Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.
1
N:o 24.
Ank. till Riksd. kansli den 4 maj 1893, kl. 7 e. m.
Betänkande, med förslag till den af Riksdagen faststälda bevill-
ningssummans utgörande.
Sedan summan af den bevillning, som erfordras till fyllande af
statsverkets behof, blifvit, på statsutskottets hemställan, af Riksdagen
faststäld till 9,300,000 kronor, åligger det bevillningsutskottet att af¬
gifva förslag till denna bevillnings utgörande, i sammanhang hvarmed
ock bevillningsutskottet har att yttra sig öfver de rörande detta ämne
väckta, till utskottet hänvisade motioner, för hvilkas innehåll här nedan
närmare redogöres.
Enligt statskontorets vid Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen
angående statsverkets tillstånd och behof fogade inkomstberäkning för
år 1894 har bevillningen af fast egendom samt af inkomst utgjort:
år 1889 ......................................................................... kronor 4,031,576: —
„ 1890 ................................................................ „ 4,298,099: —
„ 1891 ............................................................................. „ 4,321,040: —
eller i medeltal för dessa tre år............................... „ 4,216,905: —
I den vid sistlidet års lagtima riksdag faststälda riksstaten för
innevarande år upptogs bevillningen af fast egendom samt af inkomst
till 4,200,000 kronor.
Då samma års urtima Riksdag beslutit en förhöjning i bevillningen
för jordbruksfastighet från tre till sex öre för hvarje fulla 100 kronor
af fastighetens taxeringsvärde att utgå från och med innevarande år
Bih. till lliksd. Brot. 1893. 5 Sami. 1 Afd. 21 Höft. (N:o 24.) 1
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.
samt beräknat denna förhöjning detta år komma att medföra en ökad
inkomst af 660,000 kronor eller ett belopp i rundt tal motsvarande
inkomsten af jordbruksfastighetsbevillningen för år 1891, har stats¬
kontoret, hemstält, att ifrågavarande inkomsttitel måtte i riksstaten för
år 1894 upptagas med ett till 4,900,000 kronor förhöjdt belopp.
I öfverensstämmelse härmed har Kong]. Maj:t i berörda proposi¬
tion föreslagit, att nämnda statsinkomst skall för nästkommande år
beräknas till 4,900,000 kronor.
Enligt det af statskontoret upprättade generalsammandraget öfver
1892 års bevillning utgjorde summan af den taxerade och debiterade
bevillningen af fast egendom samt af inkomst för samma år 4,451,519
kronor 11 öre.
På grund af hvad ofvan anförts och då Riksdagen icke beslutit
någon förändring i gällande föreskrifter angående bevillningen af fast
egendom samt af inkomst, anser utskottet, att, med bibehållande af
nu stadgade afgifts- och procentbelopp, afkastningen af denna bevillning
med trygghet bör kunna antagas icke komma att understiga det af
Kongl. Maj:t föreslagna beloppet 4,900,000 kronor.
Till betäckande af de för år 1894 beslutade statsutgifterna er¬
fordras emellertid ytterligare ett belopp af 4,400,000 kronor.
I det vid Kongl. Maj:ts berörda proposition angående statsverkets
tillstånd och behof fogade utdrag af statsrådsprotokollet för finans¬
ärenden den 14 sistlidne januari har chefen för finansdepartementet,
efter lemnad redogörelse för de ökade statsbehofven för nästkommande
år, hvilka väsentligen framkallats af försvars- och skattefrågornas lös¬
ning, erinrat bland annat derom, att Riksdagen i skrifvelse den 27
november 1892 förklarat sig anse, att grundskatterna böra ersättas och
medel till lindring i rustnings- och roteringsbesvären anskaffas genom
direkt beskattning äfvensom uttalat den mening, att de af försvars¬
frågans lösning orsakade utgifterna för försvaret borde åtminstone till
en början genom dylik beskattning täckas, men i samma skrifvelse
tillika förklarat såsom sin åsigt, att det starkare anlitande af den direkta
beskattningen för statsbehofvens täckande, som enligt den framlagda
finansplanen skulle komma att ega rum, oeftergifligt förutsatte en revi¬
sion af bevillningsförordningens bestämmelser i syfte så väl att i all¬
mänhet öka deras effektivitet som ock att, på sätt i statsrådsprotokollet
antydts, åvägabringa en mera likformig tillämpning af förordningen
samt särskildt med beskattning på ett verksammare sätt, än för när¬
varande egde rum, träffa vissa inkomstarter.
Med påpekande deraf, att det vore en gifven följd af den korta
3
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.
tid, som förflutit efter det besluten i försvars- och skattefrågorna fatta¬
des, att den för utarbetande af förslag rörande de ifrågasatta nya
skattearterna erforderliga utredning ännu icke hunnit] försiggå, har
departementschefen i nämnda protokoll den 14 sistlidne januari i ämnet
vidare anfört följande:
»Med fasthållande å ena sidan af den grundsats, att grundskat¬
terna böra ersättas och medel till lindring i rustnings- och roterings-
besvären anskaffas genom direkt beskattning, hvilken jemväl enligt den
af Riksdagen uttryckta önskan lärer böra tillitas för bestridande af de
i nästa års budget förekommande utgifter för försvarsfrågans lösning,
och med tagen hänsyn å andra sidan till det sakförhållande, att de
skatter, hvilka enligt den för urtima Riksdagen framlagda, af Riksdagen
i väsentliga delar biträdda finansplanen skulle för sagda ändamål an¬
vändas, icke redan för nästa statsregleringsperiod äro färdiga att tagas
i anspråk, erbjuder sig sjelfmant utvägen att för sagda period anlita
den provisoriska form af direkt beskattning, som redan af Riksdagen
användts för fyllande af motsvarande statsbehof för innevarande år, eller
en särskild tilläggsbevillning. Det torde icke vara ur vägen att här
erinra derom, att denna mening om lämpligaste sättet att fylla 1894
års ifrågavarande statsbehof äfven delats af det för försvars- och skatte¬
frågornas behandling vid urtima Riksdagen tillsatta särskilda utskott,
hvilket i sitt utlåtande n:o 7 med anledning af väckta förslag, som
åsyftat framställning till Eders Kongl. Maj:t om föreläggande redan för
innevarande års Riksdag af förslag till de nya skatterna, yttrat, att
sådant icke kunde vara lämpligt, då åtminstone en del af förslagen
uppenbarligen icke kunde hinna till dess utarbetas, utan att Riksdagen
tills vidare i fråga om den nya direkta beskattningen torde vara hän¬
visad till den provisoriska anordningen med tilläggsbevillning.»
