Riksdagens Skrifvelse N:o 7.
1
N:o 7.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 27 november 1892.
— — — — Andra Kammaren — 27 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, ej mindre i anledning af Kongl.
Maj:ts propositioner n:o 4, om ändring i förordningen den
3 juni 1892 angående bevillning af fast egendom samt
af inkomst, och n:o 6, angående beräknande af viss andel
af öfverskottet å statsreglering ärna för år 1890 och före¬
gående år som en statsverkets tillgång för år 1893, än
äfven angående den extra statsreglering för år 1893, som
föranledes af besluten vid det urtima riksmötet, samt rörande
de för nämnda statsreglering erforderliga bevillningar.
(Särskilda utskottets utlåtanden n:is 7 och 11.)
Till Konungen.
Eders Kongl. Maj:t, som den 14 nästlidne oktober till Riksdagen aflåtit
propositioner angående afskrifning af de å viss jord hyllande grund¬
skatter in. m. samt angående ändring i lagen om lindring i rustnings-
och roteringsbesvären den 5 juni 1885, har i eu förstnämnda dag af-
gifven proposition (n:o 4), under åberopande af bilagdt statsrådsproto¬
koll öfver tinansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att, under
förutsättning att först otnförmälda propositioner vunne Riksdagens bifall,
Bih. till Urtima ttikud. Vrot. 1892. W Sami. 1 Afd. 7 Höft. 1
2
Biksdagens Skrifvelse N:o 7.
besluta, att § 1 i förordningen den 3 juni 1892 angående bevillning af
fast egendom samt af inkomst samt § 17 i den vid samma förordning
fogade instruktionen för taxeringsmyndigheterna skulle erhålla följande
förändrade lydelse:
§ 1 i nämnda förordning:
»För all inom riket belägen fast egendom, hvartill ock räknas frälse¬
ränta, skall, med de undantag, som i § 4 upptagas, bevillning utgöras
efter fastighetens uppskattade värde.
Denna bevillning utgår:
a) för jordbruksfastighet med sex öre för hvarje fulla ett hundra
kronor samt
b) för all annan fastighet och frälseränta med fem öre för hvarje
fulla ett hundra kronor af uppskattningsvärdet.))
§ 17 i instruktionen.
»Vid tillämpning af § 11 mom. 1 i bevillningsförordningen, an¬
gående befrielse från eller lindring i bevillning för inkomst af kapital
eller arbete, skola så väl den behållna afkomsten utaf skattskyldig till¬
hörande fast egendom som ock inkomsten af sådan särskildt. beskattad
rörelse, som drifves i bolag eller idkas å annan ort än den, der den
skattskyldige är mantalsskrifven, tagas i beräkning vid bestämmandet
af hans sammanräknade årsinkomster, hvarvid i fråga om fast egendom
iakttages, att inkomst af jordbruksfastighet beräknas till 6 procent och
inkomst af annan fastighet till 5 procent af taxeringsvärdet. Om så¬
lunda skattskyldig finnes i sin mantalsskrifningsort hafva t. ex. 450
kronors inkomst af kapital eller arbete samt tillika eger stadsfastighet,
taxerad till 2,000 kronor, och hvilken alltså bör upptagas till 100 kro¬
nors afkomst, så att hans sammanräknade årsinkomst uppgår till 550
kronor, får väl enligt föreskriften i det ifrågavarande momentet, jem-
fördt med hvad ofvan sagts, sådan skattskyldig tillgodonjuta fullstän¬
dig eftergift af bevillning å förstnämnda 450 kronor; hvaremot, derest
den skattskyldige har 1,100 kronors inkomst af kapital eller arbete,
400 kronors inkomst af aktier samt derjemte eger j ordbruks fastighet
till ett taxeringsvärde af 5,000 kronor med 300 kronors deraf beräknad
afkomst och således i sammanräknade årsinkomster åtnjuter tillhopa 1,800
kronor, bevillning kommer att, utan medgifvande af något afdrag, honom
påföras för hans först berörda inkomst af 1,100 kronor» o. s. v.
3
Riksdagens Skrifvelse N:o 7.
Härjemte har Eders Kongl. Maj:t uti en jemväl den 14 nästlidne
oktober afbiten proposition (n:o 6), under åberopande af förutnämnda
statsrådsprotokoll, föreslagit Riksdagen,
att, utöfver de i riksstaten för år 1893 upptagna tillgångar och
inkomster, måtte såsom en statsverkets tillgång för samma år af öfver-
skottet å statsregleringarna för år 1890 och föregående år upptagas
och beräknas ett belopp af 1,184,300 kronor.
Med anledning af dels de i förevarande båda propositioner fram-
stälda förslag, hvilka afse att bereda medel för bestridande af de kost¬
nader, som för år 1893 skulle uppstå genom bifall till hva^l Eders Kongl.
