20
Lagutskottets Utlåtande N:o 54.
N:o 54.
Ank. till Riksd. kansli den 21 april 1893, kl. 4 e. in.
Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om utarbe¬
tande af en fullständig folkskolestadga för de större
städerna in. m.
Uti en vid innevarande riksdag väckt, till lagutskottet från Andra
Kammaren hänvisad motion, n:o 114, har herr E. Hammarlund hemstält,
att Riksdagen måtte i skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla om ut¬
arbetandet af eu fullständig folkskolestadga, afpassad för våra större städer
samt afsedd att tillämpas i de städer och möjligen större landskommuner,
som deraf vilja begagna sig.
Sedan motionären erinrat, att gällande folkskolestadga den 20 janu¬
ari 1882 i sista paragrafen innehåller följande föreskrift: »Utan hinder af
denna stadgas bestämmelser galle hvad för särskilda orter är eller kan
varda annorlunda föreskrifvet», anför motionären till stöd för sin fram¬
ställning:
Folskolestadgan förutsatte alltså, att det kunde gifvas skoldistrikt,
inom hvilka stadgans bestämmelser icke kunde tillämpas utan afsevärda
olägenheter. De i folkskolestadgan förekommande allmänna bestämmelserna
rörande »Skoldistrikt och skotråd», »Lärares tillsättning» m. fl. lämpade sig
ej för de större städerna. Åtskilliga, af dessa hade derför hvar för sig sett
sig nödsakade att hos Kongl. Maj:t, begära särskilda stadgar för sitt folk¬
skoleväsende. Dylika af Kongl. Maj:t faststälda stadgar vore gällande för
Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Upsala och Lund.
Som hvar och en af dessa sex särskilda stadgar i allmänhet blott inne-
hölle sådana bestämmelser, i hvilka afvikelse skett från den allmänna folkskole¬
stadgan, så följde deraf, att i hval- och eu af de uppräknade städerna skulle
21
Lagutskottet# Utlåtande N:o 54.
tillämpas så val de särskilda stadgande^ som den allmänna folkskolestad¬
gan. Härvid vore man utsatt för åtskilliga olägenheter och blefve i många
fall tveksam om, hvad som verkligen vore gällande folkskolestadga för det
ifrågavarande skoldistriktet. Särskildt kunde tvekan uppstå, huru vida,
då ändringar skett i allmänna folkskolestadgan, dessa ändringar äfven skulle
gälla de distrikt, för hvilka särskilda stadgar blifvit utfärdade.
Olägenheterna af dessa många, sins emellan olika skolstadgar ökades
i samma mån som flera städer och möjligen äfven större landskommu¬
ner — funne sig nödsakade att hvar för sig begära särskilda för hvar och
en af dem gällande bestämmelser, afvikande från den allmänna folkskole¬
stadgan, den ena i ett och den andra i ett annat hänseende, hvarigenom
således antalet af de särskilda folkskolestadgarne komme att ytterligare ökas.
Att det för lärare och skolråd under sådana förhållanden blefve
ganska vanskligt att hålla reda på sina skyldigheter och rättigheter, läge
i öppen dag.
I Norge hade man afhjelpt dessa, olägenheter genom att utfärda en
särskild »Lov om Folkeskolen paa Landet» och en särskild »Lov om Folke-
skolen i Kjobstaederne.»
Äfven i vårt land borde man tillgripa en i någon mån liknande åt¬
gärd. Vid sidan af den allmänna folkskolestadgan borde finnas en full¬
ständig folkskolestadga, lämplig för de större stad skommuner — och möj¬
ligen äfven större landskommuner — som deraf ville begagna sig. Man
skulle sålunda i stället för en mängd olika skolstadgar få blott två sådana,
hvar för sig fullt sjelfständiga. Ett stort antal paragrafer, såsom om läro¬
ämnen, lärotider, iärarekompetens, lärares åligganden m. m., kunde och
borde naturligtvis blifva alldeles lika i båda stadgarne. I åtskilliga andra
afseenden måste deremot bestämmelserna göras olika. Det folie af sig
sjelft, att sådana detaljbestämmelser, som läge inom området för hvarje
särskildt skoldistrikts reglemente, lika litet skulle inryckas i stadgan för
de större kommunerna som i den allmänna folkskolestadgan.
Så snart en kommun funne det för sig fördelaktigt att få ordna
sitt skolväsende enligt stadgan för de större kommunerna, skulle samma
kommun derom kunna göra anmälan hos Kongl. Maj:t, som egde att i
ärendet förordna.
Utskottet finner sig icke kunna dela motionärens uppfattning, att de
af honom åberopade olägenheter skulle i afsevärd mån undanrödja,s, deri¬
genom att en enligt motionärens förslag fullständig folkskolestadga blefve
gällande för större kommuner. Äfven om en dylik särskild folkskolestadga
22
Lagutskottets Utlåtande N:o 54.
upprättades, kunde derigenom icke undvikas, att åtskilliga kommuner skulle
fortfarande, såsom hittills, ega behof af en efter deras olika förhållanden
afpassad folkskolestadga och, på sätt nu är medgifvet, bereda sig utväg att
få sitt folkskoleväsen ordnadt på ett från den af motionären ifrågasatta
stadgan för de större kommunerna afvikande sätt. Derest motionärens
förslag blefve genomfördt, torde sålunda den af honom öfverklagade osäker¬
heten i förevarande hänseende i vissa fall snarare ökas än minskas. Här¬
jemte torde beaktas svårigheten att bestämma gränsen mellan större och
mindre kommuner, i hvilket afseende motionären ej gifvit någon antydan.
På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion icke må till någon Riks¬
dagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 april 1893.
På lagutskottets vägnar:
L. ANNERSTEDT.
Herrar Lilienberg, Eric/cson, J. Anderson, Näslund, F. Andersson
och P. G. Petersson hafva begärt få här antecknadt, att de på grund af
åtnjuten ledighet från riksdagsgöromålen icke deltagit i ärendets behand¬
ling inom utskottet.
>
Stockholm 1893. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.