Riksdagens Skrifvelse N:o 85.
7
u T>l
■1I
N:o 85.
* 11: •'1 *(il| ;. }!'•;; - •»* *,? J \ • ; j • t * i • . . I • •, - *; n *j. ’
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 19 maj 1892.
— i-— -p- — Andra Kammaren den. 19'— —
Riksdagens skrifvelse till Konungen angående utfärdande af en
särskild ordningsstadga för hafsfisket vid rikets vestkust.
(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 13.)
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 3) utlåtande n:o 18.)
Till Konungen.
Enligt § 22 i gällande fiskeristadga af den 29 juni 1852 skall, då
någon rättsegande det begär eller Eders Kong!. Maj:ts befallningshafvande
så nödigt aktar, för hvarje ort bestämmas under hvilka delar af året, med
hänsigt till det ena eller andra fiskslagets lektid, fisket efter samma fiskslag
bör inställas, det sätt, hvarpå fiske under tillåten tid bör ske, beskaffen¬
heten af de redskap, som vid fisket må användas m. in. För träffande af
överenskommelser uti berörda hänseenden skola delegarne i fiskevattnet
och de fiskelag, som derstädes idka fiske, kallas till sammanträde inför
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som efter behörig pröfning genom
utslag förordnar i ämnet.
Föreskrifterna i nämnda paragraf torde emellertid vara affattade med
särskild tanke på insjöfisket, med hvars delegare Eders Kongl. Maj:ts be¬
fallningshafvande lätt kan träda i förbindelse. Hvad åter angår vestkustens
8
Riksdagens Skrifvehe N:o 85.
hafsfiske och särskild! det för närvarande rikliga sillfisket, torde man endast
undantagsvis kunna tala om den enskildes rätt dertill, enär den vigtigaste
delen af nämnda fisken är öppen för hvar och en af rikets inbyggare. Vid
tillämpningen å hafsfisket af de i § 22 af fiskeristadgan gifna bestämmelser
möta derför svårigheter, bland annat, derigenom att, då detta fiske försig¬
går i en ojemförligt större skala än de vanliga insjöfiskena, de bötesbelopp
och andra straffbestämmelser, som enligt fiskeristadgan kunna af Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande utfästas, äro allt annat än lämpliga och
såsom otillräckliga ej kunna åstadkomma den med dem åsyftade verkan.
Hos Riksdagen har framhållits, hurusom behof påkallade att en ord¬
ningsstadga för vestkustens hafsfiske blefve utarbetad, och har dervid blifvit
ifrågasatt att ombesörjandet deraf skulle åläggas Eders Kongl. Maj:ts veder¬
börande befallningshafvande, men Riksdagen anser en dylik stadga böra
utfärdas af Eders Kongl. Maj:t, som lättare kan förfoga öfver tillräckligt
sakkunnig utredning och som eger i sin magt att bättre lämpa föreskrif¬
terna efter förhållandenas kraf, än 1852 års fiskeristadga medger läns¬
styrelserna.
Det torde få erinras, att i det af utsedda komiterade den 3 mars 1883
afgifna förslaget till ny fiskeristadga uti § 24 intagits den föreskrift, att
der för viss ort särskilda bestämmelser erfordrades angående sådant fiske,
som vore öppet för alla rikets inbyggare, Eders Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande eller fiskeristyrelsen hade att derom göra framställning hos Eders
Kongl. Maj:t.
I den ifrågasatta ordningsstadgan torde, bland annat, beträffande sill¬
fisket böra inrymmas stadganden för ordnande af förhållandena mellan de
fiskande och strandegarne samt mellan de fiskande inbördes och särskild!
mellan dem, hvilka fiska med olika redskap.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt och då bestämda och
tydliga föreskrifter i ofvanberörda afseende utan tvifvel skulle lända till
båtnad för de näringsidkande samt lätta uppgiften för ordningens upprätt¬
hållande, får Riksdagen hos Eders Kongl. Maj:t anhålla om utfärdande efter
fiskeriidkarnes hörande af eu särskild ordningsstadga för hafsfisket vid rikets
vestkust.
Stockholm den 19 maj 1892.
Med undersåtlig vördnad.