Maj:t i propositionerna n:is 1, 2, 3, 5, 7 och 8 föreslagit, dels ock det
yttrande, statsrådet och chefen för finansdepartementet till ofvannämnda
statsrådsprotokoll afgifvit i fråga om det sätt, hvarpå enligt departe¬
mentschefens åsigt det genom skatteregleringen och åtgärderna för
försvaret successivt uppkommande statsbehofvet borde täckas, hafva
inom Riksdagen väckts motioner, åsyftande:
dels att Riksdagen, för betäckande af de utgifter och den minskning
i inkomster, som kunde varda en följd af antagande af Eders Kongl. Majrts
till Riksdagen aflåtna propositioner vid innevarande urtima riksdag,
måtte besluta eu tilläggsbevillning för år 1893 till det belopp och un¬
der de vilkor, som kunde finnas lämpliga;
dels att Riksdagen, utom den förhöjda bevillning af jordbruksfastighet,
som af Eders Kongl. Maj:t blifvit föreslagen i proposition n:o 4, samtidigt
jemväl ville åtaga sig en tilläggsbevillning af fast egendom samt af
inkomst till den storlek och det belopp, som efter föregången utred¬
ning kunde finnas lämpliga, dock så, att de lägst beskattade grupperna
af skattskyldige, så vidt möjligt vore, måtte från denna tilläggsbevill¬
ning varda frikallade;
dels att, derest Eders Kongl. Majrts propositioner om ny härordning
och grundskatternas afskrifning vunne Riksdagens bifall, Riksdagen måtte
besluta såväl åsättande af en tilläggsbevillning för år 1893 af 50 procent, att
utgå efter enahanda grunder, som den år 1879 beslutade t.illäggsbevill-
ningen utgick, som ock att uti skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t anhålla,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes till kommande Riksdag inkomma med
förslag om införande af särskild fastighets- och inkomstskatt, arfsskatt
och stämpelskatt, stälda i sådant sammanhang och så afvägda, att genom
dem en progressiv beskattning måtte ernås, och den större inkomsten
af kapitalet måtte kunna af de för försvarets ordnande och grund¬
4 Riksdagens Skrifvelse N:o 7.
skatternas afskrifning erforderliga skattehöjningarna trätfas i proportion
till sin större förmåga att bära skatter;
dels att, för den händelse det af Eders Kongl. Maj:t vid innevarande
riksdag framlagda förslaget till försvarets förstärkande af Riksdagen skulle
bifallas, 8 § i förordningen angående stämpelafgiften den 5 september
1890, i hvad den anginge bouppteckning, måtte erhålla följande ändrade
lydelse:
»Bouppteckning skall, då den för inregistrering hos domstol före¬
tes, vara försedd med stämpel till nedannämnda belopp:
a) då arflätaren efterlemnat bröstarfvinge: 50 öre för hvarje fulla
100 kronor af%behållningen i boet, om denna ej uppgår till 10,000 kronor;
1 krona för hvarje fulla 100 kronor af behållningen i boet, om
denna uppgår till 10,000 kronor, men icke till 100,000 kronor; 2 kro¬
nor för hvarje fulla 100 kronor af behållningen i boet, om denna upp¬
går till 100,000 kronor, men icke till 200,000 kronor; och 3 kronor
för hvarje fulla 100 kronor af behållningen i boet, om denna uppgår
till 200,000 kronor eller derutöfver;
b) då arflåtaren icke efterlemnat bröstarfvinge: dubbelt mot hvad
här ofvan för hvarje fall sägs.
Befrielse från stämpel eger likväl rum, der behållningen i boet
icke uppgår till 1,000 kronor; skolande för bouppteckning, som till
underdomstol i stad ingifves, från det belopp, hvartill stämpeln efter
nu stadgad beräkningsgrund uppgår, afdragas ett belopp, motsvarande
den för bevis om bouppteckningens inlemnande och inregistrering vid
domstolen bestämda lösen, äfven om på grund af gällande författning
dylik lösen ej må fordras.
Såsom behållning i boet skall, der make lefver efter, anses endast
hvad som återstår efter afdrag af den efterlefvandes giftorätt, hvilken,
ehvad den utgör mer eller mindre, bör beräknas till hälften af behåll¬
ningen» ;
äfvensom 19 § i ofvanberörda förordning viss förändrad lydelse;
dels att, för den händelse Riksdagen ej skulle anse sig böra god¬
känna sistnämnda förslag, Riksdagen måtte besluta en skrifvelse, att
Eders Kongl. Maj:t, om möjligt till nästkommande Riksdag, täcktes låta
utarbeta och framlägga ett förslag till progressiv arfsskatt på unge¬
färligen samma grunder, som i berörda förslag angifvits;
dels att Riksdagen, för den händelse det af Eders Kongl. Maj:t
framlagda förslaget till afskrifning af grundskatter och indelningsverk
skulle af densamma godkännas, måtte i skrifvelse till Eders Kongl.
