Statsutskottets Utlåtande N:o ?.
1
Ml
N:o 7.
Ank. till Riksd. kansli den 17 februari 1893, kl. 4 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under rihsstatens
sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildeparte¬
mentet.
(2:a U. A.)
Ordinarie anslag.
Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.
l:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 202) har herr Ang. inrät-
A. V. Ljungman föreslagit, att Riksdagen måtte för inrättande af en f_en
ny byra inom civildepartementet anvisa till lön och tjenstgönngs- departementets
penningar åt en byråchef 6,400 kronor och åt en kanslisekreterare
4,000 kronor, hvarigenom nu utgående anslag till civildepartementets ^kansli?'
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli komme att ökas till 87,100 kronor.
Motionären har till stöd för sitt förslag anfört följande.
Det hade sedan lång tid tillbaka varit offentligen erkändt, att civil¬
departementet vore det med arbete mest betungade af statsdepartementen.
Bill. till Eiksd. Vrot. 1893. 4 Samt. 1 Afd. 5 Häft. fN:o 7). 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Ärendenas mängd vore nemligen här större än inom något annat de¬
partement, hvarförutom mål af den mest olikartade beskaffenhet vore
sammanförda till behandling af samma embetsman.
Då till exempel en och samma person skulle såsom byråchef sam¬
tidigt handlägga »ärenden angående skjutsväsendet, väghållning och
dylikt, flottning, fiskerinäringen, bergsbruk, skiftes- och afvittringsver-
ken, husdjurssjukdomar, patent- och varumärken med mera»; då det
vidare, exempelvis, ålåge en och samma byråchef att handlägga den
massa af ärenden, som angiuge statens och enskildes jernvägar samt
väg- och vattenbyggnaderna samtidigt med ärenden rörande landtbruket
med mera; och då det enligt instruktionen tillika af byråchef fordrades,
att han icke allenast skulle till föredragning bereda de mål och ärenden,
som folie inom dessa vidsträckta områden, samt deri afgifva förslag till
beslut, utan äfven öfverse koncepten, med uppmärksamhet följa sådana
frågor, hvilka folie inom byråns verksamhetsområde, samt i dem utar¬
beta de förslag och utlåtanden, som anbefaldes med mera; så vore det
helt naturligt, både att ärendena skulle få vänta på föredragning och
att icke hela den sakkännedom, som för alla dessa olikartade måls be¬
höriga handläggning i högsta instans vore i hvarje särskilt fall nödig,
kunde hos samme byråchef förutsättas.
Då de mål och ärenden, som berodde af civildepartementets hand¬
läggning, i följd häraf icke kunde med oneklig skyndsamhet afgöras
och ej heller, sedan de inför Konungen föredragits, kunde nog hastigt
expedieras, så kunde tydligen icke heller skulden dertill läggas å de
särskilda embete- och tjenstemännen inom departementet utan å departe¬
mentets organisation i dess helhet. Det syntes vidare antagligt, att
ifrågavarande, för allmänheten på mångahanda sätt känbara missförhål¬
landen skulle, i väsentlig mån åtminstone, afhjelpas genom inrättande
af ännu en byrå inom departementet, hvarigenom vederbörande blefve
i tillfälle att på ett lämpligare sätt sammanföra mer likartade ärenden,
nödigt inskränka byråchefernas verksamhetsområden och i högre grad
tillgodogöra sig byråtjeustemännens duglighet och förvärfvade speciella
sakkunskap samt berättigade anspråk kunde ställas icke blott å ökad
snabbhet utan ock å större grundlighet vid ärendenas behandling.
Syftet med den förevarande motionen — att minska trycket af
den på civildepartementet hvilande arbetsbördan och derigenom möjlig¬
göra en snabbare behandling af åtskilliga till Kongl. Maj:ts pröfning
dragna ärenden — finner utskottet särdeles beaktansvärdt. Men från-
sedt att den af motionären förordade åtgärden i alla händelser icke
Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 3
lärer böra af Riksdagen vidtagas, utan att förslag derom från Kongl.
Maj:ts sida framkommit, föreställer sig utskottet, att det åsyftade målet
endast i ringa grad skulle kunna genom en dylik åtgärd uppnås, då
nemligen ingen afsevärd lättnad derigenom skulle komma att beredas
departementschefen och hans närmaste man, expeditionschefen. För sin
del håller utskottet före, att lämpligaste sättet att afhjelpa de af motionären
framhållna olägenheterna är ett förverkligande af den flera gånger, om
ock under olika former framstälda planen att genom en förändrad orga¬
nisation af statsdepartementen från civildepartementet afskilja en del
nu dit hörande mål och ärenden. Då emellertid något förslag i denna
rigtning icke föreligger till utskottets pröfning, får utskottet under
för handen varande förhållanden allenast hemställa,
att herr Ljungmans förevarande motion icke må
af Riksdagen bifallas.
Rikets ekonomiska kartverk.
2:o) I den till Riksdagen den 16 nästlidne januari aflåtna propo¬
sitionen angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t
föreslagit, att Riksdagen måtte, utöfver det å riksstatens sjette hufvud-
titel för rikets ekonomiska kartverk uppförda ordinarie anslag, 6,000
kronor, under samma hufvudtitel på extra stat för år 1894 anvisa till
de ekonomisk-geografiska kartarbetena i Norrbottens län och de delar
af Vesterbottens län, som vore belägna ofvan odlingsgränsen eller in-
ginge i kartblad, tillhörande den under utgifning varande kartan öfver
förstnämnda län, 31,000 kronor och för de ekonomiska kartarbetena i
öfriga delar af riket 45,000 kronor, eller tillsammans 76,000 kronor,
äfvensom medgifva, att möjligen uppstående behållningar å båda an¬
slagen finge användas äfven till bestridande af utgifter för det topo¬
grafiska kartverket.
Utskottet kommer att genom särskildt utlåtande i ett samman¬
hang afgifva yttrande öfver detta förslag samt den under fjerde hufvud-
titeln gjorda framställningen om anslag till fortsättande af generalstabens
topografiska arbeten; hvilket utskottet härigenom skolat för Riksdagen
Ang. andag
till rikets
ekonomiska
kartverk.
[1-]
anmäla.
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Landsstaterna i länen.
Ang. höjning 3; o) Kong!. Maj:t har föreslagit, att anslaget till »landsstaterna i
m Mjd^afltt länen (deraf 90,000 kronor reservationsanslag)» måtte höjas med 1,075
kronor eller från 2,651,227 kronor till 2,652,302 kronor.
indragning Departementschefen har till statsrådsprotokollet meddelat, hurusom
m- m- statskontoret i dess berättelse angående statsverkets tillstånd och behof
[2-] anmält dels att i följd af förre tjensteinnehafvarens afgång kronofogde¬
bostället i Göstrings och Vifolka härads fögderi af Östergötlands län,
Väderstad n:o 5, mantal, för hvilket den i stat beräknade afkastningen
utgjorde 695 kronor, komme att efter tilläudalupna tjenste- och fardags-
år till statsverket indragas, dels ock att, i enlighet med kongl. brefvet
den 1 maj 1891, det länsmannen i Valbo härads norra distrikt af
Elfsborgs län anslagna bostället Rennelanda stommen n:o 1, | mantal,
undergått förnyad uppskattning för bestämmande af afdraget å den
kontanta lönen, dervid detta afdrag minskats med 380 kronor; och hade
statskontoret i följd häraf hemstält, att anslaget till landsstaterna i
länen måtte höjas med en mot nämnda båda belopp, sammanlagda,
svarande summa af 1,075 kronor.
Då Kongl. Maj:ts förevarande framställning ej gifvit anledning
till någon utskottets erinran, får utskottet hemställa,
att anslaget till »landsstaterna i länen (deraf
90,000 kronor reservationsanslag)» må höjas med 1,075
kronor eller från 2,651,227 kronor till 2,652,302 kronor.
Landtbruksstyrelsen.
^itaten^ör 4: o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte, med god-
landtbmks- kännande af de enligt statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 14
styrehen. januari innevarande år ifrågasatta ändringar i staten för landtbruks-
L4-J styrelsen och i vilkoren och förbehållen för åtnjutande af de deri upp¬
tagna löneförmåner, från och med år 1894 höja anslaget till landtbruks¬
styrelsen från dess nuvarande belopp, 27,800 kronor, till 28,800 kronor,
eller med 1,000 kronor.
Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat,
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
5
att enligt den af Kongl. Maj:t och Riksdagen för landtbruksstyrelsen
faststälda stat samt den för styrelsen gällande instruktion styrelsen
utgjordes af en öfverdirektör och chef samt såsom ledamöter en fiskeri-
inspektör och två byråingeniörer, nemligen en öfveringeniör och en
landtbruksinspektör, hvarjemte hos styrelsen skulle finnas anstäld en
sekreterare. För kompetens till ledamotsbefattningarna vore uppstälda
sådana vilkor, som ansetts nödiga för att vinna trygghet för att hvarje
ledamot egde erforderliga teoretiska fackinsigter och praktisk erfarenhet
inom det område, som tillhörde hans verksamhet, hvaremot några juri¬
diska insigter eller förfarenhet i administrativa värf naturligtvis icke
uppstälts såsom behörighetsvilkor. Af sekreteraren fordrades deremot,
att, han aflagt examen för inträde i rikets rättegångsverk eller till
Kongl. Maj:ts kansli.
Departementschefen har vidare meddelat, att landtbruksstyrelsen
uti skrifvelse den 30 september 1892 anfört, hurusom under den tid,
styrelsen redan varit i verksamhet, erfarenheten otvetydigt gifvit vid
handen, att dess nuvarande organisation i ett afseende vore mindre
tillfredsställande. För landtbruksstyrelsen såsom centralt embetsverk
vore nemligen de fackkunskaper uti de till styrelsens verksamhets¬
område hörande näringsgrenar, hvilka erfordrades hos fiskeriinspektören
och byråingeniörerna, icke de enda, som kunde och borde utöfva ett
bestämmande inflytande på styrelsens beslut. Dessa borde tillika grunda
sig på en klar och bestämd insigt om uppgiften, omfånget och grän¬
serna för de förvaltande embetsverkens verksamhet i allmänhet jemte
reglerna och sätten derför, äfvensom på en mera omfattande kunskap
beträffande gällande lagar och författningar än som gifvetvis kunde
förutsättas hos dem, hvilka icke gjort dithörande ämnen till föremål
för speciella studier samt under tjenstgöring inom statsadministrationen
eller på liknande sätt gjort sig fullt förtrogne med ifrågavarande slag
af offentlig verksamhet. Med styrelsens nuvarande organisation gåfves
icke någon garanti derför, att äfven sistnämnda insigter och erfarenhet
skulle inom styrelsen städse finnas i erforderlig grad representerade,
då den hos styrelsen anstäldo sekreteraren hvarken enligt instruktionen
vore ålagd eller med sin ställning kunde åläggas att i de ärenden,
styrelsen hade att handlägga, verkställa sjelfständiga utredningar eller
uttala sin mening. Styrelsen vore derför, om den nuvarande instruk¬
tionen strängt följdes, hänvisad att antingen undvara erforderliga upp¬
lysningar i nämnda afseende eller ock, till skada för den praktiska
rigtning, i hvilken styrelsen ansåge sig böra arbeta, nödga ledamöterna
inom styrelsen, hvilkas hufvudsakliga studier och erfarenhet folie inom
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
ett annat område, att egna en god del af sitt arbete åt tidsödande
undersökningar för lösningen af de juridiska och administrativa frågor,
hvarmed ärenden inom styrelsen ofta stode i oupplösligt sammanhang.
För motverkande af de antydda olägenheterna hade visserligen styrel¬
sen, då derstädes förekommit ärenden, hvilka kräft juridisk eller admini¬
strativ fackinsigt, såsom frågor om instruktioner för under styrelsens
inseende stående tjenstemän och anstalter, reglementen för administrativa
inrättningar, afseende understödjande af vissa grenar af landthushåll-
ningen, besvärsmål m. in., låtit sekreteraren deltaga i öfverläggningarna
inom styrelsen, men, då sekreteraren icke härför vore underkastad tjenste-
mannaausvar, hänvisade den utväg, som sålunda måst anlitas, endast
ytterligare på bebofvet af en förändring af styrelsens organisation i syfte
att densamma komme att bestå, förutom af öfverdirektören och de nu¬
varande ledamöterne, af ytterligare en ledamot med juridisk eller admini¬
strativ fackbildning, i hvilken händelse likväl sekreterarebefattningen
kunde indragas. Af de göromål, som för närvarande ålåge sekreteraren,
vore, näst biträdet vid uppsättandet af expeditioner, registrators- och
aktuariegöromålen de mest tidsödande, beroende derpå att antalet till
styrelsen inkomna mål och ärenden allt ifrån den tid, styrelsen trädde i
verksamhet, varit ganska betydligt och visat en sådan tendens att tillväxa,
att samma antal, som år 1890 utgjort 989 och år 1891 vuxit till 1,060,
under år 1892 så tilltagit, att det vid sistlidne september månads utgång
uppgått till 913 eller 277 flera än motsvarande dag år 1890 och 201
flera än motsvarande dag år 1891. Då sekreterarens biträde vid upp¬
sättningen i icke ringa grad tagits i anspråk på styrelsens samtliga
afdelningar, hade styrelsen, för att sekreteraren måtte kunna egna till¬
räcklig uppmärksamhet åt det magtpåliggande expeditionsväsendet samt
vid förefallande behof kunna deltaga i styrelsens öfverläggningar, låtit
registrators- och aktuariegöromålen under sekreterarens inseende och på
hans ansvar handhafvas af en hos styrelsen anstäld extra ordinarie
tjensteman. Om en dylik anordning vidtoges i det fall, att sekreterare¬
befattningen hos styrelsen indroges och en ny ledamotsplats i stället
inrättades, skulle den nye ledamoten kunna öfvertaga, jemte de af hans
ställning såsom ledamot härflytande åligganden, äfven öfriga med sekre¬
terarebefattningen för närvarande förenade göromål.
För vidtagande af en sådan åtgärd, som den af styrelsen sålunda
ifrågasatta, talade för öfrigt åtskilliga andra skäl. Sålunda funnes t. ex.
ett helt slag af ärenden, hvilka med styrelsens nuvarande organisation
icke kunde erhålla eu lämplig beredning och föredragning, nemligen
vissa styrelsens ekonomiska angelägenheter, i det att, förutom styrelsens
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
7
aflöningsmedel, hvilka skulle, efter upprättadt förslag af sekreteraren,
på vissa tider af styrelsen reqvireras, styrelsen hade att verkställa en
stor mängd såväl regelbundet återkommande som tillfälliga utbetalnin¬
gar, för hvilka medel skulle på behöriga tider reqvireras och lyftas.
Beslut om alla dessa utgifter, hvilka under nuvarande förhållanden skulle
påfordra föredragning än af den ene än af den andre utaf de nuvarande
ledamöterne, kunde icke, derest någon enhet eller reda uti styrelsens
förvaltning uti ifrågavarande afseende skulle kunna bibehållas, fattas
annat än efter förslag af en och samma person, hvartill styrelsen
ansåge den bäst lämpa sig, som handhade styrelsens ekonomiska ange¬
lägenheter. Vidare hade det med styrelsens nuvarande sammansättning
visat sig förenadt med nästan oöfverstigliga svårigheter att under som¬
martiden, då inspektioner af de under styrelsens inseende stälda läro¬
verk och andra anstalter samt den styrelsen underlydande personal och
dess tjensteförrättningar hufvudsakligen måste ske, upprätthålla styrel¬
sens verksamhet, hvartill erfordrades att antingen styrelsens chef och
en ledamot eller två ledamöter af styrelsen vore i residensstaden när¬
varande, och sådant hade, oaktadt hvarken öfverdirektören eller leda¬
möterne i regel åtnjutit någon semester, endast låtit sig göra derigenom,
att embetsiesorna så mycket som möjligt inskränkts, hvilket åter icke
kunnat undgå att medföra beaktansvärda olägenheter. Genom anstäl¬
lande, på sätt föreslaget blifvit, af ytterligare en ledamot, hvilken
naturligtvis icke behöfde företaga några embetsresor, blefve denna
svårighet undanröjd. Slutligen borde det icke lemnas oanmärkt, att
den sekreteraren tillkommande aflöningen vore så knappt tilltagen, att
styrelsen icke i allmänhet kunde beräkna att till innehafvare af denna
befattning erhålla fullt kompetent person eller få bibehålla denne längre,
än till dess han lyckats förvärfva en annan mera förmånlig anställning,
hvadan och då en ökning af sekreterarens aflöning, om befattningen
bibehölles, i allt fall vore af förhållandena oundgängligen påkallad, det
syntes styrelsen synnerligen lämpligt att, på samma gång som en än¬
dring i styrelsens stat vidtoges, dess organisation lämpades efter hvad
erfarenheten visat vara i sådant afseende nödvändigt.
Då styrelsen emotsåge, att dess verksamhet redan under den när¬
maste framtiden skulle komma att än ytterligare utvidgas, ansåge sig
styrelsen icke böra längre uppskjuta med att underställa Kongl. Maj:ts
pröfning frågan om de åtgärder, som till afhjelpande af ofvan omför-
mälda brister i styrelsens organisation kunde erfordras. Om äfven
styrelsen härvid Båge sig nödsakad föreslå en förhöjning af det för
styrelsen bestämda anslag, hade styrelsen så mycket mindre funnit
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
sig böra häraf afhålla sig från att göra framställning i ämnet, som
styrelsen vore öfvertygad derom att, då ett embetsverk för befräm¬
jande af landets modernäring och andra i samband dermed stående
näringar inrättats, det icke kunde vara med god hushållning förenligt
att genom inbesparande af den obetydliga utgift, verkets fullständiga
uppsättande skulle medföra, äfventyra eller åtminstone försvåra upp¬
nåendet af det ändamål, hvarför verket inrättats.
Beträffande de åligganden, hvilka skulle tillkomma den ifrågasatta
nye ledamoten af styrelsen, hade — anför departementschefen vidare
— laudtbruksstyrelsen föreslagit, att det skulle åligga denne att dels
deltaga i behandlingen af alla sådana frågor, som erfordrade juridisk
fackinsigt, och inom styrelsen föredraga alla kansli-och kameralärenden;
dels utöfva tillsyn öfver registrators- och aktuariegöromålen; dels an¬
svara för uppsättningen af samt till styrelsens granskning öfverlemna
koncept till expeditioner i ej mindre de utaf honom sjelf föredragna,
än äfven alla öfriga af styrelsen eller öfverdirektören till honom för
uppsättning aflemnade mål och ärenden; dels uppbära och handhafva
af styrelsen reqvirerade medel samt medlen till vederbörande utbetala
och i laga ordning redovisa; dels ock besörja verkställigheten af sty¬
relsens beslut i ekonomiska angelägenheter.
Beträffande den föreslagna nye ledamotens aflöningsförmåner, hade
styrelsen ansett dessa böra sättas lika med de nuvarande ledamöternas,
med hvilka han jemväl i afseende å vilkoren för aflöningens åtnjutande
samt rätt till ålderstillägg, pension och semester borde vara likstäld,
och den nye ledamotens aflöning följaktligen i styrelsens stat upptagas
med 4,000 kronor, deraf 2,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor så¬
som tjenstgöringspenningar, förutom två ålderstillägg, hvardera å 500
kronor. Då sekreterarebefattningen i stället borde indragas, skulle
deremot sekreterarens aflöning, hvarmed äfven vore förenade två ålders¬
tillägg å 500 kronor hvardera, ur staten utgå, hvadan och då någon
indragningsstat ej syntes erforderlig, den ifrågasatta omorganisationen
af styrelsen skulle kräfva ett förhöjdt anslag af endast 1,000 kronor.
Statskontoret hade öfver styrelsens framställning afgifvit infordradt
utlåtande och deruti anfört att, derest Kongl. Maj:t funne den af landt-
bruksstyrelsen föreslagna omorganisationen redan vara af behofvet
påkallad och hvarför styrelsen syntes statskontoret i allmänhet hafva
anfört goda skäl, statskontoret, med hänsyn till mängden och beskaffen¬
heten af de åligganden, som enligt landtbruksstyrelsens förslag skulle
tillkomma den ifrågasatta nye ledamoten, icke hade något att erinra
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
9
mot den för ändamålet föreslagna höjningen af det till styrelsen ut¬
gående anslag.
För egen del har departementetschefen yttrat, att giltiga skäl
syntes honom tala för en ändring af landtbruksstyrelsens organisation
i det syfte, som med styrelsens förevarande framställning afsåges. Hos
styrelsen förekomme så många vigtiga ärenden, för hvilkas behöriga
afgörande erfordrades insigter i juridiska ämnen och en noggrannare
kännedom om administrativa förhållanden, att det måste för styrelsen
vara af vigt att ega tillgång till någon juridiskt och administrativt
bildad person, som vore pligtig att deltaga i styrelsens öfverläggningar
i dylika ärenden och dervid under tjenstemannaansvar yttra sin mening.
