Lagutskottets Utlåtande N:o 43.
o
N:o 43.
»
Ank. till Riksd. kansli den 17 April 1893, kl. 1 e. m.
Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion angående
ändringar i gällande patentlag, i syfte att obehöriga
patentbeteckningar måtte förhindras m. m.
Till lagutskottet har från Andra Kammaren hänvisats en inom
nämnda kammare väckt motion, n:o 185, deri herr C. W. Collander
föreslår, att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes
låta utarbeta och derefter till Riksdagens granskning och godkännande
framlägga förslag till ändring af nu gällande patentförordning i syfte:
a) att obehöriga patentbeteckningar så vidt möjligt förhindras;
b) att i de fall, då patentbeteckning anbringas å tillverkningar,
denna beteckning må varda sådan, att den tydligt angifver det patent,
som dermed afses.
Såsom af motionen framgår, är densamma närmast föranledd af
en utaf svenska uppfinnareföreningen hos motionären gjord framställ¬
ning i ämnet. I aflåten skrifvelse hade nämnda förening sålunda an¬
märkt, hurusom den skarpa konkurrens, som kännetecknade vår tids
industriella verksamhet, småningom framkallat en så ringa hänsyn i
valet af medel, att det omsider befunnits nödvändigt att stäfja åtskil¬
liga af dess öfvergrepp, så väl för den offentliga hederns upprätthål¬
lande som för att gifva behörig näpst åt oärligheten och rättvist er¬
kännande åt det gedigna och ärliga arbetet.
Intet civiliseradt land hade kunnat förhålla sig fullständigt lik¬
giltigt i denna fråga, hvilken bland annat framkallat stränga förbud
mot att å varor begagna sådana märken — ursprungsbeteckningar,
varumärken, stämplar m. m. — hvilka vore egnade att gifva allmän¬
heten origtiga föreställningar om varans ursprung och beskaffenhet.
6
Lagutskottets Utlåtande N:o 43.
Äfven i vårt land hade liknande åtgärder befunnits nödvändiga och
blifvit vidtagna, bland annat genom »lag om skydd för varumärken»
af den 5 juli 1884, »förordning om svenska jern- och ståleffekters
stämpling» af den 28 november 1884 samt »förordning angående för¬
bud mot införsel till riket af varor med origtig ursprungsbeteckning»
af den 9 november 1888.
Detta oaktadt stode Sverige fortfarande efter flertalet andra kul¬
turländer med hänsyn till omfattningen af sina åtgärder i ofvannämnda
syfte.
Föreningen hade sålunda särskildt fäst sin uppmärksamhet på
det förhållande, att i marknaden förekomme en mängd varor, hvilka
vore försedda med beteckningar, som falskeligen antydde, att de här
åtnjöte patentskydd. Att syftet med dylika beteckningars användning
vore att ingifva andra fabrikanter samt allmänheten en origtig upp¬
fattning om tillverkarens rättigheter och varans beskaffenhet, torde
vara lika tydligt, som att ett dylikt handlingssätt borde betraktas så¬
som afsigtlig oredlighet och följaktligen straffvärdt. Också torde Sverige
numera tillhöra de få civiliserade stater, eller kanske -till och med vara
den enda af dem, der ett dylikt tillvägagående icke vore belagdt med
straff. I andra industriländer vore förhållandet ett helt annat.
Sedan föreningen härefter meddelat de bestämmelser i ämnet,
som gifvas i åtskilliga främmande länders patentlagstiftning, anför före¬
ningen vidare: »Att man i alla dessa verldens förnämsta industriländer
funnit dylika bestämmelser vara af behofvet påkallade och infört de¬
samma torde i och för sig vara ett fullgodt intyg om deras befogenhet.
Uppfinnareföreningen torde derför här kunna inskränka sig till att
genom exempel visa, huruledes frånvaron af dylika bestämmelser kan
bereda industriidkarne obehag. Man tänke sig, att en kemisk-teknisk
fabrikant finner, att i handeln förekommer ett cement, en tvålsort,
en maskinsmörja eller dylikt, å hvilken är anbragt beteckningen
»K. A. Svensson. Patent». Han vänder sig till patentbyrån med för¬
frågan om hvad som är patenteradt, och får sannolikt till svar, att der¬
om kan ingen upplysning lemnas; patentbeteckningen bevisar icke, att
varan är patenterad, och för öfrigt kan den afse hvilket som helst af
de i Sverige beviljade patenten inom motsvarande fabrikation. Något
patent har icke meddelats åt K. A. Svensson, men Svensson kan hafva
köpt patenträtten utan att derom göra anmälan i patentbyrån, som
derför ej kan lemna upplysning om, hvilket patent som det i detta
fall är fråga om. För fabrikanten återstår då endast att låta analysera
varan och jemföra analysresultatet med patentbeskrifningarna till alla
7
Lagutskottets Utlåtande N:o 43.
gällande svenska patent, hvarvid han kanske till slut finner, att någon
patenträtt å varan alls icke förefinnes. All denna förlust af tid och
kostnad har han måst underkasta sig på grund af en konkurrents svek¬
liga — men ostraffbara — uppgift, att varan blifvit patenterad.
Det vore lätt att genom ytterligare exempel ådagalägga, huruledes
trassel, obehag och kostnader kunna beredas industriidkare genom att
dylika falska uppgifter få användas, men det anförda torde vara nog
för att visa behofvet af att äfven vår lagstiftning, i likhet med utlandets,
måtte förbjuda obehörig användning af patentbeteckningen.
