Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.
1
N:o 33.
Ank. till Riksd. kansli den 9 maj 1894, kl. 3 e. m.
Betänkande, med förslag till den af Riksdagen faststälda bevill¬
ning ssummans utgörande.
Sedan summan af den bevillning, som erfordras till fyllande af
statsverkets behof, blifvit, på statsutskottets hemställan, af Riksdagen
faststäld till 9,900,000 kronor, åligger det bevillningsutskottet att afgifva
förslag till denna bevillnings utgörande; och får utskottet i samman¬
hang dermed jemväl afgifva yttrande öfver de rörande detta ämne
väckta, till utskottet hänvisade motioner, för så vidt de icke af utskottet
redan understälts Riksdagens pröfning och afgörande.
Enligt statskontorets vid Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen
angående statsverkets tillstånd och behof fogade inkomstberäkning för
år 1895 har bevillningen af fast egendom samt af inkomst utgjort:
år 1890 ...............................................................................
» 1891..............................................................................
» 1892 ..............................................................................
eller i medeltal för dessa tre år...............................
Bih. till Riksd. Prat. 1334. 5 Sami. 1 Afd. 32 lläft.
..... kronor 4,298,099
» 4,321,040
» 4,354,032
» 4,324,390.
fN:o 33). 1
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.
Denna inkomsttitel, som i riksstaten för år 1893 upptogs med
4,200,000 kronor, blef, sedan 1892 års urtima Riksdag besluta förhöj¬
ning i bevillningen för jordbruksfastighet från 3 till 6 öre för hvarje
fulla 100 kronor af taxeringsvärdet att utgå från och med år 1893 samt
beräknat denna förhöjning för nämnda år till 660,000 kronor, i riks¬
staten för innevarande år upptagen med ett till 4,900,000 kronor för-
höjdt belopp; och har statskontoret hemstält, att denna beräkning måtte
få gälla äfven för år 1895.
I öfverensstämmelse härmed har Kongl. Maj:t i förenämnda propo¬
sition föreslagit, att inkomsten af ifrågavarande skattetitel jemväl för
nästkommande år beräknas till 4,900,000 kronor.
Då emellertid, enligt det af statskontoret upprättade generalsam¬
mandrag, 1893 års bevillning af fast egendom samt af inkomst uppgick
till sammanlagdt 5,223,613 kronor, och Riksdagen icke beslutit någon
sådan ändring i bevillningsförordningen, som kan inverka på afkast-
ningen af ifrågavarande skattetitel, anser utskottet att, med bibehållande
af nu stadgade afgifts- och procentbelopp, denna bevillning kan med
tillräcklig trygghet beräknas inbringa 5,000,000 kronor.
Till betäckande af de för år 1895 beslutade statsutgifter erfordras
emellertid ytterligare ett belopp af 4,900,000 kronor, hvilket torde böra
genom anlitande af tilläggsbevillning uppbringas.
Under erinran att statsmagterna förut enats om, att medel till
de af 1892 års urtima Riksdags beslut i skatteregleringsfrågan för¬
orsakade ökade statsutgifter borde anskaffas genom direkta och för¬
mögenhetsskatter samt att Riksdagen jemväl uttalat sig för, att dylika
skatter, i den mån sådant lämpligen ske kunde, anlitades för bestridande af
kostnaderna för de beslutade försvarsförbättringarne, och att för sistbe-
rörda ändamål åtminstone till en början nya skatter på allmänna för¬
brukningsartiklar icke infördes, har chefen för finansdepartementet, en¬
ligt det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokoll öfver
finansärenden den 13 sistlidne januari, hemstält, att, då den erforderliga
revisionen af bevillningsförordningen ännu icke medhunnits, en tilläggs¬
bevillning måtte uppföras å inkomstsidan i förslaget till statsreglering
i likhet med hvad i innevarande års riksstat eger rum och till samma
belopp.