Maj:t anhålla: att Eders Kongl. Maj:t täcktes, så fort sig göra läte,
5
Riksdagens Skrifvelse N:o 7.
framlägga förslag om den tilläggsbevillning, som under namn af särskild
fastighetsskatt blifvit af statsrådet och chefen för finansdepartementet
enligt protokollet öfver finansärenden den 14 oktober ifrågasatt; att
Eders Kong!. Maj:t likaledes täcktes framlägga förslag om den till-
läggsbevillning, som under namn af särskild inkomstskatt af departe¬
mentschefen i samma protokoll blifvit ifrågasatt; samt att Eders Kongl.
Maj:t i sammanhang dermed, jemte af departementschefen antydd
revision af bevillningsförordningen, i öfverensstämmelse med Andra
Kammarens beslut vid sistförfluten riksdag täcktes taga i öfvervägande,
huruvida icke den direkta skatt, som för närvarande utginge såsom be¬
villning af inkomst, skulle lämpligen kunna höjas och så ordnas, att den
bestämdes att utgå med vissa procent högre för den större och lägre
för den mindre inkomsten eller olika för olika slag af inkomst, äfven¬
som huruvida icke dervid öfriga behöfliga ändringar i bevillnings¬
förordningen kunde vidtagas;
dels ock att Riksdagen, för den händelse det af Eders Kongl. Maj:t
framlagda förslaget till afskrifning af grundskatter och indelningsverk
skulle af densamma godkännas, måtte i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t
anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes, så fort sig göra läte, framlägga
förslag om den ökning af stämpelskatten, som af statsrådet och chefen för
finansdepartementet enligt protokollet öfver finansärenden den 14 okto¬
ber blifvit ifrågasatt.
Af denna redogörelse för de ifrågavarande motionerna framgår, att
uti vissa af dem yrkats, det Riksdagen nu skulle yttra sig angående
flera och vigtiga delar af den finansplan, departementschefen uppgjort
och Eders Kongl. Maj:t låtit komma till Riksdagens kännedom. För
sin del anser också Riksdagen, att ehuru det meddelande, som från
Eders Kongl. Maj:ts sida sålunda gjorts Riksdagen, icke innefattar något
förslag, som omedelbart påkallar ett riksdagsbeslut, detsamma likväl
bör besvaras genom ett angifvande af Riksdagens åsigt rörande ifråga¬
varande förslag till skatte reglering, hvarigenom åsyftas att under en
längre tidrymd successivt ersätta vissa förut befintliga skatteformer med
nya sådana.
Lika med departementschefen anser Riksdagen det fullt rigtigt samt
med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att de nuvarande grund¬
skatterna ersättas och medel till lindringar i rustnings- och roterings-
besvären anskaffas icke genom indirekta konsumtionsskatter, utan genom
direkta och förmögenhetsskatter.
Hvad då angår de särskilda skaldeslag, hvilka, för täckande af
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 7.
de genom ökad lindring i rustnings- och roteringsbesvären och grund¬
skatternas afskrifning orsakade kostnaderna, synts departementschefen
böra ifrågakomma, så äro dessa — förutom den höjda jordbruksfastighets-
bevillningen, hvars omedelbara antagande Eders Kongl. Maj:t ifråga¬
satt och hvarom Riksdagen nedan yttrar sig — inkomstskatt, fastig¬
hetsskatt, arfsskatt och annan stämpelskatt.
I öfverensstämmelse med den uppfattning, som ligger till grund
för hela finansplanen, anser Riksdagen särskilda, utan samband med kom¬
munalbeskattningen anordnade, men i förhållande till hvarandra väl och
rättvist afpassade skatter å inkomst och fastighet vara de skattearter,
som, samtidigt ålagda och likformigt ökade, för nu afsedda ändamål i
främsta rummet böra komma i fråga; och ansluter sig Riksdagen der¬
jemte i allo till hvad departementschefen anfört om önskvärdheten af
att från denna höjda beskattning i möjligaste mån skona de lägst
taxerade inkomstkategorierna.
