4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 189.
skal att låta den qvarstå hos oss. Fast mera borde då exemplet från
grannländerna, Norge och Danmark, med hvilka vi i fråga om öfriga
portosatser och i flera andra hänseenden hafva så mycket gemensamt,
mana till att med dem gå i spetsen med hänsyn till genomförande af
en konseqvent likformig portotaxa.
På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag,
att Riksdagen måtte besluta, att portoafgifterna
för lokalbrefkort skola utgå med följande belopp nem¬
ligen :
för lokalbrefkort, enkelt ......................................... 3 öre,
» » åtföljdt af blankett till svar 6 öre.
Stockholm den 27 januari 1893.
Edvard Thenmcenius.
NiO 189.
Af herr E. TherinaBIliuSj om införande af skatt på velocipeder.
Uppsökandet af nya skattekällor är något, som allt mera tager veder-
börandes uppmärksamhet i anspråk. Att dervid träffa de rätta platserna
och, när de äro funna, icke begagna allt för stora öskärl, är i sjelfva
verket ett ganska grannlaga arbete.
Då jag härmed för Riksdagen framlägger förslag om skatt på
velocipeder, är jag fullt medveten om, att jag pekar på en af de små
bäckarne. Men dessa äro ju icke heller att förakta.
Jag vågar också påstå, att man med en sådan skatt träffar dem,
som förmå bära den.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 189. 5
Någon ovillighet mot dess erläggande torde icke heller vara att
befara. Jag tror det särskildt derför, att en qvitterad debetsedel på
till staten erlagd velocipedskatt må kunna utgöra ett slags vägpass
under de allt mera vanliga turistfärderna med det nu så moderna fort-
skaffningsmedlet. Icke så som skulle sådant vägpass i och för sig vara
behöfligt, enär ju gator och vägar i stad och på landsbygd, hos oss
liksom i andra länder, äro fullt och fritt tillgängliga för enskilda veloci¬
pedryttare så väl som för statens velocipedordonnanser; men det vore
utan tvifvel godt att hafva för sådana personers skull, som anse sig
kunna antasta och trakassera velocipedryttare mer än andra vägfaran¬
de. Jag anser således, att skattläggning af velocipeder, betraktad från
nyssnämnda synpunkt, skall vara väl på sin plats.
Ehuru vi i vårt land kunna och böra med afseende på beskatt-
ningsfrågor och skatteobjekt gå vår egen väg, vill jag dock i detta
sammanhang nämna, att velocipedskatt redan är införd eller föreslagen
i åtskilliga andra länder.
Det enda, som man med fog kan invända mot denna skatteform,
är det, att en nöjsam och stärkande sport derigenom kan i någon mån
hämmas; men dels saknar den, som eger medel till en velociped, icke
heller medel till utgörande af en jemförelsevis ringa skatt för densamma,
så att han för den skull skulle afstå från sporten, och dels är det af
så pass stor betydelse för den långväga sportens utöfvare att veta sig
ega på ett särskildt sätt lagligen erkänd passagerätt på landsvägarne,
att förmånen af skattefrihet icke uppväger de olägenheter, som oförstånd
och andra sämre egenskaper ofta lagt i velocipedryttames väg. Jag
föreslår alltså,
att Riksdagen beslutar en velocipedskatt af 3
kronor för hvarje maskin, att utgå från och med bör¬
jan af år 1894.
Det vore må hända lämpligt, att inkomsten af denna skatt ansloges
för vägändamål, men derutinnan vågar jag icke för närvarande göra
någon framställning.
Stockholm den 27 januari 1893.
Edvard Thermcenius.