8
Motioner i Andra Kammaren, N:o Cm.
N:o 63.
Af hen H. Hedlund, om skrifvelse till Kongl. Maj.t med begäran
om utarbetande och framläggande af förslag till bestäm¬
melser, åsyftande att trygga omröstningens hemlighet vid
riksdagsmannaval.
• .llöibtfen • . ueJw/i! . <'\ ■ u]: .in ! * f • 11;. 11 ,1-A 1R1 . t;.':
noll mouoj; •tolin.A luiiiij,,--. t to it. ‘öniKA<\<uuA i i *»f * t i tf ! > ‘ti **(> i >> t
Riksdagsordningen före skifver i § 25, att riksdagsmannaval »höra
med slutna sedlar förrättas», hvarjemte »märkta» sedlar, i enlighet härmed
och i-öfverensstämmelse med § 75 i samma grundlag, kasseras. Syftet med
dessa bestämmelser är att trygga omröstningens hemlighet och dermed den
väljandes frihet att följa sin öfvertygelse.
Det anförda grundlagsstadgandets afsigt är dock icke bragt i upp¬
fyllelse, så länge valanordningarna i öfrigt förblifva vid hvad som för när¬
varande är brukligt och bestämdt. Den kan gäckas på åtskilliga sätt, fram¬
för allt och i väsentlig grad genom användningen af färgade valsedlar, i det
sedlar af viss färg tillhandahållas, hvilka upptaga en särskild kandidat eller
kandidatlista och hvilka framstå såsom uttryck för ett partis eller ock en
enskild persons mening och önskan. Den, som använder en sådan sedel, kan
i sjelfva verket anses rösta öppet på deri upptagna namn; den, som ej använ¬
der den vid valet, blir åtminstone misstänkt för att undvika namnet, då han
undviker sedeln. Sådant kan svårligen undgås, så länge röstsedlame, såsom
hos oss är bruk, aflemnas blottade. Och dermed är gärdet uppgifvet åt otill¬
börliga inflytelser af olika slag på den väljandes fria vilja, påverkningar af
fruktan och af hänsyn, hvilka grundlagen med sitt påbud om sluten omröst¬
ning just velat förekomma.
Att färgade valsedlar åro tillåtna, derpå finnes ett högsta domstolens
utslag från det bekanta Stockholmsvalet 1887. Detta val öfverklagades af
flere personer och med anförande af olika grunder. Bland annat anfördes
Motioner i Andra Kammaren, N:o 63.
9
besvär lios öfverståthållareembetet af herr Hjalmar Branting, hvilken —
enligt Nytt Juridiskt Arkiv för 1887 sidd. 375 ff. — grundade sin klagan
derpå, att en mängd bland de af magistraten godkända valsedlar blifvit
tryckta dels å grönt och dels å blått papper, samt yrkade, att samtliga dessa
valsedlar på färgadt papper måtte kasseras och, sedan detta iakttagits, ny
röstsammanräkning verkställas. Han erinrade om föreskriften i 25 § riks¬
dagsordningen, att val borde med slutna sedlar förrättas.
Magistraten upplyste i afgifvet utlåtande beträffande dessa anmärk¬
ningar, att vid valet afgifvits 44 valsedlar, tryckta å grönt papper, och 79
valsedlar, tryckta å blått papper, men att mot dessas giltighet anmärkning
icke blifvit af någon bland valmännen under valförrättningen framställd.--
Öfverståthållareembetet yttrade i utslag den 13 oktober 1887, att öfver¬
ståthållareembetet funne Brantings besvär icke föranleda ändring i magistra¬
tens beslut.
Besvären fördes vidare till högsta domstolen, hvilken förklarade den
16 november 1887: Vidkommande den af Branting hos öfverståthållareembetet
framstälda anmärkning, så, emedan den omständigheten, att till en del af de
vid ifrågavarande val afgifna valsedlar användts färgadt papper, icke föran¬
ledde till dessa valsedlars ogillande, blefvo de i denna del anförda besvär af
högsta domstolen lemnade utan afseende.
Utslaget gafs enigt i detta stycke.
Senast vid valet till Första Kammaren sistlidne höst förekommo fär¬
gade sedlar vid åtminstone två tillfällen, i det att vid valet i Göteborgs och
Bohus läns landsting hade anskaffats gula och vid valet i Hallands läns lands¬
ting röda valsedlar, upptagande den ene kandidatens namn.
