24
Motioner i Andra Kammaren, N:o 06.
N:o 96.
Af herr E. A. Edelstain, om lönereglering för läkaren vid
Nyköpings hospital.
Uti propositionen angående statsverkets tillstånd och behof till
1891 års Riksdag föreslog Kongl. Maj:t, att Riksdagen måtte medgifva
bland annat den ändring uti den för Nyköpings hospital faststälda af-
öningsstat, att läkarens kontanta aflöning höjdes från 2,500 kronor till
3,100 kronor; och anfördes af statsrådet och chefen för kongl. ecklesiastik-
, departementet såsom skäl för denna framställning, att genom en då ny¬
ligen fullbordad nybyggnad för sinnessjukes vård platsernas antal i
hospitalet ökats från 70 till 118, eller med 48, motsvarande en tillökning
af 68 procent, genom hvilken utvidgning arbetet betydligt ökades för
hospitalets läkare.
Enär emellertid innehafvaren af läkarebefattningen vid berörda
hospital tillika vore läkare vid Nyköpings länslasarett och såsom sådan
uppbure lön till belopp af 1,500 kronor jemte 500 kronor bostads-
ersättning samt derjemte, enligt hvad utskottet hade sig bekant, utöfvade
en icke obetydlig enskild läkarepraktik, förmenade statsutskottet (se dess
utlåtande n:o 9, till hvilket jag ber att få hänvisa), att för det dåva¬
rande saknades skälig anledning för Riksdagen att vidtaga den af Kongl.
Maj:t i fråga om hospitalsläkarens löneförmåner föreslagna ändring i
aflöningsstaten för Nyköpings hospital, hvarför utskottet hemstälde, att
Kongl. Maj:ts framställning icke måtte af Riksdagen bifallas.
Efter korta öfverläggningar i kamrarna bifölls denna hemställan.
Nu hafva emellertid andra förhållanden inträdt. Södermanlands
läns landsting beslöt år 1892 att bevilja den nuvarande lasarettsläkaren
25
Motioner i Andra Kammaren, N:o 96.
pension att utgå från och med månaden efter den, då han erhållit af¬
sked, och kommer i anledning deraf bemälde läkare att i den närmaste
framtiden begära afsked från lasarettsläkarebefattningen. Som han der¬
jemte uppnått en ålder af 67 år och ej mindre än sex läkare numera
öfva praktik i Nyköping och dess omnejd, hafva inkomsterna på den
enskilda läkarepraktiken ej obetydligt nedgått.
Då de skäl, som vid 1891 års riksdag voro bestämmande för Riks¬
dagens beslut med afseende å den nuvarande läkarens då häfda inkomster,
således numera icke torde kunna tillerkännas giltig kraft,
då den kontanta lön, som för närvarande utgår till läkaren vid
Nyköpings hospital, icke, med afseende å de sinnessjukes å hospitalet
antal, kan anses vara skälig, helst i jemförelse med aflöningarna till
läkarne vid rikets öfriga hospital, och
då det måste vara lämpligt, att, innan tjensten blir ledig, hvilket
med hänsyn till den nuvarande innehafvarens framskridna ålder icke
kan dröja många år, läkarens löneförmåner blifva reglerade på ett sätt,
som står i öfverensstämmelse med läkarens arbete, får jag hemställa,
att Riksdagen måtte besluta den ändring uti den
för Nyköpings hospital faststälda aflöningsstat, att lä¬
karens kontanta aflöning höjes från 2,500 kronor till
3,100 kronor.
Stockholm den 26 januari 1893.
E. A. Edelstam.
Bih. till Riksd. Prot. 1893. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 16 Häri.
4