RIKSDAGENS PROTOKOLL
1892. Första Kammaren. N:o 23.
Onsdagen den 6 april, e. m.
Kammaren sammanträdde kl. 7 e. m.
Fortsattes föredragningen af statsutskottets utlåtande n:o 39, an¬
gående ordnande af landtförsvaret.
Punkten I.
Mom. b).
\
Utskottets hemställan bifölls.
Mom. c). Uppsättande
af nya
Friherre Leijonhufvud, Broder Abraham: Jag skall icke sqvadroner
yrka afslag på denna punkt, men jag nödgas ändock bifoga några i^ndshäst-
anmärkningar mot det kongl. förslaget, sådant det är fråga att antaga jägarcorps
det, äfvensom mot den ändring utskottet gjort deri. Jag vill då till m. m.
en början anmärka, att det enligt mitt begrepp blir en ganska lös
sammansättning att hafva en corps, bestående af 2 roterade kavalleri-
sqvadroner och 3 värfvade. Enligt mitt begrepp passar det icke att
sätta hop trupper af så olika slag, i synnerhet som enkelhet i
sammansättning och organisation är af yttersta vigt, då fråga blir om
mobilisering Jag har dessutom, såsom herrarne hört, en bestämd tro
på, att den värfvade truppen icke låter skaffa sig på kommando.
Jag tror icke, att dessa 3 värfvade sqvadroner kunna skaffas i
Norrland. Antagligen komma de att stå delvis vakanta, på sätt jag
närmare skall utveckla, dä vi komma till frågan om skånska kavalleri¬
regementena. Dessutom har jag den anmärkningen mot dessa sqva¬
droner, att de äro för fåtaliga. De äro beräknade till 85 man, men
då detacheringar alltid inträffa, och rekryterna äro odugliga och
otjenstbara första året samt tillfälliga sjuke tagas med i beräkningen,
blifver sqvadroneu för svag. I samma rigtning har också kavalleri¬
inspektören uttalat sin mening om saken. Sqvadronen kommer icke
Första Kammarens Prof. 1892. N:o 23. 1
N:o 23.
2
Onsdagen den 6 April, e. m.
Uppsättande att gå upj) till mer än 60 nummer, och det är alldeles för litet i
af nya synnerhet i ett så vidsträckt land som Norrland, der kavalleriet har
Svid Jemt- sä länga marscher att tillryggalägga. Norrlands försvar är svårt att
lands häst- åstadkomma. Euda möjligheten enligt min mening är, äfven om vi
jägarecorps ta starkare trupper än vi nu hafva, att vi få kommunikation ut till
m m vesterhafvet. Skulle så illa vara, att svenska Norrland fäller, följer
(Forts.) nor8ka kusten med som bihang.
Jag har velat anmärka detta, utan att jag derför har något
yrkande att göra.
Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren hvad utskottet
i det nu föredragna momentet hemstält.
Omorganisa- Monn. d.)
tion af
»danska Friherre Klinckowström: Jag har på förmiddagen redan lör-
’dragon- behållit mig ordet, när denna punkt skulle förekomma, och ber jag
regementena, kammaren tillåta mig att på samma gång diskutera den efterföljande
punkten i). Båda dessa punkter hafva enligt mitt förmenande ett
organiskt sammanhang derutinnan, att båda afse att vakansställa en
stor del af vår indelta armé. I denna punkt är det fråga om skånska
husar- och dragonregementena, och i punkten i) är det, som her¬
rarna litet hvar veta, frågau om att sätta på vakans 989 nummer af
indelta infanteriet.
Om man genomläser med uppmärksamhet så väl statsutskottets
motivering i denna punkt — motiven återfinnas pag, 19—25 i ut¬
skottsbetänkande! — som den ganska vigtiga motion, som blifvit i
Andra Kammaren af riksdagsmannen Olof Jonsson i Hot in. fl. af-
gifven, finner man, att i botten på dessa frågor ligger afskaffande så
småningom af vår indelta armé. Jag har derför önskat att fram¬
lägga mina anmärkningar deremot och varnar Riksdagen för att ingå
på en sådan farlig väg. Och då min ålder och tilltagande skröp¬
lighet måhända icke tillåta mig att vid en kommande riksdag, när ned¬
brytandet af vår indelta armé kommer före, yttra mig, vill jag hafva
gjort allt för att förvara min åsigt i frågan och framställa mina skäl
mot en så farlig väg, som myndigheterna synas mig allt mer och
mer vilja inslå.
