de förmögna genom relationer och öfver-
betalning att få in sina söner der. Huru önskvärdt det än vore,
och huru mycket man än bör uppmana de unge männen att
skaffa sig praktik, innan de ingå vid läroanstalten, bör man
dock icke ställa som vilkor, att de skola hafva genomgått sådant,
och jag är fullt öfvertygad, att, om man gjorde det, man skulle
nödgas kringgå den föreskriften för att icke göra den fullstän¬
digt absurd.
Lördagen den 21 April, e. m.
47 N:o 38.
Herr talman, jag anser derför, att vi icke kunna genom att
införa sådan fordran på praktisk verksamhet inskränka elev¬
antalet vid tekniska högskolan. Jag tror, att det kommer att öka
sig betydligt under de närmaste årtiondena, äfven om tillbakagång
skulle inträffa under några få år, och jag anser det derför hög¬
ligen förkastligt, om man skulle reducera byggnadsarbetet med
tanke på denna inskränkning.
Det finnes inom ganska många tekniska kretsar — och
kanske äfven inom andra — eu liflig önskan, att man måtte
genom konstlade medel begränsa antalet af dem, som egna sig
åt den tekniska vägen. Man talar om öfverbefolkning på detta
område. Ja, mine herrar, jag skulle vilja fråga: Kännen I något
område, der man icke klagar öfver att öfverbefolkning är rå¬
dande, der man icke klagar öfver att konkurrensen är väl stark?
Jag känner för min del icke något sådant område.
Man säger, att många af dessa män, som genomgått den
tekniska högskolan, emigrera. Ja, tron I, mine herrar, att klago¬
målen öfver emigrationen voro mindre för hundra år sedan än
nu? Säkerligen icke. Det är gifvet, att vi icke kunna hindra,
att många af de unge män, som åtnjutit undervisning vid våra
tekniska läroverk, utvandra, men en stor del af dessa komma till¬
baka igen. Och säkert är, att innan det på naturlig väg kom¬
mer till jemvigt mellan dem, som komma tillbaka, och dem, som
utvandra, så kan man icke med konstlade medel åstadkomma
någon begränsning. Jag är öfvertygad, att man på detta om¬
råde bör låta förhållandena ordna sig sjelfva utan att med några
konstlade medel ingripa.
Det förslag, som af Kongl. Maj:t blifvit framlagdt, är ganska
omfattande. Men så sent, som det nu är, anser jag det icke
vara skäl att närmare ingå på detaljerna. Jag har endast velat
uttala den förhoppningen, att, då tekniska högskolans styrelse
skall komma att omarbeta detta förslag till en kommande Riks
dag, den då icke måtte låta detta talet om att elevantalet kom¬
mer att minskas på något sätt inverka på sig, så att den tänker
mindre högt om den tekniska högskolans och den tekniska under¬
visningens framtid.
Herr talman, jag har intet yrkande att göra, då jag icke
anser, att man med ett yrkande skulle vinna något, och då ju
utskottet i alla fall visat saken välvilja och förklarat, att,
äfven om på grund af uppskofvet anslagsfordringarna nästa år
komma att ställa sig något högre, de komma att förordas af ut¬
skottet, så att byggnadsföretaget ändå kan blifva färdigt inom
den tid, som nu är föreslagen.
Häruti instämde Herrar Göthberg, Nyländer, Larsson från
Upsala och Nilsson i Grofva.
Ant], anslag
till upp¬
förande af
ty byggnad åt
tekniska
högskolan.
(Forts.)
N:o 83. 48 Lördagen den 21 April, e. in.
Ang. anslag Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Gill] am:
till UVV- När nu utskottet i första punkten hemstält om afslag å Kongl.
nybyggnad åt Maj:ts hemställan om nybyggnaden vid tekniska högskolan, utan
ytekniska att någon reservant i detta hänseende understödt Kongl. Maj:ts
högskolan, framställning, torde härom icke löna mödan att vidlyftigt orda i
(Forts.) denna kammare.
Utskottet har förutsatt, att det skulle blifva eu ny utred¬
ning för att tillse, huruvida icke de kostnader, som må erfordras
för såväl nybyggnad vid tekniska högskolan som för den ifrå¬
gasatta utvidgningen af undervisningen derstädes, skulle kunna
i väsentlig mån inskränkas. Jag vill då icke på något sätt i
närvarande ögonblick gå denna utredning i förväg eller binda
mig genom något uttalande.
Blott i ett enda fall vill jag göra ett uttalande, derför att
statsutskottet i sin motivering har, efter hvad jag anser, direkt
opponerat sig mot ett uttryck, som jag inlagt i statsrådsproto¬
kollet. Den punkten gäller just hvad som nyss så fullständigt
och uttömmande behandlats af herr Wijkander, och i den punkten
ber jag att få gifva till känna min bestämda åsigt.
Jag har till statsrådsprotokollet beträffande behofvet af hög¬
skolans utvidgning, för att hon må kunna mottaga ett ökadt an¬
tal elever, yttrat: »Det ifrågasatta antalet synes mig icke vara för
högt, snarare är att befara, att den föreslagna utvidgningen, en¬
ligt hvilken 120 lärjungar skulle kunna årligen mottagas i första
afdelningen, inom en icke allt för aflägsen framtid skall visa sig
otillräcklig, då antalet i denna afdelning höstterminen 1892 skulle
uppgått till 105 och höstterminen 1893 till 122, derest alla kom¬
petente inträdessökande verkligen vunnit inträde.» Det var med
full afsigt, som jag uti anförandet till statsrådsprotokollet satte
in denna passus, för att icke Riksdagen på något sätt skulle in¬
ledas i den föreställningen, att om antalet inträdessökande be¬
stämdes till 120, så skulle detta antal vara fullt tillräckligt, och
Riksdagen icke sedermera under många år behöfva få höra talas
om att tekniska högskolan nödgats vägra inträde åt kompetente
inträdessökande. Jag har för detta tillägg haft fullt giltiga skäl
i redan bestående förhållanden, som angifvits i de ord jag an¬
tydde, men jag tänkte äfven på hela den rigtning, i hvilken vår
tid går.
Jag har vid detta tillfälle särskild! velat framhålla denna
sak, derför att den nära sammanhänger med den nu föreliggande
frågan om beviljande af anslag till uppförande af ny byggnad
vid tekniska högskolan. Det skulle, efter min uppfattning, vara
särdeles oklokt, om Riksdagen företoge sig att gorå afprutning
på utrymmet i det ifrågasatta nya huset för att möjligen seder¬
mera om några få år få höra klagas, att det är för litet, och att
det behöfs en om- eller tillbyggnad. Det är i detta afseende, som
49 N:o 88.
Lördagen den 21 April, e. m.
jag velat fritaga mig från allt ansvar, och derför har jag velat Ang. anslag
göra detta uttalande till protokollet. till upp¬
förande af
Herr J. H. G. Fredholm: I olikhet med de begge första nytekniska
talarne skall jag tillåta mig att göra ett yrkande, och jag skall högskolan.
då be att få yrka bifall till utskottets hemställan i denna punkt. (Forts.)
Till stöd för detta yrkande åberopar jag i hufvudsak den
motivering, som utskottet förebragt. Jag kan göra det så mycket
hellre, som utskottet icke stält sig afvisande mot förslaget om en
förbättrad undervisning vid den tekniska högskolan, ehuru ut¬
skottet ansett, att ändringen bör göras mindre vidtomfattande,
än Kongl. Maj:t föreslagit, och sålunda äfven medföra en
mindre kostnad än deu ökning i utgiftsstaten af 63,000 kronor,
som skulle blifva eu följd, om förslaget ginge igenom i oför-
ändradt skick.
Jag vill icke neka till, att jag delar deras uppfattning, som
anse, att man icke bör spara vid uppförandet af byggnaden.
Men deremot förekomma i förslaget många andra poster, der det
synes mig, som om man möjligtvis skulle kunna åstadkomma
någon minskning i utgifterna.
Särskilt vill jag instämma med den förste talaren i fråga om
olämpligheten af att göra kurserna obligatoriskt fyraåriga.
Det är emellertid ett uttalande i utskottets motivering, mot
hvilket jag icke kan underlåta att rigta några anmärkningar, så
mycket mer som detta uttalande af utskottet har rönt understöd
af den förste talaren. Utskottet vill söka att göra det inom läro¬
verket hårdt anlitade utrymmet tillräckligt för de inträdessökande
på det sättet, att utskottet vill från inträde afskilja eu del af
dessa, nemligen dem, som sakna håg och fallenhet för ingeniörs-
verksamhet. Utan tvifvel skulle det både för läroverket och de
utestängde vara eu mycket stor vinst, om detta läte sig göra.
Alla kunna derför vara ense om, att det syftemål, som ut¬
skottet för sig uppstält, är önskvärdt: men längre kan jag icke
följa med i utskottets framställning, förrän det blir visadt, huru
detta syftemål skall kunna vinnas. Vilkoret derför är, att det
angifves något sätt, hvarpå man skall kunna utröna, hvilka det
är, som sakna »håg och fallenhet», då de söka inträde.
