RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1893. Andra Kammaren. N:o 10.
Fredagen den 24 februari.
Kl. V, 3 e. m.
§ 1-
Justerades protokollet för den 17 dennes.
§ 2.
Efter föredragning af Kongl. Maj:ts på kammarens bord hyl¬
lande proposition till Riksdagen, angående pension å allmänna in¬
dragning^! aten för verkmästaren vid Mariebergs ammunitionsfabrik
Anton Georg Wallin, hänvisades densamma till behandling af stats¬
utskottet.
§ 3.
Föredrogos, men blefvo ånyo bordlagda statsutskottets utlåtanden
7 a, 18 och 19.
§ 4.
För motions afgifvande hade-sig anmält herr Chr. Biilow, hvilken
nu aflemnade en motion, n:o 213, med förslag till ändrad lydelse af
Ö2 § regeringsformen och 33 § riksdagsordningen.
Denna motion bordlädes.
§ 5.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
Herr N. Hanson i Berga under 12 dagar fr. o. m. den 1 nästa mars,
» J. E. Schödén » 14 » » » 1 » >
» C. A. Kumlin » 8 » » »28 dennes
och » B. Berg » 4 » » » 25 »
§ 6.
Till bordläggning anmäldes:
konstitutionsutskottets utlåtanden:
n:o 3, i anledning af väckt motion om ändring af 37 m. fl. §§
regeringsformen;
Andra Kammarens Prof. 1893. N:o 10.
1
N:o 10. 2
Fredagen den 24 Februari.
n:o 4, i anledning af vackt motion om ändrad lydelse af § 46
regeringsformen; och
n:o 5, i anledning af vackt motion om ändrad lydelse af 51 m. fl.
§§ regeringsformen;
bankoutskottets memorial n:o 2, angående användandet af banko¬
vinsten för år 1892;
lagutskottets utlåtanden:
n:o 13, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 82 § i
lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet den 23
oktober 1891; och
n:o 14, i anledning af väckt motion angående rätt till delaktig¬
het i allmänningar; samt
sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande n:o 1, i anled¬
ning af dels verkstäld granskning af fullmägtiges i riksbanken och
fullmägtiges i riksgäldskontor et åtgärder för utförande af det dem ge¬
mensamt lemnade uppdrag i fråga om uppförande å Helgeandsholmen
af riksdags- och riksbankshus, dels ock ett af Riksdagens år 1892 för¬
samlade revisorer i deras berättelser angående riksbanken och riks-
gäldskontoret gjordt uttalande om samverkan emellan dessa båda verk.
Kammaren beslöt, att dessa ärenden skulle å föredragningslistan
för morgondagens sammanträde uppföras framför de ärenden, som
blifvit tvenne gånger bordlagda.
§ 7.
Justerades ett protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter
åtskildes kl. 2,43 e. m.
In fiden
Hj. Nehrman.
Lördagen den 25 Februari.
3 Nso 10.
Lördagen den 25 februari.
Kl. 1 e. m.
5 i.
Justerades protokollet för den 18J denna månad.
§ 2.
Herr statsrådet m. m. friherre F. von Essen aflemnade Kongl.
Maj:ts proposition till Riksdagen, angående upplåtelse af rätt till
bearbetande af apatitförekomster.
Den kongl. propositionen bordlädes.
§ 3.
Föredrogs och hänvisades till konstitutionsutskottet herr Chr.
Biilows motion, n:o 213.
§ 4.
Föredrogos och bordlädes för andra gången:
konstitutionsutskottets utlåtanden n:is 3, 4 och 5;
sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande n:o 1;
bankoutskottets memorial n:o 2; samt
lagutskottets utlåtanden n:is 13 och 14.
§ 5.
Till kammarens afgörande förelåg till en början Andra Kamma¬
rens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1, i anledning af väckt
motion om vissa ändringar i folkskolestadgan.
Uti en inom Andra Kammaren väckt och till utskottet remitte¬
rad motion, n:o 4, hade herr Alfred JBexell föreslagit, »att Riksdagen
behagade för sin del besluta om vidtagande af sådana ändringar i
gällande folkskolestadga, att all den egentliga folkskoleundervisnin-
gen måtte förläggas uteslutande till förmiddagarna, samt att det
måtte öfverlemnas till föräldrarnas fria val, huruvida barnen skola,
hvad det praktiska området rörer, under eftermiddagarna undervisas
i slöjdskolan eller i hemmen».
På anförda skäl hemstälde emellertid utskottet, att herr Bexells
ifrågavarande motion ej måtte föranleda till någon kammarens åtgärd.
Sedan denna utskottets hemställan blifvit uppläst, lemnades ordet
på begäran till motionären,
Ang. vista
ändringar i
folkskolestad¬
gan.
N:0 10. 4
Lördagen den 25 Februari.
Ang. vissa
ändringar i
jolksTcolestad-
gan.
