Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.
1
ur:o 7 a.
Ank. till Riksd. kansli den 21 febr. 1893, kl. 3 e. ni.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds framställningar dels
under riksstatens fjerde hufvudtitel om anslag till Gene¬
ralstabens topografiska arbeten och dels under sjette huf-
vudtiteln om anslag till rikets ekonomiska kartverk.
(2:a U. A.)
I den till Riksdagen den 16 nästlidne januari aflåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t under anslags-
titeln »Generalstabens topografiska arbeten» å fjerde hufvudtiteln före¬
slagit Riksdagen att på extra stat för år 1894 bevilja, till fortsättande af
generalstabens topografiska arbeten, 90,000 kronor.
Vidare har Kongl. Maj:t i samma proposition under sjette hufvud¬
titeln föreslagit, att Riksdagen måtte, utöfver det å nämnda hufvudtitel
för rikets ekonomiska kartverk uppförda ordinarie anslag, 6,000 kronor,
under samma hufvudtitel på extra stat för år 1894 anvisa till de eko¬
nomisk-geografiska kartarbetena i Norrbottens län och de delar af Vester-
bottens län, som vore belägna ofvan odlingsgränsen eller ingå i kartblad,
tillhörande den under utgifning varande kartan öfver förstnämnda län,
31,000 kronor och för de ekonomiska kartarbetena i öfriga delar af riket
Bill. till Riksd. Prof. 1893. 4 Sami. 1 Afä. 5 Häft. (N:o 7 a.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.
45.000 kronor, eller tillsammans 70,000 kronor, äfvensom medgifva, att
möjligen uppstående behållningar å båda anslagen Unge användas äfven
till bestridande af utgifter för det topografiska kartverket.
I enlighet med hvad utskottet anmält i punkten 2:o) af sitt utlå¬
tande n:o 7, får utskottet här i ett sammanhang afgifva yttrande öfver
dessa Kongl. Maj:ts framställningar.
Af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden för den 14 nästlidne januari inhemtas, att chefen för
generalstabens topografiska afdelning i skrifvelse till Konungen den 26
november 1892 erinrat, att flera gånger och särskildt i dåvarande afdel-
ningschefens skrifvelse den 16 november 1889 med styrka framhållit, att
generalstabens topografiska arbeten ej kunde nöjaktigt ordnas med ett
mindre årsanslag än 90,000 kronor, att sistnämnde afdelningschef till stöd
för denna åsigt åberopat samstämmande uttalanden såväl af sin företrä¬
dare i embetet, som af de sakkunnige män, hvilka. tid efter annan af
Kongl. Maj:t erhållit uppdrag att söka bringa frågan om vårt lands kart¬
läggning till en lycklig lösning, att på grund af dessa af kartverkskom-
missionen jemväl förordade framställningar Kongl. Maj:t såväl af 1892
års Riksdag som af de båda närmast föregående äskat eu förhöjning till
90.000 kronor i årsanslaget till generalstabens topografiska arbeten, men
att Riksdagen icke beviljat högre belopp än 75,000 kronor, dervid Riks¬
dagen emellertid medgifvit, att möjligen uppkommande besparingar på de
ekonomiska kartvei'ken finge för de topografiska arbetena användas.
För sin del hade — meddelar departementschefen — den nuvarande
chefen för generalstabens topografiska afdelning förklarat sig i allo vara
af samma åsigt som företrädaren. Om, hade han yttrat, otillräckligheten
af det för de topografiska arbetena anvisade anslag redan förut
vållat svårigheter, måste verkningarna deraf för framtiden så mycket
mera göra sig gällande, som från och med år 1898 förökade oafvisliga
kraf komme att ställas på afdelningens utgiftsstat, under det att bespa¬
ringar till motsvarande belopp icke kunde å de ekonomiska kartverken
beredas.
I förslaget till 1893 års stat hade dessa beräknats att utgå med
saminanlagdt 6,000 kronor och efter afdelningschefens åsigt vore detta
också det största belopp, hvartill nämnda besparingar under för handen
varande förhållanden kunde bringas.
Hvad det allmänna ekonomiska kartverket anginge, upptoge arfvo-
desstaten för der anstälde kartografer och öfriga biträden ensam för sig
Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.
3
ett belopp af i det närmaste 41,000 kronor, eller 56 proc. af kartverkets
hela årsinkomst, ett förhållande, beroende derpå, att för närvarande 10
af kartverkets 11 kartografer tjenat så länge, att de på grund af Kongl.
brefvet den 16 juni 1875 blifvit uppflyttade i högsta arfvodesklassen.
