Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 3.
1
N:o 3.
Ank. till Riksd. kansli den 23 febr. 1893, kl. 3 e. m.
Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2, i
anledning af väckt förslag om skrifvelse till Kongl.
Maj:t angående statens bekostande af medellöse sinnes¬
sjukes vård m. m.
Uti en inom Andra Kammaren afgifven motion, n:o 20, har herr
C. J. Hammarström hemstält, »att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till författning, hvarigenom svenska staten åtoge sig om¬
kostnaderna för medellöse sinnessjuke personers vård vid upptagnings¬
anstalt och hospital samt kostnaderna för samma personers resor fram och
åter mellan deras hem och sagda anstalter».
Som skäl härför har motionären anfört:
att, då staten för att värna sig mot faror från samhälls vådliga per¬
soner, såsom brottslingar och sinnessjuke, bekostat uppförande af fängelser
för de förre och hospital för de senare samt drager försorg om brotts-
lingarnes förseende under fängelsetiden med nödig vård, kläder och föda,
äfven åt sinnessjuke borde genom statens försorg, mera helt än som hit¬
tills skett, beredas nödig vård, när de icke ega tillgångar till gäldande af
sina hospitalskostnader;
att, ehuru visserligen fattigvårdssamhällena nu ikläda sig ifråga¬
varande kostnader för de sinnessjuke, som inom desamma hafva hemorts¬
rätt, det torde kunna sättas i fråga, huruvida en utgift af denna art kan
hänföras till s. k. fattigvård, ty om ock enligt gällande fattigvårdsförord-
ning den, som i följd af sinnessjukdom in. in. är oförmögen att genom
Bill. till Riksd. Prot. 1833. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 3 Höft. (N:o 3.) 1
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 3.
arbete försörja sig, saknar egna medel samt underhåll och vård af annan,
är berättigad till fattigvård, torde dock lagstiftarne ej menat svårare art
af sinnessjukdom, än att den sjuke kunde vårdas på samma sätt som
fattige i allmänhet; samt
att, när sinnessjukdomen är af samhällsvådlig natur, omkost¬
naderna för den sjukes vård blifva mycket stora, och då dertill dessa
kostnader drabba de olika kommunerna mycket ojemnt och för fattiga
kommuner kunna blifva särdeles tryckande, så att mången arm, olycklig
menniska utestänges från förmånen af lämplig vård, emedan kostnaderna
derför synas vederbörande för stora, önskligt vore, att utgifterna i berörda
hänseende blefve gemensamma för hela riket.
Slutligen framhåller motionären det mindre tillfredsställande sätt,
hvarpå sinnessjuke understundom inom samhällena behandlas, att ofta
hospitalsvård först sökes sedan sjukdomen tagit öfverhand, oaktadt erfaren¬
heten visat, att sjukdomen lättare botas, om den sjuke i tid får lämplig
vård, att afgifterna för patienterna vid hospitalen icke spela någon be¬
tydande roll i hospitalens finanser, samt att kostnaderna för de sjukes
transport till och från hospitalet, hvilka för kommunerna ofta gå till an¬
senliga belopp, icke skulle blifva nämnvärd t betungande, om staten, med
sina vidt förgrenade jernbanor, öfvertoge dessa transportkostnader.
Flera motioner uti likartadt syfte hafva vid föregående riksdagar af-
gifvits inom Andra Kammaren.
Vid 1885 års riksdag af herr J. Andersson i Knarrevik med begäran
att Kongl. Maj:t täcktes framlägga förslag till ny förordning angående
vårdande af medellösa sinnessjuke i syfte att kommunerna från kostnaderna
derför befrias och dessa bestridas af staten, hvilken motion afslogs af
Andra Kammaren utan diskussion på förslag af dess första tillfälliga ut¬
skott, som grundade sin afstyrkan hufvud sakligast derpå, att patient-
afgiften vid rikets vårdanstalter redan var låg och blott utgjorde en ringa
del af totalkostnaden, samt att den stödjande handen i dylika undantagsfall
bör räckas icke af staten utan af länet.
Vid 1887 års B-riksdag motionerades i Andra Kammaren af herr
P. Ersson i Vestlandaholm angående nedsättning i patientafgiften för tredje
klassen å rikets hospitalsinrättningar till halfva afgiften. På statsutskottets
tillstyrkan afslog Riksdagen denna motion.