(Forts.)
herr Bexell, som yttrade: Jag beklagar att min motion blifvit
af utskottet afstyrka ehuru jag är tacksam för att den fått en god
utredning. Då emellertid en motion, i hufvudsak likartad med min,
redan ett par gånger gått igenom i denna kammare, så tror jag, att
det vore skäl att återremittera ärendet, enär större ekiljaktigheter icke
finnas, än att de borde kunna af utskottet sammanjemkas, och jag
tager mig derför friheten att yrka återremiss.
Häruti instämde herr Svenson i Bossgården.
Vidare anförde:
Herr Hammarlund: I anledning af motionärens yrkande om
återremiss, skall jag be att få påpeka den stora skiljaktigheten emel¬
lan herr Bexells motion och de motioner i ett närbeslägtadt ämne,
som vid 1889 och 1890 års riksdagar i hufvudsak biföllos af denna
kammare. Motionären vid 1889 och 1890 års riksdagar påyrkade
större frihet för församlingarna än hvad folkskolestadgan nu medgif-
ver. Han ville, att undervisningen i folkskolan skulle kunna få fortgå
utöfver kl. XII utan att den i folkskolestadgan föreskrifna rasten af
minst en timme ovilkorligen skulle behöfva förekomma. Arets motio¬
när vill också komma ifrån middagsrasterna — och detta är den
enda likheten — men han vill komma ifrån denna rast på det sättet,
att hela den egentliga folkskoleundervisningen skulle förläggas till
förmiddagen d. v. s. tiden före kl. XII (så har åtminstone Kongl. Maj:t
tolkat uttrycket »förmiddagen»). Och motionären vill, att denna redan
nu medgifna anordning skall blifva obligatorisk för alla församlingar.
Som utskottet saknar motionsrätt, har det ej legat inom utskottets
befogenhet att på grund af en motion, som åsyftar tvång för försam¬
lingarna att ordna den dagliga undervisningstiden på ett visst sätt,
föreslå större frihet för skoldistrikten i detta afseende.
Enligt nuvarande bestämmelser hafva församlingarna rättighet
att ordna undervisningstiden på det sätt motionären önskar. Skol-
stadgan föreskrifver endast, att den dagliga undervisningstiden i folk¬
skolan ej får utsträckas öfver 6 timmar; någon minimitid finnes der¬
emot ej bestämd. Något hinder för ett skoldistrikt att förlägga un¬
dervisningen till tiden mellan klockan VIII och XII eller IX och
XII f. m. eller just såsom motionären önskar, finnes alltså icke.
Men det anmärkningsvärda är att, oaktadt ett dylikt medgifvande
förefinnes, så har, så vidt jag vet, icke någon enda församling ordnat
undervisningen på det sättet. Jag betviflar, att ens motionären gjort
ett försök att i sin egen hembygd få till stånd en dylik anordning. Det
hade varit önskligt, att han först sökte förmå sin egen och de an¬
gränsande församlingarna att göra ett försök i denna rigtning. Om
detta utfölle till belåtenhet, blefve det sedan lättare att få den af
motionären önskade reformen genomförd i öfriga delar af riket. Innan
försök anstalta, kan det emellertid ej gerna blifva tal om att göra
den föreslagna ändringen obligatorisk i rikets alla skoldistrikt.
Beträffande eftermiddagsundervisningen framställer motionären två
önskemål. För det första vill han, att denna blott skall röra sig på »det
praktiska området». Härför finnes icke heller för närvarande något
hinder.
5 K:o 10.
Lördagen den 25 Februari.
Församlingarna kunna förlägga slöjdundervisningen uteslutande till
eftermiddagarne. Långt ifrån att hinder derför skulle finnas, gifver
tvärt om kongl. kungörelsen den 11 september 1877 tydlig anvisning,
att det är önskligt att det ordnas just på det sättet. I nämnda kun¬
görelse heter det nemligen, att läsning och slöjd böra »på lämpligt sätt
omvexla med hvarandra, så att t. ex. i fasta skolor med daglig under¬
visning för hvarje barn fyra timmar före middagen användas till läs¬
ning och två timmar efter middagen till slöjd».
För det andra önskar motionären, att undervisningen i slöjd
varder valfri, så att de föräldrar, tom icke vilja skicka sina barn till
slöjdskolan, slippa det. Men äfven detta önskningsmål är redan upp-
fyldt. Folkskolestadgan $ 12 bestämmer nemligen: »—• — — hvar¬
jemte _ undervisningen i slöjd må, efter öfverenskommelse med dertill
skicklig lärare, kunna af skoldistrikt, som sådant önskar, vid skolan
anordnas för de barn, som af föräldrar eller målsmän anmälas att
deltaga i denna undervisning».
Då sålunda skolråd och församling redan nu hafva rättighet att
anordna undervisningstiden på det sätt motionären föreslagit, och då
det icke kan vara lämpligt att göra den af honom ifrågasatta anord¬
ningen obligatorisk, så har utskottet icke kunnat komma till annat
resultat ån att afstyrka motionen, och jag ber att få yrka bifall ut¬
skottets hemställan.
Herr Bexell: Jag tror icke ätt det år så enkelt att göra denna
omändring, som den siste talaren sade, ty domkapitlen hafva också
något att säga i saken. Är det icke så? Sådana här förändringar
skola underställas dem, och det veta vi, att domkapitlen år en magt,
som icke alltid är så lätt att handskas med.
