RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1893. Andra Kammaren. N:o 41.
•tyta
m\iv
Tisdagen den 2 maj.
Kl. 1 e. m.
§ 1.
Justerades det i kammarens sammanträde den 25 nästlidne april
torda protokoll. 1
§ 2.
Föredrogs och bordlädes för andra gången statsutskottets utlå¬
tande n:o 9 a.
§ 3.
Till behandling förekom lagutskottets utlåtande n:o 58, i anledning Ang. lag om
af ej mindre Kongl. Mayts proposition med förslag till lag om stifts- stiftsstyrelse.
styrelse än äfven väckta motioner i ämnet.
Sedan komitén för utarbetande af förslag till ändringar i kyrko¬
lagen m. m. den 25 maj 1891 öfverlemnat ett af komitén författadt
betänkande, innehållande, bland annat, förslag till lag om stiftsstyrelse
samt infordrade utlåtanden öfver förslaget afgifvits af samtliga dom¬
kapitel in ket, Stockholms stads konsistorium och hofkonsistorium så
ock af högsta domstolen, hade Kongl. Maj:t genom en den 10 sist¬
one februari af laten proposition n:o 21, under åberopande af propo¬
sitionen bi fogade, i statsrådet och högsta domstolen förda protokoll,
jemlikt 87 § regeringsformen, föreslagit Riksdagen att antaga ett den
kongl. propositionen bdagdt förslag till »Lag om stiftsstyrelse».
Under punkten Ilo»af föreliggande utlåtande hemstälde emellertid
utskottet, att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition icke måtte af
Riksdagen bifallas.
Efter föredragning af punkten anförde:
Chefen för. ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Gill i am:
S SlTT }rrar,! J?å lagutf*ottet för sin afstyrkande hem¬
ställan beträffande Kongl. Maj:ts nu förevarande proposition anfört i
första rummet, att det saknades utredning dels huru läroverksstyrelsen
Andra Kammarens Prof. 1893. Nio 41. " i
N:o 41. 2 Tisdagen den 2 Maj.
Ang. lag om framdeles skulle blifva anordnad och dels beträffande de kostnader, som
ttiftutyrelee. kunde blifva en följd af den af Ko* gl. Maj:t föreslagna ändringen i
(Forts.) stiftsstyrelsen samt utredningen bå le i det ena och andra afseendet
skulle hafva ålegat chefen för e klesiastikdepartementet, så skall jag
nu be att få bemöta dessa lagutskottets skäl med några ord.
Det kan ju vara svårt nog att afgöra hvilketdera som är lämp¬
ligast, då man framlägger en fråga för Riksdagen, att söka hålla denna
fråga inom sina egna gränser så mycket som möjligt eller att äfven
upptaga för närmare belysning en eller annan närliggande Råga. I
allmänhet synes det mig lämpligare och för hufvudfrågan mera gyn-
samt att hålla denna skild från andra frågor; och jag hade i detta
fall alls ingen anledning att tro, att Rikedigen skulle betrakta läro-
verksstyrels^n och stiftsstyrelsen såsom stående i oskiljaktigt samman¬
hang med hvarandra. Otvifvelaktigt borde det blifva en bittre ut¬
gångspunkt för en framställning om den blifvande läroverksstyrelsen,
sedan stiftsstyrelsen blifvit ordnad; och jag har i det tillfälliga
utskotts utlåtande, der herr Wijkanders motion behandlats, tyckt mig
finna en likadan uppfattning.
De skäl, som emellertid varit för mig bestämmande att iakttaga
det förfaringssätt, som jag gjort, hafva varit först, att den nu före¬
liggande frågan om ordnandet af stiftsstyrelsen är eu kyrkolagsfråga,
framlagd för Riksdagen efter föredragning af statsrådet och chefen
för justitiedepartementet, och med hvilken fråga jag icke omedelbart
hade annat att göra än att framlägga en beräkning öfver de kostnader,
som den ifrågasatta ändringen skulle medföra
Ja<r har vidare följt den af kyrkolagskomitén anvisade vägen. Ty
om herrarne granska det nu utaf Kong!. Maj:t framlagda förslaget,
som ju i de flesta delar öfverensstämmer med kyrkolagskomiténs, sä
finnes icke ett enda ord i detta lagförslag, som på något sätt berör
läroverksstyrelsen. Först i sista paragrafen af den instruktion för
stiftsstyrelsen, som kyrkolagskomitén utarbetat — men hvilken induk¬
tion icke förelagts Riksdagen — talar komitén om läroverksstyrelsen
på det sättet att den säger, att beträffande läroverksstyrelsen är sär¬
skilt stadgadt.
Ja<r har vidare följt den väg, som högsta domstolen har aavisat.
Ty vid°pröfningen af kyrkolagskomiténs förslag anmärkte högsta dom¬
stolen, att, enär kyrkolagskomitén med detta sitt förslag till lag om
stiftsstyrelse tydligen och uttryckligen afsett blott kyrkostyrelsen och
icke läroverksstyrelsen, funne högsta domstolen det mindre följdrig-
tigt, att komitén till femte ledamot i domkapitlet föreslagit en lärare
vid universitetet, högre läroverk eller folkskolelårareseminarium. Hög¬
sta domstolen ändrade derför komiténs förslag i denna del och föreslog
att den femte ledamoten i stället skulle vara en lekman, en ändring
som Kongl. Maj:t också upptagit.
Men jag vågar påstå att, allt detta oaktadt, jag icke lemnat Riksdagen
i okunnighet, åtminstone om den uppfattning jag har af den blifvande
anordningen af läroverksstyrelsen. På sid. 29 uti den kongl. pro¬
positionen finnes ett stycke, som jag inskjutit just för att undvika
allt missförstånd. Sedan jag talat om, att det nu ifrågavarande lag¬
förslaget icke berörde läroverksstyrelsen, säger jag: »Men hela denna
Tisdagen den 2 Maj. 3
fråga», nemligen om läroverksstvrelsen, »torde böra blifva föremål för
särskild pröfning, sedan den nu föreslagna omgestaltningen af stifts¬
styrelsen blifvit genomförd, enär domkapitlen i sin nva form vida mindre
än förr lämpa sig till styrelse åtminstone för de allmänna läroverken.»
Af dessa ord lärer väl mer än tydligt framgå, att jag aldrig
haft en tanke på, att den föreslagna stiftsstyrelsen skulle blifva en
läroverksstyrelse. Komitén hade uti en stiftsstyrelse ursprungligen, i
regeln åtminstone, en lärare. Denna bestämmelse har Kongl. Maj:t ändrat
och i stället blott föreslagit, att denna ledamot skall vara en lekman.
Men man borde också af dessa ord inse, att jag icke utan tve¬
kan skulle kunna godkänna kyrkolagskomiténs särskilda förslag till
författning rörande läroverksstyrelse. Som herrarne veta, består läro-
verksstyrelsen för närvarande af biskop, domprost och, åtminstone i de
flesta fall, 5 å 6 lektorer vid det högre allmänna läroverket i stifts¬
staden. Enligt kyrkolagskomiténs förslag till författning rörande läro¬
verksstyrelse, skulle läroverksstyrelsen komma att bestå af biskop,
domprost, en rektor, en lektor och en lärare vid universitetet, högre
allmänt läroverk eller folkskolelärareseminarium. Herrarne behagade
finna att kyrkolagskomiténs läroverksstyrelse således år ett försvagande
af den läroverksstyrelse, som vi redan hafva. Det är blott och bart
under ett vilkor, som jag skulle kunna finna kyrkolagskomiténs förslag
till läroverksstyrelse antagligt, och dit skall jag om en stund komma.
Jag fortsätter uti mitt anförande: »Bäst vore naturligtvis, om en
sjelfständig öfverstyrelse för nämnda läroverk blefve upprättad.» Der¬
med har j»g antydt min allmänna ståndpunkt i frågan. Att jag icke
har yttrat mig vidare om denna kärnpunkt, beror helt enkelt derpå,
att jag måste betrakta en sådan öfverstyrelse såsom ett i fjerran lig¬
gande önskningsmål, ty affären skulle blifva rätt dyr. Den stora
läroverkskomitéD af 1882—84 beräknade kostnaden för en dylik öfver¬
styrelse till 40,000 kronor om året, tilläggande, att kostnaden möjligen
skulle kunna nedbringas till omkring 30,000 kronor, för den händelse
att läroverksbyrån inom ecklesiastikdepartementet i sammanhang här¬
med skulle kunna borttagas. Xu år visserligen förhållandet det, att
läroverksbyrans åligganden och* göromål skulle väsentligen minskas
genom inrättandet af en dylik öfverstyrelse; men att taga bort läro¬
verksbyrån helt och hållet skulle dock icke lyckas på denna väg,
emedan läroverksbyrån äfven har åtskilliga andra uppgifter att fylla!
»Sårskildt vill jag påpeka dess befattning med universiteten och alla de
tekniska läroverken, högre och lägre. Kostnaden skulle sålunda blifva
ganska beaktansvärd, och jag anser för min del, att det tillfälliga
utskottet har rätt i sitt påstående, att denna kostnad snarare skulle
blifva större än mindre, än hvad här beräknats.
Sedan fortsätter jag — och det ber jag herrarne särskildt be¬
akta: »Men framför allt torde det blifva nödvändigt att vidtaga en
alldeles ny anordning af de nuvarande profven för erhållande af an¬
ställning vid dessa läroverk.» Med en hänvisning till skolkomitén af
år 1891 omtalar jag derefter, huru jag ungefärligen har tänkt mig,
att dessa prof hora anordnas. De skulle åt läggas inför en kommission
uti hufvudstaden och sedermera vura gällande öfver hela riket. Jag
slutar moll att tillägga, att »en sådan anordning af profven skulle
>':o 41.
Ang. lag om
ttijltMifroUö.
(Forts.)
Jl:© 41. 4 Tisdagen den 2 Maj.
A»g. lag om enligt komiterades beräkning kräfva en ärlig utgift af något öfver
MiftutyrtUe. 10,000 kronor.
(Forts.) Nar man talar om anordning af låroverkstyrelse, måste man pa
förhand veta, om denna läroverksstyrelse skall sköta undervisnings-
profven eller ej. Dessa undervisningsprof äro nemligen läroverks-
styrelsens allra ömtåligaste och svåraste uppgift. Befrias läroverks-
styrelsen från dessa prof, då kan man med temligen stor frihet an¬
ordna denna styrelse. Då, men också först da, kan det blifva tal om
att uti denna läroverksstyrelse insätta personer, valda vare sig af full-
mägtige i läroverksstaden eller af landstinget. Men skull denna sty¬
relse fortfarande hafva profven qvar, måste man sammansätta den så
uteslutande med afseende å dessa prof, sa se till godo den pedago¬
giska erfarenheten och fackbildningen, att det icke Kan blifva rum för
några särskilt valde ledamöter.
