Första Kammarens Tillfälliga U/skotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.
1
N:o 13.
Ank. till Biksd. kansli den 10 maj 1892, kl. 2 e. m.
i io 'o it. ■ ■ , ■'■■•A'
Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 6,
9
angående skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om
utfärdande af en särskild ordningsstadga för hafsfiske
vid rikets vestkust.
I fråga om hafsfiske innehåller fiskeristadgan den 29 juni 1852
efter dess nu gällande lydelse föreskrifter: — i §§ 1—10 om rättig¬
heten till fiske; — i §§ 18 och 33 angående förbud mot fiskens störande
genom skott eller annat buller; — i §§ 19 och 34 angående skydd för
fiskeredskap; i §§ 20 och 35 angående förbud mot fiskevattens skadande;
— i § 21 angående ordning vid idkande af samfäldt fiske; — i §§ 23
och 38 angående hummer- och ostronfiske; — och i §§ 27 och 40 an¬
gående anläggande af sillsalteri och trankokeri; hvarjemte åtskilliga
andra lagrum innefatta ansvarsbestämmelser.
§ 22 i samma stadga lyder i nedannämnda delar sålunda:
»Dessutom skall, då någon rättsegande det begär eller Konungens
befallningshafvande så nödigt aktar, för hvarje ort bestämmas:
a) under hvilka delar af året, med hänsigt till det ena eller andra
fiskslagets lektid, fisket efter samma Åskslag bör inställas;
b) det sätt, hvarpå fiske under tillåten tid bör ske, så ock med
hvad redskap, och huru denna, med iakttagande af hvad här ofvan i
allmänhet stadgats, bör vara beskaffad till storlek, maskor eller sam¬
mansättning i öfrigt;
c) hvad eljest till fiskets bevarande och upphjelpande kan tjena,
såsom bortskaffande af uppgrundningar i vattendragen och andra hin¬
der för fiskens gång;
De bestämmelser, som sagda äro, skola på det sättet tillväga-
bringas, att Konungens befallningshafvande, hvar i sitt län, å lämpliga
Bill. till Biksd. Prof. 1892. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 9 Haft. (N:o 13). 1
2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.
tider och ställen hålla sammanträden, hvartill kallas delegarne i fiske¬
vattnet, jemte kronoombud, om kronan eger del deri, kronans arren¬
dator och de fiskelag, som derstädes idka fiske; att de sålunda kal¬
lade, som komma tillstädes, yttra sig i ämnet; och att det, hvarom de
flesta sig förena, anses för de fiskandes öfverenskommelse.
Sådan öfverenskommelse, hvilken jemväl bör bestämma påföljd
för öfverträdelse deraf till högst 50 riksdalers böter, jemte förlust af
redskap och fångst, skall derefter pröfvas af Konungens befallnings¬
hafvande och, der den ändamålsenlig är, stadfästas. Finner Konungens
befallningshafvande öfverenskommelsen ej ändamålsenlig eller kan den
ej träffas,' meddele Konungens befallningshafvande då förordnande i
ämnet genom utslag, hvaröfver klagan må föras.» — —----
Herr A. V. Ljungman har uti en inom Andra Kammaren väckt
motion, n:o 197, föreslagit, att Andra Kammaren ville för sin del besluta,
att Riksdagen måtte i skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla om upphäf¬
vande af §§ 23, 27, 38 och 40 af fiskeristadgan samt om utfärdande i
samband dermed af en särskild, efter föregången saklig utredning och
fiskeriidkarnes hörande, utarbetad fiskestadga för hafsfisket vid rikets
vestkust.
Andra Kammarens tredje tillfälliga utskott har uti utlåtande n:o 6
(i samlingen n:o 18) hemstält,
att Andra Kammaren ville på det sätt bifalla
herr Ljungmans motion n:o 197, att Kammaren för
sin del beslutar att Riksdagen måtte i skrifvelse hos
Kongl. Maj:t anhålla om utfärdande efter fiskeriidkar¬
nes hörande af en särskild ordningsstadga för hafs¬
fisket vid rikets vestkust.
Sedan Andra Kammaren bifallit berörda hemställan, har jemlikt
63 § 3 mom. riksdagsordningen detta beslut genom utdrag af proto¬
kollet delgifvits Första Kammaren, som hänvisat ärendet till sitt andra
tillfälliga utskott.
3
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.