Utskottet erkänner ju äfven, att det finnes en likhet mellan min
motion och de motioner i detta ämne, som förut varit föremål för
Riksdagens behandling.
Jag vidhåller derför mitt yrkande om återremiss.
Herr Hammarlund: Det är alldeles rigtigt, att hvarje för¬
ändring i folkskolereglementet skall underkastas domkapitlets god¬
kännande. Detta har ock utskottet påpekat. Men dylikt godkännande
lär icke vägras, der förändringen har fog för sig. Åtminstone känner
jag ej något fall, der så skett. Då icke heller motionären kunnat
andraga ett enda full, der det händt, att dylik fastställelse vägrats,
föreligger enligt mitt förmenande intet skäl för Riksdagen att ingripa
i denna sak. Det torde nemligen vara för mycket begärdt, att
Riksdagen skulle ändra ett lagstadgande derför, att man misstänker,
att något domkapitel möjligen'skall lägga hinder i vägen för en an¬
ordning, som med nuvarande föreskrifter år tillåten.
Herr Bexell: Jag anser icke, att det är något skål för afslag
Eå min motion, då man säger, att saken bör få fortgå, till dess man
an framhålla det faktum, att domkapitlen vägrat fastställelse å en
af skolråd beslutad förändring i folkskolereglementet. Det har likväl
visat sig, att domkapitlen allt som oftast krånglat.
Ang. vissa
ändringar i
folkskolestad¬
gan.
(Forts.)
K:o 10. 6
Ang. vissa
ändringar i
folkskolestad¬
gan.
(Forts.)
Ang. anslag
till fortsättan¬
de af general¬
stabens
topografiska
arbeten.
|ELörda0uJ den 25 Februari. "'
Jag undrar visst icke på, att den talaren håller med domkapitlen,
»Vi presterskap, sa klockare».
Jag vidhåller fortfarande mitt yrkande om återremiss.
Herr Zotterman: Då motionären i afseende på undervisnings¬
tidens anordnande vid folkskolan vill åstadkomma tvång i de fall,
der det nu finnes frihet, och då han äfven motionerar om en frihet i
afseende på deltagandet i slöjdundervisningen, som redan finnes,
anser.jag, att, utom på de skäl, som blifvit af herr Hammarlund och
utskottet i öfrigt anförda äfven på grund häraf motionen bör afslås.
Härmed var öfverläggningen slutad; och sedan herr talmannen
gifvit propositioner i enlighet med de yrkanden, som derunder före¬
kommit, biföll kammaren utskottets hemställan.
§ 6.
Härefter företogs till behandling statsutskottets utlåtande n:o 7 a,
i anledning af Kongl. Maj:ts framställningar dels under riksstatens
fjerde hufvudtitel om anslag till generalstabens topografiska arbeten
och dels under sjette hufvudtiteln om anslag till rikets ekonomiska
kartverk.
Mom. a).
I den till Riksdagen den 16 nästlidne januari aflåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof hade Kongl. Maj:t uiider
anslagstiteln »Generalstabens topografiska arbeten» å fjerde hufvud-
tieln föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1894 bevilja, till
fortsättande af generalstabens topografiska arbeten, 90,000 kronor.
Under förevarande moment hemstälde nu utskottet, att denna
Kongl. Maj:ts framställning måtte på det sätt bifallas, att Riksdagen
till berörda ändamål på extra stat för 1894 anvisade 75,000 kronor.
Efter föredragning häraf anförde:
Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet friherre
Rappe: Herr talman, mine herrar! Då statsutskottet hår har före¬
slagit en nedsättning i det anslag till generalstabens topografiska
arbeten, som Kongl. Maj:t begärt, ber jag att för några ögonblick
få taga kammarens uppmärksamhet i anspråk.
Om man noggrant genomläser statsutskottets utlåtande och eår-
skildt fäster sig vid hvad myndigheterna uttalat, torde det framgå,
att ganska talande skäl äro anförda för anslagets upptagande till
90,000 kronor. Det är visserligen sant, att dylika framställningar
under föregående år blifvit af Riksdagen af slagna och att deri möj¬
ligen kan finnas ett skäl för kammaren att nu göra på samma sätt.
Men om under föregående år kartverket kunnat skötas med. ett
mindre anslag än det nu af Kongl. Maj:t ifrågasatta, följer icke
deraf, att detta utan olägenheter kunnat ske, icke heller, att det icke
numera skall möta ännu större svårigheter att fortsätta såsom hittills.
Lördagen den 25 Februari.
N:o 10.
Det synes mig, som om af topografiska afdelningens yttrande tydligt Ang. anslag
framgår, att om icke anslaget för nästa år höjes, skola härigenom till Jortsättan-
kartverkets arbeten varda högst väsentligt försvårade och den arbets-de
produkt minskas, som man har rätt att vänta. topografiska
Det är visadt, att några afsevärda besparingar från öfriga kart- arbeten.
verk icke numera lära kunna öfverlemas till topografiska kartverket. (Forts.)