De återstående, till omkostnader vid fält- och byråarbetena disponibla
medlen kunde enligt afdelningschefens åsigt endast med svårighet räcka
till att bekosta fältarbetena i den omfattning, som personalens behöriga
användande kräfde, och att möjliggöra uppfyllandet af åtagna förbindelser
i afseende å kartornas af de respektive länen bekostade utgifning.
Besparingar å anslaget till Norrbottens läns kartverk åter kunde
åstadkommas endast genom att något fördröja den hittills raskt fortgående
utgifningen af redan färdigmätta blad, en omständighet, så mycket be¬
klagligare, som ifrågavarande- kartverk afsåge upprättandet af en på
samma gång topografisk och ekonomisk karta öfver denna landets nord¬
ligaste del.
Ett bidrag af 6,000 kronor från de båda ekonomiska kartverken
vore emellertid, fortsätter afdelningschefen, långt ifrån tillräckligt att i
afsevärd grad ändra det topografiska kartverkets ekonomiska ställning.
Så kunde, oaktadt, hvad år 1893 anginge, nämnda belopp beräknats att,
utöfver det beviljade årsanslaget 75,000 kronor, tillgodokomma ifråga¬
varande kartverk, för årets fältmätningar, deruti inberäknade nödiga öf-
ningsarbeten samt i hög grad behöfliga revideringsarbeten, icke beredas
större tillgångar än 24,700 kronor, eller ej fullt en tredjedel af det be¬
viljade årsanslaget, och kunde man äfven i gynsamt fall icke beräkna att
för denna summa erhålla mera än 25 qvadratmil nymätt areal, eller
ungefär hvad som inrymdes på ett af kartverkets blad i skalan 1:100,000.
Kartverkets öfriga tillgångar toges nemligen helt och hållet i an¬
språk för geodetiska, höjdmätnings-, rit- och gravyrarbeten, för hvilka
eu väl utbildad personal måste underhållas, äfvensom för öfriga med
kartverkets utgifning förbundna utgifter, och slutligen måste jemväl me¬
del beredas för den på senare tider tillkomna nya utgiftsposten, stom-
kartesam mansättningen.
Enda utvägen att inom ramen af de hittills beviljade anslagen till¬
godose sådana nya kraf på kartverkets utgiftsstat vore, enligt afdelnings¬
chefens åsigt, att ytterligare inskränka de redan nu i otillräckligt omfång
bedrifna nymätningarna och att nästan alldeles inställa revideringsarbetena,
hvilka redan 'förut långt ifrån bedrifvits till den utsträckning, som af
kartverkets underhållande i tidsenligt skick betingades. Om man således
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.
ville förebygga, att nuvarande för kartverkets utveckling och bestånd
högst ogynsainma förhållande jemväl under år 1894 skulle komma att
fortfara, vore enda utvägen att, på sätt föregående afdelningschefer före¬
slagit, höja årsanslaget till topografiska kartverket till 90,000 kronor.
Den ifrågasatta anslagsförhöjningen skulle, yttrar afdelningschefen,
nästan helt och hållet komma nymätningen och revideringen till godo,
hvarigenom också dessa de mest inagtpåliggande grenarna af afdelningens
verksamhet skulle kunna bringas till den höjd af utveckling, som de
under nuvarande förhållanden rätteligen kunde och borde intaga.
På grund häraf hade chefen för generalstabens topografiska afdel¬
ning hemstält, att anslaget till generalstabens topografiska arbeten måtte
för år 1894 bestämmas till 90,000 kronor.
Denna framställning hade tillstyrkts af såväl kommissionen för de
allmänna kartarbetena som af t. f. chefen för generalstaben.
Departementschefen har för egen del yttrat, att, då han de flera gån¬
ger, han såsom chef för generalstaben haft att handlägga frågan om an¬
slaget till det topografiska kartverket, städse uttalat sig för nödvändig¬
heten af dettas ökande och han, i likhet med samtlige de i ärendet hörda
myndigheter, fortfarande vore af den åsigt, att ett bedrifvande af nämnda
kartverks arbeten i den jemförelsevis mindre betydande omfattning, som
anslagets förutvarande belopp medgåfve, ur ingen synpunkt kunde anses
vara för det allmänna fördelaktigt, han funne sig böra understödja af-
delningschefens förevarande förslag.
