Statsutskottets Utlåtande N:o 59.
1
N:o 59.
Auk. till Riksd. kansli den 18 april 1893, kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl Maj:ts proposition angående dis¬
position af inflytande köpeskilling för kronan tillhörig
mark i qvarteren Edelman mindre och Krabaten i Stock¬
holm m. m. (I. A.)
Under åberopande af bifogadt protokoll öfver finansärenden för den
24 februari innevarande år, har Kongl. Majrt i eu samma dag till Riks¬
dagen aflåten, till statsutskottets förberedande behandling remitterad pro¬
position (n:o 30) föreslagit Riksdagen att medgifva:
att till Stockholms stad måtte på de i stadsfullmägtiges i Stockholm
skrifvelse till Kongl. Maj:t den 26 januari 1891 närmare angifna vilkor
få för utvidgning af Skeppare-, Kaptens- och Grefgatorna under egande-
rätt öfverlåtas den i qvarteren Edelman mindre och Krabaten belägna,
kronan tillhöriga mark, som i skrifvelsen till dylik upplåtelse ifrågasatts;
att, derest vid auktion, som jemlikt 1875 års Riksdags beslut skulle
förrättas för försäljning af de tomter, i hvilka kronans ifrågavarande egen¬
domar blifvit styckade, antagligt anbud å sådan tomt icke erhölles, tomten
måtte i den ordning, Kongl. Maj:t pröfvade lämpligt bestämma, under hand
föryttras;
att inflytande köpeskillingar för omförmälda tomter måtte inlevereras
till statskontoret för att derstädes förvaltas och förräntas såsom en särskild
Bih. till Kiksd. Prot. 1893. 4 Sami. 1 Afil. 44 Häft. (N:o 39.)
1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 59.
»fond för anordnande af lokaler för statens embetsverk i hufvudstaden»,
att af Kong! Maj:t, efter inhämtande i hvarje fall af Riksdagens med¬
gifvande, för sagda ändamål disponeras; samt
att Riksdagen till utgående från nämnda fond, i den mån medel
derstädes blefve tillgängliga, måtte anvisa ett belopp af 73,000 kronor till
restaurering utvändigt, i öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar och
kostnadsförslag, af det s. k. gamla kungshuset.
Till förenämnda statsrådsprotokoll erinrar departementschefen, huru¬
som 1875 års Riksdag med bifall till en af Kongl. Maj:t gjord framställning
beslöt, att de Kongl. Maj:t och kronan tillhöriga, af veterinärinstitutet då
disponerade tomterna n:is 1 och 3 i qvarteret Edelman mindre samt n:o 1
i qvarteret Krabaten i Stockholm med der befintliga byggnader finge, när
institutet blifvit till den för detsamma afsedda nya lokal i qvarteret Ved-
bäraren och tillgränsande delar af lägenheten Djursborg och Ladugårds¬
gärdet förflyttadt, på offentlig auktion försäljas samt att behållna köpe¬
skillingen derför skulle till riksgäldskontor aflemnas.
Sedan anmäldt blifvit, att veterinärinstitutets flyttning till sin nya
lokal kunde beräknas vara verkstäld till den 1 oktober 1880, hade Kongl. Maj:t
den 30 juli samma år anbefalt öfverintendentsembetet att öfvertaga vården
och förvaltningen af förstnämnda fastigheter äfvensom att, efter den för¬
delning af egendomen, som embetet kunde finna lämplig, låta anställa
behörigen utlyst auktion till samma egendoms försäljning för kronans
räkning och underställa de blifvande köpeanbuden Kongl. Maj:ts pröfning.
Med anledning åt väckt fråga om uppförande på de ifrågavarande
tomterna af byggnad för ett konst- och industrimuseum hade emellertid
Kongl. Maj:t den 22 april 1881 förklarat, att med försäljningen af kro¬
nans berörda fastigheter skulle tills vidare anstå.
Sedan frågan om uppförande på omförmälda plats af ett konst- och
industrimuseum förfallit och en af Kongl. Maj:t till Riksdagen år 1887
afbiten framställning, att tomten i qvarteret Edelman mindre skulle få
användas till plats för nybyggnad åt nya elementarskolan, blifvit af Riks¬
dagen afslagen, hade Kongl. Maj:t, som fann frågan om de ifrågavarande
tomternas försäljning böra inom den närmare framtiden å ny o komma
under pröfning, den 13 december 1889 anbefalt öfverintendentsembetet att,
såsom en förberedande åtgärd för försäljningen, föranstalta, att tomterna
blefve i vederbörlig ordning styckade i särskilda delar till det antal och
den utsträckning, som embetet för befordrande af en för kronan möjligast
fördelaktig försäljning funne lämpligt, äfvensom att, efter det tomtstyck¬
ningen vunnit fastställelse, derom till Kongl. Maj:t inberätta.
Förslag till styckning af nämnda tomter hade ock blifvit af öfver-
Statsutskottets Utlåtande N:o 59.
3
intendentsembetet uppgjordt och till Stockholms stads byggnadsnämnd
ingifvet. Under ärendets behandling hos denna nämnd hade af kronans
ombud framhållits önskvärdheten deraf, att, innan styckningen verkstäldes,
Skepparegatan, Grefgatan och Kaptensgatan invid dessa tomter, hvilka
gator för närvarande hade jemförelsevis oansenlig bredd, blefve utvidgade.