Att de i styrelsen anstälde fackmän i landtbruk och dertill hörande
näringar skulle behöfva använda en god del af sin tid för att sätta sig
in i frågor, som för dem, hvilkas utbildning vore af naturvetenskaplig
och teknisk art, alltid måste förblifva mer eller mindre främmande,
kunde icke vara annat än till skada för det allmänna, då de derigenom
i viss mån droges ifrån sin egentliga uppgift, och sådant måste i läng¬
den inverka menligt på styrelsens förmåga att behörigen fylla de for¬
dringar, som på densamma stäldes. Och saknaden af en ledamot med
juridiska och administrativa insigter kunde icke ersättas deraf att dylika
insigter förefunnos hos sekreteraren, då denne tjensteman för de me¬
ningar, som af honom yttrades under styrelsens öfverläggningar, till
deltagande hvari han, enligt hvad styrelsen upplyst, hittills stundom
plägat kallas, icke vore under nuvarande förhållanden underkastad
tjenstemannaansvar, och hans yttranden följaktligen icke kunde annor¬
lunda anses än såsom enskildt till styrelsens chef eller ledamöter ut¬
talade åsigter.
Enligt styrelsens förslag skulle för vinnande af det åsyftade ända¬
målet inom styrelsen inrättas en ny befattning, hvars innehafvare skulle
utom sina åligganden såsom ledamot öfvertaga den nuvarande sekrete¬
rarens skyldigheter, hvaremot sekreteraretjensten skulle indragas. Huru
den nya befattningen skulle benämnas, derom hade styrelsen icke
yttrat sig. Departementschefen ansåge deremot den erforderliga för¬
ändringen i styrelsens organisation lämpligare åstadkommas på det sätt,
att sekreterarebefattningen bibehölles, men sekreteraren, jemte det han
fortfarande fullgjorde sina nuvarande åligganden, gjordes till ledamot
af styrelsen. 1 sak vunnes detsamma, hvilkendera utvägen än valdes.
Men då de göromål, som hufvudsakligen komme att upptaga ifråga¬
varande tjensteman» tid, voro desamma, som hittills tillhört sekreteraren,
Bih. till liiksd. Frot. 1898. 4 Samt. 1 Afd. 5 Hälft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
syntes det departementschefen egentligare att för befattningen äfven
bibehålla benämningen af sekreterare. Departementschefen ville tillika
erinra, att ett dylikt förenande i en befattning af ledamots åligganden
och af sådana göromål, som vanligen tillhörde underlydande tjenstemän,
icke vore för vår statsförvaltning främmande, i det att den ene af
öfverintendentseinbetets förste intendenter samt landtmäterisekreteraren
på en gång fullgjorde sekreteraregöromål och vore ledamöter af sina
respektive verk.
Af den tillökning i göromål, som sålunda skulle åläggas sekrete¬
raren, och den förändrade ställning inom styrelsen, han skulle komma
att intaga, följde, att han äfven i afseende å aflönings- och andra för¬
måner borde, på sätt landtbruksstyrelsen föreslagit, likställas med sty¬
relsens öfrige ledamöter.
Då sekreteraren för närvarande åtnjöte lön 1,800 kronor och
tjenstgöringspenningar 1,200 kronor med rätt till två ålderstillägg,
hvartdera å 500 kronor, borde han i stället erhålla i lön 2,500 kronor
och såsom tjenstgöringspenningar 1,500 kronor med rätt att jemväl
kunna komma i åtnjutande af två ålderstillägg till nyssnämnda belopp.
Förhöjningen i aflöning inskränkte sig således till 1,000 kronor, för
hvilken ringa tillökning i utgifterna för landtbruksstyrelsen det all¬
männa i departementschefens tanke fullt komme att beredas ersättning-
genom den förbättring i styrelsens organisation, som derigenom vunnes.
Departementschefen ansåge sålunda, att i staten för landtbruks¬
styrelsen borde, på det att sekreteraren måtte kunna uppflyttas bland
styrelsens ledamöter, göras den ändring, att aflöningen för sekreteraren
bestämdes till lön 2,500 kronor och tjenstgöringspenningar 1,500 kronor,
utan förändring i den nuvarande bestämmelsen om ålderstillägg åt
denne tjensteman. Tillika borde, på det att sekreteraren jemväl i af¬
seende å semesterförmån måtte blifva likstäld med de öfrige ledamöterne,
vilkoren och förbehållen för åtnjutande af de i staten upptagna löne¬
förmåner ändras sålunda, att semester finge, när sådant utan hinder
för göromålens behöriga gång kunde ega rum, åtnjutas af styrelsens
chef och ledamöter under en och en half månad årligen.
Genom hvad till statsrådsprotokollet blifvit i ämnet meddeladt
synes utskottet behöfligheten af den föreslagna ändringen i landtbruks-
styrelsens organisation vara till fullo ådagalagd. Vid sådant förhållande
och då den årliga statsutgift, som erfordras för ändringens genom¬
förande, icke är särdeles betydande, anser utskottet den omständighet,
att så få år förflutit sedan styrelsen inrättades och stat för densamma
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
11
faststäldes, icke böra utgöra något hinder för Riksdagen att redan nu
lemna sin medverkan till afhjelpande af den brist, som, enligt hvad
erfarenheten visat, förefinnes i styrelsens sammansättning.
Utskottet hemställer för den skull,
att Riksdagen må, med godkännande af de i
statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 14 januari
innevarande år ifrågasatta ändringar i staten för landt-
bruksstyrelseu och i vilkoren och förbehållen för
åtnjutande af de deri upptagna löneförmåner, från och
med år 1894 höja anslaget till landtbruksstyrelsen
från dess nuvarande belopp, 27,800 kronor, till 28,800
kronor, eller med 1,000 kronor.
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.
5:o) Beträffande understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid
landtmannaskolor hafva inom Andra Kammaren väckts nedannämnda
två motioner:
motionen n:o 67 af herr N. Olsson i Åttersta, deruti föreslagits:
att Riksdagen ville till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett för¬
slagsanslag å 3,000 kronor, att tilldelas mindre bemedlade lärjungar
vid landtmannaskolor, som åtnjöte understöd af statsmedel och hvilkas
ändamålsenliga verksamhet sålunda blifvit erkänd, hvarvid borde öfver-
lemnas åt vederbörande skolstyrelses ompröfvande att fördela erhållet
understöd;
motionen n:o 83 af herr P. Pehrsson i Norrsund, som hemställt:
att Riksdagen måtte bevilja och ställa till Kongl. Maj:ts disposition,
ett anslag af 7,500 kronor, att användas till understöd åt mindre be¬
medlade lärjungar i hvarje sådan landtmannaskola, som åtnjöte under¬
stöd af statsmedel, och hvars ändamålsenliga verksamhet sålunda blifvit
erkänd, hvarvid medlens fördelning vid hvarje skola borde ske efter
dess skolstyrelses bedömande.
Vid senaste lagtima riksdag förehade utskottet till behandling
två af samma motionärer väckta förslag, hvilka hvar för sig voro med
de nu framstälda lika lydande, med undantag allenast deraf, att herr
Olsson då icke ifrågasatte anslag till högre belopp än 2,000 kronor.
I det yttrande, utskottet afgaf öfver berörda två motioner och en
Ang. ifråga¬
satt under¬
stöd åt mindre
bemedlade
lärjungar vid
vissa landt¬
manna¬
skolor.
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Ang. höjning
af anslaget
till reseunder-
stöd åt
fabriks- och
handtv er ks-
arbetare.
tredje med dem i samband stående, anförde utskottet, att det med fullt
erkännande af det goda syftet i motionerna likväl icke ansåge sig för
det dåvarande kunna förorda bifall till något af de särskilda förslag,
som i dem framstälts. Det slag af lägre landtbruksläroverk, som i
motionerna afsåges, hade införts genom Riksdagens på framställning
af Kongl. Maj:t år 1887 fattade beslut att dels på ordinarie stat från
och med 1888 bevilja till understöd åt sådana landtmannaskolor (anstal¬
ter för lägre landtbruksundervisning med hufvudsakligt ändamål att
befrämja elevernas teoretiska utbildning), för hvilka stadgar blifvit af
Kongl. Maj:t godkända, ett förslagsanslag å 15,000 kronor att efter
Kongl. Maks bepröfvande med högst 3,000 kronor årligen tilldelas
sådana landtmannaskolor under vissa vilkor, dels ock medgifva, att
besparingar å anslagen till lägre landtbruksskolor finge användas till
understöd åt nämnda landtmannaskolor med belopp af högst 4,000
kronor åt landtmannaskola, som vore belägen i län, der med stats¬
medel till samma belopp understödd lägre landtbruksskola ej funnes, och
med högst 3,000 kronor åt öfriga landtmannaskolor, allt på nyssberörda
vilkor, dock att i län, der med statsmedel understödd lägre landtbruks¬
skola ej funnes, statsanslag till en landtmannaskola finge utgå, ehvad
bidrag inom orten tillskötes eller ej. Någon tillförlitlig erfarenhet
rörande landtmannaskolans förmåga att fylla sin uppgift hade emel¬
lertid under de få år, den varit i verksamhet, icke kunnat erhållas;
men förrän sådan vunnits, syntes det utskottet ej lämpligt, att staten
iklädde sig större ekonomiska förpligtelser mot skolan, än den redan
åtagit sig. Utskottet hemstälde för den skull, att de väckta förslagen
icke måtte af Riksdagen bifallas.
Då denna utskottets hemställan af båda kamrarne godkändes,
samt icke mera än ett år sedan dess förflutit, saknar utskottet anled¬
ning att nu frångå sin förut intagna ståndpunkt; hvadan utskottet
alltså hemställer,
a) att herr Pehrssons ifrågavarande motion icke
må vinna Riksdagens bifall; och
b) att ej heller herr Olssons omförmälda motion
må af Riksdagen bifallas.
Befrämjande i allmänhet af slöjderna.
6:o) I eu inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 88) har herr
C. A. Andersson från Malmö hemstält, att det till reseunderstöd åt
fabriks- och handtverksarbetare nu utgående anslag, 20,000 kronor,
Statsutskottets Utlåtande. N:o 7.
13
måtte från nästa års början höjas med 5,000 kronor, eller till 25,000
kronor.
Motionären har till stöd för förslaget anfört hufvudsakligen föl¬
jande.
Då det till reseunderstöd för sådana yrkesidkare, hvilka i främ¬
mande länder ville söka utbilda sig i sitt yrke, af Riksdagen år 1887
anvisade anslag visat sig vara otillräckligt, enär antalet sökande för
dessa understöds erhållande vore allt för stort i förhållande till dem,
som komme i åtnjutande deraf, syntes tiden nu vara inne att höja
detta anslag, så att det med anslaget åsyftade ändamålet måtte kunna
ernås.
Af kommerskollegii berättelse rörande fabriks- och handtverks-
näringarne inom landet, framginge, att dessa för vårt land vigtiga
näringsgrenar under det senaste årtiondet varit mägtiga af eu stor¬
artad utveckling.
Antalet fabriker inom landet, som år 1881 utgjorde 2,825, hade
under 10 år, eller till och med 1890, ökats till 3,251 eller med 426.
Antalet arbetare vid fabriker inom landet samt idkare af särskilda
slag af handtverk och vissa andra dermed jemförliga näringar, jemte
deras arbetare i städer, köpingar och på landsbygden, utgjorde år 1881
98,226 samt 1890 120,350. Under dessa tio år hade alltså upp¬
stått en ökning i detta antal af 22,124, oaktadt under denna tid en
massa hjelpmaskiner tillkommit och funnit sin användning i så väl
fabriks- som handtverksindustriens tjenst, och som, på samma gång
de underlättat arbetet, gjort många armar inom dessa industrigrenar
öfverflödiga.
Tidsperioden 1881—1890 kunde icke sägas hafva varit den bästa i
ekonomiskt hänseende för fabriks- och handverksindustrien inom vårt
land, men tillverkningsvärdet för dessa industrigrenar hade ändock betyd¬
ligt ökats. Tillverkningsvärdet, som för år 1881 utgjorde 168,021,096
kronor, hade år 1890 stigit till 269,918,704 kronor, eu ökning således
med nära 102,000,000 kronor, hvilket för våra förhållanden utvisade
ett synnerligen glädjande uppsving i landets industri.
Att våra fabriks- och handtverksarbetare vore i besittning af en
större skicklighet och smak nu än förr, torde af ingen kunna förnekas,
hvilket också visats vid de industriutställningar, som under senare
åren hållits inom landet; men inom många olika yrken måste man
ännu införskrifva arbetare ifrån utlandet för att kunna åstadkomma ett
arbete, som ej stode för mycket efter utländingens. Genom att bereda
14 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
några flera af våra egna arbetare tillfälle att i de större länderna
praktisera i sina yrken, skulle mången gång eu sådan import blifva
obehöflig.
Då enligt motionärens förmenande de inom landet varande handt-
verks- och industriföreningarnes styrelser — hvilkas Ledamöter uteslu¬
tande bestode af mera framstående handtverk^- och fabriksidkare —-
vore de mest kompetente att bedöma, om och i hvad mån en ökning
af nämnda anslag vore af behofvet påkallad, hade motionären hos
styrelserna för handtverks- och industriföreningarne i Stockholm, Göte¬
borg och Malmö anhållit, att dessa ville derom yttra sig, och hade
de, såsom särskilda vid motionen fogade bilagor utvisade, på det var¬
maste vitsordat önskligheten deraf.
Antalet sökande till reseunderstöds erhållande hade varit ganska
olika under olika år. Så t. ex. 1890 hade det endast varit 147 sökande,
då antalet 1891 uppgått till 214, hvaremot det 1892 sjunkit till 168.
Af dessa 529 sökande liade det endast varit 136, som kunnat erhålla
reseunderstöd, nemligen 45 1890, 46 1891 och 45 1892, oaktadt nästan
alla hade de vackraste betyg från så väl skolor som principaler.
Till understöd åt fabriks- och handtverksarbetare, som ville genom
resor till främmande länder och någon tids arbete på dervarande verk¬
städer öka sina insigter och sin konstfärdighet, anvisade 1862—1863
årens Riksdag ett ordinarie anslag å 3,000 kronor. Från och med år
1867 höjdes anslaget till 6,000 kronor och från och med år 1871 till
8,000 kronor. Genom anvisande på extra stat åt ett belopp å 4,000
kronor ökades de för ändamålet tillgängliga medel för hvart och ett
af åren 1876 till och med 1879 till 12,000 kronor, men under åren
1880—1882 utgick åter endast det å ordinarie stat uppförda beloppet
8,000 kronor, till dess sistnämnda år det ordinarie anslaget, på derom
inom Riksdagen väckt förslag, höjdes till 12,000 kronor. Sedermera
blef, på sätt motionären antydt, samma anslag år 1887 ökadt till det
belopp 20,000 kronor, hvarmed det derefter utgått.
Den senaste anslagsförhöjningen vid togs på framställning af
Kongl. Maj:t. Vid det tillfälle, då beslut om framställningens aflåtande
till Riksdagen fattades i statsrådet, anmärkte dåvarande chefen för
civildepartementet, bland annat, att äfven med anslagets fixerande till
det ifrågasatta beloppet, 20,000 kronor, understödstagarnes antal ej
komme att ökas med mera än omkring två tredjedelar, men att, om
af särskilda skäl ytterligare medel för ifrågavarande ändamål vid något
tillfälle erfordrades, tillgång dertill möjligen kunde beredas från andra
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
15
under anslagstiteln till »befrämjande i allmänhet af slöjderna» uppförda
anslag, i den mån dessa icke måste tagas i anspråk för andra ange¬
lägna ändamål.
Då de resestipendier, hvarom nu är fråga, visat sig egnade att
befordra det med dem afsedda syftemålet, eller yrkesskicklighetens
höjande inom landet, och då antalet dylika stipendier onekligen är väl
lågt i förhållande till antalet fullt kompetente sökande, finner utskottet
motionärens förslag att bereda ökade medel för det ifrågavarande be-
hofvets tillgodoseende förtjent af uppmärksamhet. För närvarande anser
sig utskottet emellertid icke kunna förorda den af motionären ifråga¬
satta anslagsförhöjningen. Först och främst är nemligen utskottet i
saknad af utredning, i hvad mån medel skulle kunna beredas genom
anlitande af den utaf departementschefen år 1887 anvisade utvägen att
för ändamålet taga i anspråk andra under anslagstiteln uppförda anslag.
Och vidare synes det utskottet, att Riksdagen bör afvakta framställning
från Kong]. Maj:t, innan Riksdagen anvisar ökade anslagsmedel till förut
pröfvade behof, hvilka såsom det nu förevarande måste anses kunna
utan för stor olägenhet tills vidare tillgodoses med redan beviljade
medel. Utskottet hemställer sålunda,
att herr Anderssons förevarande motion icke må
af Riksdagen bifallas.
Fiskerinäringens understöd.
7:o) I nedannämnda inom Andra Kammaren väckta motioner har
herr A. V. Ljungman föreslagit:
i motionen n:o 10: att Riksdagen måtte dels i skrifvelse hos
Kongl. Maj:t anhålla om vidtagande af nödiga åtgärder för åvägabrin¬
gandet af eu tidsenlig administration af hafsfiskebedriften vid rikets
vestra och södra kuster, dels ock uppföra ett anslag å ordinarie stat af
9,000 kronor för anställande af två fiskeriinspektörer, den ene för Göte¬
borgs och Bohus läns och den andre för Hallands, Malmöhus, Kristian¬
stads och Blekinge läns hafsfisken; och
i motionen n:o 11: att Riksdagen måtte dels i skrifvelse hos
Kongl. Maj:t anhålla om vidtagande af nödiga åtgärder för åstadkom¬
mandet af en mer tillfredsställande administration af fiskena vid rikets
östra kust och i sötvattnen, dels ock å ordinarie stat uppföra ett anslag
Ang. åtgärder
för befräm¬
jande af hafs-
fisket vid rikets
vestra och
södra kuster
samt af fisket
vid östra
kusten och i
sötvattnen.
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
af 4,500 kronor till aflöning åt ännu en under landtbruksstyrelsen
hörande fiskeriinspektör.
Motionären har till stöd för det i motionen n:o 10 framstälda för¬
slaget anfört hufvudsakligen följande.
Vid 1889 års riksdag hade på grund af hemställan från Kongl.
Maj:t det förutvarande anslaget å ordinarie stat till »fiskerinäringens
understöd» höjts från 17,600 kronor till 42,000 kronor, under uttalande
af att, »i betraktande åt den stora betydelse, särskildt nordsjöfisket
under de senare åren erhållit, kunde det belopp, hvarmed Kongl. Maj:t
funnit anslagstiteln böra ökas, icke anses för högt». Trenne år hade
emellertid sedan dess förflutit, och hafsfisket vid rikets vestra kust
hade derunder än ytterligare utvecklats, på samma gång som det i
allt mer trängande grad kommit i behof af en länge eftertraktad om¬
vårdnad från det allmännas sida; men den vid det ökade anslagets
beviljande antydda verksamheten till samma fiskes förkofran hade ute-
blifvit och ökningen i anslaget till största delen hamnat i sjette hufvud-
titelns besparingsfond för »besparingar å anslagen till jordbruket, han¬
deln och näriugarne», eller användts för sådant, som lämpligast bort
helt och hållet åsidosättas. Då nu detta förhållande uppenbarligen hade
sin orsak hufvudsakligast i den befintliga fiskeriadministrationen och
icke stode att hjelpa på annat sätt, än genom en fullständig omorga¬
nisation af denna efter de bästa föredömen, utlandet hade att bjuda
på, så hade man äfven från bohuslänska skärgården under år 1891 sökt
åvägabringa eu sådan omorganisation genom att hos Kongl. Maj:t an¬
hålla om inrättande, i öfverensstämmelse med Göteborgs och Bohus
läns landstings hemställan åren 1882 och 1884, af en särskild, kollegialt
anordnad, men oaflönad Jisker {styrelse efter i väsentlig mån skotskt och
holländskt mönster för bohuslänska liafsfiskebedriftens administration,
hvilken anhållan derefter 1891 af samma landsting förordats. Obestrid¬
ligt syntes ock vara, att, om eu dugande offentlig verksamhet till främ¬
jande af rikets största och mest betydande fiskebedrift skulle åstad¬
kommas, så måste man först hafva ett organ för denna verksamhet,
som förmådde på ett tillfredsställande sätt handhafva densamma och
som naturligen äfven måste vara afpassadt efter det bohuslänska hafs-
fiskets egendomliga samt med handel, sjöfart och industri vida mer än
med rikets öfriga fiskerier öfverensstämmande beskaffenhet.
För särskildt bohuslänska skärgården vore en dylik tingens utveck¬
ling så mycket mer behöflig som det yppade ymniga sillfisket derstädes
vore periodiskt och efter några få årtiondens förlopp sannolikt komme
att upphöra, hvadan det vore af nöden både att, under den tid fisket
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
17
varade, snabbt och kraftigt tillgodogöra sig de förvärfsmöjligheter, det
erbjöde, och att under nämnda tid utveckla näringslifvet och den eko¬
nomiska ställningen i samma skärgård derhän, att befolkningen vid
fiskeperiodens slut kunde motstå den då inträffande krisen, utan att,
såsom förut vid liknande fall egt rum, nedstörtas i djupaste fattigdom
och elände.
Redan 1883 hade den 1881 tillsatta kongl. komitén för fiskeri-
lagstiftningens omarbetning och fiskeriadministrationens omorganisation
hemstält om ökandet af antalet ordinarie fiskeritjenstemän i riket; och
hade detta förslag tillstyrkts af nära nog samtliga länsstyrelser och
landsting. Klart vore också, enligt motionärens förmenande, att man
för fisket, liksom för landtbruket, behöfde ett antal personer, som kunde
helt och hållet egna sig åt den offentliga vården om fiskerinäringen
samt tillhandagå de fiskeriidkare med råd och biträde, som deraf vore
i behof. Sådana personer vore till följd af fiskebedriftens både större
betydenhet och egendomliga art, företrädesvis af nöden med hänsyn
till de så kallade eröfrade provinsernas hafsfisken, hvarför motionären
äfven ville framlägga ett förslag till tvenne sådana personers anställ¬
ning för nämnda fisken, fastän väl knappast någon förhoppning funnes
derom, att Riksdagen skulle på grund af enskild motionärs framställ¬
ning bevilja anslag till aflöning åt nya tjenstemän å ordinarie stat.