Mitt sista tillägg om att denna kostnad skulle uppgå till något
öfver 10,000 kronor bör också helt och hållet befria mig ifrån den
anmärkning, som af en motionär har rigtats mot mitt anförande till
statsrådsprotokollet, att det nästan ville synas, som om Kongl.^ Maj.t
tänkte ordna hela denna fråga om läroverksstyrelsen utan att låta riksda¬
gen derom få någon kännedom. Vill man hafva dessa 10,000 kronor
som erfordras för den kommission, inför hvilken undervisningsprofven
skulle aflåggas, så lärer det icke finnas någon annan utväg, ån att
Kongl. Maj:t går in till Riksdagen med en framställning i ämnet, och i
sammanhang med en sådan framställning kunde det naturligtvis icke
vara möjligt annat än att en fullständig utredning lemnades, huru
man tänkt sig hela läroverksstyrelsen böra anordnas.
Det nästa skäl, som utskottet har anfört, är det, att af den kongl.
propositionen icke framgår huru styrelsen för de allmänna läroverken
och folkskolelärareseminarierna skulle blifva beskaffad, derest icke
definitivt beslut derom hunnit fattas, innan den föreslagna lagen om
stiftsstyrelse träder i kraft. Efter mitt förmenande är det mvcket,
mycket enkelt, att tänka sig, huru det här skulle ställa sig. Blir det
ifrågavarande förslaget till lag om stiftsstyrelse af Riksdagen antaget,
så har naturligtvis Kongl. Maj:t att pasta riksdag komma in med en
hemställan om anordningen af läroverksstyrelse. Antager Riksdagen
Kongl. Maj:ts förslag i detta afseende, så är ju frågan klar; nien
äfven om Riksdagen skulle afslå denna Kongl. Maj:ts framställning,
så uppstår alls ingen fara. Det är visserligen sant. att samma per¬
soner för närvarande utgöra stiftsstyrelse och läroverksstyrelse; men
om genom ett särskilt Kongl. Maj.-ts och Riksdagens beslut dessa
personer blifva befriade från sina åligganden beträffande stiftsstyrelsen,
så följer deraf alldeles icke, att de i och med detsamma äro befriade
från sina åligganden i afseende å läroverksstyrelsen, utan de skola be¬
hålla dessa åligganden till dess ett beslut blir fattadt i annan rigtning.
Vi hafva alltid både platserna och deras innehafvare qvar.
Lagutskottet säger för det tredje, att någon framställning icke
gjorts till innevarande Riksdag om beloppot af den ersättning, som
bör tillkomma de ledamöter af den föreslagna stiftsstyrelsen, som
Kongl. Maj:t skulle ega att förordna. Jag vågar påstå, att detta
skål icke är rigtigt. Det finnes till fullo en dylik beräkning. Ja,
det finnes en beräkning öfver hvad hela denna ifrågasatta förändring
5
Nso 41.
Tisdagen den 2 Maj.
från domkapitel till stiftsstyrelse skulle kosta. Det står uti mitt an¬
förande till statsrådsprotokollet, att hvad biskop och domprost be¬
träffar skulle de icke hafva någon annan ersättning, än den som redan
nu utgår till några af dem. För stiftseekreterarne finnes uppgjord
en fullständig beräkning, som står att läsa på näst sista sidan i Kongl.
Maj:ts proposition.
Vi komma derefter till de två ledamöter, som af Kongl. Maj:t
skulle förordnas för viss tid Om dem säges, att de skulle uppbära
arfvoden. Dessa arfvoden äro beräknade för hela riket till samman-
lagdt 7,000 kronor, för den händelse Hernösands stift blir odeladt,
och med proportionerlig förhöjning i fall Hernösands stift blir deladt.
Återstår blott rese- och dagtraktamentsei sättning åt desse två leda¬
möter. Men att icke det beloppet kan fixeras bestämdt på förhand,
lära väl herrarne klarligen inse, då man ju icke vet, huru lång väg
de särskilda ledamöterna få från sina hem till stiftsstaden eller huru
många sammanträden domkapitlen kunna komma att hålla under året.
Det finnes sålunda en fullständig utredning öfver alla de kostnader, som
den ifrågasatta förändringen skulle medföra. Möjligen svarar mig
någon: Vi hafva ingenting alls sett om kostnaderna lör amanuenser,
vaktbetjening, expedition. Ja, det är sant. Men det är derför, att
dessa kostnader äro alldeles oberoende af den ifrågasatta förändringen
och måste utgå med alldeles samma belopp, vare sig de gamla dom¬
kapitlen bibehållas eller de nya stiftsstyrelserna införas.
Jag vågar sålunda påstå, att de tre skäl, som lagutskottet an¬
fört såsom motiv för sitt efsing, icke äro af beskaffenhet att motivera
ett sådant afslag. Lagutskottet har också tillagt två sakliga skäl
eller »betänkligheter ur saklig synpunkt», som det heter. Den ena
betänkligheten är följande. Sled anslutning till herr Wijkanders
motion säger utskottet, att, när nu de gamle lektorerna skulle afsön-
dras från stiftsstyrelsen och dessa lektorer, i allmänhet taget, äro lek¬
män, så är det nödvändigt, att lekmannaledamöter från annat håll
tillföras de nya stiftsstyrelserna. I Kongl Maj:ts proposition finnes
dock, på grund af högsta domstolens förslag, en lekman, den femte
ledamoten, stiftssekreteraren naturligtvis oberäknad. Har jag fattat
herr Wijkanders motion rätt, har han aldrig tänkt sig mer än en lek¬
man i stiftsstyrelsen. Men både lagutskottet ansett, att lekmanna-
intresset bort representeras starkare, hvad hade då varit enklare än
att, med anledning af motionen, föreslå 6 ä 7 ledamöter i stiftssty¬
relsen? Då hade Riksdagen fått tillfälle att yttra sig om den saken
och Kongl. Maj:t fått kännedom om Riksdagens åsigt.
Den andra b tänkligheten, också framhållen af utskottet i an¬
slutning till herr Wijkanders motion, är den, att desse ledamöter icke
äro föreslagna att utses på sådant sätt, att de kunde anses represen¬
tera församlingarnas intressen. Jag frågar å nyo, hvarför icke antingen
göra ett bestämdt uttalande eller kanske till och med framlägga ett
förslag i den rigtningen? Det hade på samma sätt varit värdefullt
för Kong]. Maj:t att få kännedom om Riksdagens åsigt i detta fall.
Innan jag slutar, ber jag blott och bart att få göra ett litet
tillägg. Utskottet afslutar sin motivering med en hemställan om af¬
slag å en annan motion, nemligen herr Redelii, gående derpå ut att
Aug. lag om
stiftsityrtltt,
(Forts.)
N:o 41.
G
Tisdagen den 2 Maj.
A*g. lag om den presterliga ledamotsplatsen i stiftsstyrelsen skulle tillsättas efter
tti/t**tgrehe. af församlingarnes presterskap upprättadt förslag. Utskottet har på
(Forts.) 8ista gidan der ett uttalande, som, när jag ställer det tillsammans
med hvad som är sagdt några rader ofvanför, förefaller mig synner¬
ligen svårt att förstå. Det står -, »hvarförutom lämpligheten af den utaf
nämnde motionär förordade valprincipen torde med hänsyn särskild!
till den stiftsstyrelsen tillerkända domsrätt kunna starkt ifrågasättas.»
Nyss rekommenderade utskottet valprincipens tillämpning, nu har det be¬
tänkligheter deremot. Jag kan icke finna, att det är något mindre skäl för
presterna att kunna få i någon mån deltaga i valet af sin ledamot i stifts¬
styrelsen ån för församlingarna att få välja sin ledamot i samma sty¬
relse. De skäl, som tala för eller mot, synas mig vara ungefär lika
å båda sidor. Att domkapitlen hafva domsrätt öfver presterna, derom
behöfver man icke vara tveksam. Men jag frågar, mine herrar, ut-
öfvar icke stiftsstyrelsen eller domkapitlet äfven ett slags domsrätt i
frågor, som röra församlingarne? Jag antar t. ex. att ett kyrkostäm-
mobeslut öfverklagas. Hvart går det? Det går åtminstone i vissa
fall till domkapitlet eller till domkapitlet och Kong!. Maj:ts befall¬
ningshafvande gemensamt. Det utslag, som då af domkapitlet fålles,
kan ju kallas för en dom det också.
På grund af hvad jag nu anfört, vågar jag, då de skäl, som
lagutskottet anfört för sitt afstyrkande, icke synas vara af den be¬
tydenhet att de böra inverka på kammarens beslut, vördsamt hem¬
ställa, att kammaren behagade bifalla Kongl. Maj:ts proposition.
Herr Lilienberg: Herr statsrådet och chefen för ecklesiastik¬
departementet har ansett de skäl, som lagutskottet anfört för afstyr¬
kande af Kongl. Maj:ts proposition, icke kunna tillmätas någon be¬
tydelse. Lagutskottets uppfattning var den, att, om man än icke kan
säga att frågorna om den allmänna undervisningen äro af kyrkolags
natur, så är det dock ovedersägligt, att i kyrkolagen förekommer åt¬
skilligt angående biskops åliggande i afseende å denna undervisning.
Detta och sakens egen vigt borde, enligt utskottets förmenande, hafva
till följd, att Riksdagen borde deltaga i lagstiftningen på detta om¬
råde angående öfverstyrelsen för de allmänna läroverken och ledningen
af dessa läroverks angelägenheter. Lagutskottet ansåg också, att
framställning bort göras på en gång till Riksdagen angående de nya
stiftsstyrelserna och läroverksstyrelserna. Så har dock icke skett.*)
Herr Rohde: Efter herr statsrådet och chefens för ecklesiastik¬
departementet utförliga framställning torde det vara öfverflödigt att
framlägga några vidare skäl, som tala för bifall till den kongl.
propositionen. Jag skulle sålunda kunna inskränka mig till att in¬
stämma i hvad herr statsrådet anfört, men ber dock att få tillägga
blott några få ord. Jag för min del anser, att den kongl. propo¬
sitionen bör bifallas. Jag gör detta, ehuru jag, då jag varit i till¬
fälle att i Göteborgs' domkapitel behandla denna fråga, haft flere
anmärkningar mot det kongl. förslaget. Jag har dock icke ansett
*) I anseende till påkommet illam ende nödgades talaren här afbryta sitt an¬
förande.
