10
Lagutskottets Utlåtande, N:o 12.
-%
N:o 12.
Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrad
lydelse af 105 och 117 .§§ skiftesstadgan.
Ändringar i skiftesstadgan hafva vid innevarande riksdag före¬
slagits i två särskilda inom Andra Kammaren väckta och till lagutskottet
hänvisade motioner, hvilka afgifvits af herr Nils Wallmark, n:o 59, och
herr Lasse Jönsson, n:o 170, samt afse ändrad lydelse, den förra af 105
§ och den senare af 117 § i berörda stadga.
Enligt lagen den 22 maj 1891 eger 105 § skiftesstadgan för när¬
varande följande lydelse:
När skiftesmannen på marken utstakat och rörlagt skiftet, samt
anvisat delegarne deras egolotter, vare han skyldig att mot lösen, som,
i fall den ej genast erlägges, genom kronobetjeningen, på skiftesman¬
nens reqvisition, uttagas bör, meddela delegarne alla under förrättnin¬
gen förda protokoll och afslutade föreningar, jemte ego-, häfde- och
delningsbeskrifningarne; och skall i protokollet upptagas samt särskildt
delegarne härvid tillkännagifvas, att förrättningen är slutad, och att den
dermed missnöjde eger, på sätt 129 § innehåller, sina besvär till ord¬
föranden i egodelningsrätten anmäla. Förenämnda handlingar skola
mot bevis, som skiftesmannen koncepthandlingarne bifogar, lemnas till
förvar hos den delegare inom skifteslaget, som öfrige delegare dertill
utse, och hos hvilken en hvar, det åstundar, har öppet att handlingarna
granska och afskrifter deraf taga. Försummar skiftesmannen att lemna
protokoll och handlingar, efter hvad nu stadgadt är, ansvare såsom för
tjenstefel samt gifve handlingarne ut vid nytt, på hans bekostnad der-
11
Lagutskottets Utlåtande, N:o In¬
till utsatt sammanträde; och hafva delegarne i ty fall att besvärstiden
från denna sammanträdesdag beräkna.
Hvad nu är sagdt om skifte, gälle i tillämpliga delar äfven om
egoutbyte, så ock om förrättning, som för det ändamål, 101 § omför-
mäler, hållits efter skiftes afsilande.
Herr Wallmark, med hvilken instämt herrar N. Boström och Wik-
stén, hemställer nu, att mellan lagrummets nuvarande första och andra
stycken måtte inskjutas ett stadgande af följande innehåll:
Skiftesmannen är jemväl skyldig att, derest sådant yrkas, för delega-
rena, å förrättningsstället, tillhandahålla skifteskartan, utan särskild ersätt¬
ning, under trenne dagar räknadt från afslutningsdagen.
Den formulering, motionären i sin hemställan gifvit paragrafen,
kunde visserligen gifva anledning till det antagande, att motionären
afsett jemväl en annan ändring i paragrafens lydelse, alldenstund den
genom lagen den 22 maj 1891 tillagda slutmeningen i andra stycket:
»så ock om förrättning, som för det ändamål, 101 § omförmäler, hållits
efter skiftes afslutande» icke återfinnes i motionärens formulering, men
motionärens framställning i fiffigt gifver vid handen, att utelemnandet
skett oafsigtligt och sålunda får tillskrifvas allenast ett förbiseende.
Till stöd för sin ifrågavarande framställning anför motionären, att,
då skiftesmannen enligt 115 § skiftesstadgan vore berättigad att låta
med öfverlemnande af renoverad karta åt skiftesdelegarne anstå ett
helt år från det ett skifte blifvit faststäldt, deraf följde, att kartan under
besvärstiden icke vore tillgänglig för skiftesdelegarne. Denna omstän¬
dighet vållade, å ena sidan, att obefogade besvär, ledande till onödiga
kostnader, ofta anfördes och å andra sidan, att besvär icke anfördes,
som haft verkligt skäl för sig. I hvarje fall syntes den anmärkta om¬
ständigheten föranleda till att, der besvär öfver skiftesförrättning an¬
fördes, desamma saknade nödig fullständighet och reda. I saknad af
karta vore nemligen skiftesdelegaren icke ens i tillfälle att undersöka,
huru vida längden och bredden af ett utlagdt skifte vore öfverensstäm¬
mande med kartan och öfriga skifteshandlingar och, i fråga om grade-
ringen, kunde densammas lämplighet ej bedömas, då man ej alltid kunde
veta, hvarest de egofigurer vore belägna, som delningsbeskrifningen i
nummerföljd angåfve.
