RIKSDAGENS PROTOKOLL
1894. . Andra Kammaren. N:o 12.
Fredagen den 2 mars.
Kl. 1 e. m.
§ I-
Herr statsrådet m. m. friherre F. von Fssen aflemnade följande
Kongl. Maj:ts propositioner till Riksdagen, nemligen:
med förslag till ny förordning angående ståmpelafgiften;
med förslag till lag angående ändrad lydelse af 9 kap. 4 § ärfda-
halken, lag angående värdering af död mans bo och lag angående
ändrad lydelse af § 1 i förordningen angående särskilda protokoll
öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden den 16 juni 1875; och
angående afsöndring af jord från indragna militiebostället Ostra
Jordal n:o 1, 1/2 mantal, i Göteborgs och Bohus län.
De aflemnade kongl. propositionerna begärdes på bordet och
bordlädes.
§ 2
Föredrogs och bordlädes för andra gången statsutskottets
utlåtande n:o 5, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
fjerde hufvudtitel, omfattande anslagen till landtförsvaret.
I sammanhang härmed begärdes ordet af:
Herr Johansson i Noraskog, som yttrade: Då jag ser, att
statsutskottets vice ordförande icke för ögonblicket är i kammaren
tillstädes, ber jag att i hans ställe få föreslå, att kammaren måtte be¬
sluta, att statsutskottets två gånger bordlagda betänkande n:o 5 an¬
gående fjerde hufvudtiteln måtte sättas främst på föredragningslistan
till plenum nästa onsdag, och hemställer jag om proposition på detta
yrkande.
Den af herr Johansson sålunda gjorda hemställan blef, på gifven
proposition, af kammaren bifallen.
Andra Kammarens Prot. 1894. N:o 12.
1
N:o 12.
2
Fredagen den 2 Mars.
§ 3.
Föredrogs, men bordlädes å nyo statsutskottets utlåtande n:o 23.
§ 4.
Efter föredragning af statsutskottets memorial n:o 24, i anled¬
ning af kamrarnes skiljaktiga beslut i vissa frågor rörande anslagen
under rikestatens sjette hufvudtitel, blefvo de af utskottet i nämnda
memorial föreslagna voteringspropositioner af kammaren godkända.
§ 5.
Föredrogs och bordlädes för andra gången bevillningsutskottets
betänkande n:o 3, angående vissa delar af tullbevillningen.
Ordet lemnades till:
Herr Johansson i Noraskog, som nu yttrade: Herr grefve
och talman! Jag skall tillåta mig anhålla, att detta två gånger bord¬
lagda bevillningsutskottets betänkande n:o 3 angående vissa delar af
tullbevillningen måtte få uppföras på föredragningslistan för plenum
nästkommande onsdag näst efter statsutskottets betänkande n:o 5 rörande
fjerde hufvudtiteln.
Denna herr Johanssons hemställan bifölls af kammaren.
§ 6.
Herr talmannen anmälde härefter till fortsatt behandling konsti-
tutionsutkotteis memorial n:o 1, med uppgift å hvilande förslag till
ändringar i grundlagarne.
Först i ordningen förekom dervid ett från lagtima riksdagen år
1892 hvilande förslag om ändring af § 51 regeringsformen.
I fråga härom anförde:
Herr Ljungman: Då det föreligger ett fullständigare och
båttre redigeradt förslag i ämnet från 1893 års riksdag, hemställer
jag, att nu förevarande förslag måtte af kammaren afslås.
Med bifall till den af herr Ljungman sålunda gjorda hemställan,
afslog kammaren d_et ifrågavarande förslaget. B
Till afgörande förelåg vidare ett från riksdagen år 1893 hvi¬
lande förslag om ändring af §§ 51, 63, 91, 93 och 95 regerings¬
formen.
Beträffande detta förslag yttrade
Fredagen, den 2 Mars.
3
N:o 12.