Byggnadsnämnden, som delade denna uppfattning, hade hos stadsfull-
mägtige föreslagit det tillägg till stadsplanen för Östermalm, att nyss om-
förmälda gator skulle utvidgas, Skepparegatan och Grefgatan till 18 meters
bredd hvardera och Kaptensgatan till 15 meters bredd. För detta ända¬
mål skulle följande områden utläggas till gator: till Grefgatan den del af
tomten n:is 1 och 3 i qvarteret Edelman mindre, som å den till hand¬
lingarna hörande karta finnes betecknad med bokstäfverna b, c, d, e, f, g,
s, r, q, p, o och b, med en areal af 570,7 qvadratmeter, samt till Kaptens-
och Skepparegatorna den del, som å samma karta är utmärkt med bok¬
stäfverna z, a1, b1, c1, d1, e1, m1, n1, o1, p1, q1, rl och z, i areal innehållande
828 qvadratmeter. De till gatorna afgående delar af ifrågavarande tomter
skulle alltså utgöra tillhopa 1,398,7 qvadratmeter.
I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 26 januari 1891 hade stadsfullmäg-
tige i Stockholm förmält, att, då de föreslagna tilläggen till stadsplanen
hufvudsakligen skulle komma egaren till de af regleringen berörda tomter
till godo genom rätt till uppförande af högre byggnader, stadsfullmägtige
funnit sig endast under det vilkor kunna besluta regleringen, att, i likhet
med hvad som skett vid de gatuutvidgningar, som inginge i det redan
träffade aftalet om gator öfver fotgardesregementenas förra tomter, och
stadsfullmägtige fordrat i afseende å det ifrågasatta aftalet angående
hästgardets kasernområde, gatumarken öfverlemnades till staden utan er¬
sättning, fri från byggnader och i planeradt skick samt de nya gatudelarne
belädes med tuktad sten utan någon kostnad för staden, när vidliggande
delar blefve så belagda; och på grund häraf hade stadsfullmägtige beslutat:
att, under vilkor att den för nedan nämnda gatuutvidgningar behöfliga
mark utan ersättning, fri från byggnader och i planeradt skick med egande-
rätt till staden öfverlätes samt att kronan förbunde sig och blifvande egare
till vidliggande tomter att, när gatan på hela bredden framför tomterna
belädes med tuktad sten, ersätta kostnaden derför å den vidgade delen,
de tillägg gjordes till stadsplanen, att, på sätt den vid handlingarna fogade
karta visade,
Grefgatan vidgades på östra sidan till 18 meters bredd mellan Strand¬
vägen och Riddaregatan;
Skepparegatan vidgades på östra sidan till 18 meters bredd mellan
Strandvägen och Kaptensgatan; samt
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 59.
Kaptensgatan vidgades på södra sidan till 15 meters bredd mellan
Grefgatan och Skepparegatan;
och understälde stadsfullmägtige Kongl. Maj:ts fastställelse detta sitt
beslut med dervid fastade vilkor.
öfver denna framställning, hvilken af öfverståthållareembetet förordats
till bifall, hade på kongl. befallning utlåtande afgifvits af öfverintendents-
embetet, som dervid anfört, att embetet ansåge det af stadsfullmägtige
beslutade tillägget i stadsplanen, oaktadt de skäligen betungande vilkor, som
stadsfullmägtige för dess genomförande för sin del uppstält, vara till fördel
ej mindre för Kongl. Maj:t och kronan vid en blifvande försäljning af de
styckade tomterna än äfven för staden, hvarför embetet funne sig böra
tillstyrka bifall till den gjorda framställningen.
De å veterinärinstitutets förra tomter befintliga lägenheter hade efter
institutets förflyttning derifrån varit för kronans räkning uthyrda; och
tilländaginge senast derom upprättade hyreskontrakt den 1 oktober 1893.
Jemlikt kongl. brefvet den 10 april 1885 inlemnades de inflytande hyrorna
till statskontoret för att der under titel extra uppbörd redovisas.
Sedan större delen af de tomter, i hvilka fotgardesregementenas förra
kasernområde uppdelats, numera blifvit försålda, ansåge departementschefen
tiden vara inne, att den af flera orsaker hittills fördröjda försäljningen af
de nu ifrågavarande närbelägna tomterna komme till stånd. Då det icke
kunde vara tvifvel underkastadt, att den ifrågasatta ändringen i stads¬
planen för Östermalm, åsyftande utvidgning af de tomterna angränsande
gatorna, hvarmed följde rätt att bebygga sagda tomter med höga hus,
skulle i väsentlig mån bidraga till stegring af tomternas saluvärde, borde
beslut om försäljningen icke meddelas, innan det af stadsfullmägtige Ivongl.
Maj:ts pröfning understälda tillägget till stadsplanen vunnit fastställelse.