Under föregående år hafva från de ekonomiska kartverken kunnat
till topografiska kartverket öfverlemnas till en början under några
år 15,000 kronor, men sedermera endast 6,000 kronor. Nu ser det
ut, som om icke ens detta belopp skulle kunna öfverlemnas, och detta
samtidigt med, att behofvet af ökadt anslag till de topografiska
arbetena af skäl. som i utskottsbetänkandet omförmälts, är mycket
större än förut.
Under de senare åren har man i brist på medel måst sätta å
sido en del nödvändiga arbeten, såsom kartrevidering m. m.. som nu¬
mera icke längre torde kunna uppskjutas. Dessa arbeten äro, såsom
herrarna kunna föreställa sig, i ett så vidsträckt land som vårt,
mycket omfattande. Det år ju alldeles gifvet, att då kartläggningen
utföres så pass långsamt, som hos oss skett, kulturen på somliga
orter, öfver hvilka kartor tillförene blifvit utförda, blifvit så för¬
ändrad, att kartorna icke längre äro tillfredsställande, för så vidt icke
en revidering af desamma eger rum. Om man i tillfredsställande
mån skulle gå detta behof till mötes, skulle det enligt utredning,
gjord i topografiska afdelningen, erfordras omkring 10,000 kronor
om året.
Det är gifvet, att det icke går för sig att fortsätta på samma
sätt som hittills, men huru saken skall ordnas, beror i viss mån på
hurudan uppfattning man har om det kartverk, det här gäller. Man
kan säga, att det här i så måtto gäller både en ren kulturfråga och
en ekonomisk fråga, att det är fördelaktigt för jordegarne att hafva
en öfversigt öfver sina jordområden i det land, der de bo i och för
sin handel och vandel. När man nu betänker, att Sveriges hela om¬
råde uppgår till 4,450 qv. mil, att af detta stora område endast i
det sydliga Sverige — den del, som faller söder om Dalelfven —
äro rekognoscerade 1,3p0 qv. mil och i det nordliga, af Norrbotten,
omkring 1,000 q v. mil, så finner man, att omkring 2,000 qv. mil
återstå att rekognoscera, innan kartverket blir fullständigt.
Nu kan man visserligen gå till väga på så sätt, för att arbetet
skall gå fortare, att man rekognoscerar längre söder ut i samma skala
som förut i Norrbotten, d. v. s. att man följer skalan 1:200000.
Derigenom påskyndas visserligen arbetet, men å andra sidan kan jag
icke underlåta att till dem af herrarne, som hafva handtera! kartor,
framställa den frågan: hvilken skala är bäst, den i 1:200000 eller
den i 1:100000? med skalan 1:100000 kan man gå öfverallt i landet
och känna igen snart sagt alla föremål; om man åter begagnar en
karta med skalan 1:200000, så bortfaller på den en hel mängd rätt
vigtiga detaljer.
Jag erkänner gerna, att i en stor del af vårt land trakten år
sådan, att en karta i skalan 1:200000 vore tillräcklig. Kulturen är
på somliga ställen icke så utvecklad, att det kan sägas vara ett verk-
Nso 10.
Ang. anslag
till fortsättan¬
de af general¬
stabens
topograf ska
arbeten.
(Forts.)
S Lördagen den 25 Februari.
ligt behof att hafva en större karta. En karta i skalan 1:200000
år ju också en rätt vacker karta, och man kan kanske använda den
skalan vida längre söderut än man från början tänkt sig, och der¬
igenom göra kartverket billigare. Men äfven om man så gör, tror
jag likväl icke. att man af dessa 2000 qv. mil, som återstå att re¬
kognoscera, kan taga mera än 1200 qv. mil och kartlägga i en skala
1:200000; återstoden eller 800 qv. mil år det nödvändigt att uppgöra
i en skala 1:100000. Men med det anslag, som nu är ifrågasatt,
skulle detta taga en tid af öfver 40 år. Nu kanske man anser, att
ett är mer eller mindre härvid icke har eå stor betydelse — det beror
ju på hvilket värde man fäster vid kartläggningen —, men med det
anslag som Kongl. Maj:t har begärt, skulle det härför endast åtgå
en tid af omkring 25 år.
Vill man nu, för att få någon hållpunkt för bedömande af de
nödiga anslagen till landets kartläggning, anställa en jemförelse med
huru det förhåller sig i andra länder i förevarande sak, vill jag
nämna, att t. ex. i Norge, som också är ett fattigt land och också
har stor ytvidd, ehuruväl betydligt mindre än vårt, användes ett/vida
större belopp än det, som här ifrågasättes. Anslaget till Norges kart¬
verk är 260,000 kronor. Drager man härifrån ett belopp af
60,000 kronor, motsvarande det vi använda för våra sjömätningar,
så har man 200,000 kronor om året till landkartverket. Våra
inrättningar för samma ändamål, nemligen topografiska kart¬
verket och de ekonomiska kartverken få icke större anslag än eam-
manlagdt 178,000 kronor. Det ser sålnnda ut, som om vi i uppfatt¬
ningen om hvad som bör anslås till vårt lands kartläggning stode
icke så litet efter våra grannar norrmännen. Jag vill icke uppgifva
de ofantligt störa belopp, som ställas till kartverkens disposition i
andra kulturländer. Äfven sådana land, som äro mindre än Sverige,
anslå betydligt större belopp till sina kartverk än vi. Dessutom
finnas för närvarande icke många land i Europa, som icke hafva
sina kartor i det närmaste färdiga. Det är endast Norge och Ryss¬
land som ännu sakna kartor öfver större delar af landet, samt Italien
och Spanska hallon, der äfven icke kartlagda trakter finnes. Det är
således också ur allmän kultursynpunkt ömkligt* att vi snart få ett
fullständigt kartverk.