Såsom herrarne litet hvar torde påminna sig, hafva redan flere-
handa kongl. förslag föreslagit, att arméns stamtrupper skulle bestå
af värfvade soldater, och indelta armén småningom upphöra att exi¬
stera. Det var i synnerhet 1883 års kongl. förslag rörande arméns
omdaning och försvarsverkets omorganisation, som den tiden ganska
betydligt upprörde hela landet. Jag förde den tiden noggranna för¬
teckningar på den mening, som folket i allmänhet uttalade på dä
hållna talrika folkmöten, och jag tror det icke vara ur vägen att nu
påminna Riksdagen derom, genom att framlägga ett kort utdrag af
samma möten och deras opinion dels om indelta arméns bibehållande,
dels om hvad 1883 års kongl. förslag innehöll.
Det är såsom bekant inom landet, Stockholm inberäknadt, 25
län, och af dessa Idel' folkmeningen uttalad i 20 län. Det var tet
Onsdagen den 6 April, e. m.
3 N:o 28.
högst betydligt antal, der folket gjorde sin mening och opinion i Omorganiaa
den stora frågan gällande på de enda sätt, som folk stående utom g^Jjfa
Riksdagen lagligen kan göra. Nå väl, huru slogo nu dessa folkmötens j,usar. ocj,
allmänna uttalanden ut med afseende antingen på bibehållande af dragon-
indelta armén eller afskaffande af densamma och biträdande af 1883regementena
års kongl arméorganisationsförslagV Jo, det skedde på följande sätt: (Forts.)
Inom Stockholms stad källos 2 folkmöten, hvaraf det ena uttalade
sig för bibehållande af indelta armén och det andra för afskaffande
af densamma. Inom Stockholms län höllos 4 folkmöten, alla uttalade
sig för bibehållande af indelta armén. I Södermanlands län höllos
5 folkmöten, hvaraf 2 uttalade sig för och 3 mot indelta arméns
bibehållande. I Östergötlands län höllos 11 folkmöten, hvilka alla
uttalade sig för bibehållande af indelta armén. I Jönköpings län
höllos 8 folkmöten. Alla uttalade sig för bibehållande af indelta
armén. I Kronobergs län höllos 8 folkmöten, hvaraf 7 uttalade sig
för bibehållande af indelta armén och endast 1 möte för afskaffande
af densamma. I Kalmar län höllos 0 folkmöten; alla uttalade sig
för bibehållande af indelta armén. 1 Blekinge län hölls 1 folkmöte,
som också uttalade sig för bibehållande af indelta armén. I Kristian¬
stads län hölls 1 folkmöte, som uttalade sig för afskaffande af in¬
delta armén. Men jag vågar dervid göra den anmärkningen, att,
såsom herrarne kanske känna till, den dåvarande statsministern
Grefve Arvid Posse var af det länet utsedd till ledamot af denna
kammare och bosatt der. I Malmöhus län höllos 4 folkmöten, hvaraf
2 uttalade sig för och 2 mot bibehållande åt indelta armén. I Hal¬
lands län uttalade sig 5 folkmöten för och intet mot bibehållande af
densamma. I Göteborgs och Bohus län uttalade sig 9 folkmöten för
och intet mot bibehållande af densamma 1 Elfsborgs län höllos ti
folkmöten, hvaraf f> uttalade sig för bibehållande af indelta armén,
men endast ett för borttagande af densamma. I Skaraborgs län
höllos 8 folkmöten, hvaraf 7 uttalade sig för och endast 1 mot bitte
hållande af indelta armén 1 Vermlands län höllos 3 folkmöten,
alla uttalade sig för bibehållande af indelta armén. 1 Örebro län
höllos 8 folkmöten, alla uttalade sig för bibehållande af indelta armén.
1 Vestmanlands län uttalade sig de 4 folkmöten, som der höllos,
samtliga för bibehållande af indelta armén. I Gefleborgs län uttalade
sig det enda folkmöte, som der hölls, för bibehållande af indelta
armén, och slutligen i Jemtlands län uttalade sig de 2 folkmöten,
som der höllos, likaledes för bibehållande af indelta armén. 1 Kop¬
parbergs län hölls visserligen också ett talrikt besökt möte, men det
uttalade sig hvarken för eller mot bibehållande eller afskaffande af
indelta armén, utan öfverlenmade frågan i sina riksdagsmäns händer.
Dessutom hade i skriftliga adresser uttalat sig mot det, kong! för¬
slaget och för bibehållande af den indelta armén: i Östergötlands
län 2,944 personer; i Jönköpings län 3,Otid; i Kalmar län 74; i Ble¬
kinge län 69; i Göteborgs och Bohus län 150; i Elfsborgs län 190; i
Skaraborgs län 401 och i Vestmanlands län 419 personer, tillsam¬
mans 7,313 personer.
