4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 175.
N:o 175.
Af herr E. Åkerlund, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med be¬
gå! an om tillsättande af en komité för utredning an¬
gående lämpligheten af handelsdomstolars införande.
Sedan Riksdagen genom sina nyligen fattade beslut i försvars¬
lös311 tydligt nog visat sitt varma intresse och jemväl lagt, som vi
hoppas, fasta grunder för landets anseende och oberoende utåt, är för
lagstiftaren tiden inne att taga i beaktande de spörsmål af annan inne-
bord, hvaraf i kanske lika hög grad statens styrka beror.
, . , 5?.fc är i“gen11 öfverdrift att påstå, att i det inre, der det gäller
det fredliga nationella arbetet, nänngslifvets utveckling, hvarförutom
försvarets bordor ej kunna bäras, grundvilkor^! äro: förtroende man och
man emellan visshet för en hvar, att han skall blifva skyddad i sin
göda ratt och ^visshet att, ingen orättskall i längden gälla; men allt
detta åter hänger ovilkorligt derpå, om inför rätta och under lagen
hvarom godo1^^ ' V6rkHga °ch fulIa mening städse komma eu
Som förhållandena nu äro hos oss, kan man i sanning icke
kanna sig förvissad, att der ens intressen kommit i kollision med an¬
dras, det skall blifva officiel erkändt som sant, som verkligen ä? sant;
Motioner i Andra Kammaren, N:o 115. 5
ty inför rätta utkräfves icke sanningspligten såsom i det enskilda lifvet
bland hederliga menniskor.
Domaren hos oss finner enligt gammal fördomsfull uppfattning
det hardt och obilligt att i fråga om mitt och ditt eller i civila mål
nödga en person att tillstå eller framlägga mer än som kan för honom
vara ensidigt; och bunden af samma vekliga princip gent emot vittnen,
afstår eller måste enligt lag domaren hos oss afstå från att utkräfva
sanningen ifrån dem, som med afseende på sin personliga ställning till
någondera parten eller på grund derutaf, att deras intresse kunde be¬
röras, fiuna det mer eller mindre obehagligt att lägga fram sanningen
— hvithet innebär att i regel domaren ej hemtar sin uppfattning om
saken från dem, som stå densamma närmast och bäst känna omständig¬
heterna deri, utan tvärtom i regel stödja sig på ett mer eller mindre
otillförlitligt material.
Till följd af en hel del ofördelaktigt samverkande förhållanden,
hörande under dom stolsorganisationen så väl som under förfaringssättet,
har dertill hos oss uppstått en högst onaturlig, men alldeles genomgående
tendens att i allt blott se till bokstafven i lagen med underordnande
mången gång af hvad som klart nog var lagstiftarens afsigt eller hvad
som efter sundt förnuft varit hans afsigt, om han förutsett fallet; och
man har kommit så långt, att våra domstolar och våra domare den
ena gången efter den andra utan ringaste tvekan låta rätten likasom
sanningen bestämmas utaf former eller en förekommen försummelse af
en form, i följd hvaraf uti ständigt allt talrikare fall man får bevittna,
att det som rätt får gälla hvilket allom veterligt saknar allt sanningens
och den verkliga rättens stöd.
Uti den allmänna uppfattningen gäller billighet och ett ömsesi¬
digt handlande på god tro som rättesnöre för en ärlig man, men våra
domstolar stå allt jemt på den ståndpunkten, att de intet hafva att göra
med sådana hänsyn som ej hafva en viss bestämbar formell grund
för sig — och omöjligheten under den nuvarande ordningen för våra
domstolar, att som regel kunna realisera verklig rätt eller sådan rätt,
som samvetet bjuder, gör domaren till sist rent af likgiltig för hvad
som är rättskipningens uppgift — att hjelpa den verkligen lidande.
Det är förstås uti ett sådant system käranden, som bar alla svårig¬
heter emot sig. Svaranden är trygg, blott han kan skickligt hålla sig
täckt bakom bestridanden, jäf och invändningar eller former af hvad
slag som helst; och i allt för många fall, huru orätt han än har, eller
huru gifven rätt käranden än eger emot honom, så, derest han icke
lyckats att alldeles omintetgöra kärandens grundade anspråk, lyckas
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 175.
det honom likväl att så länge uppehålla kärandens rätt, att när han
ändtligen får den sig tillerkänd, den för honom förlorat en stor del af
sitt värde.
