Lagutskottets Utlåtande N:o 10
1
t
N:o 10.
Ank. till Riksd. kansli den 15 febr. 1892, kl. 12 midd
Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion angående
utvidgad rätt för medlemmar af svenska kyrkan att ingå
äktenskap inför borgerlig myndighet.
Under hänvisande till sin framställning i ämnet vid sistlidne
Riksdag (motion n:o 153 inom Andra Kammaren) har herr P. Walden¬
ström uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet öfverlemnad
motion, n:o 60, å nyo förordat införandet af fakultativt civiläktenskap för
medlemmar af svenska statskyrkan och i sådant hänseende anhållit,
»att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t hemställa, att Kongl.
Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan
ändring af nu gällande lag om formen för äktenskaps ingående, att
äktenskap mellan medlemmar af svenska kyrkan, som det önska, må
kunna afslutas inför borgerlig myndighet».
I den motion, hvartill i d^n nu föreliggande framställningen hän¬
visas, -erinrade motionären, huru som det hvarken för staten, kyrkan
eller kontrahenterna sjelfva kunde vara gagneligt, att en kyrklig hand¬
ling såsom vigseln påtvingades de sistnämnde, ehuru de ansåge en
Bill. till Riksd. Prat. 1892. 7 Rami. 8 Höft. (Näs 10, 11.)
2
Lagutskottets Utlåtande N:o 10.
dylik ceremoni fullkomligt värdelös, ja, må hända öppet uttalade sitt
förakt för densamma, samt huru det för vigselförrättaren måste vara
vidrigt att nödgas utföra en kyrklig akt, som han icke kunde betrakta
annorlunda än såsom en osanning.
Hvad motionären och vid förhandlingarne inom Riksdagen hans
meningsfränder sålunda anfört till stöd för den föreslagna reformen,
har icke förmått rubba utskottets tillförene flera gånger uttalade öfver¬
tygelse, att den frihet att efter godtycke välja emellan den kyrkliga
och den borgerliga formen för äktenskaps ingående, som påyrkas af
motionären, icke bör komma till stånd. När nemligen staten för stif¬
tandet af ett lagligt äktenskap bestämt en viss form, hvilken den från
sin synpunkt funnit vara den mest värdiga för en i samhällets såväl
som den enskildes lif så djupt ingripande handling som ingåendet af
en äktenskaplig förening, bör staten icke heller göra den eftergift till
förmån för ett fåtals subjektiva uppfattning, som medgifvandet af en
dylik valfrihet onekligen skulle innebära. Utan att ingå i någon pröf¬
ning af frågan, huru vida den kyrkliga eller borgerliga formen för äk¬
tenskaps ingående är den med handlingens inre väsen mest öfverens¬
stämmande, anser utskottet sig likväl böra erinra, att den kyrkliga
formen enligt gällande lag är den regelmessiga, medan den borgerliga
allt fortfarande har karakteren af undantag, som lagstiftaren, dertill
manad af omsorgen för upprätthållande af det organiska sambandet
emellan stat och kyrka, sett sig föranlåten att medgifva. Redan hän¬
syn till denna omständighdt borde enligt utskottets förmenande väcka
betänkligheter mot beviljandet af den valfrihet, motionären begärt.
Ännu betänkligare varder ett dylikt steg, om man i likhet med utskottet
beaktar, huru som uppfattningen af äktenskapet och utsigterna för för¬
verkligandet af dess uppgifter i ej ringa mån bestämmas af det sätt,
hvarpå äktenskapet ingås. Detta sätt bör nemligen framför allt vara
i sin mån egnadt att väcka och underhålla en allvarlig uppfattning af
äktenskapet, men om redan i fråga om sättet för ingåendet af en äk¬
tenskaplig förbindelse ett visst godtycke får göra sig gällande, lärer
sådant snarare komma att undergräfva än stärka en dylik uppfattning.
Det torde jemväl kunna befaras, att den ifrågastälda valfriheten, derest
den komme till stånd, skulle komma att framkalla allehanda slitningar
mellan kontrahenterna och deras anhöriga, äfvensom inverka störande
3
Lagutskottets Utlåtande N;o 10.
på den religiösa och moraliska uppfattningen hos vårt lands befolkning.
Att hos vårt folk någon allmännare önskan skulle förefinnas efter en
reform i motionens syfte, vågar utskottet fortfarande bestämdt bestrida;
och denna omständighet utgör slutligen för utskottet ett ytterligare
skäl att fasthålla den ståndpunkt, som utskottet i föreliggande fråga
städse häfdat.
På grund af hvad utskottet sålunda anfört, föranlåtes utskottet
hemställa,
att motionen icke må till någon Riksdagens åt¬
gärd föranleda.
Stockholm den 15 februari 1892.
På lagutskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.
Reservation:
dels af herrar Lilienberg, J. Anderson, F. Andersson och H. Andersson
och dels af herr Mankell, som ansett att utskottet bort tillstyrka den
af motionären föreslagna skrifvelsen. •