Äfven om högsta domstolen ansett sig icke kunna, på grund af gäl¬
lande bestämmelser, underkänna färgade valsedlars giltighet, framstår dock
deras verkliga karakter af märkta, om man tänker sig blott en enda färgad
sedel afgifven bland idel hvita. Å andra sidan skiljer sig ett antal sedlar,
märkta på yttersidan med ett alldeles likformigt tecken, exempelvis en tryckt
bokstaf, i afseende å igenkänlighet i ingen mån från ett motsvarande antal
sedlar af viss färg. Och dock skulle de förra ofelbart kasseras, medan de
senare godkännas.
Det är ej heller osannolikt, att högsta domstolens ofvan omtalade
utslag hade utfallit annorlunda, derest icke ett gillande af detta klagomål
skulle hafva medfört som följd, att handskrifna sedlar på linieradt papper,
skrifpapper af olika färgskiftningar o. s. v., hvilka man är van att betrakta
som laggill, då »också» borde hafva kasserats.
Ett blott och bart förbud att använda färgadt papper till valsedlar
fyller ej ändamålet. Utväg fmnes alltid att kontrollera röstgifningen, så länge
Bill till Bilcsd. Prot. 1893. 1 Sami. 2 AfJ. 2 Band. 11 lläjt. 2
10
Motioner i Andra Kammaren, N:o 63.
den väljande är under allmänhetens ögon från det han tager sin röstsedel,
tills han aflemnar den. Ett dylikt förbud kunde icke heller gerna tillämpas,
der, såsom hos oss, valet ej är inskränkt till vissa på förhand anmälda kandi¬
dater, der i somliga fall ett flertal riksdagsmän samtidigt väljas i samma
valkrets, hvilket medför kombinationer af olika kandidater, och der af dessa
orsaker alltid måste förekomma handskrift^ röstsedlar.
I andra land har man också gått till väga på annat sätt för att
trygga omröstningens hemlighet. För att taga det oss närmast liggande
exemplet, förfarandet i Norge, föreskrifver Lov om Tillägg til og Forandringer
i Lov angaaende Mandtallene m. Y. af 14:de juni 1828, utfärdad 1 juli
1884, bland annat följande:
”§ 3. Formanden eller en anden af Valgbestyrelsens Medlemmer le¬
verer ved Opraabet enhver af de fremmodende Stemmeberettigede en med
offentlig Stempel forsynet Konvolut og anviser barn et afsondret Rum i Valg-
lokalet, hvor han, useet af Alle, i en barn indremmet passende Tidsfrist ind-
lfegger sin Stemmeseddel i den modtagne Konvolut, som han derpaa ned-
hegger i en paa Valgbestyrelsens Bord hensat Urne.
Ӥ 4. Konvolutterne, der benyttes, maa vaere ens af Storrelse, Form
og Farve samt ugjennemsigtige, og paaligger det Valgbestyrelsen åt paase,
åt de ved Nedlmggelsen i Urnen intet Sserkjende har.
”De i Konvolutterne indlagte Stemmesedler skulle vaere af lividt Papir
og liden Underskrift eller vedhaeftet eller paafort Maerke.
”Dersom nogen Stemmegivers Konvolut og Stemmeseddel ikke fyldest-
gjor de i naervmrende Lov givne Forskrifter, kasseres Stemmesedlen som
ugyldig.
"Forefindes i nogen Konvolut flere Stemmesedler, bliver samtlige disse
åt kassere.”
Genom kongl. resolution af 6 mars 1885 bemyndigades justitiedeparte¬
mentet att vidtaga nödiga åtgärder till anskaffande af valurnor och konvolut
till samtliga valdistrikt äfvensom till att afgifva de närmare bestämmelser,
som genomförandet af de nya föreskrifterna kunde kräfva. Kostnaderna för
anskaffandet af valurnor och konvolut samt för vallokalernas inredning skulle,
efter departementets anvisning, bestridas af de för tillfälliga och oförutsedda
utgifter beviljade medel.
I cirkulär till amtmännen af 7 oktober 1884, hvari justitiedepartementet
Utbad sig åtskilliga upplysningar i anledning af genomförandet af lagen 1 juli
1884, meddelades det bland annat:
»I stortingets konstitutionskomités utlåtande (motiveringen till lagen)
uttalades: ”Det är sjelfkärt, att det i de flesta valkretsar varder nödigt att
Motioner i Andra Kammaren, N:o 63.
11
anskaffa flere afskrida ruin, på det att valet må kunna förrättas med nödig
skyndsamhet. I somliga af våra största valkommuner måste till och med
ett icke ringa antal anskaffas. Att gifva någon föreskrift om antalet rum,
afpassadt i förhållande till antalet röstberättigade, anser komitén icke vara
nödigt. Vederbörande valbestyrelse skall i detta hänseende hafva att vidtaga
nödiga åtgärder.”