Man har kommit derhän, att hos oss domstolarna och lagens
former i verkligheten äro de bästa stöd och värn för den oärlige
och för den, som vill lefva på andras bekostnad; men den, som
utgår derifrån, att han helt enkelt har sanningen och rätten för
sig och tröstar sig dervid, den har i sanning hos domstolarne ett
klent stöd.
Eu sådan ordning som denna måste hafva verkningar vidt utöfver
domstolarnas sessionsrum. Det är naturligt nog, att den, som vet,
hvilka synpunkter vid rätten blifva gällande, och vill begagna sig af
de hjelpmedel, lagen tillhandahåller, mycket ofta kan ställa sig så, att
motparten finner sig sakna alla chancer i striden mot honom och der¬
för ej ens kan tänka på att lagligen försvara sig; och det är lika klart,
att den anda och de i'egler, som äro bestämmande på rättens om¬
råde, på grund af den auktoritet, som rättskipningen, vare sig god
eller dålig, besitter, utan vidare reflexion blifva antagna till norm
för handlingssättet äfven på helt andra områden än de till rättskip¬
ningen hörande.
Den skada, som det allmänna och de enskilda lida åt denna
neddragning af begreppen om sanning, rätt och heder, som utgår från
vår rättskipning, är rent af oberäknelig.
Det gäller icke blott ekonomiska förluster och rättskränkningar
för enskilda, det gäller grundvalarna för samhällets bestånd, hela sam-
hällslifvets sundhet och den kraft, med hvilken vi och kommande slägten
skola föra kampen emot yttre så väl som inre fiender.
Här afser jag att framhålla den särskilda synpunkten, att ingen¬
ting kan mer än en sådan rättsosäkerhet, ett sådant rättskänslans svag¬
hetstillstånd hämma de goda krafterna uti arbetet för det allmännas
och det enskildas befrämjande, eller utvecklingen af näringslifvet till
sin sanna styrka.
För handeln är förtroendet den första förutsättningen — huru
kan förtroende finnas under beskrifna förhållanden? För utvecklingen
af våra affärsförbindelser med utlandet är af vigt, att utländingen vet,
att grundsatserna om heder och tro och lojalt erkännande af de rätts¬
bruk, som ligga till grund för transaktionerna, skola kunna påräknas
vid förbindelser med våra affärsmän; och det är långt ifrån, att ut¬
ländingen hyser den tilliten.
Med den oerhörda snabbheten — tack vare de nya kommunikations-
Motioner i Andra Kammaren, N:o 175. •
medlen — i affärernas afslutande och genomförande, varornas hastiga
förflyttningar och de snabba värdesväxlingarne är oundgängligen for¬
ell ad t krafvet på snabb och effektiv rättshjelp, der någon brytning
mellankommer; ty ett fördröjande eller uteblifvande deraf är detsamma
som gifven förlust. ... ., .
Men huru kan det blifva tal om, att vara domstolar härvid mot¬
svara tidens kraf? Lemnandet af den snabba rättslijelpen fordrar fria
former, och särskildt att frågornas afgörande ligger i sådana hander,
der dels känsla för detta behof finnes, dels ock den uppfattning åt al¬
talens betydelse är att påräkna, solo möjliggör ett snabbt beslut och
efter de uppgifterna äro ju ej våra domstolar inrättade.
På handelns och' det, stora affärslifvets område är blott den
oerhörda trögheten i maskineriet detsamma som rättsförnekelse — och
månne till hvilkens förmån? Naturligtvis till förmån för den, som vill
undandraga sig en förbindelse och sålunda i regel till den oredliges.
Ifrån det praktiska affärslifvets sida hafva röster mer än en gång
höjts för genomgripande förändringar i det nuvarande olidliga tillståndet;
men beklagligt nog och i följd af brist på erforderlig sammanhållning
eller på tillräckligt kraftigt organ eller representation för hit hörande
intressen hafva icke rösterna vunnit erforderligt beaktande.