Såsom redan blifvit nämndt, hade emellertid stadsfullmägtige för sitt bifall
till den ifrågavarande gaturegleringen uppstält, bland annat, det vilkor,
att den för gatuutvidgningen behöfliga mark utan ersättning med egande-
rätt till staden öfverlätes. Som för uppfyllande från kronans sida af detta
vilkor, hvilket öfverensstämde med hvad vid andra liknande tillfällen med
stadsfullmägtige afslutats, erfordrades Riksdagens bifall till den ifrågasatta
markupplåtelsen, ansåge sig departementschefen, efter samråd med chefen
för civildepartementet, böra hemställa, att Kongl. Maj:t ville till Riksdagen
aflåta proposition i ämnet.
Statsutskottets Utlåtande N:o 59.
5
Såsom förut erinrats, hade 1875 års Riksdag medgifvit, att kronam
ifrågavarande tomter i qvarteren Edelman mindre och Krabaten finge å
offentlig auktion försäljas; och ehuru detta sätt att i större skala å auktion
utbjuda tomter i stad vore skäligen opröfvadt, vore, enligt departements¬
chefens mening, icke omöjligt, att ett försök med nämnda försäljningssätt
kunde lemna ett gynsamt resultat; men det måste dock förutsättas, att
vid förrättad auktion antagligt anbud å en eller flera tomter icke erhölles;
och för sådant fall syntes utväg böra beredas att under hand försälja
sådan tomt.
Enligt 1875 års Riksdags omförmälda beslut vore, på sätt departements¬
chefen anfört, vidare bestämdt, att behållna köpeskillingen för veterinär¬
institutets förra tomter skulle aflemnas till riksgäldskontoret och sålunda
användas till afbetalning å statsskulden. Omständigheter förekomme^ lik¬
väl. som enligt departementschefens tanke gjorde det ömkligt, att frågan
om användningen af köpeskillingen för sagda tomter komme under för¬
nyad ompröfning.
Då det ur flera synpunkter befunnes ändamålsenligt, att staten för¬
yttrade sina smärre jordbruksdomäner, väcktes fråga, att de för dessa in¬
flytande köpeskillingarne skulle användas till afbetalning å rikets gäld.
Frågan härom förföll emellertid, och den åsigt gjorde sig gällande, att
domänföryttringen borde innebära ett utbyte af sådan fast egendom, som
mindre lämpade sig för staten, mot annan, hvars förvärfvande skulle be¬
reda det allmänna större gagn. I öfverensstämmelse härmed användes
köpeskillingarne för försålda smärre jordbruksdomäner till inköp af skog¬
bärande eller till skogsbörd lämplig mark.
Frågan om användandet af köpeskillingen för veterinärtomterna syntes
erbjuda icke få jemförelsepunkter med den nyss antydda om sättet för
användningen af köpeskillingarne för de smärre kvonoegendomarne.
De många embetsverk och andra offentliga institutioner, som vore
förlagda i hufvudstaden, den centrala administrationens säte, kräfde natur¬
ligen för sitt inrymmande ett högst betydligt antal olika lokaler. I man
som med det växande invånareantalet i landet och den af förbättrade
kommunikationsförhållanden beroende ökade lifligheten i handel och nä¬
ringar antalet ärenden i en del äldre embetsverk tillvuxit och föranledt
dessas utvidgande samt utvecklingen af vissa äldre administrationsgrenar
eller tillkomsten af nya dylika föranledt uppkomsten af nya centrala verk,
hade behofvet af embetslokaler stegrats. Detta behof vore för närvarande
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 59.
betydligt större än tillgängen på lokaler i staten tillhöriga byggnader och
hade till den Överskjutande delen måst fyllas genom förhyrande af lägen¬
heter i enskilda hus. Sålunda vore följande embetsverk för närvarande
inrymda i förhyrda lokaler, för hvilka nedannämnda hyresbelopp erlades:
Justitiekanslersembetet................................................................. 2,250 kronor
Justitiedepartementets statistiska afdelning ............................. 1,000 »
Fångvårdsstyrelsen...................................................................... 6,800 »
Lotsstyrelsen.................................................................................. 7 ooo »
Lotskontoret.................................................................................. 3,000 »
Kommerskollegium........................................................................ 9,000 »
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ............................................... 4,200 >
Finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå................ 3,150 »
^ samt för magasin till förvaring af kontrollapparater........ 900 »
Kontrollen öfver försäkringsanstalter ....................................... 350 »
Patentbyrån ................................. 4,000 »
Landtbruksstyrelsen ............................................................. 2,300 »
Summa 43,950 kronor.
