Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.
i
N:o 21.
Ank. till Riksd. kansli den 30 mars 1893, kl. 12 midd.
KonstitutidionsutsJcottets utlåtande, i anledning af dels väckt motion
om ändrad lydelse af §§ 66 och 72 regeringsformen samt
§§ 71, 72 och 73 riksdagsordningen, dels motion om
ändrad lydelse af § 71 riksdagsordningen, dels ock motion
om ändring af § 72 riksdagsordningen.
I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 7, har herr A. V.
Ljungman föreslagit, bland annat, att Riksdagen måtte antaga följande
förslag till ändrad lydelse af §§ 66 och 72 regeringsformen samt §§71,
72 och 73 riksdagsordningen att hvila till vidare grundlagsenlig be¬
handling:
Regeringsformen.
§ 66.
Riksgäldskontoret förblifver under Riksdagens styrelse och inseende
att efter af Riksdagen faststäldt reglemente förvaltas genom de fullmägtige,
kamrarne dertill förordna; och då Riksdagen ansvarar för den rikets gäld,
kontoret ombesörjer, så kommer Riksdagen, sedan kontorets tillstånd och
Bih. till Rilcsd. Prof. 1893. 3 Band. 10 Haft. (N:o 21.) 1
2
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.
behof blifvit i vederbörlig ordning utredda, att genom särskild bevillning
tillskjuta de medel, som för betalande af denna gäld, till ränta och kapital,
oumbärliga finnas, så att rikets kredit varder bibehållen och vårdad.
§ 72.
Riksbanken förblifver under Riksdagens egen garanti och vård, så
att den ostörd må förvaltas af de fullmägtige, kamrarne dertill förordna,
efter af Konung och Riksdag gemensamt stiftad lag samt de ordningar
och reglementen, hvilka redan gjorda äro eller vidare af Riksdagen göras
kunna. Riksdagen allena eger genom banken utgifva sedlar, som för
mynt i riket må erkännas. Dessa sedlar skola, vid anfordran, efter deras
lydelse, med silfver eller guld af banken inlösas.
Riksdagsordningen.
§ 71.
1. Riksdagen skall hvarje år genom fyratioåtta valmän, af hvilka
hvardera kammaren inom sig utser tjugufyra, välja fullmägtige att jemlikt
regeringsformen riksbankens och riksgäldskontorets medel och tiilhörig-
heter förvalta.
2. Fullmägtige skola i hvartdera verket vara åtta, af hvilka fyra
årligen afgå i den ordning genom valen bestämmes; och utses fullmägtig,
med undantag för här nedan särskildt anförda fall, för tiden från det han
valts, intill dess val af fullmägtige under lagtima riksdagen å andra året
derefter försiggått. Afgående fullmägtig kan återväljas. Varder full¬
mägtig ledamot af statsrådet eller kommer han i den ställning, att han
jemlikt § 26 icke må såsom riksdagsman godkännas, frånträde han genast
befattningen såsom fullmägtig. Har fullmägtig före utgången af den för
honom bestämda tjenstgöringstid aflidit. eller af annan orsak afgått eller
har ansvarsfrihet honom vägrats, anställes fyllnadsval för den tid, som för
honom återstått.
3. Val af fullmägtige i riksbanken anställes före val af fullmägtige
i riksgäldskontoret. Vid de tillfällen, då på en gång val af samtlige åtta
fullmägtige i någotdera verket eger rum, skola genom särskilda val fyra
utses för tiden tills nytt val å andra och fyra för tiden tills nytt val å
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.
3
första aret derefter skett; och iakttages vid val af fullmägtige för olika
tjenstgöringstid inom samma verk, att val för den längre tiden verkställes
före val för den kortare. Valen ske medelst slutna sedlar.
4. Hvarje år, på samma gång och på lika sätt som val af full¬
mägtige eger rum, utses en bland hvartdera verkets åtta fullmägtige att
vara ordförande för de öfrige, egande den, som bland fullmägtige förer
ordet, afgörande röst, derest i frågor, som hos fullmägtige komma under
omröstning, rösterna för två skiljaktiga meningar utfalla lika. Fullmägtige
för hvartdera verket tillkomme att sjelfve bland sig välja vice ordförande
att föra ordet, när hinder för ordföranden inträffar.
§ 72.
1. A hvarje lagtima riksdag förordnas revisorer till ett antal af tolf
för att enligt regeringsformen och särskild instruktion granska utrikes¬
departementets och statsverkets och till ett antal af sex för att, jemväl
enligt regeringsformen och särskild instruktion, granska riksbankens och
riksgäld skontorets tillstånd, styrelse och förvaltning. Desse revisorer utses
till halfva antalet af hvardera kammaren. Hvarje revisionsförrättning
skall omfatta ett års afskräde räkenskaper. Förrättningarna taga sin
början å dag, som i instruktionerna bestämmes, och skola inom två
månaders tid vara fullbordade.
2. Revisorerna välja sjelfve för hvardera revisionen inom sig ord¬
förande, hvilken eger afgörande röst, derest vid omröstning rösterna i
något fall äro lika.
3. De anmärkningar, som revisorerna finna sig befogade att i sina
berättelser till Riksdagen framställa, skola, sedan förklaringar deröfver
inkommit, af nästföljande lagtima Riksdag öfverlemnas till vederbörande
utskotts granskning och vidare behandling.
§ 73.
På samma gång och på lika sätt, som fullmägtige och revisorer enligt
föregående två paragrafer utses, tillsättas jemväl suppleanter att vid in¬
träffande förfall för dem, träda i deras ställen, nemligen för fullmägtige
i riksbanken fyra, för fullmägtige i riksgäldskontoret likaledes fyra, för
revisorerna af utrikesdepartementet och statsverket sex samt för revisorerna
af banko- och riksgäldsverken fyra.
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.
Vidare har herr M. Dahn i motion n:o 207, likaledes inom Andra
Kammaren, föreslagit, att Riksdagen måtte såsom hyllande för vidare
grundlagsenlig behandling antaga följande förslag till ändrad lydelse af
§71 riksdagsordningen:
§ 71.
Riksdagen skall genom fyratioåtta valmän, af hvilka hvardera kam¬
maren inom sig utser tjugufyra, välja fullmägtige att enligt gällande
stadgar riksbankens och riksgäldskontorets medel och tillhörigheter Sq¬
valta. Desse fullmägtige skola i hvardera verket vara sju och utses, med
nedan stadgade undantag, för tiden från det de blifvit valde intill dess å
tredje året derefter val af fullmägtige egt rum. Valen ske medelst slutna
sedlar sålunda, att för hvartdera verket först utses den, som bland full¬
mägtige skall blifva ordförande, och sedan de öfrige.
Har fullmägtig före utgången af den för honom bestämda tjenst-
göringstid afgått, eller har ansvarsfrihet honom vägrats, anställes val för
den tid, som för honom återstått. Afgående fullmägtig kan återväljas.
Fullmägtige i hvartdera verket utse årligen bland sig en vice ord¬
förande; egande den, som bland fullmägtige förer ordet, afgörande röst,
derest i frågor, som hos fullmägtige komma under omröstning, rösterna
för två skiljaktiga meningar utfalla lika.
