Statsutskottets Utlåtande N:o 40.
1
N:o 40.
Ant till Riksd. kansli den 31 mars 1892, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
afskrifning af de å viss jord hvilande grundskatter in. m.
äfvensom inom Riksdagen väckta förslag i dithörande
ämnen.
(I. A.)
Kong]. Maj:t, som den 13 januari innevarande år till Riksdagen
aflat! t propositioner angående ändring i vissa delar af värnpligtslagen
den 5 juni 1885 och om ändring i förordningen den 14 september 1883
angående bevillning af fast egendom samt af inkomst, har i en först¬
nämnda dag den 13 sistlidne januari afgifven proposition (n:o 3), under
åberopande af bilagdt protokoll öfver finansärenden, föreslagit Riks¬
dagen att, för den händelse Riksdagen komme att bifalla omförmälda
proposition angående ändring i värnpligtslagen, i hvad densamma afsåge
förändrad lydelse af § 1, § 3 mom. 1, §§ 6, 27 och 28, § 33 mom. 2
och 3 samt §§ 34, 52 och 53 i nämnda lag och tillika antoge ej mindre
nyssnämnda proposition om ändring i förordningen angående bevillning
af fast^egendom samt af inkomst än ock ett af Kongl. Maj:t nämnda
dag på föredragning af statsrådet och chefen för landtförsvarsdeparte¬
mentet godkändt förslag om förstärkningar i landets nuvarande försvars¬
organisation, jemväl antaga följande
Bill. till lliksd. Prof. 1892. 4 Sami. 1 Afd. 20 Raft. fN:o 40 och 41). 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 40.
Lag
angående afskrifning af de å viss jord Kritande grundskatter och
hvad dermed eger sammanhang.
§ I-
•
De skatter och utlagor, som med tillämpning af bestämmelserna i
nådiga kungörelsen den 5 juni 1885 angående nedsättning i de på viss
jord hvilande grundskatter samt § 4 i nådiga förordningen angående
inlösen af skattefrälseräntor och kronotionde, som innehafves under
enskild eganderätt, blifvit nedsatta med trettio procent, skola afskrifvas
under loppet af tio^år, räknadt från och med år 1893. Afskrifningen
skall ega rum i sådan ordning, att, under iakttagande i tillämpliga delar
af föreskrifterna i berörda nådiga kungörelse, omförmälda skatter och
utlagor nedsättas från och med år 1893 med tjugu procent af det be¬
lopp, hvarå nedsättningen enligt kungörelsen den 5 juni 1885 beräk¬
nats, samt derefter från och med hvart och ett af åren 1894, 1896,
1898 och 1900 med ytterligare tio procent af nämnda belopp, hvarefter
återstoden af skatterna och utlagorna från och med år 1902 eftergifves.
§ 2.
I de fall att skattefrälseränta eller kronotionde icke varder till
statsverket inlöst förr än med 1893 års ingång eller derefter, bestäm¬
mes nedsättningen till enahanda procenttal af det belopp, hvarå enligt
nådiga kungörelsen den 5 juni 1885 nedsättningen skall beräknas, som
vid den tidpunkt, då nedsättningen bör ega rum, enligt nämnda kun¬
görelse och § 1 i denna lag är eftergifvet å de i berörda § omförmälda
skatter och utlagor.
§ 3.
Den till Sala bergslag förut utgående, men numera till statsverket
indragna grufvedrängshjelpen af hemman inom åtskilliga socknar i Vest-
manlands län skall afskrifvas i enahanda ordning med de i § 1 om¬
förmälda skatter och utlagor, dervid afskrifningen beräknas å det be--
lopp, hvarå den jemlikt nådiga brefven den 13 juli och den 25 novem¬
ber 1887 medgifna nedsättning af trettio procent egt rum.
Statsutskottets Utlåtande N:o 40.
3
§ 4.
Den ersättning, som jemlik^ nådiga kungörelsen den 3 februari
1888 bör utgå till egare af skattefrälsehemman, hvars skattefrälseränta,
ehuru varande åt den beskaffenhet, som afses i § 1 af nådiga förord¬
ningen den 11 september 1885, icke blifvit af statsverket inlöst, skall,
under iakttagande i öfrigt af bestämmelserna i nämnda kungörelse,
utgå från och med år 1893 med femtio procent, från och med år 1894
med sextio procent, från och med år 1896 med sjuttio procent, från
och med år 1898 med åttio procent och från och med år 1900 med
nittio procent af räntans belopp, beräknadt på sätt i samma kungörelse
föreskrifves, samt från och med år 1902 med en summa, motsvarande
räntans på nyssnämnda sätt beräknade hela belopp.
§ 5-
De ytterligare bestämmelser, som för tillämpning af föreskrifterna
angående grundskatternas afskrifning kunna finnas erforderliga, meddelas
af Konungen.