Vid 1889 års riksdag väckte herr C. J. Bladh i Andra Kammaren
motion om, att afgiften för tredjeklass-patienter, hvilkas medellöshet blifvit
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 3. 3
behörigen styrkt, och för hvilka kommunerna betalade afgifterna, måtte
nedsättas till 25 öre om dagen. Statsutskottet tillstyrkte och Riksdagen
beslöt med anledning häraf en skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan,
att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, om icke afgiften för underhåll
och vård å rikets hospitalsinrättningar för tredjeklass-patienter, hvilkas
medellöshet blifvit behörigen styrkt, må kunna, utan att allt för mycket
betunga statsverket, nedsättas. Kongl. Maj:t inhemtade häröfver yttrande
från medicinalstyrelsen, som, dels till följd af bristande utrymme inom
hospitalen och asylerna, dels till följd af fruktan för att Riksdagen, med
hänsyn till de genom nedsättning af patientafgifterna uppstående ökade
utgifterna för staten, skulle befinnas mindre offervillig för hospitalens
fortgående förbättring och utvidgning, afstyrkte bifall till Riksdagens
underdåniga skrifvelse; men innan ärendet hunnit slutbehandlas, hade
Kongl. Maj:t uppå medicinalstyrelsens särskilda förslag på grund af lifs-
förnödenheternas i allmänhet billigare pris nedsatt hospitalsafgiften för
tredjeklass-patienter för den femårsperiod, som tog sin början 1890 från
55 öre till 50 öre; — och har den underdåniga skrifvelsen i öfrigt icke för-
anledt någon Kongl. Maj:ts åtgärd.
Till belysande af det ifrågavarande ämnet har utskottet granskat de
statistiska förhållandena rörande hospitalsvården m. m. inom riket och der¬
vid funnit uppgifter, som väsentligt inverka på besvarandet af den motion,
som föreligger.
A rikets vårdanstalter för sinnessjuke funnos vid 1891 års utgång
3,321 sjukplatser, men vid slutet af år 1895, sedan ytterligare 886 sjuk¬
platser kunna beräknas anordnade å Lunds, Piteå och Vadstena vård¬
anstalter, uppgår antalet platser för sinnessjukes vård till 4,207. Vid 1881
års början var det motsvarande sjukplatsantalet endast 1,991, och har så¬
ledes en betydlig förökning egt rum under det senaste decenniet, eller med
beräkning af de sjukplatser, som under de närmaste åren äro afsedda att
tillkomma, eu förökning af mer än dubbelt mot det antal sjukplatser, som
funnos 1881; hvaraf framgår, att staten gjort, och fortfarande gör stora
uppoffringar för dessa våra olyckliga medmenniskor. Men då enligt samma
statistiska uppgifter framgår, att år 1891 funnos i riket 7,678 sinnessjuke
och 6,192 idioter, synes att de i rikets vårdanstalter för sinnessjuke be¬
fintliga sjukplatserna ej äro på långt när tillräckliga; äfven om hänsyn
tages blott till kategorien sinnessjuke, då endast ett fåtal (185) idioter
vårdas å hospital eller asyl.
Med afseende på de sinnessjukes fördelning på de olika länen in-
hemtas, att i förhållande till folkmängden det minsta antalet sinnessjuke
finnes inom Jemtlands län eller 0,12 procent af länets folkmängd och det
4
Andra Kammarens Tillfälliga Utshotts (N:o 3) Utlåtande N:o 3.
största antalet inom Vermlands och Kopparbergs län med 0,23 procent.
Inom Stockholms stad uppgår antalet sinnessjuke till 0,io procent af sta¬
dens folkmängd.
Beträffande afgifterna för patienterna uppgå de för samtliga hospita¬
len till mer än l/2 million kronor om året eller för år 1891, det senaste
hvarför uppgifter äro tillgängliga, 581,333 kronor, under det att omkost¬
naderna i sin helhet för hospitalsvården (oberäknadt byggnadernas upp¬
förande men ej deras underhåll) samma år uppgick till 1,730,830 kronor,
hvaraf synes att patientafgifterna representera fullt en tredjedel af total¬
kostnaden och således ej äro af så ringa betydelse i hospitalsbudgeten, som
motionären trott.
Patientafgifterna erläggas efter 3 olika klasser på så sätt, att för
femårsperioden 1890—1894 första klassens patient betalar 2 kr. 25 öre,1) andra
klassens patient 80 öre samt tredje klassens patient 50 öre, allt per dag; och
bestämmas dessa afgifter af Kongl. Maj:t för 5 år i sänder uppå medicinal¬
styrelsens förslag efter beräkning att första klassen skall betala alla kostna¬
der, andra klassen kostnaderna för föda, gång- och sängkläder samt bevak¬
ning samt tredje klassen endast kostnaderna för föda.
Af de under år 1891 å hospital intagna sinnessjuke tillhörde 4,3 %
betalande första klassen, 11,8 •/• betalande andra klassen och 78,2 % be¬
talande tredje klassen, hvarjemte 5,7 / voro fria från afgift. Till tredje
klassen hänföras de medellöse, och äro de afgiftsfrie nästan uteslutande
s. k. kriminalpatienter.