.Således hafva 86 folkmöten i 20 af landets län uttalat sig mot
1.883 års kongl. förslag till omdaning åt försvarsverket,, och bland
N:o 23. 4 Onsdagen den 6 April, e. m.
Omorganisa- dessa 86 möten hafva endast 7 förkastat det kong], förslaget utan
^skånska förorda den indelta arméns bibehållande såsom stam, hvaremot
husar- och ^ möten uttalat sig mot det kongl. förslaget och för bibehållande
dragon- af den indelta armén. De öfriga 10 mötena hafva uttalat sig för
regementena, det kongl. förslaget med eller utan modifikationer.
(Forts.) Denna helt korta redogörelse har jag fram stält af aktning för
folkets mening inom landet i denna fråga, som så nära rör folket.
Kammaren må dervid fästa det afseende den vill, men mig synes,
att det hade varit orätt att icke här på detta ruin, då denna stora
fråga nu förekommer, en fråga som så mycket agiterat och ännu oroar
landet, framföra denna folkets mening derom — lät vara för omkring
9 å 10 år sedan — för att nu återkallas i Riksdagens minne.
Om vi något närmare eftertänka hvad den i de senare organisa-
tionsförslagen af den kongl. regeringen förordade arméstammen be¬
tyder, finna vi, att efter mitt förmenande den för krigstillfället be¬
tyder mycket litet. För det första söker förslaget att erhålla rekryter
vid mycket tidiga år och innan de äro fullt utvecklade till sin
kroppsbeskaffenhet. Vidare undergår denna, jag kan säga, ynglinga-
skara, en rekrytdaning hufvudsakligen i skolor och med praktiska
öfniugar under mindre än ett års tid — jag vill minnas ICF/2 må¬
nader — och sedan kommer denna skara att undergå repetitions-
öfningar, jag tror i 30 dagar. Men sedan, änne herrar, och det är
sorgligt att tänka på hela systemet, och detta gör det i mina ögon
utan all nåd förkastligt, inträder för dessa stackars skolynglingar eu
s. k. tvångspermittering, d. v. s. de jagas ur sina garnisonsorter, ut¬
sina kaserner, och måste söka sitt lifsuppehälle genom arbetsförtjenst
i hela landet. De blifva, så att säga, och som jag flera gånger förut
sagt på detta rum, ett slags militäriskt proletariat. De komma att
stryka laudsvägarne omkring såsom lösa arbetare, hvilka under eu
stor del af året intet arbete erhålla; ty de flesta skulle naturligtvis
erhålla arbete vid jordbruksnäringen och en del måhända dessutom
arbetsförtjenst några månader under skördetiden, men under den
långa vintern tviflar jag på, att eu stor massa rekryter skall kunna
erhålla arbete. Och hvad värre är, mine herrar, under detta kring¬
strykande vagabondlif är jag rädd, att dessa helt unga män komma
att falla såsom en godbit i händerna på socialisterna. Dessa oro¬
stiftare och omstörtare af hela vårt bestående samhälle önska ingen¬
ting bättre än att jemte den armé, de för närvarande i alla länder
söka rekrytera och delvis äfven lyckas, äfven få räkna dessa rekryter,
som äro till en viss del militäriskt tilldauade och som komma att i
hög grad öka deras härstyrka.
En annan fråga och den ensam sä vigtig, att jag betviflar att,
när den kommer under diskussion, det skall vara många, som skola
förorda ett nedslående af indelta armén, det är den goda tjenst denna
armé gör i alla landsorter till upprätthållande af den inre ordningen
i landet. Vi känna alla, att i de länder, der icke på landet etablerad
krigsstyrka finnes städse till reds att understödja den exekutiva magten
i landet, måste i stället och har i de flesta länder, i Europa och
äfven annorstädes, organiserats så kalladt gendarmeri. Det är eu
mycket allvarsam fråga och måhända af större betydelse än de flesta
6 N:o 23.
Onsdagen den 6 April, e. m.
föreställa sig. Jag skall bedja att bär få nämna de stater, från Omorganisa-
hvilka jag har kunnat skaffa underrättelse beträffande deras s. k.
gendarmeri, som närmast är afsedt för den inre ordningens upp- h,usar. oc/t
rätthållande i landet och för att kunna gifva stöd åt den exekutiva dragon-
magten. Deraf skola herrarne finna, hvad denna fråga har för sto\-regementena.
betydelse både i socialt och finansielt hänseende, om vi skulle upp- (Forts.)
lösa indelta armén.
I Belgien funnos 2,401 man med 1,530 hästar på ett ytinne¬
håll af 29,457 qvadrat-km. och en befolkning af 6,000,000 invånare.