På grund af hvad departementschefen sålunda anfört har han till¬
styrkt Kongl. Maj:t att föreslå Riksdagen att såsom bidrag till fyllande
af statsverkets behof för nästkommande år bevilja en särskild tilläggs¬
bevillning af 4,400,000 kronor att utgå med 1 krona för hvarje be-
villningskrona af 1894 års bevillning af fast egendom samt af inkomst.
Denna tilläggsbevillning borde dock enligt departementschefens mening
anordnas så, att i enlighet med don af Kongl. Maj:t och Riksdagen
samstämmigt biträdda grundsats de lägst taxerade inkomstkategorierna
i möjligaste mån skonades. Då Riksdagen åtog sig en tilläggsbevill¬
ning af 30 procent för år 1893, tillämpades denna grundsats sålunda,
att från tilläggsbevillningens utgörande befriades de, hvilka för inkomst
vore taxerade till belopp understigande 800 kronor. Då nu ifrågasattes
4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.
en tilläggsbevillning till icke oväsentligt högre belopp, syntes lindrin¬
gen böra något utsträckas utöfver den vid tilläggsbevillningen för inne¬
varande år faststälda gräns, och ansåge departementschefen i sådant
afseende fullständig befrielse lämpligen böra medgifvas dem, hvilka för
inkomst vore taxerade till belopp understigande 1,200 kronor, medan
för inkomst uppgående till 1,200 kronor, men understigande 1,800 kro¬
nor endast skulle utgöras half tilläggsbevillning. Bevillningsfriheten
och lindringen borde dock begränsas till sådan inkomst, för hvilken
jemnlikt § 11 mom. 1 i bevillningsförordningen afdrag vid taxeringen
egde rum.
I fråga om storleken af det afdrag från den påräkneliga afkast-
ningen af tilläggsbevillningen, som med tillämpning af nyss antydda
grunder för befrielse från eller lindring i skatten kunde beräknas upp¬
komma, hänvisade departementschefen till ett öfver en på Kongl. Mapts
föranstaltande gjord statistisk utredning rörande 1891 års inkomst-
bevillning upprättadt sammandrag, under Lätt. B bilagdt nämnda proto¬
koll för finansärenden. Under antagande att någon mera afsevärd
skiljaktighet i inkomstbevillningens afkastning under de båda år, om
hvilka nu vore fråga, icke kunde förutsättas, framginge af berörda
sammandrag, att det på förut angifvet sätt beräknade afdraget skulle
komma att uppgå till 533,516 kronor 60 öre. Då emellertid af riks-
hufvudboken för år 1891 framginge, att å bevillningen för inkomst af
kapital och arbete samma år afkortats 98,143 kronor 56 öre och af detta
belopp en icke obetydlig del med visshet kunde antagas belöpa på de
inkomstkategorier, hvilka skulle komma i åtnjutande af befrielse från
eller lindring i tilläggsbevillningen, borde det beräknade afdraget med
trygghet kunna nedsättas åtminstone till 500,000 kronor.
Inkomsttiteln bevillning af fast egendom samt af inkomst hade
för år 1894 beräknats till 4,900,000 kronor. Eu tilläggsbevillning af
100 procent härå skulle med nyssnämnda afdrag af 500,000 kronor
alltså bereda statsverket en inkomst af 4,400,000 kronor.
I öfverensstämmelse med hvad chefen för finansdepartementet så¬
lunda andragit har Kongl. Maj:t i proposition n:o 12 angående en sär¬
skild tilläggsbevillning för år 1894 föreslagit Riksdagen
att såsom bidrag till fyllande af statsverkets behof för år 1894
bevilja en särskild tilläggsbevillning af 4,400,000 kronor att, utan sam¬
manblandning med bevillningen af fast egendom samt af inkomst, på
grund af nämnda års bevillningstaxering utgå med en krona för be-
villningskrona å bevillningen af fast egendom samt af inkomst, dock
så att de, hvilka för inkomst äro taxerade till belopp, för hvilka jern-
5
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.
likt § 11 mom. 1 i gällande bevillningsförordning lindring i bevillnin-
gen eger rum, skola, då inkomsten icke uppgår till 1,200 kronor, från
tilläggsbevillningens utgörande vara befriade och, då inkomsten uppgår
till 1,200 kronor, men icke till 1,800 kronor, erlägga tilläggsbevillning
med endast 50 öre för bevillningskrona; börande denna tilläggsbevill¬
ning på enahanda sätt som bevillning af fast egendom samt af inkomst
af vederbörande vid de under år 1895 infallande uppbördsstämmor upp¬
bäras samt i behörig ordning redovisas.
I likhet med Kong]. Maj:t anser utskottet, att det belopp, som
för statsutgifterna under nästkommande år utöfver tillgängliga och
förut påräknade tillgångar erfordras, bör utgå i form af särskild till¬
läggs be vill ni ng, hvilken, för uppbringande af det nödiga beloppet,
torde böra, i enlighet med hvad Kongl. Maj:t föreslagit, i regel be¬
stämmas till en krona för bevillningskrona å bevillningen af fast egen¬
dom samt af inkomst.
