Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 27.
7
N:o 27.
Ank. till Riksd. kansli d. 20 april 1893, kl. 3 e. in.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändring af riksdagsordningens stadganden i afseende ä
ledamöternas af Första Kammaren valbarhet m. m.
Uti en inom Andra Kammaren väckt, till utskottets behandling hän¬
visad motion, n:o 225, hafva herrar D. Persson i Tällberg, E. Norman
m. fl. föreslagit förändring af riksdagsordningen i syfte dels att Första
Kammarens ledamöter skulle väljas för en tid af sex år, dels att census
för ledamöternas af samma kammare valbarhet måtte nedsättas, dels ock
att ledamot af Första Kammaren skulle åtnjuta arfvode.
Detta förslag är i motionen affattadt sålunda:
»De förändringar i riksdagsordningens stadganden angående Första
Kammaren, vi tillåta oss att föreslå, äro
dels följande:
§ 6.
Första Kammarens ledamöter skola, för eu tid af sex år, utses af
(o. s. v. lika med nuvarande lydelse.)
8
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 27.
Antingen:
§ 9.
Till ledamöter af Första Kammaren kunna endast väljas män, som
uppnått trettiofem års ålder samt ega och minst tre år näst före valet
egt fastighet till taxeringsvärde, ej understigande fyrtio tusen riksdaler,
eller ock till staten skatta samt under tid, som nyss är sagd, skattat för
minst två tusen riksdaler årlig inkomst af kapital eller arbete. Kommer
riksdagsman o. s. v. (lika med nuvarande lydelse.)
Eller:
§ 9.
Till ledamöter — — — — — taxeringsvärde ej understigande fyrtio
tusen riksdaler, eller ock till staten skatta samt under en tid, som nyss
är sagd, skattat för en så stor årlig inkomst af kapital eller arbete, att
densamma, ensam för sig eller ock sammanlagd med en efter fem för
hundra beräknad ränta å egd fastighets taxeringsvärde, uppgår till fyra
tusen riksdaler. Kommer riksdagsman o. s. v.
§ 12.
Vill riksdagsman i Första Kammaren befattningen sig afsäga, eger han
det göra vid valtillfället eller sedermera, mellan riksdagar, hos Konungens
befallningshafvande.
dels tillägg till riksdagsordningens första afdelning (»allmänna grun¬
der») af eu paragraf med ordningssiffran 6 i stället för lista punkten i
12 § och den 23 §, så lydande:
Hvarje riksdagsman åtnjuter — — — — — fyra månader tillsam¬
mans, eller riksdagsman eljest afgår, — — — — — urtima riksdag,
riksdagsman undfår —---— riksdaler. Den riksdagsman, som
icke i rätt tid--— — — arfvodet.
Häraf följer, att nuvarande §§ 6—22 omnumreras till 7—23.
För den händelse, att rubbning af paragrafernas ordningsföljd finnes
böra undvikas, föreslå vi alternativt, att § 23 förblifver oförändrad och
§12 erhåller följande lydelse:
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 27.
9
§ 12.
Hvarje ledamot af Första Kammaren åtnjuter (o. s. v. lika med § 23)
—---— af arfvodet.
Vill lian befattningen sig afsåga — —---(lika med nuva¬
rande lydelse).»
Då motionärerna ej ådagalagt, att förändring af grundlagen i afseende
å den tid, för hvilken ledamöterna i Första Kammaren skola utses, är af
något behof påkallad, finner utskottet ej skäl att understödja motionen i
denna del.
Vidkommande motionärernas framställning i öfrigt, hafva förslag i
enahanda rigtning vid -flera föregående riksdagar varit föremål för Riks¬
dagens behandling. I de yttranden öfver dessa förslag, som af konstitu¬
tionsutskottet afgifvits, har utskottet hufvudsakligen anfört, att genomför-
slagens antagande skulle den olika karakter, grundlagsstiftarne velat gifva
åt de båda kamrarne, till stor del försvinna, och sålunda de grundvalar,
på hvilka representationen hvilar, i väsentlig mån rubbas. Dessa skäl för
förslagens afstyrkande, hvilka städse godkänts af begge kamrarne, finner
utskottet fortfarande ega giltighet, hvadan utskottet hemställer,
att motionen ej måtte föranleda någon Riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 18 april 1893.
På utskottets vägnar:
O. BERGIUS.
Reservationer:
af herr Ljungman;
samt af herrar Persson, Bengtsson, Boström, Dalm, Johnsson, Eloivson,
Gyllensvärd, Hedin och Hansson, som yttrat:
Bill. till Riksd. Prof. 1893. 3 Sami. 15 Höft.
2
10
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 27.
Utskottet har i afseende å den del af motionärernas förslag, som af-
ser nedsättning från 9 till 6 år af den tid, för hvilken ledamöterna i Första
Kammaren skola utses, blott yttrat, att motionärerna ej ådagalagt, att en
sådan grundlagsändring är »af något behof påkallad». Då häraf skulle kunna
dragas den slutsatsen, att motionärerna underlåtit att anföra några skäl
för sitt ifrågavarande yrkande, tillåta vi oss att erinra, att så icke är för¬
hållandet. Man kan ju hysa olika meningar om beskaffenheten af dessa
skäl — vi för vår del anse dem giltiga — men ett icke motiveradt ut¬
talande af den meningen, att ett förslag till grundlagsändring, för hvilket
skäl blifvit anförda, icke ådagalagt behofvet af denna förändring, synes
oss icke uppfylla billiga anspråk på hvad riksdagsordningen menar med
ett »utlåtande öfver de från kamrarne till utskottet hänvisade grundlags¬
frågor».