1 Ryssland funnos 9,000 man med 1,200 hästar på en befolkning af
112.000. 000. 1 Grekland, som har ett ytinnehåll af 64,689 qvadrat-km.
med endast 2,187,000 invånare — således icke fullt hälften af Sveriges
folkmängd — funnos 2,743 man med 351 hästar. 1 Frankrike funnos
endast i Paris 3,048 man med 738 hästar och i landsorten 24,000 man
med 12,100 hästar. Frankrikes ytinnehåll utgör 528,572 qvadrat-km.,
således något större än Sverige, folkmängden något öfver 38,000,000.
Kostnaden för gendarmeriet uppgick 1887 till 41,000,000 francs. J
Turkiet funnos 69,400 man med 10,600 hästar med ett ytinnehåll af
4,273,000 qvadrat-km. och en folkmängd af 29,468,004 I Danmark
funnos 500 man med 250 hästar. 1890 har blifvit mig meddeladt,
att corpsen derstädes då räknade 24 officerare, 48 beridna och 60
oberidna underofficerare, 113 beridna och 291 oberidna gendarmer,
fördelade på 251 fästa och 24 tillfälliga stationer. Herrarne känna
litet hvar till, att Danmark icke är */,„ sä stort som Sverige, hvad
ytinnehållet beträffar, och har icke fullt hälften af den befolkning,
som Sverige räknar. 1 Italien funnos 20,558 man med 3,174 hästar
mot ett ytinnehåll af 296,323 qvadrat km. och eu folkmängd af
30.565.000. 1 Spanien funnos det s. k. »Guardia civile» om 14,756
man och »Carabiniers», om 13,400 man med 583 hästar, som också
äro afsedda för upprätthållande af inre ordningen i landet. Spaniens
ytinnehåll utgör 507,036 qvadrat-km., dess folkmängd 17,247,000.
1 Storbritannien funnos: i Irland 13,000 man med 400 hästar mot
ett ytinnehåll af 84,252 qvadrat-km. och 5,174,000 invånare och
i Ostindien 190,000 man mot ett ytinnehåll af 3,374,000 qvadrat-km.
och 258,918,000 invånare.
Dessa uppgifter, så bristfälliga de än äro i åtskilliga afseeuden
— jag beklagar det mycket — visa dock, synes det mig, till full
evidens, att för den inre ordningens upprätthållande i landet måste
nödvändigt anskaffas ett gendarmeri, när man tager bort indelnings¬
verket, och jag kan tryggt beräkna den erforderliga styrkan till 5,000
man och 2,500 hästar. Dessa gendarmer kunna tydligen, såsom
hvar och en inser, icke tjenstgöra kontinuerligt, utan måste hafva sin
hvilotid, sä att man på eu gifven tid icke kan påräkna mer än 2,500
man i tjenstgöring och resten hvilande. Hvar och eu måste finna, att
för vårt land med dess ofantliga utsträckning från Ystad till Haparanda
är detta en bra liten styrka. Nåväl, denna gendarmericorps, som
måste vara beriden, finge bestå af endast utmärkt folk, som måste
väl underhållas och lönas och förses med goda bostäder, der de kunde
hvila ut, utan att vara utsatta för nöd och brist. Jag har ansett, att
sa beskaffad! folk kan icke erhållas för mindre än 2,000 kronor om
NtQ 28. 6 Onsdagen den 6 April, e. m,
Omorganisa- året med häst, och då blir endast för detta gendarmeri en utgift af
skånska millioner om året för att ersätta den indelta armén, som nu på
husar- och förtjenstfull sätt fylt sitt uppdrag att understödja den exekutiva
dragon- magten vid upprätthållande af den inre ordningen i landet. Jag vill
regementena, bär nämna några exempel på de utmärkta tjenster den indelta armén
(.Forts.) i sådant afseende kunnat göra, och huru densamma fylt sitt för det
allmännas skydd och säkerhet så högst vigtiga uppdrag.
Såsom herrarne litet hvar torde hafva sig bekant, var det, sa
vidt jag minnes, i december 1888 som arbetareoroligheter utbröto vid
Gellivara och således långt upp i norra Sverige. Länsstyrelsen kunde
med den civila polis, som på landet stod den till buds, icke stätja
oron, synnerligen sedan arbetarne lyckats skaffa sig spritdrycker och
och börjat lefva alldeles vildt. Då fick öfverste Oxehufvud af läns¬
styrelsen i uppdrag att lemna vederbörande civila myndighet på
stället erforderligt biträde af indelta armén. Nu ber jag herrarne
lägga märke till, att det lyckats mig erhålla mycket detaljerade under¬
rättelser rörande denna truppsamling, och det är förvånande, på hvilken
kort tid den kunde försiggå, då man tänker sig, huru aflägsna dessa
bygder, der oordningarne föreföllo, äro.