Fullmägtige i riksbanken välja dessutom årligen, eller för kortare tid,
bland sig en direktör och en vice direktör att jemte två andra fullmägtige
handhafva den dagliga förvaltningen. Direktören är ej i sin egenskap af
fullmägtig underkastad omval af Riksdagen, så länge han återväljes till
direktör, utom i det fall att han vägrats ansvarsfrihet. Afgår direktör,
öfvertage vice direktören hans befattning, tills Riksdagen hunnit företaga
val till fullmägtig efter den afgångne, hvarefter fullmägtige genast välja
ny direktör.
Och slutligen har herr J. H. G. Fredholm i motion n:o 91 hemstält,
att Riksdagen för sin del ville besluta sådan ändring i 72 § riksdagsord¬
ningen, >att dels afgörande röst icke medgifves ordföranden för Riksdagens
revisorer vid fattandet af deras beslut, dels att den enskilde revisorns
reservationsrätt honom fullt och otvetydigt tillerkännes».
Då utskottet nu öfver dessa förslag meddelar yttrande, får utskottet
beträffande det först nämnda af dem anmärka, att det särskiljande af
utrikesdepartementet och statsverket, som skett i §§ 72 och 73 riksdags¬
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.
5
ordningen, är en följd af annat i samma motion framstäldt ändringsförslag,
deröfver utskottet i utlåtande n:o 14 afgifvit yttrande; hvadan utskottet
utan vidare förbigår hvad i sammanhang dermed blifvit angående nämnda
paragrafer föreslaget.
Af en jemförelse mellan den föreslagna och den nu gällande lydelsen
af §§ 66 och 72 regeringsformen framgår, att förslaget till ändring af
nämnda paragrafer innefattar att i regeringsformen dels angifva, enligt
hvilka stadgar Riksdagens verk förvaltas äfvensom huru dessa stadgar
skola stiftas, dels ock, beträffande riksgäldskontoret, att, på sätt i fråga
om riksbanken skett, uttala hvilka det är, som ombesörja riksgäldskontorets
förvaltning.
Dessa förändringar anser utskottet icke i och för sig vara af något
behof påkallade, hvadan utskottet hemställer,
l:o) att herr Ljungmans motion, n:o 7, i hvad den
afser ändring i §§ 66 och 72 regeringsformen icke måtte
föranleda någon Riksdagens åtgärd.
Med hänsyn till angelägenheten af kontinuitetens bevarande inom
riksbankens styrelse framlade Kongl. Maj:t år 1886 till Riksdagens anta¬
gande ett förslag till ändrad lydelse af § 71 riksdagsordningen, enligt
hvilket fulimägtige i riksbanken skulle till lika antal, som enligt nu gäl¬
lande bestämmelse, väljas för en tid af tre år. Ordföranden skulle enligt
detta förslag utses särskilda Af de öfrige sex fulimägtige skulle årligen
två afgå; och skulle vid de tillfällen, då på en gång val af samtlige fuli¬
mägtige egde rum, genom lottning bestämmas den ordning, i hvilken fuli¬
mägtige, ordföranden undantagen, skulle afgå. I afseende å fulimägtige i
riksgäldskontoret skulle deremot ingen förändring ega rum.
Konstitutionsutskottet, till hvars förberedande behandling nämnda
förslag öfverlemnades, erkände väl de ökade garantier för bevarandet af
kontinuiteten i riksbankens styrelse, som förslaget var egnadt att medföra,
men då utskottet ansåg, att med hvarje förändring af § 71 riksdagsord¬
ningen borde anstå till dess en samtidigt ifrågasatt ändring af lagstift¬
ningen angående bankväsendet blifvit bragt till afgörande, afstyrkte
utskottet bifall till förslaget. Denna hemställan blef af båda kamrarne
bifallen.
Sedermera och med anslutning i hufvudsak till ett förslag, som af-
gifvits af den år 1889 tillsatta bankkomité, föreslog Kongl. Maj:t vid 1890
års riksdag antagandet af ett förslag till grundlagsändring, hvarigenom
dels de stadganden, som normera riksbankens rörelse och förvaltning, skulle
6
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.
i vida större utsträckning, än nu eger rum, erhålla karakteren af lag,
stiftad af både Konung och Riksdag, dels ock Konungen skulle tillerkännas
befogenhet att med Riksdagen deltaga i tillsättande af riksbankens styrelse.
Fullmägtiges antal skulle enligt detta förslag ökas till nio, och af dessa
skulle Konungen ega att förordna de tre, under det att de öfriga sex
skulle utses af Riksdagen. Fullmägtige skulle utses för tre år, dock så
att tre af dem årligen afginge, en bland de af Konungen och två bland
de af Riksdagen utsedde.
Förslaget, af konstitutionsutskottet i afgifvet utlåtande till bifall för-
ordadt, blef af Första Kammaren antaget att hvila till grundlagsenlig be¬
handling, hvaremot Andra Kammaren, med bifall till en vid utskottets
utlåtande fogad, reservation, antog till ^vilande ett förslag till ändring af '
§ 71 riksdagsordningen, i hufvudsak öfverensstämmande med det af Ivongl.
Maj:t vid 1886 års riksdag framlagda förslag i ämnet.
Frågan om beredande af ökade garantier för bevarande af kontinui¬
teten i riksbankens styrelse återkom vid 1891 års riksdag i form af två
sins emellan öfverensstämmande motioner. Det i dessa motioner väckta
förslag, som i motsats mot föregående framställningar i ämnet afsåg till-
lämpning jemväl i afseende å fullmägtige i riksgäldskontoret af grundsatsen
om en längre funktionstid, innebar i öfrigt den afvikelse från föregående
förslag, att fullmägtiges antal, såväl i riksbanken som i riksgäldskontoret,
skulle vara åtta, af hvilka två årligen skulle afgå, att funktionstiden så¬
lunda skulle vara fyra år samt att Riksdagen ej vidare skulle ega att utse
fullmägtiges ordförande, utan att fullmägtige skulle sjelfva för ett år i
sänder bland sig välja ordförande och vice ordförande.
Konstitutionsutskottet, som ansåg sig icke böra tillstyrka motionärernas
förslag i hvad det afsåg ändring af bestämmelserna om fullmägtiges antal,
deras funktionstid samt utseendet af fullmägtiges ordförande, men eljest
gillade motionernas syfte, framlade i anledning af motionerna till Riks¬
dagens pröfning ett förslag till grundlagsändring, som, med upptagande af
principen om lika bestämmelse för fullmägtige i riksgäldskontoret som för
fullmägtige i riksbanken, eljest var i hufvudsak lika med det förslag i
ämnet, som af Kongl. Maj:t framlades vid 1886 års riksdag.
Detta utskottets förslag antogs af Första Kammaren att hvila till
vidare grundlagsenlig behandling, men blef af Andra Kammaren förkastadt
förnämligast, såsom det af diskussionen syntes framgå, till följd af be¬
tänkligheter utaf formel art.
