Andra Kammarem Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 16.
I
N:0 16.
Ank. till Riksd. kansli den 27 mars 1893 kl. 12 midd.
Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3, i
anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om utredning, åsyftande befrielse
för fattigvårdsstyrelse i gränskommun från dess befatt¬
ning med fortskaffande af från grannlanden liitförpas-
sade nödstälde svenske undersåtar m. m.
Uti två inom Andra Kammaren väckta och till utskottet hänvisade
motioner (n:is 11(3 och 209) har herr E. Olsson i Kyrkebol hemstält, att
Riksdagen ville i aflåten skrifvelse anhålla, det Kongl. Magt täcktes låta
utreda, huru vida icke åtgärder må kunna vidtagas till befrielse för fattig¬
vårdsstyrelse inom gränskommun från det åliggande, som med nuvarande
anordning för fortskaffning^! af från grannländer hitförpassade nödstälde
svenske undersåtar tillkommer samma styrelse, eller, derest fattigvårdsstyrel¬
se anses fortfarande böra med detta bestyr hafva befattning, huru vida icke
åtminstone lättnad i den deraf för dylika fattigvårdssamhällen följande eko¬
nomiska tunga må kunna beredas.
Motionären, som synes hufvudsakligen åsyfta gränskommunerna mot
Norge, anför, hurusom de bland dessa kommuner, hvilka äro belägna vid
allmänna farleder eller genomlöpas af jernvägar från ena riket till det andra,
få vidkännas stor olägenhet af det gränskommuner i vissa fall pålagda be¬
styret med mottagande och fortskaffande af nödstälda svenska medborgare,
som af utländsk myndighet förpassas hit till landet, i det att häraf dels
vållas kostnader, som kommunerna måste förskjuta, utan att derför af staten
erhålla godtgörelse förr än under nästföljande år, dels ock föranledes besvär
Bill. till Riksd. Prot. 1893. 8 Sami, 2 Afd. 2 Band. 15 klaf t, (N:is 16—17.) 1
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 16.
för vederbörande fattigvårdsstyrelser, derför ingen ersättning lemnas. Såsom
i nämnda hänseende synnerligen betungade nämner motionären inom Verm-
land Eda socken med jernvägsstationen Charlottenberg, i Dalsland Dals-Eds
socken med jernvägsstationen Ed och i Jemtland Are socken med jernvägs¬
stationen Storlien. Något bestämdt förslag till afhjelpande af den påpekade
olägenheten anser motionären sig icke kunna framställa, men antyder såsom
lämplig utväg antingen tillhandahållande af fribiljetter för resa å jernvägen
samt beredande af underhåll vid jernvägsstationen eller anställande derstädes
af polistjensteman, som ombesörjde de nödstäldes fortskaffande direkt till
länsstyrelsen eller slutligen, derest fattigvårdsstyrelserna skulle fortfara med
bestyret, beredande af ersättning åt dem för deras derigenom vållade besvär.
Med erinran att endast från Norge och Danmark hemsändande af
medellösa svenska medborgare förekommer till mera betydande antal, vill
utskottet ur de författningar, som ega tillämpning i afseende å hemsändan-
det från det främmande landet och förfarandet med de hemsände vid an¬
komsten till svensk gränsort, åberopa följande:
Uti »Anordning ang. Behandling af Spörgsmaalet om Erstatning for
Understöttelse, som af Eattigvsesensdistrikter i et af de forenede Rigel' Norge
och Sverige ydes Nödlidende fra det andet Rige, 15 februarii 1855» stad¬
gas, i motsvarighet till hvad i samma ämne föreskrifves uti den hos oss
gällande kongl. kungörelsen den 15 februari 1855, att svensk undersåte,
som i Norge kommit i behof af tillfälligt understöd och med anledning
deraf hemsändes, skall förpassas till sin hemort af norsk polismyndighet,
som dervid har att förskjuta nödiga reseomkostnader, dock ej för längre
väg än till den på svensk sida närmast varande polismyndighet.
Uti deklarationen mellan Sverige och Danmark angående ettdera rikets
undersåtar, hvilka inom det andra riket komma i behof af fattigvård, den
13 (26) juli 1888 föreskrifves, att den af de kontrollerande parterna, å
hvilkens område den nödstälde uppehåller sig, eger att, så snart efter förut¬
gången skriftvexling blifvit utredt, att han skall mottagas i sitt hemland,
ombesörja hans hemsändande till lämplig gränsort derstädes, skolande om
sättet för hemsändandet samt tidpunkten för ankomsten till hemlandet under¬
rättelse af den myndighet, som verkställer hemsändandet, i förväg lemnas
direkt till den myndighet, till hvilken, enligt meddelad bestämmelse, den
som hemsändes skall aflemnas.