Statsutskottet, till hvars förberedande handläggning denna propo¬
sition blifvit öfverlemnad, har i sammanhang med densamma behandlat
jemväl nedannämnda, inom Riksdagens Andra kammare väckta motioner,
i hvad de afse nedsättning i de på viss jord hvilande grundskatter
samt dithörande frågor, nemligen:
motion n:o 139 af herr G. Eriksson i Mörviken m. fl., som före¬
slagit, att vissa af de utaf Kongl. Maj:t begärda anslagen till försvarets
stärkande måtte af Riksdagen bifallas endast under uttryckliga vilkor,
bland andra:
att grundskatterna jemväl afskrifvas på sätt och under den tid
Kongl. Maj:t i proposition n:o 3 till Riksdagen hemstält;
motion n:o 171 af herr J. Bratt ra. fl., som yrkat att — som
lösandet af härordning6frågan ej kunde ske annat än i förening med
grundskatteafskrifning och dermed sammanhängande frågor.— Riks¬
dagen för sin del, för den händelse de af motionärerne till innevarande
års Riksdag atgifna förslag angående såväl njr värnpligtslag som ny
härordning biföllos, måtte besluta den afskrifning af de å viss jord
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 40.
hvilande grundskatter m. m., som innehölles i Kongl. Maj:ts proposi¬
tion n:o 3 till innevarande års Riksdag.
I öfrigt är inom Andra Kammaren af herr E. Ersson i Arnebo
väckt motion (n:o 185) i ett ämne, som berör det ifrågavarande, nem¬
ligen derom, att den fortgående grundskatteafskrifningen jemväl måtte
tillämpas å lösesumman för hemmansräntor, som i anledning af upp¬
hörandet af rättsförhållandena mellan kronan och Sala bergslag skolat
uppdebiteras. Öfver denna motion kommer utskottet framdeles att af¬
gifva särskild! utlåtande; hvilket utskottet skolat härmed för Riksdagen
anmäla.
I ofvannämnda statsrådsprotokoll öfver finansärenden den 13 januari
1892 har statsrådet och chefen för finansdepartementet till en början
erinrat, att med fästadt afseende på den utvecklingsgång, försvars- och
skattefrågorna hittills genomlöpt, för närvarande icke borde ifrågasättas
annat, än att, samtidigt med det beslut fattades om genomförande af
det mått af personlig värnpligt, som under hvarje härordning minst
måste anses erforderligt, frågan om grundskatternas samt rustnings-
och roteringsbördans afskrifning bragtos till sin definitiva" lösning.
Likaså ansåge departementschefen, att, ehuru en öfver en längre period
utskräckt afskrifning skulle vara mindre känbar för statsverket, afskrif-
ningen likväl borde bringas till slut under loppet af en jemförelsevis
kort tidrymd. Det af Kongl. Maj:t för 1883 års Riksdag i ämnet fram¬
lagda förslag hade varit bygdt på en afskrifningsplan, enligt hvilken
grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären skulle successivt
försvinna under en tid af 37 år. Äfven frånsedt att afskrifningen af
de numera återstående 70 procenten af nämnda skatter och besvär
naturligtvis skulle kunna ega rum under en kortare tid än den år 1883
för eftergift af hela beloppet föreslagna, borde afskrifningsperioden be¬
stämmas väsentligen kortare än den i 1883 års afskrifningsplan förut¬
satta. Då sistnämnda år samtidigt med afskrifningsförslaget framlagts
ett förslag till härordning, enligt hvilket i bredd med afskrifningen af
rustnings- och roterings6m;ämi äfven de i rustningen och roteringen
innefattade prestationer skulle upphöra, medan nu icke ifrågasattes annat,
Statsutskottets Utlåtande A :o 40.
b
än att dessa fortfarande skulle, ehuru mot ersättning motsvarande deras
uppskattade värde, oförändradt utgöras, läge redan häri ett skäl för
åsigten, att afskrifningstiden nu kunde sättas kortare. Men härtill
komme såsom ett ytterligare och hufvudsakligt skäl, att, då det ansetts
af största vigt, att den föreslagna utsträckningen till 90 dagar af be-
väringens vapenöfningar komme till fullt genomförande så fort sig göra
läte eller redan under loppet af år 1894, det syntes påkalladt, att äfven
skattefrågan erhölle sin definitiva lösning inom så kort tid, som med
statsverkets kraf kunde finnas förenligt. Uppenbarligen kunde eftergiften
af grundskatternas samt rustnings- och roteringsbesvärens hela åter¬
stående belopp icke utan allt för stora olägenheter för statsverket ega
rum redan inom utgången af samma tid, som blifvit föreslagen för den
utsträckta värnpligtens genomförande, men deremot borde hinder icke
möta för afskrifningens 'fullbordande under loppet af tio år, räknadt
från och med år 1893. En afskrifning under denna tidrymd af den
qvarvarande återstoden af de ifrågavarande skatterna och besvären
kunde nemligen icke anses öfverstiga statens finansiella förmåga eller
vara egnad att åstadkomma sådana rubbningar i budgeten, att der¬
igenom befordrandet af andra vigtiga statsändamål skulle äfventyras.
Grundskatternas afskrifning under nuvarande förhållanden vore,
enligt hvad departementschefen vidare yttrat, en vida mindre ingripan¬
de åtgärd, än den för några årtionden tillbaka skulle varit. Åt samt¬
liga statsinkomster hade grundskatterna år 1850 utgjort 25,7 9 procent,
år 1860 20 procent, år 1870 14,11 procent och år i880 7,54 procent.