Men, säger man, vi måste spara dessa 15,000 kronor, hvarmed
det af Kongl. Maj:t begärda anslaget minskats, ty anslaget uppgår
redan till en ganska betydlig summa. Äfven ur denna synpunkt,
tror jag icke man kan säga, att utskottets nedsättning är välbetänkt
eller verkligen skulle innebära god hushållning. Om man har en
apparat, för hvars matande det behöfves en viss summa, bör man
icke sätta denna summa så liten, att apparaten så att säga går med
half maskin. Men, säger man, låt oss då minska apparaten. Men
denna apparat låter icke minska sig i en hast, ty den personal, som
är anstäld vid kartverket, kan ej genast afskedas, icke heller tror jag
att det skulle vara klokt att så förfara.
På grund af de skäl, som jag anfört, skulle det vara ömkligt,
om kammaren ansåge sig kunna gå så långt, att den bifölle Kongl.
Maj:ts förslag och således faststälde anslaget till 90,000 kronor.
9 N:o 10.
Lördagen dea 25 Februari.
Herr J. H. G. Fredholm: Ilerr talman! Jag skall anhålla, att
kammaren måtte medgifva, att diskussionen samtidigt får röra sig om
både punkten a) och punkten b), men att beslut fattas särskild! i
hvarje punkt.
Till denna hemställan lemnade kammaren sitt bifall.
I mom. b) hemstälde utskottet: »att Riksdagen må, utöfver det
å riksstatens sjette hufvudtitel för rikets ekonomiska kartverk upp¬
förda ordinarie anslag, 6,000 kronor, under samma hufvudtitel på
extra stat för år 1894 anvisa till de ekonomisk-geografiska kart¬
arbetena i Norrbottens län, och de delar af Vesterbottens län som äro
belägna ofvan odlingsgränsen eller ingå i kartblad, tillhörande den
under utgifning varande kartan öfver förstnämnda län, 31.000 kronor
och för de ekonomiska kartarbetena i öfriga delar af riket 45,000
kronor, eller tillsammans 76,000 kronor, äfvensom medgifva, att möj¬
ligen uppstående behållningar å båda anslagen må användas äfven
till bestridande af utgifter för det topografiska kartverket».
Ordet lemnades å nyo till:
Herr J. H. G. Fredholm, som yttrade: Herr statsrådet och che¬
fen för landtförsvarsdepartementet anförde, att behofvet af det anslag
till topografiska kartverket, som Kongl. Maj:t begärt vore stort och
att, om endast det af utskottet föreslagna mindre beloppet beviljades,
blefve kartarbetena derpå lidande, i synnerhet som nu såväl en del
äldre som nyare kartor behöfde revideras. Jag vill häremot göra
den invändningen, att, om anslaget till topografiska kartverket finge
odeladt användas för sitt ändamål, så skulle det belopp, som utskot¬
tet föreslagit, bättre räcka till de arbeten, som topografiska kart¬
verket har att utföra, än hvad nu är förhållandet,
Såsom af statsutskottets utlåtande synes, utgår nemligen af detta
anslag jemväl dagtraktamenten till de aspiranter vid generalstaben,
hvilka för sin egen utbildning äro kommenderade till tjenstgöring vid
de topografiska arbetena. En följd deraf är, att den nytta topogra¬
fiska kartverket kan draga af deras arbetsprodukt skall ställa sig
mycket liten i förhållande till kostnaderna för deras utbildning. Dess¬
utom är det icke endast dessa dagtraktamenten som utan jemförlig
nytta höja utgifterna, utan äfven den uppoffring i tid, som de vid
kartverket anstllde generalstabsofficerarna få använda till aspiran-
ternas utbildning.
Om man tager kännedom om 1890 års statsverksproposition, då
det första gången ifrågasattes att höja anslaget från 75,000 kronor
till 90,000 kronor, skall man bland de uppgiga motiven för behofvet
af denna ökning i anslaget finna det, att generalstabens topografiska
afdelnings grundläggande geodetiska arbetan äro af vetenskaplig art
och natur och derjemte kräfva samverkan med öfriga länder; d. v. s.
att i dessa arbeten ingår både en vetenskaplig och internationel del.
Det är således tydligt, att anslaget tages i anspråk äfven för dessa
ändamål, som väl icre kunna räknas till topografiska kartarbeten i
egentlig mening.
