6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 13.
N:o 13.
Af herr A. OlSSOIl i Omakärr m. fl., om skrifvelse till Kongl-
Maj:t med begäran om utarbetande och framläggande af
förslag till lag om byggande och underhåll af by- och
utfärtsvägar.
Om byvägars byggande och underhåll finnas lagbestämmelser i bygg-
ningabalkens 4 kap. 1 §, i gällande skiftesstadgas 66 §, som stadgar huru
vägar i by skola anläggas, samt i kongl. förordningen af den 29 januari
1850 om vägbyggnadsskyldighet i vissa fall, hvarjemte kongl. resolutionen
af den 8 januari 1735 § 8 mom. 3 angifver, h vilka som skola underhålla
byvägar, äfvensom att tvister om anläggning och underhåll af enskilda
utfartsvägar skola afgöras af domstol i orten, såsom synes af kongl.
brefvet den IT april och kammarkollegii kungörelse den 9 maj 1828.
Rörande dessa lagbestämmelser yttrade 1892 års lagutskott i utlåtan¬
det n:o 44, »att berörda föreskrifter hvarken äro nog omfattande eller
tillräckligt bestämda för ordnandet af skyldigheten att bygga och under¬
hålla utfarts- och byvägar, på samma gång dessa vägar numera, med vår
tids höjda anspråk på beqväma och lätta kommunikationsmedel, måste
anses vara af vida större betydelse än då berörda stadganden tillkommo».
Under behandling af lagutskottets utlåtande i anledning af väckta
motioner om ändrad lagstiftning rörande byvägars byggande och under¬
håll (den 8 februari 1893) yttrade lagutskottets vice ordförande härads¬
höfding A. Lilienberg följande: »Om det är på något område lagstiftning
behöfs, så är det sannerligen på detta. Det är ej nog med, att det råder
ovisshet om delningsgrunden, utan man har ingen lagstiftning om huru
en vägdelning skall kunna vinna laga kraft. Med ett ord sagdt: allting
är obestämdt. Det råder delade meningar t. ex. derom, huruvida, sedan
Motioner i Andra Kammaren, N:o 13.
7
en förening blifvit ingången mellan hemmansegare rörande underhåll af
en utfartsväg, denna förening är bindande för kommande hemmansegare,
som icke deltagit i föreningen, eller icke». I detta yttrande instämde en
annan jurist med följande ord: »Jag erkänner villigt, att det finnes brist-
fälligheter i nu gällande lag om underhåll af utfarts- och byvägar, sär¬
skilt i det afseende lagutskottets vice ordförande framhållit, att det icke
finnes några reglementariska föreskrifter».
Af dessa yttranden framgår tydligen, att i följd af bristerna i de nu¬
varande lagstadgandena om byvägars byggande och underhåll kräfvas nya
tidsenliga och tydliga lagbestämmelser. Följderna af nämnda lags brister
visa sig ock på åtskilliga ställen i de tvister om byvägars underhåll, som
ofta ega rum, samt i underlåtenheten att underhålla byvägar, hvarigenom
»beqväma och lätta kommunikationsmedel» förhindra^. Äfven detta visar
behofvet af lagstiftning rörande denna sak.
Väglagen af den 23 oktober 1891 visar vid sin tillämpning ett oaf¬
vislig! behof af lagstiftning om byvägars byggande och underhåll. Nämnda
lag har tillkommit i det syfte, att väghållningsbesväret skulle blifva rätt¬
vist fördeladt på dem, som trafikera de allmänna vägarne. Den tillåter
sålunda att de byvägar, som mera allmänt begagnas, få upptagas såsom
bygdevägar. Dermed koinme de allmänna vägarnes antal att betydligt
förökas. På åtskilliga ställen finnas vid allmänna vägar belägna byar, som
icke hafva några byvägar att underhålla. Efter hand som den nya väg¬
lagen börjar tillämpas, kommer antagligen deras antal att ökas genom att
byvägarne blifva bygdevägar. Sådana byar erhålla visserligen eu betydlig
lindring i väghållningsbesväret, under det byar, hvilkas byvägar icke blifva
bygdevägar, fortfarande hafva sina byvägar att underhålla. Derjemte få
de längre vägsträckor på de allmänna vägarne att underhålla genom det
ökade antalet af allmänna vägar. På detta sätt kommer, vid den nya
väglagens tillämpning, lagens syfte »att bereda lindring i besvärets ut¬
görande» för många landtbruk att icke blifva en verklighet.
Detta förhållande har föranledt, att åtskilliga väghållningsskyldige,
som hafva jordbruksfastighet, söka att motverka delning af de allmänna
vägarne, tills detta kan ske i sammanhang med delning af byvägarne
enligt en blifvande ny och tidsenlig lag rörande byvägars byggande och
underhåll. Att detta missförhållande behöfver snarast möjligt genom lag¬
stiftning undanrödjas, torde icke kunna bestridas.
För att undvika eller i någon mån minska antydda oegentligheter,
som kunna uppstå, lärer icke något annat sätt finnas för lagstiftningen
än att stadga, att hvarje kommun bör blifva ett distrikt för underhållet af
byvägar. Derigenom koinme vägunderhållet att mera jernnt och rättvist
8
Motioner i Andra Kammaren, N:o 13.
fördelas på de väghållningsskyldige. Enligt vår åsigt böra de gamla, för¬
åldrade och otydliga bestämmelserna i ofvan citerade lagar om byvägars
underhåll upphäfvas, och ett nytt lagförslag byggas hufvudsakligen på
följande grunder:
1. Alla gemensamma by- och utfartsvägar inom en kommun böra för¬
delas och underhållas af kommunens väghållningsskyldige medlemmar.
Till dessa vägar höra alla sådana, som blifvit anlagda på afskild gemen¬
sam bymark vid landtmäteriförrättningar, eller mark inköpt för väg-
anläggning för byars gemensamma samfärdsel och äro förenade med all¬
männa vägar eller andra byvägar.
Deremot vägar, äfven om de äro anlagda på gemensam mark, till
skogar, mossar, grustägter, allmänningar och dylika ställen, böra endast
af delegarne i nämnda marker underhållas.
Likaledes bör enskild utfartsväg, anlagd af jordegaren på egen mark
och för egendomens bruk. af honom sjelf underhållas.
2. Grufvor, bruk, fabriker, qvarnar, sågar och dylika verk, belägna
i närheten af allmänna vägar eller gemensamma byvägar, böra jemväl
deltaga i naturaunderhållet af kommunens gemensamma byvägar, när dessa
verk äro af den betydelse, att af dem erlägges bevillning för inkomst till
staten för minst 80l) kronor.
3. Vägunderhållet in natura bör utgöras efter det vägtal, som blifver
åsatt egendomarne för de allmänna vägarnes underhåll.
Inom ett land, så vidsträckt som Sverige, förekomma inom olika
orter egendomligheter med afseende å byvägar, hvarför nödiga detalj¬
bestämmelser torde böra föreslås af Kongl. Maj:t, som har tillgång till
behöfliga medel för en utredning af denna fråga, och sålunda kan fram¬
lägga ett fullt lämpligt och antagligt lagförslag.
På grund häraf få vi vördsamt föreslå,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, det Kongl. Maj:t måtte låta utarbeta samt för
Riksdagen framlägga förslag till lag om byggande och
underhåll af by- och utfartsvägar.
Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.
Stockholm den 23 januari 1894.
Anders Olsson. P. Truedsson, Haganäs. Nils Nilsson, från Färs härad.
A. G. Gyllensvärd. J. Andersson, Lysvik. Jöns Andersson.