På fredagsmiddagen afgiek telegram till länsstyrelsen, att de
oroliga samlats och lefde som vildar. På fredagsqvälien utgick
mobiliseringsorder till en del af Norrbottens fältjägarecorps och lör¬
dagen på middagen, efter 9 timmar, var hela den mobiliseringen,
bestående af 40 man och befäl, färdig att skickas upp till Gellivara
och qväfva den oro, som visat sig börja utbryta derstädes, och de
oordningar, som kunde hafva haft betänkliga följder för den kring¬
boende befolkningen. Detta är ett af de mest lysande exemplen på,
huru nyttig vår indelta armé katt vara, när den behöfves för den
inre ordningens upprätthållande. Jag tviflar på åt! någon annan
organisation kan göra det efter.
Jag förbigår den strejk, som uppstod vid Gejie; jag har visser¬
ligen några uppgifter rörande denna, men inga som specielt angå
den hastighet, hvarmed de fyra kompanier af Helsinge regemente,
som beordrades att understödja den exekutiva myndigheten i Gefle,
kunde samlas och komma fram till det ställe, der de skulle skydda
invånarnes lif och egendom. Deremot har jag förloppet af en annan
liknande händelse att anföra, som måhända är ännu mer belysande
af det sätt, hvarpå den indelte soldaten kan skynda till den exekutiva
myndighetens hjelp. Det gälde då de oroligheter, som utbröto i
april 1891 vid Norbergs gruffält. Det torde vara bekant, att denna
s. k. arbetarestrejk vid Norberg icke varit en sammanhängande utan
tvä eller tre särskilda. Den jag nu berör är den, som började i april
månad 1891.
Fördelningschefen, generalmajor O. Taube anbefalde chefen för
Vestmanlands regemente att beordra en regementsofficer att, tillika
med en regementsadjutant, båda beridne, inställa sig å strejkplatsen,
att der taga befälet öfver de dit beordrade kompanierna, Med an¬
ledning häraf anlände majoren vid Vestmanlands regemente friherre
von Schwerin till Norberg natten till torsdagen och tog befälet öfver
den mobiliserade kontingenten af regementet, som utgjorde två
7 N:o 23.
Onsdagen den 6 April, e m.
kompanier. Af dessa voro tvä plutoner förladda vid Kärror lifva n, Omorganisa-
tvä vid Fagersta, en vid Vestanfors och en vid Engelsberg. Enligt g£«"g£'
senare underrättelser i eu landsortstidning visar sig, att en in) eket husar-och
snabb mobilisering försiggått i och för denna strejk. Särskildt torde dragon-
mobiliseringen vid Väsby kompani, då man tager i betraktande det regementena.
6 mil långa kompaniområdet, hafva gått ovanligt raskt. . Order om (Korts.)
mobiliseringen anlände till kompanichefen kl. o på aftonen, och
kl. 7 följande morgon voro alle man samlade i Sala. Det är att
märka, att endast ett 20-tal af soldaterna kunde använda jernvägs-
kommuuikationer, de andre måste färdas landsvägen. Den längst
bort från samlingsstället boende soldaten mottog order kl. 1 på natten,
hade fyra mil att åka, och ändå fans han i Hala kl. 7 på morgonen.
En vid kompaniet tjenstgörande volontär, boende vid Htäket, 3 mil
från Stockholm, erhöll telegram om samlingen kl. 9 på qvällen och
kl. 9 följande morgon var han i Sala.
Dessa exempel, som naturligtvis kunde preciseras och mangtal-
digas, om krigsstyrelsen ville öppna sina gömmor och sysselsätta sig
med sådana saker, visa, enligt mitt förmenande, hvilka vigtiga tjänster
den indelta armén gör för upprätthållandet åt den inre ordningen,
utan att något särskildt gendarmeri derför behöfver organiseras, sä
att man bör enligt min åsigt tänka sig för mer än eu gång, innan
man slår ned eu så beskaffad, dyrbar militär inrättning.
Om vi nu jemföra dessa fakta med det sätt, hvarpå den nya
organisationen enligt det kongl. förslaget eller förslagen, ty de som
gått, ut på den indelta arméns afskaffande hafva vant många, skulle
fungera, huru tro herrarne det skulle blifva möjligt att samla den
nya organiserade armén annat än till den del deraf, som ligger i
skolorna eller i garnison i de större städerna, då det gäller att uppe¬
hålla ordningeu i den vidsträckta landsbygden. Det är helt enkelt
omöjligt. Utom de nyssnämnda delarne deraf gä dessa trupper om¬
kring i hela landet sökande arbete från Ystad till Haparanda. De
kunna icke anträffas med kallelse och om de träffas, hvad garanterar
att de infinna sig och huru lång tid fordras icke derför? Det blir
omöjligt att åstadkomma eu hastig mobilisering för undertryckande
af inre oro, oordningar och uppror, som erfarenheten visar att vi
kunna hafva att vänta i framtiden vare sig af arbetare, som strejka,
eller af socialister och anarkister, som underblåsa dessa, oordningar.