Under sistnämnda år utgjorde medeltalet sjuke per dag å samtliga
vårdanstalterna 2,753, och har således medelkostnaden per dag för hvarje
å rikets hospital intagen sinnessjuk uppgått till 1 kr. 70 öre, under det
att de kommuner, som fått vidkännas omkostnader för medellösa sinnes¬
sjukes vård å något af rikets hospital icke behöft erlägga mer än 50 öre
per dag.
Fullt erkännande motionens vackra och menniskovänliga syfte, i det
onekligen, derest staten öfvertoge omkostnaderna i sin helhet för medel¬
lösa sinnessjukes vård m. in., mången sinnessjuk, hvilken nu i brist af
medel, eller till följd af att den kommun, som han tillhör, ej vill eller an¬
ser sig kunna underkasta sig de kostnader, som äro förenade med hospitals¬
vården, ej kommer i åtnjutande af den vård som vederbör utan nödgas
i) För den, som delar rum med en eller flera sjuke, nedsättes denna afgift till 1 kr. 70 öre.
5
Andra Kammarms Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 3.
framlefva sina dagar i ett hjelplöst och ömkansvärdt tillstånd, skulle kunna
återvinna helsa eller åtminstone erhålla den vård och det skydd, som dessa
olycklige borde hafva rätt att fordra af sina medmenniskor, anser dock ut¬
skottet — på samma gång det uttalar såsom sin åsigt önskvärdheten af
att staten, i och för beredande af ökadt antal sjukplatser, fortgår med upp¬
förandet af nya samt utvidgning af befintliga vårdanstalter för sinnessjuke
— att då, såsom ofvan nämnts, antalet i rikets vårdanstalter för sinnes¬
sjuke befintliga sjukplatser för närvarande icke uppgår till hälften af an¬
talet sinnessjuke i riket, idioterna oberäknade, äfven om man i öfrigt skulle
finna lämpligt att öfverflytta kostnaderna för sinnessjukes vård från kom¬
munerna till staten, det åtminstone för närvarande i brist på utrymme
icke är utförbart. Emellertid måste man erkänna, att ifrågavarande kost¬
nader kunna trycka de olika samhällena ganska ojemnt, och önskvärd!
vore, det en utjemning af desamma kunde komma till stånd. I likhet med
ofvan angifna yttrande af Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 1 vid
1885 års riksdag under behandling af en motion i samma syfte som den nu
föreliggande, anser dock utskottet, att landstingen, framför staten, böra på
detta område hjelpande ingripa, hvilket steg redan är taget af Upsala läns
landsting, som med ungefär hälften deltager uti sina kommuners omkost¬
nader för sinnessjukes vård vid hospital eller asyl.
Otvifvelaktigt är, att transportkostnaderna till och från vårdanstalt,
dels till följd af de långa afstånden, som mången gång förlängas på grund
af bristande utrymme vid den närmast belägna vårdanstalten, dels till följd
af att den sjuke måste vara åtföljd af en eller flere vårdare, ofta äro
ganska dryga och således mycket och äfven ojemnt betungande för kom¬
munerna. En ej oväsentlig lättnad för kommunerna skulle det derför
vara, om transportkostnaderna kunde nedbringas, och med den utsträck¬
ning statsbanorna numera hafva, skulle redan ganska mycket vara vunnet
i denna retning, om rättighet medgåfves för sinnessjuke med vårdare att
vid resor till och från vårdanstalt färdas å statens jernvägar till nedsatt
pris. Onekligen bereddes härigenom en lättnad åt flertalet kommuner samt
företrädesvis åt dem som äro aflägset belägna från vårdanstalt, hvartill
komine att kommunerna härigenom gjordes mindre beroende af till hvil¬
ken vårdanstalt de sinnessjuke skulle sändas.
På grund af det anförda anser utskottet — under uttalande af det
beaktansvärda i motionens syfte i hvad den rör omtanken för de sinnes¬
sjuke samt eu jemnare fördelning af kostnaderna för desammas vård in. m.
— att staten hvarken kan eller bör öfvertaga kostnaderna i sin helhet,
men att, med afseende på kommunernas omkostnader för medellösa sinnes¬
sjuke å vårdanstalt, landstingen vore närmast att ingripa utjemnande, och
6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 3.
att, med afseende på transportkostnaden till och från anstalten, såsom ofvan
antydts, lindringar borde kunna beredas kommunerna.
Utskottet hemställer derför, med anledning af motionärens fram¬
ställning,
att Andra Kammaren för sin del måtte besluta, att
Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, att Kongl.
Maj:t behagade taga i öfvervägande, huruvida det kunde
beredas kommunerna lättnad i medellösa sinnessjukes
transportkostnader till och från vårdanstalt.
Stockholm den 23 februari 1893.
På utskottets vägnar:
AUG. WIJKANDER.
Stockholm 1893. Ktmgl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.