Motioner i Andra Kammaren, N:o 132.
1
Bise 132.
Af herr J. JollMSSOn i Bollnäs, om ändring i vissa delar af
bevillning sförordningen den 14 september 1883 m. m.
I § 7 af gällande bevillningsförordning stadgas, att för all behållen
inkomst, vare sig af kapital eller arbete, skall, med de undantag, som i §
11 omförmälas, bevillning erläggas. Och i samma stadgas § 10 mom. 4 c.:
att afdrag må ske för, bland annat, dagaflöning eller traktamente för för¬
rättning å annat ställe än tjenstemans eller i förrättningen deltagande
persons vanliga boningsort.
Från den allmänna grundsats, att bevillning skall erläggas för all in¬
komst, undantages således dagaflöning eller traktamente för förrättning å
annat ställe än der den beskattade har sin vanliga boningsort.
Det förhållande att den benämning, som gifves aflöningen, antingen
denna benämnes lön och arfvode, eller dagaflöning och traktamente, skall
hafva inflytande på, huru vida befrielse må vinnas från erläggande af bevill¬
ning, är ej egnadt vare sig att underlätta taxeringsmyndigheternas uppgift
eller möjliggöra en, så vidt ske kan, rättvis beskattning.
I den senast faststälda stat för postverkets tjensteman och betjente
framgår, att en ej oväsentlig del af deras aflöning utgår under benämning
»traktamente», under det att i aflöningsstatema för statens jernvägars tjen¬
steman och betjente dagtraktamente endast undantagsvis utgår, oaktadt eu
del af sistnämnda personal, särskilt tågpersonalen, såsom lokomotivförare,
eldare och konduktörer m. fl., hvars verksamhet torde kunna hänföras till
förrättning å annat ställe än den beskattades vanliga boningsort, icke er-
Bih. till Riksd. Prof. 1393. 1 Sand. 2 Afl. 2 Band. 22 Höft. (N:is 132—139.) 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N: 132.
håller dagaflöning eller traktamente ock följaktligen icke heller får åtnjuta
befrielse från erläggande af bevillning för de ökade lefnadskostnader, den
får vidkännas för sitt uppehälle under tjenstgöring.
Om det ej bestrides, att skatt bör vara afpassad efter de beskattades
olika beskattningsförmåga, likasom att skatteförmågan icke uteslutande beror
på inkomstens belopp, om ock beloppet är det lättast i ögonen fallande,
utan på andra faktorer, såsom dyrare lefnadskostnader och dylikt, så är
det väl ostridigt att person, hvars befattning i statens eller enskildes
tjenst är af den beskaffenhet, att han nödgas till större delen af sin tjenst-
göringstid vistas från hemmet, skäligen bör vinna befrielse från bevillning
för de ökade lefnadskostnader, som denne i och genom vistelsen från hem¬
met får vidkännas.
Men om den grundsats vinner erkännande, att lindring från erläg¬
gande af bevillning i nu anmärkta afseende är berättigad, en princip, som
visserligen är i gällande bevillningsförordning erkänd, om ock så affattad
att af endast ett ringa fåtal, som till denna lindring kan vara berättigad!, få
tillgodonjutas, så kan det förefalla vanskligt att angifva den siffra, som
skulle från inkomsten afgå och som skulle motsvara omförmälda kostnader.
Utan fara för, att lindringen skulle blifva större än som motsvarade dessa
ökade lefnadskostnader, torde af inkomst, ej öfverstigande 2,500 kronor,
tjugu procent böra från bevillning fritagas.
Då, i och för statsbehofven, ökad bevillning måste åläggas, är det af
så mycken vigt att lättnader, der dessa äro berättigade, göras, som det ej
kan undgå att väcka misstämning, att den ena nödgas erlägga en känbar
bevillning för inkomst, hvarifrån en annan för inkomst af enahanda tjen¬
stebefattning är befriad.
Genom den ändring i § 14 bevillningsförordningen, att styrelser för
verk eller inrättning hade till åliggande att årligen till bevillningsbered-
ningarna lemna uppgift å beloppet af den aflöning, som till hvarje af dess
underlydande utgått för sådan sysselsättning, som kan hänföras till förrätt¬
ning eller verksamhet å annat ställe än den beskattades vanliga eller an¬
visade boningsort, blefve den beskattades inkomst af sådan förrättning, för
hvilken befrielse från bevillning borde vinnas, till siffran känd, och den
föreslagna förändringen skulle således ej vålla vederbörande taxeringsförrätt-
ningar ökade svårigheter.
På grund af det anförda hemställes vördsamt,
att Riksdagen må besluta sådan ändring i §§ 10,
11 och 14 kongl. förordningen angående bevillning af
fast egendom och af inkomst den 14 september 1883
Motioner i Andra Kammaren, N:o 132.
3
och den 24 september 1886, att för inkomst af förrätt¬
ning å annat ställe än den beskattades vanliga bonings¬
ort, hvartill må hänföras tågpersonal å jernväg, resor
i postverkets tjenst m. fl. befattningar af likartad be¬
skaffenhet, skall afdrag af den beskattades inkomst af
sådan förrättning, så vidt den icke öfverstiger 2,500
kronor, ega rum med 20 procent.
Stockholm den 28 januari 1893.
J. Johnsson.