Lagutskottets Utlåtande N:o 27.
1
N:o 27.
Ank. till Riksd. kansli deu 7 april 1893, kl. 1 e. m.
Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om upp¬
häfvande af 12 kap. 3 § kyrkolagen.
I 12 kap. 3 § kyrkolagen stadgas:
Uti städerna skall på alla söcknedagar klämtas på morgonen klockan
tio och om aftonen klockan fyra; sammaledes på landet hvar morgon och
afton, som härtill varit vanligt, och folket derigenom påminnas att bedja
om välsignelse till deras förehafvande och att Gud ville bevara öfverheten,
förläna frid och rolighet och en salig ändalykt.
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 178, som till lag¬
utskottet hänvisats, anmärker herr A. Göransson, att syftemålet med ifråga¬
varande stadgande väl vore både högt och ädelt, men att enligt motionärens
åsigt detta syfte i vår tid icke längre stode att vinna genom den der före-
skrifna anordning. Att motionären icke vore ensam om denna uppfattning,
bevisades bäst deraf, att många församlingar i vårt land alldeles upphört
med denna klämtning och att den i ännu flera verkstäldes allenast under
sommarmånaderna. På senaste tiden har man dock velat skaffa helgd åt
detta kyrkolagens föråldrade påbud, och genom en Kongl. Maj:ts nådiga
resolution den 31 december 1889, som blifvit bilagd motionen, hade en
församling förständigats att verkställa klämtning, likasom ock ett domkapitel
i anledning af nämnda resolution ansett sig böra genom cirkulär förständiga
pastorsembetena inom vederbörande stift att draga försorg om att klämt¬
ning blefve verkstäld enligt förut nämnda lagrum. Då klockare numera
icke ansåges skyldig att verkställa klämtningen, vore församlingarna nöd¬
sakade anskaffa och aflöna särskilda personer, som verkstälde denna klämt-
Bih. till Riksd. Prof. 1393. 7 Sami. IG llåft. (Näs 27—30). 1
2
Lagutskottets Utlåtande N:o 27.
ning. Härom vore icke något att säga, om man kunde påvisa, att klämt-
ningen gjorde någon nytta, men då så ej vore förhållandet, vore det både
onödigt och orätt att besvära församlingarna med detta onus endast för
att bevara en gammal tradition. Då ett lagbud fallit så i glömska, att
det opåtaldt under många år i vissa delar af landet alls icke, i andra de¬
lar endast till eu del efterlefts och åtel- i andra delar, såsom inom ofvan
antydda stift, endast efter förständigande från domkapitlet blefve efter-
lefdt, syntes tiden vara inne att antingen förändra eller borttaga ifråga¬
varande lagbud. Då kyrkomötet komme att sammanträda innevarande år,
hade motionären ansett tiden vara lämplig att nu väcka förslag om ändring
af denna de! af kyrkolagen.
Motionären, i syftet af hvilkens motion herr Nils Hansson instämt,
föreslår på sålunda anförda skäl,
att 3 § 12 kap. kyrkolagen måtte helt och hållet upphöra att gälla,
eller alternativt, att den i nämnda § föreskrift^ klämtning må ske endast
under sommarmånaderna från och med maj till och med september.
Det lärer enligt utskottets åsigt icke kunna förnekas, att kyrkolagens
föreskrift om skyldighet för hvarje församling att morgon och afton låta-
klämta i församlingens kyrka för en nutida uppfattning ter sig något för¬
åldrad och icke allmänt uppbäres af föreställningen om densammas ända¬
målsenlighet. Härför talar otvetydigt den af motionären åberopade om¬
ständighet, att ifrågavarande föreskrift flerestädes inom vårt land opåtaldt
antingen icke alls efterlefves eller ock endast delvis iakttages; och utskottet
har vid sådant förhållande ansett sig icke böra lemna motionärens fram¬
ställning alldeles obeaktad. Medan utskottet emellertid, å ena sidan, finner
motionärens alternativt framstälda förslag att inskränka föreskriftens tillämp¬
lighet till viss tid af året mindre lämpligt, håller utskottet, å andra sidan,
före, att lagstiftaren icke heller bör obetingadt ansluta sig till motionärens
förslag om fullständigt afskaffande af ifrågavarande kyrkliga anordning.
Utskottet har sig nemligen jemväl bekant, att i många församlingar morgon-
och aftonklämtning regelbundet förekomma, och föreställer sig, att en del af
dessa församlingar säkerligen ogerna skulle se, att ett af dem vördadt och
i helgd hållet kyrkligt bruk beröfvades det stöd af gällande lag, som det
för närvarande eger.
I ‘ betraktande häraf anser sig utskottet icke böra i vidsträcktare mån
tillmötesgå motionärens önskan, än att ifrågavarande föreskrift frånt-ages
3
Lagutskottets Utlåtande N:o 27.
dess nuvarande ovilkorliga karakter, och att följaktligen åt de församlingar,
hvilka önska sådant, tillerkännes rätt att afskaffa ifrågavarande anordning.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen ville, i anledning af förevarande
motion, för sin del besluta följande
Lag
angående ändring af 12 kap. 3 § kyrkolagen.
Härigenom förordnas, att hvad i 12 kap. 3 §
kyrkolagen är stadgadt om klämtning morgon och afton
hvarje söcknedag hädanefter icke skall gälla, der veder¬
börande församling beslutar upphörande af klämtning.
Stockholm den 7 april 1893.
På lagutskottets vägnar:
A. LILIENBERG.
Reservation
af herrar Lilienburg och P. G. Petevsson, hvilka ansett, att utskottet bort
tillstyrka bifall till" motionens första alternativ.