Herr Ljung man: Jag skall hemställa om bifall till det före- 1
•dragna förslaget.
Vidare anfördes ej. Förslaget antogs. . ,j
Härefter föredrogs ett likaledes från riksdagen år 1893 kritande Om ändring
förslag om ändring af § 71 riksdagsordningen, enligt hvilket förslag af § 71
nämnda paragraf skulle erhålla följande lydelse: ordningen.
Riksdagen skall genom fyratioåtta valmän, af hvilka hvardera
Kammaren inom sig utser tjugofyra, välja Fullmägtige att, jemlikt
särskilda reglementen, Riksbankens och Riksgäldskontorets medel och
tillhörigheter förvalta. Fullmägtige skola i hvartdera verket vara sju
och väljas å lagtima Riksdag för tiden från valet, till dess sådant
val under tredje året derefter försiggått. Valen ske medelst slutna
sedlar. Ordförande bland Fullmägtige väljes särskildt. Af de öfrige
sex skola två årligen afgå. Då på en gång val af samtlige Full¬
mägtige eger rum, bestämmes genom lottning den ordning, i hvilken
Fullmägtig, ordföranden undantagen, skola afgå. Afgående Fullmägtig
kan återväljas. Har Fullmägtig före utgången af den bestämda tjenst-
göringstiden af gått, eller har ansvarsfrihet honom vägrats, anställes
val för den tid, som för honom återstått. Då val af ordförande
i någotdera verket skall ega rum, utses denne före öfrige Fullmägtige.
Val för längre tjenst g öring stid verkställes före val för kortare.
Fullmägtige välje sjelfve bland sig vice ordförande; egande
den, som bland Fullmägtige förer ordet, afgörande röst, derest i
frågor, som hos Fullmägtige komma under omröstning, rösterna för
två skiljaktiga meningar utfalla lika.
Herr Ljungman anförde: Jag skall hemställa om kammarens
bifall till det föredragna förslaget.
Herr friherre Akerhielm: Herr talman, mine herrar! Formen
för det yrkande på bifall, som af vice ordföranden i konstitutions¬
utskottet framstälts, gifver anledning till det antagande, att här torde
föreligga en grundlagsändring af icke någon synnerlig vigt. Man
skulle äfven på den grund vara böjd för det antagande, att denna
föreslagna grundlagsförändring näppeligen kunde kallas vigtig eller
genomgripande, att nemligen vid förra riksdagen, då förslaget antogs
till hvilande, endast två talare uppträdde i denna kammare för att
skärskåda förslaget. Den ene af dem var samme talare, då likasom
nu konstitutionsutskottets vice ordförande, som nyss inskränkte sig till
ett kort bifallsyrkande. Han yttrade sig två gånger icke till fullo
gillande under öfverläggningen. Den andre talaren, en ärad ledamot
af konstitutionsutskottet, som vi nu återse bland oss i denna kammare,
frambar bifalhyrkandet, men inskränkte sig till att tala endast om
förhållanden rörande fullmägtige i riksbanken.
Förslaget afser dock äfven i lika mån det sätt, hvarpå Riks¬
dagen skall utse fullmägtige i riksgäldskontoret, och deras värf är
K:o 12.
4
Fredagen den 2 Mars.
Om ändring under vissa tider till äfventyra till siffran vida tyngre och vida vig-
“/ § 71 tigare än riksbanksfullmägtiges.
nhsdags- Under den diskussion från förlidet år, som jag nu som hastigast
Vrifr omnämnt, påpekade äfven den talare, som yttrade sig två gånger, konsti-
' ' tutionsutskottets vice ordförande, att enligt hans förmenande förslaget
i Första Kammaren icke just underkastats någon synnerlig gransk¬
ning. Jag gifver honom deri full rätt. Hvarken Första Kammaren
eller Andra Kammaren har ännu efter min mening skärskådat för¬
slaget, och det har dock enligt min tanke en synnerlig vigt.
