Motioner i Andra Kammaren N:o 30.
13
N:o 30.
■ .. i • vKj- 'iif. >■'' ’ •' ' •"* ii. .•■‘•‘i'' >-
Åt herr E. Åkerlund, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om utarbetande och framläggande af förslag till
ändringar i beskattningsväsendet i syfte af införande utaf
progressiv beskattning in. m.
Att de sociala stormar, hvilka allt starkare bryta sig emot de gamla
kultursamhällsbyggnaderna, måste komma att förorsaka ytterst häftiga ora-
störtningar, derest de sunda och berättigade kraf pa reformer, hvilka från
folkens flertal allt kraftigare framställas, icke blifva tillgodosedda i tid, torde
med allt fog kunna sägas vara en fullt berättigad och lyckligtvis allt mera
gängse åsigt.
Då förvisso hvarje lands naturliga tillgångar städse måste blifva synner¬
ligen bestämmande för dess utveckling, vågade jag vid nagra föregående
riksdagar framlägga ett förslag om anhållan hos Kongl. Maj:t, det utredning
måtte företagas, huru vida icke möjlighet förefunnes att bereda ett allt större
antal af vårt folk tillfälle att förvärfva egna jordbruk, samt vann slutligen
Riksdagens bifall härtill; och lyckas man i det afseende! åstadkomma något
verkligen ändamålsenligt, vågar jag tro, det ett vigtigt steg tagits i och
för främjandet af ett sundt och naturligt framåtskridande inom vårt land
med dess stora jordbruksresurser. Men icke allenast här utan snart sagdt
inom alla kulturstater fordra folkens majoriteter vida flera, i mångt och
mycket fullt berättigade reformer, bland hvilka jag såsom de vigtigaste
vågar räkna dem, hvilka kräfvas på affärslifvets område till förekommande
af ocker och svindleri, samt främst inom skatteväsendet.
Då man känner, huru de stora bankirerna allt. mera ställa folkens
väl eller ve helt i beroende af sina intressen, huru köpmannaringar allt
oftare bildas, endast åsyftande att på de mest oförsynta sätt uppskörta hela
^ Motioner i Andra Kammaren N:o 30.
folk pa det nödvändigaste; huru genom de vildaste börsspekulationer små'
folkets oftast surt förvärfvade sparpenningar gå i öfverfiödets fickor; huru
börsvingleri, obligations- och aktiejobberi samt ett allt flitigare användande
af den lagliga rätten att taga oförsynt höga låneräntor och kanske ännu
hög1 e s. k. provisioner utgöra lefvebröd för en ständigt ökad skara, hvars
gemensamma mål är att genom minsta möjliga arbete förskaffa sig, icke
mödornas lön, utan oändligt mycket mera: då må man icke förvåna sig,
hvalthän det synes föra, detta ett af vår tids måhända största lyten: lagar-
nes stiftande sådane, att de öfverlägsna förmågorna tillåtas begagna de rike¬
domar, natuien utrustat dem med för att, ofta utan hejd och mängen gäng
genom den största hänsynslöshet samt till och med utan att ens åstadkomma
något nyttigt arbete, sia under sig all den magt öfver de svagare, som pen¬
ningen förlänar sina innehafvare, utan att i gengäld derför nödgas erlägga
en enda procent mera i bidrag till fyllandet af statens eller kommunens
behof än de, hvilkas inkomster, trots träget arbete, endast tillåta en be¬
kymmersam, på brist och umbäranden rik tillvaro.