12 Lagutskottets Utlåtande, N:o 12.
Lika med motionären anser utskottet önskligt, att skiftesdelegarne
innan besvärstidens utgång sättas i tillfälle att med ledning af skiftes-
kartan underkasta skiftesförrättningen pröfning. Motionären har sjelf
antydt de fördelar, som af en dylik anordning med skäl böra kunna
förväntas, och det gäller endast att gifva densamma en väl afpassad
form, så att den, på samma gång den medför afsedt gagn för skiftes¬
delegarne, icke varder oskäligt betungande för skiftesmannen. I så¬
dant hänseende kan emot motionärens förslag till en början anmärkas,
att den tid, under hvilken skifteskartan skulle hållas tillgänglig för
skiftesdelegarne, blifvit alltför knappt tillmätt, då densamma bestämts
till allenast tre dagar. Särskildt gäller detta med hänsyn till förhållan¬
dena i landets nordligare delar. Vidare synes man icke kunna ålägga
skiftesmannen att utan ersättning qvarstanna å förrättningsstället för
att tillhandahålla skifteskartan åt skiftesdelegare, som önskar taga del
af densamma.
Dessa och andra betänkligheter mot bifall till motionärens förslag,
sådant detsamma föreligger, äro likväl icke af den beskaffenhet, att
utskottet på grund deraf ansett sig böra vägra motionen sitt understöd,
helst utskottet är öfvertygadt, att en anordning i den af motionären
föreslagna rigtning, om ock i en delvis annan form, bör kunna åväga¬
bringas. En mera omfattande utredning af de på frågan inverkande
omständigheter, än som inom utskottet kunnat åstadkommas, torde emel¬
lertid _ vara af nöden, och har utskottet vid sådant förhållande ansett
lämpligast att frågan bringas under regeringens ompröfning.
Utskottet hemställer följaktligen,
l:o att Riksdagen, i anledning af herr Wallmarks motion, måtte
i skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och
för Riksdagen framlägga förslag till lagstadgande derom, att
karta öfver laga skifte skall hållas delegarne i skiftet till¬
handa under viss tid efter skiftets afslutande.
Hvad härefter vidkommer den af herr Jönsson väckta motion,
återupptager densamma den vid flera föregående riksdagar, senast 1891
års riksdag, behandlade frågan om en sådan ändring af 117 § skiftes-
stadgan, att tjenstetiden för ledamot i egodelningsrätt måtte bestäm¬
13
Lagutskottets Utlåtande, N:o 12.
mas till sex år med rätt för afgående ledamot att återväljas; och har
motionären i sådant hänseende framlagt ett förslag angående ändrad
lydelse af ifrågavarande lagrum af lika innehåll med det af lagutskottet
vid 1891 års riksdag i utlåtandet n:o 23 framlagda.
I sitt ofvan omförmälda utlåtande, livilket af motionären åbero¬
pats till stöd för hans framställning i ämnet, erinrade lagutskottet till
en början, huru som förslag om bestämmandet af en viss tjenstetid för
ledamöter i egodelningsrätt vid såväl 1884 års som 1887 års förra
riksdag blifvit af utskottet tillstyrkta. Vidare anförde utskottet: »Då
egodelningsrättens ledamöter hafva att deltaga i afgörandet af många
magtpåliggande ärenden, för hvilkas rätta bedömande erfordras ej blott
erfarenhet, utan ock åtskilliga andra egenskaper, synes det vara af vigt
att ett vid val till denna befattning begånget misstag i fråga om en
persons lämplighet derför må kunna rättas, och att en person, hvilken
efter sitt inväljande blifvit genom hög ålder eller andra förhållanden
för uppdraget mindre lämplig, icke kan komma att för obestämd tid
qvarstå såsom ledamot af egodelningsrätt. Den nu gällande bestäm¬
melsen, hvarigenom sist antydda förhållande möjliggöres, står ock i
strid mot sjelfva den grund, folkets förtroende, hvarpå institutionen af
folkvalda ledamöter i rätten hvilar. De förrättningar, i hvilka de i 19
§ skiftesstadgan omförmälde gode män hafva att deltaga, och de ären¬
den, som handläggas af egodelningsrätt, synas för öfrigt stå i så nära
samband med hvarandra och ställa så likartade fordringar på egenska¬
perna hos de personer, hvilka dermed skola taga befattning, att det
icke är lämpligt, att olika bestämmelser gälla i fråga om val till gode
män och ledamöter i egodelningsrätt. Då nu genom förordning af den
5 juli 1884 är stadgadt, att gode män utses för en tid af sex år, lärer
följdrigtigheten fordra, att samma föreskrift jemväl meddelas för val
af egodelningsrättsledamöter.»
Lagutskottets på sådana skäl grundade hemställan om bifall till
det då föreliggande förslaget godkändes af Andra Kammaren utan dis¬
kussion, hvaremot densamma blef af Första Kammaren afslagen.
