Motioner i Andra Kammaren, N:o 43.
3
§ 34.
1.-----------r-T-
2. Den som under minst två år varit inskrifven
såsom studerande vid universitet eller annan statens
kögskola, äfvensom den, som vid någon af rikets naviga¬
tionsskolor, efter i sådan skola genomgången kurs, aflagt
examen, tillhör likaledes första uppbådet under hela sin
tjenstetid i beväringen.
Med anhållan om remiss till lagutskottet, anhålles vördsamt att
utskottet, vid behandling af motionen, ville, derest formel ändring i dess
ordalydelse finnes lämplig, sådan vidtaga.
Stockholm den 24 januari 1893.
Edw. Svensson.
tf:O 43.
Af herr E. SveilSSOn från Karlskrona med förslag till ändrad
lydelse af §§ 25 och 21 värnpligtslagen.
Alltifrån införandet af beväringsinstitutionen här i landet och äfven
sedan denna institution genom 1885 års värnpligtslag erhållit större
stadga, samt än vidare genom derefter tillkomna ändringar, har det be¬
farna sjöfolket i beväringsåldem vid handelsflottan genom undantags¬
bestämmelser varit antingen helt och hållet befriadt från all öfning i freds¬
4
Motioner i Andra Kammaren N:o 43.
tid, eller. ock, under vissa vilkor undgått sådan öfning och detta mot
den temligen illusoriska skyldigheten att längre tid än öfriga tillhöra
beväringen, eller att — såsom numera är stadgadt — under hela sin
värnpligtstid tillhöra flottans reserv eller första uppbådet.
Att detta efter förhållandena på sin tid egt goda skäl för sig lärer
lika litet med framgång kunna bestridas, som att, sedan beväringens
öfningstid är ökad till 90 dagar, omförmälda undantagsförhållanden i
afseende å den allmänna värnpligten beträffande dess fullgörande vid
flottan böra bortfalla.
Anledningen till det värnpligtiga egentliga sjöfolkets befrielse från
fredsöfning under förra tiden är att söka:
dels i det förhållande, att sjökrigsmaterielen då var så enkel och
för öfrigt dess handterande så likartad! med handelsmarinens, att sjö'
folk i allmänhet, just genom sitt eget yrkes utöfning, kunde anses vara
i besittning af egenskaper af väl så stort värde för tjensten vid flottan
som det,, hvilket den öfriga beväringen tillfördes för tjensten vid hären
genom sin fredsöfning, hvadan ock rättvisligen de förra kunde befrias
från sådana öfningar;
dels deri att krigsberedskapet då för tiden icke behöfde vara större,
än att, med den temligen rikliga tillgång på manskap, som flottan egde
i båtsmanshåll et, dess utrustning beräknades kunna bestridas med stam¬
men, och besättningarna sedermera under tiden så småningom kunna
kompletteras med den uppbådade sjöbeväringen.
Andra förhållanden torde dock hafva bidragit till de ifrågavarande
undantagsbestämmelserna i nuvarande värnpligtslag, ty ingen som sett
ett nutidens krigsfartyg eller sjöminmaterielen lärer vilja förmena, att den
värnpligtige koflerdisj ömannen genom sin befarenhet- å handelsfartyg kan
hafva förvärfvat egenskaper, som göra öfningen vid örlogsmaterielens
skötande umbärlig, om man ock måste antaga, att det lemnar bättre
resultat att i dylikt öfva den befarne yrkesmannen än den i sådant hän¬
seende mindre skicklige. Deremot torde man kunna säga, att sjökrigs-
materielens. svårhandterlighet är så stor och den öfningstid, som hittills
vant beväringen beskärd, jemförelsevis så kort, att icke någon som helst
öfning med den moderna materielen ombord kunnat ifrågasättas och att,
under sådant förhållande, sjöbeväringens öfningar, de der icke för flottan,
vare sig i afseende kostnaden derför eller eljest, kunnat lemna rimligt
vederlag, måst inskränkas till det minsta möjliga, som med uppehållande
af principen om den allmänna värnpligten varit förenligt, allt i afvaktan
på utsträckning af öfningstiden och de fötändrade bemanningsförhållanden
som deraf må föranledas.
5
Motioner i Andra Kammaren, N:o 43.
Hvad åter beredskapet beträffar, eu är det nogsamt kändt, att
detta är föremål för alla krigsstyrels-rs synnerliga omsorg, och. att
öfverallt i andra länder väldiga kostnader offras för att, uppå antagligen
plötsligt bud, vara den först färdige.