Beträffande sättet för utgörandet af den sålunda förordade tilläggs-
bevillningen har departementschefen till en början erinrat, att, då 1892
års urtima Riksdag åtog sig en tilläggsbevillning af 30 procent för år
1893, Riksdagen, med tillämpning af den af Kongl. Maj:t och Riks¬
dagen i fråga om utsträckning af beskattningen å inkomst och fastig¬
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33. 3
het samstämmigt biträdda grundsats, att de lägst taxerade inkomst¬
kategorierna borde i möjligaste mån skonas, beslöt, att från tilläggs-
bevillningens utgörande skulle befrias de, hvilka för inkomst vore taxe¬
rade till belppp, understigande 800 kronor; och anför departements¬
chefen vidare:
»Den tilläggsbevillning, om hvars åtagande Eders Kongl. Maj:t till
1893 års Riksdag aflät framställning, var afsedd att i regeln utgå med
1 krona för hvarje bevillningskrona af 1894 års bevillning af fast egen¬
dom samt af inkomst. Då med afseende å det icke oväsentligt högre
belopp, hvarmed tilläggsbevillningen skulle utgå, lindringen syntes böra
något utsträckas utöfver den vid tilläggsbevillningen för år 1893 fast-
stälda gräns, föreslog Eders Kongl. Maj:t, att i sådant afseende full¬
ständig befrielse måtte medgifvas dem, hvilka för inkomst vore taxerade
till belopp understigande 1,200 kronor, medan för inkomst uppgående
till 1,200 kronor, men understigande 1,800 kronor, endast skulle ut¬
göras half tilläggsbevillning eller 50 öre för bevillningskrona. Med
ledning af upprättadt sammandrag öfver 1891 års bevillning af fast
egendom samt af inkomst beräknades en på antydt sätt bestämd
tilläggsbevillning komma att inflyta med 4,400,000 kronor.
Detta Eders Kongl. Maj:ts förslag vann emellertid icke i oför-
ändradt skick Riksdagens bifall. Riksdagen åtog sig väl en tilläggs¬
bevillning att i regeln utgå med 1 krona för bevillningskrona, men
medgaf ej annan lindring vid tilläggsbevillningens utgörande, än att, i
öfverensstämmelse med hvad 1892 års urtima Riksdag i fråga om till-
läggsbevillningen för år 1893 bestämt, de, hvilka för inkomst vore
taxerade till belopp understigande 800 kronor, befriades från tilläggs¬
bevillningens utgörande. Den sålunda vidtagna förändringen i bestäm¬
melserna rörande skattens utgörande föranledde likväl ingen förändring
i den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna beräkningen af skattens afkast¬
ning, utan upptogs tilläggsbevillningen i riksstaten med ett belopp af
4,400,000 kronor.
De skäl, som bestämde Riksdagen att äfven i fråga om 1894 års
tilläggsbevillning stanna vid de inskränktare lindringar, som beträffande
tilläggsbevillningen för år 1893 medgifvits, torde hufvudsakligen vara
att söka dels deruti, att Riksdagen ansett tätare förändringar i grun¬
derna för bevillningens utgörande mindre lämpliga, dels ock deruti,
att, då den utsträckta lindringen blott skulle tillgodokomma inkomst¬
tagare, medan någon som helst lindring vid tilläggsbevillningens ut¬
görande icke kunnat medgifvas fastighetsegare, härigenom skulle upp¬
komma en allt för stor olikhet i beskattningen af inkomsttagare och
4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.