Efter den år 1885 skedda 30 procent-afskrifningen utgjorde grundskatten,
upptagen till det belopp, hvarmed densamma enligt rikshufvudboken
för år 1890 samma år influtit, eller 4,172,130 kronor 7 öre, allenast
4,5 9 procent af statens samtliga inkomster nämnda år; och fäste man
sig vid det belopp af grundskatterna, hvilket enligt de i kongl. kun¬
görelsen den 5 juni 1885 innefattade grunder skulle förekomma till af¬
skrifning, eller 3,223,373 kronor 51 öre, utgjorde detta endast 3,5 4
procent af nämnda inkomsters hela belopp. Utom grundskatten skulle
staten visserligen mista eu årlig tillgång, motsvarande årliga värdet af
den ännu icke afskrifna delen af rustnings- och roteringsbesvären, eller
i rundt tal omkring 3,458,000 kronor, men på den utvecklingspunkt,
hvartill budgeten numera hunnit, kunde svårligen sägas, att en under
loppet af tio år företagen skattereglering, som medförde, att staten måste
beredas ersättning för en efter hand minskad årlig tillgång, uppgåen¬
de vid de tio årens slut till omkring 6,700,000 kronor, innebure något
i och för sig afskräckande. Med säkerhet kunde antagas, att stats¬
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 40.
inkomsterna, särskildt skogsmedlen och jernvägstrafikmedlen, äfven
under nästa årtionde skulle komma att stiga. Utan tvifvel borde jem¬
väl, i den män de under senare åren på postväsendets område genom¬
förda stora förbättringar hunnit medföra alla med dem afsedda verk¬
ningar, ett väsentligen ökadt öfverskott af postmedel kunna för stats¬
verket påräknas, utan att allmänhetens intresse deraf behöfde blifva
lidande. På sätt Riksdagen i sin skrifvelse den 13 maj 1891 angående
regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel anfört,
borde jemväl den tidpunkt numera icke vara aflägsen, då öfverskottet
å telegrafinkomsterna, hvilket allt hitintills uteslutande användts för
telegrafverkets utveckling och förbättring, kunde disponeras för stats-
regleringen. Om grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvä-
ren vid årtiondets slut qvarstode, komme de sålunda efter all anledning
att utgöra en ännu mindre qvotdel af statens årliga tillgångar än för
närvarande. Mot stegringen i statsinkomster komme visserligen gifvet-
vis att svara en stegring i statsutgifter, och särskildt vore en sådan
att förvänta på grund af de ökade kostnaderna för försvaret. Natur¬
ligt vore derför, att i ersättning för de genom afskrifningen upphörda
skatterna och besvären nya skattekällor måste uppsökas, men härvid
borde dock beaktas, att, medan grundskatterna samt rustnings- och
roteringsbesvären för staten representerade väsentligen stillastående
värden, komme deremot antagligen de skatter, hvarmed de skulle er¬
sättas, till större delen att vara af den natur, att de, i mån som landets
folkmängd och välmåga komme att tillväxa, tillförde statsverket alltjemt
stegrade inkomstbelopp. Det syntes derför icke oundgängligt, att man
redan från början uppstälde en fullständig beräkning, enligt hvilken de
afskrida beloppen exakt motsvarades af enahanda belopp i form af andra
skattetitlar, men departementschefen ville i korthet beröra den inverkan,
som åtgärderna för försvarets stärkande och grundskatternas samt
rustnings- och roteringsbördans afskrifning skulle komma att utöfva på
de närmaste årens statsregleringar, samt dervid afgifva yttrande i fråga
om de nya skattekällor, som till fyllande af det ökade statsbehofvet
lämpligen borde kunna anlitas.
Förutom en af afskrifningsåtgärden föranledd förändring i belop¬
pet af bevillningen för jordbruksfastighet har departementschefen, hvad
angår de skattetitlar, hvilka eljest kunde ifrågakomma att anlitas för
de nya statsbehofvens fyllande, särskildt såsom de hvilka närmast erbjuda
sig, omförmält införandet af beskattning på maltdrycker och utveckling
af stämpelskatten; och tillåter sig utskottet, till undvikande af för stor
Statsutskottets Utlåtande N:o 40.
7
vidlyftighet, hänvisa till hvad departementschefen (sid. 10—19) i sådant
hänseende anfört.
Härefter har departementschefen (sid. 19—23) lemnat redogörelse
för de föreslagna försvars- och afskrifningsåtgärdernas inverkan på
statsregleringarna för åren 1893 och 1894, till hvilken redogörelse,
utskottet likaledes får hänvisa.