Andra Kammarens Pro'. 18911. A':o 10. 2
Ang. anslag
till fortsättan
de af general
stabens
topografiska
arbeten.
(Forts.)
N:o 10. 10
Lördagen den 25 Febcuari.
Ang. anslag
till Jorts&ttan-
iit af general¬
stabens
topografiska ^
arbeten.
(Forts.)
Vidare yttrade herr statsrådet och chefen för landtförsvarsde¬
partementet, att våra uppoffringar för rikets kartverk åro i jemförelse
med andra länders mycket små, och det kan haD hafva rätt uti. Men
då han dervid särskildt framhöll Norge och sade, att kostnaderna der
uppgå till 200,000 kronor och här i Sverige endast till 178,000 konor,
så synes det mig, att han lemnade ur räkningen ett plus, som hos
oss måste läggas till dessa 178,000 kronor. Detta plus ligger deri,
att aflöningarna för de vid generalstabens topografiska afdelning an-
stälde officerarne icke utgå af anslaget för topografiska kartverket.
Lägger man derför dessa aflöningar till den ofvannämnda summan,
kommer den nog att höjas så, att skilnaden mellan Sveriges och
Norges anslag för kartarbeten icke blifver stor, om ens någon. Der¬
emot torde det kunna sättas i fråga, huru vida icke det anslag, som
utgår i Norge, lemnar mera tillfredsställande resultat än de anslag,
som utgå hos oss.
För att sätta generalstabens topografiska afdelning i tillfälle att
kraftigare bedrifva sina arbeten, har man sedan början af 1880-talet
tagit i anspråk de besparingar, som kunnat göras på anslagen till de
ekonomiska kartverken, och äfven i år har såväl Kongl. Maj:t före¬
slagit som statsutskottet tillstyrkt, att behållningen å dessa anslag må
användas för afdelningens behof. Under 1880-talet uppgingo dessa
besparingar till omkring 15,000 kronor årligen — i början ända till
22 ä 23,000 kronor, men i medeltal till 15,000 kronor. Når nu an¬
slaget till topografiska afdelningen år 1890 höjdes från 60,000 kronor
till 75,000 kronor, skulle man deraf kunnat hemta anledning att för¬
moda, det behofvet af förutnämnda besparingar skulle för detta verk
hafva upphört, alldenstund anslaget just ökades med det belopp,
hvartill besparingarna förut i allmänhet uppgått. Men så blef icke
förhållandet. Nu vill man öka anslaget till 90,000 kronor, det vill
säga ytterligare med besparingarnes belopp. Dermed är dock inga¬
lunda gifvet, att besparingarne sedermera skola komma de ekonomi¬
ska kartverken för framtiden till godo.
Dessa besparingar, hvilkas användande för det topografiska kart¬
verket Riksdagen hittills medgifvit, äro likväl icke någon behållning,
ehuru den utgifvits derför. De utgöra i stället en minskning i anslagen
till de ekonomiska kartverken, ett öfverskott på den för dessa verk
uppgjorda stat, som kunnat uppkomma derigenom, att man minskat
personalen och så att säga nedsatt arbetsqvantiteten för kartverken.
Man har fördyrat hvarje qvadratmil af verkens arbetsprodukt der¬
igenom, att man gjort det omöjligt för dem att begagna några extra
biträden.
Nu är det ju bekant, att dessa missförhållanden länge utgjort
ett föremål för regeringens och Riksdagens uppmärksamhet, och att
de önskat få dem rättade och förhållandena ordnade på ett tillfreds¬
ställande sätt. Många ansträngningar hafva gjorts för att kunna
sammanföra dessa olika kartverk till ett enda. Denna sammanslut¬
ning har man flere gånger sökt vinna på det sättet, att man velat
indraga de ekonomiska kartverken. Första gången detta rönte mot¬
stånd var af 1871 års kartkomité, som framhöll nyttan och vigten af
de ekonomiska kartverken. Sedan kom 1878 års kartkomité, af hvil-
Lördagen den 25 Februari. 11
kens 7 ledamöter 5 på det varmaste förordade bibehållandet af de
ekonomiska kartverken. Kongl. Maj:t föreslog likväl 1880 års Riks¬
dag att indraga dem, men detta förslag vann icke Riksdagens bifall.
Riksdagen uttalade sig visserligen med ogillande öfver, att den skala,
i. hvilken de ekonomiska kartverken utgåfvo sina kartor, vore för
liten, samt öfver att det saknades höjdmätningar. Men för ofritt
framhölls, att man icke ville, att de ekonomiska kartverken skulle
upphöra. 1 ör att få till stånd en utredning rörande bästa sättet att
lösa frågan, föreslog man att praktiska försök skulle anställas. Sådana
försök anstäldes. också åren 1881 och 1882 på bekostnad af anslagen
till de ekonomiska kartverken, eller af de besparingar, som kunde
göras på dessa anslag. Från denna tid hafva besparingarne seder¬
mera gått till topografiska kartverket.