Detta kan icke utrönas annat än under utöfvande af eu
verksamhet; för att bedöma denna, fordras en opartisk gransk¬
ning af den utöfvade verksamheten, och för att omdömet skall
vara tillförlitligt, kräfves tillika möjlighet af kontroll. Med af¬
seende å sätten, huru mall skall kunna uppfylla alla dessa vilkor,
derom äro meningarna mycket delade, och svårligen torde i det
fallet någon enighet kunna uppnås. Utskottet föreställer sig, att
man skulle kunna vinna detta mål derigenom, att man föreskrefve
såsom vilkor för inträde vid högskolan eu »väl vitsordad före¬
gående praktisk sysselsättning*. Ja, som ett allmänt uttalande be-
Anira Kammarens Prof. 1891. N;o 33. i
N':o 33. 50
Ang. anslag
till upp¬
förande af
ny byggnad åi
tekniska
högskolan.
(Forts.)
Lördagen den 21 April, e. m.
traktat, låter ju detta höra sig. Men om man vill fastslå detta
uttalande som eu lagfäst regel i tillämpningen, då skall mau få
se, huru i sjelfva verket ihåligt ett sådant uttalande är. Ty då
uppställer sig den frågan först: hvad menas med opraktisk syssel¬
sättning**? Derom kan man komma att hysa många och vidt
skilda meningar. Och vidare: hvad förstås med vitsord; huru
länge skall man ha deltagit i praktisk sysselsättning för att kunna
erhålla vitsord, en månad eller ett år; och hvem skall gifva dylikt
vitsord — det kan meddelas af från den skickligaste till den
okunnigaste—; och hvad vill * väl vitsordad* säga? Afgörandetär
beroende på en granskning och på den, som skall verkställa
granskningen.
Vill man försöka att i eu reglementarisk föreskrift närmare
utfylla bristerna i detta uttalande, då först skall man få se, huru
svårt det är att uppställa en sådan regel, som är tillfredsställande.
Och om man icke kan detta, hvad blir då iöljden ? Jo, då måste
man öfverlemna utfyllandet af bristerna i regeln åt den, som
skall bedöma den inträdessökande och hans håg och fallenhet.
Och hvad vill detta säga annat, än att man öfverlemnar domen
öfver den inträdessökande åt den bedömandes subjektiva tycke?
Detta är att göra inträdet i högskolan beroende på det indivi¬
duella godtycket, och sådant är till skada icke blott för dem, som
blifva afskira, utan kan också medföra allvarliga faror för läro¬
verket. i fall de, som afskiljas, just äro de, som äro förtjente af
att intagas. Man har vid andra läroverk mycket försökt^ att
tillämpa en sådan uppfattning, som den utskottet här framhållit,
men man har allt jemt misslyckats, och jag tror, att man aktar
sig för att vidare fortgå på den vägen.
Vill man söka minska antalet inträdessökande på det sätt,
som utskottet har tänkt sig, då kan man ju återgå till den ord¬
ning, som redan förut har existerat vid vår tekniska högskola,
den nemligen, att hvarje inträdessökande skall underkastas en
inträdesexamen och icke sådane derifrån fritagas, som kunna
åberopa något förut aflagdt lärdomsprof, såsom t. ex. student-
eller maturitetsexamen. Eu sådan pröfning af hvarje inträdes-
sökande medför icke någon fara; tv den är utsatt för kontroll,
och den kan granskas. Dermed är sålunda icke förenad den risk,
som är förknippad med den metod, hvarpå anvisning lemnats i
utskottets här gjorda uttalande.
Medan jag har ordet, vill jag inlägga eu bestämd gensaga
emot den anvisning, som lemnades af den förste talaren, hvilken
ville söka åstadkomma de för en utvidgad verksamhet vid läro¬
verket nödiga inkomsterna genom att åsätta terminsafgifter. Med
hänsyn dertill ber jag att få åberopa det anförande, som jag hade
i denna kammare år 1892 om samma sak, och hvilket jag fort¬
farande vidhåller.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Herr Svensson från Stockholm instämde häruti.
61 N:o 38.
Lördagen den 21 April, e. m.
Herr E lo tv son: Herr talman! Innan detta betänkande
kommer att af denna kammare och af Riksdagen i dess helhet
bifallas, anser jag det vara nödigt att gifva till känna, huruvida
man i alla afseenden delar eller icke delar den motivering, ut¬
skottet här framlagt. Det är nemligen en mycket vigtig fråga,
som nu föreligger. Enligt min mening vore det synnerligen
lyckligt, om den industriella verksamheten i landet kunde få en
starkare utveckling och ett betydligare uppsving, än den hittills
haft. Det finnes så mycket, som talar för att industriel verk¬
samhet skall florera i Sverige, och en god hjelp, då det gäller att
befordra detta, är eu väl skött teknisk högskola. Om man nu
vill utvidga denna tekniska högskola, tror jag icke att det är
lämpligt att på densamma lägga ett så stramt mått, som ut¬
skottet synes vilja göra, då det vill begränsa till en låg siffra
antalet af dem, som skulle komma att söka inträde. Jag funne
det tvärtom synnerligen glädjande, om detta tal af 120 inträdes-
sökande under den närmaste framtiden icke blott uppnåddes, utan
äfven öfverskredes. Då man skall besluta sig för en byggnad,
tror jag derför, att det icke är lämpligt att tilltaga denna bygg¬
nad med beräkning af ett mindre antal nya elever för hvarje år
än 120. Detta, tror jag, är ett minimiantal. Jag vill ännu eu
gång uttrycka den önskan och förhoppning, att de tekniska stu¬
dierna skola hafva framtid i vårt land.
Vidare vill jag också i likhet med den siste talaren fram¬
ställa några dubier, huruvida det kan vara lämpligt och önskligt,
att man affordrar de inträdessökande intyg angående visad håg
och lust och fallenhet för ingeniörsyrket. För min de! skulle jag
icke se något synnerligen skadligt i, att åtskilliga personer, t. ex.
bergsbruksidkare och dylike, komme att få teknisk bildning vid
högskolan, men sedan icke blefve praktiserande ingeniörer, utan
egnade sig åt affärsverksamhet, der de hade tekniska biträden
under sig. Jag kan icke i alla afseenden godkänna utskottets
resonnement i denna del af dess utlåtande.
I öfverensstämmelse med hvad jag sålunda yttrat, hem¬
ställer jag till dem, som få att utreda saken, och till Kongl. Maj:t,
att vid den utredning, hvars resultat kanske framlägges för nästa
Riksdag, icke allt för mycket knappa in på den blifvande hög¬
skolan.
Herr Hedin: Jag kan icke underlåta att begagna tillfället
för att fästa vederbörandes uppmärksamhet på någonting, som
jag saknar i den kongl. propositionen. När jag i statsutskottets
utlåtande, sid. 122 och 123, läst den långa förteckningen på läro¬
ämnen och lärareplatser, bland hvilka man trots den stora trängseln
lyckats finna utrymme för en extra ordinarie professur i national¬
ekonomi och näringslagstiftning, har det förefallit mig i högsta
.Ihi/. anslag
till upp¬
förande af
ly byggnad åt
tekniska
högskolan.
(Forts.)
N:0 33 52
Lördagen den 21 April, e. m.
Ang. anslag grad förunderligt, att man icke sökt skaffa den allra minsta lilla plats
till upp- för ett läroämne, som vid ett polyteknikum onekligen bör hafva
ni°bvqqnadät stora anspråk på att få plats som någonsin vid en medicinsk
tekniksa fakultet — jag menar helsovårdslära, tillämpad på verksamheten
högskolan, i fabriker och grufvor och på det industriella arbetet i allmänhet;
(Forts.) jag menar fabrikshygien med den derunder inbegripna läran om
skyddsåtgärder. Vi hafva ändtligen för några år sedan kommit
derhän att få vår första lag om skyddsåtgärder i det industriella
arbetet. Men äfven om vår fabriksinspektion vore mindre otill¬
räcklig än för närvarande, är det ganska visst, att man icke
kunde motse eller beräkna den framtid, inom hvilken denna lag
skall hafva blifvit i någon högre grad en verklighet — och den
skall icke blifva det på mycket länge, derest den icke mötes af
alla dem, som äro arbetsgivare eller arbetsledare, med högre
grad af välvilja än som hittills varit förhållandet. Huru skall
man vinna utsigt till detta resultat? Såvidt jag förstår, på bästa
sätt endast derigenom, att de unge män, som en gång skola gå
ut att blifva arbetsledare, på en tid, då sinnet är mera mottagligt
för sådana idéer, få den verkliga insigt i dessa ämnen, som föder
god vilja. Den goda viljan skall sedermera sitta qvar och göra
sig gällande mot de motstridande intressena att blott se till, att
det opersonliga, anonyma bolaget får så störa dividender som
möjligt.
I fall ärendet kommer tillbaka, som siste talaren antydde, till
nästa Riksdag, vill jag hoppas, att man, vore det också med upp¬
offring af den s. k. nationalekonomien, skall se till, att det ämne,
jag talat om, blir representeradt vid vår högsta tekniska läro¬
anstalt.
Med herr Hedin instämde herrar WavrinsJcy, Bergström,
Aulin och Nyström.
Härmed var öfverläggningen i detta ämne slutad. Efter af
herr talmannen i sådant afseende gifven proposition biföll kam¬
maren utskottes hemställan.
Mom. 2.
Bifölls.
Punkten 48.
Bifölls.
Punkten 49.
Ang. anslag Till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till be-
till understöd gödande af kostnader för deras inspektion hade under de senaste
^iska^yrkes- ^ren anvisats ett belopp af 35,000 kronor årligen, under vilkor,
skolor m. m. att det bidrag, som af dessa medel komme att utbetalas till under-
53 N:o 33.
Lördagen den 21 April, e. m.
stöd åt sådan skola, icke finge öfverstiga hvad vederbörande
kommun i kontant tillsköte för skolan. Och hade Kongl. Maj:t,
då detta belopp fortfarande vore för ifrågavarande ändamål er¬
forderligt, föreslagit Riksdagen att jemväl för år 1895 till samma
ändamål, under nämnda vilkor, på extra stat anvisa 35,000
kronor.