Den rått, som svenska Riksdagen eger att sjelf förvalta rikets
centrala bank, riksbanken, och rikets gäld genom sina fullmägtige i
riksgäldskontoret, är egendomligt svensk. Jag känner intet annat
parlament, åt hvilket en sådan uteslutande rått utan annans ingrepp
i dessa två vigtiga ärenden år förbehållen. Men i vårt land, der våra
fäder år 1809, lärda af sin erfarenhet i ungdomen under frihetstidens
sjelfsvåld och tryckta af sin erfarenhet såsom mogne män under en¬
väldet, skapade en lagbunden frihet, står denna frihet för mig såsom
det yppersta arf svenske mån ega, och det vill jag alltid vårda.
Och " mig vore det kärt, om detta slägte och ett kommande slägte
ansåge, att i detta lagbundna statsskick ligger den svenska frihetens
sanna paladium.
Skulle man nu ingå på förändradt valsätt af fullmägtige i riks¬
banken och riksgäldskontoret, så bör man i första rummet, enligt
min tanke, gå att väl tillse, att allt möjligt tryggande och all säker¬
het dervid iakttages och bibehålies, på det att det icke må heta,
kanske i en snar framtid: Riksdagen skötte icke sina fri- och rättig¬
heter klokt och bra. Det går icke an. Det fins i vår grundlag en ut¬
väg, den enda man kunnat uppställa, att vid val skilja mellan olika
meningar. Denna utväg består i att anlita lotten, alltså låta det
blinda ödet afgöra. Jag vet vål, att man svårligen lärer kunna finna
någon annan utväg än att vid vissa fall ty till denna ödets dom.
Men ett grundlagsändringsförslag, som inför denna ödets dom och
hänvisar till den oftare än den nu gällande grundlagen — för visso
innebär det förslaget en försämring!
Det nu föreliggande förslaget föreskrifver en sådan lottning
genast vid den första uppsättningen af de sex fullmägtige i riksban¬
ken och i riksgäldskontoret i grupper, hvardera på två. Lotten skall
då afgöra, hvilka som skola sitta tre år, hvilka två år och hvilka blott
ett år. Om nu till äfventyra, såsom erfarenheten visar, när man för¬
gäfves sökt komma öfverens kamrarnes valmän emellan, en eller annan
af dessa sex fullmägtige inkommer på lotten, och det blinda ödet
vid den nya lottningen låter denne sitta qvar i tre år utan att kunna
i sitt uppdrag rubbas, då är den nya grundlagen sämre än den nu¬
varande, och då har man icke rådt bot på hvad man hittills anmärkt,
utan blott efter mitt förmenande gifvit större spelrum åt ödet och
gjort saken sämre.
Jag ber att härtill få lägga att, så långt min erfarenhet sträcker
sig — och jag har nu en ganska lång tid deltagit i det ena verkets
styrelse och en ganska lång tid i det andra verkets så kallade öfver¬
styrelse, bankoutskottet — har jag aldrig sett, att icke valmännen,
5
N:o 12,
Fredagen den 2 Mars.
huru hardt än meningarna brutit sig, då de först träffat samman, Om ändring
och huru högt fordringarna än stälts på den ena eller den andra si- “/ § 71
dan, dock slutligen låtit den kända, kloka, svenska betänksamheten ^rdli^en
råda och antingen sökt reda på någon tredje, för båda partierna an- (por4) '
taghg kandidat eller eljest sökt sammanjemka åsigterna, så att i de
flesta fall lottDingarna blifvit mycket få, många gånger icke alls före¬
kommit och i ingen händelse varit så genomgående, att de vållat en
bestämd rubbning i de båda förvaltningarnas egentliga stam. De
på lottning inkomna ledamöterna hafva dessutom ofta nog, ja oftast,
från hvilken sida de ån kommit, visat sig vara sitt värf fullt vuxne. Jag
kan derför icke förstå, hvarför man i kontinuitetens namn och för
att uppnå ett varaktigare uppdrag åt fullmägtige i riksbanken och
riksgäldskontoret, än hvad grundlagen nu anses tillstädja, skulle tro
sig bättra saken genom att vädja till lotten så ofta som fallet sanno¬
likt blir, om det nu föreliggande förslaget skulle upphöjas till grundlag.