Att de ärfda förmögenheternas innehafvare och bördsaristokratien allt
mera förlorat^sitt inflytande vore visserligen icke att beklaga, derest ej det
jemnare välstånd och den allmänna frihet, som ju deraf skulle blifva en'följd
och som synnerligen under detta århundrades förra hälft lofvades folken,
under dessas »frihetsrus» allt mer utan några protester tagits om händer af
en jemförelsevis^ liten flock sluga och nyktra stormän på affärslifvets område,
hvarigenom i sa synnerligen mangt och mycket bördsaristokratiens nog hårda
välde endast blifvit utbytt emot penningearistokratiens vida mera sugande,
om ock halare^ och, såsom det utan vidåre reflexioner öfver förhållandet kan
tyckas, ofta på liberala, ja demokratiska grunder hvilande öfvermagt, hvarför
ock folken inom de civiliserade länderna, hvilka nog säkert lära hoppats, att
de lagar, som frihetsregimen komme att stifta, skulle blifva till skydd för de
svagare emot icke allenast de starkares råa öfvervåld, utan ock mot deras
.förslagenhet och allt sig underläggande geschäft, under de senare årtiondena
i allt mera oroväckande grad börjat reflektera öfver, hvart den mångom-
skrifna friheten och jemlikheten tagit vägen, då ju äfven, — ja kanske
främst i en del stater, der allmän eller nära nog allmän rösträtt finnes,
egendomen och det med dennas besittning följande inflytandet allt mera
öfvergår till ett fätal samt, såsom t. ex. i Förenta Staterna, korruptionen
vinner allt större terräng.
Och förj visso må man icke förundra sig deröfver, att, då de, hvilka
egentligen endast mångia med penningar och öfverlåta åt andra att arbeta
ihop dryga räntor för deras räkning, äro de, hvilka främst besitta magten,
äran och härligheten på jorden, utan att för dessa fördelar nödgas bidraga
Motioner i Andra Kammaren Ko 30. 15
. : r \ ; ' • ■.> i • :v
mera till folkens gemensamma utgifter än samhällenas närande medlemmar,
hatet mot det tänkta eller verkliga kapitalet ständigt tilltager, och att
socialismen in. fl. dylika läror allt ; mera vinner insteg (om ock deras för¬
fäktare understundom synas hvila; månne ej för att hemta nya krafter?)
och blifvit den frihet, som hägrar för dem, hvilka icke vilja eller kunna
reflektera deröfver, att realiserandet af dessa läror, sådane de nu predikas,
är en omöjlighet i denna skröplighetens verld, eller att försök dermed endast
komme att föranleda värre tyranni och förtryck, än mensklighet^! tillförene
varit utsatt för. ; ’
Jag hör visserligen till dem, hvilka anse, att skyddstnlluv för vår in¬
dustri mången gång äro behöflig?), änskönt de kunna finnas obehagliga för
några importörer och för de stormerkantila intressena, ja att dylikt skydd
understundom äfven kan påfordras för det inhemska jordbruksarbetet; dock
såge jag för min del gerna, att för nödvändighetsvaror, hvilka icke till lika
lågt pris som de utländska finnas tillgängliga af inhemsk produktion, in¬
flytande tullmedel uteslutande användes till de fattigare klassernas förmån
genom främjandet af ålderdoms- och olycksfallsförsäkring, anskaffandet af
egna hem, bildandet af fonder uti hvilka mindre jordbrukares och öfrige
kroppsarbetares lånebehof på billigare vilkor kunde tillgodoses m. m., endast
statsverket på annat sätt tillföres nödiga inkomster.' Betraktar jag åter
saken uteslutande ur skattesynpunkt. sa vågar jag tro, att alla tullar å nödiga
förbrukningsartiklar, delvis äfven å mindre vigtiga sådane, äfvensom en god
del öfriga indirekta utlagor alldeles icke medföra eu rättvis beskattning,
emedan derigenom de välmående klasserna alls icke ega någon som helst
skyldighet att i rikligare män än de mindre bemedlade tillgodose statens
inkomstkraf eller våra producenters behof att afsätta sina tillverkningar.
Visserligen torde vara ostridigt, att de förmögna hvar för sig i de flesta fall
förbruka större qvantiteter förtulladt gods än de mindre bemedlade, men
torde böra ihågkommas, att de, hvilka mot kontant betalning förmå inköpa
större partier, ofta erhålla ett pris, som med tullens hela.belopp, ja mången
gång mera, understiger det, som måste erläggas af dem, hvilka kanske, på
kredit och ’ endast i qvantiteter för dagsbehofvet, se sig i stånd att anskaffa
de nödiga lifsmedlen, sedan först en ständigt ökad hop af mellanhänder
dragit vinst och fördyrat dem vida mer, än hvad tullen, gör.