Det starkare anlitandet af den direkta beskattningen för stats-
behofvens täckande, som enligt den framlagda finansplanen skulle komma
att ega, rum, förutsätter enligt Riksdagens åsigt oeftergifligt en revision af
bevillningsförordningens bestämmelser i syfte så väl att i allmänhet
öka deras effektivitet som ock att, på sätt i statsrådsprotokollet antydts,
åvägabringa en mera likformig tillämpning af förordningen samt särskildt
med beskattning på ett verksammare sätt än för närvarande eger
rum träffa vissa inkomstarter. Vissa af ofvan antydda motioner åsyfta
emellertid jemväl, att den ifrågasatta nya inkomst- och fastighets¬
skatten, likasom ock den redan nu utgående inkomstbevillningen, under en
eller annan form måtte så anordnas, att ej blott skattebördan för de
lägst taxerade i högre grad än hittills lättades, utan äfven denna börda
så fördelades, att den med ökad tyngd träffade de högre taxerade. Att
sistnämnda grundsats, som i en del nyare utländska skattelagar tilläm¬
pats, vid det tillämnade revisionsarbetet bör göras till föremål för nog¬
grann pröfning, synes Riksdagen uppenbart; men då det här gäller en
för oss hittills främmande skattenorm, om hvars förmåga af verklig
statsfinansiel effektivitet i vårt på mera betydande förmögenheter jem¬
förelsevis blottade land, meningarna torde vara ganska delade, har
Riksdagen lika litet funnit sig kunna förorda någon omedelbar tillämp¬
ning af samma skattenorm, som Riksdagen trott sig böra i detta
sammanhang eljest närmare ingå på denna fråga. Dock bär Riks¬
dagen ansett sig böra framhålla, att det med den ifrågavarande prin¬
cipen åsyftade målet, eller de större förmögenheternas relativt högre
beskattande, lämpligare torde kunna vinnas på andra, för den nu rå¬
Riksdagens Skrifvelse N:o 7. 7
dande uppfattningen tör hända mindre främmande sätt, såsom exempelvis
genom ett kraftigare anlitande och vidare utvecklande af vissa arter
stämpelskatt.
Ofvergår Riksdagen så att granska hvad departementschefen yttrat
angående sistnämnda skatteslag och främst af dem arfsskatten, så fram¬
går af statsrådsprotokollet, att departementschefen närmast tänkt sig
en sådan utveckling af denna skatt, som ingick i den för 1883 års
Riksdag framlagda finansplanen. I två af de ofvan antydda motionerna
har åter gjorts gällande, att arfsskatten borde anlitas för skatteregle-
ringens genomförande i icke oväsentligen större mån, än hvad man år
1883 tänkte sig, och på sådant sätt, att det progressiva beskattnings-
systemet. i vida högre grad, än då sattes i fråga, vunne tillämpning.
Hvad arfsskatten öfver hufvud taget angår, så lärer någon
meningsskiljaktighet icke kunna råda derom, att denna skatteform
synnerligen väl lämpar sig för det syfte, man genom förmögenhets¬
beskattningen företrädesvis vill uppnå. Rätt anordnad, träffar den med
relativt största säkerhet den verkliga förmögenheten, och den gör detta
tillika under sådana omständigheter, att det för den, som får vidkännas
uppoffringen, bör kännas jemförelsevis mindre tungt. Härtill kommer
dess af departementschefen särskilt, framhållna komplementära för¬
måga, som åt densamma med nödvändighet måste gifva en stor be¬
tydelse i ett system med direkta skatter.
Om således i hvarje fall, såsom departementschefen förordat, åt
arfsskatten bör inrymmas en vigtigare plats inom vår skattelagstiftning,
än den för närvarande intager, håller Riksdagen för sin del vidare före,
att nu ifrågavarande skattetitel är den, som företrädesvis lämpar sig
för tillämpning af det progressiva beskattningssystemet; och Riksdagen
hyser ej tvifvel, att meningarna lätt kunna ena sig om denna art af
progressiv beskattning. Riksdagen anser sig således böra uttala sig
icke allenast för ett kraftigare anlitande af arfsskatten, än hvad år 1883
föreslogs, utan äfven för att det förslag i ämnet, som lärer vara att från
Eders Kongl. Maj:t förvänta, måtte gå i den rigtning, motionärerna för¬
ordat. Huruvida dervid steget bör tagas ut fullt så långt, som den
motionär, hvilken framlagt detaljeradt förslag, tänkt sig, derom torde
åter i frågans nuvarande läge något bestämdt yttrande icke böra af-
gifvas, medan å andra sidan måste framhållas att, om den föreslagna
skatteformen vid tillämpningen icke skall råka i strid med hvad rätt¬
visa och billighet fordra, den måste så anordnas, att icke allenast
de smärre förmögenheterna fritagas, utan äfven tillbörligt afseende
fästes vid andra på skatteförmågan inverkande förhållanden, såsom an¬
8 Riksdagens Skrifvelse N:o 7.
talet delegare i sterbhuset och dylikt, äfvensom på närmare eller
fjermare slägtled.