Jag upprepar och jag måste uttala det, att detta enligt min tanke år
ett fel, men jag vill dertill lägga ännu en synpunkt. Om också hvad
riksbankens styrelse beträffar man må anse det såsom en afsevård
fördel, att fullmägtige der sitta med en viss säkerhet från en riks¬
dag och öfver två riksdagar till, så är det icke gifvet, att förhållan¬
det är detsamma i fråga om förvaltningen af riksgälden. Det lian
mycket väl hända i våra penningtider och med de snabba vexlin-
gar vi se i penningmarknaden, att Riksdagen kan både vilja
och behöfva göra tätare ombyten ån hvart tredje år i det verkets
styrelse. Jag tror derför, att det icke är någon brådska med unta-
gandet af det nu föreliggande förslaget. Dess brister har jag om-
förmält, och den nuvarande grundlagen har fungerat och har fungerat
bra. Det är således icke nödigt att ändra den, och det år bestämdt
icke nyttigt att ändra den, på sätt nu föreliggande förslag innebär.
För min del kan jag, då jag är nykommen i kammaren, näppe¬
ligen djerfvas göra något yrkande, men jag ber vördsamt kammarens
ledmöter något närmare tänka på förslaget. Komma vi till omröst¬
ning, då skall jag, i hopp om att en annan gång få ett bättre för¬
slag, rösta emot det nu föreliggande.
Herr Elowson: Den ärade talaren har fäst uppmärksamheten
på det för Sverige egendomliga, att Riksdagen har ensam i sin hand
högsta ledningen och förvaltningen af såväl riksbanken som riksgålds-
kontoret. Han har i sammanhang härmed anspelat på möjligheten
af, att denna förvaltande magt kunde missbrukas, och att det ej funnes
garantier deremot. Ja, mine herrar, för ett abstrakt teoretiskt betrak¬
tande kan en sådan möjlighet förefinnas, men den förefinnes näppe¬
ligen i den konkreta erfarenheten, och skulle man på detta rum vilja
söka förebygga missbruk af och få garantier mot Riksdagens magt,
då vet jag icke på hvilken ståndpunkt vi befunne oss. Jag tror,
mine herrar, att vi med lugn kunna öfverlemna Sveriges öde åt Sve¬
riges Riksdag; mot densamma behöfva vi visst ej några garantier.
Det har ofta anmärkts, att med den grundlagsbestämmelse, som
nu är gällande, kontinuiteten i förvaltningen af riksbanken och riks¬
gäldskontoret lätt skulle kunna på betänkligt sätt rubbas. Det skulle
N:o 12.
Om ändring
af § 71 ■
riksdags¬
ordningen.
(Forts.)
6 Fredagen den 2 Mars.
nemligen kunna inträffa, att samtliga fullmägtige blefve på en gång
ombytta. De politiska vindarne kunna blåsa så, att det, som ansetts
lämpligt det ena året, just derför att det då ansetts lämpligt, skall
ombytas det andra året. Sådana tider hafva varit, och de kunna
återkomma, ehuru det ej år troligt. Det år för att förebygga sådana
eventualiteter, som man ansett det lämpligt att erhålla sådana bestäm¬
melser, att ombytet — i fall det skulle inträffa — icke kunde blifva
åtminstone annat ån partielt.