Dessa två fiskeritjenstemän borde benämnas fislceriinspektörer och undfå
samma löneförmåner och liknande ställning, som de hvilka tillerkänts
fiskeriinspektören i landtbruksstyrelsen.
Beträffande de skäl, hvilka ligga till grund för det i motionen
n:o 11 väckta förslaget om åtgärder för befrämjande af fiskena vid
rikets östra kust och i sötvattnen, hänvisar utskottet till sjelfva motio¬
nen och vill här endast anmärka, att motionären utgår från den förut¬
sättningen, att den administration af dessa fisken, hvilken kom till
stånd år 1889 genom landtbruksstyrelsens inrättande, är »ytterst otill¬
fredsställande och principvidrig».
Vid senaste lagtima riksdag förehade utskottet till behandling
ett förslag af samme motionär (motionen n:o 165 inom Andra Kamma¬
ren) hvilket förslag så till yrkande som till motivering var väsentligen
lika lydande med förevarande motion n:o 10 och vid hvilket motionären
såsom bilagor fogat, bland annat, två af motionären under år 1891 till
Kongl. Maj:t ingifna skrifter, innefattande den ena en hemställan om
indragning af tillsyningsmannabefattningen vid Göteborgs och Bohus
Bill. till Riksd. Prat. 181)3. 4 Sami. 1 Afd. 5 Käft. 3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
läns hafsfisken och den andra en hemställan, att Kongl. Maj:t måtte
ej mindre förordna om inrättande af en särskild fiskeristyrelse för vår¬
den af länets hafsfiske än äfven hos Riksdagen äska nödigt anslag
för anställande af tvenne fiskeriinspektörer, den ene för Göteborgs
och Bohus läns och den andre för Hallands, Malmöhus, Kristianstads
och Blekinge läns hafsfisken. I afgifvet yttrande öfver detta förslag
(punkten 6:o af utlåtandet n:o 7) anförde utskottet, att, ehuru väl
genom motionärens omförmälda skrifvelser Kongl. Maj:ts uppmärk¬
samhet blifvit fäst å ifrågavarande angelägenhet, utskottet dock trott
sig böra föreslå Riksdagen att hos Kongl. Maj:t göra särskild fram¬
ställning i detta ämne, på det att förevarande frågor måtte betraktas
ur mera omfattande synpunkt och dervid äfven måtte komma under
ompröfning, huru vida icke den ifrågasatta administrationen af hafsfisket
möjligen borde komma att omfatta ej allenast fisket vid rikets vestkust,
utan äfven det som bedrefves vid sydkusten; och hemstälde utskottet,
dels att Riksdagen måtte i skrifvelse hos Kongl. Maj: t anhålla, att
Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huru en verksam administra¬
tion af hafsfisket så väl vid rikets vestkust som ock, om så af förhål¬
landena funnes påkalladt, vid dess sydkust lämpligen måtte kunna
bringas till stånd; dels ock att motionen icke måtte till någon vidare
åtgärd föranleda. Det senare momentet af utskottets hemställan bifölls
af båda kamrarne, men i fråga om det förra stannade kamrarne i olika
beslut, i följd hvaraf frågan förföll.
Då alltså förslag i samma syfte, som den nu väckta motionen,
så nyligen som vid senaste riksmöte varit föremål för Riksdagens
pröfning och dervid icke tillvunnit sig Riksdagens godkännande, anser
sig utskottet för närvarande icke böra framkomma med hemställan om
åtgärder uti ifrågavarande hänseende.
Hvad vidare angår motionärens förslag rörande ostkust- och söt-
vattensfiskena, så afser detta förslag eu så genomgripande förändring
i den för föga mer än tre år sedan genomförda nya adminstrationen
af dessa med vestkust- och delvis äfven sydkust-fisket olikartade samt
i och för sig mindre betydande fisken, att någon åtgärd i förslagets
syfte icke synes utskottet för närvarande böra af Riksdagen vidtagas.
På grund af hvad nu blifvit anfördt, hemställer utskottet:
a) att herr Ljungmans förevarande motion n:o 10
icke må vinna Riksdagens bifall, och
b) att herr Ljungmans motion n:o 11 icke heller
må af Riksdagen bifallas.
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
19
8:o) I en inom Andra Kammaren af herr A. V. Ljungman väckt
motion (n:o 201) har föreslagits, att Riksdagen måtte besluta den änd¬
ring i de af Riksdagen i skrifvelse den 13 maj 1891 faststälda vilkoren
för låns beviljande ur fonden till fiskerinäringens befrämjande, att tiden
för lånens amortering bestämdes till högst åtta år och inom den sålunda
angifna gränsen finge af Kong!. Maj:t lämpas efter de skilda lokala
förhållandena.
Beträffande detta förslag har motionären till en början erinrat,
att, sedan Riksdagen uti skrifvelse den 13 maj 1891 tillkännagifvit, att
Riksdagen bifallit Kongl. Maj:ts framställning om beviljandet af ett
anslag af 100,000 kronor till inrättande af en fond för fiskerinäringens
befrämjande, Kongl. Maj:t i kungörelse den 3 juni 1892 utfärdat be¬
stämmelser för låns utlemnande ur denna fond, bland hvilka bestäm¬
melser förekomme äfven en, som, affattad i öfverensstämmelse med
Riksdagens nämnda skrifvelse, vore så lydande:
»4:o. Från fonden beviljadt lån skall återbetalas sålunda, att vid
slutet af hvarje af de åtta år, som följa näst efter det, hvarunder lånet
blifvit lyftadt, inbetalas en åttondedel deraf tillika med upplupen, men
obetald ränta; förbehållande Kongl. Maj:t sig att, derest stadgad kapi¬
tal- eller ränteafbetalning icke i rätt tid fullgöres, tidigare återfordra
det oguldna lånebeloppet med ränta.»
Till stöd för sin ifrågavarande framställning har motionären vidare
anfört, att då den ofvan omförmälda bestämmelsen om en och samma åter-
betalningstid för alla lån ur fonden vore opraktisk och hindrade fondens
tillräckliga anlitande, enär en så lång afbetaluingstid som åtta år tyd¬
ligen alls icke passade för lån till anskaffande af sådan fiskeredskap,
som i regeln förbrukades under vida kortare tid, eller af smärre fiske¬
fartyg eller båtar och dessutom för lånesökaude försvårade ställandet
af nödig säkerhet för låneförbindelses fullgörande, så vore en ändring
af behofvet påkallad.
Till det statsrådsprotokoll öfver civilärenden, hvilket var vidfogadt
den till 1891 års Riksdag aflåtna statsverkspropositionen, deruti fram¬
ställning gjordes om anslag till en lånefond för fiskerinäringens befräm¬
jande, anmärkte föredragande departementschefen, bland annat, att
amorteringstiden för lån ur fonden syntes honom böra sättas så, att
lånet slutbetalades, innan båt och redskap, som för lånet skulle anskaffas,
väsentligen förlorat i värde, och att med hänsyn härtill denna tid icke
borde utsträckas utöfver åtta år. Vid sammanfattningen af de vilkor,
hvilka borde gälla för lån ur fonden, gafs emellertid åt stadgandet i
Ang. ändring
i vilkoren för
beviljande af
lån ur fonden
för fiskeri¬
näringens
befrämjande.
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
berörda hänseende den formulering, »att lånet skulle återbetalas sålunda,
att vid slutet af hvarje af de åtta år, som följde näst efter det, hvar¬
under lånet eller någon del deraf lyftats, skulle inbetalas en åttondedel
af lånebeloppet». I den skrifvelse till Konungen, hvari Riksdagen an¬
mälde sitt beslut i fråga om den gjorda framställningen, förklarade
också Riksdagen, att tiden för lånens amortering syntes Riksdagen
böra, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, bestämmas till åtta år.
Då motionären nu fäst uppmärksamheten på, att det ifrågavarande
stadgandets formulering icke är tillfredställande i det hänseende, att
fall kunna inträffa, då låntagare önskar kortare amorteringstid än
den nu obligatoriskt föreskrift^ af åtta år, samt medgifvandet af en
dylik kortare inbetalningstid uppenbarligen icke är stridande mot verk¬
liga syftet med bestämmelsen i fråga, anser utskottet Riksdagen böra
lemna sin medverkan till en rättelse af det anmärkta förhållandet; och
hemställer utskottet för den skull,
att Riksdagen, med anledning af herr Ljungmans
förevarande motion, må för sin del besluta den änd¬
ring i gällande vilkor för låns erhållande ur fonden
till fiskerinäringens befrämjande, att tiden för lånens
amortering bestämmes till högst åtta år, äfvensom i
skrifvelse till Konungen anmäla detta sitt beslut.
Skiften och afvittringar.
Ang. höjning
i ärs arf'vodet
för styres¬
mannen för
storskiftes¬
verket m. m.
[4-]
9:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får
utskottet hemställa,
att Riksdagen må dels för år 1894 bevilja för¬
höjning i styresmannens för storskiftesverket i Koppar¬
bergs län årsarfvode med 400 kronor, dels medgifva,
att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjensten under
år 1894 för afvittringslandtmätare i Vesterbottens
och Norrbottens län samt storskifteslandtmätare i
Kopparbergs län kunna komma att understiga 2,500
kronor för dem, som tillhöra första lönegraden, och
3,000 kronor för dem, som på grund af ålder i tjen¬
sten åtnjuta arfvodesförhöjning, må desse tjenstemän
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
21
godtgöras af anslagen till storskiftes- och afvittrings-
verken; dels ock för år 1894 åt föredraganden af
afvittringsärendena i Norrbottens län samt till skrif-
biträde åt honom bevilja en tillökning af 400 kronor
i det åt honom anslagna belopp.
Utflyttningshjelp vid laga skiften.
10:o) Uti en inom Andra Kammaren af herr J. Sjöberg väckt
motion (n:o 37) har föreslagits, att Riksdagen måtte i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes meddela sådan ändring
i kongl. kungörelsen den 27 septemter 1861, att understöd af allmänna
medel skulle utgå äfven vid hemmansklyfning med de i § 1 af nämnda
kungörelse bestämda belopp, dock icke till delegare i hemmanet, hvil-
kens hemmansdel efter klyfningen innehölle mindre areal än tjugu
tunnland.
Vid utflyttningar i följd af laga skiften erhölle, anför motionären,
de utflyttande, enligt kungörelsen den 27 september 1861, understöd
af allmänna medel med vissa i 1 § af nämnda kungörelse bestämda
belopp. Grunden härför syntes vara, bland annat, att staten velat
underlätta uppdelningen af jorden för åstadkommande af en bättre kul¬
tur derå.
Vid klyfning af hemman eller hemmansdel, som redan undergått
laga skifte, lemnade deremot staten intet dylikt understöd. Billigheten
talade dock enligt motionärens förmenande för, att äfven vid dylika
skiftesförrättningar, hvilkas ändamål ju vore att än ytterligare fördela
jorden, sådant understöd af statsmedel utginge, dervid dock, till före¬
kommande af missbruk, bestämmelse borde meddelas derom, att are¬
alen af den del af det delade hemmanet, hvars egare skulle vara be¬
rättigad till understöd af statsmedel, icke finge understiga en viss
rymd. ,
I motsats till motionären kan utskottet till en början icke finna,
att ur det allmännas synpunkt hemmansklyfning är af samma bety¬
delse som laga skifte; och då ett af särskilde komiterade utarbetadt
lagförslag, åsyftande, bland annat, att genom införande af ett nytt in¬
stitut, benäinndt »egostyckning», åstadkomma ett enklare och billigare
samt följaktligen för de mindre bemedlade lättare tillgängligt jordstyck-
Ang. ifråga¬
satt utflytta
ningshjelp vid
laga skiften.
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
niugsförfarande än hemmansklyfningen, för närvarande är föremål för
Kong). Maj:ts pröfning, kan utskottet i alla händelser icke finna den
nuvarande tidpunkten lämplig för en framställning till Kongl. Maj:t i
motionens syfte. Utskottet hemställer för den skull,
att herr Sjöbergs förevarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Öfriga ordinarie anslag.
Ang. afrida ll:o) I fråga om öfriga, här ofvan ej särskild! nämnda ordinarie
"nts/off** anslag å sjette hufvudtiteln har Kongl. Maj:t ej föreslagit annan för-
[5.1 ändring än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslags¬
anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. måtte ökas med
24 kronor eller från 118,541 kronor till 118,565 kronor. Utskottet
hemställer,
att samtliga här ofvan icke särskild! omformälda
ordinarie anslag under sjette hufvudtiteln må för år
1894 fastställas till samma belopp som i innevarande
års riksstat; dock att i anslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved m. m. må få göras den jemkning,
som till jemnande af hufvudtitelns slutsumma kan
erfordras.
Statens jernvägstrafik.
Amirin^åt' 12:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva,
banvakter, att af jemvägstrafikiuedlen ett belopp af högst 12,000 kronor finge
[6.] under år 1894, efter jernvägsstyrelsens bepröfvande, användas till för¬
höjning i vissa fall af de vid statens jernvägstrafik anstälde banvakters
löneförmåner utöfver det nu medgifva högsta arfvodesbeloppet, med
högst 60 kronor för hvarje banvakt, som af förhöjningen komme i åt¬
njutande.
Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, huru som
Kongl. Maj:t vid 1892 års lagtima riksdag föreslagit, att Riksdagen
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
23
måtte medgifva, att banvakt vid statens järnvägstrafik måtte kunna
uppflyttas i nittonde löneklassen enligt gällande aflöningsreglemente
för embets- och tjensteman samt betjente vid statens järnvägstrafik,
med årligt arfvodesbelopp af 600 kronor. Då emellertid Riksdagen,
som inhemtat, att Kongl. Maj:t. anbefalt jernvägsstyrelsen att inkomma
med förslag till nytt aflöningsreglemente för embets- och tjensteman
samt betjente vid statens jernvägstrafik, antagit, att förslag till en all¬
män revision af det nu gällande aflöningsreglementet kunde redan för
innevarande års Riksdag framläggas, hade Riksdagen hållit före, att den
slutliga pröfningen af frågan om förbättring af banvakternas lönevilkor
borde till dess anstå. Men då det synts Riksdagen ostridigt, att be-
hofvet af en något högx-e aflöning för vissa banvakter, särskildt de i
Norrland anstälde, vore så känbart att detsamma borde så fort som
möjligt för tillfället afhjelpas, hade Riksdagen på det sätt bifallit Kongl.
Maj:ts ifrågavarande framställning, att Riksdagen medgifvit,, att af jern-
vägstrafikmedlen ett belopp af högst 12,000 kronor finge under år
1893, efter jernvägsstyrelsens bepröfvande, användas till förhöjning i
vissa fall af de vid statens jernvägstrafik anstälde banvakters löne¬
förmåner utöfver det nu medgifna högsta arfvodesbeloppet, med högst
60 kronor för hvarje banvakt, som af förhöjningen komme i åtnjutande.
Sedan jernvägsstyrelsen den 26 november 1892 afgifvit förslag
till nytt aflöningsreglemente, hvilket förslag till civildepartementet in¬
kommit den 13 derpå följande december, både—yttrar departements¬
chefen vidare — styrelsen i skrifvelse den 14 i sistnämnda månad —
jemte anmälan att nyssberörda belopp, 12,000 kronor, komme att till¬
delas de banvakter, till ett antal icke öfverstigande 200, som sedan
fem år eller längre tid med godt vitsord tjenstgjort och fortfarande
tjenstgjorde å bandelar norr och öster om Ljusdal — hemstält att, för
den händelse det nya aflöningsreglementet, till hvilket styrelsen in-
gifvit förslag, icke komme att tillämpas för år 1894, Kongl. Maj:t täck¬
tes till instundande Riksdag aflåta proposition om anvisande af ett be¬
lopp af högst 12,000 kronor att såsom tillfällig löneförhöjning för sist¬
nämnda år utöfver det nu medgifna högsta arfvodesbeloppet med högst
60 kronor till hvarje banvakt, som af förhöjningen komme i åtnjutande,
efter samma grunder, som tillämpats för användning af det för inne¬
varande år anvisade beloppet, tilldelas å berörda bandelar tjenstgörande
banvakter.
Då jernvägsstyrelsens förslag till nytt aflöningsreglemente icke
borde företagas till pröfning, innan en närmare utredning i vissa hän-
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Ang. disposi¬
tion af patent-
och varum är-
kesa/gifter.
['■]
seenden hunnit åstadkommas, för hvars åvägabringande departements¬
chefen ämnade inom kort föreslå Kongl. Maj:t att vidtaga åtgärder,
syntes någon framställning i fråga om förändrade aflöningsvilkor för
jern vägstrafikens personal icke till nu instundade Riksdag kunna komma
att aflåtas. Vid sådant förhållande och då det af Riksdagen erkända
behofvet af förbättring af särskilt, de i Norrland anstälde banvakter¬
nas aflöningsförmåner fortfarande qvarstode oförminskadt, hemstälde
departementschefen om aflåtande till Riksdagen af en framställning i
det af jernvägsstyrelsen angifna syfte.
Då, enligt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, frågan om ny
lönereglering för personalen vid statens jernvägstrafik icke kan komma
att föreläggas nu samlade Riksdag, torde den för innevarande år vid¬
tagna provisoriska anordningen till förbättrande af banvakternas i Norr¬
lands ställning böra blifva gällande äfven för nästkommande år; och
hemställer utskottet för den skull,
att Riksdagen må medgifva, att af jernvägs-
trafikmedlen ett belopp af högst 12,000 kronor må
under år 1894, efter jern vägsstyrelsens bepröfvande,
användas till förhöjning i vissa fall af de vid statens
jernvägstrafik anstälde banvakters löneförmåner utöf¬
ver det nu medgifna högsta arfvodesbeloppet, med
högst 60 kronor för hvarje banvakt, som af förhöj¬
ningen kommer i åtnjutande.
Patentbyrån.
13:o) Beträffande patentbyrån har Kongl. Maj:t ej gjort annan
framställning, än att Riksdagen måtte medgifva, att afgifterna för patent
och för registrering af varumärken finge användas till bestridande af
de utgifter, hvilka betingades af tillämpning under år 1894 af förord¬
ningen angående patent och lagen om skydd för varumärken.
Af den redogörelse för patentbyråns inkomster och utgifter för
år 1892, som finnes intagen i det vid statsverkspropositionen fogade
statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 14 januari 1893 inhemtas, att
byråns inkomster för året utgjort 109,678 kronor 75 öre, under det att
dess utgifter, hvilka dock, då räkenskaperna vid tidpunkten för redo-
Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 25
görelsens aflemnande icke vore afslutade, ej kunde med full noggrannhet
uppgifvas, uppgått till 87,424 kronor 40 öre, af hvilket belopp de vig-
tigaste posterna utgjorts af aflöningar och arfvoden 37,148 kronor 57
öre, byråns publikationer 29,540 kronor 50 öre, återstälda patent- och
registreringsafgifter 6,895 kronor, utgifter för byråns bibliotek 2,618
kronor 73 öre, renskrifning 2,019 kronor, bidrag till upprätthållande af
patentunionens internationella byrå i Bern 1,510 kronor 17 öre samt
hyra för byråns lokal 4,000 kronor.
För år 1891 belöpte sig patentbyråns inkomster till 101,401
kronor 25 öre och dess utgifter till 80,614 kronor 75 öre.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må medgifva, att afgifterna för
patent och för registrering af varumärken må användas
till bestridande af de utgifter, hvilka betingas af till-
lämpning under år 1894 af förordningen angående
patent och lagen om skydd för varumärken.
Arbetareförsåkringen.
14:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
och under hänvisning till hvad departementschefen till statsrådsproto¬
kollet (sid. 16 och 17) i ämnet anfört, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må medgifva, att Kongl. Maj:t
må för år 1894 använda de till underlättande af åt¬
gärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjuk¬
kassors bildande afsätta belopp, i mån af behof, dels
till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under enahanda
vilkor, som i Riksdagens skrifvelse den 13 maj 1891
(n:o 85) äro angifna, dels ock till utarbetande och
offentliggörande genom försäkringsinspektörens för¬
sorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.
Extra anslag.
För tillfälliga behof, hänförliga till sjette hufvudtiteln, hafva, utom
den redan i punkten 2:o) nämnda, följande framställningar gjorts.
Bih. till Riksd. Prof. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 5 Raft.
Ang. förvalt¬
ningsbidrag
åt sjukkassor
m. m.
[8.]
4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Ang. anslag
för kontrollen
å försäkrings-
anstalterna.
[9.]
Ang. anslag
till utgifvande
af > Polisun¬
der rättelser.»
[10.]
Ang. anslag
till särskild
polisstyrka på
landet.
m-j
Ang. arfvoden
åt lappfogdar
m. m.
[12.]
Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj-.ts kansli.
15:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem¬
ställer utskottet,
att Riksdagen må, för handhafvande af kontroll
å försäkringsanstalterna, för år 1894, i likhet med
hvad allt ifrån år 1887 egt rum, på extra stat anvisa
till Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af 4,500
kronor.
Öfverståthåliareembetet.
16:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet,
att Riksdagen må äfven för år 1894, till utgif¬
vande under samma år af DPolisunderrättelser», på extra
stat anvisa 15,000 kronor.
Landsstaterna i lånen.
17:o) Vidare hemställer utskottet,
att Riksdagen må på extra stat för år 1894 till
Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 65,000
kronor att användas till aflöning och underhåll af
särskild polisstyrka på landet, der sådan kan af för¬
hållandena påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre
brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande
eller gripande, allt enligt förut tillämpade, i statsråds¬
protokollet öfver civilärenden den 14 januari 1893
angifna grunder.
18:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte till ersätt¬
ning för juridiskt biträde åt de svenske lapparne i Norge samt till lapp¬
fogdar och lappförmän, på extra stat för år 1894 anvisa 10,000 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
27
I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 141) har åter herr
L. Dahlstedt, med hvilken instämt herr N. Boström m. fl., föreslagit,
att Riksdagen ville, förutom det af Kongl. Maj:t för ofvan angifna
ändamål begärda anslag af 10,000 kronor, anvisa ytterligare 5,000
kronor, eller tillhopa 15,000 kronor, å extra stat för år 1891 till ersätt¬
ning för juridiskt biträde åt de svenske lapparne i Norge samt till lapp¬
fogdar och lappförmän ej mindre inom Jemtlands och Norrbottens än
äfven inom Vesterbottens län.
Till stöd för sitt förslag har motionären hufvudsakligen anfört,
att det af Kongl. Maj:t för hvartdera af åren 1891, 1892 och 1893
begärda och af Riksdagen beviljade anslaget 10,000 kronor förutom till
ersättning till juridiskt biträde åt svenske lappar i Norge, lemnat till¬
gång till anställande af lappfogdar och lappförmän endast inom Jemt¬
lands och Norrbottens län, och att det vore antagligt, att det för år 1894
begärda anslaget, om det beviljades, icke komme att blifva tillräckligt
för ändamålet i större utsträckning än hittills skett. Inom Vesterbot¬
tens län funnes emellertid en lappbefolkning af 1,592 personer, af hvilka
730 vore nomader. Dessa hade enahanda behof af hjelp och bistånd
som nomader inom Jemtland och Norrbotten. Att så vore förhållan¬
det framginge ovedersägligen af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i
Vesterbottens län senast afgifna femårsberättelse, hvaraf inhemtades,
att Kongl. Maj:ts befallningshafvande, till följd af inkomna klagomål
den 24 december 1890 hos Kongl. Maj:t gjort framställning om anvi¬
sande af medel till anställande af en särskild lappfogde inom länet för
att tillhandagå den nomadiserande befolkningen med råd och hjelp vid
uppkommande tvister med de bofaste. Å denna framställning hade
Kongl. Maj:t lemnat det svar, att medel för ändamålet icke funnes till¬
gängliga.
Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning har icke gifvit anled¬
ning till någon utskottets erinran.
Hvad åter angår den väckta motionen, lärer Riksdagen icke böra
på enskild motionärs förslag och utan närmare utredning rörande verk¬
liga behofvet af lappfogde och lappförmän jemväl inom Vesterbottens
län vidtaga en förhöjning af anslaget i fråga.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen, med afslag å herr Dahlstedts
förevarande motion men med bifall till Kongl. Maj:ts
i ämnet gjorda framställning, må till ersättning för
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Ang. under¬
sökningar af
mindre ham¬
nar och far¬
leder m. m.
[13.]
juridiskt biträde åt de svenska lapparne i Norge samt
till lappfogdar och lappförmän på extra stat för år
1894 anvisa 10,000 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstaten.
19:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för år 1894 på
extra stat anvisa, till undersökningar af broar, mindre hamnar och far¬
leder, ett anslag af 5,000 kronor.
Till undersökningar af mindre hamnar och farleder har Riksdagen
för hvartdera af åren 1892 och 1893 på extra stat anvisat 5,000 kronor.
Med erinran härom hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, enligt
hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, uti skrifvelse den 3 december
1892 förmält, att det visat sig, det medel jemväl erfordrades för bestri¬
dande af utgifter vid upprättande af planer till anläggning eller om¬
byggnad af broar, då dylika arbeten icke vore förenade med vägföretag,
och undersökningskostnaden förty icke ansetts kunna gäldas af det
för vägundersökningar afsedda anslaget; och har styrelsen med anled¬
ning häraf, utan att ifrågasätta någon höjning af anslagsbeloppet, hem¬
stält om aflåtande af framställning till Riksdagen derom, att anslaget
till undersökningar af mindre hamnar och farleder måtte för år 1894
få anvisas jemväl till undersökningar af broar.
Med afseende å hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört och
då, vid det förhållande att anslaget för år 1892 icke till fullo behöft
användas, det kunde antagas att från anslaget, utan förhöjning af dess
belopp, medel kunde beredas äfven till broundersökningar, utan att det
ändamål, för hvilket anslaget från början beviljats, eller understödjan¬
det af undersökningar af mindre hamnar och farleder, derigenom åsido¬
sattes, har departementschefen biträdt styrelsens hemställan.
Under förutsättning att anslaget i fråga kommer att i första hand
disponeras för sitt ursprungliga ändamål har utskottet för sin del icke
annat att erinra mot bifall till förslaget om anslagets utsträckta an¬
vändning, än att åt Riksdagens beslut i denna del synes böra gifvas
en sådan formulering, att deraf uttryckligen framgår, att anslaget icke
är afsedt för sådana brobyggnadsplaner, hvilka stå i samband med väg¬
företag. Utskottet hemställer för den skull,
att Riksdagen må på extra stat för år 1894
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
29
anvisa ett anslag af 5,000 kronor till undersökningar
af mindre hamnar och farleder äfvensom till upprät¬
tande af planer till anläggning eller ombyggnad af
broar, då dylika arbeten icke äro förenade med väg-
företag.
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.
20:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
och under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 20) i ämnet
anförts, hemställer utskottet,
att Riksdagen, i enlighet med hvad för åren
1892 och 1893 egt rum, må på extra stat för år 1894
anvisa till aflöningar och öfriga utgifter vid Ultuna
landtbruksinstitut 29,000 kronor.
21:o) Vidare och i enlighet med Kongl. Maj:ts i sådant hänseende
gjorda framställning hemställer utskottet,
att af det utaf Riksdagen år 1891 till bestridande
af kostnader för nya byggnader vid Ultuna landtbruks¬
institut och jordegendom m. m. beviljade anslag, 68,000
kronor, må å extra stat för år 1894 anvisas återstående
beloppet 19,000 kronor.
22:o) Kongl. Maj: t har föreslagit, att Riksdagen måtte för anord¬
nande af högre undervisning i mejerihushållning vid Alnarps landtbruks¬
institut för år 1894 anvisa å extra stat ett anslag af 10,000 kronor.
Vid föredragning inför Kongl. Maj:t af detta ärende har departe¬
mentschefen erinrat, att Riksdagen sistlidet år för anordnande af högre
undervisning i mejerihushållning vid Alnarps landtbruksinstitut på extra
stat för innevarande år anvisat ett anslag af 10,000 kronor, eller samma
belopp, som under åren 1883—1891 utgått för anordnande af dylik
undervisning vid rikets båda landtbruksinstitut, men att Riksdagen vid
anmälan af detta beslut tillika uttalat den åsigt, att möjlighet borde
förefinnas att i någon mån nedbringa kostnaderna, då den högre mejeri¬
undervisningen för framtiden komme att meddelas vid endast ett läro-
Ang. anslag
till aflöningar
m. m. vid
Ultuna landt¬
bruksinstitut.
[14.]
Ang. anslag
till byggnader
m. m. vid
Ultuna.
[15.]
Ang. anslag
till högre
mejeriunder¬
visning vid
Alnarp.
[16.]
30
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
verk, under det att den dittills lemnats vid två å skilda orter belägna
läroverk.
På Kongl. Maj:ts befallning hade — anför departementschefen
härefter — styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut med skrifvelse den
1 oktober 1892 öfverlemnat ej mindre af motiv och detaljerad läro¬
plan åtföljdt förslag till plan för undervisningen vid en med Alnarps
landtbruksinstitut förenad högre mejeriskola än äfven förslag till stat
för skolan, hvilket sistnämnda förslag upptoge ett statsanslag af 10,000
kronor.
Landtbruksstyrelsen hade i särskilda skrivelser af den 5 decem¬
ber 1892 dels afgifvit utlåtande i anledning af institutsstyrelsens förslag,
dels ock hemstält om aflåtande till Riksdagen af proposition om an¬
visande å ordinarie stat från och med år 1894 af ett anslag af 10,000
kronor till ett mejeriinstitut vid Alnarp.
Enligt institutsstyrelsens förslag skulle den högre mejeriskolan,
hvilken borde utgöra en afdelning af landtbruksinstitutet samt stå under
ledning af dess styrelse och föreståndare, hafva till ändamål att åt män,
som på ifrågavarande område önskade förskaffa sig en högre teoretisk
utbildning, vare sig för enskildt behof eller för att vinna anställning
såsom undervisare i mejeri- och boskapsskötsel eller såsom föreståndare
för större mejerier och ladugårdar, meddela undervisning i de kunskaps¬
arter, hvarpå mejerihushållningen och boskapsskötseln, dess ordnande,
ledning och förvaltning borde vara grundade, äfvensom öfning i hand¬
läggning af mejeri- och ladugårdsarbeten. Med afseende å skolans
hufvudsyften att utbilda dels lärare i mejeriskötsel, dels ock förestån¬
dare för större mejerier, borde skolan delas i två afdelningar, en öfre
och en lägre. Erfarenheten under de nio år, den nuvarande högre
mejeriskolan vid Alnarp varit i verksamhet, hade nemligen ådagalagt
att för sagda ändamål en enda kurs icke vore tillräcklig. Mejeriläraren
behöfde icke blott en betydligt mera omfattande teoretisk utbildning
och i sammanhang dermed större förkunskaper än mejeristen, utan
äfven kunskaper i landthushållning. Den praktiska mejeristen åter,
för hvilken en dylik omfattande teoretisk utbildning icke vore erforder¬
lig, behöfde deremot en större praktisk utbildning. Följden af den nu¬
varande anordningen af den högre mejeriskolan hade ock varit, att
ingen derifrån utexaminerad elev, som ej tillika genomgått landtbruks-
kurs, erhållit plats såsom mejerikonsulent, liksom å andra sidan ingen
af skolans elever blifvit praktisk mejerist, under det att de fleste af
dem, hvilka utgått från Malmöhus läns hushållningssällskaps vid Alnarp
förlagda mejeriskola, hvilkens undervisning den föreslagna nedra afdel-
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
31
ningen närmast skulle komma att motsvara, erhållit platser såsom meje-
rister. Då för närvarande icke någon af staten underhållen skola för
utbildande af manliga mejerister funnes inom landet, ehuru behofvet
deraf blefve allt större i den mån andelsmejeriernas antal ökades, syn¬
tes skäl vara för handen att inrätta en dylik skola genom att dela den
högre mejeriskolan i två afdelningar. Såsom ett ytterligare skäl härför
borde framhållas att, medan antalet från den högre mejeriskolan ut¬
examinerade elever redan vore ganska betydligt, de platser, som desse
elever kunde påräkna att erhålla, deremot vore ganska få och i all¬
mänhet besatta med yngre personer, hvadan tilloppet till skolan säker¬
ligen skulle hafva betydligt minskats, om skolan uteslutande skulle haft
till uppgift att utbilda mejerilärare, samt att å andra sidan en afdelning
för utbildande af mejerister med säkerhet kunde påräkna många sökande.
Hvardera afdelningens kurs skulle omfatta ett år. I den öfra
afdelningen, afsedd för utbildning af mejerilärare, skulle undervisning
medelas i mejerilära, husdjurs- och foderlära, nötkreaturens, fårens
och svinens helso- och sjukvårdslära, ångmaskinlära samt byggnadslära.
Undervisningen i den nedra afdelningen, som skulle vara ämnad att
utbilda praktiska mejerister, skulle omfatta kemiens och fysikens enkla¬
ste grunder, mejeriskötsel, nöt- och svinkreaturens byggnad och lif, ut¬
fodring och skötsel, deras helsovårds-, sjukdoms- och förlossningslära
m. m. samt ångmaskinlärans och byggnadslärans enklaste grunder. I
begge afdelningarna skulle dessutom förekomma praktiska öfningar, dock
till större utsträckning i den nedra än i den öfra. För inträde i den
öfra afdelningen skulle fordras, bland annat, godkänd afgångsexamen
såsom landtbrukselev vid någotdera af rikets landtbruksinstitut eller
deremot svarande kunskaper, hvaremot goda folkskolekunskaper borde
vara tillräckliga för inträde i den nedra afdelningen. Såsom vilkor för
inträde i skolan, vare sig i dess öfra eller nedra afdelning, borde dess¬
utom stadgas att den sökande minst ett hälft år deltagit i de vid ett
mejeri förefallande göromål.
Elevernes antal borde årligen utgöra i båda afdelningarna till¬
sammans högst 12, af hvilka en frielev i hvardera afdelningen. Detta
antal, som vore detsamma som förut årligen kunnat utbildas vid både
Alnarps och Ultuna högre mejeriskolor tillsammnas, kunde dock skolan
emottaga endast under förutsättning att den delades på två afdelningar.
Skulle deremot skolan fortfarande komma att inskränkas till eu högre
afdelning, kunde icke flera än sex elever antagas.
Elev i öfre afdelningen borde erlägga samma afgift som elev vid
institutet i andra årskursen, d. v. s. för närvarande 600 kronor, hvar-
32
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
emot afgiften i lägre afdelningen borde bestämmas till 400 kronor, för
hvilket belopp elev i denna afdelning skulle åtnjuta samma förmåner
som landtbrukslärlingarne vid Alnarp.
För undervisningen i skolan borde anställas en lärare i mejeri¬
skötsel, en assistent åt denne samt en mejeriinstruktör, hvilken sist¬
nämnde skulle hafva att under mejerilärarens öfverinseende handleda
lärjungarne vid deras praktiska arbeten och öfningar i mejeriet m. m.,
äfvensom i den nedra afdelningen meddela undervisning i något af de
der förekommande läroämnena. Derjemte borde institutets lärare vara
skyldige att meddela erforderlig undervisning vid skolan. Tillika skulle
för undervisning i byggnadslära antagas en extra lärare.
Det af institutsstyrelsen uppgjorda förslag till stat för skolan hade
följande lydelse:
Inkomster.
Afgifter för 5 elever i
^ it ^ tt i
öfra afdelningen
nedra
n
|
|
kr.
|
10,000: —
|
å kr.
|
600: —
|
|
3,000: —
|
å „
|
400: —
|
n
|
2,000: —
|
|
|
kr.
|
15,000: —
|
Utgifter.
Läraren i mejeriskötsel.................................... kr. 4,000
Assistenten
Instruktören.......................................................
Läraren i byggnads- och ångmaskinlära...
„ i husdjurslära för nedre afdelningen
För undervisning i skrifning, räkning och
i ladugårdsskötsel m. m........................
Laboratorie- och försökskostnader...............
Undervisningsmateriel ...................................
Bidrag till underhåll af inventarier, instru¬
ment m. m................................................
2 frielevplatser ...............................................
Mathållning: 5 elever i öfra afdelningen:
350 dagar å 1,30 pr dag ...
„ 5 elever i nedre afdelningen:
350 dagar å l,io pr dag ...
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
1,500
500
1,000
200
150
1,200
300
250:
900:
kr. 2,275: —
„ 1,925:-
kr. 10,000:
4,200: —
Transport kr. 14,200:
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
33
Städning och uppassning .........................
Bidrag till belysning och uppvärmning
Läkarevård och medicin.............................
Transport kr. 14,200
.................... „ 400
.................... „ 250
................... „ 150
Kronor 15,000
Lika med styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut hade landtbruks-
styrelsen ansett undervisningen vid den ifrågavarande läroanstalten
böra fördelas pa tva kurser. Deremot hade landtbruksstyrelsen varit
af olika mening med institutets styrelse i afseende å anstaltens ställ¬
ning. till landtbruksinstitutet vid Alnarp. Landtbruksstyrelsen ansåge
nemligen, att skolan borde anordnas, icke, såsom institutsstyrelsen före¬
slagit, såsom en afdelning af institutet, utan såsom en fristående an¬
stalt, ehuru under ledning af samma styrelse och föreståndare som in¬
stitutet. I .enlighet med denna uppfattning hade landtbruksstyrel-
sen föreslagit att anstalten skulle benämnas mejeriinstitut. Det förslag
till stadgar för detta mejeriinstitut, som styrelsen uppgjort och bifogat
sitt utlåtande, skilde sig i öfrigt från institutsstyrelsens förslag till plan
för undervisningen hufvudsakligen allenast derutinnan, att landtbruks¬
styrelsen såsom vilkor för inträde vid institutet uppstält den fordran,
att sökande .skulle hafva under minst ett år allvarligt deltagit i alla
vid ett mejeri förefallande göromål, medan institutsstyrelsen ansett ett
hälft års dylik verksamhet vara tillräcklig.
Vid det af institutsstyrelsen uppgjorda förslaget till stat hade
landtbruksstyrelsen, som ansett kostnaderna för mejeriinstitutet icke
kunna nedbringas under de af institutsstyrelsen beräknade, icke haft
något annat att erinra, än att lönen för läraren i mejeriskötsel syntes
kunna utan olägenhet nedsättas från 4,000 kronor 'till 3,500 kronor,
helst fri bostad kunde denne lärare beredas, samt att den för assisteuten
beräknade aflöningen, 1,500 kronor, syntes vara så låg, att lämplig-
person icke torde kunna beräknas komma att för denna aflöning åtaga
sig befattningen, hvadan samma aflöning syntes böla höjas till 2,000
kronor.
Den af institutsstyrelsen framlagda, af landtbruksstyrelsen i allt
väsentligt biträdda planen för undervisningens ordnande syntes de¬
partementschefen vara af beskaffenhet att kunna i hufvudsak godkäuuas.
Särskilt ansåge departementschefen institutsstyrelsen hafva för för¬
slaget om undervisningens fördelande på två skilda kurser förebragt
göda skäl. Hvad anginge frågan om läroanstaltens ställning till landt¬
bruksinstitutet och om dess benämning, vore, enligt departementschefens
Bill. till lii/csd. Vrot. 1893. 4 Sand. 1 Aid. 5 lläft. 5
34
Statsutskottets Utlåtande N.-o 7.
förmenande, något yttrande derom nu icke erforderligt, då denna frågas
lösning icke inverkade på undervisningsplanen och i allt fall vore af
underordnad betydelse.
Hvad anginge frågan om stat för anstalten, kölle departements¬
chefen före, att någon tids erfarenhet borde afvaktas, innan dylik de¬
finitivt faststäldes, och att de för anstalten under år 1894 erforderliga
statsmedel följaktligen borde anvisas allenast å extra stat. Vid sådant
förhållande ansåge sig departementschefen icke heller böra under¬
ställa Kongl. Maj:ts pröfning förslag till stat för anstalten för näst¬
kommande år, men ville dock redan nu nämna att, enligt hans för¬
menande, läraren i mejeriskötsel borde i aflöningshänseende likställas
med lektorerne vid Ultuna landtbruksinstitut, för hvilka Riksdagen år
1891 bestämt aflöningen till 3,000 kronor förutom tre ålderstillägg,
hvardera å 500 kronor, att vederbörande tillgodokomma efter respek¬
tive 5, 10 och 15 års tjenstgöring, med rätt för löntagaren att härvid
tillgodoräkna sig den tid, han före utfärdande af den nya staten för
institutet derstädes tjenstgjort i lärarebefattning, som i afseende å om¬
fånget af undervisningsskyldigheten vore med hans nya befattning jem¬
förlig. Huru stort belopp, som för år 1894 borde för ifrågavarande
lärarebefattning beräknas, borde således blifva beroende på huruvida
den, som till befattningen antoges, förut innehaft sådan befattning, att
han kunde anses vara berättigad att på grund deraf åtnjuta förhöjning
af aflöningen utöfver 3,000 kronor eller icke. Likaledes borde aflöningen
till assistenten i viss mån blifva beroende deraf, huruvida en. fullt
lämplig person kunde till befattningen erhållas för den af instituts-
styrelsen föreslagna aflöningen af 1,500 kronor eller ej. Hvad anginge
de aflöningsbelopp, tillhopa 1,350 kronor, som af institutsstyrelsen be¬
räknats för uppehållande af undervisningen i byggnads- och ångmaskin¬
lära, husdjurslära i den nedre kursen samt i skrifning, räkning m. in.,
hvilken undervisning enligt styrelsens plan syntes vara afsedd att åt¬
minstone delvis uppehållas af lärare vid landtbruksinstitutet, ansåge
departementschefen, då billigheten syntes kräfva att de lärare vid in¬
stitutet, hvilka, jemte uppehållande af undervisningen vid landtbruks¬
institutet, i någon högre grad deltoge i den nya läroanstaltens under¬
visning, derför erhölle någon gratifikation, någon afsevärd nedsättning
i nyss nämnda belopp, 1,350 kronor, icke vara att påräkna. Då i öf¬
rig^: institutsstyrelsens utgiftsberäkning icke gifvit anledning till någon
väsentligare anmärkning, syntes, äfven om möjligen utgifterna i deras
helhet för framtiden skulle kunna något nedbringas, försigtigheten bjuda
att icke beräkna det för 1894 erforderliga statsanslaget till lägre be¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
35
lopp än det af styrelsen föreslagna, eller 10,000 kronor, helst det icke
med säkerhet kunde påräknas, att elevafgifterna år 1894 komme att
uppgå till hela det beräknade beloppet, 5,000 kronor. Skulle det visa
sig, att statsanslaget icke till hela sitt belopp behöfde tagas i anspråk,
komme ju den möjliga besparingen statsverket till godo, då anslaget
uppfördes å extra stat.
