Lagutskottets Utlåtande N:o 49.
1
N:o 49.
Ant. till Riksd. kansli den 19 april 1893, kl. 1 e. m.
Lagutskottets utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
rörande vissa ändringar i förordningen angående ut¬
vidgad näringsfrihet den 18 juni 1864.
Enligt förordningen den 23 september 1887 hafva § 10 mom. 1 och
2, § 11, § 26 mom. 2 och § 31 i förordningen angående utvidgad närings¬
frihet den 18 juni 1864 för närvarande följande lydelse:
§ io.
Mom. 1. Vill handlande utom den ort, der han, på sätt i § 9 sägs,
anmält sig till handels idkande, på kortare tid å auktion eller under hand
annorledes än å marknad afyttra lager af handelsvaror (så kallad realisa¬
tion), åligger honom att dertill söka tillstånd, i Stockholm hos öfverståt-
hållareembetet och i öfriga orter hos Konungens befallningshafvande i det
län, der försäljningen skall ega rum, med uppgift om kommun, hvarinom
och tid, hvarunder han inom hvarje kommun ärnar bedrifva försäljningen;
skolande vid dylik ansökning fogas dels betyg att sökanden efter behörig
anmälan inom riket idkar handel och gjort sig känd för redbarhet och
ordentlighet, dels ock förteckning å varulagret. Önskar sökanden begagna
biträde vid rörelsens utöfvande, skall han jemväl uppgifva den eller de
personer, han vill dertill använda, samt angående sådan person aflemna
betyg att ban har god frejd, råder öfver sig sjelf och sin egendom samt
gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet.
Finner öfverståthållareembetet eller Konungens befallningshafvande,
med hänsyn till de aflemnade betygens innehåll och i öfrigt förekommande
omständigheter, skäl bevilja det sökta tillståndet, har i sammanhang der-
Bih. till liiksd. Brot. 18.99. 7 Sami. 28 Höft. (N:o 49).
2
Lagutskottets Utlåtande N:o 49.
med öfverståthållareembetet eller Konungens befallningshafvande att, med
afseende å varuförteckningens omfattning och det tillärnade antalet försälj-
ningsdagar, bestämma en särskild afgift, ej under tjugufem kronor eller
öfver femhundra kronor, till hvarje kommun, inom hvilken försäljningen
skall ske; och skola afgifterna af sökanden erläggas, då tillståndsbeviset
till honom utlemnas, hvarefter afgifterna öfversändas till vederbörande
kommunalmyndigheter, för att kommunerna tillgodokomma.
Mom 2. Den, som vill, sjelf eller genom annan, utom den ort, der
han är bosatt, kringföra varor till salu annorledes än å marknad (så kallad
gårdfarihandel), skall söka tillstånd dertill hos embetsmyndighet, som i
mom. 1 nämnes, och dervid angående sig och den eller dem, han vill an¬
vända till biträde, aflemna enahanda betyg, som angående biträden äro i
mom. 1 föreskrifna.
Derest vid pröfning af betygens innehåll och i öfrigt förekommande
omständigheter det sökta tillståndet beviljas, skall i beviset derom intagas
föreskrift om den tid, tillståndet gäller, hvilken tid ej må utsträckas ut¬
öfver ett kalenderår, äfvensom fullständig beskrifning på utseendet jemte
uppgift om åldern af sökanden och den eller dem, han må ega såsom bi¬
träden använda; och bör till polis- och kommunalmyndigheternas efter¬
rättelse i länskungörelserna införas tillkännagifvande om det meddelade
tillståndet.
§ 11.
Landtman äro oförhindrade att, utan anmälan, med biträde af hustru,
hemmavarande barn och lagstadda tjenstehjon, till afsalu förfärdiga de
fabriks- och handtverksarbeten, hvilka, såsom föremål för husflit, kunna af
dem åstadkommas.
För öfrigt vare det ock en hvar, vare sig i stad eller på landet, med-
gifvet att, utan anmälan eller tillstånd som ofvan sägs, till salu kringföra
lifsförnödenheter, jordbruks- och ladugårdsprodukter samt alster af inhemsk
husslöjd.
Sådana för statens eller kommunens räkning stiftade inrättningar,
hvilka afse fattig- eller fängelsevård, äfvensom undervisnings- och vård¬
anstalter af alla slag ega likaledes att, utan iakttagande af hvad här ofvan
är föreskrifvet, till afsalu tillverka fabriks- och handtverksarbeten.
§ 26.
Mom 2. Ej må utläring, äfven om han undfått tillstånd till idkande
af handel eller annan näring, sjelf eller genom annan utom den ort, till¬
Lagutskottets Utlåtande N:o 49.
3
ståndet gäller, idka försäljning af varor annorledes än å marknad; ej heller
må utländing användas till biträde vid försäljning, soin i 10 § omförmäles.