Dessa värfvade, garnisonerade trupper hafva öfverallt i Europas olika
länder visat benägenhet för ^disciplin, och derpå finnas mångfaldiga
exempel. Jag vill icke upptaga herrarnes tid med att ga längie till¬
baka i tiden, men vi veta, att nyligen i flora af Londons kaserner
visat sig en upprorsanda, som varit betänklig, likaså i Chat ant och
Cork och t. o. m. har, såsom herrarne torde hafva erfarit åt tid-
ningarne, inom ett sådant mönsterregemente som Uoldstream Guards
i London, hvilket ansetts som ett af de förnämsta, visat sig en be¬
tänklig olydnad mot befälet, hvilken gatt så långt, att regementet
till straff blifvit kommenderad! till en aflägsen Engelsk koloni. Äfven
i andra länder har den garnisonerade styrkan visat sig icke alltid
vara att lita på. Herrarne torde påminna sig, att den omstörtning
af hela regeringssättet i Brasilien, som kostade den då varande
N:o 23.
8
Onsdagen den 6 April, e. ni.
tion af n f” ^ kl0na’ den“? reSe0nt som kanske kunde tjena till ett
skånska monbt,®! *or Europas samtlige, från början var ett militäruppror. I
husar- och republiken Argentina var det icke längre sedan än i juli 1«90 som
dragon- sammaudrabbningar egde rum i Buenos Avres mellan regeringsnartiet
T*- u|,|,ro riska trupper, so,„ ville omstiir.i dee S
( orts.) Det ar således icke småsaker till uppror som dessa garnisonerade
trupper visat sig mägtiga och villiga att genomföra. Till och med från
lyrhn, denna mönsterstad i militäriskt afseende, ingick underrättelse
or icke längre sedan än i juli 1891, som talade om att det Sachsiska
iaudtvar.net, aret förut deltog i manövrerna, varit ytterst svår-
bandterligt. Det gick så långt, att det sköt på befälet. Det upp¬
studsiga manskapet tillhörde de fabriksidkande distrikten i konunga-
nket Sachsen. Likaså hatva i Portugal svåra militäruppror egt
rum åt garnisonerade trupper. I februari 1892 förekommo demonstra¬
tioner åt rekryter; omkring 2,000 man deltogo i detta uppror, som
undertrycktes genom orostiftarnes fängslande. Alla dessa exempel
som mjcket lätt kunde mångfaldigas, visa, att, oaktadt garnisoner
aro alldeles nödvändiga i de större städerna, äro de ett midt sou,
icke bor mångfaldigas genom att sätta hela den stående krigs-
magtens stamtrupp i denna kategori. Och klart är, mina herrar att
med den benägenhet till oorduingar, som i sä rikt mått för de gar¬
nisonerade trupperna underblåses af lörledande anarkister, samt med
de tillfallen till förströelser af kanske det minst nyttiga slag som i
garnisonsorterna stå manskapet till buds, det vid deras ungå år är
nästan svart att hindra den värfvade truppen från att blifva korrum¬
perad och anstucken af eu osund anda. Jag vill icke taga herrarues
,ld ,1 mycket i anspråk härmed, om jag äfven påminner om fler-
.a ^ordningar, och ganska betänkliga sådana, som hafva Ornat
bär i Stockholm inom vara garnisoner. Det har förekommit militär¬
upptraden på Djurgården i maj 1886 och flerehauda oordningar
pa Östermalmstorg i september 1891, hvarvid gardister och fettistel-
levererade batalj. På Gustaf Adolfs torg hafva äfven soldater från
garnisonsregemeutena drabbat ihop, och den allmänna osäkerheten i
Humlegarden vid sena timmar och nattetid skylies äfven på samma
soldater. A It detta jemte flera andra symptomer af samma slag, som
jag har vill förbigå, gifva enligt mitt förmenade tydligt vid handen
att ensamt ur denna synpunkt det icke är rådlig! att sätta hela
kngsmagten i kasern, nemligen den del deraf som icke stryker om¬
kring pa vägarne, kvilkens disciplin och moraliska tillstånd är ännu
sämre.