Med anledning af de praktiska försök, som gjordes, framlade
Kongl. Maj:t för 1885 års Riksdag ett förslag till kartverkens sam¬
manslagning — ett förslag, som icke vann Riksdagens godkännande,
men som statsutskottet nu synes vilja upptaga, ehuru i modifierad
form. Utskottet säger: »Enligt denna plan skulle de ekonomiska och
topografiska kartverken i afseende å personal och anslag samman¬
slås till ett enda kartverk, benäinndt 'rikets allmänna kartverk’,
hvarjemte vederbörande anslag skulle något höjas och åtskilliga för¬
enklingar vidtagas i arbetsmetoderna». Häraf får man den upp¬
fattningen, att hvad Kongl. Maj:t 1885 aftåg, var att fä till stånd ett
enda Kartverk och detta torde äfven vara i hufvudsak rigtigt, men
innehåller icke hela sanningen, ty förslaget afsåg icke blott att det
nya kartverket skulle blifva ett enda under namn af »rikets allmänna
kartverk», utan ock att detta verk skulle läggas under generalstaben
och få en militärisk organisation. Het var just den omständigheten,
som bestämde Riksdagen år 1885 att icke godkänna Kongl. Maj:ts
förslag, emedan inan befarade, att det ekonomiska intresset skulle i
längden derpå blifva lidande eller att rikets allmänna kartverk icke
icke skulle blifva annat ån en förbättrad och hvarför icke säga ut-
märkt upplaga af topografiska kartverket. Utskottet har likväl un¬
derlåtit omnämna, att det var på dtn tufvan, som Kong!. Mahts
förslag då föll. ° J
Utskottet talar vidare om en förening mellan de olika kartver¬
ken »så till vrida att de till dem utgående anslag sammanfördes till
ett enda, hvilket af Kong]. Maj:t sedermera finge mellan de tre
verken fördelas . Hvad vill det säga? Hvad är meningen med, att
de utgående anslagen skola sammanföras till ett enda? Skall det blifva
ett enda anslag, kan det väl icke uppföras pa mer ån en hufvud-
titel, och da blir fragan: på hvilken hulvudtitel skall anslaget sättas ?
På den 4: le eller på den 6:te? Derom säger utskottet icke ett ord,
men dm frågan är for mig den vigtigaste. Ty om anslaget uppföres
på 4:de hufvudtiteln och om eammanslagningsfrågan skall lösas på
det sätt, som Kong]. Maj:t vid 1885 års riksdag föreslog, då är det
åtminstone i mina ögon uppenbart, att så småningom den ekonomi¬
ska sidan af kartverksfrågan kommer att skjutas undan och den nya
institutionen blifva ett rent militäriskt kartverk, eft kartverk, som jag
icke ett ögonblick tviflar på skall blifva utmärkt såsom sådant, men
N:o 10.
Ang. anslag
till fortsättan¬
de af general¬
stabens
topografiska
arbeten.
(Forts.)
N:o 10. 12
Ang. anslag
till fortsättan¬
de af general¬
stabens
topografiska
arbeten.
(Forts.)
Lördagen den 25 Februari.
som, i betraktande af den öfriga militära organisationen, torde kom¬
ma att blifva en alltför utbildad del uti en helgjuten härorganisation.
Det är icke och kan icke vara en militärinstitutions uppgift att
vårda och handhafva rikets allmänna kartarbeten. Det är, som herr
statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet mycket rigtigt
anmärkte, en kulturfråga, en kulturuppgift som skall lösas, och då
torde det icke vara så alldeles länspligt att förlägga lösningen af
denna uppgift till en militärisk institution. Jag har icke något emot,
att man, såsom utskottet föreslagit, söker reformera kartverken och
söker få till stånd ett »rikets allmänna kartverk», men jag vill icke
att detta verk skall göras till en militärisk utan till en civil institu¬
tion. Om man derföre skulle kunna förmå Kongl. Maj:t att komma
fram med ett förslag i den rigtningen, skulle ingen hellre än jag
vara med derom. Kunde man från topografiska kartverket borttaga
den geodetiska afdelningen (basmätningarne, triangelmätningar o. s. v.),
och förena denna afdelning med de ekonomiska kartverken för att
deraf bilda ett nytt »rikets allmänna kartverk», så tror jag, att detta
skulle vara en rätt lösning, som skulle medföra de fördelar, stats¬
utskottet eftersträfvar. Jag föreställer mig också, att det icke skall
vara angenämt för generalstaben, som i mina ögon har högst vigtiga
uppgifter att fylla, att blifva belamrad med en lör densamma så
främmande uppgift, som att utgöra landets allmänna kartverk. Man
kan icke begära att generalstaben skall egna vederbörligt intresse åt
kartografien, då dess hufvudintresse måste vara rigtadt åt ett helt
annat håll.