Motionen afser således, att alla föreskrifter, livilka erfordras för
hafsfisket vid rikets vestkust, skola sammanfattas i en särskild författ¬
ning; hvaremot Andra Kammarens beslut endast afser att genom Kongl.
Maj:ts åtgärd erhålla för hafsfisket vid vestkusten hufvudsakligen sådana
föreskrifter, som enligt § 22 fiskeristadgan kunna af länsstyrelsen med¬
delas. Motionen har således endast delvis af Andra Kammaren bifallits.
I den del, hvarom nu kan anses vara fråga, yttrar motionären:
»För hafsfisket vid rikets vestkust och i all synnerhet för »det
yppade ymniga sillfisket» derstädes är emellertid nödigt att nu, liksom
under föregående århundraden, jemte den allmänna fiskeristadgan er¬
hålla en egen särskild fiskeristadga för sig, hvilken kan lända till efter¬
rättelse med hänsyn till de talrika egendomliga förhållanden, som i
synnerhet sistnämnda fiske erbjuder. Under senast förra århundradet
utfärdades för hafsfisket vid rikets vestkust sådana särskilda stadgar
och reglementen åren 176-6 och 1774, hvarförutom kongl. komitéer för
dylika stadgars utarbetande tillförordnades åren 1773 och 1788.
Att den för ifrågavarande fiske behöfliga speciella lagstiftningen
icke står att vinna genom den befintliga fiskeriadministrationens för¬
sorg är tydligt nog genom det lindrigast sagdt. orimliga förslag till
sådan lagstiftning för bohuslänska sillfisket, som den 11 januari 1890
afgafs till Konungens befallningshafvande i Göteborg af tillsynings-
mannen vid Göteborgs och Bohus läns hafsfisken (Bill. till Riksd. prot.
1892. 1 saml. 2 afd. 2 band. 29 häft., sid. 3—13. Bohuslänsk fiskeri-
tidskrift, 1890, sid. 140—147), hvarför en hemställan till Kongl. Maj:t
om de för ändamålets vinnande nödiga åtgärdernas vidtagande äfven
torde vara behöflig.
De §§ i nu gällande allmänna fiskeristadga, som på grund af deras
blott vestkustens fiskerinäring afseende innehåll böra utsöndras från
den allmänna fiskeristadgan och öfverflyttas till den särskilda special¬
stadgan för allenast hafsfisket vid rikets vestkust, äro §§ 23, 27, 38
och 40, hvarförutom vid en sådan specialstadgas utarbetande naturligen
hänsyn måste tagas dertill, att äfven åtskilliga bestämmelser i den all¬
männa stadgan varda nödigt förbättrade eller med hänvisning till den
här föreslagna särskilda stadgan försedda.»
Andra Kammarens tredje tillfälliga utskott, som fann motionen i
hvad den afsåge §§ 23, 27, 38 och 40 i fiskeristadgan icke böra vinna
Riksdagens bifall, ansåg äfven, att behof ej förefunnes af en särskild
fiskeristadga för hafsfisket vid rikets vestkust, utan att det fast mer för
allmänheten vore beqvämare, om det endast funnes eu för så väl hafs-
som insjöfisket gällande gemensam allmän fiskeristadga och om endast
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N;o 2) Utlåtande N:o 13.
de nu för vestkusten med anledning af det befintliga rika sillfisket er¬
forderliga ordningsföreskrifterna samlades i en speciel ordningsstadga.
Härvid anförde utskottet vidare:
»Af den ofvan meddelade lydelsen af vissa delar af § 22 i 1852
års allmänna fiskeristadga framgår, att länsstyrelserna i Göteborgs och
Bohus län och Hallands län, hvar för sitt område, ega, derest de så för
godt finna, att efter fiskeriidkarnes i länen hörande utfärda bestämmel¬
ser rörande det sätt, hvarpå fisket bör ske. Bekant är ock, att läns¬
styrelsen i det förra af de båda länen vidtagit åtgärder i detta syfte
och att förslag till sådan ordningsstadga redan i mer än två år varit hvi-
lande hos densamma. Onekligen tala dock åtskilliga, enligt utskottets
åsigt, mycket kraftiga skäl mot ett sådant förfaringssätt för åstadkom¬
mande af en ordningsstadga för vestkustens hafsfiske, och utskottet an¬
för den nämnda länsstyrelsens åtgärder i detta afseende hufvud sakligast
för att påvisa, att behofvet. af en sådan ordningsstadga gjort sig gäl¬
lande inom det åt nämnda styrelses vård anförtrodda länet.
