Lagutskottets Utlåtande N:o 21.
i
N:o 21.
Anb. till Riksd. kansli den 11 mars 1892 kl. 1 e. m.
Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion angående
tillägg till ej mindre förordningen om landsting den
21 mars 1862, än äfven stadgan angående skjutsväsen¬
det den 31 maj 1878.
Uti 2 mom. af § 47 i förordningen om landsting den 21 mars
1862 stadgas, att de avgifter, som af landsting blifvit till uttaxering
beslutade, skola i de fall, då icke några sådana särskilda bestämmelser
finnas meddelade, som i 1 mom. af samma lagrum omtalas, utgå i för¬
hållande till den allmänna bevillning för fast egendom eller för inkomst
af kapital eller arbete, som af en hvar skattskyldig till statsverket
erlägges. Den sålunda bestämda grund för utgörande af landstings¬
skatt skiljer sig från de i § 58 af förordningen om kommunalstyrelse
på landet stadgade grunder för kommunalutskylders utgörande bland
annat deruti, att enligt sistnämnda lagrum kommunalutskylder skola utgå
jemväl för sådan jordbruksfastighet, för hvilken bevillning ej erlägges,
hvarvid till beräkningsgrund tages det belopp, som, derest bevillning
skulle utgå för fastigheten, på grund af taxeringsvärdet svarar mot
sådan bevillning.
Då nu staten enligt gällande bevillningsförordning är för sina
egendomar befriad från bevillning, följer deraf, att för vissa staten till-
Bih. till Riksd. Prof. 1892. 7 Sami. 15 käft. (N:o 21.)
2
Lagutskottets Utlåtande N:o 21.
liöriga fastigheter, hvilka för statsverkets räkning disponeras eller äro
utarrenderade, erlägges kommunalskatt, men icke landstingsskatt. Af
enahanda skäl äro dylika fastigheter jemväl befriade från de afgifter
till skjutsväsendets fromma, som under benämning: bidrag till skjuts¬
entreprenaderna jemlikt landstingens beslut och i enlighet med bestäm¬
melserna i 22 och 23 §§ i stadgan angående skjutsväsendet den 31
maj 1878 uttaxeras inom de olika landstingsområdena.
Uti en inom Andra Kammaren väckt och till lagutskottet hän¬
visad motion, n:o 48, har nu herr J. Anderson i Tenhidt hemstält, »att
Riksdagen i skrifvelse anhåller, att Kong], Maj:t ville låta utreda och
till nästa Riksdag framlägga förslag till sådana ändringar och tillägg i
kongl. förordningen den 21 mars 1862 om landsting och uti skjutsstadgan
den 31 maj 1878, att innehafvare under ständig besittningsrätt och
arrendatorer af statens domäner för dessa, i likhet med öfriga fastig¬
heter och andra skattskyldige, kännas skyldige betala landstingsskatt
och skjutsentreprenadafgifter».
Till stöd för sin förevarande framställning anför motionären
hufvudsakligen följande.
Af statsutskottets memorial n:o 35 vid sistlidet års riksdag in-
hemtades, att inom landet funnes ej mindre än 3,285 särskilda krono-
domäner, för hvilka i arrende erlades 1,915,281 kronor 76 öre, utom de
naturapersedlar, som en del arrendatorer måste lösa efter markegångs-
pris. Sådan lösen med tillägg af forsellön och ränta å insatt städje¬
penning uppginge till rätt betydliga belopp, så att Kongl. Majit uti
innevarande års statsverksproposition kunnat beräkna och upptaga
arrendemedlen till 2,500,000 kronor. Arrendatorerna af dylika fastig¬
heter hade enligt kommunallagarne rättighet att i likhet med andra
röstberättigade deltaga i val vid utseende af valmän för landstingsmäns
väljande och, der valkretsen bestode af endast en kommun, omedelbart
deltaga i landstingsmannaval, likasom dessa domäners arrendatorer
måste anses vara valbare till ledamöter inom landstingen, oaktadt de
icke hade skyldighet att betala landstingsskatt. Denna skatt kunde
emellertid i vissa län till följd af enskilda jernvägars anläggande, nya
lasaretts- och sjukhusbyggnader m. m. uppgå till rätt betydliga belopp.