Chefen för civildepartementet har till statsrådsprotokollet öfver civil¬
ärenden för den 14 nästlidne januari i fråga om behofvet af anslag till
de ekonomiska kartverken anfört hufvudsakligen följande:
Enligt faststälda stater för de ekonomiska kartverken för innevarande
år skulle kostnaderna under året utgöra:
för det allmänna ekonomiska kartverket, som hade att kartlägga
södra och mellersta delarne af riket, 69,700 kronor och
för Norrbottens läns ekonomiska kartverk 28,200 kronor.
De tillgångar, som för dessa utgifter kunde påräknas, vore
för mellersta och södra delarne af riket:
anslag på ordinarie stat 6,000 kronor, anslag på extra stat 45,000
kronor, under anslaget till landtmäteristaten besparade 24 andre-landt-
mätarelöner 21,600 kronor samt förslagsvis beräknad inkomst för under
år 1892 försålda kartor och beskrifningar 100 kronor,' eller tillhopa
72,700 kronor; och
Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.
5
för Norrbottens län:
anslag på extra stat 31,000 kronor och förslagsvis beräknad inkomst
genom försäljning af kartor och beskrifningar 200 kronor, eller tillhopa
31,200 kronor.
A tillgångarna för hvartdera kartverket beräknades sålunda ett öfver¬
skott af 3,000 kronor och, enligt hvad Kongl. Maj:t beslutat, finge det
sålunda å de extra anslagen till kartverken uppstående öfverskottet i mån
af behof användas till bestridande af utgifter för det topografiska kart¬
verket.
I skrifvelse den 26 november 1892 hade afdelningschefen vid gene¬
ralstabens topografiska afdelning gjort framställning om de anslag, som
för kartarbetenas bedrifvande under år 1894 erfordrades, och i detta af¬
seende hemstält, att de för innevarande år för ifrågavarande ändamål an¬
visade anslag äfven måtte för år 1894 få utgå med oförändrade belopp,
hvarjemte afdelningschefen föreslagit, att, liksom hittills skett, medgifvande
måtte lemnas att använda den behållning, som möjligen kunde uppstå å
de ekonomiska kartverkens anslag, till bestridande af utgifter för gene¬
ralstabens topografiska arbeten.
Hvad afdelningschefen sålunda hemstält och föreslagit hade af kom¬
missionen för de allmänna kartarbetena förordats till bifall.
Med anledning deraf att, ehuru uti den framställning, som legat till
grund för Kongl. Maj:ts hemställan till Riksdagen år 1892 om anslag till
de ekonomiska kartarbetena, dåvarande afdelningschefen vid generalstabens
topografiska afdelning uttalat den mening, att anslaget till Norrbottens
läns ekonomiska kartverk kunde för år 1894 nedbringas till 24,000 kro¬
nor, nuvarande afdelningschefen i det nu föreliggande förslaget upptagit
•anslaget till detta kartverk till oförminskadt belopp, hade departements¬
chefen från nuvarande afdelningschefen begärt och erhållit en promemoria,
deruti afdelningschefen hufvudsakligen anfört följande:
»Innan man genom minskning i anslaget till Norrbottens kartverk
föranleder rubbning i arbetenas gång och tvingar till minskning af den
nu befintliga, arbetsskickliga personalen, som sedan ej inom flera år kan
med fullgoda arbetskrafter ersättas, synes mig att det vore rätta tidpunk¬
ten att, i samband med bestämmande af 1895 års anslag, pröfva frågan,
huruvida Sveriges kartläggning norrifrån skall upphöra, då man nått
södra gränsen för den nu planlagda kartan öfver Norrbotten, 05:te pa-
rallelgraden. samt uppmätt de delar af Vesterbottens län, som ligga ofvan
odlingsgränsen, eller om det ej fastmera vore i alla ufseenden fördelakti¬
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.
gare, att med den befintliga personalen, som är van vid arbeten i dessa
trakter och i denna lilla mätskala samt hittills visat ett synnerligen godt
arbetsresultat under förhållanden, som ej hafva sin motsvarighet i landets
sydligare delar, fortsätta arbetena åtminstone öfver hela den del af Ve-
sterbottens län, som ej behöfver uppmätas i utförligare skala än den hit¬
tills för Norrbottens län använda.