7
N:o 41.
Tisdagen den 2 Maj.
dessa anmärkningar vara af den betydelse, att de böra föranleda till
att afstyrka förslagets antagande. Det bästa år ofta en fiende till'
det göda, och jag skulle mycket beklaga, om hågan om domkapitlens
ombildning, tom nu synts stå så nära rån löfning, skulle blifva undan¬
skjuten till en oviss framtid. Det är dock så länge denna fråga stått
på dagordningen, det är så starka rop som höjts för en förändring
af det bestående, så att det synes som om det vore obilligt att längre
fördröja denna frågas afgörande. 0> h hvarför skulle man icke antaga
det föreliggande förslaget? Månne derför att frågan om förändring
af låroverksstyrelserna icke framburits i sammanhang med den före¬
liggande? Ja" herr statsrådet och de fen för ecklesiastikdepartementet
tillbakavisade nyss detta skäl Det synes dock vara obilligt att för¬
hindra en nyttig reform af skäl. som ligga vid sidan af sjelfva saken.
Förändring af låroverksstyrelserna kan ju mycket vål åvägabringas
oberoende af denna frågas afgörande. Man framhåller ofta de par¬
tiella reformernas väg såsom den lämpligaste och den som säkrast
leder till målet. Hvarför skall man här begära att få afgöra frågan
om domkapitlens och läroverksstyrelsernas ombildning i ett samman¬
hang? Man kan knappast undgå att fi det intrycket, att man icke
unnar framgång åt förslag, som åsyfta kyrkans bästa. Och dock
borde kyrkan och staten söka öms sirligt gagna hvarandra. De skulle
båda vinna derpå.
Hvad beträffar det af utskottet anförda sakliga skälet för afstyr¬
kande af förslaget, som också af heir statsrådet och chefen för eckle¬
siastikdepartementet tillbakavi-ate, så får jeg säga, att jarr för min del
visst icke skulle haft något emot att lekmannaledamöterna i stiftssty¬
relserna blefve valde på det sätt, he<r Wijk lider föreslagit, om fram¬
gång åt förslaget kunde hafva biitvit bä tre beredd på det sättet.
Det synes mig dock, som om den apparat, som dermed föreslagits,
vore väl stor i förhållande till di n uppgift, som denne af försam-
lingarne välde domkapitelsledamoten skulle ega. Det torde också
kanske behöfva framhållas, att den synodalför ältning, som, om man
skall döma af ett uttryck i utskottats betänkande, synes hafva före¬
fallit utskottet såsom ett mål, hvartill vi borde strufva, dock icke har
sitt egentliga hem i den lutherski kyrkan utan i den reformerta.
Jag skall icke vara vidlyftigare utan inskränker mig till att yrka
bifall till Kongl. Maj:ts förslag.
Herr Kardell: Om jag kunde öfvertyga mig derom, att Kongl.
Maj:ts förslag till lag om stift-siyrelse inn bure en förbättring af de
nuvarande förhållandena, skulle j ig naturligtvis icke tveka att gifva
detsamma min röst. Men då det i mina ögon i ke innebär en för¬
bättring, utan tvärt om eu försämring af de förhållanden som existera,
så är det gifvet att jag icke kan mata för detsamma. Detta förslag
utser nemligen, så vidt jug kun förstå, huf > udsakligen att gifva åt
stiftsstyrelserna en mera rent prest' rlig karakter, är de närva¬
rande hufva, och i sammanhang dermed att höja biskopurnes magt
och inflytande. Jag ber att i detta -amtnanbang få anställa en jem¬
förelse mellan de nuvarande stiftssyrelsernu och stiftsstyrelserna
sådunu de skulle blifva genom antagande af Kongl. Muj:ts förslag.
Ang. lag om
■tifUltyrtlu.
(Forts.)
N:o 41. 8 Tisdagen den 2 Maj.
Mg. lag om Såsom herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet nys»
1 /iw! T nä“nde; besti de nuvarande stiftsstyrelserna af biskop, domprost, der
/ sådan tinnes, samt 4 till 6 lektorer. Dessa lektorer äro numera i
regeln lekmän. Sålunda bestå de nuvarande stiftsstyrelserna af 2,
stundom blott 1 prest samt 4 till 6 lekmän. Den numeriska öfver-
lägsenheten, som lekmännen sålunda hafva, motväges dock i icke
obetydlig grad derigenom; att biskopen bar en synnerligen stormast
och myndighet. Förhållandet har dock icke alltid varit sådant som
nu. Lektorerna hafva i äldre tider samtlige antingen varit prester
eller åtminstone stått kyrkan mycket nära. Men de löneförbättringar,
som i senare tider kommit lärarne vid de allmänna läroverken till
del, hafva åstadkommit en vigtig förändring i deras ställning.
Lärarne vid de allmänna läroverken äro numera i allmänhet icke
prester, utan lekmän, och de blifva icke heller prester. Vägen till
kyrkan går numera ytterst sällan genom skolan. På detta sätt hafva
konsistorierna fått den föiändrade karakter de nu hafva, i det att ett
starkt och kraftigt lekmannaelement tillförts desamma. Deröfver är
naturligtvis i och för sig ingalunda att klaga. Jag anser för min
del denna förändring vara god. Men så till vida är den nuvarande
ställningen icke rätt tillfredsställande som det är gifvet, att lektorerna
blifvit utsedda till sina innehafvande befattningar med afseende fästadt
uteslutande vid deras förmåga att undervisa, men icke alls med hän¬
syn till deras lämplighet att deltaga i kyrkans styrelse. Derför är
utan tvifvel en förändring hår vid lag af behofvet påkallad. Men denna
förändring borde då bestå deruti, att lekmannaelementet tillfördes
domkapitlen på annat sätt än förhållandet för närvarande år. I den
rigtningen går dock icke regeringens förslag. Enligt detta skulle de
nya stiftsstyrelserna bestå af 3 prester och 2 lekmän. Presterna skulle
vara bhkopen, domprosten och en kyrkoherde. Lekmännen skulle
vara stiftssekreteraren och en person till. Eedan denna numeriska
öfverlägsenhet gifver naturligtvis det presterliga elementet i de nya
stiftsstyrelserna en stor öfvervigt. Hvad stiftssekreteraren beträffar,
som visserligen skall vara lekman, så må man komma i håg, att han
skall nämnas af Kongl. Maj:t efter af domkapitlet uppsatt förslag och
till och med efter af detsamma gifvet förord. Det vill således såga det¬
samma som att domkapitlet faktiskt utnämner etiftssekreteraren sjelf.
Att han vid sådant förhållande ej kan blifva någon sannskyldig måls¬
man för lekmännen, det är ju alldeles gifvet. Hvad slutligen be¬
träffar den femte ledamoten i de nya stiftsstyrelserna eller den andre
lekmannen, skall han likaledes utnämnas af Kongl. Maj:t efter förslag
af domkapitlet. Det år alldeles tydligt, att den mannen blir en kom¬
plett nolla i domkapitlet. Om han finnes der eller icke kan vara
precis detsamma. Den lekmannen behöfver icke tagas med i räk¬
ningen. Visserligen vore det bättre, om herr AVijkander* förslag an-
toges. Men äfven om så skedde, skulle denne lekman ej blifva annat
än på sin höjd en Saul ibland profeterna.
Det är således här vid lag fråga om att gifva domkapitlen en så godt
som rent presterlig karakter, en karakter som de för närvarande alls icke
hafva. Om ett dylikt anspråk framståldes inom den katolska kyjkan,
vore det naturligtvis ingenting att säga om den saken. Ur katolsk
9
N:o 41.
Tisdagen den 2 Maj.
synpunkt är kyrkan, en åt preeternas speciella ledning anförtrodd rådd- -<4fa.gr lag om
ningsanstalt, en privilegierad gudomlig förmynderskapsinråttning för stijtistyrehe.
menniskorna, och presten som genom prestvigningen, hvilken der år (Forts.)
ett sakrament, anses blifva på ett mystiskt sätt oandligt upphöjd öfver
b kmannen, kan vid sådant förhållande icke på något sätt gå in på
att ställa sig under dennes ledning eller kontroll i andliga ting. Men
bland oss protestanter förhåller sig saken på helt annat sätt. Hos
oss är prestvigningen allenast en ceremoni. Kytkan år en inrättning
af verldsligt ursprung. Den lutherska statskyrkan i Sverige är såle¬
des ingenting annat än den svenska staten sjelf ordnad på ett särskilt
satt med specielt syfte att hägna och upprätthålla den lutherska läran
i Sverige. Statens tjensteman i detta hänseende äro presterna. Då
så är förhållandet och då religionen är menniskornas högsta angelä¬
genhet, kan det naturligtvis icke vara med protestantisk åskådning
förenligt att öfverlemna åt presterskapet ett fullkomligt dominerande
inflytande i andeliga ting; och detta så mycket mindre som erfaren¬
heten gifver vid handen, att dessa tjensteman i allmänhet — det
gifves undantag — icke äro några vänner af en sådan utveckling,
som fortgår genom reformer. Dessutom år det naturligt, att i tider¬
nas lä gd hvarje andligt förmynderskap måste minskas i stället för
att ökas, nemligen i samma mån som folket sjelft hinner en större
andlig mogenhet. Här är det tvärt om fråga om att öka det prester-
liga förmjnderskapet ej att minska det,
Låtom oss i detta sammanhang erinra oss, huru kyrkostyrelsen
är ordnad i de lutherska länderna utom Skandinavien. I dessa luther¬
domens ursptungliga hem har det ej funriits biskopar sedan den ka¬
tolska tiden. Kyrkostyrelsen är, som bekant, der anförtrodd åt kon¬
sistorier. Dessa bestå af lika många lekmän som prester. Ordföran¬
den är städse en lekman, i regeln en jurist. Derigenom har lek-
mannaelementet i kyrkostyrelserna utom de skandinaviska länderna
en bestämd öfvervigt. Äfven hos oss har i äldre tider varit fråga
om att ställa kyrkan under verldslig styrelse. Gustaf Vasa gjorde
ett försök i den rigtningert. Han sökte ställa den svenska kyrkan
under en verld-lig superintendent och upphäfva biskopsembetena.