Såsom ofvan nämnts, hafva till utskottet hänvisats flera motioner
med förslag till vissa förändringar i det af Kongl. Maj:t föreslagna
sättet för den föreslagna tilläggsbevillningens utgående.
Dessa motioner, alla väckta inom Andra Kammaren, äro följande:
n:o 28, af herrar Aug. Pettersson från Österhaninge, J. August Sjö,
A. Williamson, Nils Olsson i Åttersta, Folke Andersson i Helgesta,
C. G. Andersson i Skeenda, P. G. Petersson i Brystorp, Joll. E. Elin sson
i Oktorp, Alfred Kihlberg, K. E. Holmgren och Jan Eliasson i Skut-
tungeby,
att, derest en tilläggsbevillning för nästkommande år varder af
Riksdagen beslutad, de, som utgöra sådana frälseräntor, som icke äro
af den natur, att de blifvit eller nu kunna blifva till statsverket inlösta
enligt kongl. förordningen af den 11 september 1885, måtte från denna
tilläggsbevillning varda frikallade;
n:o 57, af herr J. Andersson i Lysvik, med hvilken herrar AT. Nils¬
son i Vrängebol, Anders Olsson i Ornakärr, A. G. Gyllensvärd och Emil
Olsson i Kyrkebol instämt,
att Riksdagen, under förutsättning af bifall till berörda Kongl.
proposition angående en särskild tilläggsbevillning, ville besluta, att
enahanda lindring i eller befrielse från tilläggsbevillning, som är före¬
slagen för egare af inkomst under 1,800 kronor skall utsträckas jemväl
till egare af fastighet sålunda, att taxerad fastighet till värde af 1,800
—1,200 kronor, påföres 50 öre för hvarje bevillningskrona och fastig¬
het till värde under 1,200 kronor beviljas fullständig befrielse från
tilläggsbevillning;
6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.
n:o 64, af herr Ollas A. Ericsson i Ofvanmyra
att, för den händelse Riksdagen bifaller Kongl. Maj:ts proposition
angående en tilläggsbevillning för år 1894, Riksdagen dervid må foga
de tillägg, att äfven egare af jordbruksfastighet och annan fastighet,
hvars taxeringsvärde understiger 1,500 kronor, måtte befrias från denna
tilläggsbevillnings utgörande, medan egare af enahanda fastighet, hvars
taxeringsvärde uppgår till 1,500 kronor, men understiger 3,000 kronor,
endast få utgöra half tilläggsbevillning; dock med den inskränkning
för dem, som äro taxerade för såväl inkomst som fastighet, om någon¬
dera af dessa kategorier öfverstiger befrielsegränson, att dessa ej må
komma i åtnjutande af de förmåner, som enligt ofvan dels åberopade och
dels framstälda förslag skulle komma dem till del i den andra kategorien,
samt n:o 78, af herr Gustaf Ericsson i Stockholm,
att Riksdagen ville med hufvudsakligen följande förändringar bi¬
falla Kongl. Maj:ts förslag angående upptagande af tilläggsbevillning:
att bevillning för fastighet intill 5 kronor och för inkomst intill
10 kronor är från tilläggsbevillning alldeles fritagen;
att bevillning för fastighet från och med 5 intill 10 kronor samt
för inkomst från och med 10 intill 20 kronor skall åläggas en tilläggs¬
bevillning af 50 öre per bevillningskrona;
att för högre bevillning af fastighet eller inkomst intill 40 kronor
erlägges tilläggsbevillning med 1 krona per bevillningskrona;
att för Överskjutande bevillning från och med 40 kronor erlägges
tilläggsbevillning med 1 krona 50 öre, för öfverskott utöfver 80 kronor
med 2 kronor, för öfverskott utöfver 160 kronor med 2 kronor 50 öre,
och för öfverskott utöfver 320 kronor med 3 kronor, allt per bevill¬
ningskrona;
samt att progressionen framgent fortfar att stiga efter samma
grund, så att tilläggsbevillningen höjes med 50 öre per bevillningskrona
för hvarje gång den ordinarie bevillningen fördubblas.
Hvad beträffar de af herrar J. Andersson, Ollas A. Ericsson och
Gustaf Ericsson framstälda yrkandena, att, i likhet med hvad Kongl.
Maj:t föreslagit med afseende å inkomstbevilluingen, till ett visst lägre
värde taxerade fastigheter skulle antingen alldeles fritagas från till-
läggsbevillningen eller befrias från en del af denna, finner utskottet
sig icke kunna understödja desamma.
Såsom utskottet redan i sitt betänkande n:o 18 angående den
allmänna bevillningen, med anledning af gjord framställning, att vid
den förestående revisionen af bevillningsförordningen skulle tagas i
öfvervägande, huruvida icke vid fastighetsbevillningens bestämmande
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24. 7
större hänsyn än för närvarande borde tagas till fastighetsbevillningeus
olika storlek, framhållit, utgör nemligen en fastighets uppskattade värde,
efter hvilket fastighetsbevillningen utgår, icke någon tillförlitlig mätare
på egarens eller innehafvarens verkliga förmögenhetsställning eller be¬
hållna inkomst.
»Ehuru en person eger en högt taxerad fastighet», har utskottet
härom i sitt nämnda betänkande vidare yttrat, »kan hans behållna in¬
komst möjligen vara ingen eller mycket obetydlig. Å andra sidan
kan en till ett jemförelsevis litet belopp uppskattad fastighet mången
gång tillhöra en välmående person, eller flere sådana fastigheter, må¬
hända belägna inom olika kommuner, vara förenade i samma persons
hand. Från fastighetens taxeringsvärde kan man derför icke med sä¬
kerhet sluta till egarens personliga förhållanden».