Den ärade talaren har sagt, att följden af det föreliggande för¬
slagets antagande skulle bljfva, att oftare än hittills genom lottning
komme att afgöras, huruvida den ene eller den andre skulle inträda
i de respektiva styrelserna. Jag tror likväl icke, att så skulle blifva
förhållandet. Den nu gällande grundlagsbestämmelsen föreskrifver,
att val skall ega rum hvarje år af alla fullmägtige i riksbanken och
riksgåldskontoret. Men då kan ju också lottning komma till stånd vid
hvarje val, och lottningen kan då omfatta icke allenast ett mindre antal
utan allesamman. Lottning kan derför icke, om det nya förslaget anta-
ges, förekomma oftare ån förut kunde ske, på sin höjd lika ofta, men den
måste i alla händelser få mycket mindre omfattning, då den blott
kommer att gälla inträdandet af en del af ledamöterna i den ena
eller andra styrelsen. För min del kan jag icke annat än beklaga,
att lottning skall behöfva tillgripas, emedan jag deri ser något osundt
i samhällsutvecklingen. Men om så är, om man icke kan komma
ifrån detta osunda, anser jag det vara lämpligare att det får göra
sig gällande så att säga i en liten dosis, ån att det får ett våldsamt
utbrott.
Den ärade talaren förmenade vidare, att tider kunde komma, då
Riksdagen kunde önska tätare ombyten i afseende på förvaltningen
af riksgåldskontoret. Detta argument—jag får öppet bekänna det —
förstår jag icke fullt. Ett tätare ombyte torde väl ej af den anled¬
ningen kunna göra sig gällande, annat än om vederbörande icke skött
sina funktioner på ett tillfredsställande sätt. Men i sådant fall hafva
vi ju kontroll uti våra revisioner, och Riksdagen har i sin magt att
vägra ansvarsfrihet. Jag kan för min del icke finna annat, än att
kontinuiteten är af samma betydelse för förvaltningen af riksgålds¬
kontoret som för förvaltningen af riksbanken; och då man nu efter
många meningsskiljaktigheter i konstitutionsutskottet lyckats komma
till ett afgörande i denna fråga, som jag för min del anser vara af
synnerligen stor betydelse, emedan den lemnar en viss trygghet i
afseende på förvaltningen af dessa båda verk, så tror jag, att Andra
Kammaren kan med lugn biträda det förslag, som nu föreligger,
och jag hemställer derför, herr talman, om bifall till den föredragna
paragrafen.
Herr Eriksson i Elgered instämde häruti.
Herr Persson i Mörarp: Herr talman, mine herrar! Jag tror,
att den förändring i nu gällande bestämmelser, som föreligger i den
nu föredragna paragrafen af konstitutionsutskottets förslag, har varit
Fredagen den 2 Mars. 7
önskad ganska långe. Den förste ärade talaren, som ville motsätta
sig förslagets antagande, har liksom jag säkerligen åtskilliga gånger
varit i tillfälle att erfara de strider, som utkämpats mellan valmännen
från Första och Andra Kammaren vid tillsättandet af ifrågavarande
embetsverks styrelsemän. Jag kan icke se, att det är möjligt att
undvika lottning vid sådana tillfällen, då meningsskiljaktigheterna
mellan de båda kamrarnes valmän starkt bryta sig mot hvarandra,
derest man icke skulle vilja införa sådana bestämmelser, att den ena
kammaren egde välja den ena hälften och den andra kammaren den
andra hälften af ledamöternas hela antal. Ett sådant valsätt tror jag
likväl skulle vara betydligt sämre än såväl det nuvarande som det
sätt, hvilket i nu förevarande punkt är föreslaget.
Hufvudsaken torde deremot vara, att en länge önskad kontinuitet
inom styrelserna för dessa båda verk åstadkommes, så att man icke
en vacker dag kan få se ett skådespel, sådant som att det lottas om
hela styrelseantalet i dessa båda embetsverk. Något sådant kan komma
att ega rum med den nuvarande bestämmelsen, men deremot kan det
icke ske, om det nu föreliggande förslaget antages. Jag kan derför
ej annat än instämma i hvad den siste talaren sade, att, om ej enhet
vid valet kan uppnås, utan lottning måste företagas, väljer jag hellre
att lottningen skall ske i en mindre dosis, d. v. s. att lotta om blott
två platser i stället för om alla sju.