Att de små jordbruken, bvilka endast genom träget arbete kunna
bereda utkomst för sina egare, ändock de äro hardt skuldsatta, beskattas
till fulla taxeringsvärdet, att de enkla egna hem, våra talrika backstugu-
sittare lyckats förskaffa sig och hvilka utgöra deras måhända största glädje
samt de fastaste band, hvarmed, de äro bundna vid fosterlandet, de små far¬
koster, med hvilka våra skärgårdars befolkning under stormar och lifsfaror
16
Motioner i Andra Kammaren N:o 30.
måste förtjena sitt (lagliga bröd m. in., skola, så vidt möjligt, enligt gällande
författning beskattas till fulla värdet eller inkomsten, förefaller nog mången
gång hårdt, men vore dock icke så motbjudande, derest ej ostridigt vore,
att de stora inkomsttagarne, synnerligen storkapitalens män, af alla skatt¬
skyldige bringa de minsta offren åt det allmänna, hvarför ock rättvisa och
billighet synas mig kräfva, att hvarje medborgare i ett land ålägges betala
såsom skatt större eller mindre procent af samtliga sina inkomster, i mån af
dessas högre eller lägre belopp och lättare eller svårare förvärfvande; och
svårligen lärer kunna bestridas orättvisan deruti att, såsom nu tillgår, de,
hvilkas inkomster kanske tusendefaldt öfverstiga värdet af det genom dem
producerade arbetet och hvilka i så oändligt m}rcket mer än de ringa be¬
höfva statens skydd och bistånd för att fortfarande kunna förkofra sig och
i ro njuta åt sin välmåga, icke i någon högre grad än dessa skola bidraga
till statens och respektive kommuners utgifter.
Mången, som må hända gillar mina här uttalade grundsatser om
skyldighet för den rikare att med högre procent af sin inkomst bidraga till
statens och kommunens utgifter än den mindre bemedlade, torde dock tveka
att lemna sitt understöd till dessa grundsatsers förverkligande af fruktan för
de praktiska svårigheter, som härvid skulle möta. Särskilt väntar jag mig
i detta hänseende tvenne invändningar: att det skulle blifva ytterst svårt, att
till “den tid, då bevillningen af den upptaxerade inkomsten skulle uträknas,
kunna få kännedom om en persons hela sammanräknade inkomst, hvilken
naturligen borde ligga till grund för bestämmandet af den procent, med
hvilken bevillningen skulle utgå; samt att den progressiva beskattningen
skulle leda till allmännare försök att dölja de verkliga inkomsterna. Villigt
erkännande, att båda dessa och må hända äfven andra praktiska svårigheter
skulle möta, vågar jag dock hålla före, att de af eu klokt afvägd lagstift¬
ning skulle kunna reduceras derhän, att missbruken och öfverträdelserna af
lagen ej blefve flera eller större än för närvarande. Hvad särskilt de förut¬
satta invändningarne angår, torde den först anmärkta svårigheten i allmänhet
kunna öfvervinnas genom ett stadgande om skyldighet för en hvar, som inom
flere kommuner eger fastighet;* drifver rörelse eller eljest har inkomst, att
inom samtliga dessa uppgifva all den egendom och inkomst, hvarför bevillning
skall åt honom inom riket erläggas, samt genom ömsesidiga meddelanden
mellan taxeringsmyndigheterna för dessa kommuner. Beträffande åter den
sednare invändningen, torde ej kunna förnekas, att frestelsen för de förmögne
att undandölja någon del af sin inkomst skulle blifva större än för närvarande,
att derför verksamma korrektiv häremot kunde blifva af nöden; och sådane
korrektiv lära kunna finnas i' stadganden om skyldighet för en hvar skatt¬
skyldig, att derom opåmind till vederbörande taxeringsmyndigheter inom viss
Motioner i An ha Kammaren N:o 30.
17
tid sanningsenligt uppgifva beloppen af samtliga sina inkomster, om höga
viten för uraktlåtenhet härutinnan samt vid försök att undansnilla skatte¬
bidrag, äfvensom om rätt för så väl stat som kommun att retroaktivt utkräfva
den skatt, som belöpt sig på undandold inkomst.