År denna utskottets uppfattning rigtig, är det tydligt, att, då den
föreslagna tilläggsbevillningen i sjelfva verket intet annat är än en
höjning i den nu utgående bevillningeu af fast egendom samt af in¬
komst, om ock tilläggsbevillningen på grund af den kommunala be¬
skattningens sammanhang med bevillningen af fast egendom samt af
inkomst, föreslagits att utgå utan sammanblandning med den sistnämnda
bevillningen, samma skäl, som förbjuda vissa smärre fastigheters fri¬
tagande från fastighetsbevillningen, utgöra ett hinder för deras be¬
frielse från tilläggsbevillningen.
Herr Gustaf Ericsson har vidare föreslagit, att den ifrågavarande
tilläggsbevillningen skulle anordnas progressivt på det sätt hans ofvan
omförmälda motion närmare angifver.
Utskottet har i sitt förut nämnda betänkande angående den all¬
männa bevillningen haft att yttra sig öfver flera motioner om införande
af progressiv beskattning. Hufvudsakligen af samma skäl som utskottet
mot förslaget om vissa fastigheters befrielse från bevillning anfört, har
utskottet dervid uttalat sig emot införande af den progressiva beskatt-
ningsprincipen i vår lagstiftning. Med påpekande af att denna princip
icke läte sig tillämpa å fastighetsbevillningen, emedan en fastighets
uppskattade värde, efter hvilket deuna skatt utgöres, icke är något be¬
vis för egarens eller innehafvarens behållna inkomst, har utskottet der¬
jemte såsom sin mening uttalat, att, derest man läte den progressiva
beskattningen vinna tillämpning endast med afseende å inkomst af det
rörliga kapitalet och arbetet, skulle man icke uppnå det med den pro¬
gressiva beskattningsformen åsyftade ändamålet, de direkta skatternas
rättvisa fördelning.
Om nu, såsom utskottet i sitt nämnda betänkande sökt göra gäl¬
8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.
lande, det icke är med en rättvis beskattning förenligt att på grund¬
valen af nu gällande bevillningsförordnings bestämmelser införa en pro¬
gressiv beskattningsmetod, följer deraf gifvetvis, att, då den föreslagna
tilläggsbevillningen, såsom nämndt, i sak rätteligen är att betrakta
endast såsom en höjning i den nu utgående bevillningen af fast egen¬
dom samt af inkomst, denna metod icke heller kan på ett rättvist
sätt tillämpas å tilläggsbevillningen.
Vidkommande den af herr Aug. Pettersson m. fl. väckta motion,
att de som äro pligtige att utgöra sådana frälseräntor, som icke äro
af den natur, att de blifvit eller nu kunna blifva till statsverket in¬
lösta enligt förordningen den 11 september 1885, måtte från tilläggs¬
bevillningen varda frikallade, synes denna framställning bero på ett
förbiseende deraf, att fastighet, från hvilken frälseränta utgår, uppskattas
med afdrag af frälseräntans kapitaliserade värde. Derför heter det ock
i 1 § af instruktionen för taxeringsmyndigheterna, att, då frälseränta
förenats med eganderätten till den jord, hvaraf sådan ränta dittills ut¬
gått, fastighetens värde vid derefter skeende uppskattning skall ökas
med ett belopp motsvarande räntans kapitalvärde, beräknadt efter fem
procent.
Den omständigheten att en fastighetsegare eller fastighetsinne-
hafvare är förpligtad att utgöra eu frälseränta synes alltså icke inne¬
bära något som helst skäl att befria honom från utgörande af tilläggs¬
bevillningen. Att, såsom motionärerna framhålla, ifrågavarande räntor,
s. k. frälseskatteräntor, icke, såsom med skattefrälseräntorna är för¬
hållandet, äro föremål för inlösen till statsverket torde icke inverka på
förevarande fråga.
Utskottet finner sig sålunda icke kunna tillstyrka de motionsvis
gjorda framställningarne om att fullständigt eller delvis befria vissa
skatteföremål från den föreslagna tilläggsbevillningen. Deremot anser
utskottet, i likhet med Kongl. Maj:t och i öfverensstämmelse med Riks¬
dagens i skrifvelse den 27 november 1892 uttalade önskan, lämpligt att
de lägst taxerade inkomstkategorierna i möjligaste mån skonas från nu
ifrågavarande beskattning.
Då Riksdagen vid sistlidet års urtima riksmöte för innevarande år
beviljade en särskild tilläggsbevillning med 30 öre för bevillningskrona,
befriades allenast de från utgörandet af denna skatt, hvilka för inkomst
voro taxerade till belopp, understigande 800 kronor. Höjningen i den
nu föreslagna tilläggsbevillningen till en krona för bevillningskrona synes
visserligen med fog påkalla längre gående skattelindringar än dem, som
enligt urtima Riksdagens beslut medgåfvos, i det att äfven personer med
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24. 9
en högre inkomst än 800 kronor synas böra få åtnjuta lindring i den
föreslagna beskattningen. Utskottet har derför icke något att anmärka
mot Kongl. Maj:ts förslag att inkomstkategorien från och med 1,200
kronor till 1,800 kronor skulle för år 1894 utgöra endast half tilläggs-
bevillning med 50 öre för bevillningskrona. Deremot synes förhöjningen
i den ifrågasatta tilläggsbevillningen icke böra föranleda till att, såsom
Kongl. Maj:t föreslagit, från denna beskattning alldeles fritaga alla dem,
hvilkas inkomster icke uppgå till 1,200 kronor. Då nemligen de, som
hafva en till 800 kronor uppgående inkomst, ansetts för år 1893 kunna
bära en tilläggsbevillning af 30 öre för bevillningskrona, synes man icke
hafva skäl att antaga, att icke dessa personer äfven för år 1894 böra
kunna bära en lika hög beskattning. Dock anser utskottet den jemk¬
ning i den af urtima Riksdagen uppdragna gränsliniens läge lämpligen
böra göras, att fullständig frihet från tilläggsbevillningen medgifves dem,
hvilkas inkomst icke öfverstiger 800 kronor.