Redan år 1860 förelåg, såsom herrarne torde minnas, ett förslag
lika det nu förevarande i afseende på riksbanken. Detta förslag föll
då, derför att man ville hafva denna fråga i sammanhang med frågan
om förändrad organisation af banken. Sedan hafva tid efter annan
förslag framkommit, men det har icke lyckats att få den önskade
kontinuiteten i afseende på de båda styrelsernas sammansättning. Med
anledning af det förslag, som utarbetats af bankokomitén, föreslog
Kong!. Maj:t, att styrelsemedlemmarnes antal uti riksbanken skulle
blifva 9, af hvilka Kongl, Maj:t skulle utse 3 och Riksdagen de
öfriga. Herrarne veta, hvilket öde detta förslag fick, och jag är öfver-
tygad om att, innan önskade bankreformer i öfrigt komma till stånd,
Andra Kammaren icke lär medgifva Kong!. Maj:t någon magt i afseende
på riksbanksstyrelsens sammansättning. För min del tror jag, att det
nu föreliggande förslaget är af den beskaffenhet att det bör antagas,
och jag kan icke se, att man genom dess antagande på något sätt
skulle tillspillogifva de friheter, som 1809 års grundlagsstiftare ville
gifva Riksdagen. Jag skall derför be att få yrka bifall till den före¬
liggande grundlagsändringen.
Herr Höglund: Jag ber att i hufvudsak få instämma i hvad
de båda föregående talarne yttrade. Jag vill blott fästa uppmärk¬
samheten på en omständighet, som af dem ej omnämndes, nemligen
den omständigheten, att — särskilt hvad riksgäldskontor beträffar
— detta ingalunda har fullmagt in blanco af Riksdagen, utan att
Riksdagen årligen utfärdar ett reglemente, deruti den år efter år
fullkomligt kan göra sin vilja gällande.
Dessutom har ju Riksdagen äfven andra medel att drifva sin
vilja igenom gent mot riksgäldskontor, och jag tror icke, att man
S:o 12.
Om ändring
af § 71
riksdags¬
ordningen
. (Forts.)
N:o 12.
8
Om ändring
«/§ 7/
riksdags¬
ordningen,
(Forts.)
Om ändring
af § 40 rege¬
ringsformen
samt §§ 2,
10, 20 m. JL
riksdags¬
ordningen.
Fredagen den 2 Mars.
har någon anledning att befara, att Riksdagens magt härvidlag skulle
i någon mån minskas, derigenom att fullmäktige komme att väljas
för tre år, i stället för ett, såsom nu är förhållandet.
Jag medgifver visserligen, att denna reform har sin allra största
betydelse, hvad riksbanken beträffar, men den saknar ingalunda be¬
tydelse äfven för riksgäld skontoret.
På grund af hvad jag nu anfört, kan jag icke annat än instämma
med dem, som yrkat bifall till det nu hvilande grundlagsförslaget.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad och efter af
herr talmannen i sådant afseende gifven proposition, antog kammaren
det ifrågavarande ändringsförslaget.
Beträffande ett härefter föredraget, från riksdagen 1893 hvilande
förslag om ändring af § 74 regeringsformen yttrade
Herr Ljungman: Jag skall hemställa om kammarens bifall till
det förevarande förslaget.
Vidare anfördes ej. Förslaget antogs.
Slutligen föredrogs ett från riksdagen år 1893 hvilande förslag
om ändring af § 49 regeringsformen samt §§ 2, 10, 20, 32, 33, 34,
37 och 45 riksdagsordningen.