Då så är, borde väl äfven vi se till, att de bästa krafterna i hvarje
fall snarast och först kunde vara beredda för vårt lands försvar. Ja,
så hade väl ock kunnat ske, om öfningarna varit sådana, att gagnet
deraf i rimlig mån uppvägt den förlust i arbetskraft, som på andra om¬
råden skulle hafva åstadkommits, om allt sjöfolk utan undantag vid in¬
trädet i beväringsåldern varit inkalladt till öfning.
Men sedan numera beväringens öfningar äro bestämda till nittio
dagar, synes så väl frågan om hvilka värnpligtige. som må inskrifvas vid
flottan, som den om dessas fredsöfningar hafva inträd t i ett nytt skede,
enär redan 90 dagars öfningstid bör medgifva att bibringa }rrkesmän,
som ega goda förutsättningar för det, hvartill de skola danas, någorlunda
tillfredställande skicklighet eller i allmänhet sådan utbildning, som uppnås
i stammens lägsta klass. Detta är dock beroende deraf, att de värnpligtige,
som inskrifvas och öfvas vid flottan, äro de bästa af sitt yrke eller i all¬
mänhet de som äro att finna till icke ringa del just bland de nu från
fredsöfning fritagna, hvilka — med bibehållande af bestämmelserna härom,
— till största delen aldrig kunna komma att deltaga i fäderneslandets
försvar; ty det lärer väl icke vara synnerligen vågadt att antaga, att ett
blifvande krigs våldsamhet och stora kostnad komme att bringa det¬
samma till afgörande så snart, att äfven den mest pligttrogne bevärings-
man, som vid kampens utbrott är ute på oceanen eller i främmande land,
icke torde hinna inställa sig. Och om han också komme tillstädes under
krigets fortgång, så är tyvärr troligt, att efter de förluster i materiel, som
de första sammandrabbningarna åstadkommit, den återstående delen af
flottans stridsmedel fuller väl kan bemannas af de befintliga och redan
stridsöfvade besättningarna. Det är på denna grund som dessa de mest
yrkesskickliga och således bästa elementens af sjöbeväringen fritagande
från fredsöfningar mot skyldighet att under hela sin värnpligtstid tillhöra
flottans reserv här ofvan är stämplad som en befrielse från att deltaga
i den allmänna beväringen, och vederlaget blifvit kalladt illusoriskt.
Men om detta är rätt bedömdt, så är ock deraf en följd, att just dessa
som äro fritagna från öfning företrädesvis borde ingå i den till freds¬
öfning inkallade sjöbeväringsstyrkan — och detta så mycket hellre, som
man måste vara' beredd på att, i följd af sjövapnets natur såsom en
främsta stridslinie, sjöbeväringens första årsklass också först komme att
inforas uti fartygens besättningar och vid minmaterielens utläggande eller
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 43.
klargöring — då åter bestämmelserna i afseende å årsklassernas ingående
i härens stam lära afse annan ordning härutinnan.
Den beräkning angående sjöbeväringens årskontingent, som sjö-
lörsvarskomitén (1880—82) uppgjorde under häri angifna förutsättning, eller
att alla befarna sjömän skulle undergå fredsöfning, upptager denna till
1500 män, eller ungefär samma tal, som nuvarande sjöbeväring högst
anses komma att uppnå, hvadan öck, genom härnedan föreslagen ändring
i värnpligtslagen, den finansiella delen af denna fråga är lika i ena som
andra fallet.
Bland de från fredsöfning nu fritagna äro äfven »de som hafva
anställning vid lots- och fyrinrättningarna med lifräddningsanstalterna»,
men efter en medeltalsberäkning på 5 år utgör antalet 21-åringar af hela
denna personal 19 å 20 man, en siffra väl låg för att berättiga till undan¬
tagsbestämmelser från en allmän lag, så mycket mer som näppeligen
någon af dessa unge män ännu är fast anstäld, utan endast lärling eller
biträde.
Slutligen må tilläggas, att om det är principielt lika rätt och fördel¬
aktigt att den sjöfartsidkande värnpligtige må anses ega rättighet att vid
utöfningen af sin tjenst och pligt vid fäderneslandets försvar bibehållas
inom sitt särskilda yrke såsom »sjöman» torn det i allmänhet är lämpligt
att värnpligtige yrkesmän, såvidt sig göra låter, under sin krigstjenst
fördelas till sådant som dem bäst passar, så är det ock nödigt att värn-
pligtslagen må upptaga bindande bestämmelser eller uttryck, hvilka, på
samma gång de medgifva eller stadfästa att »värnpligtige som idka sjö¬
fart» inskrifvas vid flottan, äfven må begränsa antalet sådana värnpligtige
till dem ibland de i sjömanshus inskrifne, som vid inträdet i bevärings-
åldern verkligen må anses vara sjömän.