Vid 1892 års lagtima riksdag framlade en af motionärerna från näst¬
föregående år å nyo till Riksdagens pröfning sitt omförmälda ändrings¬
förslag.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.
7
Konstitutionsutskottet afstyrkte motionen, och denna hemställan blef
af Andra Kammaren bifallen. Första Kammaren deremot antog såsom
hyllande ett förslag till ändring af § 71 riksdagsordningen, som frarn-
stälts i en af herr Bergius in. fl. vid utskottets utlåtande afgifven reserva¬
tion. Enligt detta förslag skulle det nuvarande antalet fullmägtige utses
för tre år utan årliga omval, samt fullmägtige sjelfva bland sig välja ord¬
förande.
Af de till innevarande riksdag framlagda förslagen till ändring af
§71 riksdagsordningen är herr Ljungmans lika lydande med ett af honom
i reservation till utskottets sistlidet år afgifna utlåtande framstäldt ändrings¬
förslag, och herr Dahns förslag ansluter sig i hufvudsak till det, som af
Första Kammaren år 1892 antogs. Men dessutom innefattar sistnämnda
förslag, att fullmägtige i riksbanken årligen eller för kortare tid skola
bland sig välja en direktör och en vice direktör att jemte två andra af
fullmägtige handhafva den dagliga förvaltningen; och skall direktören i
sin egenskap af fullmägtig ej vara underkastad omval af Riksdagen så
länge han återväljes till direktör, utom i det fall att han vägrats ansvars¬
frihet.
Utskottet är med motionärerna ense om önskvärdheten af en grund¬
lagsändring, hvarigenom ökade garantier för bevarande af kontinuiteten
inom riksbankens och riksgäldskontorets styrelser må kunna vinnas. Det
kan nu tänkas inträffa, att riksbankens eller riksgäldskontorets hela styrelse
på en gång ombytes af skäl, som för dessa verks intressen äro främmande.
Riksdagens kamrar kunna under politiskt upprörda tider komma i en sådan
ställning till hvarandra, att de valmän, som hvardera kammaren utser för
val af fullmägtige, stå stridiga mot hvarandra; och kan då sammansätt¬
ningen af berörda styrelser komma att helt och hållet bestämmas genom
lottning. Att hitintills vid valen af fullmägtige förfarits med mycken
varsamhet, torde väl icke kunna bestridas, men de intressen, som af före¬
varande fråga beröras, äro dock af den vigt, att man icke helt och hållet
bör sätta sin lit till att hvad som i detta hänseende iakttagits äfven allt
fortfarande skall komma att beaktas, utan det är i lagbestämmelsernas
ändamålsenlighet, som den önskvärda tryggheten bör sökas.
Enligt utskottets åsigt kan en ökad trygghet med afseende å de ifråga¬
varande verkens förvaltning endast på det sätt vinnas, att fullmägtige ut¬
ses för längre tid än ett år i sänder, och att hela styrelsen icke på eu
gång ställes under omval. Genom att, på sätt herr Dalin föreslagit, in¬
skränka sig till att allenast förlänga fullmågtiges tjenstgöringstid, aflägsnar
man icke, enligt utskottets tanke, den fara, som ligger i det nu till-
lämpade valsättet. Det är ock af denna anledning, som herr Ljungman
8
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.
velat stadga, att af fullmägtige halfva antalet årligen skall afgå. Den an¬
ordning, lian tänkt sig, har emellertid haft till omedelbar följd en ökning
af fullmägtiges antal till åtta, men att på grund häraf utsträcka full-
mägtiges antal torde så mycket mindre vara berättigad!, som något behof
af en dylik utsträckning, utskottet veterligen, ej framträda I öfrigt torde
det vara uppenbart, att en tjenstgöringstid, på sätt hr Ljungman föreslagit,
af allenast två år icke tillräckligt förebygger den fara, man vill afvärja,
ty garantierna för kontinuitetens bevarande förminskas tydligen i samma
mån, som det antal personer, hvilka ett visst år skola inväljas, är stort
i förhållande till hela antalet fullmägtige.
Hvad beträffar herr Dahns förslag i afseende å tillsättandet af eu sär¬
skild direktör i riksbanken, så har det, enligt hvad af motionen framgår,
väckts i syfte att göra bankens chef så oberoende af Riksdagen som möjligt.
Härvid synes motionären emellertid hafva bortsett från att, enligt för¬
slaget, direktören komme att försättas i ett beroende till de öfrige full¬
mägtige, som icke torde vara egnadt att hos honom befordra den sjelf¬
ständighet och handlingskraft, hvarförutan han icke blifver det, hvartill
motionären vill göra honom: bankens chef; och då i allt fall det synes
utskottet vara oegentligt, att Riksdagen såsom hufvudman icke skall ega
att omedelbart bestämma öfver en dess fullmägtig, finner utskottet herr
Dahns förslag icke heller i denna del vara af beskaffenhet att kunna till
bifall förordas.
Utskottet, som sålunda anser sig icke kunna tillstyrka någotdera af
de framlagda förslagen, har emellertid, då någon annan förändring till
beredande af den önskvärda tryggheten i afseende å riksbankens och riks-
gäldskontorets förvaltning, än som öfverensstämmer med det år 1891 af
utskottet framlagda förslaget, icke torde hafva utsigt att vinna Riksdagens
godkännande, funnit sig böra å nyo framlägga förslag i sådan rigtning.
Härtill finner utskottet så mycket större anledning, som rigtigheten af den
princip, hvarå förslaget är bygd!, kan anses hafva blifvit af båda kamrarne
erkänd.
Mot det år 1891 af utskottet framlagda förslag till ändring af § 71
riksdagsordningen anmärktes dels i forinelt afseende, att den i förslaget
gifna bestämmelsen, att fullmägtige skulle väljas »för en tid af tre år», var
mindre lämplig och i visst fall ledande till oegentligheter, dels ock be¬
träffande föreskriften derom att i de fall, då ansvarsfrihet vägrats samtlige
fullmägtige och således på en gång val af samtlige fullmägtige måste ega
rum, fullmägtiges afgång skulle bestämmas genom lottning, att denna an¬
ordning var otillfredsställande.
Den förra af dessa anmärkningar har utskottet funnit vara fullt be¬
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.
9
fogad; och har utskottet, till undanrödjande af nämnda bristfällighet i
1891 års förslag, velat föreslå den bestämmelse i afseende å tjenstgörings-
tiden, att fullmägtige väljas å lagtima riksdag för tiden från valet till
dess sådant val under tredje året derefter försiggått.
Beträffande åter den senare anmärkningen, så enär det icke synts ut¬
skottet vara lämpligt, att särskilda valbestämmelser gifvas för det undantags¬
fall, som af anmärkningen beröres, samt några olägenheter af att i detta
fall genom lottdragning bestämma ordningen för fullmägtiges afgång icke
torde kunna framvisas, har utskottet funnit denna anmärkning icke för¬
tjena afseende.