fastighetsegare, hvilken Riksdagen ansett höra undvikas. Då emeller¬
tid bevillningen är afsedd att vara och är ett rörligt element i bud¬
geten eller med andra ord en fyllnadsskatt, hvars satser kunna och
höra lämpas efter de för hvarje budget sig företeende förhållanden,
har jag svårt att finna, hvilka olägenheter egentligen skulle kunna
föranledas deraf, att skattetariffen från det ena året till det andra
underkastas vissa förändringar. Det andra af de nyss omförmälda skä¬
len eger en mera djupgående betydelse, enär den antydda olikheten
mellan inkomsttagare och fastighetsegare utgör en bland de flere ogyn-
samma följderna deraf, att bevillningen för inkomst och bevillnin¬
gen för fastighet, ehuru sammanförda inom ramen af en och samma
skattetitel, i sjelfva verket utgöra två helt olika skattearter, af hvilka
den förra medgifver, men den senare icke medgifver hänsyn till sådana
förhållanden, som kunna öka eller minska den individuella skatteförmå-
gan. I hvilken grad denna olikhet må kunna utjemnas, bör komma
under allvarligt öfvervägande vid den förestående revisionen af bevill-
ningsförordningen, men, intill dess denna revision egt rum, synes mig
— särskildt med afseende på de i allt fall bestående stora olikheterna
mellan inkomstbevillningen och fastighetsbevillningen, hvilka omöjlig¬
göra hvarje verklig jemförelse mellan skattesatserna för den ena och
den andra arten af bevillning — den omständigheten, att lindring vid
tilläggsbevillningens utgörande icke kan ega rum för fastighetsegare,
icke böra utgöra hinder för medgifvande åt inkomsttagare af den lindring,
som af andra grunder finnes skälig. Och i detta afseende synes mig den
af Eders Kong], Maj:t beträffande 1894 års tilläggsbevillning föreslagna
lindringen, innefattande frihet för inkomsttagare med inkomst under 1,200
kronor och half skatt för inkomsttagare med inkomst från och med 1,200
intill 1,800 kronor, väl öfverensstämma med den af Riksdagen i dess under¬
dåniga skrifvelse den 27 november 1892 såsom rigtig starkt betonade
grundsatsen, att de lägst beskattade inkomstkategorierna borde i möjligaste
mån skonas. Hvad särskildt beträffar inkomstgruppen 1,200—1,800 kro¬
nor, hvilken skulle utgöra half tilläggsbevillning, torde det icke vara ur
vägen att erinra, att till denna kategori otvifvelaktigt hör ett icke ringa
antal inkomsttagare, hvilkas skatteförmåga är synnerligen svag —• jag
syftar på den talrika klass hos staten, kommuner eller enskilde anstälde
löntagare, hvilka af det allmänna föreställningssättet och hänsyn till
dem åliggande funktioner tvingas att söka bibehålla sig vid en viss
social ställning, som deras ringa aflöning endast med yttersta svårig¬
het förmår uppbära.
Hvad jag nu anfört utgör för mig tillräckliga skäl att förorda,
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33 5
det Eders Kong!. Maj:t, då förslag om utgörandet af tilläggsbevillning
nu lärer böra Riksdagen föreläggas, ånyo täcktes underställa Riksdagens
pröfning frågan om medgifvande vid tilläggsbevillningens utgörande
af frihet och lindring till den utsträckning, som i fråga om 1894 års
tilläggsbevillning af Eders Kongl. Maj:t föreslogs.»
I öfverensstämmelse med hvad departementschefen sålunda förordat
har Kongl. Maj:t i proposition, n:o 27, af den 16 sistlidne januari före¬
slagit Riksdagen att såsom bidrag till fyllande af statsverkets behof för
år 1895 bevilja en särskild tilläggsbevillning af 4,400,000 kronor att,
utan sammanblandning med bevillningen af fast egendom samt af in¬
komst, på grund af nämnda års bevillningstaxering utgå med en krona
för beviilningskrona å bevillningen af fast egendom samt af inkomst,
dock så att de, hvilka för inkomst äro taxerade till belopp, för Indika
jemlikt § 11 mom. 1 i gällande bevillningsförordning lindring i bevill¬
ningen eger rum, skola, då inkomsten icke uppgår till 1,200 kronor,
från tilläggsbevillningens utgörande vara befriade och, då inkomsten
uppgår till 1,200 kronor, men icke till 1,800 kronor, erlägga tilläggs¬
bevillning med endast 50 öre för beviilningskrona; börande denna till-
läggsbevillning, på enahanda sätt som bevillning af fast egendom samt
af inkomst, af vederbörande vid de under år 1896 infallande uppbörds-
stämmor uppbäras samt i behörig ordning redovisas.