Någon särskild godtgörelse åt dem, kvilka med debitering, upp¬
börd och redovisning af den särskilda tilläggsbevillningen få befattning,
torde icke böra ifrågakomma.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet, med erinran
derom att förordningen angående bevillning af fast egendom samt af
inkomst den 3 juni 1892 äfvensom den dervid fogade instruktionen för
taxeringsmyndigheterna undergått vissa förändringar genom kungörelsen
den 2 december samma år, hemställa
l:o) att alla de i nu gällande förordning an¬
gående bevillning af fast egendom samt af inkomst
stadgade afgifts- och procentbelopp, hvilka beräknats
lemna eu inkomst af 4,900,000 kronor, måtte — under
förutsättning att Riksdagen, till täckande af det be¬
lopp, som för statsbehofvens fyllande i öfrigt erfordras,
åtager sig en särskild tilläggsbevillning — af Riks¬
dagen fastställas;
2:o) att nu gällande förordning angående bevill¬
ning af fast egendom samt af inkomst måtte antagas
att tjena till efterrättelse för år 1894 och intill slutet
af det år, under hvars lopp ny förordning angående
denna bevillning varder af Riksdagen faststäld;
3:o) att Riksdagen måtte, med anmälan att Riks¬
dagen stadfäst nu gällande förordning angående bevill-
Bih. till Btksd. Frot. 1892. ö Sami. 1 Afd. 21 Haft. 2
10
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.
ning af fast egendom samt af inkomst, att tjena till
efterrättelse för år 1894 och intill slutet af det år,
under hvars lopp ny förordning angående denna bevill¬
ning varder af Riksdagen faststäld, i skrifvelse anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes låta utfärda allmän kungörelse
derom.
4:o) att Riksdagen, med förklarande, att Kongl.
Maj:ts proposition angående en särskild tilläggsbevill-
ning för år 1894 icke kunnat oförändrad bifallas, måtte
besluta att såsom bidrag till fyllande af statsverkets
behof för år 1894 bevilja en särskild tilläggsbevill-
ning af 4,400,000 kronor att, utan sammanblandning
med bevillningen af fast egendom samt af inkomst,
på grund af nämnda års bevillningstaxering utgå med
en krona för bevillningskrona å bevillningen af fast
egendom samt af inkomst, dock så att de, hvilka för
inkomst äro taxerade till belopp, för hvilka jemlik!
§ 11 mom. 1 i gällande bevillningsförordning lindring
i bevillningen eger rum, skola, då inkomsten icke
öfverstiger 800 kronor, från tilläggsbevillningens ut¬
görande vara befriade, då inkomsten öfverstiger 800
kronor men icke uppgår till 1,200 kronor, erlägga till-
läggsbevillning med endast 30 öre för bevillnings¬
krona och, då inkomsten uppgår till 1,200 kronor, meu
icke till 1,800 kronor, erlägga tilläggsbevillning med
endast 50 öre för bevillningskrona; börande denna
tilläggsbevillning på enahanda sätt som bevillning af
fast egendom samt af inkomst af vederbörande vid
de under år 1895 infallande uppbördsstämmor upp¬
bäras samt i behörig ordning redovisas.
Under förutsättning att hvad utskottet i punkten 4:o) sålunda
hemstält af Riksdagen bifalles, får utskottet vidare hemställa
5:o) att Riksdagen måtte, med godkännande af
nedanstående af utskottet upprättade förslag till för¬
ordning angående ifrågavarande tilläggsbevillnings ut¬
görande, besluta, att denna förordning skall till Kongl.
Maj:t öfverlemnas med anhållan, att Kongl. Maj:t
täcktes låta densamma till allmän efterrättelse kungöra.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.
11
Förordning
angående utgörande af en särskild tillägg sb evill-
ning för år 1894.
Svenska Folkets vid lagtima riksmöte i Stock¬
holm nu församlade ombud göre veterlig!, att Riks¬
dagen såsom bidrag till fyllande af statsverkets behof
för år 1894 beviljat eu särskild tilläggsbevillning af
4,400,000 kronor att, utan sammanblandning med be-
villningen af fast egendom samt af inkomst, på grund
af nämnda års bevillningstaxering utgå med en krona
för bevillningskrona å bevillningen af fast egendom
samt af inkomst, dock så, att de, hvilka för inkomst
äro taxerade till belopp, för hvilka jemlikt § 11 mom. 1
i gällande bevillningsförordning lindring i bevillniu-
gen eger rum, skola, då inkomsten icke öfverstiger
800 kronor, från tilläggsbe vi liningens utgörande vara
befriade, då inkomsten öfverstiger 800 kronor, men
icke uppgår till 1,200 kronor, erlägga tilläggsbevill-
uing med endast 30 öre för bevillningskrona och, då
inkomsten uppgår till 1,200 kronor men icke till 1,800
kronor, erlägga tilläggsbevillning med endast 50 öre
för bevillningskrona; börande denna tilläggsbevillning
på enahanda sätt som bevillning af fast egendom samt
af inkomst af vederbörande vid de under år 1895
infallande uppbördsstämmor uppbäras samt i behörig
ordning redovisas.
6:o) att ofvan omförmälda af herr Au g. Pettersson
m. fl. väckta motion icke måtte af Riksdagen bifallas;
7:o) att herr J. Anderssons ofvan nämnda motion
icke måtte af Riksdagen bifallas;
8:o) att herr O Ilas A. Ericssons ofvan omför¬
mälda motion icke måtte af Riksdagen bifallas;
samt 9:o) att herr Gustaf Ericssons ofvan om¬
talade motion icke måtte af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 4 maj 1893.
På utskottets vägnar:
F. BARNEKOW.
12
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.