Om man sammanfattade hvad departementschefen i berörda hän¬
seenden anfört, kunde, enligt departementschefens mening, deraf dragas
den slutsats, att de föreslagna åtgärderna för försvaret och ekatte-
regleriDgen icke ur synpunkten af statsverkets förmåga att bära de¬
samma borde möta betänklighet. Nya skatter för deras genomförande
kräfdes, och i sakens natur läge, att dessa skatter icke kunde införas
utan att varda på flera håll känbara. För tryggande af fäderneslan¬
dets sjelfständighet vore likväl den föreslagna utsträckningen af värn-
pligten och öfriga för försvarets stärkande föreslagna åtgärder af den
ingripande vigt, att departementschefen hyst den fasta tillförsigt, att de
uppoffringar, som blefve nödvändiga, icke skulle befinnas för stora i
förhållande till betydelsen af det mål, för hvars vinnande de åtoges.
Hvad beträffar sättet för verkställandet af grundskatternas samt
rustnings- och roteringsbördans afskrifning, borde, enligt departements¬
chefens mening, afskrifningsåtgärden till fullo genomföras under loppet
af tio år, räknadt från och med år 1893. Då emellertid den förhöjning
i bevillningen för jordbruksfastighet, som i sammanhang med afskrif-
ningen borde ega rum, lämpligen borde till sin fulla utsträckning in¬
träda redan från och med nyssnämnda år, ansåge departementschefen
häraf böra följa, att afskrifningsprocenten under de första åren af
tioårsperioden sattes något högre, än efter en likformig fördelning af
afskrifningen öfver nämnda tidrymd skulle på samma år belöpa. Af-
skrifningen syntes derför böra ordnas på sådant sätt, att af de 70
procent, som af de ifrågavarande skatterna och besvären återstode, 20
procent afskrefves år 1893 och 10 procent år 1894, samt att afskrif¬
ningen derefter fortginge med 10 procent hvart annat år, då densamma
blefve bragt till slut från och med .år 1902. Vidare ansåge departe¬
mentschefen syftet med den ifrågasatta afskrifningsåtgärden med nöd¬
vändighet förutsätta, att den föreslagna afskrifningsplanen redan nu
gjordes till föremål för definitivt beslut, och att åt densamma följakt¬
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 40.
ligen, hvad såväl grundskatterna som rustnings- och roteringsbesvären
beträffade, gåfves egenskapen af lag.
Då den nu ifrågasatta åtgärden innefattade ett slutligt genom¬
förande af den grundskatteafskrifning, hvartill början gjorts år 1885,
vore häraf en följd, att de särskilda slag af skatter och utlagor, hvilka
jemlikt kungörelsen den 5 juni 1885 angående nedsättning i de på
viss jord hvilande grundskatter samt vissa andra derefter meddelade
stadganden blifvit nedsatta med 30 procent, borde utgöra föremål äfven
för denna afskrifningsåtgärd. Yisser^Sen skulle kunna ifrågasättas att
utsträcka afskrifningen äfven till vissa grundskattebelopp, hvilka icke
berörts af 1885 års afskrifning, nemligen till de belopp, som vore
anordnade rusthåll och rotar, innehafvare af militieboställen, båtsmans-
indelningen, lots- och fyrinrättningen, gästgifvare, färjor och färjekarlar
eller hvilka utgjorde ersättning för jordförluster i följd af kanal- och
väganläggningar. Dessa grundskattebelopp inginge i den å riksstatens
inkomstsida upptagna titeln grundskatt, men affördes åter såsom »fri¬
heter» å riksstatens utgiftssida under vederbörande utgiftstitlar, hvar¬
för någon inbetalning till statsverket eller utbetalning från detsamma
af dessa belopp i verkligheten icke egde rum. Då Kongl. Maj:t till
1883 års Riksdag afgaf förslag till afskrifning af grundskatterna samt
rustnings- och roteringsbesvären, föreslog Kongl. Maj:t, att dessa grund¬
skattebelopp skulle med ingången af år 1884 ur jordeböcker och räken¬
skaper uteslutas. År 1885 deremot, då Kongl. Maj:t föreslog en en¬
dast partiel afskrifning af grundskatterna samt rustnings- och roterings¬
besvären, ansåg Kongl. Maj:t förändring i de ifrågavarande anord¬
ningarna icke böra ega rum. Med en fullständig afskrifning af grund¬
skatterna borde visserligen följa, att icke de ifrågavarande frinjutna
räntorna, hvilka vore af enahanda natur med de till afskrifning före¬
slagna, skulle qvarstå i jordeböckerna. Beträffande de ytterst fåtaliga qvar-
varande militieboställena borde med förändringens vidtagande emeller¬
tid utan olägenhet kunna anstå till boställenas indragning till stats¬
verket, då bestämmelsen i mom. 5 af kungörelsen den 5 juni 1885 å
dem blefve tillämplig, och grundskattebeloppen sålunda komme att för¬
svinna. Flertalet af öfriga ofvan omförmälda friheter skulle visserligen,
under förutsättning af bifall till förslaget om grundskatternas afskrif¬
ning, kunna ur jordeböcker och räkenskaper uteslutas med år 1893,
men då denna åtgärd dels inverkade på beloppet af åtskilliga under
särskilda hufvudtitlar i riksstaten upptagna anslag, dels, åtminstone
hvad de till beloppet ojemförligt största posterna beträflade, inskränkte
sig till en enkel bokföringsfråga, syntes åtgärden lämpligen kunna före¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 40.