Hans bemödanden i denna riktning kröntes, som bekant, ej med fram¬
gång. Sedan gjordes ett nytt försök af den störste bland våra
konungar, Gustaf II Adolf. Han sökte ställa den svenska kyrkan
under ett generalkonsistorium, s im skulle bestå af 12 ledamöter, nem¬
ligen 6 prester och 6 lekmän. Men hans bemödanden strandade mot
biskoparnes envisa motstånd. Och sedan han ljutit sitt blod för pro-
te-tantismens sak på Lfuzens slagfält, var det slut med den saken.
Ku lefva vi i sl itet af det I9:de århundradet och nu är här fråga
om att åstadkomma en förändring i stiftsstyrelserna, för att derige¬
nom aflägsna det lekmannaelement, som i tidernas lopp i följd af ut¬
vecklingens lagar kommit in i desamma, .lag har visserligen, som
jag redan nämnt, ingenting emot en förändring, men kan ej vara med
om en sådan, som går i den rigtningr, hvarom hår år fråga. Bisko-
p rne specielt skulle enligt detta förslag få mycket större magt, dels
derigenom, att domkapitlen finge en mera presterlig karakter, dels
derigenom, att de skulle sammanträda en gång i månaden i stället för
N:0 41.
10
Ang. lag om
stiftsstyrelse.
(Forts.;
Tisdagen den 2 Maj
en gång i veckan, såsom nu, dels derigenom att de erhölle egen
jurisdiktion i vissa fall, något som nu icke är förhållandet.
Det är särskilt en paragraf i förslaget till lag om stiftsstyrelse,
som förefaller mig betänklig. Den angår frågan om domkapitlens
jurisdiktion. § 19 mom. 1 lyder så: »Nedlägges hos domkapitel
anhängiggjord talan, hvarom i 18 § sägs, eller är angifvelse om för¬
brytelse af prest hos domkapitel gjord af den, som sjelf ej vill eller
eger att å förbrytelsen tala, eller väckes fråga inom domkapitel om
beifrande af sådan förbrytelse; då må domkapitlet, der så skäligt
pröfvas, antingea utan att lita allmän åklagare till ransaka och döma
i målet eller ock hos konungens befallningshafvande begära för¬
ordnande för allmän åklagare att, om han dertill finner skal, inför
domkapitlet föra talan i målet». D. v. s. domkapitlet skulle sålunda
ega att stämma en person inför sitt tribunal icke blott efter angif¬
velse af allmänna åklagaren eller målseganden, utan till och med utan
någon angifvelse alls, det vill säga detsamma som — efter anonym
angifvelse. Det der stöter litet på inqvisition.
Det är gifvet att jag med denna uppfattning af den kongl.
propositionen ej kan skänka mitt bi all till densamma redan af
sakliga grunder. Men jag kan det ej heller med hänseende till sko¬
lans intressen. Under domkapitlen lyda, såsom flera gånger blifvit
nämndt, både skolan och kyrkan. Den nuvarande ordningen är u an
fråga föga lämplig vare sig för skolan eller kyrkan. Ny styrelse behöfves
tvifvelsutan för dem båda. Det har sagts, att lektorerna i domkapit¬
len icke rätt passa att sitta i styrelsen öfver kyrkan. Man kan om¬
vändt säga, att presterna i domkapitlen äro föga lämpliga att nu för
tiden — specielt då skolan ej längre har till uppgift att förträdesvis
utbilda ämnesvenner för kyrkan — sitta i styrelsen för skolan. Här
behöfves en förändring, skolan bör emarciperas från kyrkan, så myc¬
ket mer som det är bekant, a’t i alla öfriga civiliserade länder utom
Sverige kyrkans män blifvit skilda från hvarje befattning med sty¬
relsen öfver skolan. Kyrkan har der intet att skaffa med denna;
den lyder under egna styrelser. Så är förhållandet i Finland, i Norge
och Danmark, i Preussen, Holland, Belgien, Frankrike, Italien och
Schweiz. Huru det förhåller sitr i Ryssland, känner jag ej. Men
derifrån skola vi väl ej hemta mönster i fråga om ordnandet af vara
skolstyrelser.
Jag känner visserligen till herr statsrådet och chefens för eckle-
siastikdepaitementet önskan att få till stånd en öfverstyrelse för sko¬
lan. Men han har ej framtiden i sina händer. Ingen menniska vet,
hvad komma skall i morgon. Ifall något skulle hända honom, kunna
andra åsigter komma att göra si-r gällande. Man får ej räkna i det
politiska lifvet med obestämda faktorer. För öfrigt veta vi hvad kyr¬
kan vill. Den vill slippa lekiorerna. Dessa skola aflägsnas ur dom¬
kapitlen. Men hon vill dock sjelf behålla magten öfver skolan. Det
framgår till fyllest af just det betänkande om ny styrelse för skolan,
som är bifogadt komiténs betänkande med förslag till lag om ny stifts
styrelse. Herr ecklesiastikministern klagade öfver, att utskottet icke
omarbetat regeringens förslag i öfverensstämmelse med sina önsknin¬
gar. Ja, naturligtvis hade vi tänkt oss, att särskilda stiftsstyrelser och
Tisdagen deri 2 Maj. 11 N;o 41.
särskilda styrelser öfver skolan skulle inrättas. Klart är dock att Ang. lag om
vid behandlingen af ärendet inom utskottet vi ej kunde hinna utar- stijtstu/reUe.
beta ett fullständigt förslag, sådant som vJÄville hafva det. Koinitéer (Forts.)
behöfva ju åratal för dylika arbeten, i synnerhet då fråga är om
grundliga, genomgående förändringar.
Jag yrkar afslag på den kongl. propositionen och bifall till ut¬
skottets hemställan.
Herr Ekman: Jag har vid flere tillfällert, då kyrkliga frågor
förelegat till behandling här i kammaren, tagit mig friheten påpeka
vigten deraf, att, om statskyrkan skall kunna blifva till verklig nytta
och välsignelse för vårt land, den måste i sina institutioner och sin
verksamhet stillas på så bred b tten som möjligt.
Den måste blifva en verklig folkkyrka, och derför måste man
tillse, att det bo'gerliga elementet blir uti dess styrelse så mycket
som möjligt representeradt. Om jag nu tager det föreliggande kongl.
förslaget i betraktande, måste jag säga, att detsamma, så långt ifrån
att gå i den rigtning jag antydt, tvärt om söker häfda den kyrkligt-
aristokratiska rigtningen. Det är meningen att lemna hela styrelsen
i domkapitlens och biskopens händer. Man ser t. ex. att när
man har velat lemna rum åt två lekmannaelement, nemligen stifts-
sekreteraren och en annan ledamot, så skola ändock förslag till dessa
tjenster upprättas af domkapitlet. Det är domkapitlet, som skall
föreslå tre behöriga personer, och af dessa af domkapitlet föreslagne
eger konungen utnämna eu. Jag frågar, om icke härmed redan är
utskuren möjligheten att få in ett lekmannaelement, som kanske skulle
kunna vara helsosamt för stiftsstyrelsen. Det är ju alldeles klart, att,
om domkapitlet skall upprätta förslag till stiftssekreteraretjensten och
lekmannaledamotsplatsen, domkapitlet kommer att tillse, att på för¬
slaget uppmättas blott såflana personer, om hvilka det kan vara rigtigt
säkert, att de sko!a säga ja och amen till allt hvad domkapitlets ötriga
ledamöter önska. Jag tror för min del icke, att sådant vore helso¬
samt. och jag tycker att det är underligt, att i en tid sådan som
denna, då man allt mer och mer yrkar på att folket må få någon
representationsrätt uti hvad som skall beslutas, man då vid 8‘rama
åt på det sättet som har skett i den kongl. propositionen. Förslaget
med afseende på Stockholms stads konsistorium, förefaller mig ock
högst undeiligt. Hvarför skall kyrkoherden i Klara ovilkorligen vara
sjelfskrifven ledamot i konsistorium och dess vice ordförande? Dland
Stockholms pastorer torde dt t \äl kunna finnas cn lämpligare person
att insättas i konsistorium än just kyrkoherden i Klara. Man har
vål ingen garanti för ait just han är den lämpligaste dertill. —
Men hur angelägen man är att noga öfvervaka tillsättningen af
de ledamöter, som skola tillsättas för fem år, och af stiftssakreterare-
tjensten kan man fö:stå. af § 9, der det heter: »År erkebiskops-
embetet ledigt eller är erkebisk pen icke i konsistorium tillstädes, m& ej
förslag upprättas till besättande af de ledainotsplatser, hvilka för viss
tid innehafva*, eller af konsistoriesekreteraretjensten.» Man är såle¬
des så angelägen, att erkeluskopen skall öfvervaka tillsättandet af
detta, att, om han icke är närvarande, man icke får gå i författning
U:0 41.
12
Ang. lag om
ttifttttyrelic.
(Forts.)
Tisdagen den 2 Maj.
om saken, och är erkebiskopsembetet ledigt, så får det anstå med
tillsättandet af dessa tjänster. Jag skulle vilja fråga: om t. ex.
de der fem åren, för hvilfta tjensterna tillsatts, äio tilländagångna och
sammanfalla med erkebiskopsembetets ledighet, skola de då stå obe¬
satta eller på hvilket sätt skola dessa platser fyllas? Det är nu en
fråga, som icke är besvarad i det föreslagna författningsförslaget.
Herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet säde, att läro¬
verksfrågan och stiftsstyrelsefrågan åro sådana frågor, som kunna och
böra särskiljas, och derför har han icke ansett sig behöfva framlägga
förslag till ordnande af läroverkens styrelse. Men visst är, att det
hade varit godt att, när man skall företaga till afgörande frågan om
stiftsstyrelse, man samtidigt hade fått se ett definitivt förslag frainlagdt
till rikedagen beträffande ordnandet af läroverkens styrelse. Jag kan
icke neka till, att jag derutinnan ser en brist. Det hade varit godt
att få se båda förslagen, innan man nu uppref de gamla domkapitlen
med deras lekmannaelement och med dessa lärarekrafter som finnas
der och representera läroverken, innan man kastade detta öfver bord
och fattade ett beslut beträffande stiftsstyrelsen.
Herr talman, för min del ber jag få yrka bifall till utskottets
hemställan.