Om än förhyrandet af detta betydliga antal tillfälliga embetslokaler
varit af omständigheternas tvång oafvisligen påkalladt, kunde det svårligen
bestridas, att, då behofvet af nämnda lokaler icke vore tillfälligt, utan
säkerligen komme att visa sig stadigvarande, så väl ekonomiska som andra
skäl påkallade, att staten för fyllande af detta behof beredde sig tillgång
till egna lokaler. Detta förhållande hade ock behjertats af Riksdagen, då
Riksdagen, i sammanhang med beslut om uppförande af nytt riksdags-
och nytt riksbankshus å Helgeandsholmen, enligt skrifvelse af den 11 maj
1888 medgifvit, att Riksdagens och riksgäldskontorets nuvarande hus skulle
efter Riksdagens och riksgäldskontorets afflyttning från desamma få dis¬
poneras för inrymmande deri af sådana statens embetsverk, hvilka saknade
egen lokal. Härigenom blefve visserligen det förut omförmälda behofvet
af embetslokaler till väsentlig del fyldt, men antagligen kunde dock icke
alla de embetsverk, som för närvarande saknade egen lokal, inrymmas i
nämnda två hus, hvarjemte äfven borde beaktas, att lokalerna för åtskilliga
embetsverk, som hade egen sådan, numera vore allt för trånga och ovil¬
korligen kraf de att utvidgas. Efter all anledning måste derför staten vara
betänkt på att ytterligare anskaffa egna embetslägenheter. Så väl härför
som för den förändrade inredning af Riksdagens och riksgäldskontorets
hus, som blefve nödvändig för deras apterande till lokaler för statens
embetsverk, måste nödiga medel beredas. Visserligen skulle detta kunna
Statsutskottets Utlåtande N:o 59.
7
ske i vanlig an slags väg, men den nu föreliggande frågan om disposition
af veterinärinstitutets förra tomter gåfve en osökt anledning att fästa
Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på en annan utväg, hvilken syntes lämp¬
ligen kunna anlitas för fyllande af åtminstone en del af det antydda be-
hofvet.
På sätt redan erinrats, förelåge i fråga om nämnda tomters disposition
ett beslut af 1875 års Riksdag, enligt hvilket samma tomter skulle för¬
säljas och köpeskillingen inlevereras till riksgäldskontoret, det vill säga an¬
vändas till afbetalning å statsskulden. Utan att förneka nyttan af en
sådan användning af köpeskillingen, ville departementschefen likväl betona,
att de ifrågavarande, ännu i kronans ego befintliga tomterna varit afsedda
att inrymma en af statens offentliga institutioner, som numera erhållit
annan lokal. Då, såsom förut framhållits, ett betydligt missförhållande
egde rum mellan antalet i kronans ego befintliga, till lokaler för statens
embetsverk och institutioner disponibla fastigheter och behofvet af dylika
lokaler, framstälde sig sjelfmant frågan, huruvida vid sådant förhållande
skäl förefunnes att för ett annat, om än i och för sig nyttigt statsändamål
disponera kronans ifrågavarande fastighet eller om icke fast mera, sedan
denna fastighet numera blifvit obehöflig för den institution, som derstädes
varit inrymd, och på grund af sitt läge mindre väl lämpade sig att an¬
vändas för beredande af lokaler åt andra statens embetsverk eller inrätt¬
ningar, öfvervägande skäl talade derför, att det kapital, som frigjordes
genom fastighetens realiserande, disponerades för anordnande af lokaler åt
sådana statens verk och inrättningar, som för närvarande saknade egna
sådana. Då den senare frågan syntes böra jakande besvaras, ville de¬
partementschefen underställa Kongl. Maj:ts pröfning ett i öfverensstämmelse
härmed affattadt, från 1875 års beslut afvikande förslag i ämnet.
Dessförinnan ansåge sig departementschefen emellertid böra fästa
Kongl. Maj:ts uppmärksamhet derpå, att redan 1888 års Riksdags beslut
om ett framtida öfverlåtande af Riksdagens och riksgäldskontorets hus till
lokaler för embetsverk påkallade en utredning om det lämpligaste sättet
för de nämnda fastigheternas användande i antydda hänseende. Andra
anledningar till verkställande af utredningar i fråga om anskaffande af
nya embetslokaler skulle inom kort tillkomma. Sålunda hade Stock¬
holms stadsfullmägtige den 20 juni nästlidet år tillsatt en komité med
uppdrag att utreda frågan angående de nödiga byggnaderna för an¬
skaffande af nya lokaler för Stockholms magistrat och rådstufvurätt,
öfverståthållareembetets kansli och afdelningar för uppbörds- och polis¬
ärenden jemte nytt häkte för rådstufvurättens och polisens behof samt för
stadsfullmägtiges sammanträden och de till kommunalförvaltningen hö¬
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 59.
rande expeditioner. Kändt vore äfven, att komiténs uppmärksamhet fäst
sig vid de tomter, som för närvarande upptoges af kanslihuset, öfverståt-
hållareembetets hus och rådhuset, såsom en synnerligen lämplig plats för
den ifrågasatta byggnaden. I sådant fall skulle staden genom köp eller
byte af staten förvärfva förstnämnda hus med tillhörande tomt, och det
blefve en fråga att bereda nya lokaler för de i samma hus inrymda olika
afdelningarna af Kong! Maj:ts kansli, en åtgärd, som med de nuvarande
lokalernas i många afseenden bristfälliga beskaffenhet i och för sig vore
i hög grad af behofvet påkallad och säkerligen i hvarje fall icke kunde
länge undanskjutas. För att erhålla sakkunniga personers yttrande rö¬
rande kanslihusets beskaffenhet hade departementschefen jemlikt Kongl.