I§ 81.
Idkar utan i vederbörlig ordning erhållet tillstånd utländing handel
eller annat näringsyrke, eller öfverskrider han det tillstånd, honom med¬
delats, eller i öfrigt felar mot de i denna förordning gifna föreskrifter, är
han förfallen till böter enligt § 18; och skola olofligen till salu hållna
varor vara förverkade samt må af allmän åklagare tagas i beslag; dock
att, om beslaget skall ega bestånd, åtal mot vederbörande ofördröjligen
anställes.
Böter och värdet af förverkadt gods fördelas på enahanda sätt, som i
§ 23 är sagdt; och gäller jemväl om böternas förvandling hvad der stadgats.
Genom éh den 3 nästlidne februari aflåten proposition, n:o 34, hvilken
af båda kamrarne hänvisats till lagutskottet, har Kongl. Maj:t — under
åberopande af ett propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden — förklarat sig vilja inhemta Riksdagens yttrande öfver ett
i nämnda protokoll infördt förslag, enligt hvilket ofvan angifna lagrum
skulle erhålla följande förändrade*) lydelse:
§ 10.
Möm. 1. Vill handlande utom den ort, der han, på sätt i § 9 sägs,
anmält sig till handels idkande, på kortare tid å auktion eller under hand
annorledes än å marknad afyttra lager af handelsvaror (så kallad realisa¬
tion), åligger honom att dertill söka tillstånd, i Stockholm hos öfverståt-
hållareembetet och i öfriga orter hos Konungens befallningshafvande i det
län, der försäljningen skall ega rum, med uppgift om kommun, hvarinom
och tid, hvarunder han inom hvarje kommun ärnar bedrifva försaljningeh;
skolande vid dylik ansökning fogas dels betyg att sökanden efter behörig
anmälan inom riket idkar handel och gjort sig känd för redbarhet och
ordentlighet, dels ock förteckning å varulagret. Önskar sökanden begagna
biträde vid rörelsens utöfvande, skall han jemväl uppgifva den eller de
personer, han vill dertill använda, samt angående sådan person aflemna,
*) De föreslagna förändringarna äro af utskottet kursiverade.
4
Lagutskottets Utlåtande N:o 49.
om det gäller gift qvinna, ej mindre bevis om mannens tillåtelse, än äfven
betyg att hon har god frejd och gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet,
och i fråga om annan person, jemte nu nämnda betyg, äfven betyg att'per¬
sonen råder öfver sig och sin egendom.
Finner öfverståthållareembetet eller Konungens befallningshafvande,
med hänsyn till de aflemnade betygens innehåll och i öfrigt förekommande
omständigheter, skäl bevilja det sökta tillståndet, har i sammanhang der¬
med öfverståthållareembetet eller Konungens befallningshafvande att, med
afseende å varuförteckningens omfattning och det tillärnade antalet för¬
sälj ningsdagar, bestämma en särskild afgift, ej under tjugufem kronor eller
öfver femhundra kronor, till hvarje kommun, inom hvilken försäljningen
skall ske; och skola afgifterna af sökanden erläggas, då tillståndsbeviset
till honom utlemnas, hvarefter afgifterna öfversändas till vederbörande
kommunalmyndigheter, för att kommunerna tillgodokomma.
Mom. 2. Den, som vill, sjelf eller genom annan, utom den ort, der
han är bosatt, kringföra varor till salu annorledes än å marknad (så kal¬
lad gårdfarihandel), skall söka tillstånd dertill hos embetsmyndighet, som
i mom. 1 nämnes, och dervid angående sig och den eller dem, han vill
använda till biträde, aflemna enahanda betyg, som angående biträden äro
i mom. 1 föreskrifna.
Gift qvinna, som med mannen sammanlefva', må, utan hinder deraf
att hon står under mannens målsmanskap, kunna i den ordning, som i detta
mom. sägs, tillåtas att idka gårdfarihandel samt vara biträde dervid, såvida
mannen sådant tillåter och i öfriqt de föreskrifter iakttaqas, som i § 4 äro
stadgade.
Derest vid pröfning af betygens innehåll och i öfrigt förekommande
omständigheter det sökta tillståndet beviljas, skall i beviset derom intagas
föreskrift om den tid, tillståndet gäller, hvilken tid ej må utsträckas ut¬
öfver ett kalenderår, äfvensom fullständig beskrifning på utseendet jemte
uppgift om åldern af sökanden och den eller dem, han må ega såsom
biträden använda; och bör till polis- och kommunalmyndigheternas efter¬
rättelse i länskungörelserna införas tillkännagifvande om det meddelade
tillståndet.
§ 11.
Landtman äro oförhindrade att, utan anmälan, med biträde af hustru,
hemmavarande barn och lagstadda tjenstehjon, till afsalu förfärdiga de
fabriks- och handtverksarbeten, hvilka, såsom föremål för husflit, kunna af
dem åstadkommas.