9
tagas i sammanhang med en kommande statsreglering, hvarvid tillika
erbjöde sig tillfälle att föreslå de åtgärder, hvilka efter skedd utred¬
ning kunde finnas böra i afseende på ett eller annat af de ifrågava¬
rande anklagen särskildt vidtagas.
Uti åberopade kungörelse af den 5 juni 1885 förordnades, bland
annat, att uti den kronan behållna grundskatt å hemman och lägen¬
heter af skatte eller frälse natur, å sådana hemman och lägenheter af
krono natur, som enligt dittills gällande föreskrifter kunde till skatte
köpas, å ecklesiastikstatens boställen samt å hemman och lägenheter,
som innehades af enskildt verk, menighet eller inrättning, likasom ock
uti presternas utlagor nedsättning skulle, med vissa undantag, ega
rum med trettio procent af grundskattens eller utlagornas belopp,
hvilken nedsättning skulle inträda från och med år 1886, äfvensom
att enahanda nedsättning skulle ega rum beträffande drängespanmålen
och hjelpedagsverkena i Färentuna härad af Stockholms län, till stats¬
verket ingående afgäld för upphörd arbets- eller hofveriskyldighet,
samt arbets- eller hofveriskyldighet, som ännu utgjordes till någon
statens egendom.
Enligt den utredning om grundskatteus dåvarande belopp, som
meddelats i det vid den till 1885 års Riksdag aflåtna proposition an¬
gående statsverkets tillstånd och behof bifogade utdrag af protokollet
öfver finansärenden den 12 januari samma år, utgjorde grundskatten
då, efter vidtagande af åtskilliga i statsrådsprotokollet omförmälda ute¬
slutningar och omflyttningar ................................. kronor 5,450,554: 3 2
Från lindring i grund¬
skatten skulle undantagas
dels kronan behållna räntor
och kronotionde af statens •
utarrenderade egendomar samt
af militie- och civilboställen
äfvensom af skogsområden,
hvilka voro upplåtna sågver¬
ken i de norra länen i ersätt¬
ning för privilegierad stock¬
fångst, och af tills vidare upp¬
låtna slåtter- m. fl. lägenheter
samt strömfall med tillhörande
utmål, hvilka räntor och krono-
Transport kronor 5,450,554: 3 2
Bill. till TUksd. Birot. 1802. 4 Smil. 1 Afd. 26 Väft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 40.
Transport kronor 5,450,554: 3 2
tionde förslagsvis beräknades
till ,..............................................
dels. och, på sätt redan blif¬
va erinradt, följande anord¬
nade rånte- och kronotionde-
belopp, nemligen:
kronor
37,000:
å fjerde hufvudtiteln:
friheter,
af rusthåll och
innehafvare
len,..............
som åtnjutas
rotar samt
af militiebostäl-
817,000:
å femte hufvudtiteln:
båtsmansindelningens fri¬
heter, 75,500 kronor, samt
de friheter, som åtnjutas af
lots- och fyrinrättningen, 405
kronor, eller tillsammans ......
75,905: —
ä sjette hufvudtiteln:
friheter, som medgifvits
gästgifvare, färjor och färje¬
karlar samt för jordförluster
genom kanal- och vägaulägg-
ningar, sammanlagdt............... „ 8,220: —
Efter afräkning af‘dessa rånte- och krono-
tiondebelopp, utgörande ..........................................
kronor 938,125: —
qvarstode såsom grundskatt, hvarå nedsättning
borde ega rum ...............................................................
och då detta belopp minskades med trettio procent
eller ...............................................................................
återstod e........................................................................
hvadan med tillägg af ofvannämnda från skatte-
nedsättningen undantagna belopp ...........................
kronor 4,512,429: 32
1,353,728: so
n
kronor
3,158,700:
52
938,125: —
grundskatten komme att uppgå till ........................ kronor
och hade denna statsinkomst upptagits i rundt tal med
nor i så väl 1886 som 1887 årens riksstater.
4,096,825: 52;
4,097,000 kro-
Statsutskottets Utlåtande N:o 40.
11
I sammanhang med den af Riksdagen år 1887 beslutade upp¬
lösning, räknad t från den 1 januari 1888, af det då bestående rätts¬
förhållandet mellan kronan och Sala bergslag, hade jemlikt blefven
den 13 juli och den 25 november 1887 den under benämning grufve-
drängshjelp af hemman inom åtskilliga socknar af Vestmanlands län
till bergslaget dittills utgångna afgift blifvit indragen och, efter det
hjelpen enligt grunderna i kongl. förordningen den 23 juli 1869 an¬
gående förändring af grundräntor och kronotionde blifvit i penningar
omsatt, från och med år 1888 med trettio procent nedsatt. Med af¬
seende å den härigenom uppkommande tillökning i grundskatten hade
denna inkomsttitel blifvit i 1888 års riksstat upptagen med ett till
4,100,000 kronor afrundadt belopp.