I särskilda inom Andra Kammaren väckta motioner hade
dels herr C. Q. Dior (i motion n:o (il) föreslagit, att ifråga¬
varande anslag måtte beviljas under sålunda förändradt vilkor,
att det bidrag, som af dessa medel komme att utbetalas till under¬
stöd åt lägre teknisk yrkesskola, icke finge öfverstiga hvad veder¬
börande kommun eller enskilde i kontant tillsköte för skolan, dels
ock herr A. Bokström, med hvilken herr C. Falk m. fl. instämt,
(i motion n:o 67) hemstält, att Riksdagen till understöd åt lägre
tekniska yrkesskolor och till bestridande af kostnader för deras
inspektion måtte på extra stat för år 1895 i stället för af Kongl.
Maj:t äskade 35,000 kronor anvisa ett belopp af 42,000 kronor,
under vilkor, att det bidrag, som af dessa medel komme att ut¬
betalas, icke finge öfverstiga hvad vederbörande kommun i kontant
tillsköte för skolan.
Med anledning häraf hemstälde nu utskottet:
»att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda
framställning, men med afslag å herrar C. G. Thors och A. Bok¬
ströms i ämnet väcka motioner, må till understöd åt lägre tekniska
yrkesskolor och till bestridande af kostnader för deras inspektion
på extra stat för år 1895 anvisa ett anslag af 35,000 kronor, med
vilkor, att det bidrag, som af dessa medel kommer att utbetalas
till understöd åt lägre teknisk yrkesskola, icke får öfverstiga hvad
vederbörande kommun i kontant tillskjuter för skolan».
Efter uppläsande häraf anförde:
Herr Bokström: Herr talman! Det kan vara vågadt att
så här dags på qvällen upptaga kammarens tid för en punkt,
hvarvid icke någon reservation förefinnes. Men då kammaren
hela dagen sysselsatt sig med den högre undervisningens anslags-
kraf, torde det icke vara alldeles förmätet att några minuter söka
upptaga tiden med ett ärende, som rör den lägre undervisningen,
hvari de mindre bemedlade äro mera intresserade.
När man granskar anslagen på åttonde hufvudtiteln, sär-
skildt anslagen till folkundervisningen, är det i ögonen fällande,
att Riksdagen varit angelägen om att tillmötesgå och tillvarataga
kommunernas intressen för denna art af undervisningen, och de
mest betydande anslagen dertill äro också förslagsanslag, vid
hvilka bland andra är fästadt det vilkor, att, när kommunen
Ang. anslag
till understöd
åt lägre tek¬
niska yrkes¬
skolor m. m.
(Forts.)
N:0 38. 54
Ang. anslag
till understöd
åt lägre tek¬
niska yrkes¬
skolor m. m.
(Forts.)
Lördagen den 21 April, e. m.
tillskjutit sin andel för ändamålet, statsanslaget utfaller. Men om
någon kommun, som till äfventyra har ganska svårt att skaffa
medel till den ordinarie folkundervisningen, derförutom skulle
anstränga sig för att tillgodose eu annan art af folkundervisning
än den vanliga, den som uppehälles af de tekniska yrkesskolorna,
som hufvudsakligast besökas af arbetare, då förhåller sig Riksdagen
mera reserverad. Då är det icke förslagsanslag, utan anslaget är
begränsadt och ganska knappt. När anslaget för detta ändamål
höjdes till sitt nuvarande belopp — detta var år 1886 — då voro
skolorna 20 och eleverna omkring 2,600. Under år 1892 voro
med samma anslagsbelopp skolorna 28 och eleverna 4,062; och
under läsåret 1893—1894 äro skolorna 30 och eleverna 4,690,
men det är samma anslag. Alltså: antingen måste det ställas så,
att de nya skolorna icke få någonting eller också måste det
knappas in på de förutvarande.
Det kan icke vara annat än nedslående för de kommuner,
som på detta sätt visat sitt intresse för denna art af undervisning,
som dock är af ganska stor vigt både för arbetarne sjelfva och
den lilla och stora industrien, att icke äfven denna undervisning
blir något mera uppmärksammad från det allmännas sida.
När emellertid denna angelägenhet och eu dermed analog
icke lyckats tillvinna sig någon vidare uppmärksamhet från stats¬
utskottets sida af den anledning, att Kongl. Maj:t icke gjort fram¬
ställning i saken, skall jag tillåta mig att begagna detta tillfälle
att till herr statsrådet och chefen för kongl. ecklesiastikdeparte¬
mentet rigta eu vördsam och ödmjuk anhållan att, när statsverks-
regleringen nästa gång uppgöres, taga i benäget öfvervägande,
om icke denna sak förtjenar att bättre tillgodoses, än nu är för¬
hållandet.
Häruti iustämde herrar Elowson, Falk och Stcartling.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Gill järn:
Den fråga eller den uppmaning, som den föregående talaren fram-
stälde, är synnerligen lätt att besvara. Jag kan säga det, att om
omständigheterna tillåtit, att jag kunnat yrka bifall till herrar
Falks och Bokströms förslag, skulle jag icke ett ögonblick tvekat
att för min del göra det, ty saken synes mig vara så befogad,
och den utredning, som redan föreligger, så tillräcklig, att Riks¬
dagen när som helst kunnat fatta beslut. Att Kongl. Maj:t icke
till innevarande Riksdag gjort framställning i ärendet, är beroende
på den omständigheten, att de uppgifter, som åberopas till stöd
för motionen, icke kommo in till ecklesiastikdepartementet förr
än ett stycke in i februari, när statsverkspropositionen redan var
aflemnad, och det syntes mig då icke lämpligt att till denna
Riksdag ingå med en förändrad hemställan i detta ärendet. Men
jag tror, att saken nu är så förberedd, att man med visshet kan
55 >:o 33.
Lördagen den 21 April, e. m.
beräkna, att framställning kommer att till nästa år göras i det^^J-%
syfte, som herrar Bokströms och Falks förslag innehaller. ^ iägre 1ej._
niska yrkes-
Herr Thor: Trots utskottets afstyrkande af min motion, skolor m. m.
skall jag be att med några ord få fästa kammarens uppmärksam- (Forts.)
het på densamma. . ....
Motionen afser, som herrarne behagade finna å std. 1DU
nedersta stycket, att få bestämmelserna för statsanslaget till lägre
tekniska yrkesskolor ändrade, så att det ^ blefve möjligt äfven
för industriarbetare utom städerna att få något med deraf.
Nuvarande bestämmelser för detsamma äro, att statsbidraget
oi får öfverstiga hvad vederbörande kommuner anslå till skolan,
och att kommuner, som önska få del deraf, skola ingifva ansökan
derom tillika med nödiga uppgifter om skolan och kommunens
beslut om dess anslag till skolan.
I den kongl. proposition, som år 1877 i denna sak lemnades
till Riksdagen, angafs ändamålet med detta anslag vara det, att
det skulle befrämja spridandet af kunskaper i ritning, modellering,
geometri, räknekonst, uppsatsskrifning och andra för tekniken
vigtiga kunskapsgrenar bland arbetare, som redan vore anstälda i
industriens tjenst. . ... ,
Ett flertal städer har också för sina arbetare tillgodo¬
gjort sig dessa förmåner, men ehuru, som vi veta, numera äfven
landsbygden har stora arbetareskaror i industriens tjenst, kunna
landtkommunema icke göra det, emedan de icke gerna kunna
inrätta flera skolor inom samma kommun, och de äro alltid så
vidsträckta, att alla deras arbetare icke kunna gå till eu skola,
då dessa skolor lemna sin undervisning på aftonen och man icke
kan begära, att eu arbetare efter slutadt dagsarbete kan stå ut
med att eller vilja gå 7* ä 1 mil för att besöka eu skola. Vid
eu del större industriella anläggningar på landsbygden.hafva dock
arbetarne sjelfva och med välvilliga bidrag af arbetsgifvarne sökt
inrätta dylika skolor, och de hafva också visat sig verka i den
rigtning, som den af mig förut nämnda kongl. propositionen an¬
ger, nemligen att främja det vigtiga målet att bibringa kunskap
för utvecklandet af arbetarnes skicklighet samt vända deras håg
till eu jemväl på deras moraliska utveckling inverkande syssel¬
sättning. Det vore beklagligt, om dessa skolor, som tillgodose
ett kraftigt behof, skulle upphöra af brist på medel att fortsätta
sin verksamhet och icke heller några nya komma till. På grund
häraf har jag ansett och anser min motion vara berättigad. Och
om det icke redan finnes ett så stort antal, att det derför kunde
vara rättvist och nödvändigt att ändra de nämnda bestämmelserna,
skulle dock ändringen hafva till följd, att allt flera skulle bildas,
och detta anser jag vara för arbetarne och äfven för samhället
någonting så bra, att man med skäl skulle kunna säga om do
medel, som användes dertill, att de äro väl använda.
No 83. 56
Lördagen den 21 April, e. m.