Det tillkomme landstingen att pröfva och bestämma storleken
af de belopp, som skulle användas till uppehållande af skjutsentrepre¬
3
Lagutskottets Utlåtande N:o 21.
nader med flera nödiga utgifter, äfvensom att bestämma landstings¬
skatten i dess helhet. Kunde det då vara lämpligt, att vid val af lands¬
tingsman skulle få deltaga och i landstingen sitta personer, som ej hade
skyldighet att i skatteutgifterna deltaga?
Inom de län, der staten hade många och äfven stora jordbruks-
domäner, trycktes också de öfriga beskattningsskyldige hårdare än i
andra län, der domänernas antal vore färre. Inom Jönköpings län
funnes 283 dylika domäner, från hvilka kontant och genom lösen af
naturapersedlar såsom arrende utbetalades omkring 170,000 kronor år¬
ligen, och bvilkas fastighetsvärden uppginge till flera millioner kronor.
Eu del af dessa domäner hade den storlek och godhet, att de kundo
jemföras med de större enskilda egendomarne inom landet. Stats¬
utskottets ofvan omförmälda memorial visade, att årliga arrendena för
en del staten tillhöriga jordbruksdomäner uppginge till 10 å 12,000
kronor och derutöfver. Någon rättslig grund, hvarför dylika större så
väl som mindre statsdomäner skulle vara fria från ifrågavarande be¬
skattning, funnes emellertid icke.
Den fråga, som här föreligger, är ingalunda ny. Så förelåg till
behandling vid 1884 års riksdag en af samma motionär väckt fram¬
ställning om sådan ändring i bevillningsförordningen, att alla staten
tillhöriga jordar och boställen blefve i taxeringslängderna upptagna i
likhet med andra fastigheter och sålunda »det ena hemmanet framför
ett annat» icke befriadt från erläggande af landstingsskatt och skjuts-
entreprenadafgifter.
Dåvarande bevillningsutskott, till hvars handläggning framställ¬
ningen hänvisats, förklarade i afgifvet betänkande, n:o 1, att motionä¬
rens yrkande på likställighet emellan statens bevillningsfria jordbruks¬
fastigheter och annan jordbruksfastighet i fråga om skyldighet att del¬
taga i landstingsskatt och skjutsentreprenadafgifter väl syntes berät-
tigadt, men att då den sedan gammalt gällande grundsats, att staten
för sina fastigheter vore fri från bevillning, icke borde rubbas, det af
motionären öfverklagade förhållandet torde böra rättas icke genom en
ändring i bevillningsförordningen, utan genom införandet i förordningen
om landsting och i skjutsstadgan af föreskrifter lika dem, som funnes
uti 58 § i förordningen om kommunalstyrelse å landet. I enlighet
härmed afstyrkte utskottet bifall till framställningen, och blef denna
hemställan af båda kamrarne bifallen.
4
Lagutskottets Utlåtande N:o 21.