I detta sammanhang' har utskottet dessutom, såsom ofvan anmärkts,
att yttra sig öfver vissa till utskottet hänvisade motioner. Dessa äro
de inom Andra Kammaren väckta motionerna:
n:o 76, af herr G. Ericsson från Stockholm, som, under åberopande af
hvad han i en vid 1893 års riksdag väckt motion, n:o 78, anfört, föreslagit,
att Riksdagen ville besluta hufvudsakligen följande förändringar
vid upptagande af tilläggsbevillning:
att bevillning för fastighet intill 5 kronor och för inkomst intill 10
är från tilläggsbevillning alldeles fritagen;
att bevillning för fastighet från och med 5 intill 10 kronor samt
för inkomst från och med 10 intill 20 kronor skall åläggas en tilläggs¬
bevillning af 50 öre per beviilningskrona;
att för högre bevillning af fastighet eller inkomst intill 40 kronor
erlägges tilläggsbevillning med 1 krona per beviilningskrona;
att för öfverskjutande bevillning från och med 40 kronor erlägges
tilläggsbevillning med 1 krona 50 öre, för öfverskott utöfver 80 kronor
med 2 kronor, för öfverskott utöfver 160 kronor med 2 kronor och
50 öre, och för öfverskott utöfver 320 kronor med 3 kronor, allt per
beviilningskrona;
6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.
samt att progressionen vframgent fortfar att stiga efter samma grund,
så att tilläggsbevillningen höjes med 50 öre per bevillningskrona för
hvarje gång den ordinarie bevillningen fördubblas;
n:o 89, af herr O. A. Ericsson i Ofvanmyra, som under åberopande
af de skäl, hvilka anförts i en af honom vid nästlidet års riksdag väckt
motion, n:o 64, och med instämmande af tre andra af kammarens le¬
damöter, föreslagit,
att, under förutsättning att Riksdagen bifaller Kong], Maj:ts propo¬
sition angående en tilläggsbevillning för 1895, Riksdagen dervid må
foga de tillägg, att äfven egare af jordbruksfastighet och annan fastig¬
het, hvars taxeringsvärde understiger 1,500 kronor, måtte befrias från
denna tilläggsbevillnings utgörande, medan egare af enahanda fastighet,
hvars taxeringsvärde uppgår till 1,500 kronor, men understiger 3,000
kronor, må utgöra endast half tilläggsbevillning; samt
n:o 132, af herr A. Halm, hvilken, med hänvisning till en vid 1893
års Riksdags bevillningsutskotts betänkande n:o 18 fogad reservation,
hemstält,
att bevillningsutskottet vid uppgörandet af de förslag till bevill-
ningar för år 1895, som det enligt 40 § riksdagsordningen tillkommer
utskottet att fullgöra, jemväl måtte taga under ompröfning och in¬
komma med förslag:
till införandet af obligatorisk sjelfdeklaration;
för tillämpning i allmänhet af progressiva beskattaingsprinciper vid
inkomstbevillningens utgörande och i synnerhet hvad angår den af Kongl.
Maj:t föreslagna tilläggsbevillningen för inkomst af kapital och arbete;
till ändring af 15 § i instruktionen för taxeringsmyndigheterna, i
syfte att enskilda delegare i bolag jemväl måtte taxeras för deras in¬
komst af aktier eller lotter, i öfverensstämmelse med hvad redan finnes
stadgadt i 13 § af samma instruktion;
varande sistnämnda motion i hvad densamma icke afser tilläggs-
bevillningen af utskottet redan behandlad i dess till Riksdagen aflåtna
betänkande n:o 12.
I nämnda betänkande, deri utskottet afgaf yttrande öfver väckta
förslag om vissa ändringar i gällande bevillningsförordning af hufvud¬
sakligen samma innebörd som nu omförmälda yrkanden beträffande sät¬
tet för tilläggsbevillningens ordnande, erinrade utskottet, bland annat,
hurusom chefen för finansdepartementet, på grund af nådigt bemyn¬
digande, åt särskilde komiterade uppdragit att bereda frågor angående
förändringar i skatteväsendet; att detta uppdrag äfven omfattade frågan
om revision af bevillningsförordningen; samt att vid frågans beredning
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33. 7
hänsyn skulle tagas till, bland annat, de uttalanden, som innefattades
i Riksdagens skrifvelse till Konungen den 27 november 1892 jemte
livad i öfrigt vid frågans behandling inom riksdagen förekommit.