MmdZlm ■ , ,J!g ^,aU„icke tillåta, mig att göra något yrkande, då det
åt lägre tek- lckf 1.®der tlU .nag.ot resultat, men jag vill framhålla, att jag finner
niska yrkes- utskottets motivering för afslag allt för svag. Utskottet motiverar
skolor m. w. nemligen sitt afslag å herr Bokströms motion dermed, att, ehuru
(Forts.) styrelsen för tekniska skolan i Stockholm gjort framställning der¬
om Kong! Maj:t icke funnit sig föranlåten att begära högre
anslag, samt att det icke tilltror sig att på enskild motionärs
yrkande tillstyrka höjning, och utskottet antyder vidare, att det
torde vara nödigt att undersöka, om alla de skolor, som begärt
statsbidrag, också varit af den beskaffenhet, att de bort komma
i åtnjutande deraf. Ja, en undersökning kan ju icke skada, men
då utskottet icke autydt, att det skulle på något sätt motsätta
sig eu höjning, om det visas, att det anslag, som finnes, rigtigt
användts, finner jag dess motivering svag. Ty om det vid under¬
sökningen visar sig, att sådana skolor fått, som, då de ej upp-
fylt vilkoren, ej bort få, eller att någon fått för mycket, kunde
kanske det nuvarande anslaget räcka äfven för några landsorts-
skolor.
Den skola, som jag alldeles särskildt känner, har af ett
bolag^ ett kontant bidrag af 600 kronor, och om staten ville gifva
ett sådant understöd, skulle man komma långt med det. Der
meddelas undervisning i alla de ämnen, som omnämnas i kongl.
propositionen, med undantag af modellering, men derutöfver under¬
visas i bokföring och engelska språket, och jag kan påstå, att denna
skola och flera, som jag känner till, äro i det närmaste lika stä¬
dernas lägre tekniska yrkesskolor.
Jag gör emellertid intet yrkande, utan har endast velat,
som jag förut sagt, med dessa ord fästa kammarens uppmärk¬
samhet på saken.
Herr Göthberg: Som tiden är så långt framskriden, ske 11
jag inskränka mig till att yrka bifall till herr Thors motion.
, „ Härmed förklarades öfverläggningen slutad. Kammaren
biföll utskottets hemställan.
Ang. tillbygg¬
nad af och
förändringar
inom gymna¬
stiska central
institutets
lokaler.
Punkten 50.
^.ed tillstyrkande af hvad Kongl. Maj:t i sådant afseende
föreslagit, hemstälde utskottet i förevarande punkt:
att Riksdagen måtte för tillbyggnad af och förändringar inom
gymnastiska centralinstitutets lokaler äfvensom för anskaffande af
behöflig ny materiel bevilja ett anslag af 80,000 kronor och deraf
å extra stat för år 1895 anvisa 40,000 kronor.
Lördagen den 21 April, e. m.
57 N o 33.
I fråga härom anförde: Ang. tillbygg¬
nad af och
Herr Palme: I likhet med den talare på göteborgribänken, {^jm^gymna-
som nyss hade ordet, skulle jag i denna sena timme och i en stiska central-
fråga, der ingen reservation förekommer, undvika att upptaga institutets
kammarens tid. Men frågan är af den vigt, att jag icke kunnat lokaler.
underlåta att begära ordet. (Forts.)
»Heder och aktning», säger direktionen öfver gymnastiska
centralinstitutet, har den svenska gymnastiken skördat åt foster¬
landet, och i sanning, hvar helst en högre kultur spridt sig, der
bereder sig äfven den svenska gymnastiken ett aktadt rum. I
gamla och nya verlden hafva svenske mön, utgångna ur detta
institut, fört dess runor med ära, och från fjerran länder hafva
utländmgar kommit hit till institutet i Stockholm för att studera
svensk gymnastik. Deras förväntningar i fråga om gymnastiken
hafva icke kommit på skam De hafva mötts af de yppersta
metoder, af ett godt, ärligt, framgångsrikt arbete, men när de
komma till centralhärden för hela den svenska gymnastiken, då
hafva de mötts af något i högsta grad bristfälligt. Jag föreställer
mig, att alla instämma med direktionen öfver gymnastiska
centralinstitutet, som anmäler, »hurusom behof vet af rymligare och
tidsenligare lokaler för institutet numera blifvit så känbart, att
dess snara afhjelpande syntes för institutets framgångsrika verk¬
samhet vara nödvändigt». Jag föreställer mig att alla äro derom
ense, att något måste göras. Men jag föreställer mig också, att
enigheten stannar dervid och upphör, när det gäller att bedöma
det förslag, som nu föreligger till kammarens afgörande. Som
vi veta, är gymnastiska centralinstitutets hus en mycket gammal
byggnad. Det är visserligen mycket troligt, att, såsom veder¬
börande myndigheter påpekat, detta hus är tillräckligt solidt, för
att derpå en tillbyggnad eller påbyggnad skall kunna göras. Men
det är helt visst icke obekant för flertalet af denna kammares
ledamöter, huru svårt det är att göra dylika påbyggnader på en gam¬
mal byggnad. Det blir oftast ingenting annat än ett lappverk, och
särskild! gäller detta i ett fall som detta, då eu påbygnad ifråga-
sättes rörande eu institution, som aldrig varit fullt tillfredsställande.
Några mindre salar och rum, några sjukgymnastiksalar, förråds
rum o. d. kunna väl anskaffas. Men den mest känbara bristen,
bristen på en stor gymnastiksal, förefinnes dock fortfarande, äfven
om det nu föreliggande förslaget vinner bifall. De, som under
årens lopp någon gång bevistat uppvisningar vid gymnastiska
centralinstitutet, hafva tvifvels utan icke kunnat undgå att märka
den brist på utrymme, deu trängsel, som vid dessa uppvisningar
eger rum. Ja, jag vill sjelf minnas, att jag sett, hurusom ett
icke ringa antal elever vid dessa uppvisningar icke kunnat del¬
taga i uppvisningen eller åtminstone icke i visssa öfningar vid
densamma, derför att de helt enkelt icke fått rum.
N:0 38. 68
Lördagen den 21 April, e. m.
Ang. tillbygg¬
nad af och
förändringar
inom gymna¬
stiska central¬
institutets
lokaler.
(Forts.)
Det begränsade utrymmet medför naturligtvis eu begräns¬
ning i antalet elever, såsom ock direktionen säger, att den funnit
sig på grund af bristande utrymme nödsakad att afvisa ett stort
antal inträdessökande. Det är visserligen sant, att det förslag,
som nu föreligger, i någon mån — men endast i någon måu -—
afhjelper detta. Eleverna kunna t. ex. delas på flere salar. Men
detta medför å andra sidan fordran på flere lärarekrafter, och
detta, miue herrar, medför å sin sida fordran på en ökad kost¬
nad. Men då är i alla fall iustitutet i saknad af denna stora
sal, som från sakkunnigt håll anses nödvändig; och institutet står
fortfarande i en sämre ställning än, snart sagd!, alla nyare läro¬
verk, skolor och kasernetablissement, som finnas i hufvudstaden.
Eu förbättring medför det kong), för slaget helt visst. Men om
denna förbättring skall köpas med att för decennier framåt fast-
läsa ett lappverk, så vill icke jag vara med om denna förbättring.
Då jag således å ena sidan är fullt och fast öfvertygad, att
någonting måste göras, att det icke går an att stå qvar vid det
nuvarande förhållandet i fråga om gymnastiska centralinstitutets
lokaler, men då jag å andra sidan icke anser det kongl. för¬
slaget vara tillfyllestgörande, så synes mig endast eu åtgärd åter¬
stå, nemligen att göra en total nybyggnad för gymnastiska cen¬
tralinstitutet, att anskaffa eu ny b}rggnad, rymlig, tidsenlig och
praktisk. Som emellertid statens tillgångar, enligt min öfver¬
tygelse, icke medgifva, och som jag icke vill vara med om att
besluta så stora kostnader, som skulle föranledas af en dylik
total nybyggnad för institutet, så har jag tänkt mig, att man på
eu annan väg skulle komma till samma mål. Den tomt, på
hvilken gymnastiska centralinstitutets byggnader äro uppförda,
mäter i rundt tal eu ytvidd af 26,000 qvadratfot. Jag har då
icke medräknat den del af tomten, hvilken icke tillhör staten,
utan Stockholms stad. Jag har gjort mig på åtskilliga båll,
deribland kanske de mest kompetenta håll i Stockholm, under¬
rättad om hvilket försäljningspris man kan påräkna för tomter
utaf den belägenhet som gymnastiska centralinstitutets; och jag
har, utan att mina sagesman afvetat hvarandra, från två — eller
jag kan gerna säga tre — håll erhållit det samstämmiga vits¬
ordet, att man skulle kunna påräkna cirka 14 kronor per qvadrat¬
fot, hvilket gör en försäljningssumma af i det närmaste 360,000
kronor. För dessa 360,000 kronor skulle enligt min öfvertygelse
mer än väl ett fullständigt nytt institut kunna uppföras, rymligt
och fullt tidsenligt samt värdigt den första gymnastiska läro¬
anstalten i den moderna gymnastikens hemland. Många fördelar
skulle helt visst det förslag, som jag tagit mig friheten att antyda,
medföra, främst den besparing i kostnad, som skulle uppkomma,
derigenom, att statsverktt skulle kunna undvika utgiften af de
nu föreslagna 80,000 kronorna. Dessutom skulle det militära
intresset — och det är ju ett af de intressen, för Indika institutet
59 N:o 33.
Lördagen den 21 April e. m.
verkar — då i långt högre grad blifva tillgodosedt; och detta Ang. tiljbygg-
är ju af vigt, då flertalet elever dock äro militärer. Vidare skulle, 2“*^°*r
om den nya platsen för institutet valdes t. ex. i näiheteu af degymnu-
nya gardestomterna, der synnerligen lämplig och billig plats finnes, stiska central-
åtskilliga öfningar i det fria kunna uttöras, hvilka nu på grund institutets
af det strängt begränsade gårdsutrymmet i det nuvarande insti- lokaler.
tutet måste åsidosättas. (torts)
Jag vill icke uppehålla herrarnes tid med att längre plädera
för denna sak, utan endast nämna, att det ursprungligen var
min afsigt att anhålla, att] kammaren ville förena sig om eu
skrifvelse till Kongl. Maj:t, med anhållan att Kongl. Maj:t ville
till nästa Riksdag inkomma med utredning i deu rigtning, jag
antydt, samt ett derpå gruudadt förslag. Men eftersom med-
kammaren redan fattat beslut i frågan, vill jag, under förhopp¬
ning att ett förslag i det syfte, jag antydt, framkommer till nästa
Riksdag, inskränka mig till att för närvarande yrka utslag.