Maj:ts honom lemnade bemyndigande uppdragit åt intendenten vid öfver-
intendentsembetet, professoren F. G. A. Dahl, brandchefen i Stockholm,
kommendörkaptenen B. Flollsten, stadsarkitekten L. Hedin och bygg¬
mästaren A. G. Sällström att verkställa besigtning å sagda hus för ut¬
rönande, ej mindre huruvida sjelfva byggnaden befunne sig i det skick,
att dess framtida bestånd kunde anses tryggadt, än äfven huruvida bygg¬
naden erbjöde erforderlig trygghet mot eldfara för de vigtiga och delvis
oersättliga handlingar, som der förvarades. Resultatet af den på grund
häraf verkstälda besigtningen innefattades i en af besigtningsmännen den
9 innevarande månad atlåten skrifvelse, som finnes bilagd statsrådsproto¬
kollet. Af denna skrifvelse framginge, att besigtningsmännen vid bygg¬
naden anmärkt väsentliga brister ur synpunkten af så väl hållfasthet som
trygghet mot eldfara, dervid besigtningsmännen tillika anmärkt, att de
brister, som ur den förra synpunkten vidlådde byggnaden, kunde, om
ock med stor kostnad, betydligt minskas, hvaremot bristerna ur eldfar-
lighetssynpunkt af anfördt skäl icke kunde afbjelpas och ej ens minskas.
De ur nyss anförda synpunkter förefintliga bristerna vid kanslihuset
vore emellertid långt ifrån de enda. Utrymmet inom de särskilda embets-
lokalerna vore nemligen så trångt, att deraf verkligt men uppstode för
det arbete, som der skulle utföras. Flere departementsbyråer förfogade
hvar för sig endast öfver ett rum — i åtskilliga fall af ytterst obetydliga
dimensioner — i hvilket rum så väl byråchefen som den kanslisekreterare
och den amanuens, som på byrån indelats, hade sina platser. Då veder¬
börande byråchefer ofta mottoge besök i tjensteärenden, vore det gifvet,
att en dylik anordning skulle medföra icke ringa olägenheter. Utrymmet
i huset vore dessutom så strängt tillvarataget, att, då, såsom stundom
hände, för beredande af någon särskild fråga tillfälliga biträden eller sak¬
kunniga personer tillkallades, hvarje möjlighet att bereda dem arbetsplats
inom vederbörande departements lokal vore utesluten. Den för förvaring
Statsutskottets Utlåtande N:o 59.
9
af statsrådsprotokoll och handlingar i afgjorda ärenden tillmätta plats
vore så knapp, att nämnda dokumenter tidigare, än eljest kunde vara
önskligt, måste aflemnas till riksarkivet, hvartill komme, att, såsom af
nyss omförmälda besigtningsmäns utlåtande äfven framginge, de skåp, i
hvilka de ifrågavarande till stor del oersättliga handlingarna nu för¬
varades, flerestädes måst placeras så nära intill eldstäderna, att eldfara
deraf lätteligen kunde uppstå. Hvad förintandet af sagda handlingar
skulle innebära, behöfde icke närmare utvecklas. Förlusten af de senaste
årens statsrådsprotokoll, registratur, koncept till utgående kongl. bref och
resolutioner, inneliggande handlingar m. m. skulle medföra ett verkligt
hämmande af regeringsmaskineriet, skadan för en framtida historisk forsk¬
ning oberäknad. För egen del kände departementschefen sig pligtig att i
sin mån söka bidraga till förebyggandet af en dylik eventualitet.
Det kunde, enligt departementschefens mening, på grund af nu an¬
förda förhållanden icke gerna vara annat än en tidsfråga — och det en sådan,
som inom en nära liggande framtid måste kräfva sin lösning — när ny
lokal för Kongl. Maj:ts kansli måste beredas. För tillfället saknade de¬
partementschefen anledning att närmare inlåta sig på de olika utvägar,
som i detta afseende kunde ifrågakomma, och anmärkte endast, att värdet
af den statens tillgång, som läge i det nuvarande kanslihuset med till¬
hörande tomt, icke vore ringa, vare sig nu detta värde genom försäljning
eller byte realiserades, eller tomten genom ombyggnad af det nuvarande
kanslihuset fortfarande disponerades för sitt nuvarande ändamål. Oberäk¬
nad! det centrala läget, vore nemligen tomtens utsträckning icke oansenlig,
ehuru för närvarande icke till fullo tillgodogjord, då tomtens norra del
endast upptoges af en lägre byggnad.
Med hänsyn till hvad sålunda yttrats borde det emellertid få med-
gifvas, att tillräckliga anledningar förelåge att i god tid och i ett sam¬
manhang taga i öfvervägande, huru disponibla byggnader och tillgängliga
penningemedel kunde på lämpligaste sätt användas för beredande af de
embetslokaler, hvilkas behöflighet af det förut anförda framginge. De¬
partementschefens afsigt vore ock att inom kort hos Kongl. Maj:t göra
framställning om verkställande af den i detta afseende erforderliga utred¬
ning, dervid tillfälle borde beredas till nödiga meddelanden med förut
omförmälda, af Stockholms stadsfullmägtige för åtskilliga byggnadsfrågors
behandling tillsatta komité.
