Riksdagens Sicrifvelse N:o WH.
7
N:o 99.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 5 maj 1893.
— — — — Andra Kammaren den 5 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt mo¬
tion angående förbud mot frälseräntas skiljande från
hemman, hvarmed den förenats.
(Lagutskottets utlåtande n:o 60.)
Till Konungen.
Afsigten med frälseränteegares lösningsrätt till skattejord ocli skatte-
jordegares till frälseränta torde utan tvifvel vara att, på sätt äldre lagbered¬
ningen i motiven till 12 kap. jordabalken i sitt förslag uttalade, åstad¬
komma »en gagnelig konsolidation af söndrad eganderätt».
Det åsyftade ändamålet — eganderättens konsolidering — synes emel¬
lertid, på sätt inom Riksdagen blifvit anmärkt, icke kunna vinnas, så länge
det i enlighet med nu gällande lagbestämmelser angående detta ämne står
eu hvar fritt att åter upplösa den förening af jordeganderätten och frälse¬
ränta^ som med begagnande af lösningsrätt eller på annat sätt blifvit vunnen.
Till förebyggande häraf synes Riksdagen det lämpligaste sättet vara att
i lag meddela en uttrycklig föreskrift, som innefattar förbud mot att skilja
frälseräntan och skattejordsrätten, der de kommit i samma hand; och får
Riksdagen följaktligen anhålla, att Eders Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för
Riksdagen framlägga förslag till lag i syfte att, sedan frälseränta en gång med
frälseskattehemmanet blifvit förenad, jorden och räntan icke må åter skiljas.
Stockholm den 5 maj 1893.
Med undersåtlig vördnad.