Herr von Friesen: Jag ber att endast helt kort få be¬
svara den föregående ärade talarens yttrande. Jag tänker för
min del yrka bifall till utskottets hemställan.
Den fråga han upptagit här, den plan han antydt har varit
föremål för behandling både inom gymnastiska centralinstitutets
direktion, som jag har deu äran att tillhöra, och äfven inom ut-
skottsafdelningen. Der har man kommit till det resultat, att det
förslag, som han åsyftat, skulle i sjelfva verket komma att ställa
sig vida dyrare än det här föreliggande. Han har betonat —
och det flere gånger — att det är ett lappverk att göra deu nu
föreslagna påbyggnaden. Ja, något fullkomligt tillstånd inträder
visserligen icke genom densamma. Men nog kommer tillståndet
att blifva ganska bra under en lång följd af år. Man må kalla
det ett lappverk, då man bygger på eu gammal byggnad. Men
ett gammalt ordspråk säger: »Bättre brokig bot än trasigt knä.»
Jag tror, att det ordspråket här kan med skäl tillämpas.
Den ärade talaren nämnde, att han varit närvarande vid
uppvisningar, och då hade utrymmet befunnits otillräckligt. Men
nu är det så, att den svenska gymnastiken icke är anlagd på
uppvisning. Den har ett mera hvardagligt och praktiskt syfte,
det att harmoniskt utbilda menniskokroppen. Derför behöfves
icke något särskildt utrymme för uppvisning.
Han nämnde, att det skulle efter hans förslag blifva eu
byggnad, rymlig, tidsenlig och praktisk. Säkert är, att, skulle
man köpa tomt och uppföra en ny byggnad, denna skulle i alla
afseenden blifva tidsenlig — särskildt med afseende på priset.
Det militära intresset skulle fordra, att byggnaden förlädes
nära kasernerna. Men märk, att detta är ett anslag på åttonde
hufvudtiteln, icke den fjerde. Den svenska gymnastiken har all-
N:0 33. 60
Ang. tillbygg
nåd af och
förändringar
inom gymna¬
stiska central¬
institutets
lokaler.
(Forts.)
Ang. anslag
till godt¬
görande af en
del förskjutna
kostnader för
musikaliska
akademiens
nya byggnad.
Lördagen den 21 April, e. m.
•tid haft civil karakter. Man bör således här icke uteslutande se
på det militära intresset.
Med afseende på gymnastiska centralinstitutets särskilda uppgif¬
ter att förbereda gymnastiklärare vid allmänna läroverk och utbilda
sjukgymnaster skulle utan tvifvel det aflägsna läge han tänkt sig
för institutet blifva synnerligen ofördelaktigt. Man skulle möj¬
ligen kunna få elever såsom undervisningsmateriel från ett enda
femklassigt läroverk; men några elever från de högre klasserna,
från sjette och sjunde klasserna, skulle man der icke kunna på¬
räkna. Äfven skulle läget blifva ganska obeqvämt för de q vin¬
liga eleverna vid institutet, och möjligheten att få materiel för
sjukgymnastiken skulle äfven blifva i ganska väsentlig mån
inskränkt.
Det är en blygsam begäran, som från gymnastiska central¬
institutet framkommit. Jag tror, att det är ett billigt sätt, som
bär föreslagits, att komma ifrån det af alla erkäuda behofvet.
Förslaget bar undergått en mycket noggrann och omsorgsfull
pröfning, innan det framlagts för Riksdagen Jag skall derför
yrka bifall till utskottets förslag.
Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan bifölls.
Punkterna 51—54.
Biföllos.
Punkten 55.
Kongl. Maj:t både föreslagit, att Riksdagen måtte till er¬
sättande af medel, som öfverintendentsembetet fått förskjuta för
inmurning af värme- och ventilationsapparat i musikaliska akade¬
miens byggnad, på extra stat för år 1895 anvisa ett deremot
svarande, till fullt krontal jemnadt belopp af 12,361 kronor, men
hemstälde utskottet, att Kongl. Maj:ts förevarande framställning
icke måtte vinna Riksdagens bifall.
Efter föredragning af punkten anförde:
Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet
Gilljam: Herr grefve och talman, mine herrar! Så sent det än
är, måste jag för en stund taga kammarens uppmärksamhet i an¬
språk för att, om möjligt, söka få detta ärende på ett lämpligt
sätt ur verlden genom att försöka ställa det uti sitt rätta ljus.
För att ej gå för långt tillbaka i tiden — det är ett mycket
gammalt ärende, det är nära tjuguårigt — vill jag börja med
öfverintendentsembetets memorial af den 30 maj 1876, hvari
öfverintendentsembetet begär bemyndigande af Kongl. Maj:t att,
Lördagen den 21 April, e. m.
61 N:o 33.
intill dess frågan om betäckande af den uppkomna bristen i anslaget Ang. anslag
kunde varda af Kongl. Maj:t pröfvad och afgjord, få af under jfrandeaf en
händer varande medel bestrida erforderlig kostnad för inmurning delförskjutna
af värme- och ventilationsapparat i musikaliska akademiens bygg- kostnader för
nåd. Denna framställning angående förskjutande af medel till musikaliska
värmeledningens inmurande blef af Kongl. Maj:t den 16 juni akadtmiens
1876 bifallen. Då var ställningen sådan, att, vid uppförandet
af musikaliska akademiens byggnad, det uppstått eu brist, som or s '
sedermera visat sig uppgå till ungefär 26,500 kronor. Hvad
kunde Kongl. Maj:t då göra annat än bifalla öfverintendents-
embetets framställning om att få verkställa inmurningen af värme-
och ventilationsapparaten? Af hvad orsak bristen än uppkommit,
hade det varit det oklokaste, Kongl. Maj:t kunnat göra, om Kongl.
Maj:t icke försökt vidtaga den åtgärd, som erfordrades för att få
huset färdigt och användbart. Om någon af eder, mine herrar,
uppgjort en byggnadsplan, men, innan huset blifvit färdigt, fun¬
nit sig hafva gjort en missräkning, så att eu brist uppkomme,
skulle det då falla någon af eder in att söka undgå bristen ge¬
nom att icke insätta kakelugnar, äfven med risk, att på detta
sätt huset icke skulle kunna bebos eller blifva uthyrdt? Ofver-
intendentsembetet å sin sida hade endast begärt att få förskjuta
medlen, till dess frågan kunde blifva i vederbörlig ordning af¬
gjord. Vidare hördes i omedelbart sammanhang dermed musi¬
kaliska akademien, som anbefaldes att afgifva utlåtande om och i
hvad mån akademien skulle kunna bereda sig tillgång att genom
årliga afbetalningar återgälda det beviljade förskottet. Ja, här
kan med skäl frågas: hvarför fick musikaliska akademien en så¬
dan befallning från Kongl. Maj:t? Något annat skäl finnes icke,
än att musikaliska akademien, af intresse för den musikaliska
konsten och det läroverk, staten upprättat för den musikaliska
konstens främjande, från första början tagit eu verksam del i
sträfvandena för att åt läroverket anskaffa eu egen lokal. Musi¬
kaliska akademien har med det ifrågavarande huset föga att
skaffa. Det är statsverkets hus. Musikaliska akademien begag¬
nar af detta hus icke mer än att, om den derför skulle behöfva
betala hyra, den skäligen icke borde betala mer än tre ä fyra
hundra kronor om året. Akademien har sina sammanträden i
orgelsalen, sålunda en sal, som begagnas för läroverkets räkning.
Visserligen har den sina högtidssammanträden i stora salen, men
denna sal är också nödvändig för läroverkets räkning. Akade¬
mien använder vidare i detta hus ett rum till bibliotek. Men
detta bibliotek består till största delen — åtminstone till den
användbaraste delen — af sådana saker, som erfordras för läro¬
verkets räkning.
Musikaliska akademien afgaf på den nådiga remissen det
svar, att den icke kunde uppgifva några för ändamålet använd¬
bara tillgångar. Bristen var nu bestämd till 26,566 kronor 54
N:o 33. 62
Lördagen den 21 April, e. m.