Beträffande detta förslag anförde:
Herr Ljungman: Ehuruväl det föredragna förslaget i många
delar är förtjenstfulit, och det derför skulle vara önskligt, att för¬
slaget i dessa delar bifölles, skall jag likväl yrka afslag på detsamma,
på den grund att betänkligheter hos många uppstått att bifalla några
af förslagets paragrafer, särskildt de två första. Jag gör det så mycket
hellre, som ett afslag icke minskar utsigterna att få de delar i för¬
slaget, hvars genomförande äro önskvärda, framlagda på nytt. Jag
hemställer, såsom eagdt, om afslag å det föredragna förslaget. Tillika
vill jag nämna, att Första Kammaren redan afslagit förslaget, så att
ingenting vinnes med att kammaren nu bifaller detsamma.
Herr Elowson: Herr talman! Om jag väger mot hvarandra
de olägenheter, som kunna uppkomma, och de fördelar, som kunna
vinnas af föreliggande förslags antagande, synes det mig. som om
olägenheterna skulle blifva öfvervägande. Olägenheter skulle, enligt
min tanke, genom förslagets antagande uppkomma såväl för regeringen
som för Riksdagen och de enskilde riksdagsmännen. Enligt grund¬
lagens föreskrift skall den vigtiga handling, som man med ett för-
kortadt uttryck kallar statsverkspropositionen, aflemnas vid Riksdagens
öppnande, skulle nu riksdagens början flyttas tillbaka från den 15
till den 8 januari, då måste det blifva synnerligen ansträngande för
regeringen att få denna vigtiga handling färdig, och den skulle äfven,
fruktar jag, i vissa afseenden icke blifva fullt exakt. Det statistiska
9
>’:o 12.
Fredagen den 2 Mars.
material, som för beräkningarna kan vara att tillgå rörande erfa- Om ändring
renheten under december månad näst föregående år, skulle icke alltid af. § re^e'
vara till finnandes. Måhända skulle deraf den praxis utveckla sig, 7om« §§”2*
att man toge hänsyn endast till den erfarenhet, som vunnits till och io, 20 m. fl.
med november månads utgång. Måhända skulle förr eller senare äfven rileidagi-
behof uppstå af förändrad tid för budgetsåret, så att räkenskaperna ordmnge».
icke skulle afslutas för kalenderår, utan för någon annan tid. (Forts.)
Beträffande åter olägenheten för Riksdagen och riksdagsmännen,
så synes det mig, som om Riksdagen genom en flyttning af dess början
till den 8 januari skulle komma allt för nära julhögtiden. Åtskilliga
riksdagsmän skulle då icke få tillräcklig tid att bereda sig till riks¬
dagen, helst som många af dem hafva en mängd göromål vid års¬
skiftet.
Fördelarne af att tillbakaflytta riksdagens början kunde måhända
blifva, att riksdagsarbetena vid slutet af riksdagen skulle fortgå mera
jemt än nu är förhållandet, ärendena skulle vinna en mera allsidig
pröfning, så att den oroande ifvern, som nu förekommer, skulle kunna
förebyggas. Jag erkänner, att det vore önskligt, om den utomordent¬
liga brådska, som vid slutet af riksdagarne utvecklar sig, kunde
undanrödjas på något sätt. Jag tror dock icke, att härför erfordras
någon grundlagsförändring, utan jag föreställer mig, att riksdags¬
männen ejelfva hafva i sina händer att bestämma deröfver. Skulle
man vilja komma till ett verkligt godt resultat i detta afseende, synes
det mig vara lämpligt att taga i öfvervägande, hvad som väl före-
sväfvat motionären i denna fråga, eller huruvida icke riksdagsarbetena
lämpligen kunde och borde förläggas till två sessioner: en vinter¬
session, som kunde sluta i början af april, och en höstsession.
För en sådan förändring förutsättas emellertid vissa andra genom¬
gripande förändringar i riksdagsordningen, särskildt med afseende
på tiden för riksdagsmannavalen.