Genom kongl. förordningen den 11 september 1885 och kongl.
kungörelsen den 13 juli J887 hade stadgats, bland annat, att skatte-
frälseräntor och kronotionde, som innehades under enskild eganderätt,
samt arbets- och hofveriskyldighet till skattesåld kronoegendom skulle,
derest anbud derom af vederbörande egare framstäldes inom utgången
af år 1888, för statsverkets räkning på vissa vilkor inlösas, samt att
inlösta räntor och kronotionde skulle med iakttagande af de beräknings¬
grunder, som gälde för utgörande af kronans räntor och tionde näst
före utfärdandet af kongl. kungörelsen den 11 maj 1855 angående de
i ordinarie räntan ingående persedlars omsättning och förenkling, om¬
sättas enligt föreskrifterna i nämnda kungörelse och förordningen den
23 juli 1869 samt till statsverket utgöras för tiden från räntornas och
kronotiondens indragning, hvarvid för desamma skulle gälla enahanda
bestämmelser som för annan till staten utgående grundskatt.
Vid 1888 års riksdag hade antagits, att skattefrälseräntor skulle
vid 1888 års utgång vara inlösta för åtminstone 3,000,000 kronor, samt
att statsverkets behållna inkomst af inlösta dylika räntor m. m. skulle,
efter föreskrifven omsättning samt minskning med trettio procent, upp¬
gå till omkring 60,000 kronor; och då grundskatten, enligt hvad stats¬
kontoret hade upplyst, år 1886 uppgått, till 4,124,615 kronor 22 öre,
hade densamma i riksstaten för år 1889 blifvit upptagen med ett denna
summa., ökad med nyssnämnda 60,000 kronor, motsvarande belopp eller
i jemnadt tal 4,185,000 kronor, med hvilket belopp densamma äfven
i 1890, 1891 och 1892 årens riksstater vore upptagen; och hade stats¬
kontoret i sin den 7 december 1891 afgifna berättelse angående stats¬
verkets inkomster föreslagit denna beräknings bibehållande jemväl för
år 1893.
Enligt hvad förut blifvit förmäldt, hade den del af grundskatten,
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 40.
hvarå nedsättning enligt kungörelsen den 5 juni 1885 skulle ega rum,
utgjort................................................................................ kronor 4,512,429: 32.
Om, till följd af här ofvan omförmälda för¬
ändringar, härtill lades dels den från och med
år 1888 till statsverket indragna s. k. grufve-
drängshjelpen, omsatt i penningar enligt förord¬
ningen den 23 juli 1869 ......... kronor 6,689: 9 7
samt dels inlösta skattefrälse-
räntor m. m., beräknade att efter
nedsättning med trettio procent
uppgå till ett årsbelopp af om¬
kring 60,000 kronor, men här
utan iakttagandeaf dylik minsk¬
ning upptagna med .................. „ 85,700:— „ 92,389: 9 7
uppkomme samma grundskatt, hvarå ytterligare
afskrifning kunde komma att ega rum .................. kronor 4,604,819: 2 9
Sjuttio procent å denna summa utgjorde ... ,, 3,223,373: 51
hvilket tal alltså betecknade det grundskattebelopp,
hvilket nu borde ifrågakomma till afskrifning.
Tjugu procent åter å omförmälda summa ... „ 4,604,819: 2 9
motsvarade....................................................................... „ 920,963:8 6
utgörande det belopp, hvarmed enligt den föreslagna afskrifningsplanen
grundskatten borde från och med år 1893 nedsättas.
Om från den af statskontoret föreslagna beräkningen för år 1893
e^er ................................................................................ kronor 4,185,000: —
droges nyssnämnda........................................................ „ 920,963: 8 6
återstode .......................................................................... kronor 3,264,036: 14
eller i rundt tal 3,264,000 kronor.
På grund af föreskriften i § 4 af förordningen den 11 september
1885, att inlösta räntor och kronotionde skulle omsättas i penningar
och till statsverket utgöras för tiden från räntornas och kronotiondens
indragning, hvarvid för desamma skulle gälla enahanda bestämmelser
som för annan till staten utgående grundskatt, hade såsom nämnts
ifrågavarande rånte- och tiondebelopp blifvit med 30 procent nedsatta,
likasom ock den vidare nedsättning, som kunde varda å grundskatterna
i allmänhet medgifven, utan ytterligare föreskrift blefve å dem tillämp-
lig, hvarvid allenast borde meddelas bestämmelse i syfte, att å räntor
och tionde, som blifvit inlösta så sent, att nedsättningen inträdde först
med 1893 års ingång eller derefter, nedsättningen skulle omedelbart
Statsutskottets Utlåtande N:o 40.
13
ega rum med det procenttal, som å öfriga grundskatter vore eftergifvet.
Jemlikt § 5 i förordningen den 11 september 1885, jemförd med mom.
12:o b) i kungörelsen den 5 juni samma år, egde med den afgäld,
som skulle utgöras i stället för inlöst arbets- eller hofveriskyldighet,
enahanda förhållande rum som med nyssnämnda räntor och tionde.