»Under debatterna i stortinget, rörande lagen, anfördes, att man antog,
det den anförda bestämmelsen om ett afskildt rum i vallokalen, hvad lands¬
bygden vidkommer, skulle kunna i de flesta kyrkor genomföras antingen der¬
igenom, att de röstande, efter att hafva mottagit sitt konvolut, gå omkring
altaret och bakom detta lägga sin röstsedel i konvolutet — om så är nödigt,
efter det rummet bakom altaret blifvit afstängdt genom ett förhänge eller
dylikt — eller genom att sakristian användes som sådan afstånga lokal. Om
sådana åtgärder icke kunde vidtagas på grund af lokalens beskaffenhet, eller
på grund af de röstandes stora antal vore otillräckliga, så att flere afskilda
rum i vallokalen blefve nödiga, antogs det, att ifrågavarande bestämmelse
kunde fullgöras genom att i vallokalen anbringa skärmar, förhängen eller
dylikt. Derjemte framhölls af flere talare, att bestämmelsen i lagens § 3
bör så förstås, att valmännen skola hafva sina röstsedlar färdiga, när de vid
uppropet skola gå fram och inlägga dem i konvolutet, så att de alltså ej
hafva tillåtelse att skrifva sina röstsedlar i det afstängda rummet.
»Departementet antager, att valförrättningen i de valkretsar, der det
är så många röstberättigade, att valbestyrelsens ordförande icke lämpligen kan
utföra samtliga de under röstafgifningen förekommande handlingar, rättast bör
försiggå så, att valbestyrelsens ordförande eller efter omständigheterna en
annan af valbestyrelsen, allt efter som de röstberättigade efter upprop komma
fram till valbestyrelsens bord, lemnas åt hvarje väljare ett af de anordnade
valkonvoluten, att väljaren derefter passerar in i det åt honom anvisade
afskilda rummet, att han derpå, efter att hafva derinne inlagt sin röstsedel i
valkonvolutet, åter och helst på en annan väg passerar förbi valbestyrelsens
bord och nedlägger konvolutet i en der stäld urna, sedan han först genom att
framvisa konvolutets båda sidor för en vid urnan sittande medlem af valbe¬
styrelsen, har visat, att konvolutet icke har något märke. Så snart väljaren
lemnat det afskilda rummet, skall en ny väljare efter fortsatt upprop kunna
erhålla konvolut och hänvisas till samma rum. Derest i vallokalen finnas eller
anordnas flere afskilda rum, hvilket, antagligen varder af nöden öfverallt, der
ett något större antal röstberättigade finnes, antages uppropet kunna fortsättas,
så snart ett af de afskilda rummen varder ledigt,»
Ofvanstående är återgifvet för att i enskildhet visa, huru valförrätt¬
ningen för närvarande tillgår i Norge. Andra förhållanden kunna i vårt land
delvis föranleda annat tillvägagående.
12
Motioner i Andra Kammaren, N:o 63.
I England, hvarifrån de norska bestämmelserna närmast torde vara
hemtade, är man ännu noggrannare. I detta land får valet ske endast mellan
de intill en viss tid hos vederbörande myndighet anmälde kandidater. Val¬
myndigheten låter sjelf trycka valsedlar^, alla fullständigt likformiga och
upptagande kandidaternas namn. Hvarje väljande mottager vid valbordet af
valförrättaren en sedel med kuvert, går derpå in i det afstängda rummet,
förprickar här med ett stift namnet på den kandidat, han vill rösta på,
inlägger sedeln i kuvertet, går ut i vallokalen och aflemnar sin röst.
Då nu en rösträttsreform synes förestå, hvilken, äfven om man tills¬
vidare stannar vid 500-kronostrecket, i allt fall eger den betydelsen att gifva
mängden af industriella arbetare i vårt land den rätt att deltaga i val till
Andra Kammaren, denna samhällsklass i öfvervägande mån saknar, måste det
anses angeläget, att sådana bestämmelser trätfas, som sätta dem i stånd att
utöfva sin valrätt i möjligaste mån sjelfständigt och fritt från påtryckning
åt arbetsgivare eller kamrater.
På grund af det anförda hemställes,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t an¬
hålla om utarbetande och framläggande för Riksdagen af
föi-slag till bestämmelser, åsyftande att på tillfredsställande
sätt trygga omröstningens hemlighet vid riksdagsmannaval.
Stockholm den 25 januari 1893.
nr
Henrik Hedlund.