Deremot har utskottet, till förekommande af möjliga tvister, ansett
nödigt stadga, att vid de tillfällen, då val af ordförande i någotdera verket
skall ega rum, denne utses före öfrige fullmägtige, samt att, då fullmägtige
skola för olika tjenstgöringstider på en gång inom någotdera verket utses,
val för den längre tjenstgöringstiden verkställes före val för den kortare.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då ändring i angifna
rigtning af § 71 riksdagsordningen icke torde föranleda någon förändring
af § 73 riksdagsordningen, får utskottet hemställa:
2:o) att herr Ljungmans motion n:o 7 i hvad den
afser ändrad lydelse af § 71 riksdagsordningen samt
dermed sammanhängande ändring af § 73 riksdagsord¬
ningen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föran¬
leda; och
3:o) att icke heller herr Dahns motion måtte för¬
anleda någon Riksdagens åtgärd; men
4:o) att Riksdagen måtte antaga följande förslag till
ändrad lydelse af § 71 riksdagsordningen att hvila till
vidare grundlagsenlig behandling:
§ 71.
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
Hvarje lagtima Riksdag skall Riksdagen skall genom fyratioåtta
genom fyratioåtta valmän, af hvilka valmän, af hvilka hvardera Kam-
hvardera Kammaren inom sig utser maren inom sig utser tjugufyra, välja
tjugufyra, välja Fullmägtige att, jern- Fullmägtige att, jemlikt särskilda reg-
likt särskilda reglementen, Rikslän- lementen, Riksbankens och Riksgälds¬
kens och Riksgäldskontorets medel kontorets medel och tillhörigheter
Bill. till Rilcsd. Prof. 18.93. 3 Sami. 10 Käft. 2
10
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.
(Nuvarande lydelse:)
och tillhörigheter förvalta. Desse
Fullmägtige skola i hvartdera verket
vara sju; egande ordföranden afgö¬
rande röst, derest i frågor, som hos
Fullmägtige komma under omröst¬
ning, rösterne för två skiljaktiga
meningar utfalla lika. Valen ske
medelst slutna sedlar sålunda, att
för hvartdera verket först utses den,
som bland Fullmägtige skall blifva
ordförande, och sedan de öfrige sex;
tillkommande Fullmägtige för hvart¬
dera verket att sjelfve bland sig
välja en vice ordförande, att föra
ordet när hinder för ordföranden
inträffar.
(Föreslagen lydelse:)
förvalta. Fullmägtige skola i hvart¬
dera verket vara sju och väljas å
lagtima Riksdag för tiden från va¬
let, till dess sådant val under tredje
året derefter försiggått. Valen ske
medelst slutna sedlar. Ordförande
bland Fullmägtige väljes särskilt.
Af de öfrige sex skola två årligen
afgå. Då på en gång val af samt-
lige Fullmägtige egen rum, bestämmes
genom lottning den ordning, i hvilken
Fullmägtige, ordföranden undantagen,
skola afgå. Afgående Fullmägtig
kan återväljas. Har Fullmägtig före
utgången af den bestämda tjenstgö-
ringstiden afgått, eller har ansvars¬
frihet honom vägrats, anställes val
för den tid, som för honom återstått.
Då val af ordförande i någotdera
verket skall ega rum, utses denne
före öfrige Fullmägtige. Val för
längre tjenstgöring stid verkställes före
val för kortare.
Fullmägtige välje sjelfve bland
sig vice ordförande; egande den,
som bland Fullmägtige förer ordet,
afgörande röst, derest i frågor, som
hos Fullmägtige komma under om¬
röstning, rösterne för två skiljaktiga
meningar utfalla lika.
Uti afgifven berättelse om den år 1886 af Riksdagens revisorer verk-
stälda granskning af statsverkets styrelse och förvaltning under år 1885
anförde revisorerna, att desse — som för fullgörande af berörda gransk-
ningsarbete, i likhet med hvad under de senast föregående åren egt rum,
fördelat sig på tre afdelningar, hvardera afdelningen bestående af fyra leda¬
möter, nemligen två bland de af Första Kammaren utsedde revisorerna och
två bland de af Andra Kammaren valde — i afseende å ärendenas för-
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.
11
delning mellan de olika afdelningarna vidtagit den förändring i hvad som
i detta hänseende förut iakttagits, att den förberedande granskningen af
samtliga statsverkets räkenskaper öfverlemnats åt den första och den andra
af dessa afdelningar, under det att tredje afdelningen, som vid föregående
revisionsförrättningar fått till granskning mottaga, förutom banko- och
riksgäldsverkens räkenskaper, äfven viss del af redogörelserna angående
statsverket, erhållit uppdrag att uteslutande egna sitt arbete åt den för¬
beredande granskningen af räkenskaperna för Riksdagens verk, detta på den
grund, att sistnämnda afdelning ansetts icke kunna under den korta tid,
inom hvilken revisionsförrättningen borde vara afslutad, fullständigt granska
räkenskaperna för Riksdagens verk, om dess tid skulle tagas i anspråk äfven
för andra förberedande granskningsarbeten. Men att äfven under den så¬
lunda vidtagna förändrade anordningen den tid, som af Riksdagens revi¬
sorer kunde egnas åt bedömandet af ifrågavarande penningverks styrelse
och förvaltning, vore allt för knappt tillmätt för att kunna medgifva en
tillräckligt omfattande och genomgående granskning, framginge, enligt revi¬
sorernas åsigt, bland annat deraf, att, medan riksbankens förvaltning i dess
helhet underkastades revision af fyra personer, hvilka under de två månader,
revisionsförrättningen påginge, derjemte skulle ej allenast egna en för¬
beredande granskning åt riksgäldskontorets förvaltning utan äfven behandla
de af statsrevisorernas öfriga afdelningar framstälda förslag i anledning af
granskningen af statsverkets förvaltning, så vore ett lika antal revisorer
tillsatta för en förberedande granskning af hvart och ett af riksbankens
afdelningskontor i orterna, hvilka sistnämnde revisorer egde att för revi¬
sionsarbetet använda, vid afdelningskontoret i Göteborg en månad, vid
afdelningskontoret i Malmö tre veckor och vid hvart och ett af de öfriga
afdelningskontoren två veckor.
Den vid omförmälda revisionsförrättning gjorda fördelning af ären¬
dena hade emellertid, yttrade revisorerna vidare, medfört den olägenhet,
att allt för många räkenskaper hopats på hvardera af de två afdelningar,
hvilka haft till uppdrag att förberedande granska statsverkets styrelse
och förvaltning. Oafsedt den fortgående tillökningen i verksamheten
inom Riksdagens verk, hade genom den utveckling, som oafbrutet egt
rum inom administrationens olika grenar, och genom bildandet af nya
institutioner räkenskapernas omfång och antal allt jemt tilltagit och nått
en sådan vidlyftighet, att ej ens den ytligaste granskning kunde egnas
dem alla. Särskilt erinrade revisorerna om den under de senare årtion¬
dena tillväxande jernvägsförvaltningen, hvilken under flera år ansetts
kräfva en särskild förberedande revision.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt ifrågasatte revisorerna,
12
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.
huruvida icke den ändring i gällande bestämmelser angående revisionen
af stats-, banko- och riksgäldsverken borde vidtagas, att två delegationer
af revisorer årligen af Riksdagen utsåges, den ena, med samma antal
medlemmar som Riksdagens nuvarande revisorer, för granskning af stats¬
verkets tillstånd, styrelse och förvaltning, och den andra, med något mindre
antal ledamöter, för granskning af riksbankens och riksgäldskontorets för¬
valtning.