Departementschefen har icke ansett nödigt att ingå i en närmare
undersökning af det sätt, hvarpå en utsträckning af öfriga till stämpel¬
skatten hänförliga skattearter borde åvägabringas, utan i detta afseende
inskränkt sig till en del antydningar. Rigtigt har emellertid enligt Riks¬
dagens mening dervid betonats, att, då de å detta område ifrågasatta
nya skattearter äro främmande för vårt folks vanor, synnerlig varsam¬
het bör iakttagas vid deras införande. I sjelfva verket synas desamma
Riksdagen böra i förhållande till förut behandlade skattetitlar tilldelas
en mera tillbakaskjuten ställning, så att de åtminstone icke i någon
mera afsevärd grad skulle komma till utsträckt tillämpning förr än
på ett senare stadium af skatteregleringsperioden. Vid anlitandet af
ifrågavarande skatter anser Riksdagen också hänsyn böra tagas dertill,
att de så anordnas, att de företrädesvis träffa sådana affärstransaktioner,
som i allmänhet förekomma bland de förmögnare, i hvilket fall de ock,
såsom förut antydts, skulle kunna resultera i samma rigtning som en
progressiv inkomstskatt.
Hvad departementschefen anfört derom, att mot slutet af den ifråga¬
varande skatteregleringsperioden skogsmedel, härledande sig från så¬
dana genom afvittring nyligen erhållna eller inom få år disponibla
skogsområden, livilka hittills ej kunnat utgöra föremål för nämnvärd ut¬
verkning, skulle vara att i viss mån påräkna till täckande af de genom
skatteregleriugen uppkommande utgifterna, har icke synts Riksdagen vara
af beskaffenhet att böra föranleda till någon erinran från Riksdagens sida.
Det lärer icke kunna ifrågasättas, att Riksdagen här skulle ingå i
någon närmare granskning af den beräkning, departementschefen anstält
rörande de af honom för skatteregleringens genomförande föreslagna
skattekällornas olika afkastningsförmåga. Riksdagen vill i detta hänse¬
ende endast i största allmänhet erinra, att departementschefen vid ifråga¬
varande beräkning synes hafva gått till väga med stor varsamhet och
att, äfven under de af honom antagna förutsättningarna, åtminstone ur
vissa af dessa källor torde kunna upphemtas icke obetydligt mera än
hvad af honom nu antagits, hvarförutom naturligen, derest ofvan ut¬
tryckta mening i fråga om arfsskattens anordning vinner afseende, sär¬
skilt denna skattetitel kommer att blifva väsentligt mera gifvande.
Hvad derefter angår frågan, med hvilka tillgångar utgifterna för
de föreslagna försvarsåtgärderna skulle i de årliga budgeterna täckas,
så bär departementschefen anmärkt, att med afseende härå icke före-
låge enahanda anledning att ingå i en närmare utredning, som före¬
Riksdagens Skrifvelse N:o 7.
9
kommit beträffande det af grundskatteafskrifningen och lindringen i
rustnings- och roteringsbesväret uppkommande statsbehofvet, enär först¬
nämnda utgifter i olikhet med afskrifnings- och lindringskostnaderna
icke kunde sägas vara af den art, att vissa speciella statsinkomster
borde anvisas för särskildt deras bestridande. Departementschefen har
emellertid, såsom af statsrådsprotokollet framgår, antydt en del utvägar,
livilka syntes honom kunna ifrågakomma.
Ehuru Riksdagen erkänner rigtigheten af departementschefens så¬
lunda uttalade mening om försvarskostnadernas natur och följaktligen i
fråga om denna del af finansplanen kan yttra sig mindre utförligt, anser
likväl Riksdagen, med hänsyn såväl till den nuvarande i vårt skatte¬
system rådande relationen emellan direkta och indirekta skatter, äfven
om beskattningen för kommunala ändamål härvid tages med i beräk¬
ning, som ock till arten och beskaffenheten af de förbrukningsartiklar,
hvilka nu i en eller annan form äro underkastade beskattning, önsk¬
värd^ att åtminstone till en början de af försvarsfrågans lösning or¬
sakade utgifterna för försvaret icke täckas genom nya skatter på all¬
männa förbrukningsartiklar. Allt efter som för tillgodoseende af nu
ifrågavarande statsbehof nya skatter behöfva upptagas, lära väl kon-
sumtionsskatter i en eller annan form icke kunna undvikas, men Riks¬
dagen anser dock, att direkta och förmögenhetsskatter för detta ända¬
mål, i den män sådant lämpligen ske kan, jemväl böra anlitas.
I detta hänseende vill Riksdagen, som, enligt hvad nedan omförmäles,
tillämpat eu dylik skatteform för att möta det i följd af försvarsfrågans
lösning omedelbart uppkommande behofvet, äfven erinra, att enligt den
uppfattning, Riksdagen ofvan gjort gällande rörande det finansiella resul¬
tatet af de för skaf teregleringens genomförande närmast afsedda skatte-
slagen, bör, med inberäknande särskildt af den ytterligare utveckling af
arfsskatten, hvarom Riksdagen bär ofvan sig yttrat, å ifrågavarande skatte-
slag uppkomma ett öfverskott, som kan användas för försvarsutgifterna.