Hänga stränga omdömen hafva blifvit uttalade rörande förkast-
ligheten åt vara indelta trupper. Man har bland annat sagt, att de
aro för gamla. Ja, det finnes vissa indelta soldater som äro gamla
men deras antal är ringa. Jag skall bedja att fä meddela några’
upplysningar rörande våra indelte soldaters ålder, jemförd med våra
varivade truppers, som visa, att beskyllningen om den indelte soldatens
mga ålder är en saga. Medelåldern hos manskapet tillhörande
svenska armén var är 1891 i icke oväsentlig grad olika vid de sär¬
skilda regementena och corpserna, och skilnaden i denna medelålder
vid de värfvade och de indelta regementena är ganska betydlig,
9 N:o 23.
Onsdagen den 6 April, e. m.
hvilket framgår af nedanstående. Medelåldern vid Svea artillerirege Owor^mVi-
inente, hvilket har det yngsta manskapet inom hela svenska armén, fyl1 aJ
utgör 21,6 år, under det deremot medelåldern vid Elfsborgs rege- ;4«ga”S och
mente, som har äldsta manskapet är 35,2 år. Summan af manskaps- dragon-
styrkan vid Svea artilleri är 838 och vid Elfsborgs regemente 994.regementena.
De värfvade regementenas medelålder varierar från 21,6 till 25,4 7 (Forts.)
och de indelta regementenas från 25,57 till 35,2. Vid Dalregementet
är jemförelsevis temligen ungt folk anstäldt; nämnda regementes
medelålder är 31,6. Af indelta kavalleriregementena är lägsta medel¬
åldern vid Jemtlands hästjägarecorps, 29,77, och högsta vid Smålands
husarregemente, 33,u. Fortifikationen och trängen hafva äfven ungt
folk. Vid den torra är medelåldern 22,o och vid den senare 21,83.
Af manskapsstyrkan vid svenska arméns stam, som oberäknad!
volontärer och “spel uppgår till 29,943, äro under 20 år 1,828 man,
mellan 20—25 år 8,728, mellan 25—30 år 5,038, mellan 30—35 år
4,144, mellan 35—40 år 3,325, mellan 40—45 år 2,799, mellan 45—50
är 2,433, mellan 50—55 år 986, och mellan 55—60 år 62 man. Hela
arméns medelålder är 30,- år. .
Hvad nu åldern hos den indelte soldaten beträffar, som fienderna
till denna stam så högt klagat öfver, är det, mine herrar, min fulla
öfvertygelse, att den s. k. reorganiserade arméns stamtrupp komme
att hafva allt för lag ålder och bestå af allt för ungt och outveckladt
folk för att kunna utstå ett fälttågs mödor och besvär; de komme
ganska snart att fylla sjukhusen och på ett betänkligt sätt nedsätta
de stridande truppernas antal. Det är alldeles orimligt att släppa ut
så ungt folk i krig, och jag tvifla!- på, att försöket skulle slå lyckligt
ut. Hvad deremot den indelta armén beträffar, som bestått i mellan
2 och 3 hundra år, som utkämpat de svåraste strider och uthärdat
de otroligaste ansträngningar, har det visat sig, att en högre ålder
än deri, som författarne till de moderna organisationsforslagen förorda,
är den rätta och önskliga. Den indelte soldaten af allmogen är,
mine herrar, vid 40 och 50 års ålder ännu fullt arbetsduglig och
således äfven lämplig att gä ut i fält, men jag tror, att ynglingar
på 20 å 23 år snart skulle duka under för ett fälttågs mödor.
Man har gjort mångfaldiga anmärkningar mot vår indelta armé;
jag vill nu här upptaga några till besvarande, på det att mina åsigter
i denna fråga måtte vara till påseende och begrundande i dagens
protokoll.
Vid 1889 års Riksdag framstälde Kong! Maj:t i statsverks¬
propositionen förslag om det indelta kavalleriets sättande på vakans
och ersättande med värfvade kavalleritrupper; således ungefär samma
förslag som statsutskottet nu framstält rörande de skånska indelta
kavalleriregementen, hvilket kammaren nu har att afgöra. De an¬
märkningar, som dervid af departementschefen framstäldes mot det
indelta kavalleriet, voro hufvudsakligen:
»Do) att, då de senare årens framsteg inom vapenteknikens om¬
råde, Indika satt artilleriet och infanteriet i tillfälle att i hög grad
öka sin verkningsförmåga, blott till ringa del kommit kavalleriet till
godo, sistnämnda vapen endast genom eu omsorgsfullare utbildning
af manskapet och förbättring åt hästmaterieleu kunde bibehålla sin
N:o 28.
10
Ondagen den 6 April, e. m.