Af de reservationer, hvilka flertalet ledamöter från Första Kammaren
inom bevillningsutskottet anmält, då detta utskott uttalat sig för rättvisare
beskattningsgrunder, än de nu gällande, flnner jag väl, att förslag^ om in¬
förande af progressiv beskattning från många håll skall betraktas såsom en
yttring af svår radikalism eller något må hända ännu värre, men vågar
likväl hålla före, att främst de konservativa intressenas målsmän, hvilka ju
tagit till sin hufvuduppgift att söka skydda den bestående samhällsordningen
mot våldsamma omstörtningar, böra söka taga initiativen till sådana för¬
ändringar af befintliga institutioner, hvilka påkallas af billighet och rättvisa,
och att om icke så blir fallet, nödiga reformer ändock nog skola genom¬
föras, ehuru på ett sätt, som i ingen mån lärer kunna nämnas samhälls¬
bevarande.
Då nu ock, efter senaste Riksdags beslut, synnerligen stora nya skatte-
tillgångar inom kort blifva erforderliga för de bestämda utgifternas tillgodo¬
seende och nya eller höjda konsumtionsskatter hvarken lära finnas lämpliga
eller egnade att tillföra nämnvärda inkomster, vågar jag hålla före, att så väl
gjorda förespeglingar, som ock hänsyn för landets väl nära nog förpligtiga
Riksdagen att fortast möjligt vidtaga erforderliga åtgärder för skattebördornas
rättvisa fördelning, och då jag är öfvertygad, så väl att de grundsatser, som
jag härmed velat söka gorå gällande, äro grundade på rättvisa och billighet,
som ock att de svårigheter de kunna möta vid sitt förverkligande ej äro
oöfvervinnerliga, samt icke heller för min del vill i någon män gifva dem
rätt, hvilka insinuerat, att samhällets lyckligare lottade nog ville hafva ett
stärkt försvar och skattejordens egare afskrifning af sina skatter, men att
sedan detta skett de icke skulle finnas villiga tillgodose öfriga samhälls¬
klassers berättigade intressen, vågar jag vördsamt föreslå,
att Riksdagen behagade hos Kong!. Maj:t anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till sådana ändringar uti vårt beskatt-
ningsväsen, att direkt skatt måtte komma att utgå i vida
högre mån än nu, dels progressivt stigande med inkomst¬
beloppen, dels utgående med högre procent af de stora
kapitalen och den enskilda penningerörelsen och dylikt,
än af inkomst af det produktiva arbetet, äfvensom för-
Jith till JU k sä. Vrot. It Oo- 1 tand, 2 Afä. 2 Hand. (i Höft. 3
18
Motioner i Andra Kammaren N:o 31.
slag till sådana ändringar i nu gällande beskattningslag-
stiftning, som i följd deraf kunna finnas nödiga.
Stockholm den 16 januari 1893.
E. Åkerland.
N:o 31.
Af herr E. Åkerlund, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med ben äran
om utarbetande och framläggande af förslug till lag angå¬
ende upphäfvande af fideikommisstiftelser i fast egendom
på landet m. m.
Sedan Riksdagen genom bifall till min motion om beredande af lätt¬
nader för den mindre bemedlade delen af vårt folk att kunna förvärfva sjelf¬
ständig jordegendom och Kongl. Maj:t genom tillsättandet af en komité för
denna frågas närmare utredning hufvudsakligen biträdt mina uti samma
motion uttalade åsigter, vågar jag, icke alldeles utan hopp om slutlig fram¬
gång, ånyo taga Riksdagens uppmärksamhet i anspråk för en fråga, som
enligt mitt förmenande nära sammanhänger dermed. Såsom ledamot af ofvan-
berörda komité har jag kommit till den öfvertygelse, att inom flera af våra
folkrikaste län, hvarest behofvet af lättnader för erhållande af dylik egendom
torde vara störst, icke synnerligen mycket lärer kunna uträttas för ändamålet
genom statens direkta mellankomst, emedan derstädes hvarken statsdomänerna
eller tillgångarne på odlingsbara utmarker å fritt disponerade hemman relativt
äro af synnerlig betydenhet och att man derför ä sådane orter hufvudsakligen
är hänvisad till att söka för saken intressera och underlätta den enskilda
företagsamheten.