§ 22 är uppenbarligen affattad med tanke på insjöfisket, der i
allmänhet bestämda fiskeriegare finnas och der länsstyrelsen lätt kan
träda i förbindelse med dessa. Som bekant är deremot vestkustens
sillfiske sådant, att man endast undantagsvis kan tala om fiskerätt och
fiskeriegare och att den vigtigaste delen af nämnda fiske är öppet för
hvar och en af rikets inbyggare. Redan derutaf uppstå vissa svårig¬
heter vid tillämpningen af den 22:dra paragrafen. Ån skarpare fram¬
stå betänkligheterna mot detta tillvägagående, om man besinnar att
detta hafsfiske försiggår i en så ojemförligt större skala än de vanliga
insjöfiskena, att de bötesbelopp och andra straffbestämmelser, som en¬
ligt 1852 års stadga kunna af länsstyrelsen utfästas i af densamma ut¬
färdade bestämmelser, äro allt annat än lämpliga och såsom otillräck¬
liga ej skulle kunna åstadkomma med dem åsyftad verkan.
Vestkustens hafsfiske och särskildt dess sillfiske representera så
stora ekonomiska intressen, att det med allt fog kan ifrågasättas, om
det vore lämpligt att en länsstyrelse med den jemförelsevis knapphän¬
diga utredning, som af den kan åvägabringas, så djupt finge ingripa i
desamma, som fallet skulle vara, om en särskild stadga för hafsfisken
skulle af den utarbetas och utfärdas. Önskligt vore ock att likartade
bestämmelser i detta afseende blefve gällande för alla vestkustens län,
såsom i den stora sillfångsten intresserade. På dessa och än flere
grunder, som skulle kunna anföras, anser utskottet att, om en ordnings¬
stadga för hafsfiskena och särskildt för det nu för handen varande rika
sillfisket skulle utarbetas, det ej bör ske genom de särskilda länssty-
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13. 5
reiserna, utan genom Kongl. Maj:t, som lättare kan förfoga öfver till¬
räckligt sakkunnig utredning och som eger i sin magt att bättre lämpa
föreskrifterna efter förhållandenas kraf, än 1852 års stadga medger
lansstyrelserna.» 55
Första Kammarens andra tillfälliga utskott delar väl icke med-
kammarens tillfälliga utskotts misstro till länsstyrelsernas i Hallands
samt Goteborgs och Bohus län förmåga att meddela lämpliga föreskrif-
ter i förevarande afseende, för så vidt meddelandet af dessa föreskrifter
kan lalla inom länsstyrelsernas befogenhet, men anser hvad i öfrigt.
blifvit anfördt ådagalägga, att, derest för hafsfiske! vid rikets vestkust
erfordras bestämmelser utöfver hvad fiskeristadgan innehåller, sådana
b?lt?.n?m1elser skul]e lämpligare och med utsättande af mer verkande
påföljd kunna utfärdas af Kongl. Magt. Härvid må äfven erinras, att
i det af utsedda komiterade den 3 mars 1883 afgifna förslaget till ny
fiskeristadga i § 24 intagits den föreskrift, att der för viss ort särskilda
bestämmelser erfordras angående sådant fiske, hvilket är öppet för alla
rikets inbyggare, Kongl. Maj:ts befallningshafvande eller fiskeristyrelsen
tiar att derom göra framställning hos Kongl. Maj:t.
, „ \ en. sädan ordningsstadga, som de lokala myndigheterna synas
hafva funnit erforderlig, borde, bland annat, beträffande sillfisket inrym¬
mas stadganden för ordnande af förhållandena mellan de fiskande och
strandegarne samt mellan de fiskande inbördes och särskilt mellan dem
hvilka fiska med olika redskap (sättgarn och skilda slag af vadredskap).
Att bestämma och tydliga föreskrifter härutinnan skulle lända till båtnad
oi e näringsidkande samt lätta uppgiften för ordningens upprätthål¬
lare, torde icke kunna betviflas. r
Utskottet hemställer alltså,
att Första Kammaren måtte biträda Andra Kam¬
marens beslut.
Stockholm den 10 maj 1892.
På utskottets vägnar:
ROBERT DICKSON.
?err ^ Öländer har begärt få antecknadt, att han icke öfvervarit
ärendets behandling inom utskottet.
Bill. till Biksd. Prof. 18.92. 8 Samt. 2 Åfd. 1 Band. !) Häft.
2