Herr Biilow: På tal om denna fråga erinrar jag mig en saga,
som jag läste i min barndom. Sagoberättaren förtäljer, att djuren på
den tiden kunde tala och att kattorna då yrkade att lå lagstifta för sig,
och råttorna likaledes yrkade att få lagstifta för sig. Utaf detta lärde
menniskorna att skaffa sig särskilda domstolar. Så skaffade sig adeln
särskilt forum, presterna skaffade sig domkapitlen, handtverkarne
kämnersrätter och militärerna krigsdomstolar. Nu i våra tider yrka
vi, att alla dessa särskilda domstolar skola borttagas, och i denna
Andra Kammare har med styrka yrkats flera gånger, att krigshofrätten
måtte indragas. Kämnersrätterna äro för länge sedan borttagna.
Nu fordrar man en ytterst behöflig reform af kyrkan och domkapitlen,
och då kommer regeringen med ett förslag, som gör det ännu mera
inveckladt, gör en ännu mera storartad domstol för prester. Stiftsstyrel¬
sen skulle bestå af 5 personer, och af dessa fem skulle endast en
vara lekman. Denne komme nära nog att taga sig ut som »En Spurv
i Tranedande». Om den nu föreslagna organisationen blefve införd,
skulle regeringen, till dess de nuvarande konsistorierna upphörde, få
afgifva särskilt förelag, huru det skulle ordnas med stiftssekreteraren.
Jag kan icke af föreliggande förslag se annat, än att vi skulle kunna
få en stiftssekreterare och en konsistorienotarie på en gång. I alla
händelser blefve den apparat vi skulle få betydligt dyrare. Försam¬
lingen skulle icke heller få det ringaste inflytande på stiftsstyrelsen,
och det är väl hvad Andra Kammaren i en fråga som denna kunde
hafva rätt att fordra. .Sedan skulle dessa kyrkoherdar, som skulle
deltaga i stiftsstyrelsen, hafva ersättning för resekostnad och dagtrak¬
tamente, och det skulle blifva en ofantligt dyr domstol. Hvad man
fordrar år att få domerätten från konsistorierna, eller med andra
ord, få presternas egen domsrätt afskaffad. I Danmark har man icke
på 100 år haft något domkapitel. Biskopen har der en »stiftsekriver»,
som Lan sjelf aflönar ur en åt honom anslagen kassa. Men aldrig
13
N:o 41.
Tisdagen den 2 Maj.
har man hört, att Danmark haft sämre prester än vi, tvärt om har Ang. lag om
inom dess prestestånd ett stort antal varit framstående. Vi betala ltiftutyreUe.
åtskilliga hundra tusen kronor för denna domsrätt åt pr esterna. Jag (Forts.)
vet icke, hvarför presterna i våra tider fortfarande skola åtnjuta
denna förmån med egna domstolar, i synnerhet som domkapitlen så
sköta denna domsrätt, att deras domar och beslut allt för ofta upp-
häfvas af hofrätterna. Det är sagdt från predikstolarne i dessa da¬
gar, att Sverige nu är ett enigt folk. Man har upprepat denna gamla
fras från 300 år sedan. Men år det så, böra vi vål fordra, att man
tager bort alla särskilda rättigheter oeh domstolar. Man hade också
kunnat vänta, att, när denna fråga kom upp, samtidigt dermed kom¬
mit förslag till styrelse för läroverken, så att man fått se, huru man
hade tänkt sig, att denna skulle se ut, innan man bortkastade det
gamla. Jag yrkar för öfrigt bifall till utskottets förslag.
Herr Höjer: Efter det anförande herr Kardel! på jemtlands-
bänken nyss hade, ett anförande som jag blolt delvis kunde uppfatta,
kan jag yttra mig ganska kort, och vill endast angifva min ståndpunkt
i förevarande vigtiga fråga. Om någon skulle spörja mig, hvad man
skall göra med föreliggande Kongi. Maj:ts förslag, skulle jag vilja
svara på samma humoristiska sätt som en aktad kamrat på kalmar-
länsbånken för några dagar sedan med afseende på ett annat då
föreliggande förslag yttrade: »Jag tror vi dröja». Det synes mig
skål att göra det, derför att det förslaget som föreligger icke för
oss framåt utan afgjordt till baka med hänsyn till kyrkostyrelsen i
vårt land. Föislaget kan karakteriseras såsom reaktionärt och är
efter min uppfattning ett bland de mest reaktionära förslag, som man
på de senaste åren sett emanera från Kongi. Maj:t. Det reaktionära
i detta förelag har lagutskottet påpekat och det har icke i mina ögon
förminskats genom det anförande, herr statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet för en stund sedan höll från statsrådsbän-
ken. Kongi. Maj:t har i sitt förelag tänkt på tvä parter, herrar
prester och herrar jurister, men tydligen glömt en tredje, alldeles
icke oväsentlig part, nemligen församlingen. Enligt detta Ivongl.
Maj:ts förslag skall i domkapitlet finnas två lekmän, nemligen stifts—
sekreteraren och den på förslag af domkapitlet af Kongi. Maj:t ut¬
nämnde lekmannaledamoten, hvartill kommer att äfven stiftssekretera-
ren skall utnämnas på förelag af domkapitlet. Det synes mig vara
alldeles klart ■— och erfarenheten har äfven ofta ådagalagdt sådant —
att resultatet af denna del af Kongi. Maj:ts förslag endast skulle blifva
hvad som i lagutskottets utlåtande, hemtadt från herr TVijkanders
motion, står att läsa, nemligen att dessa två lekmän skulle under
loppet af ett eller ett par år blifva mycket mer presterliga än dom¬
kapitlets presterliga ledamöter sjelfva. Det synes mig som om ett
verkligt lekmannaelement i den utvidgning af stiftsstyrelsen, som
fordras i vår tid, icke är tänkbar på andra vilkor än att församlin¬
garna få mera direkt ingripa i tillsättandet af de personer, som i
domkapitlet hafva säte och stämma.
Det andra skälet, hvarför jag icke kan biträda Kongi. Maj:ts
förslag, är det af lagutskottet anförda, att det icke föreligger något
N:0 41.
14
Tisdagen den 2 Maj.
Ang. lag om förslag till skolstyrelsens ordnande, för den händelse förslaget om
rtifttstyrelse. stiftsstyrelsen antages. Herr statsrådet har visserligen uttalat som sin
(Forts.) åsigt, att man borde låta hvar sak gå för sig; man kunde nu besluta
om stiftsstyrelsen och sedan, i en närmare eller fjermare framtid, taga
i tu med ordnandet af skolstyrelsen; dessa båda saker vore icke
oskiljaktigt förenade. Men för närvarande är det ju ett faktum, att
stiftsstyrelsen tillika är styrelse för stiftets allmänna läroverk, och då
man nu vill skilja dem åt, synes det mig hafva varit lämpligt, att
Kong!. Maj:t i sammanhang med sitt förslag till stiftsstyrelse äfven för
Riksdagen framlagt förslag till ordnandet af krets- eller lokalstyrelser
för de allmänna läroverken.
Denna uppfattning har tydligen också den högt aktade repre¬
sentanten på göteborgsbänken, herr Wijkander, haft. Han vill, att
med frågan om skolstyrelsernas organisation skall tagas i tu så fort
som möjligt, och att Riksdagen då skall uttala sig åtminstone an¬
gående hutvudprinciperna, i hvilken rigtning nydaningen skall komma
att gå. Jag delar emellertid icke helt och hållet herr åVijkanders åsigter,
lika litet som jag kan dela herr statsrådet och chefens för ecklesia¬
stikdepartementet uppfattning af den skolstyrelse han anser, att man
skulle stanna vid tills vidare. Herr statsrådet ansåg, att en öfver¬
styrelse för våra allmänna läroverk vore någonting i ett mer eller
mindre aflägset fjerran liggande, och att man icke kunde räkna med
den faktorn i vår tid. Jag vågar dock tro, att detta är en väl pessi¬
mistisk uppfattning af förhållandena. Det synes mig för öfrigt, som om
vi under sådana förhållanden skulle kunna vänta med förändring af
såväl stiftsstyrelsen som skolstyrelsen, till dess vi blifva mogna att
vidtaga den reform af skolstyrelserna, som förr eller senare kommer
att anses nödvändig. Jag för min del anser, att vi borde hafva varit
mogna för länge sedan för skolans och i främsta rummet de allmänna
läroverkens fullständiga skiljande från kyrkan. Denna reform kan
visserligen synas vara mycket radikal; men ett faktum är, att den
helt eller delvis är genomförd i alla våra tre grannländer. I Norge
finnes icke någon eforalstyrelse, motsvarande eforalstyrelsen här i
Sverige. De allmänna läroverken i Norge subordinera direkt under
undervisnings- och kvrkodepartementet i Kristiania. Den mellanled,
som skulle på sätt och vis motsvara krets- eller stiftsstyrelserna hos
oss, är i sjelfva verket just icke mycket att tala om. Den andliga
öfverordnade myndigheten i Norge, som är jemförlig med en biskop
hos oss, har med afseende å läroverken ingenting annat att skaffa, än
att han kontrollerar religionsundervisningen i de olika läroverken och
tager. reda på, hvilka läroböcker som der begagnas; och den civila
myndigheten tager icke i annan mån befattning med skolorna, än att
den bär uppsigt öfver deras ekonomi. För öfrigt hafva Norges läro¬
verk sina »formandskab», som äro rent lokala styrelser och tillsättas
af Kong!. Maj:t i departementet. I Danmark finnes heller ingenting
motsvarande våra stiftsskolstyrelser, utan der subordinera läroverken
också direkt under vederbörande minister. Huru det är stäldt i
Finland, det veta vi alla. Der är skolans skilsmessa från kyrkan
faktiskt genomförd redan genom lagen af år 1869, Det hör till det
lärorika i finska kyrkans och skolans historia, att denna reform i
15
N:o 41.
Tisdagen den 2 Jlaj.
Finland genomförts i främsta rummet på initiativ och genom trägna
bearbetningar från en af den finska kyikans förnämsta mån, biskopen
i Borgå Schauman. I Finland hafva skolorna sin särskilda öfver¬
styrelse; och det finnes icke någon kretsstyrelse, men lokalstyrelser,
bestående af ett skolråd med tre eller fem ledamöter, af kommunen
valde för tre år genom elektorer, som föreslå personer, bland hvilka
öfverstyrelsen sedermera nämner det nödiga antalet, och under dessa
skolstyrelser lyda rektorer och lärare. Hvad jag icke kan förstå är,
huru herr Wijkander kunnat säga att »Finland år ett varnande exem¬
pel på den risk man löper, om denna lokala inspektion utelemnas
ur systemet». En dylik lokal inspektion finnes det ju i det finska
läroverksväsendet. Det synes mig i det hela, som om organisationen
af det finska skolväsendet skulle vara någonting för oss att i många
stycken efterfölja.