Reservationer:
vid punkterna 4:o) och 5:o)
af herrar friherre Barnekow, Almström, Nisser, grefve Kling spor,
Stephens, Philipson, Weinberg och Almquist:
»Instämmande i öfrig! med hvad utskottet rörande den nu äskade
tilläggsbevillningens utgörande hemstält, anse vi oss dock af hänsyn
till det betänkliga i allt för ofta återkommande rubbningar i beskatt-
ningsgrunderna, icke böra frångå hvad 1892 års urtima Riksdag i
fråga om undantag från den för innevarande år åtagna tilläggsbevill-
nings utgörande beslutit, nemligen att de, hvilka för inkomst vore
taxerade till belopp, understigande 800 kronor, skulle från samma be-
villnings erläggande vara befriade.
Vi få fördenskull hemställa
att Riksdagen måtte besluta att såsom bidrag
till fyllande af statsverkets behof för år 1894 bevilja
en särskild tiiläggsbevillning af 4,400,000 kronor att,
utan sammanblandning med den allmänna bevillningeu,
på grund af nämnda års bevillningstaxering utgå med
en krona för bevillningskrona å bevillningeu af fast
egendom samt af inkomst, dock så att de, hvilka för
inkomst äro taxerade till belopp, för hvilka jemlikt
§ 11 mom. 1 i gällande bevillningsförordning, lindring
i bevillningen eger rum, skola, då inkomsten under¬
stiger 800 kronor, från tilläggsbevillningens utgörande
vara befriade, då inkomsten uppgår till 800 kronor
men icke till 1,200 kronor, erlägga tiiläggsbevillning
med endast 30 öre för bevillningskrona, samt då in¬
komsten uppgår till 1,200 kronor, men icke till 1,800
kronor, erlägga tiiläggsbevillning med endast 50 öre
för bevillningskrona; börande denna tiiläggsbevillning
på enahanda sätt som bevillning af fast egendom
samt af inkomst af vederbörande vid de under år
1895 infallande uppbördsstämmor uppbäras samt i
behörig ordning redovisas.
13
*
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.
Under förutsättning att hvad vi här ofvan sålunda hemstält af
Riksdagen bifalles, få vi vidare hemställa,
att Riksdagen måtte, med godkännande af nedan¬
stående utaf oss upprättade förslag till förordning
angående ifrågavarande tilläggsbevillnings utgörande,
besluta, att denna förordning skall till Kongl. Maj:t
öfverlemnas med anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes
låta densamma till efterrättelse kungöra.
Förordning
angående utgörande af en särskild tilläggsbevillning för
är 1894.
Svenska Folkets vid lagtima riksmöte i Stock¬
holm nu församlade ombud göre veterlig!, att Riks¬
dagen såsom bidrag till fyllande af statsverkets behof
för år 1894 beviljat en särskild tilläggsbevillning af
4,400,000 kronor att, utan sammanblandning med den
allmänna bevillningen, på grund af nämnda års be-
villningstaxering utgå med eu krona för bevillnings-
krona å bevillningen af fast egendom samt af inkomst,
dock så att de, hvilka för inkomst äro taxerade till
belopp, för hvilka, jemlikt § 11 mom. 1 i gällande
bevillningsförordning, lindring i bevillningen eger rum,
skola, då inkomsten understiger 800 kronor från tillägg-
be vi 1 lings utgörande vara befriade, då inkomsten upp¬
går till 800 kronor, men icke till 1,200 kronor, erlägga
tilläggsbevillning med endast 30 öre för bevillnings-
krona samt, då inkomsten uppgår till 1,200 kronor,
men icke till 1,800 kronor, erlägga tilläggsbevillning
med allenast 50 öre för bevillningskrona; börande
denna tilläggsbevillning på enahanda sätt som bevill¬
ning af fast egendom samt af inkomst af vederbörande
vid de under år 1895 infallande uppbördsstämmor upp¬
bäras samt i behörig ordning redovisas»;
14
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.
af herrar friherre von Scliwerin och G. Jansson i Krakerud, med
hvilka herrar af Buren, 0. B. Olsson, Anders Andersson, Söderberg och
A. Aström instämt:
»Ehuru vi i princip icke hafva något att erinra mot att, på sätt
utskottet ifrågasatt, de inkomsttagare, hvilka äro taxerade för inkomst
från 800 kronor intill 1,800 kronor, erhålla lindring vid tilläggsbevill-
ningens utgörande, hafva vi likväl under för handen varande förhållan¬
den icke kunnat biträda utskottets förslag i denna del. En så utsträckt
lindring, som den utskottet förordat, har nemligen icke synts oss böra
ifrågakomma under annan förutsättning, än att en motsvarande förmån
beredes de små fastighetsegarne, och detta så mycket mindre som
lindringen enligt utskottets förslag skulle komma att åtnjutas icke
allenast af de för inkomst af arbete taxerade utan äfven af de för in¬
komst af kapital taxerade.
Då emellertid de förslag till beredande af lindring jemväl för de
mindre fastighetsegarne, som af oss inom utskottet framstälts, der¬
städes icke vunnit någon anslutning, hafva vi, oaktadt vi icke kunnat
godkänna de skäl, som deremot anförts, och hvilka väsentligen gått
derpå ut, att man i en fastighets större eller mindre taxeringsvärde
icke skulle ega någon lämplig utgångspunkt för bedömande af egarens
förmåga att bära, tilläggsbevillningeu, likväl, vid det förhållande att
dessa skäl vid den urtima riksdagen fått göra sig gällande, icke ansett
oss för närvarande med någon utsigt till framgång kuuna vidhålla
dessa förslag.
Under sådana förhållanden hafva vi emellertid funnit oss icke
kunna tillstyrka någon utsträckt lindring vid tilläggsbevillningens ut¬
görande utöfver hvad den urtima Riksdagen medgaf. För denna vår
åsigt hafva vi funnit stöd i den diskussion, som vid nämnda riksdag
egde rum inom Andra Kammaren och hvilken, enligt vår uppfattning,
nogsamt ådagalade, att kammaren endast af den orsak, att den ansåg
den då ifrågasatta tilläggsbevillningen vara en provisorisk åtgärd, som
måste tillgripas, medgaf, att vissa inkomsttagare erhölle befrielse från
denna bevillning utan att samma förmån bereddes fastighet-segare i
motsvarande ekonomiska ställning.
