4
Riksdagens Skrifvelse N:o 77.
N:o 77.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 1 maj 1893.
— — — _ Andra Kammaren den 2 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i fråga om utredning och för¬
slag angående afskrifning af den från viss jord inom
Skåne m. fl. provinser utgående kyrkofonden.
(Statsutskottets utlåtande n:o 57.)
Till Konungen.
I en inom Riksdagen väckt motion har erinrats, hurusom inom pro¬
vinserna Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän af vissa hemman utginge
en skatt, benämnd kyrkotionde, hvilken användes dels till ändamål, för
hvilka i öfriga delar af riket staten droge försorg, och dels till bestridande
af ett rent kommunalt onus, nemligen till byggandet och underhåll af
församlingens kyrka, och vore för sistnämnda ändamål kyrkotionden i vissa
församlingar anslagen till patronus.
Till den första kategorien hörde, enligt hvad 1882 års skattereglerings-
komité . meddelat, »den kyrkotionde, som dels under namn af bibeltrycks¬
tunna inginge till statsverket, dels åtnjötes af biskopen i Lund eller an¬
vändes till prostetunnor, universitetet i Lund, läroverken, pedagogier, Lunds
domkyrka, Lunds lasarett samt till aflöning för professorn i barnförloss¬
ningskonst».
Riksdagens Skrifvelse N:o 77. 5
Ifrågavarande tionde, som ursprungligen ålegat all odlad jord, vore
numera på de tiondeskyldiga hemmanen och lägenheterna fördelad i för¬
hållande till beloppet af den kronotionde, som dem ålåge. Den vore
alltså af enahanda natur och beskaffenhet som kronotionden, den utginge
endast af viss jord — säterier, kungsgårdar och ecklesiastika boställen vore
nemligen derifrån befriade — och vore ytterst ojemnt fördelad på hem¬
manen eller lägenheterna i förhållande till dessas värde eller skatteförmaga.
Den hade funnits äfven i andra delar af riket, ehuru den der blifvit till
statsverket indragen och sålunda förvandlad till kronotionde.
Genom Riksdagens beslut att omföra kronotionden till grundskatt och
att grundskatterna skulle afskrifvas hade emellertid, enligt hvad inom
Riksdagen vidare anförts, de tiondegifvare, som utgjorde tionde under be¬
nämning kyrkotionde, icke kommit i lika fördelaktig ställning som öfrige
tiondegifvare i riket, för händelse kyrkofonden varit till statsverket in¬
dragen, hvarom 1882 års skatteregleringskomité, i hvad det rörde den del,
som utginge till andra än församlingens egna ändamål, gjorde hemställan.
Fortfarande komme en viss samhällsklass inom ofvannämilda provinser att
förblifva i en undantagsställning, i det att endast egare af viss jord oftast
ensamma finge bestrida kostnaderna för ett kommunalt onus, kyrkobyggnad
med hvad dertill hörde, medan öfrige kommunens medlemmar derifrån
vore befriade. Detta sätt att utgöra ett kommunalt onus syntes icke stå
i öfverensstämmelse med den uppfattning, som under de senare åren gjort
sig gällande i detta afseende, och i öfrigt vore enahanda skal,, som talat
för kronotiondens afskrifning, fullt tillämpliga äfven för kyrkotiondens af¬
skaffande.
För att vinna likställighet i fråga om kyrkobyggnadsskyldighet de
forna danska provinserna och öfriga delar af landet emellan, hvarigenom
stadgandet i lagen af den 12 juni 1885 i fråga om berörda byggnads¬
skyldighets utgörande gjordes till en verklighet och alltså komme till till-
lämpning inom hela riket, borde kyrkotionde! afskrifvas. Härvid uppstode
dock den frågan, på hvad sätt detta skulle ske. Inom vissa delar af ofvan-
nämnda provinser vore visserligen lösningspriset fixeradt till ett visst be¬
stämdt belopp; men detta vore ingalunda förhållandet öfver allt. Så t. ex.
löstes kyrkotionden af tiondegifvaren inom Bohuslän i allmänhet med 3
daler silfvermynt, efter beräkning af 3 daler pa 1 rdr b:ko per tunna,
medan dock på vissa ställen inom länet beräknades 6 daler på 1 rdr b:ko
såsom lösningspris, under det att inom tvenne församlingar tionden an¬
tingen levererades in natura eller löstes efter ölverenskommet pris. I
Blekinge vore lösningspriset för rågen bestämdt till 2 rdr 36 sk. och för
kornet till 2 rdr 18 sk. 4 rst banko per tunna. I Skåne och Halland
6 Riksdagens Skrifvelse N:o 77.
deremot löstes tionden numera efter medelmarkegångspriset för länet.
Visserligen hade Riksdagen. i skrifvelse den 22 maj 1873 uttalat sig för
den uppfattning, att kyrkofonden borde, i likhet med kronotionden, om¬
sättas i penningar till ett fixt belopp, men denna framställning hade ännu
ej ledt till önskvärdt resultat. Då nu härtill komme, att, på sätt förut
framhållits, en del af kyrkotionden, representerande, enligt skattereglerings-
komiténs uppgift, ett belopp af 54,501 kronor 97 öre, utginge till stats¬
ändamål, som i andra delar af riket bekostades af statsmedel, vore en ut¬
redning af sättet för afskrifhingen af behofvet påkallad. Denna utredning
borde lämpligast verkställas af Eders Kongl. Majrt i likhet med hvad Riks¬
dagen förut begärt i liknande fall, såsom i fråga om helgonskylden i Lunds
stift och Halland samt om landskylden i Göteborgs och Bohus län, allra
helst i sammanhang härmed förslag erfordrades i fråga om skyldigheten
att bygga kyrka m. m. i de fall, der denna skyldighet nu ålåge patronus,
eller, om denne fortfarande skulle utgöra skyldigheten, om den ersättning,
som honom af församlingen borde tillkomma i stället för tionden; och har
med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt förslag framstälts i syfte att
åstadkomma kyrkotiondens afskrifning.
Under erinran, att ifrågavarande onus är af alldeles enahanda, be¬
skaffenhet som kronotionden, får Riksdagen, i anledning af det väckta för¬
slaget samt med hänsyn ej allenast till vigten af att det genom lagen den
12 junM885 angående byggnad och underhåll af kyrka med hvad dertill
hörer sa ock af särskild sockenstufva meddelade stadgandet, som afser in¬
förande af likhet i nämnda besvärs utgörande, må kunna vinna allmän
tillämpning, än äfven till billigheten deraf, att, sedan numera beslut fattats
om öfriga grundskatters fullständiga afskrifning, motsvarande förmån må
ifrågavarande tiondegifvare, så vidt ske kan, beredas, anhålla, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes efter föregången utredning till Riksdagen inkomma
med förslag angående sättet och vilkoren för afskrifning af den å viss
jord inom provinserna Skane, Halland, Blekinge och Bohuslän utgående
kyrkotionden.
Stockholm den 2 maj 1893.
Med undersåtlig vördnad.