På sätt departementschefen erinrat, uttalade senaste lagtima Riks¬
dag den åsigt, att möjlighet borde förefinnas att i någon mån ned¬
bringa kostnaderna för den högre mejeriundervisningen, då denna hädan¬
efter komme att meddelas vid allenast ett läroverk. Det nu framlagda
förslaget till denna undervisnings ordnande, mot hvilket förslag i dess
hufvuddrag utskottet icke funnit anledning till någon erinran, förut¬
sätter emellertid statsanslag till samma belopp, som förut utgått, ehuru
departementschefen vidgått, att utgifterna i deras helhet möjligen skulle
för framtiden kunna något minskas, i hvilket afseende man, enligt
departementschefens åsigt, dock borde afvakta, hvad erfarenheten kunde
komma att gifva vid handen. För sin del föreställer sig utskottet, att,
om verklig besparing skall kunna åstadkommas å denna utgiftspost,
åtgärder i sådant syfte böra vidtagas från första början af den nya
anstaltens verksamhet. Hvad åter angår möjligheten af en dylik be¬
sparing, har utskottet trott sig i det förslag till stat för anstalten, som
nu uppgjorts, finna stöd för Riksdagens i detta hänseende uttalade
mening. Af detta förslag och af hvad utskottet i öfrigt inhemtat
framgår nemligen, att samtlige, eller åtminstone de fleste, lärare skulle
vara gemensamma för så väl anstalten som Alnarps landtbruksinstitut
med dithörande lärlingskurs; och vid sådant förhållande synes det ut¬
skottet böra blifva föremål för närmare utredning, huru vida icke insti¬
tutet skäligen borde öfvertaga en något större anpart af de gemensamma
lärarnes aflöning, än som enligt statsförslaget är afsedt. Då äfven å
andra poster eu minskning synts utskottet möjlig, har utskottet vid
öfvervägande af samtliga på frågan inverkande omständigheter trott
sig kunna föreslå Riksdagen att vidtaga en nedsättning af 2,000 kronor
i det af Kongl. Maj:t äskade anslagsbeloppet.
Utskottet hemställer alltså,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt af Riksdagen bifallas, att Riksdagen, för
anordnande af högre undervisning i mejerihushållning
vid Alnarps landtbruksinstitut, för år 1894 anvisar å
extra stat ett anslag af 8,000 kronor.
36
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Ang. anslag
till byggnads¬
arbeten vid
Alnarp in. in.
[17 o 18.]
23:o) Kongl. Magt har föreslagit, att Riksdagen måtte dels af det
utaf Riksdagen år 1891 för bestridande af kostnaderna för byggnads¬
arbeten och ny värmeledning vid Alnarp in. m. beviljade anslag, 67,425
kronor, på extra stat för år 1894 anvisa återstående 14,425 kronor, dels
ock medgifva, att den besparing, som komme att uppstå å det för an¬
ordnande af högre undervisning i mejerihushållning vid Alnarps landt¬
bruksinstitut å extra stat för år 1893 anvisade anslag, 10,000 kronor,
finge användas för genomförande af förändrade anordningar i den nya
mej eri byggnaden vid Alnarp samt för anskaffande af möbler och inven¬
tarier, allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med styrelsens för institutet
i statsrådsprotokollel öfver civilärenden för den 14 januari 1893 omför-
mälda förslag.
Enligt hvad statsrådsprotokollet utvisar, har departementschefen
vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t hufvudsakligen anfört, att
med det år 1891 anvisade byggnadsanslaget afsetts, bland annat, uppförande
af en ny mejeribyggnad samt bostad åt förste läraren vid den högre
mejeriskolan vid Alnarps landtbruksinstitut. Sedan genom kongl. bref
den 12 maj 1892 medgifvits, att mejeribyggnaden finge uppföras i hufvud¬
saklig öfverensstämmelse med en af institutsstyrelsen insänd ritning, hade
emellertid nu styrelsen, med hänvisning till det af styrelsen afgifna för¬
slag till ordnande af den högre mejeriundervisningen vid Alnarp, i
skrifvelse den 1 oktober 1892 anmält, att bostäder vid institutet sakna¬
des ej blott åt den assistent och den mejeriinstruktör, som enligt be¬
rörda förslag borde vid mejeriskolan anställas, utan ock för det ökade
antalet elever derstädes, men att uti den nya mejeribyggnaden sådana
förändringar i afseende å inredningen kunde göras, att bostäder der¬
städes kunde bemälde personer beredas, hvarjemte styrelsen hemstält om
anvisande af härför nödiga medel, uppgående till 5,000 kronor för sjelfva
bostädernas anordnande och 1,000 kronor till anskaffande af nödiga in¬
ventarier dertill. Såsom eu tillgång, som härtill skulle kunna användas,
hade styrelsen hänvisat på den besparing, som å det för innevarande år
anvisade anslaget, 10,000 kronor, till anordnande af högre undervisning
i mejerihushållning vid institutet komme att uppstå i följd deraf, att det
ökade antalet elever vid mejeriskolan icke kunde intagas förrän den 1
november innevarande år.
Sedan landtbruksstyrelsen anbefalts att i anledning häraf afgifva
utlåtande, hade denna styrelse från institutsstyrelsen begärt utredning dels
i fråga om kostnaderna för anskaffande af nu ifrågavarande bostäder och
inventarier, dels ock i hvad mån nyssnämnda anslag kunde lemna till¬
gång till bestridande af dessa kostnader, hvarefter landtbruksstyrelsen
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
37
med utlåtande af den 12 december 1892 öfverlemnat en skrifvelse från
institutstyrelsen, hvilken deruti beräknat ifrågavarande kostnader sålunda:
för vissa tillägg och förändringar uti inredningen af det nya meje¬
riets öfra våning och vind för anordnande af bostäder för assistenten
och ökadt antal elever samt af en ritsal i enlighet med bifogad ritning
och kostnadsförslag............................................................. kronor 4,875: —
till skåp, ritbord, stolar, lampor m. fl. inventarier
i ritsalen ................................................................................... „ 425: —
till möbler och inventarier i assistentens bostad „ 300: —
d:o d:o i 4 elevrum.................................................. „ 400: —
summa kronor 6,000: —
Beträffande den påräknade besparingen å 1893 års anslag till högre
mejeriundervisning, hade styrelsen anfört, att, då den utvidgade kursen
vid den högre mejeriskolan icke kunde komma att taga sin början
förrän vid ett nytt läsårs ingång eller den 1 november 1893 och sålunda
under innevarande år komme att pågå allenast två månader, densamma
skulle komma att erfordra allenast en sjettedel af det belopp, 5,000
kronor, hvarmed anslaget blifvit för år 1893 höj dt utöfver det förut
anvisade beloppet, hvadan ett belopp af 4,166 kronor 67 öre vore att
tillgå för betäckande af ofvan omförmälda kostnader.
För egen del hade landtbruk sstyrelsen funnit de föreslagna förän¬
dringarna i mejeribyggnaden äfvensom de derför beräknade kostnaderna
icke gifva anledning till någon erinran samt hemstält, att till bestridande
af kostnaderna för de ifrågasatta arbetena m. m. måtte få användas
4,166 kronor 67 öre af de för anordnande af högre undervisning i
mejerihushållning vid Alnarps landtbruksinstitut för år 1893 anvisade
medel. Beträffande återstoden af det beräknade kostnadsbeloppet eller
1,833 kronor 33 öre hade styrelsen ansett institutsstyrelsen böra hän¬
visas att om dess betäckande göra framställning, sedan det visat sig, om
och i hvad mån öfverskott komme att uppstå å det af 1891 års Riksdag
till nybyggnader m. m. vid institutet beviljade anslag.
Då de af institutsstyrelsen för beredande af bostäder åt assistenten
och det ökade antalet elever vid den blifvande högre mejeriundervis¬
ningsanstalten vid Alnarp föreslagna förändringar i mejeribyggnaden,
liksom de öfriga förändringar, styrelsen i samband dermed ifrågasatt,
syntes departementschefen i hufvudsak lämpliga, ehuru tilläfventyrs vid
det definitiva fastställandet af ritning till arbetena vissa jemkningar kunde
visa sig erforderliga, samt till bestridande af kostnaderna härför lämp¬
ligen syntes kunna användas den besparing, som å omförmälda anslag
38
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
till högre mejeriundervisning komme att uppstå — hvilken besparings
belopp dock måste blifva beroende af den stat för ifrågavarande under¬
visningsanstalt, som Kongl. Maj:t framdeles kunde komma att fastställa
för månaderna november och december af innevarande år — men ett
dylikt användande af nämnda besparing icke kunde ega rum utan Riks¬
dagens medgifvande, ansåge departementschefen framställning derom böra
hos Riksdagen göras. Hvad af de ifrågavarande kostnaderna icke kunde
betäckas af nämnda besparing jemte det af 1891 års Riksdag beviljade
anslag till byggnadsarbeten in. m. vid Alnarp, syntes emellertid kunna
bestridas af andra till Kongl. Maj:ts disposition stående medel, hvadan
något särskildt anslag för ifrågavarande ändamål icke behöfde af Riks¬
dagen begäras.
Då hvad Kongl. Maj:t föreslagit icke gifvit anledning till någon
utskottets erinran, hemställer utskottet,
a) att Riksdagen må af det år 1891 för bestri¬
dande af kostnaderna för byggnadsarbeten och ny värme¬
ledning vid Alnarp m. m. beviljade anslag, 67,425
kronor, på extra stat för år 1894 anvisa återstående
14,425 kronor;
b) att Riksdagen må medgifva, att den bespa¬
ring, som kommer att uppstå å det för anordnande af
högre undervisning i mejerihushållning vid Alnarps
landtbruksinstitut å extra stat för år 1893 anvisade
anslag, 10,000 kronor, må användas för genomförande
af förändrade anordningar i den nya mejeribyggnaden
vid Alnarp samt för anskaffande af möbler och inven¬
tarier, allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med sty¬
relsens för institutet i statsrådsprotokollet öfver civil¬
ärenden för den 14 januari 1893 omförmälda förslag.
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.
Ang. anslag
till allmänna
landtbruks-
möten.
[19.]
24:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte såsom bi¬
drag till bestridande af kostnaderna för allmänna landtbruksmöten på
extra stat för år 1884 anvisa 7,500 kronor.
Utskottet, som tagit del af de numera afslutade räkenskaperna för
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
39
sjuttonde allmänna landtbruksmötet i Göteborg år 1891, har fast sin
uppmärksamhet vid det förhållande, att vissa utgiftsposter, särskildt
kostnaden för rese- och traktamentsersättningar, stigit till afsevärdt höga
belopp; och har utskottet med anledning häraf velat uttala den mening,
att vid kommande landtbruksmöten en nedsättning i antydda utgifter
bör ega rum.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må såsom bidrag till bestridande
af kostnaderna för allmänna landtbruksmöten på extra
stat för år 1894 anvisa 7,500 kronor.
25:o) Vidare och på grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda fram-
ställning för utskottet hemställa, manna landt¬
bruksmöten.
att Riksdagen må till prisb eldning ar vid allmänna [^^-J
landtbruksmöten för husdjur, redskap och maskiner
samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jord-
bruksalster å extra stat för år 1894 anvisa 12,500
kronor.
26:o) Med anledning af hvad Kongl. Maj:t i sådant hänseende a™la9
föreslagit får utskottet hemställa, kemiska
stationer.
att Riksdagen må såsom bidrag till underhåll af [21-]
sju kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas
behof — inom de orter, der landsting eller hushållnings¬
sällskap, hvart för sig eller i förening, förbundit sig
att upprätta laboratorium och bekosta lokal för detta
jemte bostad och hyresmedel för kemist och assistent
samt bekosta aflöningen till desse och laboratoriitj enaren
äfvensom årliga utgifterna för laboratoriets underhåll
samt till inköp af böcker och inventarier för stationens
behof — på extra stat för år 1894 anvisa ett anslag
af 4,000 kronor för hvarje station, eller tillhopa 28,000
kronor.
27:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem-
ställer utskottet, anstalter.
[22.]
40
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Ang. anslag
till en elev i
boskapsskötsel
och mejerihus¬
hållning.
[23.]
att Riksdagen, i likhet med hvad allt sedan år
1887 egt rum, må på extra stat för år 1894 till Kongl.
Maj:ts förfogande anvisa ett anslag af 10,000 kronor,
för att med högst 1,000 kronor för hvarje anstalt an¬
vändas till understöd åt sådana frökontrollanstalter, som
af landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig
eller i förening, understödjas med minst samma belopp
som statsbidraget och hvilka anstalter vilja underkasta
sig de vilkor och föreskrifter i afseende på analys¬
metoder och öfriga förhållanden, som af Kongl Maj:t
fastställas.
28:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte på extra
stat för år 1894 anvisa till utbildande af en elev i boskapsskötsel och
mejerihushållning 1,000 kronor.
Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har departements¬
chefen till statsrådsprotokollet erinrat, att landtbruksstyrelsen för hvar¬
dera af åren 1891, 1892 och 1893 bemyndigats att antaga en elev i
boskapsskötsel och mejerihushållning emot åtnjutande af ett utaf Riks¬
dagen på extra stat anvisadt årligt belopp af 1,000 kronor. Den sålunda
antagne eleven, hvilken borde åtfölja någondera af instruktörerne i boskaps¬
skötsel och mejerihushållning för att af honom handledas, hade dessutom
berättigats att åtnjuta rese- och traktamentsersättning i likhet med landt-
bruksstipendiaterne eller efter femte klassen i gällande resereglemente.
Uti skrifvelse den 30 september 1892 hade — meddelar departe¬
mentschefen vidare — landtbruksstyrelsen gjort framställning om an¬
visande jemväl för år 1894 af ett anslag å 1,000 kronor till utbildande
af en dylik elev. I sammanhang härmed hade styrelsen, med förmälan
hurusom sedan från och med år 1891 större mejeriutställningar, hufvud¬
sakligen enligt danskt mönster, börjat hållas i Malmö samt med stats¬
medel understödda nötboskapspremieringar inom rikets samtliga län, med
undantag af ett enda, år 1892 kommit till stånd, tillfälle till undervis¬
ning numera kunde beredas eleven äfven derigenom att han på styrelsens
uppdrag besökte dylika utställningar och premieringar, dervid han likväl
icke alltid kunde antagas komma att åtfölja någon af bemälde instruk¬
törer, hemstält, att bemälde elev måtte berättigas att, enligt samma
grunder, som gälde för landtbruksstipendiaterne, åtnjuta resekostnads-
och traktamentsersättning vid samtliga de resor inom landet, eleven på
uppdrag af landtbruksstyrelsen företoge. — Mot hvad landtbruksstyrelsen
sålunda föreslagit hade departementschefen icke något att erinra.
Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 41
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må på extra stat för år 1894 an¬
visa till utbildande af en elev i boskapsskötsel och
mejerihushållning 1,000 kronor.
29:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte till under¬
stöd åt svenska masskultur för eningen på extra stat för år 1894 anvisa ett
anslag af 10,000 kronor.
I tre sinsemellan till innehållet öfverensstämmande motioner, väckta
en inom. Första Kammaren, n:o 4, af herr G. Benedicks m. fl, och de
båda öfriga inom Andra Kammaren, n:o 87 af herr J. A. Johansson i
Strömsberg m. fl. och n:o 166 af herr P. G. Näslund, har åter före¬
slagits, att anslaget till svenska mosskulturföreningen måtte ökas från
10.000 till 15,000 kronor.
Till statsrådsprotokollet har departementschefen till en början er¬
inrat, att Riksdagen till understöd åt svenska mosskulturföreningen på
extra stat beviljat för hvardera af åren 1890 och 1891 5,000 kronor
samt för hvardera af åren 1892 och 1893 10,000 kronor; att Kongl.
Maj:t åren 1888, 1889, 1890 och 1891 såsom bidrag till utgifvande af
föreningens tidskrift af tillgängliga medel anvisat, hvartdera af de två
förstnämnda åren 600 kronor och hvartdera af åren 1890 och 1891
1.000 kronor; samt att Riksdagen beviljat 4,000 kronor till bestridande
af kostnaderna för föreningens deltagande i sjuttonde allmänna landt-
bruksmötets utställning i Göteborg år 1891.
Departementschefen har vidare omförmält, huru som föreningen
uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift anhållit om aflåtande till Riks¬
dagen af proposition om beviljande åt föreningen af ett statsanslag till
belopp af 15,000 kronor för år 1894.
Enligt en i ansökningen meddelad förslagsberäkning skulle förenin¬
gens utgifter under år 1894 utgöra: skuld från år 1893 3,765 kronor,
tidskriftens utgifvande 7,665 kronor, postporto 600 kronor, kulturför¬
söksverksamheten 7,600 kronor, reseersättningar 5,500 kronor, aflönin-
gar 10,900 kronor, inventarier och litteratur 1,000 kronor, årsmöten
1.000 kronor, hyror, arrenden och diverse utgifter 1,480 kronor. Till
betäckande af dessa, till ett sammanlagdt belopp af 39,510 kronor upp¬
gående utgifter hade föreningen beräknat det nu begärda statsanslaget,
15.000 kronor, anslag af hushållningssällskap och landsting 11,750 kronor,
ledamotsafgifter 6,600 kronor och inkomster af tidskriften 6,160 kronor,
eller tillhopa 39,510 kronor.
Bill. till Ililcsd. Vrot. 1893. i Sami. 1 Afd. 5 Höft.
Ang. anslag
till svenska
mosskultur¬
föreningen.
[24.]
G
42
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
En jemförelse mellan den nu gjorda beräkningen för år 1894 och
den i statsrådsprotokollet för den 13 januari 1892 omförmälda, af för¬
eningen uppgjorda utgiftsberäkning för innevarande år visade, att för år
1894 kulturförsöksverksamheten beräknats till 2,900 kronor mindre än
för år 1893, hvaremot beräkningen af följande utgiftsposter för år 1894
höjts, nemligen tidskriftens utgifvande med 665 kronor, reseersättningar
med 1,000 kronor, aflöningar med 800 kronor samt hyror, arrenden och
diverse omkostnader med 580 kronor.
Landtbruksstyrelsen, som öfver ansökningen afgifvit infordradt ut¬
låtande, hade deruti vitsordat, att föreningens verksamhet foitfarande
bedrefves på ett synnerligen gagnande och framgångsrikt sätt, och på
grund häraf samt då styrelsen icke funnit något att erinra vid den i
ansökningen gjorda beräkningen af föreningens inkomster och utgifter
för år 1894, förordat bifall till ansökningen.
Med afseende å hvad landtbruksstyrelsen rörande föreningens verk¬
samhet anfört, ansåge departementschefen denna fortfarande synnerligen
förtjent att med statsbidrag understödjas. Hvad åter anginge beloppet
af det bidrag, som sålunda för år 1894 borde föreningen tilldelas, sak¬
nade departementschefen allmängiltiga grunder att åberopa för att kunna
förorda högre bidrag än 10,000 kronor eller samma belopp, som för
innevarande år af Riksdagen anvisats.
Motionärerna hafva till stöd för sitt förslag allenast åberopat de
skäl, som funnes anförda i mosskulturföreningens ofvan omförmälda skrift
samt landtbruksstyrelsens deröfver afgifna utlåtande.
Vid behandling sistlidet år af ett utaf enskild motionär väckt för¬
slag, att anslaget till understöd åt mosskulturföreningen skulle från det
af Kongl. Maj:t äskade beloppet 10,000 kronor höjas till 15,000 kronor,
yttrade utskottet — efter att hafva lemnat en redogörelse för det ut¬
låtande i ämnet, som utskottet vid 1891 års riksdag afgifvit och deruti
utskottet, under framhållande af att staten syntes böra något kraftigare
än dittills skett understödja föreningens verksamhet, tillstyrkt anslagets
höjande från 5,000 till 10,000 kronor — att, ehuru utskottet fortfarande
erkände mossodlingens stora betydelse för vårt jordbruk och förty hölle
före, att fortsatt understöd från statens sida borde komma föreningen
till del, utskottet likväl icke ansåge sig, då det till föreningens under¬
stöd förut anvisade anslaget år 1891 höjts till dubbla beloppet, kunna
så snart förorda en ytterligare ökning åt detsamma; och hemstälde ut¬
skottet, att, med afslag å motionen, anslagsbeloppet måtte för år 1893
fastställas till 10,000 kronor. Utskottets hemställan godkändes af Andra
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
43
Kammaren men afslogs af Första Kammaren, som för sin del biföll
motionen. Vid gemensam votering segrade emellertid Andra Kamma¬
rens mening.
I öfverensstämmelse med den uppfattning i denna fråga, utskottet
sålunda förlidet år gjorde gällande, anser utskottet tidpunkten ännu icke
vara inne för staten att med så stort belopp, som motionärerna ifråga¬
satt, understödja föreningen; och utskottet finner ett ytterligare stöd för
denna sin åsigt i den omständighet, att Kongl. Maj:t, som haft att mot
hvarandra väga de kraf på statsunderstöd, som framstälts af olika närin¬
gars och intressens målsmän, icke funnit sig böra upptaga föreningens
yrkande på höjning af anslagsbeloppet,
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen med bifall till Kongl. Maj:ts fram¬
ställning, men med afslag å de i ämnet väckta motio¬
nerna, må till understöd åt svenska mosskulturförenin-
gen på extra stat för år 1894 anvisa ett anslag af
10.000 kronor.
30:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
och under åberopande af de skäl, som till stöd derför anförts till stats¬
rådsprotokollet (sid. 34 och 35), hemställer utskottet,
att Riksdagen må, för fortsättande under år 1894
af de geologiska undersökningarna och utgifvande af
derpå grundade kartor, afhandlingar och uppsatser,
bevilja ett extra anslag för samma år till belopp af
92.000 kronor.
Befrämjande i allmänhet af slöjderna.
31:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem¬
ställer utskottet,
att Riksdagen må på extra stat jemväl för år
1894 bevilja, till anställande af en andre instruktör i
husslöjd, 2,000 kronor.
32:o) Vidare hemställer utskottet,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts der-
Ang. anslag
till de geolo¬
giska under¬
sökningarna.
[25.]
Ang. anslag
till en andre
instruktör i
husslöjd.
[26.]
Ang. anslag
till väfskolan
i Borås.
[27.]
44
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Ang. anslag
till handels-
undervisning.
[28.]
om gjorda framställning, må på extra stat jemväl för
år 1894 bevilja dels, såsom bidrag till upprätthållande
af väfskolan i Borås — med vilkor att från Elfsborgs
läns landsting eller eljest tills kj utes ett belopp, mot¬
svarande minst hälften af statsanslaget — 3,800 kronor
och dels, såsom bidrag till aflönande af en andre lä¬
rare vid samma skola, 1,000 kronor, under vilkor att
enahanda belopp varder för ändamålet från nämnda
läns landsting eller eljest tillskjutet.
Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.
33:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte på extra
stat för år 1894 anvisa ett anslag af 27,000 kronor, för att af Kongl.
Maj:t anväodas till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och grossliandels-
societetens i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus praktiska handels¬
institut.
I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en
inom Andra Kammaren af herr O. A. Brodin, väckt motion (n:o 71),
deruti föreslagits, att, Riksdagen måtte bevilja och ställa till Kongl.
Maj:ts förfogande ett extra anslag af 15,000 kronor, att utgå år 1894
till resestipendier för unge män, som egnat sig åt handel och hvilka
i aflägsnare länder önskade vidare utbilda sig i yrket.
Af statsrådsprotokollet inhemtas, att departementschefen vid före¬
dragningen inför Kongl. Maj:t i minnet återkallat, hurusom styrelsen
för Sveriges allmänna exportförening i en till Kongl. Maj:t stöld skrift
af den 25 maj 1888 gjort framställning om vidtagande af åtgärder i
syfte att utbilda agenter för befrämjandet af exporten af svenska pro¬
dukter, i hvilket afseende styrelsen förestälde sig, att detta mål kunde
uppnås dels genom förbättrande af våra handelsskolor och dels genom
beredande af stipendier åt unge män, som egnade sig åt handelsyrket,
för att i utlandet förskaffa sig de derför erforderliga kunskaperna.
Sedan kommerskollegium häröfver afgifvit utlåtande (statsråds¬
protokollet sid. 36 och 37) hade — erinrar departementschefen vidare
— ärendet föredragits inför Kongl. Maj:t den 12 januari 1889 af då-
Statsutskottets Vtlåtatide N:o 7.
45
varande chefen för civildepartementet, dervid Kongl. Maj:t, som ansett
nödigt att, innan ärendet till slutlig pröfning företoges, närmare ut¬
redning åvägabragtes angående handelsundervisningens tillstånd inom
landet samt om och i sådant fall hvilka åtgärder till äfventyrs borde
vidtagas för denna undervisnings höjande, uppdragit åt kommerskolle¬
gium att verkställa eu dylik utredning; och hade kollegium i ut¬
låtande af den 21 april 1891 framlagt den äskade utredningen.
I detta utlåtande hade kollegium dill en början erinrat, att handels-
undervisningen här i landet för närvarande hufvudsakligen bedrefves
dels vid två mera omfattande läroverk, hvilka kunde anses såsom verk¬
liga haudelsläroverk eller handelsinstitut, nemligen Göteborgs handels¬
institut och grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans
Schartaus praktiska handelsinstitut, dels ock vid ett större antal, af
enskilda handelslärare inrättade s. k. handelsskolor. Vid de förra läro¬
verken lemnades en systematiskt ordnad undervisning i vissa för en
blifvande köpman nyttiga och erforderliga kunskapsgrenar, hvaremot
de senare läroverken i allmänhet icke afsågo någon på ett visst kunskaps-
mått baserad, sammanhängande och afslutad studiekurs, utan åsyftade
att bereda tillfälle för elever äfven med ganska ringa kunskaper att
genomgå fristående, längre eller kortare, undervisningskurser i olika
ämnen, förnämligast och oftast i bokhålleri och skrifning.
På sid. 37—40 i statsrådsprotokollet har departementschefen der¬
efter redogjort för hvad kollegium meddelat i afseende å de båda först¬
nämnda läroverkens uppkomst och organisation m. m. Utskottet får i
fråga härom hänvisa till denna redogörelse och vill här endast anmärka,
det kollegium upplyst bland annat,
beträffande Göteborgs handelsinstitut:
att detta stiftats år 1826 efter subskription inom handelsföre¬
ningen i Göteborg och börjat sin verksamhet samma år; att det stode
under Göteborgs stadsfullmägtiges och dess handelsförenings fullmäg-
tiges uppsigt och vård, närmast utöfvad af en utaf dessa myndigheter
tillsatt styrelse, bestående af fem personer; att till institutet af »Ren¬
strömska fonden» anvisats ett anslag af 120,000 kronor för uppförande
af eget hus; att institutet dessutom egde ett genom besparingar sam-
ladt kapital; och att undervisningen, som under läsåren 1885—1889
varit utsträckt till tre årskurser, från och med höstterminen sistnämnda
år till följd af ekonomiska svårigheter blifvit fördelad på allenast två
ettåriga klasser;
beträffande Frans Schartaus handelsinstitut:
att detta börjat sin verksamhet 1865, grundadt genom medel,
46
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
sammanskjutna bland inedlemmarne af Stockholms börs; att högsta led¬
ningen tillkomme eu styrelse, bestående af, förutom institutets direk¬
tor, tre ledamöter, valde genom deputerade af grosshandelssocieteten
i Stockholm; att läroverket egde två för dess ändamål af grosshandels¬
societeten uppförda byggnader, af hvilka den ena innehölle två läro¬
salar och bostad för direktor och den andra vore afsedd att bereda
en del af institutets lärjungar tillfälle till erhållande af hel inackorde¬
ring, dervid elev hade att erlägga för eget rum med möbler 300
kronor per läsår och, om han delade rummet med annan elev, 150
kronor samt dessutom för kost m. m. 50 kronor i månaden; och att
undervisningen, som i början af institutets verksamhet bestått i en
ettårig kurs, sedan 1871 meddelades i två ettåriga klasser;
äfvensom att inträdesfordringarna vore i hufvudsak lika vid båda
instituten, motsvarande ungefärligen det kunskapsmått, som erfordrades
för uppflyttning till nedre sjette realklassen vid de allmänna läroverken.
Efter att i sitt nyssberörda utlåtande hafva lemnat en öfversigt
öfver handelsundervisningen i Norge samt vissa främmande länder,
Danmark, Finland, Tyskland, Österrike-Ungern, Frankrike, Storbritan¬
nien och Irland, Italien, Schweiz, Holland och Belgien samt Nord-
Amerikas förenta stater, äfvensom anstält en kort jemförelse mellan
den svenska och hvar och eu af nyssnämnda främmande länders han-
delsundervisning, så vidt den kunde bedömas af läroverkens program
och tillgänglig litteratur i ämnet, hade kollegium — yttrar departements¬
chefen vidare — kommit till det hufvudsakliga resultat, att den svenska
handelsundervisningen, sådan den vore anordnad vid de båda handels¬
instituten, icke kunde sägas i allmänhet vara underlägsen den, som
utlandets motsvarande läroverk förmådde lemna, samt att undervisningen
vid de båda handelsinstituten öfver hufvud vore efter våra förhållanden
väl afpassad samt kunde lemna ett ganska tillfredsställande resultat.
Derefter hade kollegium emellertid anfört, att hvad som deremot
vid studiet af de svenska handelsskoleförhållaudena måste falla i ögonen
vore det relativt ringa antal elever, som vid handelsinstituten sökte sin
utbildning. Medel-elevantalet hade vid Göteborgs handelsinstitut för 10 år
varit 65 och vid Schartaus för 6 år 49. Dessa medeltal kunde näppe¬
ligen anses stå i något rimligt förhållande till hela antalet af dem, som
egnade sig åt handels- eller bankrörelse eller industriel verksamhet.
Antalet af alla dessa personer kunde visserligen icke för det närvarande
exakt uppgifvas, men enligt befolkningsstatistiken för 1880, hade då antalet
handelsbokhållare, agenter och banktjenstemän öfverstigit 12,000, samt
cirka 650 personer varit sysselsatta å sågverkskontor. Den svenska
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
47
industrien och handeln hade sedan dess ej obetydligt gått framåt, så
att antalet af med kontorsgöromål nu sysselsatte personer sannolikt
vore vida större. Och om äfven för alla dessa en teoretisk handels-
fackunderbyggnad icke kunde anses vara absolut nödvändig, skulle
dock för ett betydande antal bland dem en sådan vara af väsentlig
nytta.
Med hänsigt till möjligheten att egna alla eleverna en tillräcklig
uppmärksamhet, kunde emellertid vid handelsinstituten icke flere än 25
elever i första klassen och några, men ej många, flere i den högre på
en gång undervisas. För att handelsinstituten skulle kunna lemna en
fullgod undervisning åt ett större antal elever, måste alltså parallel-
klasser inrättas.
En lifligare tillströmning af elever till handelsinstituten motver¬
kades dock i väsentlig mån af de höga elevafgifterna, som der fordrades.
Under det att undervisningen vid de allmänna läroverken vore i det
närmaste kostnadsfri, måste för undervisningen erläggas vid Göteborgs
handelsinstitut första året 280 kronor och det andra 320, samt vid F.
Schartaus handelsinstitut båda åren 225 kronor för år. Och då dertill
komme, att nyttan af en för en blifvande köpman särskildt afpassad
undervisning ännu icke vore allmänt insedd, vore det lätt förklarligt,
att vederbörande målsmän hellre läto de unga personer, hvilka af dem
vore beroende, fullfölja sina studier vid de allmänna läroverken än vid
handelsinstituten, äfven då de hade för afsigt att låta de unga söka
sin framtid i kontorsverksamhet eller handel.
Sedan kollegium ytterligare framhållit, att enligt dess tanke rätta
vägen till befrämjande af den allmänna köpmannabildningen i landet
bestode deri att, med bibehållande i hufvudsak af den omfattning
studiekurserna vid våra handelsinstitut redan egde, åstadkomma tillfälle
för ett större antal unga personer att vid sådana handelsinstitut vinna
en teoretisk underbyggnad för sin blifvande verksamhet i handelns tjenst,
och att för ernåendet af detta önskningsmål anslag af allmänna medel
borde beredas till en början åt de redan bestående handelsinstituten,
på det att de dymedelst måtte kunna i betydligare mån nedsätta sina
elevafgifter och få tillfälle att inrätta parallelklasser, hade kollegium
slutligen sammanfattat sina åsigter i fråga om den egentliga handels-
uudervisningen i vårt land sålunda:
att de båda högre svenska handelsinstituten kunde anses ganska
väl fylla sin plats och meddela för en blifvande köpman ganska till¬
fredsställande förkunskaper;
att de åtgärder, som till handelsundervisningens främjande i vårt
48
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
land borde vidtagas, icke borde bestå i ökning af lärokurserna eller
höjande af inträdesfordringarna vid handelsinstituten, utan i beredande
af möjlighet för ett större antal elever att vid handelsinstituten erhålla
undervisning, hvilket mål skulle uppnås derigenom, att anslag af stats¬
medel anvisades, dels för att sätta handelsinstituten i tillfälle att i all¬
mänhet sänka sina elevafgifter och öppna parallelklasser, dels ock för
att bereda friplatser och stipendier för behöfvande och framstående
elever;
att fast aflönade lärare i de vigtigaste fackämnena borde anställas;
att handelsinstituten borde förses med åskådningsmateriel och
verktyg för undervisningen i varukännedom; samt
att språkundervisningen under senare året borde meddelas af in-
födde tyska, engelska och franska lärare.
Departementschefen har vidare omförmäla att styrelserna för ofvan-
nämnda båda handelsinstitut hvar för sig i skrivelser den 1 december
1891 och den 30 januari 1892, med åberopande af kommerskollegii ut¬
låtande af den 21 april 1891, anhållit om understöd af statsmedel, der¬
vid styrelsen för Göteborgs handelsinstitut anfört bland annat:
att institutet mottoge ett stort antal lärjungar från andra orter än
Göteborg och således icke blott fylde ett lokalt behof, utan äfven vore
till nytta för landet i dess helhet, hvilket framginge deraf, att bland
363 lärjungar, hvilka åren 1881—1890 vid institutet inskrifvits, endast
142 varit hemma i Göteborg, under det att 221 eller öfver 60 procent
haft sin hemort i andra delar af riket;
att, oaktadt storleken af elevafgifterna, 280 kronor för första och
320 kronor för andra året, institutets inkomster under flera år icke
varit tillräckliga att betäcka utgifterna;
att inkomsterna, utom elevafgifterna, vore dels 3,000 kronor om
året i anslag af Göteborgs stadsfullmägtige, dels räntan å ett institutet
tillhörigt kapital, hvilket den 31 december 1890 belöpte sig till 64,423
kronor 21 öre, dels ock hyror, inflytande för upplåtelse af lokaler i in¬
stitutets rymliga och tidsenliga läroverks hus, hvilket blifvit. till läro¬
verket skänkt af stadsfullmägtige, mot vilkor att institutet skulle hafva
sex frielever årligen;
att emellertid, såsom nämnts, inkomsterna icke räckt till att betäcka
utgifterna, hvilka under åren 1884—1890 vexlat mellan högst 32,793
kronor 30 öre till lägst 22,265 kronor 97 öre, hvarför ofvannämnda
kapital minskats från 73,841 kronor 62 öre den 31 december 1884 till
nyssnämnda belopp 64,423 kronor 21 öre den 31 december 1890; och
hade styrelsen anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes bereda institutet ett
Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 49
tillräckligt stort anslag för att sätta detsamma i stånd att genom elev-
afgifternas sänkande göra sin undervisning tillgänglig för en större
allmänhet, äfvensom att, i händelse af ett växande elevantal, tillgodose
undervisningen genom inrättande af parallelklasser och möjligen åter¬
införande af en tredje klass eller hållande af fortsättningskurser för
sådana personer, som ansåge sig behöfva vidare utbildning i ett eller
annat ämne, äfven sedan de börjat sin praktiska verksamhet.
Beträffande storleken af ett sådant anslag, hade styrelsen vidare
andragit, att den borde vara sådan, att elevafgifterna kunde nedsättas
till en tredjedel af deras nuvarande belopp eller till 100 kronor om
året; att, enligt ett vid ansökningen fogadt kostnadsförslag (se stats¬
rådsprotokollet sid. 45), institutet, för att med en sådan sänkning af
elevafgifterna kunna utan alla förändringar uppehålla undervisningen
efter den nuvarande planen, skulle behöfva ett årligt anslag af 11,000
kronor, och, för att sättas i stånd att i händelse af behof öppna en
parallelklass, 15,000 kronor årligen, samt, i händelse af nödvändigheten
att inrätta en parallelafdelning af hvardera klassen, 19,000 kronor;
hvarförutom för införandet å nyo af en tredje klass, som äfven kunde
tjena till meddelande af fortsättningskurser, ett anslag af ytterligare
4,000 kronor blefve behöfligt.
Styrelsen för Frans Schartaus handelsinstitut hade i sin ifråga¬
varande ansökning hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes bereda detta
handelsinstitut ett anslag af statsmedel, tillräckligt stort för att sätta
institutet i stånd dels att genom nedsättning af elevafgifterna och
inrättandet af ett antal friplatser göra undervisningen lättare till¬
gänglig äfven för mindre bemedlade, dels att genom öppnandet af en
parallelafdelning för den högre klassen få undervisningen i det hela
mera ändamålsenligt ordnad än hittills varit möjligt, samt äfven att, i
samband med beredandet af lärosal för denna nya afdelning, få tillfälle
att genom inredandet af en välbehöflig särskild lokal för varusamling
och laboratorium bättre kunna tillgodose det vigtiga läroämnet varu¬
kunskap; och hade styrelsen, med hänvisning i öfrigt till kommerskollegii
merberörda utlåtande den 21 april 1891, särskild! påpekat, dels att den
nuvarande drvga årsafgiften, 225 kronor, som vore mångdubbelt större än
årsafgifterna vid de allmänna läroverken, samt frånvaron af friplatser
vid institutet uppenbarligen måste göra det svårt eller omöjligt för
många mindre bemedlade ynglingar att begagna sig af institutets under¬
visning, och detta särskilt för sädane, som ej hade sitt hem i Stock¬
holm, dels ock att i sjelfva verket Frans Schartaus handelsinstitut be-
Bih. till Iliksd. Prot. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 5 Iläft. 7
50
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
söktes af ett stort antal elever från andra orter än hufvudstaden, i det
att af de 334 elever, som under de senaste sju läsåren 1885—1892
blifvit vid institutet inskrifna, blott 130, eller omkring 39 procent, varit
från Stockholm och de återstående 204, eller ej mindre än 61 procent,
från öfriga delar af riket, hvarjemte styrelsen vidare anfört, att institutet
kunde påräkna följande årliga inkomster, nemligen:
årligt anslag al grosshandelssocieteten........................ kronor 7,000: —
elevafgifter å 225 kronor af i medeltal 48 elever .. „ 10,800: —
tillsammans kronor 17,800: —
under det att de årliga utgifterna belöpte sig till 17,700 kronor, vid
kvilket. förhållande någon nedsättning i elevafgifterna för närvarande
icke vore möjlig;
att för åvägabringande af en sådan nedsättning till 100 kronor
per år ett tillskott till de årliga inkomsterna skulle erfordras, som, un¬
der antagande af en freqvens af 50 elever per år, uppginge till 5,700
kronor, eller, om derjemte 6 frielevplatser inrättades, till 6,300 kronor;
att, hvad anginge inrättandet af en parallelafdelning för den högre
klassen, styrelsen likaledes ville hänvisa till hvad kommerskollegium
härom anfört, nemligen att den förändring borde vidtagas, att institutets
tvååriga kurs med de allmänna läroverkens 5:te realklass såsom bas
borde fasthållas såsom en helhet, och att derför eu särskild klass med
ettårig kurs borde inrättas för dem, som aflagt studentexamen eller
annars innehade vissa högre förkunskaper, hvarigenom man skulle und¬
vika de ganska stora, på olikhet i elevernas ålder, allmänna mognad
och kunskaper beroende olägenheterna vid undervisningen i den högre
klassen, der nu, jemte de från den lägre klassen kommande eleverna,
äfven lärjungar från de allmänna läroverkens tvenne högre klasser samt
studenter mottoges;
att det för öfrigt torde kunna anses gifvet att, om elevafgifterna
nedsattes, det derigenom ökade tilloppet af elever redan i och för sig
skulle nödvändiggöra öppnandet af en ny afdelning; samt
att plats för den nu ifrågasatta parallelklassen för det närvarande
icke funnes i institutets hus, som nu blott inrymde tvenne lärosalar
och expeditionsrum jemte boställs våning åt rektor, men att genom
förhyrande af annan bostad åt rektor utrymme för den nya lärosalen
lätt skulle kunna vinnas äfvensom rum för eu hittills känbar! saknad,
särskild lokal för varusamling och laboratorium, eu utvidgning, som
likaledes af kommerskollegium framhållits såsom synnerligen önskvärd
hvad särskild! Schartaus handelsinstitut beträffade, då nemligen Göte¬
borgs handelsinstitut redan egde eu dylik lokal.
Statsutskottet* Utlåtande N:o 7.
51
Styrelsen, som upplyst, att de kostnader, som inredandet af den
nya lärosalen samt lokalen för varumuseum och laboratorium komme
att föranleda, kunde bestridas med eu institutet tillhörig mindre fond,
hade slutligen, under förutsättning af fortsatt bidrag från Stockholms
grosshandelssocietet med 7,000 kronor för år, beräknat, att beloppet af
det statsanslag, som erfordrades för genomförande af hvad styrelsen
ifrågasatt, utgjorde 12,000 kronor för år enligt en vid ansökningen
fogad kostnadsberäkning (se statsrådsprokollet sid. 47 och 48).
