Lagutskottets Utlåtande, N:o 11.
7
N:o 11.
Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till
förordningen i afseende på handel med lösören, som kö¬
paren låter i säljarens vård qvarblifva, den 20 november
1845.
I fråga om de förutsättningar, under Indika ett s. k. lösöreköp
må anses i formelt afseende giltigt, innehålla 1 oeh 2 §§ i förordningen
den 20 november 1845 följande föreskrifter: 1 § Den, som tillhandla!-
sig lösören, och tillåter, att desamma få i säljarens vård qvarblifva, bör,
så vida de skola fredas från utmätning för säljarens skuld, upprätta
skriftlig afhandling om köpet, med förteckning å de köpta persedlarne
och vittnens underskrift, och sedermera från predikstolen i kyrkan uti
den församling, der säljaren bor, å nästa söndag, då gudstjenst derstädes
hålles, låta om samma afhandling uppläsa kungörelse, upptagande sälja¬
rens och köparens namn och yrken, dagen då köpeafhandlingen blifvit upp¬
gjord samt köpeskillingens belopp, öfver hvilket uppläsande bevis bör
tecknas å handlingen; hvarefter densamma bör, om egendomen finnes i
stad, inom åtta dagar efter kungörandet, uppvisas, i Stockholm hos öfver-
ståthållareembetets kansli, och i rikets öfriga städer inför rådstufvurätt,
för att i dess protokoll intagas, samt, om egendomen finnes å landet, ej
allenast inom berörda tid för kronofogden i orten uppvisas och i be¬
styrkt afskrift honom tillställas, utan ock senast vid det lagtima ting,
som näst efter en månad infaller, inför häradsrätten, till-intagande i
dess protokoll, företes. — 2 § öfverståtliållareembetets kansli samt
rådstufvu- och häradsrätter böra genast hos sig, till allmänhetens kän¬
8
Lagutskottets Utlåtande, N:o 11.
nedom, angående uppvisade och inprotokollerade köpeafhandlingar,
offentligen anslå kungörelser af enahanda innehåll, som ofvan nämndt är.
Uti en inom Andra Kammaren väckt och till lagutskottet hänvi¬
sad motion, n:o 180, anför herr G. Anderson i Himmelsby, med hvilken
instämt herrar J. Ericsson och Oscar Larsson, att antalet fall, då rätten
att afsluta s. k. lösöreköp af oredlige gäldenärer missbrukades till
fordringsegares förfång, möjligen komme att minskas, derest bestämmel¬
serna om kungörandet af dylika köp blefve något skärpta. Med de
bestämmelser, som nu vore gällande, hände det oftast, att kännedomen
om ett sådant köp icke blefve spridd särdeles långt utom den ort, der
säljaren hade sitt hemvist, och att således personer, boende något mera
aflägset derifrån, alldeles komme att sakna kännedom härom.
Ett sådant förhållande kunde blifva till skada för en del af dessa
personer, t. ex. en affärsman, hvilken visserligen i öfrigt kunde hafva
temligen reda på en sådan persons rörelse och verksamhet, men icke
kände till det förhållandet, att denne genom ett lösöreköp afhändt sig
sin lösegendom. Något borde nu göras för att lösöreköp blefve kända
något vidare omkring i orten, än hvad nu vore fallet. Motionären
hade tänkt, att de borde tillkännagifvas i Konungens befallningshafvan-
des allmänna kungörelser samt i den af länets tidningar,, som af Konun¬
gens befallningshafvande, med afseende på lokala förhållanden, ansåges
vara mest lämplig. Genom en sådan åtgärd skulle de, som önskade
taga närmare reda på dylika förhållanden, blifva satta i tillfälle dertill
genom att prenumerera på länskungörelserna äfvensom derigenom, att
sådant tillkännagifvande blefve infördt i en af länets allmänna tid¬
ningar.
Motionären föreslår alltså,
att Riksdagen måtte besluta ett sådant tillägg i kongl. förord¬
ningen af den 20 november 1845 angående handel med lösören, som
köparen låter i säljarens vård qvarblifva, att ett tillkännagifvande om
sådant köps afslutande måtte införas i Konungens befallningshafvan-
des allmänna kungörelser samt dessutom i den af länets tidningar, som
Konungens befallningshafvande med afseende på lokala förhållanden
anser mest lämplig.
9
Lagutskottets Utlåtande, iV.-o 11.
I olikhet med motionären anser utskottet, att den offentlighet,
som bör beredas åt ett s. k. lösöreköp, i regel vinnes i tillräckligt mått
med iakttagande af redan gällande föreskrifter. I betraktande häraf
torde den af motionären föreslagna åtgärden komma att medföra föga
gagn, helst dess genomförande på många orter skulle föranleda icke
obetydligt besvär och allestädes vålla ökade kostnader. Den fördel
förslagets antagande skulle medföra för en eller annan fordringsegare
torde derför befinnas alltför dyrköpt, då man besinnar, huru lösöre¬
köpen i allmänhet röra sig om smärre belopp, för hvilka hvarje ytter¬
ligare tillskott i kostnaden för lösöreköpets bringande till stånd måste
kännas tyngande.
Utskottet hemställer följaktligen,
att herr Andersons motion icke må af Riksdagen
bifallas.
Stockholm den 14 februari 1893.
På lagutskottets vägnar:
L. ANNERSTEDT.
Bill. till Riks it. Prof. 1893. 7 Sami (i Ftäft.
2