I sammanhang härmed borde likväl erinras, att jemlikt kungörel¬
sen den 3 februari 1888 egare af skattefrälsehemman, hvars skatte-
frälseränta, ehuru varande af den beskaffenhet, som afsåges i § 1 af
förordningen den 11 september 1885, icke blifvit af statsverket inlöst,
förklarats berättigad att af statsmedel erhålla ersättning med 30 procent
af denna ränta, samt att enahanda skäl, som föranledt detta medgif¬
vande, talade derför, att ersättning motsvarande den ytterligare grund-
skatteeftergift, som nu vore i fråga, blefve egare af dylikt hemman
beredd; och ansåge departementschefen alltså Riksdagens bifall härtill
böra inhemtas.
Att under afskrifningstiden eller derefter nytt, åsättande af grund¬
skatt eller utlaga af de slag, som nu föresloges till afskrifning, icke
borde ega rum, vore gifvet. Ett beslut i sådant syfte borde emellertid
föregås af en revision af de författningar, som innehölle bestämmelser
rörande skattläggning, hvilken revision kräfde icke obetydlig tids¬
utdrägt. Med meddelandet af de erforderliga föreskrifterna i ämnet
syntes ock departementschefen utan olägenhet kunna någon tid anstå,
då de fall, i hvilka skattläggning förekomme, numera vore jemförelse¬
vis sällsynta.
I öfverensstämmelse med det förfarande, som iakttogs vid 1885
års partiella grundskatteafskrifning, borde Riksdagen uppdraga åt Kongl.
Maj:t att meddela de ytterligare bestämmelser, som för tillämpning af
föreskrifterna angående grundskatteafskrifningen kunde finnas erfor¬
derliga.
I enlighet med den uppfattning, som förut af statsutskottet ut¬
talats i förevarande ämne, anser utskottet ej allenast att en nedsätt¬
ning i grundskatterna icke bör ega rum utan motsvarande lindring i
rustnings- och roteringsbesvären, utan äfven att dessa båda skattefrågor
blifvit oskiljaktigt sammanbundna, förutom med hvarandra, jemväl med
försvarsfrågan. Nu föreligger ej heller något förslag om skattelindringar
i förenämnda hänseenden oberoende af frågan om försvarsväsendets
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 40.
stärkande. Vid sådant förhållande är nu att tillse, huruvida samtliga
dessa frågor må kunna samtidigt vinna en, så vidt möjligt är, tillfreds¬
ställande lösning.
1 särskildt utlåtande har utskottet — som det ej tillkommit att
yttra sig om Kongl. Maj:ts i syfte af försvarets stärkande aflåtna proposi¬
tion om ändringar i värnpligtslagen af den 5 juni 1885 eller om Kongl.
Maj:ts af de ifrågasatta skattelindringarna betingade förslag till ändring
i förordningen den 14 september 1883 angående bevillning af fast
egendom samt af inkomst — hemstält om Riksdagens bifall till åt¬
skilliga åtgärder till ordnande af landtförsvaret; och likaledes afgifver
utskottet särskildt utlåtande angående lindring i rustnings- och roterings-
besvären.
Hvad nu beträffar grundskattefrågan, har utskottet, som saknar
anledning att ingå i närmare granskning af denna vidlyftigt afhandlade
fråga, förestält sig, att de förhållanden, som under nästlidet års riks¬
dag af utskottet aneågos både möjliggöra och påkalla den då af Kongl.
Maj:t föreslagna afskrifningen, fortfarande göra sig gällande, hvadan
utskottet funnit sig böra tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts nu före¬
liggande förslag angående afskrifning af de å viss jord hvilande grund¬
skatter, hvilket förslag öfverensstämmer med det af Kongl. Maj:t för
1891 års Riksdag framlagda.
Vidhållande åsigten om att samtliga dessa nu berörda frågor
böra ställas i oskiljaktigt sammanhang med hvarandra, derom jemväl
de i ämnet afgifna motionerna synas öfverensstämma, får utskottet
alltså hemställa:
Å) att Riksdagen, för den händelse kamrarne
med sammanstämmande beslut dels bifalla Kongl.
Maj:ts den 13 januari 1892 till Riksdagen aflåtna
propositioner angående ändring i värnpligtslagen, i
hvad densamma afser förändrad lydelse af § 1, § 3
mom. 1, §§ 6, 27 och 28, § 33 mom. 2 och 3 samt
§§ 34, 52 och 53 i nämnda lag, och om ändring i
förordningen den 14 september 1883 angående bevill¬
ning af fast egendom samt af inkomst, dels ock i
hufvudsak godkänna det af utskottet i utlåtande n:o
39 framlagda förslag angående ordnande af landt¬
försvaret, må — under förutsättning af motsvarande
lindring i rustnings- och roteringsbesvären — antaga
följande
Statsutskottets Utlåtande N:o 40.
15
Lag
angående afskrifning af de å viss jord Infilande
grundskatter och livad dermed eger sammanhang.