Till den del nya konsumtionsskatter kunna anses böra ifrågakomma, vill
Riksdagen emellertid framhålla angelägenheten deraf, att dessa skatter i
möjligaste mån så anordnas, att de icke träffa sådana förbruknings¬
artiklar, hvilka måste anses såsom nödvändighetsvaror.
Riksdagen öfvergår nu till att yttra sig om de förslag, som föreligga
angående bestridande af de i följd af skatteregleringen och försvars¬
åtgärderna för år 1893 uppkommande kostnader. Eders Kongl. Maj:t
har beräknat dessa kostnader till 1,844,300 kronor, deraf 009,000 kronor
utgöra den genom tio procents afskrifning å grundskatter, tillfälliga rote-
vakansafgifter samt soldat- och båtmansvakansafgifter äfvensom genom
liih. till Urtima Riksd. Prof. It) Sami. 1 Afd. 7 1/iiJ't. 'I
10 Riksdagens Skrifvelse N:o 7.
upphörande af bevillningsafgifterna af frälseegendom och lotshemman
uppkommande minskningen i statsinkomst, 456,300 kronor utgöra ökning
i kostnaden för lindringen i rustnings- och roteringsbesvären samt 779,000
kronor beräknas erfordras för genomförande af värnpligtens utsträckning
och dermed i sammanhang stående åtgärder. För täckande af dessa
kostnader har Eders Kong! Maj:t ansett böra tagas i anspråk dels den
till 660,000 kronor beräknade afkastningen af den i Eders Kongl. Mapts
proposition n:o 4 föreslagna höjningen af bevillningen för jordbruks¬
fastighet, dels ock, enligt Eders Kongl. Majds i propositionen n:o 6
framstå! da förslag, af öfverskottet å stats regleringarna för år 1890 och
föregående år ett belopp af 1,184,300 kronor.
Hvad Eders Kongl. Maj:t i propositionen n:o 4 föreslagit i fråga om
höjning af jordbruksfastighetsbevillningen samt i sammanhang dermed
angående viss ändring i instruktionen för taxeringsmyndigheterna, Indika
förslag stå i det närmaste samband med skatt.eregleringsfrågan och i
allo öfverensstämma med hvad vid senaste riksdagar i detta hänseende
ifrågasatts, har Riksdagen ansett sig böra bifalla. Riksdagen har visser¬
ligen icke kunnat undgå att finna det ur principal synpunkt oegentligt, att
den inkomstbeviIlning, som ålägges egarne af jordbruksfastighet, ut¬
tages genom åsättande allenast af en högre bevillning för sådan än för
annan fastighets taxeringsvärde, men dä under närvarande förhållanden
afgörande praktiska skäl tala för en sådan anordning, har Riksdagen an¬
sett densamma tills vidare böra godkännas.
Riksdagen har deremot funnit sig icke böra bifalla Eders Kongl.
Maj:ts förslag om beräknande af viss andel af öfverskottet å stats-
regleriugarna för år 1890 och föregående ar såsom en statsverkets till¬
gång för bestridande af nu ifrågavarande utgifter. Nämnda öfverskott
synes nemligen böra reserveras till disposition af nästa lagtima Riksdag,
som har att uppgöra statsregleringen för år 1894. Statsverkets af
försvars- och skattefrågornas lösning uppkommande behof för år 1893
böra alltså fyllas genom ökad beskattning, och då utom ofvannämnda
höjning i bevillningen för jordbruksfastighet ytterligare medel erfordras
för att täcka så väl den genom afskrifning af grundskatter, lindring i
rustning och rotering samt borttagande af de särskilda bevillnings¬
afgifterna af frälseegendomar och lotshemman uppkommande minskning
i statsverkets inkomster för år 1893 som de ökade utgifterna för för¬
svaret under samma år, anser Riksdagen, med stöd af hvad ofvan blifvit
yttradt, att behofvet af ökade statsinkomster för nyssnämnda år bör
tillgodoses medelst en tilläggsbevinning af fastighet och af inkomst,
anordnad i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den likartade bevill¬
Riksdagens Skrifvelse N:o 7.
11
ning, Riksdagen vid föregående tillfällen sig åtagit, dock med iakt¬
tagande att de lägst taxerade inkomstkategorierna derifrån befrias.
Riksdagen får alltså anmäla:
dels, att Riksdagen — under vilkor att Eders Kongl. Maj:t ej mindre
godkänner de beslut Riksdagen, enligt skrifvelser n:is 1, 2 och 4 fattat
dels angående förbättrad härordning, dels angående förändrad lydelse i
vissa delar af värnpligtslagen den 5 juni 1885, dels ock angående
ändring i lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären den 5
juni 1885, än äfven utfärdar lagar i öfverensstämmelse med Eders Kongl.