Först och sist tror jag således, att vi böra spara med att antaga
en ny lag om stiftsstyrelser, till dess att derjemte föreligger ett full¬
ständigt förslag till ordnandet af styrelsen för de allmänna lärover¬
ken, och, enligt min tanke, bör ett sådant förslag baseras på grund¬
satsen om skolans skiljande från kyrkan. Man synes mig kunna utan
fara vänta till dess. Herr talman! Jag yrkar afslag å Kongl. Maj:t
proposition.
Ilerr Redelius: Herr talman, mine herrar! Jag anhåller om
eder uppmärksamhet på en liten kort stund. Jag börjar med att
erinra, att det är en allmänt bekant sak, att man kan komma till
samma mål från motsatta håll. Det skulle utan denna erinran se
högst besynnerligt ut och vara alldeles oväntadt för de flesta af er,
mine herrar, om jag kommer till en slutsats, som en och annan hår
förut kommit till, hvilken står annars på rakt motsatt sida mot mig i
kyrkliga frågor. Jag skall nemligen icke alls sörja öfver, om för¬
slaget, som nu föreligger, faller, såsom jag tager för gifvet att det
gör i denna kammare; och det är icke för den skull således jag
funnit mig uppfordrad att begära ordet i detta fall. Det står för
mig alldeles klart, att det år komplett onödigt, att jag säger någon¬
ting vare sig för afslag eller bifall. Afslag anser jag i alla hän¬
delser gifvet, att det blir. Men det var ändå några saker, som
rörde kyrkans ställning, och äfven något, som här kastats ut gent
emot oss prester, som jag ber om kammarens benägna tillåtelse att
få besvara.
Först nämnde en talare ■— jag tror, att det var herr Kardell —
att kyrkans ställning är sådan, att den är stäld under verldslig sty¬
relse. Detta år ju sant — vi må se saken sådan den år. Men det
är skilda meningar om, huruvida nämnda anordning är i allo lämplig
eller icke. Många hafva förklarat sin missbelåtenhet dermed, och
detta icke blott prester. Diskussionen här har på det tydligaste ådaga¬
lagt, att de, som icke alls äro vare sig prest- eller kyrkvänliga, också
äro missbelåtna med denna ställning. Sjulfva den talaren jag åbe¬
ropade syntes också missbelåten; ty han ansåg, att det behöfves reform
i fråga om kyrkostyrelsen. Och en annan, som alls icke sticker under
stol med sin obenägenhet för kyrkostyrelse, för biskopar och prester,
Ang. lag om
itiftsstyrelu»
(Forts.)
N:o 41.
16
Ang. lag om
stiftsityrehc.
(Forts.)
Tisdagen den 2 Maj.
sade, att en reform här vid lag är »ytterst behöflig». Det synes så¬
ledes, som om vi alla vore ense i denna punkt. Nu är det märk¬
värdigt nog också förhållandet, att kyrkan icke blott är stäld under
verldslig styrelse, utan att vår svenska lutherska kyrka till på köpet
är stäld under sådan styrelse, att alla andra kyrkosamfund i vårt
land ega rätt att deltaga i lagstiftandet för denna kyrka. Jag frågar
er, mine herrar: är detta rimligt, är detta skäligt, är detta billigt?
Hvad sägen I sjelfva, I, som åren hvad man kallar frikyrklige och
som kallen eder vare sig metodister eller baptister eller hvad det
kan vara? Tycken I, att det är lämpligt, att I skolen lagstifta för
lutherska kyrkan? För detta är i och för sig ej mera skäl, än att vår
lutherska kyrkas mån skulle lagstifta för eder.
Nog behöfs det en förändring. Men huru? Jo, säger man, de
nuvarande domkapitlen skola ombildas. Ja, men på hvad sätt skola
de ombildas? Nyss framhöll en talare med styrka, att det, som dom¬
kapitlen hafva att behandla, nemligen skolårenden och egentliga
kyrkoärenden, skall åtskiljas. Och vi hafva hört från sådant håll,
hvarifrån ordet bör väga tungt i allmänhet och särskildt äfven i
denna kammare, att dessa båda grenar af förvaltningen icke äro
oskiljaktigt förenade, utan kunna och, efter herr statsrådets uttryck,
också böra åtskiljas. Den högt aktade biskop, som är ledamot i
kammaren, har äfvenledes för sin del uttalat den uppfattning, att de
böra skiljas åt. Alla föregående talare hafva gjort detsamma. Men
huru skulle det då blifva? Jo, man skulle ställa så till, att presterna
icke få något, åtminstone icke ökadt, utan snarare minskadt infly tande
på stiftsstyrelsernas sammansättning. Ja, hvad ha vål presterna för
inflytande på nuvarande stiftsstyrelsernas sammansättning? Ett hafva
vi: vi kunna afgifva en röst på den, som skall af Kongl. Maj:t ut¬
nämnas till biskop, och hela stiftets presterskap kan sätta upp förslag,
inom hvilket Konungen skall nämna en. Detta är också hela in¬
flytandet. I öfrigt vet jag icke, att de i församlingarna tjenstgörande
presterna någonsin tillfrågats, huru man skulle ställa till. I kyrko-
lagskomitén var ingen enda prestman, utom de två biskoparne, ledamot.
Det är sålunda vilseledande, minst sagdt, om man vill framställa
anmärkningar mot presterskapet för beskaffenheten af det betänkande,
som föreligger och hvarur Kongl. Maj:t hemtat sitt förslag till lag
om stiftsstyrelse. Jag har för min ringa del icke i allo varit belåten
med detta förslag och skall derför nu drista mig till att göra ett par
erinringar, i motsats till några föregående talare: positivt och icke
blott negativt.
Jag anser — och jag förmodar, att alla äro ense med mig derom
— att, så länge en biskop finnes och man är ense om att biskopar
skola finnas, biskopen icke kan uteslutas från stiftsstyrelsen, utan bör
vara sjelfskrifven ledamot deri. Detsamma torde vål också böra få
gälla domprosten, hvilken dock ingalunda tillsättes af prester, utan
hufvudsakligen och uteslutande af lekmän med det bestämda syftemål,
att han skall blifva vice ordförande i domkapitlet. Domprosteri^,
d. v. s. pastoratet, utser ju honom på vanligt sätt, och Kongl. Maj:t
har utnämningsrått. Icke kan väl domprosten uteslutas, utan han
skall väl vara med. Men sedan äro meningarna delade. Det anses
17
N:o 41.
Tisdagen den 2 Maj.
icke nog med de två. Men hvem skall man ha mera? Det har Ang. lag om
framställa olika förslag, som vi veta, på 5, 6 eller 7 ledamöter. Och stiftsstyrelse.
aå har det yrkats, att lekmännen skola blifva representerade. Ja, det (Forts.)
har jag icke någonting emot. Aldrig har jag bestridt sådant, och
icke heller har jag hört någon annan i kammaren göra det, ty det
är ju i sin ordning, just derför att presterna icke äro församlingarna,
utan blott församlingarnas tjenare, i stort taget, och visserligen skola
församlingarna såsom sådana hafva sina representanter i styrelsen,
men huru måDga? Om styrelsen skulle bestå af fem ledamöter, så
kan man tänka sig deribland två lekmän och två presterliga leda¬
möter utom biskopen. Detta är Kong]. Maj:ts förslag, och med
denna förutsättning synes det, som om man borde kunna vara nöjd
med detta förslag, men man år det dock icke. Hvarför? Jo, enligt
min uppfattning — jag ber herrarne noga observera detta, tv jag
anser det för min ringa del vara af stor vigt — derför att den s.
k. stiftssekreteraren enligt det föreliggande förslaget skulle vara
ledamot i styrelsen, och detta anser jag icke vara lyckligt, ty under
den gifna förutsättningen befarar jag. att han skulle blifva den egent¬
lige magthafvanden. Detta skulle blifva ett sekreterareregemente,
hvilket jag icke tror vore lyckligt. Må det gerna vara en juridiskt
bildad person, detta bär jag icke något emot, men må han blifva
rätt och slätt, sekreterare och icke ledamot i styrelsen. Då skulle jag
hellre se, att en annan lekman kom in der, och jag kan icke heller
se någon fara i herr Wijkanders förslag om, att lekmännen skulle få
upprätta förslag på tre lämpliga personer, bland hvilka Kong]. Maj:t
skulle nämna en. Jag anser, att detta vore i analogi med mycket
annat i vårt land, och jag tror icke, att mitt ändringsförslag skulle,
förtjanat ett så snäft afspisande från lagutskottets sidu. År det verk¬
ligen för mycket begärdt af mig, mine herrar, då jag hemstält, att
presterskapet inom ett stift skulle till en enda ledaraotsplats i dom¬
kapitlet få upprätta förslag på samma sätt, som stadgas i fråga om
biskopsval. Jag sade på samma sätt som i fråga om biskopsval, och
detta derför, att jag icke såg någon rimlig grund att gå utöfver det
redan bestående, ty annars hade jag velat hafva denna rått litet vid¬
sträcktare, så att alla i stiftet tjenstgörande präster skulle hafva röst¬
rätt. Hafva presterna visat sig så misslyckade i sina val i detta fall,
att de förtjenat ett misstroendevotum? 1 den komité, hvars arbete
nu föreligger i den kongl. propositionen, hafva två biskopar suttit,
och dessa icke bland de minst ansedda i landet. De hafva också
Eå det bestämdaste ogillat denna valprincip, men det är för mig, mine
errar, rätt egendomligt att se detta. Huru hafva de ejelfva blifvit
biskopar? Hafva de icke blifvit det i främsta rummet genom prester-
nas vul och sedermera genom Kongl. Maj:ts utnämning? År nu
dessa biskopars omdöme så klart och så bestämdt, att deras omdöme
förtjenar mera afseende än alla andras? Då skulle ju detta innebära,
att presterna haft det förståndet och den rättrådigheten att utse do
allra yppersta för att få män, hvilkas ord förtjenade mera afseende
än de öfrigas, och detta skulle således vara en rekommendation för
det ifrågasatta valsättet. Skulle man åter säga, att presterna välja så
dåligt och taga hvad som helst, så att dem kan man icke akta, så
Andra Kammarens Prof. 18'J3. Nio 41. 2
K:o 41.