Sedan dess bär frågan om skyldighet för statens jordbruks-
domäner att lika med annan jordbruksfastighet deltaga i skjutsentre-
prenadbidragen fått hvila. Frågan i öfrigt blef deremot snart nog å nyo
dragen under Riksdagens pröfning. Vid 1888 års riksdag föreslog
nemligen herr J. Rundbäck uti en inom Andra Kammaren väckt mo¬
tion, att förordningen om landsting måtte så ändras, att den skilnad,
som i förevarande afseende funnes mellan föreskrifterna i nämnda för¬
ordning och förordningen om kommunalstyrelse å landet, blefve upp-
häfd. 1 häröfver afgifvet utlåtande, n:o 45, anförde lagutskottet, dit
berörda motion hänvisats, huru som utskottet för sin del icke kunde
finna något giltigt skäl för den skilnad, som i de särskilda författnin-
garne blifvit i nu ifrågavarande afseende gjord beträffande grunderna
för utgörande af kommunalutskylder och landstingsskatt, hvilken sist¬
nämnda ju äfven till sin natur vore en kommunalskatt, ehuru utgående
för en större kommuns behof, och att utskottet förty, lika med motio¬
nären, ansåge att ändring i gällande bestämmelser borde ske till åväga¬
bringande af likformighet härutinnan. Arrendatorerna af ifrågavarande
egendomar skulle visserligen härigenom få sig ålagda afgifter, från
hvilka de förut åtnjutit befrielse; men landstingsskatten vore i allmän¬
het icke af den betydenhet, att detta förhållande borde väcka någon
betänklighet mot den föreslagna ändringen. Dessutom vore väl på
många ställen, såsom motionären antydt, dessa arrendatorer redan
taxerade för inkomst af arrendet och deltoge på denna grund i lands¬
tingsskatten, hvilket emellertid, derest motionärens förslag blefve upp-
liöjdt till lag, ej vidare skulle ega rum.
På dessa skäl hemstälde utskottet, att Riksdagen ville, med an¬
ledning af motionen, i skrifvelse anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta
utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana ändringar i
gällande lagstiftning, att jordbruksfastighet, för hvilken bevillning ej
erlägges, skall påföras landstingsskatt efter det belopp, som, derest
bevillning för fastigheten skulle utgå, på grund af taxeringsvärdet mot
sådan bevillning svarar, hvaremot inkomst af arrende för sådan fastig¬
het ej skall vid åsättande af landstingsskatt tagas i beräkning.
Denna utskottets hemställan blef af Andra Kammaren utan vo¬
tering bifallen, men afslogs af Första Kammaren med 47 röster mot 39.
Vid följande riksdag förnyade emellertid herr Rundbäck sin fram¬
ställning, som nu åtföljdes af förslag till ändrad lydelse af 2 mom. i
§ 47 af förordningen om landsting. Förslaget, jemväl då tillstyrkt af
utskottet, blef denna gång af båda kamrarne — Första Kammaren
efter omröstning, dervid 53 röster afgåfvos för och 38 mot detsamma
Lagutskottets Utlåtande N:o 21. 5
— bifallet med det tillägg rörande 48 § i nämnda förordning, som utskottet
förordat.
Det förslag i ämnet, som Riksdagen sålunda för sin del antagit,
blef medelst skrifvelse den 3 april 1889 hänskjutet till KoDgl. Maj:ts
pröfning. Sedan infordrade utlåtanden öfver berörda förslag inkom¬
mit från samtliga länsstyrelser och landsting i riket, äfvensom från
domänstyrelsen, föredrogs ärendet i statsrådet den 28 november 1890.
Härvid förklarade Kongl. Maj:t sig icke kunna antaga Riksdagens
förslag.