Intill dess genom revision af bevillningsförordningen sådana åt¬
gärder hunnit vidtagas, att alla, som eg a mindre förmåga att bära de
genom försvars- och skattefrågornas lösning uppkomna bördorna, er¬
hålla skälig lindring, synes det oss i alla händelser vara af stor vigt,
att undantag härifrån icke af Riksdagen göres för någon särskild klass
af skattskyldige.
15
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.
På grund af hvad vi sålunda anfört hafva vi ansett utskottet be¬
träffande den föreslagna tilläggsbevillningen hafva bort hemställa,
4:o
att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Maj:ts
proposition angående en särskild tilläggsbevillning för
år 1894 icke kunnat oförändrad bifallas, må såsom
bidrag till fyllande af statsverkets behof för år 1894
bevilja en särskild tilläggsbevillning af 4,400,000
kronor att, utan sammanblandning med bevillningen
af fast egendom samt af inkomst, på grund af nämnda
års bevillningstaxering utgå med en krona för be-
villningskrona å bevillningen af fast egendom samt
af inkomst, dock så, att de, hvilka för inkomst äro
taxerade till belopp, för hvilka jemlikt § 11 mom. 1
i gällande bevillningsförordning lindring i bevillnin¬
gen eger rum, skola, då inkomsten understiger 800
kronor från tilläggsbevillnings utgörande vara be¬
friade; börande denna tilläggsbevillning på enahanda
sätt som bevillning af fast egendom samt af inkomst
af vederbörande vid de under år 1895 infallande upp-
bördsstämmor uppbäras samt i behörig ordning redo¬
visas.
I öfverensstämmelse härmed hafva vi ansett den af utskottet
under 5:o gjorda hemställan bort hafva följande lydelse:
5:o
att Riksdagen må, med godkännande af nedan¬
stående förslag till förordning angående ifrågavaran¬
de tilläggsbevillnings utgörande, besluta, att denna
förordning skall till Kongl. Maj:t öfverlemnas med
anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes låta densamma till
allmän efterrättelse kungöra.
16
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.
Förordning
angående utgörande af en särskild tilläggsbevillning
för år 1894.
Svenska Folkets vid lagtima riksmöte i Stock¬
holm nu församlade ombud göre veleldigt, att Riks¬
dagen såsom bidrag till fyllande af statsverkets be¬
hof för år 1894 beviljat eu särskild tilläggsbevillning
af 4,400,000 kronor att, utan sammanblandning med
bevillningen af fast egendom samt af inkomst, på
grund af nämnda års bevillningstaxering utgå med
en krona för bevillningskrona å bevillningen af last
egendom samt af inkomst, dock så, att de, hvilka lör
inkomst äro taxerade till belopp, för hvilka jemlik!
§ 11 mom. 1 i gällande bevillningsförordning lindring
i bevillningen eger rum, skola, då inkomsten under¬
stiger 800 kronor, från tilläggsbevillnings utgöran¬
de vara befriade; börande denna tilläggsbevillning
på enahanda sätt som bevillning af fast egendom
samt af inkomst af vederbörande vid de under år
1895 infallande uppbördsstämmor uppbäras samt i be¬
hörig ordning redovisas»;
samt af herr S. M. Olsson:
»Då jag inom utskottet vidhållit den åsigt att befrielse från tilläggs-
bevillningen borde medgifvas ej blott för mindre iukomstbelopp utan
äfven för mindre fastigheter, kan jag icke biträda det beslut, hvartill
utskottet kommit.
Om det också kan vara en sanning, att det finnes egare af mindre
fastigheter, som i fråga om förmågan att der för utgöra bevillning hafva
en bättre ställning än de mindre inkomsttagarne, isynnerhet om dessa
skola taga sin inkomst af arbete eller enskild tjenst, så äro dessa
fastighetsegare dock endast undantag och utgöra i förhållande till det
stora hela ett fåtal. Jag är gerna villig medgifva, att man icke bör
befria sådana från skatt, som ega verklig förmåga att erlägga den; men
då man icke på annat sätt kan vinna befrielse för de små fastighets-
egarne, hvilkas förmåga i regeln torde vara mindre än till och med
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24. 17
de inkomsttagares, som äro lägst beskattade, så måste undantag göras
från hvad som är regel.
En blick på skatteregleringskomiténs tabeller visar, att undantagen
här i förhållande till det hela måste vara bra få; det finnes nemligen
öfver 200,000 fastigheter under 3,000 kronors taxeringsvärde, och hvar
och en bör lätt kunna bedöma, huru många det kan vara af dessa
fastigheters innehafvare, som kunna hafva stor skatteförmåga.
Man vill af det skäl, att Riksdagen icke velat befria eller med¬
gifva lindring åt de mindre fastighetsegarne från den allmänna bevill-
ningens utgörande, söka stöd för den åsigten, att de nu icke heller
skola befrias och att detta är Riksdagens uppfattning.