Med hufvudsaklig anledning af denna revisorernas framställning hafva
sedermera under hvardera af åren 1890, 1891 och 1892 hos Riksdagen
väckts motioner i det af 1886 års revisorer ifrågasatta syfte. Då utskottet
hade att vid 1892 års lagtima riksdag behandla en af herr M. Andersson
i Stigen i ämnet väckt motion, yttrade utskottet, att det syntes helt na¬
turligt, om i betraktande toges den betydliga utveckling, såväl stats¬
förvaltningen som riksbankens och riksgäldskontorets verksamhet vunnit
under det fjerdedel sekel, som förflutit från gällande riksdagsordnings
tillkomst, att den af Riksdagen genom dess revisorer nu utöfvade gransk¬
ning af statsverkets samt riksbanks- och riksgäldsverkens styrelse och
förvaltning icke längre kan gifva ett fullt tillfredsställande resultat.
»Särskild!5, anförde utskottet vidare, »torde det med revisionens nuvarande
sammansättning och den för granskningen tillmätta korta tid icke vara
möjligt för revisorerna att öfver förvaltningen af Riksdagens verk utöfva
en tillräckligt omfattande kontroll; och torde det derför vara nödigt att,
för så vidt icke revisorernas verksamhet skall blifva allt för ytlig, söka
tillföra revisionen större förmåga att behörigen fylla sitt ändamål, än den
nu eger. Härvid har utskottet icke kunnat undgå att i första hand fästa
sin uppmärksamhet vid det inom revisionen nu rådande arbetssättet. Till
befordrande af revisionsförrättningarnas skyndsamma gång sammanträda
revisorerna på afdelningar, som hvar för sig åt ärendena egna en för¬
beredande behandling, men alla frågor om anmärkningar eller anmälanden
skola alltid slutligen in pleno föredragas och afgöras. Då det emellertid
för bedömandet af riksbankens och riksgäldsverkens förvaltning fordras i
någon mån andra insigter, än som i allmänhet kräfvas för granskningen
af statsverkets tillstånd och förvaltning, kan ett sådant förfaringssätt icke
annat än framstå såsom en oegentlighet, ty, utom den onödiga omgång och tids¬
utdrägt samt försvårande af revisionsarbetet i dess helhet, som härigenom
otvifvelaktigt alltid åstadkommes, måste det anmärkta arbetssättet i de
flesta fall hafva till följd, att vid ärendenas behandling in pleno flertalet
revisorer komma att deltaga i anmärkningar eller framställningar om för¬
hållanden, hvarmed de icke kunnat eller åtminstone icke haft tillfälle att
göra sig förtrogna. Utskottet finner för den skull inrättandet, på sätt
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.
13
1886 års revisorer ifrågasatt och herr Andersson i sin förevarande motion
föreslagit, af en särskild revision för granskning af riksbanks- och riks-
gäldsverkens styrelse och förvaltning vara både högst nödigt och nyttigt.
Med afseende å sistnämnda gransknings vigt och omfattning synes antalet
af dessa revisorer icke kunna sättas lägre än till sex.»
På det att, i enlighet med hvad sålunda framhållits, en särskild re¬
vision af Riksdagens verk skulle kunna anordnas och likväl tillräckliga
krafter förbehållas för granskning af statsverkets räkenskaper och förvalt¬
ning, fann utskottet, att hela antalet af Riksdagens revisorer borde ökas.
I afseende å vidden af denna ökning ansåg utskottet att ledamöternas
antal i den revision, som skulle hafva till föremål att granska statsverkets
räkenskaper och förvaltning, borde bestämmas till tolf, eller så stort antal,
att revisorerna lämpligen kunde fördela sig på tre afdelningar. Genom en
sådan tillökning i arbetskrafter skulle, enligt utskottets åsigt, revisionen
sättas i stånd att med större uppmärksamhet, än hittills kunnat ske, följa
förvaltningens gång äfvensom att inom dess olika grenar gifva uppslag
till förbättringar, allt till väsentligt gagn för det allmänna.
I afseende å antalet suppleanter för Riksdagens revisorer ansåg ut¬
skottet att detta lämpligen borde bestämmas till sex för revisorerna
af statsverket och till fyra för revisorerna af riksbanks- och riksgälds-
verken.
Det af herr Ljungman nu framstälda förslag är, såvidt angår före¬
varande fråga, i sak alldeles lika med det af utskottet förlidet ar till bi¬
fall förordade; och då vid behandlingen inom kamrarne af detta utskottets
förslag intet anfördes, som, enligt utskottets uppfattning, kunnat förringa
giltigheten af de skäl, som till stöd för förslaget åberopats, samt härtill
kommer att förslaget blef af Andra Kammaren utan diskussion antaget att
hvila till vidare grundlagsenlig behandling, tvekar utskottet ej att a nyo
tillstyrka antagandet af samma förslag.
Herr Fredholm anmärker i sin motion, hurusom af stadgandet i §72
riksdagsordningen att ordföranden eget' afgörande röst, derest, vid om¬
röstning, rösterna i något fall äro lika, blifver en följd, att det alltid redan
vid valet af ordförande uppstår strid, och att valet icke kommer att af-
göras så, att den väljes, som är skickligast att blifva ordförande, utan
hvartdera partiet inom revisorerna söker att få till ordförande den, hvil¬
ken åsigter öfverensstämma med partiets. Olägenheten häraf anser mo¬
tionären dock vara mindre betydande än den, som framställer sig, da man
underkastar revisorernas afgifna berättelser en granskning. Deraf vill det
nemligen synas motionären, som om den ena kammarens revisorer allt
mera bilda ett parti för sig gent emot revisorerna från den andra kärn-
14
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.
maren. I samma mån som detta förhållande varder fullt utbildadt, skall,
menar motionären, den likaberättigade ställning, båda kamrarnes revisorer
enligt grundlagen böra till hvarandra intaga, faktiskt komma att häfvas,
och detta skall å sin sida hafva till följd en menlig inverkan på resul¬
taten af statsrevisionens arbeten. Motionären medgifver visserligen att mot
en sådan den ena kammarens befarade magtställning inom revisionen
gifves äfven med nu gällande stadgande i 72 § riksdagsordningen det
korrektiv, att man vid val af ordförande alltid låter lotten blifva af¬
görande för hvilkendera kammarens revisorer ordföranden skall tillhöra,
och han förutser att genom ett konseqvent vidhållande af detta tillväga¬
gångssätt Andra Kammarens ledamöter inom revisionen böra för fram¬
tiden försättas i ett mera gynsamt läge än det, hvari de befunnit sig på
grund af hittills följda förfaringssätt. Men äfven om härigenom jemvigt
skulle kunna åvägabringas i den likaberättigade ställning, som begge kam¬
rarnes revisorer enligt grundlagen böra till hvarandra intaga, så undgår
man, enligt motionärens förmenande, ändock icke den för statsrevisionens
betydelse betänkliga faran, att den ena kammarens revisorer kunna, om
de så vilja, under hela revisionsförrättningen ensamma bestämma, hvad
som i revisionberättelsen skall göras till föremål för anmärkning eller
icke. Denna fara förebygges helt och hållet genom en ändring af § 72
riksdagsordningen i den rigtning, att, då inom statsrevisionen omröstning
med slutna sedlar anställes, en sedel alltid bör, i likhet med hvad i § 48
riksdagsordningen stadgas rörande omröstning inom Riksdagens utskott,
uttagas och förseglas samt endast i det fall öppnas, att rösterna vid sam¬
manräknandet befinnas lika delade.