Kommerskollegium, som den 3 mars 1892 inkommit med infordradt
utlåtande i anledning af handelsinstitutens ansökningar, hade dervid —
meddelar departementschefen — tillstyrkt beredande af årliga anslag
åt Göteborgs handelsinstitut till belopp af 15,000 kronor, för att sätta
institutet i stånd att sänka årliga elevafgifterna till 100 kronor och
inrätta en parallelafdelning, samt åt Schartaus handelsinstitut till belopp
af 12,000 kronor, att användas till elevafgifternas nedsättande till 100
kronor för år, inrättande af 6 frielevsplatser och till underhåll af ej
mindre en parallelafdelning till den högre klassen än äfven varumuseum
och laboratorium, hvarvid dock för åtnjutande af de föreslagna under¬
stöden borde bestämmas följande vilkor och förbehåll, nemligen:
att årligt understöd från Göteborgs stadsfullmägtige för Göteborgs
handelsinstitut och från grosshandelssociteten i Stockholm för Schar¬
taus handelsinstitut fortfarande utginge till minst samma belopp som
hittills; att Kongl. Maj:t skulle ega att i hvardera institutets styrelse
insätta eu ledamot; att statsunderstöden ej finge utbetalas förr, än
genom inspektion af sakkunnig person, som af Kongl. Maj:t årligen
utsåges, visshet hvarje gång vunnits, att undervisningen vid instituten
bedrefves i sådan omfattning och utsträckning samt på sådant sätt, att
den kunde anses med institutens ändamål öfverensstämmande; samt
att, beträffande särskildt Schartaus institut, kostnaden för läroverkshusets
lämpande för den nya parallelklassen och varumuseet med laboratorium
bestriddes af institutets egna medel.
För egen del har departementschefen hufvudsakligen anfört, att
den af kommerskollegium verkstälda utredningen rörande beskaffenheten
af handelsundervisningen i vårt land och åtskilliga andra länder syntes
gifva vid handen, att vår handelsundervisning, hvilken hufvudsakligen
meddelades vid de båda förenämnda instituten i Göteborg och Stock¬
holm, till sin beskaffenhet vore jemförbar med och till och med öfver-
träffade undervisningen i vissa andra kulturländer. Hvad som dock
enligt departementschefens tanke vore af största vigt, det vore att
handelsundervisningen meddelades under sådana vilkor, att ett större
52
Statsutskottet Utlåtande N:o 7.
antal än nu vore händelsen kunde få tillfälle att tillgodogöra sig den¬
samma. Här, likasom i afseende å ej mindre flera andra grenar af
specialundervisning än äfven den allmänna undervisningen, läge det i
statens intresse att söka underlätta undervisningens spridning. Men
då, när det vore fråga om det första steget på denna väg hvad handels-
undervisningen beträffade, det icke gerna kunde blifva tal om att på
statens bekostnad från grunden inrätta nya läroverk, blefve det för
staten nödigt inskränka sig till att söka bispringa de redan befintliga
läroverken, så att de sattes i stånd att åt ett större antal personer
meddela undervisning på sådana vilkor, att allmänheten ville och kunde
deraf begagna sig. Af hvad så väl kommerskoliegium som styrelserna
för de båda handelsinstituten i ärendet anfört framginge nödvändig¬
heten af att elevafgifterna sänktes, för att det skulle kunna påräknas
att elevantalet i någon nämnvärd grad ökades; och ansåge sig de¬
partementschefen böra biträda hvad härutinnan ifrågasatts, nemligen
att elevernas årsafgifter, som, efter hvad förut nämnts, utgjorde i
medeltal vid Göteborgs institut 300 kronor och vid Schartaus institut
225 kronor, nedsattes till 100 kronor, med skyldighet derjemte för
hvardera institutet att mottaga 6 frielever.
Det ökade elevantal, som till följd af afgifternas sänkande efter
all anledning vore att emotse, betingade med nödvändighet anordnande
af parallelafdelningar, åtminstone vid de öfre klasserna, hvilket der¬
jemte för undervisningens jemna gång vore önskvärdt med hänseende
till den olika grad af allmän bildning, som kunde hos eleverna före¬
komma. Innan vidare erfarenhet vunnes, syntes dock parallelafdelningarna
kunna inskränkas till en vid hvardera institutet, och likaså syntes
höra anstå med anordnandet af den utaf styrelsen vid Göteborgs handels¬
institut föreslagna tredje årsklassen.
Hvad beträffade beloppen af de statsunderstöd, som, under förut¬
sättning att instituten inrättade sig i öfverensstämmelse med de nu
angifna grunderna, kunde ifrågakomma, ansåge departementschefen hvad
kommerskollegium derutinnan föreslagit kunna af honom för nästkom¬
mande år biträdas, nemligen att understöden skulle utgå med 15,000
kronor till Göteborgs handelsinstitut och med 12,000 kronor till Schartaus
handelsinstitut; och syntes emot de af kollegium för öfrigt uppstälda
vilkor och förbehåll för statsunderstödens åtnjutande i hufvudsak icke
skäligen kunna göras annan anmärkning, än att det måste anses väl
strängt att för kontrollens skull fordra, både att i styrelserna insattes
ledamöter för statens räkning och att särskild inspektion skulle ega rum.
Derest ifrågavarande båda handelsinstitut blefve stälda under
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
53
kontroll af staten, kunde, enligt departementschefens förmenande, af
derifrån utgående elever en eller annan, som visade synnerligen fram¬
stående fallenhet för köpmannayrket, af statsmedel tilldelas stipendium
för att i främmande länder vidare utbilda sig, och såmedelst skulle
jemväl det andra af de önskemål, som af styrelsen för Sveriges all¬
männa exportförening i dess framställning af den 25 maj 1888 upp-
stälts, kunna komma att i hufvudsak realiseras. Något särskildt an¬
slag för detta ändamål behöfde åtminstone till en början icke af Riks¬
dagen äskas. För närvarande förelåge således allenast fråga om stats¬
anslag till de båda handelsinstituten i riket. Denna fråga afsåge na¬
turligtvis en statsutgift af mera stadigvarande art, men som någon
tids erfarenhet erfordrades för att bedöma, med hvilket belopp anslaget
borde för eu längre framtid i riksstaten uppföras, hemstälde departe¬
mentschefen för närvarande endast om anslagets anvisande på exti-a stat.
Beträffande de skäl, hvilka motionären anfört till stöd för sitt
ofvan omförmälda förslag, tillåter sig utskottet hänvisa till sjelfva
motionen.
Hvad först angår Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning, så
delar utskottet den uppfattning, som ligger till grund för densamma,
eller att staten, då den understödjer annan specialundervisning, jemväl
bör uppmärksamma och främja handelsundervisniugen. Att under för
handen varande förhållanden detta bör ske genom anvisande af anslag
till de båda redan befintliga handelsinstituten, på det att dessa må
kunna blifva i tillfälle att genom sänkta afgifter draga till sig ett
större elevantal, anser utskottet, efter den utredning, som till statsråds¬
protokollet lemnats angående undervisningens ståndpunkt vid instituten
samt dessas ekonomiska förhållanden, likaledes fullt rigtigt. Men i
fråga om beloppet af de anslagsmedel, hvilka böra för ändamålet an¬
visas, hyser utskottet en mot Kongl. Majrts något afvikande mening.
Den anslagsberäkning, som förekommer i det kongl. förslaget, förut¬
sätter nemligen, att afgifterna skulle för samtliga betalande elever be¬
stämmas till ett i jemförelse med nuvarande afgifter så lågt belopp
som 100 kronor. Då emellertid erfarenheten visat, att åtskilliga yng-
54
Statsutskottett Utlåtande N:o 7.
lingar i god ekonomisk ställning vinna inträde vid instituten — ett
förhållande, som med säkerhet kan påräknas komma att fortfara —
samt någon anledning icke synes utskottet förefinnas att för dessa
ynglingar nedsätta afgifterna — åtminstone icke i den betydande mån,
som ifrågasatts — har utskottet förestält sig, att det af Kongl. Maj:t
åsyftade målet skulle kunna på ett för statsverket mindre betungande
sätt vinnas, om, i likhet med hvad vid andra läroverk eger rum,
full afgift, motsvarande den nu utgående och till sitt belopp af veder¬
börande styrelse bestämd efter för handen varande förhållanden, fort¬
farande erlades af en del af eleverne, under det att, på samma gång
som frielever skulle antagas, den åsyftade nedsättningen af afgiften
kom me blott eu del af de betafande eleverne till godo. Endast med
afseende å de lärjungar, som mot nedsatt afgift eller afgiftsfritt vid
instituten åtnjöte undervisning, skulle således statsverket träda emellan,
och härigenom skulle auslagsbehofvet komma att i icke obetydlig mån
nedbringas, på samma gång möjlighet borde uppstå att öka antalet
frielever utöfver hvad Kongl. Maj:t afsett.
På grund af verkstäld förslagsberäkning har utskottet trott sig
finna, att med den af utskottet ifrågasatta anordningen ett anslag al
15,000 kronor skulle blifva för ändamålet till fyllest; och borde, enligt
utskottets förmenande, öfverlemnas åt Kongl. Maj:t ej mindre att för¬
dela anslaget mellan de båda instituten, under förbehåll att instituten
af Göteborgs stadsfullmägtige och grosshandelssocieteten i Stockholm
erhölle årliga bidrag till minst samma belopp som hittills, än äfven
att i öfrigt för medlens tillgodonjutande uppställa lämpliga vilkor i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad af departementschefen blifvit
uti sådant hänseende ifrågasatt, med iakttagande likväl af den jemk¬
ning, hvartill förändrade bestämmelser angående elevernas utgifter
kunde föranleda.
Vidkommande derefter det af herr Brodin väckta förslaget om
anslag till resestipendier för unge män, Indika egnat sig åt handels-
yrket, så har, enligt hvad statsrådsprotokollet utvisar, departements¬
chefen stält i utsigt, att dylika stipendier skulle i vissa fall kunna till¬
delas från handelsinstitutet utexaminerade elever, utan att särskildt
anslag åtminstone till en början behöfde af Riksdagen äskas. Vid
sådant förhållande och då, såsom motionären äfven autydt, export¬
föreningen på sista tiden börjat utdela stipendier af ifrågavarande art,
anser utskottet skäl icke förefinnas för Riksdagen att för närvarande
vidtaga någon åtgärd i motionens syfte.
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
55
På grund af hvad nu blifvit anfördt, får utskottet hemställa,
a) att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt af Riksdagen bifallas, att Riksdagen
på extra stat för år 1894 anvisar ett anslag af 15,000
kronor, för att af Kongl. Maj:t användas till under¬
stöd åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandels-
societetens i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus
praktiska handelsinstitut, under förutsättning, hvad
Göteborgs handelsinstitut beträffar, att Göteborgs stads-
fullmägtige och, hvad Schartaus handelsinstitut be¬
träffar, att grosshandelssocieteten i Stockholm fort¬
farande till instituten lemna årligt understöd till minst
samma belopp som hittills, samt på de vilkor i öfrigt,
som Kongl. Magt kan finna skäligt bestämma; och
b) att herr Brodins ofvannämnda motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
34:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställ¬
ning och under hänvisning till den redogörelse i ämnet, som finnes
meddelad till statsrådsprotokollet (sid. 51), hemställer utskottet,
att Riksdagen må jemväl för år 1894 på extra
stat anvisa ett anslag af 20,000 kronor, att af Kong].
Maj:t användas för att åt alster af svensk industri och
svenska näringar bereda afsättning i främmande länder.
Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.
35:o) Med anledning af hvad Kongl. Maj:t under denna anslags-
titel äskat, hemställer utskottet,
att Riksdagen — under vilkor att bergsskolorna i
Filipstad och Falun med dertill hörande skolor för
bergsarbetare komma att jemväl under år 1894 fort¬
sätta sin verksamhet i enahanda omfång och utsträck¬
ning som hittills och underkasta sig den inspektion,
Kongl. Maj:t finner skäligt bestämma — må, i likhet
med hvad förut för flera år egt rum, på extra stat
för år 1894 anvisa ett belopp af 14,000 kronor att
till brukssocietetens fullmägtige i jernkontoret ut¬
betalas.
Ang. anslag
till främjande
af svenska
alsters afsätt¬
ning i
utlandet.
[29.]
Ang. anslag
till bergs¬
skolorna i
Filipstad och
Falun.
56
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Ang. anslag
till anordnan¬
de af fabriks¬
inspektion.
L»i-3
Ang. ersätt¬
ning för gjorda
förskott.
[32.]
Anordnande af fabriksinspektion.
36:o) På grund af Kong!. Maj:ts derom gjorda framställning får
utskottet hemställa,
att Riksdagen må, för anordnande af fabriks¬
inspektion, på extra stat jemväl för år 1894 anvisa till
aflöning åt tre inspektörer 15,000 kronor, med 5,000
kronor till hvardera, för år räknadt, och till bestridande
af kostnaden för skrifbiträden och likartade utgifter
1,800 kronor, eller till hopa 16,800 kronor.
Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.
37ro) Af statsrådsprotokollet inhemtas, att statskontoret hos Kongl.
Maj:t anmält, det embetsverket för utgifter, som vore af beskaffenhet
att böra under sjette hufvudtiteln ersättas, förskjutit följande belopp,
nemligen:
ersättning till Blekinge läns ränteri för derifrån till länsmannen
H. Bolling, såsom innehafvare af bostället \ mantal n:r 1 Möllekulla,
förskjuten räntegodtgörelse för tiden från den 14 mars 1890 till den
14 mars 1891 för från bostället exproprierad jord ... kronor 45: 2 8
till länsmannen S. Lundbohm från Elfsborgs läns
ränteri utbetald ränta för tiden från den 7 juni 1890
till den 14 mars 1891 å till statskontoret levererad
ersättning för jord, som tagits i anspråk från läns-
mansbostället Rennelanda stommen n:r 1 ..................... ,, 7: 6 9
godtgörelse för afkomst af boställen, som enligt
kongl. brefvet den 31 maj 1878 innehafvare afläns-
manstjenster, hvarmed boställen varit förenade, egt
undfå i anledning deraf att företrädarne åtnjutit, far-
d ags år ..................................................................................... „ 2,990: —
resekostnadsersättning och traktamente samt arf-
voden åt ledamöterne af den utaf Kongl. Maj:t den
20 juni 1890 tillsatta komité för utarbetande af för¬
slag till ändring af grufvestadgan i fråga om dispo¬
sitionsrätten öfver mineralfyndigheter å viss kronojord
samt utgifter för inköp af böcker samt för tryckning
och renskrifning för komité»............................................ „ 3,721: —
Summa kronor 6,763: 9 7.
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
57
Vidare ifrågakomme, enligt hvad departementschefen meddelat,
till ersättande af Riksdagen åtskilliga utgifter, som under år 1892
blifvit bestridda för genomförande af åtskilliga anordningar till förhin¬
drande af kolerans införande i riket. För detta ändamål hade nemligen
på grund af Kongl. Maj:ts derom fattade beslut dels åtskilliga observa-
tionsanstalter äfvensom vid Fejan i Stockholms skärgård en karantäns-
plats anordnats, dels åtskilliga flottan tillhöriga kanonbåtar och andra
fartyg utlagts vid vissa observations- och karantänsplatser för ut¬
öfvande af erforderlig bevakning samt för att tillhandagå de vid dessa
platser anstälde läkare, hvarjemte vissa andra åtgärder för ändamålet
vidtagits. Ehuru kostnaderna härför ännu icke vore till fullo kända,
ansåge departementschefen likväl de kostnad sbelopp, å hvilka uppgifter
nu vore tillgängliga, böra vid 1893 års riksdag anmälas till godtgörande.
Dessa kostnadsbelopp vore:
utgifter, som af medicinalstyrelsen till 1892 års slut bestridts af
det belopp, 75,000 kronor, som statskontoret på grund af kongl. bref
af den 21 juli och den 22 oktober nämnda år till slyrelsen under för-
skottstitel utanordna! för genomförande af det genom förstberörda
kongl. bref föreskrifna anordnandet af observations- och karantäns-
anstalter ............................................................................... kronor 62,811: o 2
utgifter, som af flottans station i Stockholm
bestridts i följd af förläggande dels af en ångslup
jemte en mindre roddbåt vid Fejans karantänsplats,
dels af en kanonbåt vid Känsö, dels ock af eu
kanonbåt vid Juniskärens observationsplats; upp¬
gående dessa utgifter, enligt af marinförvaltningen
meddelad uppgift, till......................................................... „ 18,188: 42
Summa kronor 80,999: 44.
Sammanlagda beloppet af de förskott, som sålunda nu borde till
ersättande af Riksdagen anmälas, utgjorde alltså 87,763 kronor 41 öre.
Med tillämpning af grundsatsen om anslags bestämmande till
jemnt tal af kronor har Kongl. Maj:t föreslagit, att Riksdagen måtte, till
betäckande af ofvan omförmälda, förskottsvis bestridda utgifter, anvisa
ett extra anslag af 87,764 kronor.
Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.
Bih. till Iiiksd. Frot. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 5 Raft.
8
Ang. ifråga-
satt anslag till
betalning af
det s. k.
Långebro-
bolagets skuld
m. in.
58 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
38:o) I en inom Andra Kammaren af herrar friherre W. G. von
Schwerin och N. Nilsson i Skärhus väckt 'motion, ti:o 74, har föreslagits,
dels att Riksdagen ville anslå för år 1894 ett belopp af 50,000 kronor till
betalande af det så kallade Långebrobolagets skuld; dels ock att Riks¬
dagen behagade besluta skrifvelse till Konungen om att Kongl. Maj:t
täcktes vidtaga åtgärder, hvarigenom skyldigheten att bygga och under¬
hålla Långebro öfver Helgeå i Kristianstad för framtiden skulle till¬
komma dem, det enligt nya väglagen vederborde.
Med afseende ä hvad motionärerna anfört till stöd för förslaget,
hänvisar utskottet till sjelfva motionen.
Utskottet förehade vid 1890 års riksdag till behandling en af
friherre von Schwerin väckt motion, deruti föreslagits, att Riksdagen
måtte besluta skrifvelse, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder,
hvarigenom skyldigheten att bygga och underhålla Långebro invid
Kristianstad öfver Helgeå bragtes i öfverensstämmelse med de i nu
gällande lag och författningar stadgade grunder; att ett anslag af 6,000
kronor om året måtte ställas till disposition af Kongl. Maj:ts befall’-
ningshafvande i Kristianstads län eller annan lämplig myndighet för
att användas till förräntning och amortering af brointressenternas
skuld; samt att, om detta bifölles, i skrifvelsen till Kongl. Maj:t måtte
inryckas, att Kongl. Maj:t täcktes förordna allmänt ombud att deltaga
i årliga revisionen af brons räkenskaper och afgifva berättelse om
huru anslaget anväudts.
I det yttrande, utskottet afgaf öfver denna motion (punkten 33
af utlåtandet n:o 7), anförde utskottet, att, ehuru den i motionen väckta
frågan, efter den framställning deraf, motionären lemnat, syntes ut¬
skottet i viss mån förtjent af uppmärksamhet, hölle utskottet likväl
före, att någon åtgärd från Riksdagens sida i det af motionären angifna
syftet icke i sakens dåvarande outredda skick borde vidtagas, helst
utskottet ansåge, att Kongl. Maj:ts uppmärksamhet å de omförmälda
förhållandena borde i första hand genom de i saken intresserades åt¬
görande påkallas; och blef utskottets afstyrkande hemställan af båda
kamrarne bifallen.
Enligt hvad utskottet inhemtat, har brobolagets direktion sedermera
den 30 september 1891 ingått till Kongl. Maj:t med anhållan, det
Kongl. Maj:t täcktes i proposition till Riksdagen föreslå Riksdagen
att bevilja Långebrobolaget dels ett årligt anslag af 1,800 kronor till
brons framtida underhåll, motsvarande medeltalet af underhållskostnaden
under åren 1880—1889, dels ock för en gång ett bidrag af 40,000
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
59
kronor till afbetalning af bolagets då till 80,089 kronor 21 öre uppgående
skuld, öfver denna ansökan har Kongl. Maj:t infordrat yttrande från
vederbörande embetsverk; men har ärendet der ännu icke slut¬
behandlats.
Då således frågan om statsbidrag till gäldande af bolagets skuld
är föremål för utredning från Kongl. Maj:ts sida, samt det lärer
ankomma på de brobyggnadsskyldige sjelfva att vidtaga sådana åt¬
gärder, hvarigenom frågan om den framtida byggnads- och underhålls¬
skyldighetens ordnande i öfverensstämmelse med den nya väglagens
föreskrifter, må blifva i vederbörlig ordning pröfvad och afgjord, hem¬
ställer utskottet,
att herrar friherre von Schwerins och Nilssons
förevarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
39:0) I en inom Första Kammaren af herr W. Wallin väckt motion, Ay- i^ar.
n:o 9, har föreslagits, dels att Riksdagen ville utlästa ett pris a utfinnande af
minst 150,000 kronor att, mot uppfinningens öfverlåtande till staten, t
utbetalas till den, som utaf vanlig bränntorf fabrikmessigt framstälde J framställa
ett torfkol, som i afseende å pris, fasthet, volym och bränslevärde torfko1 m■ m-
någorlunda — eller i det närmaste — uppfylde dessa egenskaper hos
vanliga stenkol, samt ett pris å 50,000 kronor att utbetalas till den,
hvars uppfinning ej fullständigt uppfylde föregående vilkor, men hvarå
kunde vidare byggas;
dels ock att Riksdagen ville bevilja 50,000 kronor till understöd
åt obemedlade, som vid försök med frambringande af torfkol af förut
nämnda egenskaper gjorde sig deraf förtjente.
Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag,
hänvisar utskottet till sjelfva motionen.