Ang lag oti
stijtsstyrehe.
(Forts.)
18 Tisdagen den 2 Maj.
frågar jag: hvarför aktar man då, såsom förut är sagdt, de valdes
votum så högt.
Jag vill derför på detta rum uttalamin lifliga öfvertygelse derom,
att det ingalunda bör klandras, om man begär denna Klia rätt. Må vi
å ömse sidor gå hvarandra till mötes ooh försöka få en rimlig styrelse,
och få vi sätta in en ledamot jemte domprosten, så må gerna lekmännen
sätta in två, men jag önskade, att vi i allt fall måtte uttala oss något posi¬
tivt och icke blott negativt och säga nej, nej, nej, ty om så sker, hvarpå
kommer . det då an, att inga reformer försiggå på det kyrkliga om¬
rådet? Är det rått månne att säga, det presterna icke äro vänner
af en sådan utveckling, som går genom reformer? Huru kunde herr
Kardell säga det? Jag vädjar till Riksdagens förhandlingar under de
tio riksdagar, som jag haft äran tillhöra denna kammare. Hår hafva
från presterligt håll framkommit flera förslag till reformer, som många
ansett innebära framåtskridande och verkliga reformer, men lekmän¬
nen i förening med dissenters hafva slagit i hjel dem. Om nu denna
kammare fortfar att göra på samma sätt, så tror jag icke att kam¬
maren har rått att säga, att det beror på presterna att ingenting går
igenom. Jag vill derför hafva denna uppgift motsagd och bestridd.
Tillåt oss först att göra någonting, och om vi sedan göra det tokigt,
klandra oss då, men binden icke först händerna och kedjen fast
fötterna och klandren oss sedan för att vi ingenstans komma och
ingenting uträtta.
Om man åter skulle utgå från det bestående och föreslå en stifts¬
styrelse med förenad befogenhet att behandla både skol- och kyrko¬
ärender så synes mig det första steget böra vara att anordna en
sådan kommission för de praktiska profven, som vi nyss hörde om¬
talas från statsrådsbänken, och hvarom föreliggande handlingar tala,
ty det är ett oting, att en och samme lärare skall åläggas praktiska
prof inför domkapitlet i hvarje stift, der han vill söka en syssla.
Har han en gång fått betyg på undervisningsskicklighet, så synes
mig detta böra gälla för hans återstående framtid, om han nemligen
icke sjelf begär att få aflägga nytt prof. Derför skulle jag vilja på
det lifligaste förorda en sådan kommission här i hufvudstaden, inför
hvilken lärareprof skulle alläggas. Om så sker, hvarom jag dock har
starka tvifvel, ty jag tror icke, att denna kammare har någon synner¬
lig benägenhet för en sådan kommission, så blefve derigenom stifts¬
styrelsens mest grannlaga uppdrag, för att nyttja en annan talares
ord, ordnadt på ett lämpligt sätt. Hvad återstår sedan? Jo, vanliga
administrativa ärenden, och för sådant ändamål synes mig styrelsen
lämpligast böra bestå af biskopen, domprosten, rektorn vid stiftsstadens
högre allmänna läroverk eller, om der finnas Mera sådana läroverk,
en af deras lektorer, vidare af en prestman, tillsatt på sätt, jag nyss
tagit mig friheten framhålla, och slutligen en lekman. Då blir det
således två lekmän och två prester, och att helt och hållet utesluta
det presterliga elementet, kan väl icke vara på allvar påtänkt, ty i
alla andra styrelser tager man ju fackmän, och hvarför skulle man då
göra ett undantag jnst här. Skulle man verkligen vilja på allvar
häfda den åsigten, att derför att man är prestman, så förstår man sig
mindre på presterliga ting?
Jag har icke något yrkande att gorå
Tisdagen den 2 Maj. 19
Herr Svensson från Karlskrona: Oaktadt jag visst icke är
fiendtligt stämd mot vare sig statskyrkan eller statskyrkans presterskap,
anser jag dock Kongl. Maj:ts förslag icke gå i rått rigtning, enär
det icke lemnar församlingarna tillräck ligt utrymme att deltaga i val
af lekmannamedlemmar i domkapitlen och denna stiftsstyrelse icke
heller inrymmer tillräckligt åt lekmanna-elementen. Detta har gjort,
att jag inom utskottet röstat mot det kongl. förslaget.
Jag skall icke längre upptaga kammarens tid, ty herr Kardell
har så fullständigt uttalat mina tankar i saken, att jag kan inskränka
mig till att på det liäigaste instämma med honom. Jag yrkar bifall
till utskottets förslag och afslag å den kongl. propositionen.
Häruti instämde herr Lundström.
Herr Wester: Jag har reserverat mig mot lagutskottets utlå¬
tande derför, att jag ansett att utskottet bort ingå i saklig pröf¬
ning af en kongl. proposition. Under ärendets förberedande behand¬
ling i lagutskottet var flertalet ense derom, att den kongl. proposi¬
tionen ej borde tillstyrkas i dess nuvarande skick, och det framstäldes
också åtskilliga ändringsförslag som vunno pluralitet, särskildt i afseende
å stiftsstyrelsernas sammansättning, ungefär i den rigtning som här af
åtskilliga talare framhållits.
Jag tror ock, att det varit till nytta för saken, om lagutskottet
egnat den kongl. propositionen saklig behandling. Meningarna äro
ju ej delade derom, att en ändring i nuvarande författningar rö¬
rande konsistoriernas sammansättning och verksamhet är erforderlig.
Om nu också icke det förslag, som är framlagdt af regeringen, kun¬
nat i den form, hvari det af lagutskottet kunnat tillstyrkas, vinna
Riksdagens bifall, hade dock efter min uppfattning, genom en saklig
behandling vunnits, att Riksdagen något bestämdare uttalat sin me¬
ning om de principer, hvarpå eu dylik lag, särskildt rörande stifts¬
styrelsernas sammansättning, borde grundas. Detta hade varit, såsom
herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet redan fram¬
hållit, en mycket värderik sak för regeringen, då den, såsom vi väl
hafva att vänta, kommer med ett nytt förslag i ämnet.
Då emellertid Första Kammaren antagit Kongl. Maj:ts proposition
oförändrad och jag ej kan gifva min röst till densamma i dess nuva¬
rande form, har jag intet yrkande att göra.
Herr Waldenström: Det är nog sant, hvad herr Redelius
sade, att det år lätt att i denna fråga vara negativ, men svårt att
vara positiv. Jag förstår äfven, att det måste — i händelse det
kongl. förslaget faller, såsom det troligen gör — för Kongl. Maj:t
kännas smärtsamt att icke af Riksdagen hafva fått någon anvisning,
i hvad rigtning en ändring of lagen om stiftsstyrelse bör gå, om den
skall hafva utsigt att vinna understöd af Riksdagen ett kommande år.
Emellertid måste äfven jag inskränka mig till att vara negativ. Jag
har ett par gånger försökt mig på positiva förslag rörande stiftssty¬
relsen, men det har icke ledt till något resultat. År 1868 hade jag
äran att vara ledamot af det första svenska kyrkomötet. Då väckte
N:o 41.
Ang. lag om
stiftsstyrelse.
(Forts.)
,N:o 41.
20
Tisdagen den 2 Maj.
Ang. lag om jag en motion, att val till biskop skulle förrättas icke blott af stiftets
stiftsstyrelse. pre8tf r, utan äfven af lekmän, utsedde af församlingarna till lika an-
(Forts.) taj gom j biskopsvalet deltagande presterna. Detta godkändes af
kyrkomötet, men Kongl. Maj:t gjorde ingenting vidare deråt. Sedan
väckte jag en liknande motion bår i Riksdagen för åtskilliga år till¬
baka. Andra Kammaren, om jag minnes rätt, biföll, men Första
Kammaren afslog densamma. Och så blef det naturligtvis då ingen¬
ting vidare af den saken. Jag tror dock, att det måste vara en mycket
vigtig sak, att man, då det gäller att omorganisera stiftsstyrelserna,
börjar med att ändra sättet för biskoparnes tillsättande. Det fins icke,
så vidt jag vet, något annat område, der chefen för ett antal tjenste¬
man tillsättes af tjenstemännen sjelfva. Rektorerna vid läroverken
tillsättas icke af lärarne. Öfverstarna i hären tillsättas icke af office-
rarne o. s. v. Men inom kyrkan är det så, att presterskapet, hvilket
biskopen skall i församlingens intresse öfvervaka, tillsätter biskopen,
utan att församlingen har det ringaste i den saken att säga.
Jag skall medgifva såsom alla andra, som här talat, att det år af
0. behofvet påkalladt, att stiftsstyrelserna ändras. Jag skall också be
att få säga, att om jag sätter mig emot det kongl. förslaget, så sker
det icke. såsom herr Rodhe uttryckte sig, derför att jag icke skulle
unna kyrkan en reform till hennes bästa; utan det sker derför, att
jag icke kan finna det här framlagda förslaget tillfredsställande.
Mot detsamma kunna göras befogade anmärkningar beträffande
dels detaljer, dels den princip, på hvilken det är bvgdt.
Hvad angår detaljanmärkningarna, skall jag be att få framhålla
några.
16$ står det, att domkapitlet skall »förvalta de under domka¬
pitlets omedelbara vård stälda kassor och uppbördsmedel» samt »öfva
tillsyn öfver förvaltningen af de inom stiftet varande kyrkors och
fromma stiftelsers med flere dylika medel». — Domkapitlet skall så¬
ledes icke blott öfvervaka förvaltningen af kyrkans utan äfven af
fromma stiftelsers medel. Hvem skall då säga hvad som menas med
fromma stiftelser? Om der upprättas af enskilda personer missions¬
skolor, om der upprättas barnhem, diakonissanstalter och annat så¬
dant — är det då meningen, att domkapitlet skall utan vidare hafva
rättighet att blanda sig i förvaltningen af de medel, på hvilka dessa
fromma stiftelser äro grundade och genom hvilka de uppehållas?
I 7 § heter det: »Biskop med biträde af stiftssekreterare eger
att behandla och afgöra de mål och ärenden, hvilka närmare bestäm¬
mas i den särskilda intruktion för stiftsstyrelse, som Konungen ut¬
färdar*. Ja, hvad blir det för en instruktion? Hvad kommer den
att innehålla? Hvad är det för mål, som Konungen på detta sått
genom eu administrativ instruktion skall tillerkänna biskop och stifts¬
sekreterare?