Vidkommande motionärernas öfriga förslag har utskottet icke heller
inlåtit sig på något bemötande af de skäl, motionärerna till stöd för dem
anfört, utan endast åberopat, att konstitutionsutskottet vid flere föregående
tillfällen mot dylika förslag anfört, att genom deras antagande de båda
kamrarnes »olika karakter» skulle till stor del försvinna, samt i och der¬
med representationens grundvalar väsentligen rubbas; och uppgifver ut¬
skottet, att dessa skäl städse blifvit af båda kamrarne godkända.
Härvid få vi erinra,
dels att utskottet glömt bort, att konstitutionsutskottet år 1872 fram¬
lade och Andra Kammaren gillade ett förslag till sådan ändring af 9 §
riksdagsordningen, att valbarhet till Första Kammaren skulle tillkomma
män, som uppnått trettiofem års ålder samt till staten skatta och under
minst tre år näst före valet skattat för en så stor årlig inkomst af kapi¬
tal eller arbete, att densamma, ensam för sig eller ock sammanlagd med
en efter fem för hundra beräknad ränta å egd fastighets taxeringsvärde,
uppgår till fyra tusen riksdaler,
dels att ett bifall till utskottets hemställanden om afslag icke i och för
sig innebär äfven ett godkännande af de för afslaget anförda skäl,
dels att, om också Riksdagens båda kamrar — med nyssnämnda af
utskottet förbigångna undantag — afslagit de motioner om ändring af be¬
stämmelserna rörande valbarhet till Första Kammaren, som väcktes redan
under det nya representationsskickets tidigare år (1869, 1872, 1873, 1874,
1875, 1878), åsigterna i frågan kunna på grund af förändrade förhållan¬
den och en erfarenhet, som numera sträcker sig öfver mer än ett fjerde-
dels århundrade, hafva undergått en väsentlig förändring.
På grund af de skäl, som af motionärerna anförts, och — hvad an¬
går valet mellan deras alternativa förslag till ändring af 9 § riksdagsord¬
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 27.
11
ningen — under hänvisning till Andra Kammarens beslut år 1872, anse
vi oss böra förorda deras förslag, endast med den redaktionsförändring
att, dels till undvikande af vare sig rubbning i paragrafföljden eller in¬
förande på skilda ställen af bestämmelse om arfvode för hvardera kam¬
marens ledamöter, denna meddelas samfäldt för båda kamrarne i 23 §,
och denna paragraf, i stället för den sista under rubriken b) Andra Kam¬
maren blifver den första under rubriken c) Gemensamma bestämmelser, dels
i 8 § »nio år» utbytes mot sex år.
Vi hemställa således, att Riksdagen måtte besluta att till hvilande för
vidare grundlagsenlig behandling antaga följande förslag till ändring af
§§ 6, 8, 9, 12 och 23 riksdagsordningen.
§ 6.
Första Kammarens ledamöter skola, för en tid af sex år, utses af lands¬
tingen och stadsfullmägtige i de städer, som ej i landsting deltaga. Hvarje
landsting och sådan stad, som nu nämnd är, väljer, efter folkmängden
inom sitt område, en riksdagsman för hvarje fullt tal af trettiotusen.
Går ej folkmängden upp till trettiotusen, väljes dock en riksdagsman.
§ 8.
Riksdagsman i Första Kammaren, som vid riksdags början sin befatt¬
ning icke sex år innehaft, må dermed till riksdagens slut fortfara, ändå
att under tiden sex år från valet förflyta.
§ 9.
Till ledamöter i Första Kammaren kunna endast väljas män, som
uppnått trettifem års ålder samt ega och minst tre år näst före valet egt
fastighet till taxeringsvärde, ej understigande fyratiotusen riksdaler, eller
ock till staten skatta, samt under tid, som nyss är sagd, skattat för en
så stor årlig inkomst af kapital eller arbete, att densamma, ensam för sig
eller ock sammanlagd med en efter fem för hundra beräknad ränta å egd
fastighets taxeringsvärde, uppgår till fyra tusen riksdaler. Kommer riks¬
dagsman, efter det han vald blifvit, i den ställning, att han ej längre
skulle varit valbar till ledamot i kammaren, frånträder han sin befattning.
§ 12-
Vill riksdagsman i Första Kammaren befattningen sig afsåga, eger
han det göra vid valtillfället eller sedermera, mellan riksdagar, hos Konungens
befallningshafvande.
12
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 27.
C. Gemensamma bestämmelser.
§ 23.
Hvarje riksdagsman åtnjuter af statsmedel ersättning för resekostnad
till och från riksdagen samt arfvode af ett tusen tvåhundra riksdaler för
hvarje lagtima riksdag; dock att, när antingen Konungen upplöser riksdag,
innan den varit fyra månader tillsammans, eller riksdagsman eljest afgår
från sin befattning under riksdagen, innan så lång tid af dess samman¬
träde förflutit, eller Riksdagen sammanträder i följd deraf att Konungen,
med upplösande af riksdag, förordnat om nya val, så ock under urtima
riksdag, riksdagsman undfår, jemte resekostnadsersättning, i dagtraktamente
tio riksdaler, hvilket dock ej må öfverstiga sammanlagdt ett tusen tvåhundra
riksdaler.
Den riksdagsman, som icke i rätt tid vid Riksdagen sig inställer, skall
för hvarje dag han uteblifver vara förlustig tio riksdaler af arfvodet.
§ 24.
Rösträtt må — — — — — — — — — — — — — — — —
---— — — — — sig inställer.
Herrar Vahlin och Wikstén hafva velat tillkännagifva, att de ej del¬
tagit i ärendets behandling inom utskottet.
Stockholm, Ivar Haeggströms boktryckeri, 1893.