Från denna senare förutsättning, som synes mig i alla afseenden
naturligast och fördelaktigast, då man derigenom bibehåller kontinuitet
i arbetena och använder arbetskrafterna, der de på grund af sin utbild¬
ning bäst lämpa sig, har man äfven utgått i den utredning angående
hela landets topografiska kartläggning, soin medföljde framställning till
1890 års riksdag angående förhöjdt anslag till generalstabens topografiska
arbeten. Man torde äfven få antaga att Riksdagen, åtminstone i hufvud¬
sak, gillade den gjorda framställningen samt de skäl och utredningar, på
hvilka den grundade sig, då på framställningen följde en anslagsförhöj-
ning, visserligen ej den begärda till 90,000 kronor, men dock en förhöj¬
ning från 60,000 kronor till 75,000 kronor.
Skall Norrbottens kartverks personal fortsätta med uppmätning af
Vesterbottens län utöfver redan bestämda delar deraf, bör beslut derom
fattas i samband med bestämmandet af 1895 års anslag, på det att nö¬
diga förarbeten, triangelmätning och stomkartesaminansättning, må i tid
hinna utföras.
Förr, än denna fråga blifvit afgjord, torde ej heller minskning böra
ske i kartverkets anslag. Minskas nemligen detta anslag utan motsvarande
förhöjning i den topografiska afdelningens arbetsanslag, så kan ej den
topografiska afdelningen i rätt tid triangulera och bereda stomkarta, för
den händelse man sedan skulle vilja kartlägga nu ej afsedda delar af'
Yesterbotten.
Men äfven under den förutsättning, att Norrbottens kartverk, som
visar det gynsammaste förhållandet mellan kostnad och arbetsqvantitet,
om några år skulle upphöra, måste väl i alla händelser personalens ar¬
betsduglighet på lämpligaste sätt tagas i anspråk intill den tid, då karto¬
graferna kunna erhålla pension. Äfven ur denna synpunkt är det för¬
delaktigt, om medel beredas till nödiga triangulerings- och stomkarte-
arbeten, så att dessa kartografer kunna finna sysselsättning i nordliga
Sverige till fortsättning af sina föregående arbeten. De lemna der ett
vida värdefulare bidrag till landets kartläggning, hvilket ju är alla ar¬
betenas slutmål, samt åstadkomma en vida billigare arbetsprodukt, än
Statsutslcottets Utlåtande N:o 7 a.
7
om de skola med dryga kostnader förflyttas till mellersta Sverige och
der på äldre dagar inöfva nya arbetsmetoder och lefva under nya för¬
hållanden, der de ej kunna, såsom hittills, åtnöja sig med mindre ersätt¬
ning än öfrige kartografer.
Så vidt skilda, som. norra och södra Sverige äro, torde det utan
allt tvifvel vara fördelaktigast att inom hvardera landsändan arbeta med
ur ortens befolkning rekryterad personal; då man är nog lycklig att
hafva en liten corps, som i norra Sverige arbetar billigt och väl, bör
man ej nu ställa densamma på indragning för att kanske om ett eller
annat årtionde åter nödgas med uppoffring af tid och penningar bilda
en ny i något af de norrländska länen, der de söderifrån kommande ar¬
betskrafterna ej visa sig lämpliga. Snarare då så länge som möjligt draga
fördel af densamma inom ett område, der den är lämpligare än de öfriga
arbetskrafter, man disponerar.
På grund af hvad som ofvan blifvit anfördt anser jag mig ej kunna
förorda en minskning i det till Norrbottens läns kartverk nu utgående
anslaget, förr än afgjordt blifvit, huruvida ej kartverkets personal bör
öfvertaga hela Vesterbottens läns uppmätning eller åtminstone trygghet
vunnits för utförandet af triangelmätnings- och stomkartearbeten i det
omfång att Norrbottens kartverks nuvarande personal kan under sin åter¬
stående tjenstetid beredas tillfälle till fortsättning af sina arbeten i norra
Sverige.»
Då en minskning af anslaget till Norrbottens läns ekonomiska kart¬
verk, innan den i promemorian vidrörda frågan om kartläggning af Ve¬
sterbottens län genom detta kartverks personal blifvit afgjord, måste komma
att medföra olägenhet, derest beslut framdeles fattades, att kartverket
skulle bibehållas för kartläggning af sistnämnda län, i hvilket fall an¬
slaget fortfarande blefve behöfligt till dess nuvarande belopp, samt å
andra sidan anslagets bibehållande oförminskadt för år 1894 medförde den
förmån, att kartan öfver Norrbottens län och de delar af Vesterbottens
län, som det redan nu vore bestämdt att ifrågavarande kartverk skulle
bearbeta, blefve fullbordad tidigare än eljest skulle blifva fallet, ansåge
departementschefen sig böra förorda att anslaget för år 1894 bestämdes
till samma belopp, som under en följd af år utgått, eller 31,000 kronor,
liksom departementschefen icke hade något att erinra i afseende å det för
det allmänna ekonomiska kartverket föreslagna anslagsbeloppet.