Ja^ våo-ar erinra derom, att vid sammanträde med förstärkta
lagberedningen under år 1887 af de utaf regeringen tillkallade sak¬
kunnige, dessa enstämmigt framhöllo det otillfredsställande nuva¬
rande tillståndet och behofvet af genomgripande förändringar i ra-
Kan om sättet för domstolarnes ingripande i tvistigheter pa handelns,
sjöfartens och industriens område, samt att Sveriges allmänna han¬
delsförening mer än en gång gjort framställningar till regeringen i
samma syfte. „ „ „ , ,
Lagberedningen har vid behandlingen af fragan om handels¬
domstolar synbarligen icke behörigen uppskattat handelsverldens behof;
den har icke velat erkänna, att de anordningar, som i andra länder aro
vidtagna, verkligen gåfve den behöfliga hjelpen; den har uppenbarligen
känt sig afskräckt af tanken på nya domstolsformer, som dock blott
skulle innefatta ett upplifvande af en ordning, som före våra koff utters
tillkomst var nationel hos oss, och har stannat vid att förklara sig anse,
Datt frågan om inrättandet af särskilda handelsdomstolar för närvarande
borde förfalla». , , . . , . , c..
Det lider dock icke tvifvel, att både lagberedningen och för-
stärkta lagberedningen med orätt skjutit åt sidan väsentliga synpunkter
och fördomsfullt betraktat andra länders erfarenhet; ty det tinnes verk-
Motioner i Andra Kammaren, N:o 175.
ligen länder, jag nämner särskilt Frankrike — hvars handelseorps oneklig
intager en synnerligen hög ståndpunkt — uti hvilka man anser de sär¬
skilda handelsdomstolarna hafva förtjensten af den redbarhet och gedigen¬
het, som inom dess handelsverld råder.
Det är ej heller för någon, som tagit kännedom om, huru
de franska handelsdomstolarne verka, förvånansvärdt, att de röna
erkännande.
För att i korthet gifva ett intryck om dem må det tillåtas mig
att ur den officiella statistiken framhålla, att de af blott jurister bestå¬
ende domstolar, till hvilka vad gå i handelssaker, år efter år hafva
funnit sig kunna ändra ett mindre procenttal domar, gifna af dessa
handelsdomstolar, än fallet varit beträffande domar, gifna i handels-
saker af de vanliga domstolarne, då de handlägga sådana; samt att
Fans handelsdomstol uppbringat snabbheten i rättskipningen derhän,
att t. ex. under år 1886 af de under två månader der förekomna 8,992
mål öfver 87 procent afgjorts inom eu månad; medan i medeltal tids¬
utdrägt^ sjmes uppgå till betydligt mindre än två veckor.
Särskilt dessa förhållanden jemte de vitsord, som gifvits handels¬
domstolarne från franska justitie- och handelsdepartementens sida, gifva
mig stöd för den tanken, att, då nu någonting ovilkorligen hos oss
måste göras, det ej är äfventyrligt att hänvisa till den i Frankrike
rådande ordningen som ett föredöme eller till en god ledning för oss
i mångt och mycket — ehuru jag beklagar, att detta sträfvande ej
vunnit en mer erfaren målsman.
Att utan vidare hit öfverflytta vare sig Frankrikes eller andra
länders anordningar i fråga om handelsdomstolar faller mig visst icke
in att yrka, men da institutionen inom andra länder visat sig synner¬
ligen välsignelsebringande och särskildt inom Frankrike ganska säkert
1 hög grad bidragit dertill att — medan svindleriet frodas inom dess
politiska verld — Frankrikes handelsstånd står aktad t och ansedt öfver
hela beriden, vågar jag tro, att mycket för oss finnes att hemta från
särskildt det landets erfarenhet uti ifrågavarande fall, när, såsom jag
hoppas, snart kraftiga ansträngningar vidtagas för att komma ifrån det
hos oss nu rådande tillståndet.
På grund af hvad jag nu här ofvan tagit mig friheten anföra,
vågar jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen i skrifvelse ville anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes tillsätta en komité af så väl jurister som
o
Motioner i Andra Kammaren, N;o 175.
representanter för handel, industri och sjöfart för ut¬
redning af frågan, huru vida icke införandet hos oss
af särskilda handelsdomstolar efter utländskt föredöme
i hög grad vore egnadt att stärka det allmänna för¬
troendet, befrämja näriugslifvets sunda utveckling samt
särskildt befordra redbarhet i handel och vandel med¬
borgare emellan, och för upprättande af förslag till
lagstiftning i ämnet att Riksdagen föreläggas.
Stockholm den 28 januari 1893.
E. Åkerlund.
Bih. till Riktd. Prof. 1803. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 2/7 Bålt
2