§ L
De skatter och utlagor, som med tillämpning
af bestämmelserna i nådiga kungörelsen den 5 juni
1885 angående nedsättning i de på viss jord hyllande
grundskatter samt § 4 i nådiga förordningen angående
inlösen af skattefrälseräntor och kronotionde, som
innehafves under enskild eganderätt, blifvit nedsatta
med trettio procent, skola afskrifvas under loppet af
tio år, räknadt från och med år 1893. Afskrifningen
skall ega rum i sådan ordning, att, under iakttagande
i tillämpliga delar af föreskrifterna i berörda nådiga
kungörelse, omförmälda skatter och utlagor nedsättas
från och med år 1893 med tjugu procent af det be¬
lopp, hvarå nedsättningen enligt kungörelsen den 5
juni 1885 beräknats, samt derefter från och med hvart
och ett af åren 1894, 1896, 1898 och 1900 med ytter¬
ligare tio procent af nämnda belopp, hvarefter åter¬
stoden af skatterna och utlagorna från och med år
1902 eftergifves.
§ 2.
I de fall att skattefrälseränta eller kronotionde
icke varder till statsverket inlöst förr än med 1893
års ingång eller derefter, bestämmes nedsättningen
till enahanda procenttal af det belopp, hvarå enligt
nådiga kungörelsen den 5 juni 1885 nedsättningen
skall beräknas, som vid den tidpunkt, då nedsätt¬
ningen bör ega rum, enligt nämnda kungörelse och
§ 1 i denna lag är eftergifvet å de i berörda § om¬
förmälda skatter och utlagor.
§ 3.
Den till Sala bergslag förut utgående, men nu¬
mera till statsverket indragna grufvedrängshjelpen af
hemman inom åtskilliga socknar i Vestmanlands län
skall afskrifvas i enahanda ordning med de i § 1 om-
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 40.
förmälda skatter och utlagor, dervid afskrifningen be¬
räknas å det belopp, hvarå den jemlikt nådiga brefven
den 13 juli och den 25 november 1887 medgifna ned¬
sättning af trettio procent egt rum.
§ 4.
Den ersättning, som jemlikt nådiga kungörelsen
den 3 februari 1888 bör utgå till egare af skattefrälse-
hemman, hvars skattefrälseränta, ehuru varande af den
beskaffenhet, som afses i § 1 af nådiga förordningen
den 11 september 1885, icke blifvit af statsverket in¬
löst, skall, under iakttagande i öfrigt af bestämmel¬
serna i nämnda kungörelse, utgå från och med år
1893 med femtio procent, från och med år 1894 med
sextio procent, från och med år 1896 med sjuttio
procent, från och med år 1898 med åttio procent och
från och med år 1900 med nittio procent af räntans be¬
lopp, beräknadt på sätt i samma kungörelse föreskrifves,
samt från och med år 1902 med en summa, motsvarande
räntans på nyssnämnda sätt beräknade hela belopp.
§ 5.
De ytterligare bestämmelser, som för tillämpning
af föreskrifterna angående grundskatternas afskrifning
kunna finnas erforderliga, meddelas af Konungen.
Ii) att herr Erikssons m. fl. förenämnda motion
i denna del och herr Bratts ofvannämnda motion
icke må till någon Riksdagens vidare åtgärd föran¬
leda.
Stockholm den 31 mars 1892.
På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Ileserv ationer:
af herr H. P. P Tamm: »Mot utskottets förslag nödgas jag äfven
detta år afgifva min reservation på samma grunder, som vid föregående
Statsutskottets Utlåtande N:o 40.
17
riksdagar. Genom förslagets antagande sker nemligen en så stor om¬
hvälfning i vår statsekonomi, att mig förefaller nödvändigt, att, då man
åtager sig nya utgifter och afskrifver millioner från ett förmögenhetsobjekt,
beslut samtidigt borde fattas om hvilka förmögenhetsskatter i stället böra
införas, på det att detta ej må lemuas åt framtiden och då möjligen
framkalla slitningar och vådor i ekonomiskt, politiskt och socialt hän¬
seende — till fara för samhällets lugna utveckling»;
af herrar A. Persson, G. Eriksson, P. Ersson, O. Jonsson, I. Lytt-
kens, P. Pehrson och C. Persson: »Under åberopande af de skäl, vi uti
särskild reservation vid frågan om utskottets förslag angående ordnandet
af landtförsvaret anfört, och då vi fortfarande hysa den uppfattning, att
den inom Riksdagen ofta uttalade mening, att skattefrågorna, i hvad de
afse såväl de å viss jord hvilande grundskatter m. m. som rustnings-
och roteringsbesvären, böra samtidigt och likställigt vinna sin slutliga
lösning, få vi härmed anmäla vår reservation emot utskottets förslag
att tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts förevarande framställning, i synner¬
het som densamma skett endast under förutsättning af bifall till andra
af Kongl. Maj:t gjorda förslag angående värnpligtens utsträckning och
anslags beviljande för försvarets förstärkning m. m.»;
af herrar S. G. von Frusen och Ollas A. Ericsson.
Herr P. Andersson har begärt få antecknadt, att han icke del¬
tagit i förstående ärendes slutbehandling inom utskottet.
in ‘ ■ i : ■' hi-v. ■<!. •: ' ; <: .t. ■.. ■, 3 ; iV, . ;
Bill. till Jtiksd. Prot. 1H92. 4 Sand. 1 Afd. 20 Höft,
3