Jag tror emellertid, att man häruti tager fel, ty skälet till det
förra är helt naturligt det, att man anser de mindre fastighetsegarnes
inkomster i regeln ligga just så nära den punkt, der bevil!ningsafdraget
börjar lemna rum för beskattning, att något afdrag ej kunde komma
dem till godo; men då man nu vill utsträcka befrielsen för inkomst¬
tagare ända till 800 ja till och med 1,200 kronor, blifver förhållandet
ett annat. Jag för min del åtminstone kan icke gilla detta detta skäl
och vill derför hemställa,
att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Maj:ts
proposition angående en särskild tilläggsbevillning
för år 1894 icke kunnat oförändrad bifallas, såsom
bidrag till fyllande af statsverkets behof för år 1894
må bevilja en särskild tilläggsbevillning af 4,400,000
kronor att, utan sammanblandning med bevillningen
af fast egendom samt af inkomst, på grund af nämnda
års bevillningstaxering utgå med en krona för bevill-
ningskrona å bevillningen af fast egendom samt af
inkomst, dock så att de, hvilka för inkomst äro taxe¬
rade till belopp, för hvilka jemlikt § 11 mom. 1 i
gällande bevillningsförordning lindring i bevillningen
eger rum, skola, då inkomsten ej öfverstiger 800
kronor, vara från tilläggsbevillningens utgörande be¬
friade, samt, då inkomsten öfverstiger 800 men ej
1,400 kronor, erlägga tilläggsbevillning med endast
30 öre för bevillningskrona, och, då inkomsten öfver¬
stiger 1,400 kronor men ej uppgår till 1,800 kronor,
erlägga sådan bevillning med 60 öre för bevillnings-
Bih. till Iliksd. Prof. 1893. 5 Samt. 1 Afd. 21 Raft. 3
18
Bevillningsutskottets Betänkande B:o 24.
krona, samt de, hvilka äro skyldiga utgöra bevillning
af fast egendom skola, då egendomens uppskattade
värde ej öfverstiger 1,000 kronor, vara från tilläggs-
bevillningens utgörande befriade och, då värdet öfver¬
stiger 1,000 men ej 2,000 kronor, erlägga tilläggs-
bevillning med endast 30 öre för bevillningskrona
samt, då värdet öfverstiger 2,000 men ej 3,000 kroDor,
erlägga sådan bevillning med 60 öre för bevillnings¬
krona; börande denna tilläggsbevillning på enahanda
sätt som bevillning af fast egendom samt af inkomst
af vederbörande vid de under år 1895 infällande
uppbörd8Stämmor uppbäras samt i behörig ordning-
redovisas.
I öfverensstämmelse härmed har jag ansett den af utskottet under
5:o) gjorda hemställan bort hafva följande lydelse:
att Riksdagen må, med godkännande af nedan¬
stående förslag till förordning angående ifrågavarande
tilläggsbevillnings utgörande, besluta, att denna för¬
ordning skall till Kongl. Maj:t öfverlemnas med an¬
hållan att Kongl. Maj:t täcktes låta densamma till
allmän efterrättelse kungöra.
Förordning
angående utgörande af en särskild tilläggsbevillning
för år 18.94.
Svenska Folkets vid lagtima riksmöte i Stockholm
nu församlade ombud göre veterligt, att Riksdagen
såsom bidrag till fyllande af statsverkets behof för år
1894 beviljat eu särskild tilläggsbevillning af 4,400,000
kronor, att, utan sammanblandning med beviliningen
af fast egendom samt af inkomst, på grund af nämnda
års bevillningstaxering utgå med en krona för bevill¬
ningskrona å beviliningen af fast egendom samt af
inkomst, dock så att de, hvilka för inkomst äro taxe¬
rade till belopp, för hvilka jemlikt § 11 mom. 1 i
19
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.
gällande bevillningsförordning lindring i bevillningen
eger rum, skola, då inkomsten ej öfverstiger 800
kronor vara från tilläggsbevillningens utgörande be¬
friade, samt, då inkomsten öfverstiger 800 men ej
1,400 kronor, erlägga tilläggsbevillning med endast 30
öre för bevillningskrona, och, då inkomsten öfverstiger
1,400 kronor men ej uppgår till 1,800 kronor, erlägga
sådan bevillning med 60 öre för bevillningskrona, samt
de, hviska äro skyldiga utgöra bevillning ni fast egendom,
skola, då egendomens uppskattade värde ej öfverstiger
1,000 kronor, vara från tilläggningsbe vill ningens ut¬
görande befriade, och, då värdet öfverstiger 1,000 men
ej 2,000 kronor, erlägga tilläggsbevillning med endast
30 öre för bevillningskrona, samt, då värdet öfver¬
stiger 2,000 men ej 3,000 kronor, erlägga sådan be¬
villning med 60 öre för bevillningskrona; börande
denna tilläggsbevillning på enahanda sätt som bevill¬
ning af fast egendom samt af inkomst af vederbörande
vid de under år 1895 infallande uppbördsstämmor
uppbäras samt i behörig ordning redovisas.»
Herrar Treffenberg och J. Johansson hafva anhållit få antecknadt,
att de varit förhindrade att deltaga i behandlingen af de i förestående
betänkande förekommande frågor.
Rättelser
i bevillningsutskottets betänkande n:o 7.
Sid. 24 rad. 8 nedifrån står: till och med år 1903
läs: till och med år 1902
Sid. 24 rad. 6 nedifrån står: från och med början af år 1904
läs: från och med början af år 1903
Bih. till Jiihsä. Frat. 1893. 5 Sami
1 Afd. 7 Höft.
Rättelser
i bevillningsutskottets betänkande n:o 18
Sid. 11, rad. 18 uppifrån står: jordbruksfastigheten sålunda hittills
intagit,
läs: jordbruksfastigheten sålunda dittills
intagit,
Sid. 20 rad. 20 nedifrån står: nödig ett för rätt
läs: nödig för ett rätt
Sid. 30 rad. 4 nedifrån står: att Riksdagen måtte besluta att i
skrifvelsen
läs: att Riksdagen måtte besluta att i
skrifvelse
Sid. 43 rad. 12 uppifrån står: Vid punkterna l:o) 4:o) och 13:o) a)
läs: Vid punkterna l:o) a), 4:o) och 13:o)
Bih. till Riksd. Pro! 1893. 5 Sami. U Höft.
Rättelse
i bevillningsutskottets betänkande n:o 21
Sid. 11, rad. 15 uppifrån står: 3 till 5.
läs: 2 till 5.
Bill. till llilisd. Prof. 1893.
5 Sami.
1 Afd. 18 Häft.