3
Andra Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 16.
I kongl. förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871 stadgas,
uti § 1: att, om minderårig, eller den, som i följd af ålderdom, kropps-
eller sinnessjukdom, vanförhet eller lyte är oförmögen att genom arbete för¬
värfva hvad till lifvets uppehållande oundgängligen erfordras, befinnes sakna
egna medel samt underhåll och vård af annan, då skall nödtorftig fattigvård
honom lemnas;
uti § 2: att för beviljande af fattigvård i andra fall än dem, hvilka
i 1 § omförmälas, fattigvårdssamhälle eger bestämma de grunder, som böra
af samhällets fattigvårdsstyrelse iakttagas, ankommande på fattigvårdsstyrel-
sen att, om sådant bestämmande ej skett, meddela fattigvård i den mån
styrelsen prof var nödigt;
uti § 11: att fattigvårdsbehöfvande har att anmäla sig hos ordföranden
i fattigvårdsstyrelsen i det fattigvårdssamhälle, inom hvilket han vistas; hos
kyrkoherden eller annan ledamot i samma styrelse, hos tillsyningsman eller
hos annan dertill utsedd person eller hos fattigvårdsföreståndare; kunnande
anmälan om behof af fattigvård äfven göras hos polismyndighet eller dess
underlydande betjente, som, der omständigheterna synas påkalla åtgärd af
fattigvårdsstyrelsen, densamma derom underrättar;
samt uti § 29 mom. 1 och § BO mom. 1: att fattigvårdssamhälle, som
på grund af 1 § lemnat fattigvård åt någon, hvilken inom annat samhälle
har hemortsrätt, är berättigadt att derför, äfvensom för begrafningskostnad,
om sådan erfordrats, erhålla ersättning af det senare samhället, hvilket
genom sin fattigvårdsstyrelse eger begära hans hemsändande eller derom
sjelf besörja.
Sedan 1871 års lagtima Riksdag, på derom af Kongl. Maj:t gjord fram¬
ställning, beslutat, att af det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda
förslagsanslag »för fattigvården i allmänhet» finge, förutom hvad enligt all¬
männa fattigvårdsförordningen utginge såsom ersättning eller understöd af
staten, tillika i män af behof utbetalas godtgörelse för understöd, som an¬
tingen af Konungens befallningshafvande eller, der detta icke lämpligen kunde
ske, af vederbörande fattigvårdsstyrelse lemnades till beredande af nödtorf¬
tigt uppehälle under högst fjorton dagars tid åt arbetsföre men nödstälde
svenska medborgare, hvilka af myndighet utom riket aflemnades å svensk
gränsort, hvarest de icke hade sina hemvist, så utfärdade Kongl. Maj:t den
9 juni 1871 kungörelse, hvarigenom fattigvårdsstyrelse å svensk gränsort,
hvarest Konungens befallningshsfvande icke hade sitt säte, förklarades be¬
rättigad att för de af sådan styrelse lemnade understöd af här ofvan angifna
beskaffenhet undfå godtgörelse af staten, skolande ansökningarna härom in-
4
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 16.
gifvas till Konungens befallningshafvande för hvarje år inom januari må¬
nads utgång det påföljande året, hvarefter Konungens befallningshafvande
granskar handlingarna samt insänder dessa jemte eget utlåtande till Kongl.
Maj:t före den 15 nästföljande mars.
De åberopade stadgandena föranleda alltså till olika förfaringssätt, då
den hemsände är berättigad till fattigvård efter 1 § i fattigvårdsförordnin-
gen och då han, såsom arbetsför, icke eger påkalla tillämpning af detta
lagrum. Den, som är föremål för obligatorisk fattigvård, skall af myndig¬
het, som å gränsorten mottagit honom, öfverleranas till dervarande fång¬
vårdsstyrelse, som det åligger att om den uödstälde taga vård, med rättig¬
het att sedermera söka ersättning af det fattigvärdssamhälle, der denne är
hemortsberättigad. Den åter, som icke är berättigad till obligatorisk fattig¬
vård, kan, i händelse han aflemnas å ort, der Konungens befallningshafvande
har sitt säte, af nämnda myndighet med hjelp af statsmedel sändas direkt
till sin hemort, och, om aflemnandet sker å ort, der Konungens befallnings
hafvande icke har sitt säte, kan han af den underordnade polismyndighet,
som mottager honom, hänvisas till dervarande fattig vårdsstyrelse, hvilken
eger, då den så pröfvar nödigt, att lemna understöd samt sedermera derför
söka godtgörelse af statsmedel; och att understöd under dylika förhållanden
är nödigt torde väl vara regel.