Klart är emellertid, att samma svårigheter kunna, på sätt i ofvan-
nämnda exempel antyddes, beredas industriidkarne äfven genom berätti¬
gade, men ofullständiga patentbeteckningar. Äfven detta bör naturligtvis
förekommas, och uppfinnareföreningen har tänkt sig detta lämpligen
kunna ske genom föreskrift, att patentbeteckning skall vara sådan, att
den ger tydlig anvisning om det patent, som berättigar till patent¬
betecknings användning. Denna anvisning kan ske på flera sätt, t. ex.
genom angifvande af patentets datum eller nummer.
Med skäl kunde också väntas, att genom förbud mot obehörig
patentbeteckning den behöriga patentbeteckningen skall så stiga i värde,
att ingen patentegande industriidkare skulle underlåta att, så vidt
det vore möjligt, förse varan med patentmärke, allra helst dettas
anbringande betydligt underlättade åtal för intrång i patenträtt, enär
personer, som efterapade en med patentbeteckning försedd vara, svår¬
ligen kunde förneka, att de om patentet egt den vetskap, som patent¬
förordningens § 22 förutsatte för patentbrottets straffbarhet.»
Då de brister uti gällande patent-lagstiftning, som svenska upp¬
finnareföreningen sålunda påvisat och hvilka framhållits jemväl af till¬
förordnade chefen för patentbyrån, syntes motionären påkalla lagstiftarens
mellankomst, hade motionären ansett sig böra genom framläggande af
sitt ofvan anförda förslag understödja uppfinnareföreningens berörda
framställning.
Utskottet vill ingalunda förneka, att det skydd, gällande patent¬
lagstiftning tillförsäkrar vederbörande patenthafvare, icke kan anses
fullt verksamt, och att ett fullständigande af lagstiftningen i syfte att
härutinnan åstadkomma ändring sålunda kan anses vara önskvärd^ En¬
8
Lagutskottets Utlåtande N:o 43.
ligt utskottets uppfattning bör emellertid lagstiftaren härvid icke in¬
skränka sig till att meddela bestämmelser, hvarigenom på ett be-
tryggaride sätt blir sörj dt för, att icke en tillverkning genom en å
densamma anbringad beteckning obehörigen utgifves för att vara
patenterad, utan bör, i likhet med hvad i utlandets patentlagstiftning
iakttagits, gifva föreskrifter, hvarigenom jemväl andra vilseledande
anordningar i förevarande afseende i möjligaste måtto förebyggas.
Utskottet syftar härvid på de mångfaldiga former — t. ex. varu-
omslag, skyltar, annonser, prospekt o. d. — af hvilka en tillverkare kan
begagna sig för att bibringa allmänheten en origtig föreställning om
tillverkningens beskaffenhet i förevarande hänseende och hvilka icke
kunna kallas patentbeteckningar i detta ords vanliga betydelse.
Med hänsyn till den affattning motionären gifvit sin framställning
i denna del har dock utskottet ansett sig icke kunna föreslå vidtagande
af en dylik mera vidtomfattande lagstiftningsåtgärd.
I anledning vidare af motionärens framställning om behofvet af
bestämmelser i syfte att patentbeteckning må fullt tydligt angifva det
patent, som dermed afses, tillåter sig utskottet allenast erinra derom
att, om ock en dylik anordning i och för sig kunde befinnas lämplig,
densamma icke torde kunna undgå att tillskapa hvarjehanda svårigheter
för tillverkare af vara, för hvilken patent erhållits i flera länder, och
att i hvarje fall anordningens genomförande icke synes tillrådligt, in¬
nan till ledning för en lagstiftning i den antydda rigtningen föreligger
tillförlitlig utredning beträffande de jemkningar, som ur öfrigai motionen
angifna synpunkter kunna finnas påkallade.
På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion icke må till någon Riks¬
dagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 april 1893.
På lagutskottets vägnar:
L. ANNERSTEDT.
9
Lagutskottets Utlåtande N:o 44.
Herrar Lilienberg, Lundin, J. Anderson, Näslund, Wester och F.
Andersson hafva begärt få här antecknadt, att de på grund af åtnjuten
ledighet från riksdagsgöromåleu icke deltagit i utskottets behandling
af ifrågavarande motion.
Herr Hasselrot har likaledes begärt få antecknadt, att han icke del¬
tagit i detta ärendes behandling inom utskottet.
N:o 44.
Anlc. till Riksd. kansli den 17 april 1893, kl. 1 e. m.
Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om lagbe¬
stämmelser i syfte att bereda vissa enskilda tjenstemän
samma skydd som statens mot förnärmelser i deras tjen-
steutöfning.
Sedan uti 19 kap. 11 och 12 §§ strafflagen stadgats ansvar för
skadegörelse å statens kanal- eller slussverk eller annan sådan vatten¬
byggnad eller jernvägsanläggning, samt i 14 § samma kap. föreskrif-
vits, att hvad enligt förstberörda lagrum gäller om statens deri nämnda
anläggningar också må tillämpas å dylik anläggning, den der tillhör
enskilda personer, menigheter eller bolag, derest Konungen förordnat,
att sådan anläggning skall njuta lika skydd som statens, så stadgas i
25 kap. 22 § 2 mom. strafflagen, att de vid dylika enskilda anläggnin¬
gar anstälda personer äro, i förhållande till allmänheten, för fel och
Bih. till Riksd. Prot. 1893■ 7 Sami. 20 Höft. 2