Att en dylik uppfattning angående beväringstjenstskyldigheten vid
flottan varit rådande tillförne, då fråga varit om verklig tillämpning af
densamma, framgår ock af föregående förslag till värnpligtslag (jemför
bilagda transumt af Kongl. Maj:ts proposition n:o 1 om statsverket 1877).
Motioner i Andra Kammaren, N:o 43.
7
I enlighet härmed lår jag vördsamt föreslå, att Riksdagen beslutar
åt nedansltrifna paragrafer åt värnpligtslagen gifva följande lydelse:
§ 25.
1. I flottan inskrifvas:
dels
a) de å sjömanshus inskrifne värnpligtige, som
minst tolf månader varit i tjenst ombord å sjögående
fartyg, samt
b) de som hafva anställning vid lots- och fyrinrätt-
, ningarna med lifräddningsanstalterna;
dels ock derutöfver det antal värnpligtige, som
Konungen pröfvar behöfligt.
2. Alla värnpligtige, som icke blifvit inskrifna i
flottan, äro underkastade inskrifning i hären.
: it ;• . e-}' Ib. t, Hi< i
§ 27.
Värnpligtig är, sedan han blifvit inslcrifven, skyldig
att för sin utbildning tjenstgöra under fredstid nittio
dagar, hvilken tjenstgöring skall fullgöras vid flottan
samt vid rytteriet under det första året, men vid öfriga
vapenslag under två år med sextioåtta dagar under det
forsta året och tjugutvå under det derpå följande.
Med anhållan om remiss till lagutskottet, anhålles vördsamt, att
utskottet vid förordande af förslaget må vidtaga de formella rättelser i
värnpligtslagen, som blifva nödiga genom ändrad lydelse af nu ifråga¬
varande paragrafer.
Stockholm den 24 januari 1893.
Edw. Svensson.
8
Motioner i Andra Kammaren, N:o 43.
(Bilaga).
Uppgift å antalet 21-åringar, som under nedannämnda år funnos
inom den vid lots-, fyr- och lifräddningsanstalterna anstälda personal:
|
1886
|
1887
|
1888
|
1889
|
1890
|
Lotspersonalen..........................................
|
15
|
20
|
15
|
24
|
15
|
Fyrpersonalen.............................................
|
3
|
1
|
2
|
1
|
1
|
Personalen vid lifräddningsanstalterna
|
—
|
—
|
—
|
1
|
1
|
Summa
|
18
|
21
|
17
|
26
|
17
|
eller i medeltal 19,8 pr år.
(Bilaga).
Bilaga n:o 3 b. till Kongl. Maj:ts nådiga proposition n:o 1 om
statsverket 1877.
Förslag till
Lag
om allmänna värnpligten
Art. I.
§§ l-io.
Art, II.
a) utskrifning.
§ 11-
§ 12.
1. Alla värnpligtige, som icke enligt mom. 2 och
3 af denna § utskrifvas till flottan, äro underkastade
utskrifning till hären.
9
Motioner i Andra Kammaren, N-.o 43.
2. Till flottan utskrifvas:
a) sjöfarande, som å hvad farvatten som helst
idkat minst tolf månaders sjöfart å fartyg af tio tons
drägtighet eller derutöfver;
b) fiskare, som idkat kust- eller hafsfiske såsom
yike i minst tolf månader;
c) lotsar och lotslärlingar; samt
d) maskinister och eldare, som i sådan egen¬
skap å hvad farvatten som helst tjenstgjort å ångfartyg
eller ångslupar.
3. Derjemte skall till det antal, som Konungen
prof var erforderligt, till flottan utskrifvas:
a) värnpligtige från de kusttrakter, der befolk¬
ningen mest sysselsätter sig med kustfart eller fiske;
b) ingeniörer, ritare och handtverkare vid
skeppsvarf och sådana mekaniska verkstäder, der huf¬
vudsakligen bedrifves skeppsbyggeri, äfvensom andra
skeppshandtverkare, segelsömmare, blockmakare och
repslagare.
§§ 13—24.
er - ii«v
b) öfning och tjenstgöring.
§ 25.
Värnpligtig är sedan han blifvit utskrifven skyldig,
att för sin utbildning under fredstid tjenstgöra den tid,
som genom särskild af Konung och Riksdag gemensamt
stiftad lagbestämmes. T: ,t -,e -v.fl .
§§ 26-44.
Bih. till Riksd. Prot. 1893. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 8 Käft. N:is (42—45). 2