Icke ringa tid måste emellertid — särskilt på grund deraf, att
Riksdagens och riksgäldskontorets hus ännu icke på några år blefve för
den förändrade användningen disponibla — komma att förflyta, innan
den plan, som i antydda hänseendet kunde varda utarbetad, i någon
• lull. tia Riksd. Prot. 1893. 4 Samt. 1 Afd. 44 Raft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 59.
större utsträckning komme till utförande. Det kunde derför antagas, att
de inflytande köpeskillingarne för veterinärtomterna, hvilka tomter under
den närmaste framtiden skulle utbjudas till försäljning, till större delen
icke omedelbart kunde finna den för dem afsedda användningen. De¬
partementschefen hade derför tänkt sig, att samma köpeskillingar, i mån
som de inflöte, borde inlevereras till statskontoret för att derstädes såsom
en särskild »fond för anordnande af lokaler för statens embetsverk i huf-
vudstaden» förvaltas och förräntas. Hvarje uppkommande fråga om dis¬
position af medel ur denna fond för det med fonden afsedda ända¬
målet skulle naturligtvis underställas Riksdagens pröfning och godkän¬
nande.
För bedömande af storleken af de medel, som genom veterinär-
tomternas försäljning komme att tillföras nämnda fond, ville departe¬
mentschefen nämna, att, efter ett beräknadt medelpris af omkring 8
kronor per qvadratfot, hvilket af sakkunnige ansetts med säkerhet kunna
erhållas, köpeskillingen i sin helhet skulle komma att uppgå till omkring
980,000 kronor.
Ehuru, såsom nämndt, den ifrågasatta fonden antagligen icke under
den närmaste framtiden skulle i större utsträckning komma till använd¬
ning för det afsedda ändamålet, ansåge departementschefen dock eu an¬
visning redan nu böra göras å densamma.
Med erinran att den andel af det under riksstatens sjunde hufvud-
titel med 200,000 kronor uppförda reservationsanslaget till byggnader
och reparationer, som utan åsidosättande af kronans i landsorterna befint¬
liga byggnader lämpligen kunde tagas i anspråk för underhållet af kro¬
nans hus i hufvudstaden, eller omkring 100,000 kronor årligen, visat sig
dittills ej lemna tillgång till andra arbeten än de nödvändigaste invan¬
dra, orsakade af förändringar inom embetsverk, ombyten af boställshafvare
eller tidens kraf, hade öfverintendentsembetet i skrifvelse den 24 september
1889 hemstält, att Kong]. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning
om anvisande af medel till förbättringar utvändigt af omförmälda hus,
dertill enligt upprättadt kostnadsförslag skulle erfordras ett belopp af
sainmanlagdt 205,350 kronor, med hvilket belopp hufvudsakligen afsåges
att försätta vissa uppräknade hus i sådant skick, att de åtminstone ej
framstode såsom i ögonen fallande vanprydliga i jemförelse med enskilda
verks eller personers angränsande egendomar, hvarförutom beträffande det
s. k. gamla kungshuset å Riddarholmen föreslogs, att detta, hvars histo-
Statsutskottets Utlåtande A:o 59. 11
riska betydelse, form och läge mera än de öfriga husen gjorde det för¬
tjent af uppmärksamhet, borde undergå en restaurering i arkitektoniskt
hänseende, derför enligt upprättade ritningar och kostnadsberäkningal
skulle af nyssnämnda kostnadssumma åtgå ett belopp af 73,000 kronor.
Då departementschefen den 11 januari 1890 inför Kongl. Maj:t an¬
mälde öfverintendentsembetets berörda framställning, hade departements¬
chefen, som i öfrigt biträdde sagda framställning, anfört, att. han, beträf¬
fande den ifrågasatta restaureringen af gamla kungshuset, visserligen er¬
kände det tilltalande i tanken att åt denna byggnad gifva ett skick,
som motsvarade dess läge och historiska betydelse och detta sa.mycket
mera, som, enligt hvad de af öfverintendentsembetet insända ritningar
utvisade, ett anslående resultat i detta afseende skulle kunna vinnas
för en jemförelsevis mindre betydande kostnad men likväl ansett
staten icke böra samtidigt belastas med kostnaden så väl för detta
som för de öfriga föreslagna arbetena och vid sadant förhållande fun¬
nit förstnämnda arbete, såsom mindre oundgängligt, för det dåvarande
böra vika för de senare. I öfverensstämmelse med den af departements¬
chefen sålunda uttalade uppfattning äskade Kongl. Maj:t af Riksdagen det
af öfverintendentsembetet förordade anslagsbeloppet med afdrag af den
för restaurering af gamla kungshuset uppförda summan, 73,000 kronor,
men med tillägg af 15,000 kronor för inläggande af brandbotten i ge¬
neralstabens hus, eller sammanlagdt 147,350 kronor. Denna Kongl. Maj:ts
framställning bifölls af Riksdagen pa det sätt, att Riksdagen dels till
reparations- och förändringsåtgärder utvändigt å vissa kronans hus i Stock¬
holm, dels ock till bestridande af kostnaden för inläggande af en brand¬
botten och deraf föranledda arbeten i det åt generalstaben upplåtna hus
beviljade ett extra anslag af 100,000 kronor att utgå under två år med
hälften hvardera året 1891 och 1892.