5
Lagutskottets Utlåtande K:o 49.
Derjemte må den, som anmält sig till idkande af fabrik eller handt¬
verk, ega att utan särskild anmälan eller tillstånd, som i $ 10 sägs, sjelf
eller genom hustru eller hemmavarande barn, till salu kringföra sina egna
tillverkningar, dock under vilkor, att den, som utbjuder varorna, dervid med¬
för ej mindre prestbetgg för sig, än äfven af vederbörande magistrat eller
stadsstyrelse, stadsfiskal, kronofogde eller länsman utfärdadt intyg angående
beskaffenheten af det näringsyrke, som idkas af den, för hvars räkning
varorna utbjudas; skolande sistnämnda intyg, för att anses gällande, vara
utfärdadt under det kalenderår, då försäljningen eger rum.
För öfrigt vare det ock en hvar, vare sig i stad eller på landet, med-
gifvet att, utan anmälan eller tillstånd som ofvan sägs, till salu kringföra
lifsförnödenheter, jordbruks- och ladugårdsprodukter samt alster af inhemsk
husslöjd.
Sådana för statens eller kommunens räkning stiftade inrättningar,
hvilka afse fattig- eller fängelsevård, äfvensom undervisnings- och vård¬
anstalter af alla slag ega likaledes att, utan iakttagande af hvad här
ofvan är föreskrifvet, till afsalu tillvei’ka fabriks- och handtverksarbeten.
§ 26.
Mom. 2. Ej må utländing, äfven om han undfått tillstånd till ut¬
öfvande här i riket af handel eller annan näring, idka gårdfarihandel, som
i § 10 mom. 2 af ses, eller användas såsom biträde vid dylik handel, vare
sig 'den sker för svensk eller utländsk mans räkning.
Ej heller må utländing, äfven om han undfått tillstånd som nyss är
sagdt, verkställa realisation, som afses i § 10 mom. 1, eller användas som
biträde vid dylik försäljning, vare sig den sker för svensk eller utländsk
mans räkning, utan att Konungen dertill gifvit lof. Sådant lof sökes af
utländing i enahanda ordning, som i mom. 1 af denna paragraf sägs; och
gälle i öfrigt härom i tillämpliga delar de föreskrifter, som i § 10 är o
meddelade.
§ 31.
Idkar utan i vederbörlig ordning erhållet tillstånd utländing handel
eller annat näringsyrke, eller öfverskrider han det tillstånd, honom med¬
delats, eller i öfrigt felar mot de i denna förordning gifna föreskrifter,
är han förfallen till böter enligt § 18; och må allmän åklagare af olofligen
till salu hållna varor, till säkerhet för gäldande af högsta bötesbeloppet,
6
Lagutskottets Utlåtande N:o 49.
500 kronor, och för ersättningar, som kunna den brottslige intill ett belopp
af 200 kronor ädömas, anhålla, derest annan säkerhet derför icke ställes,
så mycket som skäligen kan anses i värde motsvara högst 700 kronor; dock
att, om sådant beslag må ega bestånd, åtal mot vederbörande ofördröjligen
skall anställas.
Böter enligt denna paragraf fördelas på enahanda sätt, som i § 23 är
sagdt; och gäller jemväl om böternas förvandling hvad der stadgats.
Ifrågavarande förslag är, såvidt. det afser ändrad lydelse af § 11 i
ofvan berörda förordning, föranledt af Riksdagens skrifvelse den 26 april'
1889, deri Riksdagen på anförda skäl anhöll om sådan ändring i samma
förordning, att fabriks- och handtverksidkare måtte erhålla rätt att, utan
särskild anmälan eller tillstånd, sjelfva eller genom hustru eller hemma¬
varande barn till salu kringföra sina egna tillverkningar.
I anledning af nämnda skrifvelse har kommerskollegium tillika med
eget utlåtande den 18 december 1891 öfverlemnat infordrade yttranden
i ämnet från öfverståthållareembetet och Konungens samtlige befallnings¬
hafvande; och tillåter sig utskottet härmed hänvisa till den redogörelse för
innehållet af berörda utlåtande och yttranden, som i det propositionen
åtföljande statsrådsprotokoll finnes intagen.
Jemväl beträffande tillkomsten och den närmare innebörden af öfriga
föreslagna förändringar får utskottet hänvisa till hvad statsrådsprotokollet
derom upplyser.
Allenast i ett hänseende har utskottet funnit det föreliggande för¬
slaget böra föranleda till erinran. Föreskriften i § 10 derom, att gift
qvinna för att af annan kunna användas såsom biträde vid s. k. realisation
eller vid gårdfarihandel skall hafva sin mans tillstånd dertill, synes ut¬
skottet nemligen icke behöflig, då det här icke såsom i 4 § af ifråga¬
varande förordning är fråga om utöfvandet af sjelfständig handelsverksamhet.