Ang. anslag öre. Under sådana förhållanden aflat Kongl. Maj:t till 1881 års
Riksdag proposition derom, att till ersättande af de medel, öfver-
^lelförskjutfia intendentsembetet fått förskjuta för musikaliska akademiens ny-
kostnader för byggnad och inmurning af värmeapparat derstädes, erforderliga
musikaliska medel måtte anvisas. Riksdagen anvisade en del af beloppet
akademiens euer öen summa, kronor 14,206, hvarmed entrepenadsumman för
>>ya(F yggn“(' musikaliska akademiens nybyggnad öfverstiga de för arbetet till-
or s gängliga medel, men afslog Kongl. Maj:ts framställning beträf¬
fande återstoden af det äskade beloppet, kronor 12,361. Det för¬
sta skälet, som statsutskottet nu framstält för sin hemställan om
afslag å Kongl. Maj:ts föreliggande framställning, är, att utskottet
»icke funnit sådana omständigheter vara förebragta, som kunna
föranleda utskottet föreslå Riksdagen att frångå den uppfattning
i detta ärende, som af 1881 års Riksdag uttalades». För att för
kammaren klargöra den uppfattning, som 1881 års Riksdag både
i detta ärende, nödgas jag uppläsa några få rader, som återfinnas
på sid. 162 i statsutskottets förevarande utlåtande. Det beter der:
»Beträffande återstoden af det äskade beloppet, eller 12,361
kronor, utgörande den del af kostnaden för värme- och ventila-
tionsapparatens inmurande, som icke kunnat genom andra be¬
sparade medel betäckas, både Riksdagen anfört, att den omstän¬
dighet, att akademien år 1876 förklarat sig icke kunna uppgifva
några tillgångar, som kunde användas till återgäldande af hvad
öfverintendentsembetet för ifrågavarande ändamål förskjutit, icke
synts Riksdagen innebära tillräcklig anledning för staten att nu
påtaga sig äfven denna utgift. I afseende å akademiens förmåga
att genom afbetalningar återgälda berörda förskott kunde till
äfventyrs andra förhållanden ega rum år 1881 än år 1876, i
hvilket hänseende utredning borde åstadkommas, innan akade¬
mien frikallades från dylik skyldighet, och hade Riksdagen an¬
tyda att akademien genom uppförande af egna konserter möj¬
ligen skulle kunna bereda sig inkomster till gäldande af ifråga-
komna, jemförelsevis mindre betydliga belopp. Med anledning
häraf, och då hinder icke syntes möta att under afvaktan af dy¬
lik utredning tills vidare fortfarande såsom förskott balansera
nämnda belopp, både Riksdagen ansett några medel till godt¬
görande deraf icke böra för det dåvarande beviljas.»
Försöker jag att af denna riksdagsskrivelse få fram Riks¬
dagens uppfattning år 1881 i denna fråga, så synes mig den gå
i den rigtningen, att det borde undersökas, om akademien nu
möjligen hade några medel för bristens betäckande, men att, om
den icke hade några sådana, Riksdagen finge klarera saken. I
full öfverensstämmelse med denna uppfattning borde väl Riks¬
dagen, med hänsyn till den i föreliggande kongl. proposition
lemnade utredning, nu förklara, att bristen bör betäckas genom
särskildt anslag.
Lördagen den 21 April, e. in.
63 N:o 33.
Utskottet har för sin hemställan ytterligare anfört det skälet, Än9- anslag
att »af statsrådsprotokollet inhemtas, att musikaliska akademiens
ekonomi vid 1892 års slut visat en behållning af 12,403 kronor gli förskjutna
40 öre och att under föregående år behållningen varit ännu kostnader för
större». Af akademiens utlåtande den 30 november 1893 fram- musikaliska
går, att dessa omnämnda 12,403 kronor 40 öre äro musikaliska (akadenuens
akademiens enskilda medel, och jag har redan nämnt, att akade- “ya„
mien, såsom sådan, i detta fall icke kan hafva någon ersättnings- ' '
skyldighet. Den omständigheten, att musikaliska akademiens
ekonomi under närmast föregående år varit bättre än under år
1892, kan jag icke finna på något vis vara en förstärkning i skä¬
len till betalningsskyldighet för akademien. Hade tillgångarna
vuxit, då skulle väl akademiens förmåga att betala en statens
skuld också hafva vuxit, men icke dess skyldighet. Nu hafva
tillgångarna tvärtom minskats, och icke är det då någon glädje
med att dessa förut varit större. Jag vill i detta sammanhang
jemväl påminna om huru det kommer sig, att musikaliska
akademiens enskilda tillgångar blifvit mindre, än de förut varit.
Äfven denna sak framgår tydligt af statsrådsprotokollet. För¬
klaringen är, att akademien, då det galt konservatoriets intressen,
icke undandragit sig att af egna medel göra uppoffringar för
sådana läroverkets utgifter, hvartill statsanslaget visat sig otill¬
räckligt. Det framgår af handlingarna, att den till omkring
80,000 kronor beräknade inredningen af akademiens hus, som är
statsverkets egendom, till största delen, eller ungefär 55,000 kro¬
nor, och således vida mer än för den s. k. konsertsalens anord¬
nande erfordrats, kunnat genom till akademien öfverlemnade
gåfvor och annorledes af akademien bekostas. Vidare har, såsom
också framgår af statsrådsprotokollet, akademien, då anslagen till
detta statens läroverk visat sig otillräckliga, dels till fyllande af
uppkommen brist å expensanslaget, dels ock till undervisningens
bestridande af egna medel tillsläppt omkring 8,300 kronor.
Slutligen har utskottet såsom det tredje skälet för afslag å
Kongl. Maj:ts nu föreliggande proposition anfört: »Vid sådant
förhållande, och då dessutom den af Riksdagen år 1881 antydda
utvägen att få ofvannämnda brist ersatt icke synes ens hafva
blifvit försökt, har utskottet icke ansett sig böra ifrågasätta, att
Riksdagen må träda emellan för fyllande af denna brist.»
Hvad är det för en åtgärd, som 1881 års Riksdag förutsatte?
Jo, det är, att musikaliska akademien genom uppförande af egna
konserter möjligen skulle kunna bereda sig inkomster till gäl¬
dande af bristen. Hvad har akademien sagt om denna åtgärd?
Jo, den har sagt, att det är knappast tillständigt att låta out¬
bildade elever uppträda inför eu betalande publik. Detta är det
ena. Den säger ytterligare, att kännedomen om huru det ställer
sig vid konserter i Stockholm och om förhållandet mellan ut¬
gifter och inkomster vid sådana tillfällen pekar derhän, att man
K o 33. 64
Lördagen den 21 April, e. m.
Ang. anslag med visshet kan förutsätta, att förlust skall uppstå på dylika
brandräf en konserter-
del förskjuta „ 0™ då musikaliska akademien underlåtit att vidtaga en
kostnader för åtgärd, som den ej anser lämplig och som den dertill anser i
musikaliska ekonomiskt afseende förlustbringande, om den, säger jag, ej för-
nyadbyqqnad sökt 011 d-vlik atSärd för att hicka den ifrågavarande bristen, är
(Forts ^ (^e,ta n®,8ot skfd att ålägga akademien att gälda en brist, som
' uppstått vid byggandet af ett staten tillhörigt hus?
Under sådana förhållanden säger jag, mine herrar, att
det synes vara allt skäl, att Riksdagen skaffar detta ärende ur
verlden.
Det är här fråga om ingenting annat än en regleringsaffär.
Ofverintendentsembetet uppför nemligen år efter år detta förskott
såsom en sin tillgång och har på grund deraf med allt fog råkat
ut för anmärkningar från kammarrättens sida. Öfverintendents-
embetets penningar äro ju statens medel, beräknade för stats¬
ändamål. Får det nu igen sitt förskott, komma dessa penningar
att användas för statens ändamål. Får det ej igen dessa medel,
måste embetet för bestridande af det med dem afsedda stats¬
ändamålet i annan form söka bereda erforderlig tillgång, d. v. s.
hos Kongl. Maj:t anhålla om den framställning till Riksdagen,
som af omständigheterna påkallas.
Finnes det under sådana förhållanden något skäl att låta
detta förskott stå och spöka i öfverintendentsembetets räken¬
skaper?
Jag anhåller derför, att kammaren, med afslag å utskottets
hemställan, måtte bifalla den vid utlåtandet fogade reservationen.
Herr von Friesen: Herr talmani Jag ber deremot att
få yrka bifall till utskottets hemställan.
Man har tydligtvis svårt att åstadkomma reda och klarhet i
den här frågan. Herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepar¬
tementet har upprepat hvad som står i den kong], propositionen,
men jag tror icke, att saken derför har blifvit klarare, eller att
det derlör blifvit tydligare, att ej utskottets hemställan är den
rätta.
Huru förhåller det sig för det första med detta hus? Jo,
på sid. 164 i betänkandet säges det tydligen, att huset är en
statms tillhörighet, eu för ett statens läroverk erforderlig byggnad.
Men på nästa sida, sid. 165, heter det — då det är fråga om
att taga upp hyrorna — att det är akademiens hus. Detta är ett
egendomligt sätt att bestämma eganderätteu till en byggnad:
staten eger huset och skall derför bekosta dess värmeledning,
men akademien tar upp hyrorna. Jag tror, att om staten får
taga upp hyrorna, skulle det vara ganska lätt att bli qvitt den
brist, hvarom här är fråga.
6B N:o 33.
Lördagen den 21 April, e. m.
Musikaliska akademien fick af herr statsrådet och chefen för Äng. anslag
ecklesiastikdepartementet mycket beröm för det intresse, som ^J*,0** en
akademien visat vid byggandet af detta hus. Det är sant — fal förskjutna
detta intresse var ganska stort och det är just det, som åstadkommit kostnader för
bristen i fråga. musikaliska
Då synes mig äfven akademiens intresse bjuda, att bristen akademiens
kommer bort. Såsom i statsrådsprotokollet upplyses, var nemligen '
först uppgjordt ett kostnadsförslag, som gick till 190,691 kronor, or '
således med blott 691 kr. öfverstigande statsanslaget. Men just
på grund af akademiens ingripande blef denna byggnadsplan för¬
kastad och eu annan plan uppgjord; och det var denna ändring,
som orsakade den brist, som uppstod i anslaget.