Maj ds af Riksdagen, enligt skrifvelser n:is 3 och 8, godkända proposi¬
tioner dels angående afskrifning af de å viss jord h vilan de grundskatter
m. m., dels ock angående, ändrad lydelse af § 58 i förordningen om
kommunalstyrelse på landet — bifallit hvad Eders Kongl. Maj:t i propo¬
sitionen n:o 4 föreslagit rörande ändring i § 1 af förordningen den 3 juni
1892 angående bevillning af fast egendom och af inkomst samt! § 17
af den vid samma förordning fogade instruktionen för taxeringsmyndig¬
heterna;
dels ock att Riksdagen afslagit Eders Kongl. Maj:ts i propositionen
n:° 6 gjorda framställning derom, att, utöfver de i riksstaten för år
1893 upptagna tillgångar och inkomster, måtte såsom en statsverkets
tillgång för samma år af öfverskottet å statsregleringama för år 1890
och föregående år upptagas och beräknas ett belopp af 1,184,300 kronor.
Vidare får Riksdagen, under uttalande af de åsigter, Riksdagen
här ofvan gjort gällande angående den i statsrådsprotokollet för den
14 nästlidne oktober framlagda finansplan, anhålla, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes, med ledning af nämnda uttalande, låta utarbeta och för
Riksdagen i mån af behof framlägga förslag till den enligt samma
finansplan afsedda beskattning.
Riksdagen får härefter anmäla de beslut, som Riksdagen, under
förutsättning att hvad Riksdagen rörande de densamma förelagda för¬
svars- och skattefrågorna nu beslutat vinner Eders Kongl. Maj:ts god¬
kännande, fattat i fråga om extra statsreglering för år 1893.
Chefen för finansdepartementet har i sitt anförande till statsråds¬
protokollet för den 14 nästlidne oktober meddelat, att genom eftergiften
i grundskatterna och vissa bevillningsafgifter samt genom lindringen i
12
Riksdagens Skrifvelse N:o 7.
rustnings- och roteringsbesvären följande minskning i nedannämnda uti
1893 års riksstat upptagna inkomsttitlar skulle uppkomma, nemligen:
i grundskatt........................................................................... kronor 461,000: —
)> tillfälliga rotevakansafgifter ................ » 8,000: —
» soldatvakansafgift.............................................................. » 15,000: —
» båtsmansvakansafgift........................................................ » 58,000: —
» bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rät¬
tigheter .......................................................................... )) 67,000: —
Summa kronor 609,000: —
Riksdagen har likaledes beräknat minskningen i inkomster å om-
förmälda uti 1893 års riksstat upptagna titlar till de af departements¬
chefen sålunda angifna belopp.
Förutom nyssnämnda belopp, 609,000 kronor, hafva beslutats extra
ordinarie utgifter till belopp under fjerde hufvudtiteln af 1,083,850
kronor och under femte hufvudtiteln af 128,000 kronor. Det statsbehof,
som i följd af den urtima Riksdagens beslut för år 1893 uppkommer,
belöper sig alltså till sammanlagdt 1,820,850 kronor. Enligt Riksdagens
åsigt skall, såsom af det förestående framgår, denna brist täckas dels
genom den beslutade böjningen af jordbruksfastighetsbevillningen, dels
ock genom tilläggsbevillning, beräknad till viss lika procent så väl å
den förhöjda bevillningen för jordbruksfastighet som å bevillningen för
annan fastighet och inkomst, dock med iakttagande att de lägst taxerade
inkomstkategorierna derifrån befrias; och har Riksdagen i sistnämnda
hänseende ansett, att dylik befrielse bör åtnjutas af alla dem, hvilka
för inkomst äro taxerade till belopp understigande 800 kronor. I enlig¬
het med hvad departementschefen antagit, har vidare den genom höj¬
ningen af jordbruksfastighetsbevillningen uppkommande statsinkomsten
synts Riksdagen kunna beräknas till 660,000 kronor. Genom tilläggs-
bevillningen skulle alltså behöfva upplagas 1,160,850 kronor; och har
Riksdagen på grund af verkstälda beräkningar funnit, att detta belopp,
med iakttagande af nyssnämnda befrielse för dem, som för inkomst äro
taxerade till belopp understigande 800 kronor, kan erhållas genom en
tilläggsbevillning af trettio öre för bevillningskrona.