Den fråga, som sålunda blifvit af herr Fredholm väckt, har, såsom
äfven i motionen finnes antydt, för icke lång tid sedan varit föremål för
diskussion inom Riksdagen. Då vid 1885 års riksdag en proposition med
förslag till ny gemensam instruktion för Riksdagens revisorer af stats-,
banko-foch riksgäldsverken förekom till behandling inom Första Kammaren,
framstäldes der mot den i förslagets 3 § intagna bestämmelsen, att vid
lika röstetal ordföranden skulle ega afgörande röst, till en del samma an¬
märkningar, som nu af motionären rigtats mot riksdagsordningens 72 §.
Förslaget i nämnda del blef väl af kammaren godkändt, men att så skedde,
det berodde, enligt hvad af diskussionen synes framgå, uteslutande af den
omständigheten, att grundlagens uttryckliga föreskrift lade hinder i vägen
för införande af det förfaringssätt, som vid omröstning inom Riksdagens
utskott tillämpas.
Hvad herr Fredholms motion i förevarande del innehåller finner ut¬
skottet klart och tydligt ådagalägga behofvet af att i afseende å omröst¬
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.
15
ningarna hos statsrevisorerna införes samma ordning, som gäller inom
Riksdagens utskott; och får utskottet alltså på de af motionären anförda
skäl tillstyrka en ändring af § 72 riksdagsordningen i sådan rigtning.
Beträffande det sätt, hvarpå denna grundlagsändring bör ske, har herr
Fredholm, enligt hvad af motionen framgår, ansett, att en bestämmelse om
huru vid omröstningen skall förfaras icke bör i grundlagen saknas. Då
det emellertid måste vara alldeles gifvet att, om i grundlagen icke finnes
någon bestämmelse, som tillägger revisorernas ordförande afgörande röst,
enahanda ordning, som vid omröstning inom Riksdagens utskott iakttages,
kommer att tillämpas vid revisorernas förhandlingar; och då i allt fall,
om en uttrycklig bestämmelse i detta afseende skulle anses nödig, denna
rätteligen bör införas i instruktionen för revisorerna, torde förändringen
enklast och lämpligast ske genom en uteslutning af stadgandet i § 72
riksdagsordningen att ordföranden eger afgörande röst, derest vid omröst¬
ning rösterna i något fall äro lika.
Slutligen har herr Fredholm föreslagit den ändring af § 72 riksdags¬
ordningen, att en hvar ledamot af revisionen måtte tillerkännas full och
otvetydig reservationsrätt. I afseende härå anmärker motionären, att i §
6 af instruktionen för Riksdagens revisorer af riksbanken är genom tyd¬
ligt stadgande reservationsrätt förbehållen hvarje ledamot; och anför han
härom vidare: »Något dylikt eller motsvarande stadgande förekommer
deremot icke vare sig i instruktionen för revisorerna af statsverket, eller i
instruktionen för revisorerna af riksgäldskontoret. Men hvad värre är,
jag har icke kunnat finna, att rikets grundlagar på något sätt trygga
Riksdagens revisorers reservationsrätt, och dock torde dessa få betraktas
såsom Riksdagens tillitsmän i ej ringare grad än utskottens ledamöter,
hvilkas reservationsrätt är omgärdad af grundlagens helgd. År den en¬
skilde revisorns rätt att reservera sig mot af revisionen fattade beslut ej
genom lag honom fullt och otvetydigt tillförsäkrad, skall den alltid komma
att blifva mer eller mindre osäker, och i samma mån den är detta, skall
den medföra dels en menlig inverkan på statsrevisionens betydelse utåt,
dels en förlamande inverkan på det nit och allvar, med hvilket den en¬
skilde revisorn förrättar sitt i så många hänseenden otacksamma gransk-
ningsarbete. Utan att vilja till någon del förringa statsrevisionens direkt
kontrollerande betydelse, torde man dock med säkerhet kunna våga det
påståendet, att ur kontrollens synpunkt är statsrevisionens indirekta bety¬
delse vida större. Att det sistnämnda är förhållandet torde till en väsentlig
grad få tillskrifvas det allmänna antagandet, att ingen möjlighet före¬
finnes att genom undertryckandet af en reservation förhindra uppenbaran¬
det af något, som eu revisor anser vara anmärkningsvärdt.»
16
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.
Emellertid har det, upplyser motionären, inträffat, att en ledamot i
statsrevisionen blifvit genom revisionens beslut förvägrad att till revisions¬
berättelsen foga sin särskilda mening. Hvad som i det fallet händt en
gång kan, menar motionären, ytterligare upprepas, och ju flera gånger
sådant sker och ju mera anmärkningsvärd den undertryckta meningen är,
desto mera skall revisionen förlora i betydelse.
Utskottet finner väl hvad motionären anfört om reservationsrätten
vara värdt all uppmärksamhet, men till ändring af en rikets grundlag
torde de anmärkta omständigheterna dock icke föranleda. Väl är det sant,
att ledamöterna i Riksdagens utskott i riksdagsordningen uttryckligen till¬
försäkrats rätt att lemna kamrarne del af sina skiljaktiga meningar, men
hvar eljest skulle en dylik bestämmelse gifvas? I fråga om revisorerna
hänvisas deremot i § 72 riksdagsordningen till en särskild instruktion, der
närmare bestämmelser angående revisorernas verksamhet sålunda skola
vara att finna. Att denna i motsats till instruktionen för Riksdagens re¬
visorer af riksbanken ingenting innehåller om reservationsrätten må vara
en brist, men om uttryckligt erkännande åt denna rätt skall gifvas, så är
det uppenbarligen i instruktionen och ej i riksdagsordningen, som stad¬
gandet skall hafva sin plats.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet:
5:o) att herr Fredholms motion i hvad den afser
sådan ändring af § 72 riksdagsordningen, att ledamot
af statsrevisorerna uttryckligen tillerkännes reservations¬
rätt, icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda;
men
6:o) att Riksdagen i anledning af herrar Ljung¬
mans och Fredholms motioner i återstående delar måtte
antaga följande förslag till ändrad lydelse af §§72
och 73 riksdagsordningen att hvila till vidare grund¬
lagsenlig behandling:
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
§ 72.
o
A hvarje lagtima Riksdag förord- A hvarje lagtima Riksdag förord¬
nas revisorer till ett antal af tolf för nas revisorer till ett antal af tolf
hvart ar, hvillca till halfva antalet af för att enligt regeringsformen och
Konstitutionsutskottets Utlåtande JS:o 21.