»Vid sådant förhållande» — yttrade utskottet vidare — »torde såväl den
motsedda revisionen af bevillningsförordningen komma att företagas
med all den skyndsamhet, frågans vigt och omfattning medgifver, som
ock dervid blifva vederbörligen beaktade de synpunkter och förslag,
hvilka i förevarande motioner innehållas; och lärer med afseende härå
den> nu ifrågasatta skrifvelsen i ämnet till Kongl. Maj:t lika litet böra
komma till stånd, som tillräckliga skäl torde föreligga för Riksdagen
att redan nu, innan föreliggande frågor erhållit den utredning, om hvilken
chefen för finansdepartementet gått i författning, taga desamma under
slutlig ompröfning;» och hemstälde utskottet, med afseende å hvad så¬
lunda anförts, om afslag å de i betänkandet omförmälda förslag till
ändringar i bevillningsförordningen.
Denna hemställan blef ock af båda kamrarne bifallen; och då tilläggs-
bevillningen endast är en höjning i den nu utgående bevillningen af fast
egendom och af inkomst — om den ock, på grund af den kommunala
beskattningens samband med bevillningen af fast egendom samt af in¬
komst, föreslagits att utgå utan sammanblandning med sistnämnda be¬
villning — torde några nya grundsatser icke vid innevarande riksdag-
böra tillämpas å tilläggsbevillningen mera än å bevillningen af fast
egendom samt af inkomst.
Ehuruväl utskottet sålunda icke kan förorda motionärernas förslag
i afseende å tilläggsbevillningens ordnande, anser dock utskottet, i likhet
med Kongl. Maj:t och i öfverensstämmelse med Riksdagens i skrifvelse
den 27 november 1892 uttalade önskan, lämpligt, att de lägst taxerade
inkomstkategorierna befrias från nu ifrågavarande beskattning. Utskottet
kan dock icke tillstyrka, att i sådant hänseende nu medgifves en mera
utsträckt frihet än den af 1892 års urtima Riksdag äfvensom vid
nästlidet års riksmöte beslutade. I enlighet med hvad nyss anförts
håller nemligen utskottet före, att Riksdagen, i afvaktan på det förslag
till ändringar i bevillningsförordningen, för hvars utarbetande redan
anstalter träffats, bör i möjligaste mån äfven i nu ifrågavarande afseende
undvika ändringar i hittills tillämpade bestämmelser. Utskottet anser
således, att de af Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelser om befrielse
från eller nedsättning i tilläggsbevillningen böra utbytas mot allenast
föreskrift om befrielse från nämnda bevillning för dem, hvilka för inkomst
äro taxerade till belopp understigande 800 kronor.
Derest hvad utskottet i sist omförmälda afseende hemstält bifalles,
8
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.
torde man ega grundad anledning att beräkna, att en tilläggsbevillning,
bestämd till en krona för bevillningskrona, skall afkasta den för stats-
regleringen erforderliga återstående fyllnadssumman 4,900,000 kronor.
Någon särskild godtgörelse till vederbörande för befattningen med
den särskilda tilläggsbevillningens debitering, uppbörd och redovisning
torde lika litet nu som tillförene böra ifrågakomma.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda anfördt blifvit och under
erinran, att Riksdagen vid innevarande riksmöte beslutit ändring i § §
28, 46 och 55 af gällande förordning angående bevillning af fast egen¬
dom samt af inkomst, hemställer utskottet:
, l:o) att alla de i nu gällande förordning angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst stadgade
afgifts- och procentbelopp, hvilka beräknats lemna en
inkomst af 5,000,000 kronor, måtte — under förut¬
sättning att Riksdagen, till täckande af det belopp,
som för statsbehofvens fyllande i öfrigt erfordras, åta¬
ger sig en särskild tilläggsbevillning — af Riksdagen
fastställas;
2:o) att nu gällande förordning angående bevill¬
ning af fast egendom samt af inkomst måtte, med de
vid innevarande riksdag beslutade ändringar i § § 28,
46 och 55, antagas att tjena till efterrättelse för år
1895 och intill slutet af det år, under hvars lopp ny
förordning angående denna bevillning varder af Riks¬
dagen faststäld;
3:o) att Riksdagen måtte, med anmälan att Riks¬
dagen stadfäst nu gällande förordning angående be¬
villning af fast egendom samt af inkomst med de
i punkten 2:o) omförmälda ändringar, att tjena till
efterrättelse för år 1895 och intill slutet af det år,
under hvars lopp ny förordning angående denna be¬
villning varder af Riksdagen faststäld, i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta
utfärda allmän kungörelse derom;
4:o) att Riksdagen, med förklarande att Kongl.