Sedermera står det i 15 §: . Den, som första gången tager säte i
domkapitel, aflägge den ed, som för ordförande eller ledamot af dom¬
kapitel är föreskrifven.» Lagstiftningen har under de senare åren
gått i den rigtningen, att man afskaffa! löftesederna. Jag förstår då
icke, hvarför i detta förslag en sådan här löftesed skall vara införd.
Biskopen aflägger ed, när han blir prestvigd; sedan aflägger han ed,
21
No 41.
Tisdagen den 2 Maj.
när han blir biskop. Skall han då återigen aflägga ed när han Ang lag om
första gången tager säte i domkapitel? Domprosten aflägger ed, när stiftsuyrdse,
han blir prestvigd; han aflägger ed, när lian blir prost. Skall han (korts.)
aflägga särskild domkapitelsed, när han första gången tager säte i
domkapitel? Sammalunda aflägger den af Kongl. Maj:t förord¬
nade kyrkoherden ed, när han blir prestvigd. Och nu skulle han
åter aflägga ed, när han för första gångan tager säte i domkapitel.
Vore det då icke bättre, att, när ett förslag till lag framlägges af så¬
dant innehåll som denna, hela det der talet om en särskild ed, när
man tager säte i domkapitel, blefve utelemnadt, allra helst som Riks¬
dagen nyss beslutit äfven prestedens borttagande.
Dessa äro de vigtigaste detaljanmärkningar, som jag trott kunna
göras mot förslaget.
En stor svaghet i den princip, på hvilken förslaget är byggdt,
synes mig vara den, att den tillämnade stiftsstyrelsen blir en styrelse,
som kompletterar sig sjelf. Den består af biskopen och domprosten
såsom sjelfskrifna ledamöter, vidare af stiftssekreteraren, som tillsättes
af Kongl. Msj:t på domkapitlets förord, samt en prest och en lekman,
som också tillsättas af Kongl. Maj:t på domkapitlets förslag. Det är
alldeles klart, att detta, i det allra närmaste, är detsamma, som att
domkapitlet sjelf tillsätter dem, och jag vet icke något, som bättre
kan befordra stagnation än styrelser, som på ett vare sig mer öppet
eller förtäckt sätt komplettera sig sjelfva.
Utskottet har också påpekat, att man icke fått någon föreställ¬
ning om, huru den nya läroverksstyrelse, som blir nödvändig, om
förslaget antages, skall komma att so ut; och jag kan instämma äfven
i detta. Emellertid torde det vara en fråga, som skulle kunna ord¬
nas oberoende af den nu föreliggande. Det sätt, som herr statsrådet
tänkt sig för lärareprofvens anordning, synes mig likväl icke vara
lämpligt. Ty om här i Stockholm tillsättes en kommission, inför
hvilken alla lärareprof skulle afläggas, så komme det att till den grad
störande inverka på undervisningen vid de läroverk, vid hvilka alla
dessa prof skulle afläggas, att jag tror, att rektorerna och lärare¬
kollegierna vid dessa läroverk snart finge anledning att på det högsta
beskärma sig öfver den anordningen.
Af hvad jag nu anfört framgår, att jag, herr talman, icke kan
instämma i den kongl. propositionen, utan måste förena mig med ut¬
skottet i det slut, hvartill aet kommit.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad samt herr tal¬
mannen till proposition upptagit de olika yrkandena, biföll kammaren
utskottets hemställan.
Punkterna 2 och 3.
Biföllos. Om ändrade
bestämmelser
§ 4. ang skolkonsx-
Härefter föredrogs Andra Kammarens första tillfälliga utskotts /amman»ått-
utlåtande, n:o 19, med anledning af väckt motion om skrifvelse till ning m. m.
N:o 40.
Tisdagen den 2 Maj.
Om ändrade
bestämmelser
ang. skot kon si'
storiernas
sammansätt¬
ning m. m.
(Forts.^
09
Kongl. Maj:t med begäran om framläggande af förslag till ändrade
bestämmelser angående skolkonsistoriernas sammansättning m. m.
Med föranledande af ifrågavarande, inom Andra Kammaren af
herr E. A. Wijlcander afgifna motion, n:r 212, hemstälde utskottet:
»att Andra Kammaren måtte för sin del besluta, att Riksdagen
i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det Kongl. Maj:t täcktes —
derest en lag om stiftsstyrelse i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
Kongl. Maj:ts till innevarande Riksdag aflåtna proposition blifver an¬
tagen och faststäld, och under förutsättning att lärareprof för anställ¬
ning vid de allmänna läroverken komma att ega rum inför särskildt
förordnad kommission — taga i öfvervägande, huru vida icke i de
allmänna läroverkens stiftsstyrelser, skolkonsistorierna, böra ingå af
kommunala myndigheter valda ledamöter, samt till Riksdagen inkomma
med den framställning, som med anledning deraf kan blifva erforderlig.»
Efter uppläsande häraf anförde:
Herr Östberg: Det förslag utskottet här har framstält hvilar,
såsom uppenbart år, på den förutsättning, att en lag angående stifts¬
styrelse skulle blifva af Riksdagen antagen. Då emellertid kamma¬
ren icke antagit en sådan lag i någon form, är det gifvet, att det
förslag, det tillfälliga utskottet här framstält, icke kan leda till någon
åtgärd. Jag hade hoppats, att Riksdagen skulle komma att lemna
sitt bifall till den kongl. propositionen med vissa förändringar, och
jag hade trott, att den hemställan, utskottet här gjort, skulle kunnat
i viss mån bana vägen för ett sådant beslut. Då emellertid kammaren
nyss beslutat att bifalla lagutskottets hemställan, har jag intet annat
yrkande att göra, än att kammaren måtte afslå det nu föredragna
betänkandet. Jag vill dock dervid uttala den öfvertygelse, att kam¬
maren för sin del godkänner den uppfattning, som det tillfälliga ut¬
skottet i sitt utlåtande angifvit, äfvensom den förhoppning, att den¬
samma måtte blifva beaktad af Kongl. Maj:t vid denna frågas fram¬
tida behandling.
Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan afslogs.
§ 5.
Till bordläggning anmäldes sammansatta banko- och lagutskot¬
tets memorial, n:o 4, med hemställan om anvisande af ersättning åt
utskottets sekreterare.
Detta ärende skulle uppföras främst å föredragningslistan för mor¬
gondagens sammanträde.
§ 6.
Herr Persson i Mörarp begärde ordet och yttrade: Kammaren
har vid det nu snart slutade sammanträdet för dagen beslutat att
23
N:0 41.
Tisdagen den 2 Maj.
för andra gånngen bordlägga statsutskottets utlåtande n:o 9 a) an¬
gående lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor. Då det
emellertid år af vigt, att Riksdagen måtte få så snart som möjligt
behandla statsregleringsförslaget, men detta icke kan inkomma från
statsutskottet, förr än nu ifrågavarande betänkande blifvit af Riks¬
dagen slutbehandladt, så hemställer jag, att kammaren ville besluta
att på morgondagens föredragningslista bland två gånger bordlagda
ärenden först uppföra detta statsutskottets utlåtande n:o 9 a). °
Denna hemställan bifölls.
§ 7.
Anmäldes och godkändes
dels nedannämnda förslag till Riksdagens skrivelser till Konungen,
nemligen:
af statsutskottet:
n:o 37, angående regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde
hufvudtitel;
n:o 39, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette
hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet;
n:o 39 a, i anledning af Kongl. Majrts framställningar dels under
riksstatens fjerde hufvudtitel om anslag till generalstabens topografiska
arbeten och dels under sjette hufvudtiteln om anslag till rikets ekono¬
miska kartverk;
d:o it, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtelse af rätt till bearbetande af apatitförekomster;
n:o 75, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtelse af mark från förra landskamrerarebostället */. mantal Grytan
n:o 2 i Brunflo socken af Jemtlands län till skjutfält för Norrlands
artilleriregemente;
n:o 76, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående afsön¬
dring af jord från indragna militiebostället 1 mantal Vesterlösa n:o 1
i Östergötlands län;
n:o 77, i fråga om utredning och förslag angående afskrifning
af den från viss jord inom Skåne m. fl. provinser utgående kyrko¬
fonden ;
n:o 78, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående dispo¬
sition af inflytande köpeskilling för kronan tillhörig mark i qvarteron
Edelman mindre och Krabaten i Stockholm m m.;
n:o 79, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående öfver¬
låtelse till staden Visby af vissa kronan tillhöriga tomter i nämnda stad;
n:o 82, i anledning af Kongl. Maj:ts _proposition angående anslag
till utvidgande af kasernetablissementet i Östersund och Svea ingeniör-
tf:o 41.
24
Tisdagen den 2 Maj.
bataljons härvarande kasernetablissement äfvensom till uppförande af
ett nytt kasernetablissement för Norrlands trängbataljon m. m., samt
n:o 83, i anledning af Kong!. Maj:ts proposition angående upp¬
låtelse till Ljusdals stationssamhälle af mark från indragna löjtnants-
bostållet 235/384 mantal Gärde n:o 2;
af bevillningsutskottet: n:o 88, angående tullbevillningen;
af lagutskottet: n:o 89, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
rörande vissa ändringar i förordningen angående utvidgad närings¬
frihet den 18 juni 1864;
af sammansatta banko- och lagutskottet: n:o 87, angående än¬
dring i §§ 13 och 17 af lagen om rikets mynt den 30 maj 1873; samt
af Riksdagens kansli:
n:o 85, om utredning rörande lämpligaste sättet för åstadkom¬
mande genom statens försorg af en svensk arbetsstatistik m. m. och
n:o 86, om undersökning och förslag åsyftande ett bättre ord¬
nande af förhållandet mellan lappar och jordegare i vissa trakter
nedanför lappmarksgränsen;
dels ock Riksdagens kanslis förslag till paragrafer i riksdagsbeslutet:
d:o 18, angående ändrad lydelse af § 74 regeringsformen; och
n:o 19, om förslag till lag angående bevisning inför rätta, lag
angående ändrad lydelse af 5 kap. 1 § ärfdabalken, lag angående
ändringar i 14 kap. jordabalken samt lag angående ändring i förord¬
ningen angående handelsböcker och handelsräkningar den 4 maj
1855.
§ 8.
Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter åt¬
skildes kl. 3.1 e. m.
In fidem
Ej. Nehrman.
Stockholm, John Björkmans tryckeri, 1893.