Emellertid — ehuru jag icke vet, huru utskottet tänkt sig saken
— står det nu icke i utskottets utlåtande taladt om, att Riksdagen
skulle ingå till Kongl. Maj:t med en skrifvelse om, att få en sam¬
manslutning af kartverken till stånd. Men detta förekommer likväl
i motiveringen. Om således utskottets hemställan blir bifallen, kom¬
mer väl Riksdagens skrifvelse till Kongl. Maj:t att upprepa motive¬
ringen. Är det då så, att Kongl. Maj:t intager samma ståndpunkt
tillfrågan nu som år 1885 — och d it har man ju anledning antaga,
då Kongl. Maj:t icke sedan detta år iramkonmit med något annat
förslag till lösning af frågan, utan allt fortfarande låtit den proviso¬
riska ”anordningen ega bestånd — torde man kunna vara öfvertygad
om, att Kongl. Maj:t vid nästa riksdag kommer att upptaga sitt för¬
slag från 1885, och då blifver det väl svårt för Riksdagen att afslå
en sådan framställning. Om något sådant skulle inträffa, vore det i
mina ögon mycket beklagligt, icke derför att jag tror att frågan
genom antagandet af ett sådant förslag vore löst — ty jag anser den
vara af den beskaffenheten, att om man icke vill lö*a den på ett
rigtigt och förnuftigt sätt, utan på ett sådant der lättvindigt och be¬
qvämt sätt, har man dermed blott skjutit frågan åt sidan, och skall
ständigt få se den återkomma — men derför att sådana kastningar
fram och tillbaka och sådana rubbningar alltid medföra ett försin¬
kande och fördyrande af arbetet.
Herr talman! Jag skall icke yttra något mera; får jag icke
något understöd, skall jag inskränka mig till hvad jag nu sagt.
Herr Hedin förklarade sig instämma häruti.
Lördagen den 25 Februari. 13
Herr Jonsson i Hof anförde: Herr talman, mine herrar! De
anmärkningar, som den siste talaren rigtat mot utskottets betänkande,
tror jag i sjelfva verket icke äro så väl motiverade, ty om han be¬
hagar genomläsa utskottets betänkande ordentligt, så skall han finna
att deruti icke upptagits den plan, som 1885 framlades för Riksdagen,’
utan att man endast talar om dess återupptagande »i betydligt modi¬
fierad form», så att man vill låta anslaget af Kongl. Maj:t fördelas
på de tre olika kartverken och låta personalen i vissa fall få båttre
samarbete än för närvarande. Det är således något helt annat än
den plan, som framlades för 1885 års Riksdag. Beträffande öfriga
anmärkningar från skilda håll, torde desamma icke behöfva besvaras,
emedan Första Kammaren redan godkänt både mom. a) och bj
oförändrade, och under sådana förhållanden antager jag, att Andra
Kammaren icke år villig att bevilja mera nu än förut.
Jag skall således helt enkelt yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Carl Ericson: På det att proposition derom må kunna
framställas, tillåter jag mig att yrka bifall till Kongl. Maj:ts förslag.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, samt herr tal¬
mannen till proposition upptagit de olika yrkandena, biföll kammaren
utskottets under mom. a) gjorda hemställan.
Mom. i).
Bifölls jemväl.
§ 7.
Härefter föredrogos, hvart för sig, och biföllos statsutskottets ut¬
låtanden :
n:o 18, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtelse af ett jordområde till botaniska trädgården i Upsala; och
n:o 19, i anledning af väckta motioner dels i fråga om konsulat-
afgifternas upphörande m. m. och dels om deras upptagande bland
riksstatens ordinarie inkomster.
§ 8.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr G. B. N. Falk
under sju dagar från och med den 1 instundande mars.
§ 9-
Justerades protokollsutdrag.
§ 10.
Till bordläggning anmäldes statsutskottets utlåtanden och me¬
morial :
Andra Kammarens Prof. 1893. N:o 10.
N:o 10.
Ang. anslag
till fortsättan¬
de af general¬
stabens
topografiska
arbeten.
(Forts.)
3
N:o 10.
14 Lördagen den 25 Februari.
n:o 10, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel, omfattande anslagen till pensions- och indragnings-
stafcema;
n:o 20, med anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut i en fråga
rörande anslagen under riksstatens andra hufvudtitel;
n:o 21, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut i vissa frågor
rörande anslagen under riksstatens sjette hufvudtitel;
n:o 22, i anledning af Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framstftllningar angående statens jernvägsbyggnader;
n:o 23, i anledning af Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjoTda framställningar om anslag dels till nya byggnader vid statens
järnvägstrafik, dels ock till rörlig materiel vid statens redan trafike¬
rade jernvägar;
n:o 24, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition, angående för¬
säljning af två till södra skånska infanteriregementet upplåtna, kro¬
nan tillhöriga jordområden; och
n:o 25, i anledning af väckt motion om eftergift af lösesumman
för vissa hemmansråntor, som i anledning af upphörande af rätts¬
förhållandet mellan kronan och Sala bergslag skolat uppdebiteras.
Dessa ärenden skulle å föredragningslistan för nästa samman¬
träde uppföras framför de ärenden, som blifvit två gånger bordlagda.
Kammarens ledamöter åtskildes kl. 2,8 e. m.
In fidem
Ej. Nehrman.
Stockholm, John Björkmans bota. 1893.