Uti den föredragna § 32 förekommer en föreskrift om fullmagts-
granskningen, som jag anser synnerligen felaktig. Det föreskrifves
nemligen der, att fullmagterna skola granskas, innan Riksdagen samman¬
träder, och att granskningen skall vara fulländad sist å dagen före
riksdagens början. Detta är nu godt och väl för alla riksdagsmän,
som äro valda på ordinarie tider. Men nu kan det inträffa, att ett
riksdagsmannaval eger rum under pågående riksdag, och för ett
sådant fall finnes ingen bestämmelse om granskningen af den valdes
fullmagt.
Då de öfriga anordningarna i detta förslag icke synas mig vara
af synnerligen stort behof påkallade, så hemställer jag, herr talman,
om afslag å det hyllande förslaget i dess helhet.
Herr Themptander: Det är visserligen icke min afsigt att
ifrågasätta något annat slut, än hvartill de båda föregående talarne
kommit; men då detta förslug innehåller två från hvarandra ganska
skilda delar, den ena afseende en ändring i tiden för riksdagens början
från den 15 till den 8 januari, i hvilken del jag icke med förslaget
sympatiserar, men den andra delen deremot åsyftande åtskilliga för-
Andra Kammarens Frat. 1804. N:o 12. 2
N:o 12.
Om ändring
af % 49 rege¬
ringsformen
samt §§ 2,
10, 20 m. fl.
riksdags¬
ordningen.
(Forts.)
10 Fredagen den 2 Mars.
enklingar i de föreskrifter, som skola tillämpas vid riksdagens början,
och hvilka förenkligar åsyfta att vinna tidsbesparing, så och då jag i
denna senare del icke kan annat än anse förslaget tänkvärdt, ber jag
endast få taga fasta på den af konstitutionsutskottets herr vice ord¬
förande gjorda förklaringen, att kammaren skulle ega utsigt att få
återse detta förslag i dess väsentligaste delar.
Men jag ber tillika att få uttala den önskan, att uppställningen
af förslaget då icke måtte ske på samma sätt som denna gången.
Det är nemligen alldeles gifvet, att, om man framlägger flera från
hvarandra skilda förslag, det icke år praktiskt att sammanbinda dem
alla i en enda punkt, så att man blir nödsakad att på en gång fatta
beslut rörande alltsammans, under det man kan vilja antaga vissa
delar och förkasta andra. Frågan, huruvida riksdagen skall börja
den 15 eller den 8 januari, är ju en fråga, som kan bedömas fristå¬
ende från andra frågor i förslaget, hvilka afse att vinna tidsbesparing
och förenklig i riksdagsarbetet; och det vore derför önskligt, om
konstitutionsutskottet vid uppställningen af ett blifvande förslag i
detta ämne bereder kammaren tillfälle att fatta beslut i hvarje sär¬
skild fråga för sig.
Härmed förklarades öfverläggningen slutad. Det ifrågavarande
förslaget afslogs af kammaren.
§ 7.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr O. G. Erilcson
i Ofra Odensvi under åtta dagar från och med den 5 dennes.
§ 8.
Till bordläggning anmäldes lagutskottets nedannåmnda utlåtanden:
n:o 14, i anledning af motion om tillägg till 1 kap. 6 § gifter-
målsbalken;
n:o 15, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 71 §
konkurslagen;
n:o 16, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om utarbetande och framläggande af förslag till
lag i syfte att gift person ej må utan andre makens samtycke ingå
borgen;
n:o 17, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 11
kap. 2 § jordabalken; och
n:o 18, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i gällande stadganden om tillsättning af
organist- och klockarebefattningar.
11
R:o 12.
Fredagen den 2 Mars.
Kammaren beslöt, att dessa ärenden skulle å föredragningslistan
för morgondagens sammanträde uppföras framför de ärenden, som
blifvit två gånger bordlagda.
§ 9-
Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter
åtskildes kl. 2.3 e. m.
In fidem
Ej. Nehrman.