Med anledning af afdelningschefens hemställan att möjligen uppstående
behållningar å anslagen till de ekonomiska kartverken måtte få användas
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.
till bestridande af utgifter för de topografiska kartarbetena, ansåge departe¬
mentschefen sig böra upprepa sin vid två föregående tillfällen, vid be¬
handlingen af frågan om anslag till de ekonomiska kartverken, gjorda
erinran att, derest det årliga anslaget till det topografiska kartverket höj¬
des till 90,000 kronor, hvarom Kong!. Maj:t besluta att till Riksdagen
göra framställning, det icke vidare blefve behöfligt att för de topografiska
kartarbetena anlita besparingar å de ekonomiska kartverkens anslag. Då
emellertid det medgifvande i afseende å dylika besparingars användande,
som hittills plägat af Riksdagen lemnas, fortfarande vore behöfligt, derest
Kongl. Maj:ts berörda framställning icke skulle komma att af Riks¬
dagen bifallas, syntes ett dylikt medgifvande äfven för år 1894 böra af
Riksdagen äskas.
Det förslag till landtinätericorpsens omorganisation, hvilket departe¬
mentschefen vid föregående tillfällen omnämnt såsom berörande det eko¬
nomiska kartverket och de derför behöfliga anslag, hade ännu icke blifvit
slutligen pröfvadt. De besparade andre-landtmätarelönerna vore fortfa¬
rande alltså för de ekonomiska kartverken att påräkna.
Då Kongl. Maj:t nu åter förnyat sin af de tre senaste lagtima Riks-
dagarne afslagna framställning om förhöjning till 90,000 kronor af an¬
slaget till det topografiska kartverket, samt behofvet af ökade hjelpmedel
för bedrifvande af särskildt vissa till detta kartverk hörande arbeten synts
utskottet efter den utredning i ämnet, som lemnats till statsrådsproto¬
kollet, vara till fullo ådagalagdt, har utskottet ansett sig böra här ingå
i undersökning, huruvida icke genom vidtagande af ändamålsenliga åtgär¬
der beträffande anordningen af kartarbetena i deras helhet skulle kunna
beredas möjlighet att, utan att öfverskrida summan af de till kartverken
nu utgående anslag och utan att träda de ekonomiska kartverkens speci¬
ella intresse för nära, tillgodose ifrågavarande behof. Såsom ett steg i
sådan rigtning har då för utskottet framstält sig ett återupptagande, ehuru
i betydligt modifierad form, af den plan till de allmänna kartarbetenas
bedrifvande, som Kongl. Maj:t, i anledning af 1880 års Riksdags skrifvelse
i ämnet, framlade för 1885 års Riksdag, men som då icke vann Riksda¬
gens godkännande. Enligt denna plan skulle de ekonomiska och topo¬
grafiska kartverken i afseende å personal och anslag sammanslås till ett
enda kartverk, benämndt »rikets allmänna kartverk», hvarjemte vederbö¬
rande anslag skulle något höjas och åtskilliga förenklingar vidtagas i ar¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.
9
betsmetoderna. Utskottet föreställer sig nu, att om en närmare förening
mellan de olika kartverken kunde åstadkommas så till vida, att dels de
till dem utgående anslag sammanfördes till ett enda, hvilket af Kongl.
Maj:t sedermera finge mellan de tre verken fördelas, dels ock de hinder, hvilka
för närvarande i viss mån förefinnas för ett användande af ett verks per¬
sonal för något af de andras behof, undanröjdes, härigenom skulle beredas
afse värd a fördelar och detta icke allenast för de topografiska utan äfven
för de ekonomiska kartarbetena. Olägenheten af att de till de allmänna
kartarbetena anvisade anslagen äro till på förhand af Riksdagen bestämda
belopp fördelade mellan de tre verken synes utskottet tydligen framgå
deraf, att verkens arbeten äro i vissa afseenden likartade och i andra åter
af hvarandra beroende. Det närmare samarbete mellan verken, som skulle
möjliggöras genom den af utskottet förordade anordningen, måste enligt
utskottets förmenande vara egnadt att åstadkomma en minskning i åtskil¬
liga utgiftsposter, hvarigenom åter ökade medel kunde blifva tillgäng¬
liga för tillgodoseende af sådana grenar af det allmänna kartläggnings-
arbetet, hvilka vid hvarje tidpunkt kunde anses företrädesvis deraf vara
i behof.
