Motioner i Andra Kammaren, N:o 115.
1
tf:© 115.
Af herr G. ElOWSOn, om beviljande af pension åt t. f. rektorn
vid Åmåls läroverk L. J. Dalgrens enka och barn.
I följd deraf att de förslag, som inom Riksdagen blifvit framstälda
angående ombildning af vissa läroverk, icke vunnit någon lösning, hafva
mångahanda olägenheter såväl omedelbart som medelbart uppkommit för dem,
hvilka egnat sig åt lärarebanan. En bland dessa olägenheter visar sig der¬
uti, att en del lärareplatser icke besättas med ordinarie innehafvare. Före¬
skrift härom är gifven redan år 1882 genom Kongl. Maj:ts nådiga bref den
12 juni sagda år.
Såsom en följd af nämnda föreskrift kunde den år 1884 ledigblifna
rektorstj ensten vid Åmåls treklassiga allmänna läroverk icke i förut stadgad
ordning tillsättas. Emellertid skulle undervisningen derstädes fortgå uti oför¬
minskad utsträckning. Tjensten skulle alltså skötas af vikarie; och genom
vederbörligt förordnande af den 28 maj 1884 blef filosofie kandidaten, extra
läraren Lars Johan Dalgren utsedd att från den 1 Juli samma år tills¬
vidare uppehålla rektorstj ensten vid Åmåls treklassiga allmänna läroverk.
Genom detta förordnande kunde bemälde Dalgren med allt skäl anse
sig innehafva en tjenstebefattning, som tillät honom att ingå äktenskap. Emel¬
lertid var det af Kongl. Maj:t den 11 oktober 1878 utfärdade reglemente
för lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa icke på honom
Bill. till Ri k sd. hot. 18911. 1 Sand. 2 Afl. 2 Hand. 20 Höft. (N:is 115-122.) 1
2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 115.
tillämpligt Han kunde för tillfället icke erhålla rättighet att såsom delegare
ingå i nyssnämnda kassa; men i och med det han framdeles komme att
vinna ordinarie anställning, skulle han hafva blifvit underkastad skyldig¬
heten att såsom delegare inträda i just samma enke- och pupillkassa med
erläggande tillika af retroaktivafgifter för den gångna tiden.
De inom Kiksdagen framstälda önskningarne om läroverkens omorga¬
nisation måste anses hafva blifvit beaktade genom den af Kongl. Maj:t år
1882 lemnade föreskriften, att vissa läraretjenster skulle upprätthållas på
förordnande. Deraf synes ock böra för Eiksdagen uppkomma eu pligt att
fästa uppmärksamhet vid de olägenheter, som blifvit en följd af det lång¬
variga dröjsmålet med läroverksfrågans afgörande.
Ofvan omförmälde Dalgren, som var född den 12 maj 1850, tjenst-
gjorde dels såsom vikarierande adjunkt, dels såsom extra lärare från och
med höstterminen 1880 till och med vårterminen 1884, tillträdde såsom
vikarie rektoratet i Åmål den 1 juli 1884 och upprätthöll, i alla hänseenden
väl vitsordad, samma rektorat på förordnande till den 24 december 1891,
då han helt plötsligt afled af slaganfall, efterlemnande enka och tre barn
i fullständigt medellösa omständigheter. Eukan Johanna Dalgren, född Person
den 22 december 1859, hade alltså vid mannens död uppnått trettiotvå års
ålder. Af barnen är eu gosse född den 14 april 1887, en dotter den 2
december 1888 och den yngsta dottern den 12 februari 1891. Enligt lä¬
karebetyg inhemtas, att sonen »till följd af en år 1889 ådragen ryggmergs-
sjukdom (Poliomyelitis anterior acuta) för all framtid blifver ofärdig i sin
ena nedre extremitet».
Uti underdånig skrifvelse den 17 februari 1892 hade domkapitlet i
Karlstad, med afseende å de särskild! ömmande omständigheterna och enär
den af Dalgren i lifstiden innehafda tj ensten icke fått tillsättas annorledes
än på förordnande, hvilket för innehafvaren utgjort hinder att vinna delak¬
tighet uti lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa, funnit sig
»på det kraftigaste maiiadt» att till Kongl. Maj:ts nådiga ompröfning och
behjertande framlägga ifrågavarande förhållande med underdånig hemställan om
beredande af pension åt enkefru Dalgren och hennes tre minderåriga barn
till det belopp, Kongl. Maj:t kunde pröfva skäligt.
Någon proposition till Eiksdagen med anledning af denna domkapitlets
underdåniga skrifvelse har likväl icke blifvit aflemnad. Visserligen känner
jag icke de skäl, som afhållit regeringen från att till Eiksdagen aflåta pro¬
position i ämnet, men det synes mig som skulle såväl regeringen som Eiks¬
dagen befinnas villiga att behjerta och i viss mån afhjelpa en olägenhet
Motioner ' i Andra Kammaren, K;o 115. 3
som otvifvelaktigt uppkommit derigenom, att läroverksfrågan icke vunnit
sin lösning.
Derest kongl. brefvet den 12 Juni 1882 icke lagt hinder i vägen
för besättande af rektorstjensten i Åmål med ordinarie innehafvare, så
skulle, vid den ordinarie rektorns dödsfall, hans efterlefvande enka och barn
hafva varit berättigade till pension enligt §§ 24 och 25 i det för eternell tar-
lärarnes enke- och pupillkassa den 11 oktober 1878 utfärdade reglemente.
Och denna deras rätt skulle hafva varit oberoende af den längre eller kor¬
tare tid, under hvilken mannen och fadern innehaft sin tjenst. Enär den
tillförordnade innehafvare!! af tjensten väl kunde hafva skälig anledning till
den förmodan, att han i sinom tid. skulle få ordinarie anställning, hvaraf
framgått såsom en följd, att för honom uppstått skyldighet att inträda i för¬
utnämnda enke- och pupillkassa, så synas mig behjertansvärda skäl förefinnas
derför, att Kiksdagen beviljar någon pension åt hans enka och barn.
Till beloppet torde pensionen kunna och böra sättas något lägre änden
pension, som skulle författningsenligt hafva tillkommit enkan och barnen,
derest mannen och fadern kunnat utan hinder af omförmälda kong], bref
utnämnas till ordinarie innehafvare af den rektorstjenst, han på förordnande
skötte. En förminskning af den i det antagna fallet lagliga pensionen till
i jemnadt tal femhundra kronor synes mig med afseende på de för handen
varande omständigheterna lämplig. Derjemte torde bestämmelse böra meddelas,
att pensionen upphör, i den händelse enkan träder i nytt gifte.
På grund häraf hemställer jag alltså,
att Riksdagen måtte bevilja åt tillförordnade rektorn
vid Amåls treklassiga allmänna läroverk Lars Johan
Dalgrens enka Johanna Dalgren, född Person, och hennes
tre minderåriga barn en årlig pension af femhundra
kronor, att till henne halfårsvis utbetalas så länge hon
förblifver i sitt enkestånd.
Vördsammast anhålles om remiss till statsutskottet, till hvilket jag
torde få öfverlemna de betyg och öfriga handlingar, som till ämnet höra.
Stockholm den 28 januari 1893.
öullbr. Elowson.