Öfverflödigt torde vara att påpeka, hurusom iakttagandet af föreskriften
mången gång, t. ex. då mannen vore bosatt å annan ort än hustrun, skulle
möta svårigheter och stundom rent af visa sig omöjligt.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anmäla, att Riksdagen vid granskning af föreliggande
förslag icke funnit skäl till annan erinran, än att de i
den föreslagna 10 § meddelade föreskrifter derom, att
7
Lagutskottets Utlåtande N:o 49.
der någon vill såsom biträde vid s. k. realisation eller
gårdfarihandel begagna gift qvinna, det skall åligga
honom att vid ansökningen foga bevis om mannens
tillåtelse dertill, ansetts icke erfordras.
Stockholm den il 9 april 1893.
På lagutskottets vägnar:
L. ANNERSTEDT.
Reservation:
af herr Annerstedt, hvilken, enär borttagandet af den i 10 § med¬
delade föreskrift derom att, der någon ville såsom biträde vid realisation
eller gårdfarihandel begagna gift qvinna, som med mannen sammanlefver,
det skulle åligga honom att vid ansökningen foga bevis om mannens
tillåtelse dertill, enligt hans uppfattning, icke stode i öfverensstämmelse
med stadgandena i 9 kap. 1 § giftermålsbalken, och då han antog, att
uttrycket gift qvinna i 10 § 1 mom. borde tolkas i öfverensstämmelse
med de i 10 § 2 mom. använda orden »gift qvinna, som med mannen
sammanlefver», ansett, att utskottet bort hemställa, att Riksdagen måtte i
skrifvelse till Kongl. Maj:t anmäla, att Riksdagen vid granskning af före¬
liggande förslag icke funnit skäl till någon erinran;
af herrar L. 0. Larsson, C. H. Lundström och Öländer dels be¬
träffande 10 §, i hvilket afseende de instämt med den af herr Annerstedt
afgifna reservation, dels ock beträffande 26 § 2 mom;
samt af herrar Erickson och J. Anderson, hvilka yttrat:
I fråga om lydelsen af § 26 mom. 2 i förordningen angående ut¬
vidgad näringsfrihet den 18 juni 1864, skulle vi för vår del helst velat
bibehålla nu gällande ovilkorliga förbud för utländing att här i riket sälja
varor genom s. k. realisation, då med dylik försäljning väl i de flesta fall
8
Lagutskottets Utlåtande N:o 49.
endast afses att till riket införa och här vinna afsättning för de mer eller
mindre underhaltiga varor, hvilka icke med fördel kunnat i produktions¬
orten afyttras. Omförmälda ovilkorliga förbud lärer emellertid icke stå
väl tillsammans med åtskilliga med främmande magter afslutade traktater,
enligt hvilka dessa magters undersåtar i afseende å handel och industri,
utom beträffande gårdfarihandel, tillförsäkrats samma förmåner, som till¬
komma svenska undersåtar, och en ändring härutinnan torde således vara
behöflig. Men denna ändring bör dock enligt vår mening icke vara mera
omfattande än hvad gällande traktater fordra och således afse allenast
sådana främmande magters undersåtar, hvilka på grund af traktaternas
innehåll kunna göra anspråk på rätt att få här i riket utöfva försäljning
af ifrågavarande slag.
Inom utskottet hafva vi derför yrkat,
att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t hemställa, att
åt mom. 2 i § 26 af ofvannämnda kongl. förordning
måtte gifvas följande förändrade lydelse:
Ej må utländing, äfven om han undfått tillstånd
till utöfvande här i riket af handel eller annan näring,
idka gårdfarihandel, som i § 10 mom. 2 afses, eller an¬
vändas såsom biträde vid dylik handel, vare sig den
sker för svensk eller utländsk mans räkning.
Ej heller må sådan främmande magts undersåte,
som genom gällande traktat i afseende å handel och
industri, med undantag af gårdfarihandel, tillförsäkrats
samma förmåner, som tillkomma svenska undersåtar,
äfven om han undfått tillstånd som nyss är sagd!, verk¬
ställa realisation, som afses i § 10 mom. 1, eller an¬
vändas som biträde vid dylik försäljning, vare sig den
sker för svensk eller utländsk mans räkning, utan att
Konungen dertill gifvit lof. Sådant lof sökes af dylik
utländing i enahanda ordning, som i mom. 1 af denna
paragraf sägs; och galle i öfrigt härom i tillämpliga
delar de föreskrifter, som i § 10 äro meddelade.
Herr Pelirsson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i detta
ärendes behandling inom utskottet.
Stockholm, Ivar Hoeggströms boktryckeri, 1893.