Utskottet vidhåller i detta ämne de åsigter, utskottet flera gånger
tillförene uttalat. Man har mot ifrågavarande förslag hufvudsakligen
anmärkt, att detsamma skulle innebära ett till sina följder betänkligt
14 Lagutskottets Utlåtande, N:o 12.
åsidosättande af grundsatsen om domares oafsättlighet äfvensom att
man genom förslagets antagande skulle äfventyra den erfarenhet och
sakkunskap, som erfordrades hos en egodelningsrättsledamot, men
stode att vinna allenast genom en längre tids tjenstgöring. Bättre vore
att bestämma en åldersgräns, utöfver hvilken ledamot i egodelningsrätt
icke finge, qvarstå. Huru beaktansvärda dessa anmärkningar än äro,
hafva de likväl icke förmått rubba utskottets här ofvan uttalade öfver-
tygelse om lämpligheten af bestämmandet af en viss tjenstetid för do¬
mare af ifrågavarande slag. Hvad beträffar anmärkningen att en dylik
åtgärd skulle innebära en kränkning af principen om domares oafsätt¬
lighet, vidhåller utskottet sin tillförene uttalade åsigt, att då den grund,
hvarå uppdraget att vara ledamot i egodelningsrätt hvilar, endast och
allenast utgör medborgares förtroende, bör, för den händelse detta för¬
troende af en eller annan anledning försvagats eller tilläfventyrs alldeles
upphört, ett utbyte kunna ske såsom i fråga om nämndemän och gode
män vid landtmäteriförrättning finnes bestämdt. Sant är visserligen att
nämnden eger allenast kollektiv rösträtt, medan ledamöterna i en ego¬
delningsrätt hafva hvar sin röst, men jemväl en hvar af nämndens med¬
lemmar är ju domare, hvarförutom må beaktas, att betydelsen af nyss
angifna skilnad mellan nämndens och egodelningsrättens ledamöter
förringas deraf, att likasom domaren, om han får endast en nämnde¬
man på sin sida, bestämmer häradsrättens beslut, så behöfver jemväl
ordföranden i egodelningsrätt vinna endast en af ledamöterna för sin
mening för att denna skall blifva rättens beslut.
I fråga vidare om förhållandet mellan gode männen och ledamö¬
terna i egodelningsrätt må framhållas, hurusom, der laga förfall förefin¬
nes för ledamot i egodelningsrätt, ojäfvig god man skall i hans ställe
inkallas till tjenstgöring, och då nu skiftesmannen icke så sällan plägar
använda egodelningsrättsledamot såsom god man vid skiftesförrättning,
uppstår ofta dylikt förfall. Att förslagets antagande skulle innebära ett
äfventyrande af den erfarenhet och insigt i skiftesärenden, som böra
utmärka en egodelningsrättsledamot, torde icke behöfva befaras, då ju
omval af en dugande förmåga, som sjelf vill qvarstå, har all sannolikhet
för sig. Då vidare uppdraget att vara ledamot i egodelningsrätt är ett
fullkomligt oaflönadt förtroendeuppdrag, som icke i någon nämnvärd
mån afser att utgöra ett vilkor för dennes existens, torde jemväl farhå¬
gorna, att den åsyftade förändringen skulle inverka menligt på egodel-
ningsrättsledamotens sjelfständighet i utöfningen af hans domarekall,
finnas åtskilligt öfverdrifna.
På grund af hvad sålunda blifvit anförd t, får utskottet hemställa,
15
Lagutskottets Utlåtande N:o 12.
2:o) att Riksdagen ville, med bifall till herr Jöns¬
sons motion, för sin del antaga följande
Förordning
angående ändrad lydelse af 117 § i stadgan om skiftesverket i riket
den 9 november 1866.
Härigenom förordnas, att 117 § i stadgan om
skiftesverket i riket den 9 november 1866 skall erhålla
följande lydelse:
Förste domstol i skiftesmål å landet är egodel-
ningsrätt i hvarje härad eller tingslag. Ordinarie do¬
maren i orten är deri ordförande, derest icke, vid
hans förfall, efter hvad särskildt stadgadt är, annor¬
lunda af vederbörande hofrätt förordnas, eller Kongl.
Maj:t på invånarnes gjorda anhållan eller eljest före¬
komna anledningar, för större eller mindre distrikter,
skulle i nåder finna godt att särskild person dertill
utse. Ledamöterne i rätten utgöras af tre i landthus¬
hållning kunnige, inom häradet eller tingslaget bo¬
ende, bofaste män, hvilka, på föranstaltande af domaren
i orten, inför häradsrätten, genom socknefullmägtige,
efter förmedlade hemmantalet utväljas för en tid af
sex år. Afgående ledamot kan återväljas. Uppstår laga
förfall för ledamot, kalle ordföranden ojäfvig god man
i dess ställe. De inom socknarne i häradet eller tings¬
laget valde gode män kunna ock till ledamöter uti
egodelningsrätten utses; dock få de icke såsom domare
handlägga skiftesmål, dervid de som gode män biträda
Ledamot i egodelningsrätt skall, innan han i rät¬
ten inträder, domareed aflägga, der han ej den ed
förut svurit.
Stockholm den 14 februari 1893.
På lagutskottets vägnar:
A. LILIENBEUG.
16 Lagutskottets Utlåtande N:o 12.
Herr Annerstedt har begärt få här antecknadt, att han icke delta¬
git i utskottets behandling af ofvan omförmälda motioner.
STOCKHOI.M, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI. 1893.