Då, för den händelse någon skulle lyckas lösa problemet att
framställa ett torfkol med de egenskaper, motionären angifvit, det
ekonomiska värdet af denna uppfinning uppenbarligen skulle blifva så
stort, att uppfinnaren ingalunda skulle befinnas villig att för den af
motionären beräknade köpeskillingen öfverlåta uppfinningen till staten,
och då det icke gerna synes kunna ifrågakomma, att staten skulle
till uppmuntrande af experiment i denna väg anvisa så betydande
belopp, som motionären föreslagit, hemställer utskottet,
att herr Wallins förevarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
60
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
öfver Kong]. Maj:ts under sjette hufvudtiteln gjorda förslag om
anvisande på extra stat för år 1894 af medel till vägars anläggning och
förbättring, bro- och hamnbyggnader samt vattenkommunikationer och torr¬
läggning af vattensjuka marker har utskottet i sitt utlåtande n:o 16 af-
gifvit yttrande.
Beträffande Kongl. Maj:ts äfven under sjette hufvudtiteln fram¬
lagda förslag dels till utförande af nya byggnader och anläggningar vid
statens jernväg strafik, dels till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens
redan trafikerade jernvägar, dels till afslutande af arbetena å stambanan
mellan Vännäs och Öfver-Luleå och banans förseende med rörlig materiel,
samt dels om medel för inköp af malmvagnar för Luleå—Gellivara-banan
kommer utskottet framdeles under riksdagens lopp att afgifva utlåtande.
Likaledes kommer utskottet framdeles att yttra sig i anledning
af väckt motion angående beviljande af årligt anslag såsom bidrag till
bekostande af en isbrytare för Stockholms skärgård och Mälarens större
segelleder.
Stockholm den 17 februari 1893.
På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Reservationer:
vid punkten 4:o (angående ändring i staten för landtbruksstyrelsen):
af herrar A. Persson, P. Andersson, G. Eriksson, P. Pehr son,
H. Andersson, O. Jonsson, S. G. von Frusen, L. Jönsson, N. Petersson,
A. P. Danielson, P. Holm och J. P. Jansson, hvilka ansett, att utskot¬
tets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
61
»Då Riksdagen år 1889, med anledning af kongl. proposition i
ämnet, beslöt att anvisa medel till inrättande af en landtbruksstyrelse,
erhöll denna styrelse den sammansättning och dess sekreterare den
lön, som af Kongl. Maj:t. föreslagits. Så vidt utskottet kunnat finna,
har någon förändring i landtbruksstyrelsens åligganden sedan dess
upprättande icke föreskrifvits, och i följd häraf borde icke heller nu
på grund af den korta erfarenhet, som hittills kunnat vinnas, för¬
ändringar i dess organisation företagas. Försigtigheten synes bjuda,
att, om för närvarande en förstärkning af styrelsen tillfälligtvis skulle
erfordras vare sig för erhållande i vissa fall af en juridiskt bildad
persons uttalande eller för beredande under någon del af året af ökad
möjlighet för styrelsens medlemmar till inspektionsresors företagande,
denna förstärkning åtminstone tills vidare icke på annat sätt beredes
än genom tillfällig adjunktion af sekreteraren, för hvilken till ersätt¬
ning härför kunde, såsom ock redan lärer hafva förekommit, beredas
någon lättnad i vissa af de göromål, som eljest åligga honom, genom
extra biträdes anställande.
På grund häraf hemställer utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas»;
vid punkten 7:o mom. a (angående åtgärder för befrämjande af
hafsfisket vid rikets vestra och södra kuster):
af herrar A. Persson, P. Andersson, G. Eriksson, P. Pehrson,
H. Andersson, O. Jonsson, S. G. von Friesen, P. Holm och J. P. Jans¬
son, som yrkat, att utskottets yttrande och förslag i denna del måtte
erhålla följande lydelse:
»Vid senaste — — åtgärd föranleda. Det senare momentet af
utskottets hemställan bifölls af båda kamrarne, men i fråga om det
förra mom. stannade dessa i olika beslut, i det att^Andra Kammaren
utan vare sig votering eller diskussion biföll mom., medan åter Första
Kammaren afslog detsamma, dock först efter votering och med en
öfvervigt af allenast 14 röster.
Då utskottet i denna fråga fortfarande^hyser^samma uppfattning,
som utskottet nästlidet år gjorde gällande, anser sig utskottet, med
särskild hänsyn till den jemförelsevis ringa röstskilnaden i Första
Kammaren, nu böra i anledning af hvad motionären föreslagit rörande
fisket vid vest- och sydkusten göra enahanda hemställan, som förlidet,
år; och föreställer sig utskottet, att kostnaden för den utredning, som
62
Stadsutskottets Utlåtande N:o 7.
kan finnas erforderlig, bör kunna bestridas af till fiskerinäringens under¬
stöd anvisade eller eljest tillgängliga medel, utan att särskildt anslag
behöfver af Riksdagen för ändamålet äskas.
Hvad åter angår motionärens förslag rörande ostkusts- och söt-
vattensfiskena, så after detta förslag en så genomgripande förändring
i den för föga mera än tre år sedan genomförda nya administrationen
af dessa med vestkust- och delvis äfven sydkust-fisket olikartade samt
i och för sig mindre betydande fisken, att någon åtgärd i förslagets
syfte icke synes utskottet för närvarande böra af Riksdagen vidtagas.
På grund af hvad nu blifvit anfördt, hemställer utskottet:
a) att Riksdagen, med anledning af herr Ljung¬
mans förevarande motion n:o 10, må i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga i
öfvervägande, huru en verksam administration af hafs-
fisket så väl vid rikets vestkust som ock, om så af
förhållandena funnes påkalladt, vid dess sydkust
lämpligen måtte kunna bringas till stånd;
b) att herr Ljungmans motion n:o 10 i öfrigt
icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda»; och
vid punkten 22:o, (angående anslag till högre mejeriundervisningen
vid Alnarp):
af herrar grefve G. Sparre, V. N. Ekenman, R. G. von Hedenberg,
O. W. Odelberg, F. A. Boström, friherre F. W. von Otter, G. D. R.
Tornerhjelm, E. Fränekel, friherre J. T. Gripenstedt, friherre C. G. A.
Klingspor, F. F. Pettersson och I. Kerfstedt, hvilka ansett, att utskottets
yttrande, och förslag i denna punkt bort erhålla följande lydelse:
»Mot den plan för ordnande af den högre mejeriundervisningen,
för hvilken i statsrådsprotokollet redogjorts, har utskottet icke funnit
anledning till någon erinran. Hvad senaste lagtima Riksdag uttalade
om möjligheten att vid den ifrågavarande undervisningens koncentre¬
rande på ett ställe kunna i någon mån nedbringa kostnaderna för den¬
samma, synes utskottet visserligen fortfarande ega giltighet, helst om
lönen åt läraren i mejeriskötsel, såsom departementschefen ifrågasatt,
bestämmes till 3,000 kronor i stället för 4,000 kronor årligen. Men
då, enligt hvad departementschefen tillika framhållit, detta skulle komma
att bero på, huruvida den, som till befattningen antoges, förut innehaft
sådan befattning, att han kunde anses vara berättigad att på grund
deraf åtnjuta ett eller flera ålderstillägg eller icke, samt i allt fall —
Stadsutskottets Utlåtande N:o 7.
63
om det skulle visa sig, att anslaget icke till hela sitt belopp behöfde
tagas i anspråk — den möjliga besparingen komme statsverket till
godo, då auslaget uppföres å extra stat, anser utskottet någon ned¬
sättning i det föreslagna beloppet för närvarande icke böra ifrågasättas.
Utskottet hemställer för den skull,
att Riksdagen må, för anordnande af högre under¬
visning i mejerihushållning vid Alnarps landtbruks¬
institut, å extra stat för år 1894 anvisa ett anslag
af 10,000 kronor»;
vid punkten 33:o (angående anslag till handelsundervisning):
af herrar P. Andersson, II. Andersson, L. Jönsson och C. Andersson
i Hamra, hvilka yrkat, att utskottet måtte hemställa om afslag å Kongl.
Majrts i ämnet gjorda framställning.
Herrar C. Lundeberg, A. G. Svedelius, H. P. P. Tamm, friherre
A. R. von Kr center, K. Bohnstedt och C. Persson hafva begärt få anteck-
nadt, att de icke deltagit i förestående hufvudtitels behandling inom
utskottet.
64
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Bil.
Tabell öfver ordinarie anslagen
1893 års riksstat anslår:
|
|
|
Indelning och dermed jemförlig
|
|
|
|
Anvisning i
kontant.
|
anvisning, pä förslag.
|
|
Summa.
|
|
|
|
|
Friheter.
|
Ersättningar.
|
|
|
|
Kronor.
|
ö.
|
Kronor.
|
ö.
|
Kronor.
|
ö.
|
Kronor.
|
0.
|
|
6,500
|
_
|
■ _
|
.
|
_ _
|
_
|
6,500
|
_
|
|
36,000
|
—
|
- -
|
—
|
- -
|
—
|
36,000
|
—
|
|
17,000
|
—
|
- -
|
—
|
- -
|
—
|
17,000
|
—
|
|
76,700
|
—
|
|
|
|
|
76,700
|
—
|
|
64,600
|
—
|
- -
|
—
|
- -
|
—
|
64,600
|
—
|
|
33,000
|
—
|
- -
|
—
|
- -
|
—
|
33,000
|
—
|
|
59,900
|
|
|
|
|
|
59,900
|
|
|
108,800
6,000
|
|
|
|
|
|
108,800
|
|
|
—
|
- -
|
—
|
- -
|
—
|
6,000
|
—
|
|
87,422
|
—
|
|
|
|
|
87,422
|
—
|
|
2,651,227
|
—
|
|
|
|
|
2,651,227
|
—
|
|
133,700
|
—
|
|
|
|
|
133,700
|
—
|
|
27,800
|
—
|
|
|
|
|
27,800
|
—
|
|
239,000
|
_
|
|
|
|
|
239,000
|
__
|
|
10,847
|
—
|
6,635
|
—
|
1,664
|
—
|
19,146
|
—
|
|
250,000
|
—
|
|
*
|
|
250,000
|
—
|
|
354
|
—
|
25
|
—
|
—
|
—
|
379
|
—
|
S:gr
|
3,808,850
|
--
|
6,660
|
—
|
1,664
|
—
|
3,817,174
|
—
|
T:pt| 3,808,850
|
—
|
6,660
|
—
|
1,664
|
—
|
3,817,174
|
—
|
Civil-
Statsmiuistern, lönefyllnad, förslagsanslag, högst .......
Statsråden utan departement, 3 å 12,000 kronor........
Departementschefen ........................................................
Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli ....
Kommerskollegium...........................................................
Bergsstaten........................................................................
Statistiska centralbyrån:
Aflöningsmedel för statistiska centralbyrån ............
Reservationsanslag:
Till bibliotekets underhållande................................
„ arfvoden åt tillfälliga biträden samt till
„ officiella statistiska trycket ............................
„ en statistisk tidskrift........................................
„ utarbetande af en aflönings- och pensions-
Landtmäteristaten ............................................................
Rikets ekonomiska kartverk, reservationsanslag *)........
Öfverståthållareembetet....................................................
Landsstaterna i länen (deraf 90,000 kronor reservations-
Ökas med ....................................................................
Väg- och vattenbyggnadsstaten (deraf tvenne särskilda
och till vägundersökningar, hvartdera å 30,000
Landtbruksstyrelsen. Nuvarande belopp ...................
Ökas med ....................................................................
Ålderstillägg, förslagsanslag............................................
Gästgifvares friheter ........................................................
Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag ............
Färjor och färjekarlar ....................................................
*) öfver detta anslag kommer utskottet att framdeles afgifva utlåtande.
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
65
Lätt. A.
under riksstatens Sjette hufvudtiteJ.
departementet.
............................................ 1,500: —
vikariatsersättningar ............ 12,200: —
.............................................. 15,800: —
............................................... 1,000: —
statistik ............................... 1,000: —
28,400: —
31,500:
anslag). Nuvarande belopp.................... 2,651,227: —
.................................................................. 1,075: —
reservationsanslag till expenser för allmänna arbeten
kronor)...............................................................................
........................................................................ 27,800: —
........................................................................ 1,000: —
Säger
Förslag till blifvande riksstat:
Anvisning i
kontant.
Kronor.
6,500
36.000
17.000
76,700
64,600
33.000
ö.
59,900
108,800
6,000
87,422
2,652,302
133,700
28,800
239.000
10,847
250.000
354
Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förtlag.
Friheter.
Kronor.
6,635
25
3,810,925|
6,660 —
Ersättningar.
Kronor.
Summa.
Transporti 3,810,925|-
6,660|'—
1,604
1,664
1,664!-
Kronor.
6,500
36.000
17.000
76,700
64,600
33.000
59,900
108,800
6,000
87,422
2,652,302
133,700
28,800
239.000
19,146
250.000
379
3,819,249|—
3,819,249|-
Jiih. till liiksd. Prof. 1893. 4 Sami, 1 Afd. 5 Häft.
9
»36
Statsutskottets Utlåtande N.-o 7.
1893 års riksstat anslår:
Kronor.
Tpt
3,808,850!—
12,0001—
190,400 -
49.500 -
105;00Q -
48.500 -
11,500
8,700
42,000
S:gr! 531,100
63.000— I
50,000 -!
4,500 —
2 2,700—
108,550l—1
30.000— 1
15,850—I
43.000— i
118,541 —
Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag.
|
Summa.
|
|
Friheter. j Ersättningar.
|
|
|
Kronor. ö.
|
Kronor.
|
ö.
|
Kronor.
|
i
Ö.
|
6,660
|
— T,664
------------__
|
—
|
3,817,174
|
|
-It
.ToaotJI
1
|
.0 ,-nnOT:
|
J
|
.'1^'TO'V
|
|
!
|
|
|
12,000
|
|
______
|
|
190,400
|
—
|
—_-_~1_
|
__ ■
|
_
|
49,500
|
—
|
' ' _. •_; j_
|
—__ *—-
|
—
|
105,000
|
—
|
i.......; _ ♦ —
|
____—
|
—
|
48,500
|
-
|
i__1
|
_ —
|
—
|
63,500
|
-]
|
___ ; —
|
— —
|
—
|
11,500
|
|
j
|
|
—
|
8,700
|
—
|
1 _ _ !__
|
—
|
_
|
42,000
|
-
|
i--i-
|
|
|
531,100
|
_
|
■ rf *1 o ^ | q j /. ^ *
Jordbruket, handeln
Reservations-
ervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna-
understöd för landtmannaskolor)............................
allmänhet af slöjderna.
1,560
1,070
4,567;—
12,000—---
Diverse
63.000 — Skiften och afvittringar, reservationsanslag ................
50.000 •—Utfiyttuingshjelp efter skiften, förslagsanslag ............
4,500 — Odlingshjelp för krononybyggare, förslagsanslag ........
8,827 — Jordförluster genom kanal- och väganlaggningar, för-
109,620 — Hästafvel^ förbättrande, reservationsanslag (deraf sär-
30.000 — Till förekommande och hämmande af smittosamma
15,850 — Karantänsinrättningen på Känsö, förslagsanslag ........
43.000 — Rese- och traktamentsersättningar, förslagsanslag ....
118,5411— Skrifmaterialier och expenser, ved m. va., förslagsanslag.
Ökas för jemnande af hufvudtitelns slutsumma med
12,000j—[Extra utgifter, reservationsanslag ................................
S;grj 448,141|
S:a 4,788,091
2,630[—I
9,290 —
4,567:-
6,231!-
455,338;
4,803,612i-
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
67
Förslag till blifvande riksstat:
8 ItiJ liB
i Anvisning i
kontant.
Joll)i»u /'imf i j a i
Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag.
1/irmö 11x1 n
Friheter.
Ersättningar.
och näringarne.
anslag.
Kronor, "t ö. j Kronor.
Transport; 3,8J0,925|—| 6,660
.tslnsfnstffiqs&iivjiO
8. t Kronor.
1,664
I-
Kronor. ! ö.
—| 3,819,249—
näringar (deraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor till
|
12,000
|
—
|
|
'J+n
|
|
f—>} 12,000|—j
|
|
190,400
|
|
- _
|
—
|
|
— 190,400 —!
|
|
49,500
|
|
- -
|
—
|
|
-! 49,500—!
|
näringar .......................................................................
|
105,000
|
-i-
|
— ->j
|
-T-
|
—rjf -
|
—ii, r 105,000 —:
|
|
48,500
|
-rf-»
|
jifr&b v-f
|
—
|
:: .-tT rrr- ■
|
- 48,500—;
|
. _ .n/.A - J 4 ,t: •> ] -I
|
63,500
|
—
|
cf* — — .(•
|
-1 , ,
|
MTn-rmif-n—r-!
|
r-: 63,500—1
|
|
11,500
|
—
|
|
—
|
- -
|
—1 11,500 —
|
|
8,700
|
—
|
|
—
|
- -
|
— 8,700|—
|
|
42,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—| 42,000 —
|
Säger! 531,100|—[--- | -|
1—|It 531,100|-
anslag
63,000 —
50,000i—i
4,500 —
2,700 — i
108,550 —
slagsanslag........................................................................
skridt 50,000 kronor till prisbelöningar för hästar)....
sjukdomar bland husdjuren, förslagsanslag ................ 30,000
........................................................................................... 15,850
...........................................................................................; 43,000
Nuvarande belopp.................................... 118,541: — i
................................................................•••• _ 2ÉL~i 118,565
............................................................................................1 12,000
Säger ~ 448,165
Surnmaj 4,790,190
1,560 —
1,070'—
4,567 —
(53,000 —
50,000;—
4,500!—
8,827 —i
109,620 —
30.000 —
15,850 —
43.000 —i
118,565
12,000
2,6301— 4,5671-1 455,362
9,190|— 6,2311—; 4,805,711
68
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Bil. Litt. B.
Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Sjette hufvudtitel.
Civildepartementet.
Kronor.
Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:
För handhafvande af kontroll å försäkringsanstalterna ............
Rikets ekonomiska kartverk:*)
Till de ekonomiskt-geografiska kartarbetena i Norrbottens län och
vissa delar af Vesterbottens län.................................... 31,000: —
de ekonomiska kartarbetena i öfriga delar af riket.... 45,000: —
Öfverståthållareembetet :
Till utgifvande af “Polisunderrättelser"................................................
Landsstaterna i länen:
Till aflöning m. m. åt särskild polisstyrka på landet ........ 65,000:
ersättning för juridiskt biträde åt de svenske lapparne
i Norge samt till lappfogdar och lappförmän ............ 10,000: ■
Väg- och vattenbyggnadsstaten:
1 Till undersökningar af mindre hamnar och farleder äfvensom till upp- j
rättande i vissa fall af planer till anläggning eller ombyggnad af
broar ....................................................................................................
I
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar :
Till aflöningar och öfriga utgifter vid Ultuna landtbruks¬
institut................................................................................ 29,000: —
4,500
76,000
15,000
75,000
5,000
Transport 29,000: •
175,500
') Öfver dessa anslag kommer utskottet att framdeles afgifva utlåtande.
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
69
Transport 29,000: —
Till nya byggnader vid Ultuna landtbruksinstitut och jord¬
egendom m. ro................................................................. 19,000: —
För anordnande af högre undervisning i mejerihushållning
vid Alnarps landtbruksinstitut........................................ 8,000: —
Till byggnadsarbeten och ny värmeledning vid Alnarp m. m. 14,425: —
’:r' t; '■■'it. ' .it”. ■ . .; vr i f U.\ vi
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar :
Bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landt-
bruksmöten..................................................................... 7,500: —
Till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöteu för hus¬
djur, redskap, maskiner m. m..................................... 12,500: —
Bidrag till underhåll af sju kemiska stationer för jord¬
brukets och näringarnes behof........................................ 28,000: —
Till understöd åt frökontrollanstalter.................................... 10,000: —
„ utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejeri¬
hushållning ........................................................................ 1,000: —
„ understöd åt svenska mosskulturföreningen ................ 10,000: —
För de geologiska undersökningarne .................................... 92,000: —
Befrämjande i allmänhet af slöjderna:
Till anställande af en andre instruktör i husslöjd ............ 2,000: —
Bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås och till
aflönande af en andre lärare vid samma skola............ 4,800: —
Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart:
Till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens
i Stockholm handelsskola, Frans Scbartaus praktiska handelsinstitut
i Stockholm....................................................................... 15,000: —
„ beredande åt alster af svensk industri och svenska
näringar af afsättning i främmande länder ................ 20,000: —
Befrämjande i allmänhet af bergsbruket:
Till bergsskolorna i Filipstad och Falun ................................................
Fabriks inspektion :
För anordnande af fabriksinspektion .......................................................
Transport
Kronor.
175,500
70,425
161,000
6,800
35,000
14,000
16,800
479,525
70
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Transport
Diverse anslag:
Till ersättning för af statskontoret förskottsvis bestridda
utgifter .......................................L........................,.......... 87,764: —
Till utförande af nya byggnader och anläggningar vid
statens jernvägstrafik *) ................................................ 500,000: — j 587,764;
Kronor. i Ö. ■
472,525
Summa j 1,067,289)—!
*) Öfver detta anslag kommer utskottet att framdeles afgifva utlåtande.
ni1
ili’!
}>lintgiii 9'ibni;
nV
»00..
j5«>nov;
ioqenaTj
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
71
Bil. Litt. C.
Tabell öfver extra ordinarie anslag utom hufvudtitlarne.
Till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens trafikerade jern-
vägar *) ................................................................................................
Summa
Kronor. | ö.
_L
i
i
I
500,000j—
500,000!—
’) Öfver detta anslag kommer utskottet framdeles att afgifva utlåtande.