Motioner i Andra Kammaren, N:o 23.
1
N:o 23.
Af herr C. J. Hammarström, om tillägg till 25 § i förordningen
angående fattigvården den 9 juni 1871.
Gällande förordning angående fattigvården den 9 juni 1871
innehåller uti 25 § följande stadgande: “Har någon för sig, hustru
eller minderårigt barn kommit i behof af fattigvård enligt 1 §
innan ett år förflutit, sedan han, till följd af inflyttning, blifvit eller
bort blifva mantalsskrifven inom visst fattigvårdssamhälle, eller har
den, som med afseende å tilltänkt inflyttning mantalsskrifvits inom
visst fattigvårdssamhälle, dit ej inflyttat; anses han icke hafva
hemortsrätt i det fattigvårdssamhälle, inom hvilket han sålunda
blifvit eller bort blifva mantalsskrifven, utan behåller han den hem¬
ortsrätt, han näst derförut egde. Detsamma gäller, der någon, som
till följd af inflyttning blifvit eller bort blifva inom visst fattig¬
vårdssamhälle mantalsskrifven, under loppet af ett år näst derförut
eller näst derefter för sig, hustru eller minderårigt barn af annat
fattigvårdssamhälle åtnjutit fattigvård."
Detta stadgande, att den dagen, då mantalsskrifningen för¬
rättas, skall läggas till grund för förvärfvande af hemortsrätt, har
medfört såväl för fattigvårdsstyrelserna som för de myndigheter,
hvilka skola döma i fattigvårdsmål, så mycket besvär och en sådan
mängd rättegångar kommunerna emellan, att det synes vara på
Bill. till lliksd. Prot. 1894. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. G Raft. (N:is 23-24).
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 23.
tiden, att paragrafen erhölle eu sådan förändrad lydelse, att de
tvister, som uppkomma till följd af denna bestämmelse, snarligen
undanröjdes.
Kongl. förordningen den 20 juli 1861 stadgar, att mantals- och
skattskrifningarna skola inom hela riket och särskildt för hvarje
stad eller socken årligen förrättas samt taga sin början i medlet
af november och vara afskräde före utgången af december månad.
Deraf blir en följd, att mantalsskrifhingen kommer att ske på olika
tider, så att i den ena kommunen mantalsskrifningen inträffar i
medlet af november och i en annan i slutet af december. Deri¬
genom inträder också hemortsrätten på olika tider i de särskilda
kommunerna, och om inflyttad person kommer i behof af fattig¬
understöd, och rättegång uppkommer emellan ett par kommuner,
rörer den sig i de flesta fall omkring tiden för den behöfvande
personens mantalsskrifning i den kommun, der han har hemortsrätt,
och för den styrelse, som lemnat understödet, är det mången gång
förenadt med rätt stor svårighet att derom erhålla kännedom.
Om derför uti ofvannämnda paragraf af fattigvårdsförordningen
en sådan bestämmelse finge inflyta, att en person, som inflyttat till
ett annat samhälle och der blifvit eller bort blifva mantalsskrifven
för det kommande året, icke finge hemortsrätt i den kommun, dit
han inflyttat, förr än med det följande kalenderårets utgång, d. v. s.
att hemortsrätten icke grundade sig på mantalsskrifning sdag en, utan
att den inflyttade måste hafva under hela det följande kalenderåret,
för b vilket han blifvit mantalsskrifven, tillhört den kommun, till
hvilken han inflyttat, innan hemortsrätt der kunde förvärfvas, så
blefve derigenom en bestämd norm fastslagen för hela riket, och
mycken osäkerhet i fattigvårdsförordningens tillämpning skulle der¬
igenom undanrödjas.
Vid tillämpningen af fattigvårdsförordningen, sådan den nu
lyder, hafva också Konungens befallningshafvande i länen tolkat
ifrågavarande paragraf olika. Så har förekommit, att Konungens
befallningshafvande i ett län ansett, att en person, som inflyttat
till en kommun och der blifvit vid slutet af ett år i mantal upp¬
förd, icke blifvit för någon del af det året i den kommunen mantals-
och skattskrifven, och för den skull ansett, att, då sådan person
kommit i behof af fattigunderstöd, han först med nästföljande
kalenderårs utgång haft hemortsrätt i den kommun, dit han inflyttat,
hvaremot Konungens befallningshafvande i andra län ansett, att
Motioner i Andra Kammaren, N;o 28.
3
hemortsrätt förvärfvats, så snart en person ett år efter mantals¬
skrifning sdag en tillhört samhället. En sådan osäkerhet i lagtillämp¬
ningen vållar emellertid obehag och skulle till väsentlig del undan-
rödjas, om det förslag, jag härmed tager mig friheten framställa,
vunne afseende. Utan att inlåta mig på den rent juridiska sidan
af frågan tillåter jag mig uttala den förhoppningen, att, derest lag¬
utskottet finner den af mig föreslagna förändringen i formelt hän¬
seende olämplig, utskottet behagade vidtaga den förändring, som
anses nödig för att det af mig föreslagna syftemålet måtte vinnas.
På grund af hvad jag sålunda anfört, tillåter jag mig föreslå,
att 25 § fattigvårdsförordningen måtte på det sättet förändras, att
i slutet af paragrafen, såsom den nu lyder, ett nytt moment af
följande innehåll tillägges:
och skall tiden, för hvilken mantalsskrifningen
afses, alltid räknas från och med påföljande ka¬
lenderårs böljan till och med dess slut, oberoende
af dagen, då förrättningen egde mm.
Om remiss till lagutskottet anhålles vördsamt.
jk 11 rf : ° SM ii. .17 l> M/l Ui 'i. !
Stockholm den 25 januari 1894.
iii.Kii: G. J. Hammarström.
K H">'t
t