Af motionen framgår icke med tydlighet, huruvida motionären åsyftar
båda de ofvannämnda slagen af nödstälda eller allenast dem, som, ehuru,
såsom arbetsföre, icke berättigade till obligatorisk fattigvård, dock befinna
sig i den nödstälda belägenhet, att understöd erfordras. Det synes dock
utskottet, som vore förhållandet det senare, så att motionärens framställning
hufvudsakligen sammanfaller med den vid denna riksdag inom Första
Kammaren af herr Viktor Ekenman väckta motionen n:o 24. I hvilket
fall som helst anser utskottet, då en utsträckning af den utaf motionären
önskade reform till dem, som ega att komma i åtnjutande af obligatorisk
fattigvård, skulle förutsätta ändring i vissa delar af den allmänna fattig-
vårdsförordningen, men en sådan fråga lämpligen torde böra beredas i annan
ordning, sig böra inskränka sitt vidare yttrande i ärendet till att afse ute¬
slutande arbetsföre men uödstälde svenske medborgare, som aflemnas å svensk
gränsort.
5
Andra Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 16.
För att vinna upplysning om, i hvilken grad bestyret med desse lands¬
mäns mottagande, herbergerande och hemsändande är betungande för de
fattigvårdsstyrelser, som dermed måste taga befattning, har utskottet från
kong], ecklesiastikdepartementet erhållit här efteråt intagna tablå, visande
de kostnadsbelopp, som under den tid tablån omfattar för staten förskju¬
tits af de angifna fattig vårdssam hällen a.
Såsom af tablåen synes, är det endast Eda socken i Vermland och
Dals-Eds socken i Dalsland, hvilka kunna anses i afsevärd grad besvärade
genom den nuvarande anordningen. Beträffande dessa socknar har utskot¬
tet, på förfrågan, vidare erhållit upplysning, att uti Eda socken de under
1891 hemsända personernas antal uppgick till emellan 60 och 70, att under
1892 af samma socken förskotterats öfver 700 kronor för hemsända perso¬
ner till antal af emellan 140 och 150, samt att genom fattig vårdsstyrelsen
i Dals-Eds socken under 1891 hemsändes omkring 20 personer. Hvad
angår förhållandet inom sistnämnda socken under år 1892, har utskottet
derom icke kunnat erhålla annan upplysning, än som innehålles i motio¬
nen, nemligen att då genom Dals-Eds sockens fångvårdsstyrelse fortskaffats
71 personer till sina hemorter.
Det anförda synes utskottet gifva vid handen, att vissa gränskommu¬
ner äro i följd af nuvarande anordning för mottagande och fortskaffande
af från grannlanden hemsända arbetsföre men uödstälde svenskar alltför
mycket betungade, dels derutinnan, att de måste för statens räkning för¬
skjuta belopp, som i förhållande till deras ekonomiska resurser torde vara
väl dryga i betraktande af den långa tid de få vänta på återbetalning af
förskotten, dels ock derutinnan, att bestyret med de bemsände tager dessa
kommuners fattigvårdsstyrelsers och särskilt styrelsernas ordförandes tid
och arbete i anspråk mer än skäligt är, en omständighet som stundom
lärer hafva föranledt, att ordföranden nödgats anskaffa biträde, till hvars
godtgörande kommunen måst anslå medel, utan att sedermera för dylik
utgift kunna erhålla någon ersättning. Utskottet anser derför, att något
bör göras i det af motionären angifna syftet.
Hvad beträffar sättet för åvägabringande af en annan sakernas ordning,
så skulle visserligen eu lättnad vinnas redan derigenom, att kommunerna
berättigades utfå sin ersättning af staten tidigare än nu sker. Men om
man stannade dervid, qvarstode dock den ingalunda minsta af de ofvan
påpekade olägenheterna, nemligen det för långt gående anlitandet af fattig-
vårdsordförandenas tid och arbete; och om det skulle kunna vara tjenligt
att till utjemnande häraf slå in på en sådan väg, att man, såsom motionä¬
6
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 16.
ren ifrågasätter, beredde fattigvårdsordföranden betalning af statsmedel för
hans ifrågavarande besvär, det synes utskottet tvifvelaktigt.
Hellre bör man då, anser utskottet, välja en utväg, som går mera
rakt på sak.