Utskottet vidhåller fortfarande den åsigt, utskottet tillförene tvenne
gånger uttalat i förevarande ämne. Likaledes måste den likformighet
i grunderna för utgörande af kommunalutskylder och bidrag till skjuts¬
entreprenaderna, som motionären ånyo förordat, förefalla utskottet
billig och rättvis, då ju sistberörda afgifter äro af väsentligen ena¬
handa natur som den egentliga landstingsskatten, och hvad som i före¬
varande hänseende gäller om den ena afgiften följaktligen äfven bör
gälla om den andra. Utskottet medgifver villigt, att den beskattning,
som söker träffa allenast den verkliga inkomsten af jordbruksrörelse,
ur teoretisk synpunkt har afgjordt företräde för en beskattning, som
grundar sig på jordbruksfastigheternas taxeringsvärden. Å andra sidan
lärer det emellertid icke kunna förnekas, att den praktiska tillämp¬
ningen af deri förra beskattningsmetoden erbjuder långt flera vansk¬
ligheter än tillämpningen af den senare, och hvad särskildt angår upp¬
skattningen af den inkomst, som arrendena af kronodomäner må kunna
lemna, tror sig utskottet veta, att i de visserligen icke talrika fall, der
dylik taxering förekommer, densamma varit temligen godtycklig. Att
under närvarande förhållanden arrendatorerna af kronans domäner
skulle i allmänhet vara i sämre ekonomisk ställning än landets sjelf-
egande mindre jordbrukare och enskilda arrendatorer, lärer näppeligen
kunna påstås. Såsom en synnerligen beaktansvärd omständighet må
slutligen antecknas, att rikets samtliga landsting och med endast två
undantag samtliga länsstyrelser tillstyrkte bifall till Riksdagens ofvan-
berörda förslag. Samma förslag lemnades äfven af domänstyrelsen
utan annan erinran, än att till undvikande af all misstydning uttryck¬
ligen borde förklaras, att kronoparker fortfarande vore frikallade från
erläggande af landstingsskatt.
6
Lagutskottets Utlåtande Nn 21.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då den omständig¬
het, att frågan delvis redan varit föremål för Kongl. Maj:ts pröfning,
icke bör utgöra hinder för ett förnyadt uttalande i ämnet från Riks¬
dagens sida, tillåter sig utskottet hemställa,
att Riksdagen, med anledning af motionen, måtte
i skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta ut¬
arbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan
ändring i förordningen om landsting den 21 mars
1862 och stadgan angående skjutsväsendet den 31
maj 1878, att jordbruksfastighet, för hvilken bevill¬
ning ej erlägges, skall påföras landstingsskatt och
bidrag till skjutsentreprenaderna efter det belopp,
som, derest bevillning för fastigheten skulle utgå, på
grund af taxeringsvärdet mot sådan bevillning svarar,
hvaremot inkomst af arrende för sådan fastighet ej
skall vid påförande af dylik skatt eller afgift tagas i
beräkning.
Stockholm den 8 mars 1892.
På lagutskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.
"A\
Reservation
af herrar Bergström, Fröberg, grefve Kling spor, Hasselrot, Öländer
och Benedicks, af hvilka den förstnämnde yttrat:
»Af de myndigheter, hvilka afgåfvo underdåniga utlåtanden öfver
Riksdagens i betänkandet . omförmälda skrifvelse den 3 april 1889, an¬
förde två länsstyrelser, som afstyrkte sanktion å Riksdagens beslut,
7
Lagutskottets Utlåtande N:o 21.
hufvudsakligen, att de skäl, som föranledt lagstiftaren att beträffande
den mindre landtkommunen, d. v. s. sockenkommunen, afvika från den
allmängiltiga beskattningsprincip, enligt hvilken skattskyldigheten mätes
allenast efter förmågan att bära skattebördan och sålunda endast den
verkliga inkomsten beskattas, icke förefunnes i afseende å den större
kommunens eller landstingsområdets behof, samt att i allt fall den före¬
slagna förändringen icke vore af någon större betydelse för landstings¬
områdets ekonomi.
Antagligen var det dessa skäl, som föranledde regeringen att
afslå Riksdagens framställning. Till ärendets utgång torde möjligen
ock medverkat de brister i redaktionelt. hänseende, hvarmed lagförslaget
fans behäftadt.
Redan på anförda sakliga skäl anser jag utskottet hafva bort
afstyrka bifall till förevarande motion, helst deri föreslås utsträckning
af en i min tanke obillig beskattningsgrund jemväl till utgörande af
»bidrag till skjutsentreprenaderna».
Men förnämligast grundar jag min berörda åsigt derpå, att bifall
till motionen mest synes innebära ett försök att öfva tryck på regeringen
i syfte att förmå henne att frångå sin motsatta, för föga mera än ett
år sedan uttalade mening.»
Härjemte hafva herrar L. O. Larsson och Claeson begärt få an
tecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.