11
(Nuvarande lydelse:)
hvardera Kammaren utses, att enligt
regeringsformen och särskild in¬
struktion granska statsverkets, Riks¬
bankens och Riksgäldskontorets till¬
stånd, styrelse och förvaltning. Hvarje
revision skall omfatta ett års afslu-
tade räkenskaper. Revisionsförrätt-
ningen tager sin början å dag, som
i instruktionen bestämmes, och skall
inom två månaders tid vara full¬
bordad.
Revisorerne välja sjelfve inom
sig ordförande, hvilken eger afgö¬
rande röst, derest, vid omröstning,
rösterne i något fall äro lika.
De anmärkningar, som reviso¬
rerne finna sig befogade att i sitt be¬
rättelse till Riksdagen framställa,
skola, sedan förklaringar deröfver in¬
kommit, åt näst följande lagtima
Riksdag öfverlemnas till vederbörande
utskotts granskning och vidare be¬
handling.
§
På samma gång och på lika
sätt, som Fullmägtige och Revisorer
enligt föregående två §§ utses, till¬
sättas jemväl suppleanter, att, vid
inträffande förfall för dem, träda i
deras ställen, nemligen för Fullmägtige
i Riksbanken tre, för Fullmägtige i
Bill. till lliksd. Prut. 1893. 3 Sami. 10
(Föreslagen lydelse:)
särskild instruktion granska stats¬
verkets och till ett antal af sex för
att, likaledes enligt regeringsformen
och särskild instruktion, granska Riks¬
bankens och Riksgäldskontorets till¬
stånd, styrelse och förvaltning. Desse
revisorer utses till halfva antalet af
hvardera Kammaren. Hvarje revi¬
sions/ör rättning skall omfatta ett års
afslutade räkenskaper. Förrättnin¬
garna taga sin början å dag, som i
instruktionerna bestämmes, och skola
inom två månaders tid vara full¬
bordade.
Revisorerne välja sjelfve för hvar¬
dera revisionen inom sig ordförande.
De anmärkningar, som revisorerne
finna sig befogade att i sina berät¬
telser till Riksdagen framställa, skola,
sedan förklaringar deröfver inkom¬
mit, af näst följande lagtima Riksdag
öfverlemnas till vederbörande utskotts
granskning och vidare behandling.
73.
På samma gång och på lika sätt,
som Fullmägtige och Revisorer enligt
föregående två §§ utses, tillsättas
jemväl suppleanter, att, vid inträf¬
fande förfall för dem, träda i deras
ställen, nemligen för Fullmägtige i
i Riksbanken tre, för Fullmägtige i
Hdfi. y
is
Konstitutionsutskottets Inlåtande N:o 21.
(Nuvarande lydelse:)
Riksgäldskontoret likaledes tre och
för hvarje års revisorer sex.
Stockholm den 29 mars 1893.
(Föreslagen lydelse:)
Riksgäldskontoret likaledes tre, för
revisorerne af statsverket sex samt för
revisorerne af riksbanks- och riksgälds-
verken fyra.
På utskottets vägnar:
0. BERGIUS.
Reservationer:
mot utskottets hemställan i l:sta punkten:
af herr Ljungman, som ansett att utskottet bort hemställa om bifall
till ifrågavarande del af motionen n:o 7 inom Andra Kammaren;
mot utskottets hemställan i 4:e punkten:
af herrar Bergius, Alin och Gustaf Berg, som yttrat:
»Bland de förändringar i våra konstitutionella bestämmelser, som skedde
i sammanhang med införande af årliga riksdagar, var den att banko- och
riksgäldsfullmägtiges funktionstid förkortades från tre år till ett. Att denna
förändring var af något verkligt behof påkallad, lärer vara omöjligt att
bevisa, och lika omöjligt torde det vara att ådagalägga, att garantierna
för en ändamålsenlig sammansättning af riksbankens och riksgäldskontorets
styrelse derigenom blifvit i någon mån stärkta. Snarare kan den väl sägas
hafva medfört ett motsatt förhållande. Det ligger nemligen i sakens natur,
att det för ett uppdrag, sådant som det här ifrågavarande, skall vara
svårare att finna fullt lämpliga personer, i samma mån som den tid, för
hvilken uppdi’aget lemnas, är kort, och det är tydligt, att om det sedan i
och för sig är förenadt med vådor, att valet af styrelserna för verk af
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.
19
sådan natur som riksbanken och riksgäldskontor tillhör en politisk för¬
samling, så måste dessa vådor ökas i samma mån valet oftare återkommer.
En under den tid, nu gällande bestämmelser varit i tillämpning, allt mera
stegrad insigt om sanningen af hvad nu är framhållet har under de senare
åren framkallat olika förslag till förlängning af den tjenstgöringstid, som
är för banko- och riksgäldsfullmägtige bestämd. I likhet med upphofs-
männen till dessa förslag anse vi det vara nödigt, att valet af fullmägtige
sker för en tid af tre år, men deremot kunna vi ej anse lämpligt att en
förändring i denna rigtning skulle förenas med årligt omval af ett visst
antal af fullmägtige, alldenstund en dylik anordning utan tvifvel skulle
föröka en af de svåraste olägenheter, hvarmed det nu stadgade sättet för
fullmägtigevalet är förenadt. Med en förändring af nu angifna art bör
enligt vår åsigt följa den, att valet af ordförande bland fullmägtige, hvilket
fortfarande torde böra ske årligen, öfverflyttas från Riksdagen till full¬
mägtige sjelfve. Deremot anse vi ingen förändring böra göras i hvad nu
är stadgadt om, att suppleanter för fullmägtige utses hvarje år. Det skäl,
som förefinnes för utsträckande af fullmägtiges tjenstgöringstid, kan nem¬
ligen icke sägas existera i fråga om suppleanterna, hvilka tjenstgöra blott
undantagsvis.
På grund af hvad nu är anfördt, få vi vördsamt hemställa,
att Riksdagen till hvilande för vidare grundlags¬
enlig behandling måtte antaga följande förslag till för¬
ändrad lydelse af §§ 71 och 73 riksdagsordningen:
§ 71.
Riksdagen skall genom fyratioåtta valmän, af hvilka
hvardera kammaren inom sig utser tjugufyra, välja
fullmägtige att, enligt gällande stadgar, riksbankens och
riksgäldskontorets medel och tillhörigheter förvalta. Desse
fullmägtige skola i hvartdera verket vara sju och utses
för tiden från det de blifvit valde intill dess å tredje
året derefter val af fullmägtige egt rum. Valen ske
medelst slutna sedlar.
Har fullmägtig före utgången af den för honom
bestämda tjenstgöringstid aflidit eller af annan orsak
afgått eller har ansvarsfrihet honom vägrats, anställes
20
Konstitutionsutskottets Utlåtande Ko 21.
val för den tid, som för honom återstått. Afgående
fullmägtig kan återväljas.