Riksdagen, som ansett uppenbart, att någon särskild godtgörelse
åt dem, hvilka med debitering, uppbörd och redovisning af detta sär¬
skilda skattebidrag få befattning, icke kan ifrågakomma, får alltså an-
13
Riksdagens Skrifvelse N:o 7.
mala, att Riksdagen ej mindre beräknat den genom höjningen af jord-
bruksfastighetsbevillningen för år 1893 inflytande statsinkomsten till ett
belopp af 660,000 kronor än äfven, till betäckande af det härefter åter¬
stående, genom de vid den urtima riksdagen fattade besluten uppkom¬
mande statsverksbehofvet för år 1893, 1,160,850 kronor, åtagit sig en
särskild tilläggsbevillning för samma år af trettio öre för bevillnings-
krona, att utan sammanblandning med den allmänna bevillningen utgå
såväl å den förböjda jordbruksfastighetsbevillningen som å bevillningen
för annan fastighet och inkomst, dock så, att de, Indika för inkomst
äro taxerade till belopp understigande 800 kronor, skola från tilläggs-
bevillningens utgörande vara befriade; börande denna tilläggsbevillning
på enahanda sätt som den allmänna bevillningen af vederbörande vid
de under år 1894 infallande uppbördsstämma uppbäras samt i behörig
ordning redovisas.
I sammanhang härmed får Riksdagen öfverlemna bilagda af Riks¬
dagen beslutade förordning angående ifrågavarande tilläggsbevillnings
utgörande, med anhållan, det Eders Kongl. Maj:t täcktes låta den¬
samma till allmän efterrättelse kungöra.
Slutligen får Riksdagen likaledes öfverlemna bifogade af Riksdagen
godkända tillägg till riksstat^! för år 1893.
Stockholm den 27 november 1892.
Med undersåtlig vördnad.
14
Riksdagens Skrifvelse N:o 7.
Förordning
angående utgörande af en särskild tilläggsbevillning för år 1893.
Svenska Folkets vid urtima riksmöte i Stockholm nu församlade
ombud göre veterlig!, att Riksdagen såsom bidrag till fyllande af
statsverkets behof för år 1893 beviljat en särskild tilläggsbevillning af
1,160,850 kronor att, utan sammanblandning med den allmänna bevill-
ningen, på grund af nämnda års bevillningstaxering utgå med trettio
öre för bevillningskrona så väl å bevillningen för jordbruksfastighet,
sådan denna bevillning blifvit vid det urtima riksmötet bestämd, som å
bevillningen för annan fastighet och inkomst, dock så att de, hvilka för
inkomst äro taxerade till belopp understigande 800 kronor, skola från
tilläggsbevillningens utgörande vara befriade; börande denna tilläggs¬
bevillning på enahanda sätt som den allmänna bevillningen af veder¬
börande vid de under år 1894 infallande uppbördsstämmor uppbäras
samt i behörig ordning redovisas.
Tillägg till riksstat^!! för år 1893.
16
Riksdagens Skrifvelse N:o 7.
Tillägg till Riks-
Inkomster.
Förhöjning i bevillning för jordbruksfastighet
TilläggBbevulning ......................................
Kronor.
660,000
1,160,850
Sumrua| 1,820,850
Riksdagens Skrifvelse N:o 7.
17
staten för år 1898.
Extra ordinarie utgifter.
Anslag till betäckande af den minskning i nedannämnda uti 1893 års riksstat
|
Kronor.
|
ö.
|
Kronor.
|
Ö
|
|
|
|
|
upptagna inkomsttitlar, som uppkommer genom den för samma år beslu¬
tade 'eftergift i grundskatterna och vissa bevillningsafgifter samt genom
lindring i rustnings- och roteringsbesvären, nemligen:
|
|
|
|
|
i grundskatt...............................................................................
|
461,000
|
—
|
|
|
i tillfälliga rotevakansafgifter .........................................................
|
8,000
|
—
|
|
|
i soldatvakansafgift........................................................................
|
15,000
|
—
|
|
|
i båtsmansvakansafgift ..................................................................
|
58,000
|
—
|
|
|
i bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter ..................
|
67,000
|
—
|
609,000
|
|
Fjerde hufvudtiteln.
|
|
|
|
Generalitetsstaten ...................................... ...........................................
|
2,780
|
—
|
|
|
Kavalleri- och infanteriregementena ............................................................
|
920
|
—
|
|
|
Artilleriet............................................................................. .............
|
124,000
|
—
|
|
|
Fortifikationen ......................................................................................
|
21,500
|
—
|
|
|
Trängen ................................................... ..........................................
|
6,000
|
—
|
|
|
Intendenturcorpsen.................................................................................
|
13,500
|
—
|
|
|
Reservbefälet .........................................................................................
|
5,000
|
—
|
|
|
Beväringsmanskapets vapenöfningar .........................................................
|
467,150
|
—
|
|
|
Lindring i rustnings- och roteringsbesvären ................................................
|
443,000
|
—
|
1,083,850
|
|
Femte hufvudtiteln.
|
|
|
|
Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning derför ...............
|
114,700
|
—
|
|
|
Lindring i rustnings- och roteringsbesvären ................................................
|
13,300
|
—
|
128,000
|
_
|
|
Summa
|
1,820,850
|
—
|
BihmJill Urtima Riktd. Prof. 1802. 10 Sami. 1 Afd. 7 Häft.
3