Då frågar jag, om ej akademien på särskild! sätt intresserat
sig för detta hus; och om den icke äfven borde så intressera sig,
att den nu täcker bristen.
År 1884 hade akademien af sina medel — i hvilka äfven
hyrorna ingå — en behållning af 20,000 kronor. Hade då akade¬
mien betalt den ifrågavarande bristen, hade saken ju varit klar.
Herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet hem-
stälde slutligen, om det nu ej vore tid att bringa denna fråga ur
verlden. Ja, det tror jag äfven, men jag har den åsigten, att
den på ett bättre sätt kommer ur verlden genom bifall till stats_
utskottets förslag än genom godkännande af den kongl. proposf
tionen. Jag ber derför att få yrka bifall till utskottets hemställan"
Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Gill järn:
Jag måste ännu en gång såsom min åsigt uttala, att musikaliska
akademien såsom sådan ej kan ha betalningsskyldighet i detta
fall. Det är sant, att det var två kostnadsförslag uppgjorda,
men då det framlades ett förslag, som akademien på anförda skäl
ej ansåg sig böra gilla, var det då ej i sin ordning, att detta förslag
i tid omarbetades och ändrades? Anledningen till att byggnaden
blef så mycket dyrare, än från början beräknats, var, att det in¬
trädde förändrade konjunkturer mellan tiderna för kostnads-
förslagets uppgörande och byggnadens utbjudande på entreprenad.
Sådant har händt många gånger och kommer fortfarande att
hända.
Hvad hyrorna beträffar, så uppstår, efter hvad jag tror, någon
hyresinkomst ej på annat sätt fin genom uthyrning af stora salen.
Denna gifver, när full betalning erlägges, 200 kr. för hvarje
gång. Kostnaderna åter uppgå till 80 ä 90 kr., hvadan behåll¬
ningen ej blir större än 110 ä 120 kronor. Men många gånger
får akademien lemna ut salen för nedsatt pris, just derför att de
uppträdande artisterna visat, att det icke blott icke uppstått någon
behållning, utan rent af förlust.
Vidare vill jag nämna, att i musikaliska akademiens räken¬
skaper visserligen föres särskild! konto för statens medel och sär-
Andra Kammarens Prof. 1894. N-o 33. B
N:0 38. 66
Lördagen den 21 April, e. m.
Ang anslag skildt sådant för akademiens enskilda tillgångar, men att det är
görande af enm^Ylgt och til1 och med troligt> att byrorna för stora salen upp¬
del förskjutna tagas bland akademiens enskilda tillgångar. Men hvad akademien
kostnader för för egen del får i behållning af hyror för nämnda sal är en
musikaliska obetydlighet mot hvad den utbetalt för statens konservatorium.
dag ber att fortfarande få hemställa till kammaren, att den
nya byggnad. mätte bifftlla regervationen.
(Forts.)
Herr von Friesen: Herr talman! Ja, det kan ej råda
något tvifvel om, att ej hyrorna äro inräknade i de besparingar
på akademiens enskilda tillgångar, som denna anmält att hon har.
Detta står ju på sid. 165 i betänkandet, der det heter: »hvad
slutligen beträffade den inkomst, som uppkomme genom begag¬
nandet af den i akademiens hus befintliga konsertsalen, hvilken in¬
komst inginge i nyss nämnda besparingar».
Dot kan således ej råda något tvifvel om den saken.
Herr Andersson i Nöbbelöf: Jag ber att få yrka bi¬
fall till utskottets hemställan. Jag vill för öfrigt blott nämna, att
de hyresmedel, som inflyta för konserter och soaréer, uppgingo
föregående år till 5,264 kr., under det att till musikaliska akade¬
miens behof af egna medel användes endast 449 kr.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, samt efter
af herr talmannen i sådant afseende gifven proposition, biföll
kammaren utskottets hemställan.
Punkterna 56—71.
Biföllos.
Ang. anslag
till utgif¬
vande af tid¬
skriften
> Nordiskt
medicinskt
arkiv >.
Vid föredragning dernäst af punkten 72 angående anslag för
utgifvande af tidskriften »Nordiskt medicinskt arkiv», begärdes
ordet af
Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet G ill järn,
som yttrade: Herr grefve och talman! Jag skall be att få göra
en erinran mot en del af utskottets motivering. Det står på sid.
182 å midten: »Då det emellertid torde vara möjligt att äfven
framdeles från nyssnämnda anslag — det är här fråga om an¬
slaget till resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgif¬
vande — bereda tidskriften något årligt bidrag, synes det utskottet,
som om det särskilda anslag, hvilket till understöd för densammas
utgifvande bör ifrågakomma, lämpligen kan till 2,000 kronor bo¬
gränsas.»
Såsom synes, har Kongl. Maj:t för ifrågavarande ändamål
begärt 3,000 kronor, och utskottet har med nyss nämnda tillägg
Lördagen den 21 April, e. m.
67 ?i;o 83.
föreslagit 2,000 kronor. Jag gör denna min erinran, på det att
icke den högt aktade utgifvaren af »Nordiskt medicinskt arkiv» må
kunna komma med u'skottets utlåtande såsom en fullmagt att hos
Kongl. Maj:t lyfta på ifrågavarande anslag 1,000 kr. för nämnda
arkivs utgifvande.
Såsom det torde vara kammaren väl bekant, är detta anslag
redan förut otillräckligt, hvarför också Kongl. Maj:t vid föregående
riksdag gjorde en hemställan om ökning af anslaget med 6,000
kronor, hviken framställning dock icke af Riksdagen bifölls. Det
är sålunda icke skäl att göra någon anvisning på ett anslag, som
redan förut är otillräckligt. Vida lämpligare hade det varit, om,
när förhållandet verkligen är, att ifrågavarande tidskrift anses
förtjent af ett anslag af 3,000 kronor, och statsutskottet sjelft er¬
känner detta, utskottet hade gjort en hemställan derom, att Riks¬
dagen måtte bevilja det af Kongl. Maj:t begärda beloppet.
Herr von Friesen anförde: Herr talman! Jag tror icke, att det
varit utskottets mening, att det understöd, som för ifrågavarande
ändamål hittills utgått af statsmedel från anslaget till resestipen¬
dier samt läroböckers och lärda verks utgifvande, skulle ökas med
1,000 kronor, utan att utskottets mening varit, att detta anslag
fortfarande skulle utgå med samma belopp, hvarmed det hittills
utgått. Beloppen hafva varit något olika, och först nu för år
1894 har det varit möjligt att öka understödet, så att det för
detta år utgör 1,500 kronor.
Det är således icke ifrågasatt, att detta belopp skulle ökas,
utan endast att det fortfarande skulle få utgå.
Vidare yttrades icke. Punkten bifölls.
Efter föredragning vidare af punkten 73, angående anslag för
utgifvande i tryck af andra delen utaf professor H. Gyldéns
arbete angående hufvudplaneternas absoluta elementer, yttrade
Herr Palme: Gent emot statsutskottets enhälliga hem¬
ställan vill jag icke göra något yrkande, utan endast helt kort
fästa kammarens uppmärksamhet på den föreliggande frågan.
Statsutskottets beslut om nedsättning med 1,000 kronor i
det af Kongl. Maj:t föreslagna beloppet baserar sig derpå, att
icke någon tillräcklig utredning rörande verkliga kostnaden för
det afsedda ändamålet är vunnen. Jag vill i det afseendet tillåta
mig meddela, att jag från kompetent håll, deribland af kongl.
vetenskapsakademiens kamrerare, erhållit uppgift derå, att första
delen af professor Gyldéns ifrågavarande arbete kostat i tryckning
4,042 kronor 65 öre, hvartill kommer kostnaden för korrektur¬
läsning, omkring 710 kronor, eller tillsammans 4,752 kronor
65 öre. Mod all sannolikhet blir den återstående delen af detta
Ang. anslag
till utgif¬
vande af tid¬
skriften
»Nordiskt
medicinskt
arkiv*.
(Forts.)
N:o 88.
68
Lördagen den 21 April, e. m.
arbete större till volym än den nu tryckta första delen och så¬
ledes är äfven ett anslag på 4,000 kronor, som Kongl. Mai:t äskat,
alldeles för litet.
Såsom sagdt, bar jag icke något yrkande att göra, utan har
endast velat fästa kammarens uppmärksamhet på detta för¬
hållande.
Vidare anfördes icke. Punkten bifölls.
Punkterna 74—78.
Biföllos.
Ang. ersättan- Punkten 79.
de af en brist
'Sverige*déf Kongl. Maj:t hade föreslagit, att Riksdagen måtte till ersät¬
tande* i 6en tande af en brist i anledning af Sveriges deltagande i en utställning
utställning i i Madrid på extra stat för år 1895 anvisa ett belopp af högst
Madrid. 4,198 kronor, och hemstälde utskottet, att Kongl. Maj-.ts före¬
varande framställning måtte af Riksdagen bifallas.
Häremot hade reservation anmälts af herrar Persson i
Mörarp, Andersson i Nöbbelöf, von Friesen och Ollas A. Ericsson.
Herr von Friesen begärde ordet och yttrade: Herr talman!
Jag har jemte tre af utskottets ledamöter reserverat mig mot ut¬
skottets förslag i denna punkt. Jag ber nu att få angifva skälen
dertill, på samma gång jag yrkar afslag å utskottets framställ¬
ning och Kongl. Maj:ts proposition.