Fullmägtige välje årligen bland sig ordförande och
vice ordförande; egande den, som bland fullmägtige
förer ordet, afgörande röst, derest i frågor, som hos
fullmägtige komma under omröstning, rösterna för två
skiljaktiga meningar utfalla lika.
§ 73.
På lika sätt, som fullmägtige och revisorer enligt
föregående två paragrafer utses, tillsättas årligen jemväl
suppleanter, att vid inträffande förfall för dem, träda
i deras ställen, nemligen för fullmägtige i riksbanken
tre, för fullmägtige i riksgäldskontor^; likaledes tre och
för revisorerna sex»;
af herr Ljungmari, som ansett, att utskottet med anledning af motionen
n:o 7 inom Andra Kammaren bort tillstyrka Riksdagen att till hvilande
för vidare grundlagsenlig behandling antaga följande förslag till ändrad
lydelse af § 71 riksdagsordningen:
§ 71.
1. Riksdagen skall hvarje år genom fyratioåtta
valmän, af hvilka hvardera kammaren inom sig utser
tjugufyra, välja fullmägtige att, jemlikt regeringsformen,
riksbankens och riksgäld skontorets medel och tillhörig¬
heter förvalta.
2. Fullmägtige skola i hvartdera verket vara sju,
af hvilka vexelvis fyra och tre årligen afgå i den ord¬
ning genom valen bestämmes; och utses fullmägtig, med
undantag för här nedan särskildt anförda fall, för tiden
från det han valts, intill dess val af fullmägtige under
lagtima riksdagen å andra året derefter försiggått. Af¬
gående fullmägtig kan återväljas. Har fullmägtig före
utgången af den för honom bestämda tjenstgöringstid
aflidit eller af annan orsak afgått eller har ansvarsfrihet
honom vägrats, anställes fyllnadsval för den tid, som
för honom återstått.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.
21
3. Val af fullmägtige i riksbanken anställes före
val af fullmägtige i riksgäldskontoret. Vid de tillfällen,
då på en gång val af samtlige sju fullmägtige i något-
dera verket eger rum, skola genom särskilda val fyra
utses för tiden tills nytt val å andra och tre för tiden
tills nytt val å första året derefter skett; och iakttages
vid val af fullmägtige för olika tjenstgöringstid inom
samma verk, att val för den längre tiden verkställes
före val för den kortare. Valen ske medelst slutna
sedlar.
4. Hvarje år, på samma gång och på lika sätt
som val af fullmägtige eger rum, utses en bland hvart-
dera verkets sju fullmägtige att vara ordförande för de
öfriga, egande den, som bland fullmägtige förer ordet,
afgörande röst, derest i frågor, som hos fullmägtige
komma under omröstning, rösterna för två skiljaktiga
meningar utfalla lika. Fullmägtige för hvartdera verket
tillkomme att sjelfve bland sig välja vice ordförande
att föra ordet, när hinder för ordföranden inträffar;
samt af herr Hedin;
mot utskottets hemställan i 5:te och 6:te punkterna:
af herrar Ljungman, Valilin och Wikstén, som ansett, att utskottet
med anledning af motionerna i Andra Kammaren n:is 7 och 91 bort till¬
styrka Riksdagen att till hvilande för vidare grundlagsenlig behandling
antaga följande förslag till ändrad lydelse af §§ 72 och 73 riksdagsord¬
ningen:
§ 72.
1. A hvarje lagtima riksdag — — — — — —
— — — (lika med utskottets förslag).
2. Revisorerna välja sjelfve för hvardera revisionen
inom sig ordförande. I afseende på omröstning och rätt
för revisor att till berättelsen foga sin skiljaktiga me¬
ning lände till efterrättelse hvad uti 48 § stadgats för
Riksdagens utskott.
3. De anmärkningar, som — — — — — — —
— — — (lika med utskottets förslag).
22
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.
§ 73.
På samma gång och — — — —■ — —----
— — — (lika med utskottets förslag);
samt af herr Hedin, som ansett, att utskottet med anledning af herr
Fredholins motion bort tillstyrka Riksdagen att till hvilande antaga föl¬
jande förslag till ändrad lydelse af 2 mom. i 72 § riksdagsordningen:
Revisorerna välja sjelfva inom sig ordförande. I
afseende på omröstning och rätt för revisor att till be¬
rättelsen foga sin skiljaktiga mening lände till efter¬
rättelse hvad uti 48 § stadgas för Riksdagens utskott;
mot utskottets hemställan i 6:te punkten:
af herrar Ber plus, Alin och Gustaf Berg, som yttrat:
»Såsom konstitutionsutskottet vid 1891 års riksdag påpekade, stadgas
i den jemlikt § 72 riksdagsordningen af Riksdagen faststälda »instruktion
för Riksdagens revisorer af riksbanken», § 6, bland annat, att till befordran
af revisionsförrättningens skyndsamma gång revisorerna kunna samman¬
träda på afdelningar för ärendenas beredning, men att alla frågor om
anmärkningar eller anmälanden skola slutligen in pleno föredragas och
afgöras; och den sålunda meddelade bestämmelsen har ansetts ega sin
tillämplighet för revisorerna i allmänhet. Då desse således, enligt gällande
stadganden, ega att, på det sätt de finna tjenligast, sig emellan fördela
det egentliga revisionsarbetet, samt då vi hålla före, att samtliga reviso¬
rerna fortfarande böra deltaga i pröfningen och afgörandet af de anmärk¬
ningar eller anmälanden, hvartill revisionen kan gifva anledning, anse vi,
att i grundlagen ej bör införas den förändringen, att särskilda revisorer
skola väljas för granskningen af statsverkets och särskilda för granskningen
af riksbankens och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning.
Vid sådant förhållande och då, enligt vårt förmenande, de af Riksdagen,
jemlikt § 72 riksdagsordningen, utsedda revisorer icke äro för få för att
kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra den dem enligt grundlagen och
särskilda instruktioner åliggande granskning, hafva vi funnit oss böra af¬
styrka hvad motionären föreslagit angående förändrade bestämmelser i
fråga om Riksdagens revisorer. Hvad slutligen angår förslaget att ur
grundlagen utesluta bestämmelsen, att revisorernas ordförande eger af-
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.
23
görande röst, derest vid omröstning rösterna i något fall äro lika, så finna
vi ej skäl vara anfördt, som bör föranleda en dylik ändring i nu gällande
stadganden»;
samt af herr Samzelius, hvilken i hufvudsak instämt med herrar
Bergius m. fl. med anmälan tillika, att han icke inom utskottet deltagit i
behandlingen af öfriga i detta utlåtande behandlade frågor.
Herr Boström har velat tillkännagifva, att han ej öfvervarit vare sig
behandlingen af de i lista punkten omförmälda frågor eller slutliga be¬
handlingen af de i 4:de punkten behandlade förslag.
Herr Elowson har velat anmäla, att han ej deltagit i slutliga behand¬
lingen af den i 5:te punkten omnämnda fråga.