Enligt hvad öfverintendentsembetet i skrifvelse den 25 sistlidne oktober
anmält, hade af de kronans hus i hufvudstaden, som enligt embetets nyss¬
nämnda, år 1889 gjorda framställning voro afsedda att för det då begärda
extra anslaget till sitt yttre iståndsättas, under de följande årens lopp för
medel från dels det ordinarie reservationsanslaget till byggnader, och
reparationer, dels det af Riksdagen för omfönnälda ändamål beviljade
extra statsanslaget åtskilliga i större eller mindre omfattning undergått
en välbehöflig restaurering, medan, enligt hvad öfverintendentsembetet in-
hemtat, vederbörande myndigheter hade för afsigt att till Kongl. Maj:t
ingå med framställningar om beredande af särskilda anslag för vissa andra
byggnaders mer eller mindre fullständiga om- eller tillbyggnad., sa att
bland dem, som af öfverintendentsembetet blifvit hos Kongl. Maj:t före-
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 59.
slagna att till sitt yttre restaureras, endast återstode gamla kungshuset och
kammarrättens hus.
öfverintendentsembetet hade vidare anfört, att de af embetet i dess
skrifvelse den 24 september 1889 åberopade förhållanden i fråga om otill¬
räckligheten af de för embetet till underhåll af kronans hus i°Stockholm
tillgängliga medel fortfarande i oförminskad grad egde giltighet och att
sålunda det till embetets disposition stälda anslaget till byggnader och
reparationer, lika litet för framtiden som hittills, skulle komma' att lemna
tillgång till utförande af reparationsarbeten af den omfattande beskaffenhet,
som sistberörda båda hus tarfvade. Till stöd för denna åsigt hade embetet
erinrat, att, enligt det af Kongl. Maj:t senast faststälda generalförslag,
kostnaden för pasynade arbeten a kronans hus, hvartill ifrågavarande
anslag ej lemnade tillgång, uppgått till ej mindre än 33,693 kronor. Å
andra sidan kunde embetet icke frånträda sin förut uttalade åsigt, att
gamla kungshuset med hänsyn till dess så väl historiska vigt som arkitek¬
toniska värde och särdeles framstående läge kräfde en yttre restaurering,
värdig sagda företräden, och hade derför trott sig böra hos Kongl. Maj:t
förnya sin förut gjorda, men då endast med hänsyn dertill, att samtidigt
begärdes ett icke obetydligt anslag till reparationsåtgärder, som af Kongl.
Maj:t pröfvades vara af oundgängligare art, icke understödda framställning
om beredande af medel till ifrågavarande byggnads restaurering jemväl 1
arkitektoniskt hänseende.
_ På grund af hvad öfverintendentsembetet sålunda anfört och då, hvad
anginge kammarrättens hus, detta såsom närbeläget så väl kungshuset som
det redan restaurerade marinförvaltningens hus måste, enligt embetets för¬
menande, anses vara i behof af en dess berörda läge motsvarande, mera
genomgripande reparation, hade embetet, med öfverlemnande af genom
embetets försorg upprättade nya ritningar med tillhörande beskrifningar
och kostnadsförslag till yttre restaurering af nämnda två byggnader,
hemstält, det täcktes Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåta proposition om
anvisande af ett extra anslag å 85,000 kronor för restaurering utvändigt
i öfverensstämmelse med de af embetet uppgjorda ritnings- och kostnads¬
förslag af det s. k. gamla kungshuset och kammarrättens hus här i staden.
De af embetet insända ritningarna till restaurering af gamla kungs¬
huset skilde sig i vissa mindre betydande afseenden från de förut upp¬
gjorda, men den beräknade kostnadssumman vore densamma enligt de
bada föreslagen eller 73,000 kronor. Hvad kammarrättens hus beträffade,
vore deremot den nu föreslagna restaureringen afsedd att varda något
mera omfattande än enligt 1889 års förslag, till följd hvaraf ock kost¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 59.
13
nåden beräknats till 12,000 kronor mot 6,250 kronor enligt det förut
uppgjorda förslaget.
Tvifvelsutan vore båda de ifrågavarande byggnaderna till sitt yttre
i det bristfälliga skick, att de högeligen tarfvade en genomgripande re¬
paration. Såsom af det förut anförda framginge, innefattade emellertid
den beträffande gamla kungshuset ifrågasatta åtgärden något mer än eu
sådan reparation, nemligen en restaurering i arkitektoniskt hänseende. De
ofvan meddelade uppgifterna rörande de å anslaget till byggnader och
reparationer disponibla tillgångar ådagalade tillfyllest, att det icke kunde
blifva tal om att från detta anslag bereda medel till den ifrågasatta re¬
staureringen af sistnämnda byggnad. Hvad deremot beträffade det före¬
slagna reparationsarbetet å kammarrättens hus, skulle, särskildt derest
någon inskränkning egde rum i det arkitektoniska element, som inginge
äfven i detta reparationsarbete, utväg icke komma att saknas att för detta
arbete efter hand bereda utrymme å byggnadsanslaget.