Vid 1892 års riksdag sökte äfven jag i min ringa mån bi¬
draga till att detta anslag för Sveriges deltagande i utställningen
skulle af Riksdagen beviljas. Men icke tänkte jag mig då, att
det skulle komma en så stor efterräkning som denna. Hade jag
det trott, skulle jag ingalunda varit med om anslagets beviljande.
Då ansågs det, att man icke borde gå längre än till 7,500
kronor; och nu kommer man och begär betäckande! af en brist å
4,197 kronor och 43 öre. Man hade då uppgjort ett kostnads¬
förslag. I det ingick till:
facsimilering af äldre urkunder, hvilka icke lämp¬
ligen kunde i original utställas---------------------kronor 1,000
dagtraktamente under 4—6 månader för en dele¬
gerad och ett biträde...................—.......... » 3,500
diverse utgifter.....................................-.......... » 1,000
katalog öfver de utstälda föremålen.................... » 2,000
Summa kronor 7,500.
Nu anföres här såsom ursäkt för att en brist uppstått, att
utställningen räckt något längre än påräknadt var. Men den om-
69 N:o 83.
Lördagen den 21 April, e. m.
ständigheten kan icke hafva inflytande på någon annan post än
denna: dagtraktamente under 4 till 6 månader för en delegerad
och ett biträde 3,500 kronor. Mig synes dock, att, när det var
bestämdt, huru mycket som för detta ändamål fick utgå, veder¬
börande borde hafva rättat sig derefter.
Vidare anföres såsom ursäkt, att spanska staten icke skulle
hafva lemnat så stort bidrag, som man från den påräknat. Jag
vet icke med hvad skäl man påräknat detta bidrag; men den
brist, som härigenom uppkommit, utgör i alla händelser blott 579
kronor och 24 öre, under det att hela bristen är 4,197 kronor och
43 öre. Det synes mig icke nödvändigt att skylla på den ringa
brist, som af det skälet uppstått, utan det finnes nog andra skäl,
nemligen att man icke hushållat, att man icke rättat sig efter de
medel, som voro anslagna. Det torde vara störa skäl, att Riks¬
dagen’ gifver ett exempel att Riksdagen icke kan gilla, att man
på det sättet lefver öfver sina tillgångar. Och det är på den
grund, som jag och öfriga reservanter i utskottet yrkat afslag å
Kongl. Maj:ts proposition, och som jag nu ber att här få göra
samma yrkande.
Häruti instämde herr Wavrinsky.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet G i 11 j a m:
Jag är visserligen icke heller belåten med detta ärende. Men
man får taga äfven det, som icke är behagligt. Nu vill jag säga
först och främst, att den föregående talaren resonerat som så,
att när pengarna tagit slut, så stannar man icke längre, utan då
reser man hem, eller rättare: man räknar ut i tid, när det
kommer att taga slut med pengarna. Men om en exposition ge¬
nom särskilda omständigheter fördröjts en eller annan månad, och
om den just befinner sig i sitt rätta flor, när man för pengarnas
skull borde vända hem, nog drager man sig något, innan man
tager ett så raskt beslut.
Jag ber att här få något understöd af majoriteten tillhörande
ledamöter af statsutskottet, för att utskottets hemställan måtte i
detta fall af kammaren bifallas.
Herr Persson i Mörarp: Herr talman 1 Jag kan icke un¬
derlåta att understödja den förste talarens yttrande rörande detta
ärende.
Förslaget, som framlades för Riksdagen, var, enligt hvad
handlingarna utvisa, uppgjordt af vetenskapsakademien, och älven
den, som haft anslaget om hand, är, såvidt jag vet, ledamot af
denna akademi.
Sedan Riksdagen beviljat ifrågavarande anslag, lemuades
anslaget till den person, som erhållit uppdrag att resa ut till ut¬
ställningen, och mig synes, att han under sådana förhållanden
Ang. ersättan¬
de af en brist
i anledning af
Sveriges del¬
tagande i en
utställning i
Madrid.
(Forts.)
N:o 83. 70
Lördagen den 21 April, e. m.
Ang. ersätta»- bort rättat sin resa och sina utgifter efter det belopp, som han
i inledning af På dylikt sätt emottag^. Att du komma med en efterräkning
Sverige» del På omkring 50 procent af det utaf Riksdagen för ändamålet be¬
farande t en viljade anslag, det tycker jag är att låta anspråken gå bra långt,
utställning i och detta så mycket mera, som sjelfva utgiftsposten föranledt
a n ‘ eu så pass graverande anmärkning som den, som förekommer
från kammarrätten.
Jag hemställer om afslag å utskottets förslag.
Härmed var öfverläggningon slutad. Kammaren afslog ut¬
skottets hemställan och Kongl. Maj ds framställning i ämnet.
Punkten 80.
Bifölls.
Vid föredragning slutligen af punkten 81, angående utred¬
ning i fråga om upprättande inom mellersta Sverige af en asyl
för sinnessjuke, anförde:
Herr Wijkander: Herr talman! Endast ett par ord för
att berigtiga ett uttryck, som står i utskottets betänkande. Ut¬
skottet. har afstyrkt motionen och anfört som skäl, att, »såsom
af motionärerna blifvit anfördt, förslag till upprättande af en större
asyl för sinnessjuke inom mellersta Sverige för närvarande är
under beredning hos Kongl. Maj:t, dervid utredning i det af
motionärerna angifna syftet lä: er varda åvägabragt».
Som kändt är, framhåller motionen behofvet för vestra delen
af mellersta Sverige af en asyl för sinnessjuke. Så vidt mig är
bekant, har icke någon utredning derom skett, utan har, såsom
motionärerna framhållit, den utredning, som från medicinalstyrelsen
och andra myndigheter lemnats, endast rört sig om en asyl i
Örebro eller Upsala. Emellertid antager jag, att utskottets mening
här vore den, att, då i motionen omtalats behofvet att åvägabringa
en utredning, uppmärksamheten derigenom skulle hafva blifvit
rigtad på frågan, så att man skulle få genom Kongl. Maj:ts för¬
sorg en vederbörlig utredning af de hithörande förhållandena i
vestra Sverige, äfven utan särskild skrifvelse, så mycket mera
som äfven här i Andra Kammaren en motion i samma syfte
blifvit väckt af flere kammarens ledamöter, fastän den remitterats
till denna kammarens tredje tillfälliga utskottet.
Herr talmani Jag gör intet yrkande.
Vidare yttrades ej. Punkten bifölls,
Lördagen den SI April, e. in.
71 H:o SS.
§ 2.
Till bordläggning anmäldes följande inkomna ärenden:
lagutskottets utlåtanden:
n:o 51, i anledning af väckt motion om utbyte af skollärares
rätt till kofoder mot viss ersättning i penningar; och
n:o 52, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af
18 kap. 15 § strafflagen;
konstitutionsutskottets memorial n:o 7, angående fullbordad
granskning af de i statsrådet förda protokoll;
statsutskottets utlåtanden:
n:o 10, angående regleringen af utgifterna under riksstat ms
nionde hufvudtitel, omfattande anslagen till pensions- och indrag-
ningsstaterna; och
n:o 10 a, i anledning af gjorda framställningar angående
pensioner och gratifikationer till tjenstemän, underbefäl och arbetare
vid statens jernvägsbygguader;
bevillningsutskottets betänkande n:o 15, angående vilkoren
för försäljning af bränvin;
sammansatta bevillnings- och lagutskottets betänkande och
memorial:
n:o 6, i anledning af väckta motioner om medgifvande af
s. k. lokal sjelf styrelse för kommunerna i fråga om försäljning af
bränvin; och
n:o 7, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande
sammansatta bevillnings- och lagutskottets betänkande n:o 3 med
anledning af Kongl. Maj:ts proposition n:o 3 med förslag till för¬
ordning angående husbondes eller arbetsgivare? ansvarighet för
tjenares eller arbetares personliga utskylder;
sammansatta banko- och lagutskottets utlåtande n:o 1, med
anledning of väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med be¬
gäran om framläggande af förslag till ändrad lagstiftning angående
riksbanken och de enskilda sedelutgifvaude bankerna; sant
Nio 83. 72
Lördagen den 21 April, e. m.
lagutskottets utlåtande:
n:o 53, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af
1 § i förordningen om landsting den 21 mars 1862;
n:o 54, i anledning af väckt motion om vissa tillägg i lagen
angående skydd mot yrkesfara den 10 maj 1889; och
n:o 55, i anledning af väckt motion om meddelande af lag¬
bestämmelser i syfte att vid slagt af husdjur minsta möjliga
lidande måtte tillfogas djuren.
Kammaren beslöt, att dessa ärenden skulle å föredragnings¬
listan för nästa sammanträde uppföras framför do ärenden, som
blifvit två gånger bordlagda.
§ 3.
Anmäldes och godkändes sammansatta stats- och banko¬
utskottets förslag till Riksdagens skrivelser:
n:o 39, till fullmägtige i riksbanken, angående årligt under¬
stöd åt arbetsförmannen C. F. Björklunds och arbetaren C. G.
Janssons enkor och barn; och
n:0 40, till fullmägtige i riksgäldskontoret, i samma ämne.
§ 4-
Justerades protokollsutdrag;
åtskildes kl. 12,2 2 e. m.
hvarefter kammarens ledamöter
In fidem
Sj. Nehrman.
Stockholm, tryckt i Berga boktryckeri, 1894.