Af det här förut anförda synes, att, då Konungens befallningshafvande
har sitt säte å gränsort, der hemsände nödstälde aflemnas, undgår i allmänhet
fattigvårdstyrelsen derstädes att med dem taga befattning, i det att Konun¬
gens befallningshafvande kan med till buds stående medel ombesörja direkt
hemsändande. Det förefaller utskottet, som borde å gränsort, der Konungens
befallningshafvande icke har sitt säte, dylik åtgärd kunna vidtagas af der¬
varande underordnad polisman, derest blott för ändamålet nödiga medel
stäldes till hans förfogande. Pröfningen af dylika ärenden torde mycket
väl kunna åt honom anförtros, och då den hemsände enligt författningarna
skall i första hand mottagas af nämnde tjensteman, komme det antagligen
icke att vålla denne synnerligen mycket större olägenhet att besörja om den
nödstäldes sändande till hemorten än att föranstalta om hans öfverlemnande
till fattigvårdsstyrelsen. Äfven fattigvårdsstyrelse å gränsort, der Konungens
befallningshafvande icke har sitt säte, skulle härigenom, liksom nu sker å
gränsort med säte för sagda myndighet, varda åtminstone i de allra flesta
fall befriad från ett åliggande, som onekligen synes mycket besvärande.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,
att Andra Kammaren måtte för sin del besluta,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t an¬
hålla, det Kongl. Maj: t täckes taga i öfvervägande,
huruvida icke åtgärder kunna vidtagas i syfte att i
möjligaste mån befria fattigvårdsstyrelse inom gräns¬
kommun, der Konungens befallningshafvande icke har
sitt säte, från befattningen med fortskaffande af från
grannländer hitförpassade arbetsföre men nödstälde svenske
medborgare, hvilka af myndighet utom riket aflemnas
å svensk gränsort, der de icke hafva sina hemvist.
Stockholm den 23 mars 1893.
På utskottets vägnar:
W. Skytte.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N-.o 4) Utlåtande N:o 16.
7
Understöd, som på grund af kongl. kungörelsen den 9 juni 1871
lemnats af fångvårdsstyrelse!' å svenska gränsorter.
År
|
Eda
|
Dals-Ed
|
Ödsköld
|
Helsing¬
borg
|
Ystad
|
Strömstad
|
Lands¬
krona
|
Arvika
|
1891
|
374
|
14
|
121
|
_
|
10
|
—
|
10
|
|
39
|
|
|
|
|
|
|
|
1890
|
408
|
05
|
41
|
—
|
|
|
|
|
52
|
|
13
|
|
|
|
|
|
1889
|
318
|
30
|
24
|
|
|
|
10
|
|
78
|
40
|
|
|
|
|
|
|
1888
|
466
|
60
|
|
|
|
|
16
|
75
|
85
|
|
|
|
|
|
|
|
1887
|
328
|
90
|
|
|
|
|
11
|
60
|
61
|
50
|
|
|
|
|
|
|
1886
|
313
|
75
|
|
|
|
|
4
|
95
|
76
|
18
|
|
|
|
|
|
|
1885
|
304
|
40*
|
|
|
|
|
74
|
|
13
|
75
|
|
|
|
|
|
|
1884
|
213
|
15
|
|
|
|
|
23
|
80
|
31
|
50
|
|
|
|
|
|
|
1883
|
260
|
83
|
|
|
|
|
28
|
50
|
35
|
—
|
|
|
|
|
|
|
1882
|
287
|
10
|
|
|
|
|
21
|
50
|
112
|
—
|
|
|
|
|
|
|
1881
|
183
|
10
|
|
|
|
|
119
|
55
|
7
|
|
|
|
|
|
|
|
1880
|
128
|
35
|
|
|
|
|
18
|
40
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1879
|
244
|
43
|
|
|
|
|
29
|
77
|
|
|
|
|
64
|
60
|
|
|
1878
|
77
|
96**
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1877
|
|
|
|
|
|
|
7
|
41
|
54
|
55
|
|
|
|
|
7
|
—
|
1876
|
|
|
|
|
|
|
3
|
|
|
|
|
|
|
|
3
|
50
|
1875
|
|
|
|
|
|
|
10
|
71
|
|
|
|
|
|
|
34
|
40
|
1874
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
23
|
25
|
1873
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
11
|
25
|
* Sökt godtgörelse 13 kr. 90 öre för skrifmaterialier vägrades.
** Sökt godtgörelse 3 kr. för porto och kommissionärsarfvode vägrades.