I afvaktan på att utredning och förslag i det af utskottet ofvan an-
gifna syfte blifver af Kongl. Maj:t för Riksdagen framlagdt, anser sig ut¬
skottet emellertid icke kunna förorda någon förhöjning af nu utgående
anslag till de topografiska arbetena.
Hvad Kongl. Maj:t under anslagstiteln »rikets ekonomiska kartverk»
äskat och föreslagit har icke gifvit anledning till annan särskild erinran
från utskottets sida än att utskottet, med afseende å innehållet i chefens
för generalstabens topografiska afdelning i statsrådsprotokollet öfver civil¬
ärenden omförmälda promemoria, velat framhålla angelägenheten af att
definitivt beslut snarast fattas, huru vida den ursprungligen allenast för
Norrbottens län afsedda, enklare och i mindre skala försiggående ekono¬
miska kartläggningen skall utsträckas längre söderut, än nu är bestämdt
eller icke; och har utskottet i detta hänseende förestält sig, att med af¬
seende ej mindre å ifrågavarande kartläggnings relativa billighet än äfven
derå, att skalan och metoden synas vara fullt tillfyllestgörande äfven för
de inre, glest bebyggda delarne af mellersta Norrland, samt möjligen äfven
för vissa delar af södra Norrland och norra Svealand, samma kartläggning
borde få fortgå icke obetydligt längre söderut. Härigenom skulle de för
fullbordande af hela landets ekonomiska kartläggning erforderliga kostna¬
derna komma att nedbringas, i följd hvaraf, om nu utgående anslagsbelopp
Bill. till Riksd. Prot. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 5 Käft. (N:o 7 a ) 2
JO
Statsutskottets Utlåtande - N;o 7 a.
fortfarande under en följd af år anvisades, denna kartläggning kmnme att
fullbordas tidigare än man nu kan beräkna.
I sammanhang med det förestående har utskottet till sist velat fästa
uppmärksamhet på en i fråga om användningen af anslaget till de topo¬
grafiska arbetena förekommande, enligt utskottets förmenande, mindre
egentlig anordning. Enligt hvad utskottet inhemtat, utgå nemligen
från detta anslag dagtraktamenten jemväl till de aspiranter vid general¬
staben, hvit ka under den egentliga aspiranttiden för sin egen utbildning
äro kommenderade till tjentsgöring vid de topografiska arbetena. Da
denna deras tjenstgöring emellertid icke är till något egentligt gagn,
utan snarare till hinders för fortgången af dessa arbeten, synes det ut¬
skottet rigtigare, att medel till ifrågavarande dagtraktamenten beredas från
annat håll.
På grund af hvad ofvan blifvit anfördt, får utskottet hemställa:
a) att Kongl. Maj:ts under fjerde hufvudtiteln
gjorda framställning om anslag till fortsättande af
generalstabens topografiska arbeten må på det sätt bi¬
fallas, att Riksdagen till berörda ändamål på extra stat
för år 1894: anvisar 75,000 kronor,
b) att Riksdagen må, utöfver det å riksstatens
sjette hufvudtitel för rikets ekonomiska kartverk upp¬
förda ordinarie anslag, 6,000 kronor, under samma huf¬
vudtitel på extra stat för år 1894 anvisa till de eko¬
nomisk-geografiska kartarbetena i Norrbottens län och
de delar af Vesterbottens län, söm äro belägna ofvan
odlingsgränsen eller ingå i kartblad, tillhörande den
under utgifning varande kartan öfver förstnämnda län,
31.000 kronor och för de ekonomiska kartarbetena i
öfriga delar af riket 45,000 kronor, eller tillsammans
76.000 kronor, äfvensom medgifva, att möjligen upp¬
stående behållningar å båda anslagen må användas
äfven till bestridande af utgifter för det topografiska
kartverket. å
Stockholm den 21 februari 1893.
På statsutskottets vägnar:
Gustaf Sparre.
TRYCKT I CENTRA J.-TRYCKERJET, 9TOCKUOI.M, 186*.