Maj:ts proposition angående en särskild tilläggsbevill¬
ning för år 1895 icke kunnat oförändrad bifallas,
måtte besluta, att såsom bidrag till fyllande af stats¬
verkets behof för år 1895 bevilja en särskild tilläggs-
9
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.
bevillning af 4,900,000 kronor att, utan sammanbland¬
ning med bevillningen af fast egendom samt af in¬
komst, på grund af nämnda års bevillningstaxering
utgå med en krona för bevillningskrona å bevillnin¬
gen af fast egendom samt af inkomst, dock så, att
de, hvilka för inkomst äro taxerade till belopp, för
bvilka jemlikt § 11 mom. 1 i gällande bevillnings¬
förordning lindring i bevillningen eger rum, skola,
då inkomsten understiger 800 kronor, från tilläggs-
bevillnings utgörande vara befriade; börande denna
tilläggsbevillning på enahanda sätt som bevillning af
fast egendom samt af inkomst af vederbörande vid
de under år 1896 infallande uppbördsstämmor upp¬
bäras samt i behörig ordning redovisas.
Under förutsättning, att hvad utskottet i punkten 4:o sålunda hem¬
stält af Riksdagen bifalles, får utskottet vidare hemställa,
5:o) att Riksdagen måtte, med godkännande af
nedanstående, af utskottet upprättade förslag till för¬
ordning angående ifrågavarande tilläggsbevillnings ut¬
görande, besluta, att denna förordning skall till Kongl.
Maj:t öfverlemnas med anhållan att Kongl. Maj:t täck¬
tes låta densamma till allmän efterrättelse kungöra.
Förordning
angående utgörande af en särskild tilläggsbevillning
för är 1895.
Svenska Folkets vid lagtima riksmöte i Stock¬
holm nu församlade ombud göre veterligt, att Riks¬
dagen såsom bidrag till fyllande af statsverkets behof
för år 1895 beviljat en särskild tilläggsbevillning af
4,900,000 kronor att, utan sammanblandning med be¬
villningen af fast egendom samt af inkomst, på grund
af nämnda års bevillningstaxering utgå med eu krona
för bevillningskrona å bevillningen af fast egendom
samt af inkomst, dock så, att de, hvilka för inkomst
äro taxerade till belopp, för hvilka jemlikt § 11 mom.
Bih. till RiM. rrot. 1834. 5 Sami. 1 Afd. 32 lläft. 2
10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.
1 i gällande bevillningsförordning lindring i bevill-
ningen eger ruin, skola, då inkomsten understiger 800
kronor, från tilläggsbevillningens utgörande vara be¬
friade; börande denna tilläggsbevillning på enahanda
sätt som bevillning af fast egendom samt af inkomst
af vederbörande vid de under år 1896 infallande upp-
bördsstämmor uppbäras samt i behörig ordning redo¬
visas.
Slutligen hemställer utskottet:
6:o) att herr G. Ericssons ofvan omförmälda mo¬
tion måtte lemnas utan afseende;
7:o) att ofvannämnda af herr O. A■ Ericsson väckta
motion likaledes måtte lemnas utan afseende; samt
8:o) att herr Hahns ifrågavarande motion, i hvad
densamma afser tilläggsbevillningen, icke måtte till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 9 maj 1894.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CA VALLI.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.
11
Reservationer:
af herrar Almström. Philipson, Johansson i Noraskog, Fredliolm,
Bokström, Collander och Wijkunder, hvilka inom utskottet yrkat, att
Kongl. Maj:ts förslag angående lindring för de lägst taxerade inkomst¬
kategorierna vid tilläggsbevillningens utgörande måtte bifallas; samt
af herr Fredholm:
»Förutom det att jag deltagit i den föregående reservationen an¬
gående lindring för de lägst taxerade inkomsttagarne, har jag i öfver¬
ensstämmelse med bevillningsutskottets hemställan till sistlidne års
Riksdag för min del ansett, att inkomst, som icke öfverstiger 800 kr.,
under alla förhållanden bort vara från tilläggsbevillning befriad.»