Om departementschefen således ansåge särskild åtgärd icke för när¬
varande böra vidtagas för åvägabringande af sistnämnda arbete, anslöte
sig departementschefen deremot till öfverintendentseinbetets uppfattning
om önskvärdheten deraf, att restaureringen af gamla kungshuset nu möjlig¬
gjordes genom anvisande för ändamålet af särskilda medel. Bristfällig¬
heterna å husets yttre vore så betydliga, att å deras botande i hvarje fall
måste inom den närmaste framtiden nedläggas icke ringa kostnad. Da sa
vore, syntes det erbjudna tillfället icke höra försummas att i samman¬
hang med dessa oundvikliga arbeten få den historiskt betydelsefulla bygg¬
naden för en jemförelsevis mindre betydande kostnad försatt i ett skick,
som åter framhäfde dess arkitektoniska värde och komme att göra den¬
samma till en prydnad för hufvudstaden.
Förut hade tillstyrkts, att den blifvande köpeskillingen för veterinär¬
institutets förra tomter måtte afsättas till en fond för anordnande af lo¬
kaler för statens embetsverk i hufvudstaden, och om denna hemställan
vunne afseende, syntes det öfverensstämma med det åsyftade ändamålet
med denna fond, att den erforderliga kostnaden, 73,000 kronor, för restau¬
rering af den ifrågavarande byggnaden, deruti Svea hofrätt, kammar¬
kollegium och statskontoret vore inrymda, å nämnda fond anvisades, hvar¬
för departementschefen hemstälde, att Kongl. Maj:t täcktes derom afgifva
förslag till Riksdagen.
Af hvad departementschefen sålunda anfört framgår uppenbart, att
behofvet af nya och utvidgade lokaler för de centrala embetsverken är
så oafvisligt, att inom en ej aflägsen framtid medel för detta behofs fyl¬
lande måste anvisas; och då nu tillfälle yppar sig att utan budgetens be¬
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 59.
tungande småningom bereda tillgångar till de förestående utgifternas be¬
stridande, synes detta tillfälle icke böra lemnas obegagnadt, helst ett
afsättande af medel, som inflyta vid försäljning af kronans för statsändamål
obehöfliga fasta egendom i hufvudstaden, för förvärfvande och anordnande
af andra för det allmänna erforderliga fastigheter derstädes, på sätt de¬
partementschefen erinrat, står i nära öfverensstämmelse med Riksdagens
beslut att använda köpeskillingarne för försålda kronoegendomar till inköp
af skogsmark. Hvad Kongl. Maj:t i detta hänseende föreslagit har utskottet
alltså ansett sig böra förorda, liksom utskottet icke haft något att anmärka
mot Kongl. Maj:ts förslag om upplåtelse till Stockholms stad af den mark,
som erfordras för utvidgning af gatorna intill de kronans tomter, som nu
äro afsedda att försäljas.
Kongl. Maj:ts hemställan om att medel redan nu måtte anvisas å den
blifvande fonden för att användas till restaurering af det s. k. gamla
kungshuset, har utskottet deremot icke funnit sig böra biträda. Utan att
ingå i pröfning af frågan om berörda byggnads restaurering, har utskottet
nemligen ansett oegentligt, att utgifter anvisas från den föreslagna fonden,
innan medel hunnit inflyta till densamma; och ej heller torde böra för¬
bises, att de nuvarande konjunkturerna för byggnadsföretag i hufvud¬
staden gifva anledning till det antagande, att den nu ifrågasatta försälj¬
ningen icke under de närmaste åren kan vinna någon större utsträckning.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,
l:o att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
förslag i denna del, må medgifva,
att till Stockholms stad må på de i stadsfullmägtiges
i Stockholm skrifvelse den 26 januari 1891 närmare
angifna vilkor få för utvidgning af Skeppare-, Kaptens-
och Grefgatorna under eganderätt öfverlåtas den i qvar-
teren Edelman mindre och Krabaten belägna, kronan
tillhöriga mark, som i skrifvelsen till dylik upplåtelse
ifrågasättes;
att, derest vid auktion, som jemlikt 1875 års Riks¬
dags beslut förrättas för försäljning af de tomter, i
hvilka kronans ifrågavarande egendomar blifvit styckade,
antagligt anbud å sådan tomt icke erhålles, tomten må
i den ordning, Kongl. Maj:t pröfva!* lämpligt bestämma,
under hand föryttras; och
att inflytande köpeskillingar för omförmälda tomter
må inlevereras till statskontoret för att derstädes för-
Statsutskottets Utlåtande Nio 59.
valtas och förräntas såsom en särskild »fond för an¬
ordnande af lokaler för statens embetsverk i liufvud-
staden», att af Kongl. Maj:t, efter inhemtande i hvarje
fall af Riksdagens medgifvande, för sagda ändamål dis¬
poneras; samt 0 ,
2:o att Kongl. Maj:ts förslag om att till utgående
från nämnda fond, i den mån medel derstädes varda
tillgängliga, må anvisas ett belopp af 73,000 kronor till
restaurering utvändigt, i öfverensstämmelse med upp
gjorda ritningar och kostnadsförslag, af det s. k. gamla
kungshuset, för närvarande icke ma af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 18 april 1893.
På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Reservation:
af herr P. Andersson.