Omorgnnisa-sta 11ning gent emot de förra och sätta sig i stånd att lösa sina allt
skånska niei *'irsv^ra(le uppgifter;
husar- och 2:o) att ' afseende på den vigtiga bevaknings-och rekognoscerings-
dragon- tjensten det indelta rytteriet icke längre kan anses motsvara de an-
regeméntena. språk, den nutida krigskonsten ställer på kavallerivapnet.
(Forts.) 3:o) att olägenheten åt’ bristande utbildning endast kan afhjelpas
genom en förändrad organisation, i hvilken staten sjelf besörjer
rekryteringen och, i den mån tillgångarne medgifva, fastställer tjenst-
göringstiden till det för utbildningen lämpligaste måttet.
4:o) att under nuvarande förhållanden ej heller hästmaterielen
kan hållas i det skick, som motsvarar tidens fordringar; att den på
rusthållarne beroende remonteringen är ojemn, samt att dressyren är
brådstörtad och, innan den afslutats och den unga hästens krafter
utvecklats, deuue återvänder till rusthåll^, för att der vårdas mellan
mötena.»
Jag aflemnade år 1883 en ganska omständlig motion, som afsåg
försvarsverkets omdaning och hvilken var ett svar och en kritik på
det år 1883 framlagda kongl. arméorganisationsförslaget. Dervid upp¬
tog jag til! besvarande alla de anmärkningar emot indelta armén i
allmänhet, som jag då kunde sammanföra från olika fiender till
samma armé. Jag skall be att här få uppläsa dessa korta anmärk¬
ningar emot den indelta armén, för att derigenom visa, att jag icke
vill undanhålla kammaren äfven i fiendtlig rigtning och emot mina
åsigter gående anmärkningar emot den indelta armén. De väsent¬
ligaste anmärkningarue äro följande. Indelningsverket är en ojemnt
drabbande tunga, hvilken, ursprungligen ojemnt tryckande, under
tidernas lopp blifvit det ändå mera genom de rustning och rotering
underkastade egendomarnes oförändrade värden1)
De rust- och rotehållare åliggande onera äro, i synnerhet för de
förre, i vissa delar obestämda och kunna föranleda tvister1).
Indelta soldatens tjenstgöring är dyr, emedan, oaktadt han har
sin lön (torp och öfriga förmåner, antingen han tjenstgör eller icke),
han skall lika fullt under tjenstgöringstiden underhållas, hvarigenom
således lönen då blir ett tillskott, hvilket väl icke drabbar stats¬
verket, men likväl i statsekonomiskt afseende är eu kostnad, som
måste beräknas1).
Ryttare och knekt, i synnerhet den förre, äro i viss mån be¬
roende af rust- och rotehållarne1).
Ren åt indelta stammen eu gång gifna styrka kan icke mer än
i ringa mån genom uvrotering ökas, fastän beväriugens växande
styrka kunde göra eu betydlig förstärkning nödvändig1).
Soldaten har en lång tjenstledighet, hvarigenom hans krigs-
bildning lider1).
Soldatens obestämda tjenstetid kan stundom föranleda: antingen
att han tjenar längre än han är fullt tjenstbar, eller ock, afskeda^,
lider uöd1).
Att nationen, genom indelta armén, som uppsättes och under-
hålles af landskapen, kunde anse sig i någon mån frikallad från
') Se komiterades för landtförsvaret underdåniga betänkande af den 12 mai
1865. Del. I, pag. 38.
Onsdagen den 6 April, e. m.
11
N:o 28.
vapenpligt, anse landets försvar egentligen tillkomma de indelta Omorganisa
trupperna och betrakta beväringen ej såsom en del af armén, utan aJ
endast såsom eu i nödfall användbar utväg att stärka försvaret1). husar- och
Att den indelta bären efter hand blifvit alldeles otillräcklig för dragon-
landets försvar. regementena
Att hvarje försök att, med dess bibehållande, i väsentligare män (Forts.)
utvidga den allmänna värnpligten, skulle utgöra ett ingrepp i den
oprivilegierade jordbrukarens otvifvelaktiga rätt till frihet från ytter¬
ligare utskrifning.
Att, äfven om sådant läte sig gorå, åt indelta hären dock icke
skulle kunna gifvas den utsvällningsförmåga, den utbildning och för¬
längda öfning, som med skäl kunde fordras af en befälskader och
stamtrupp, utan att indelningsverkets grunder derigenom förrycktes,
samt dess söndersplittring eller upphäfvande deraf ganska snart
blefve en oafvislig följd.
I.ikartadt blefve resultatet, om man försökte jemna indelnings¬
verkets olika tryck på den dermed belastade jorden eller, ännu
hellre, fördela och utvidga detsamma lika på alla egovärdeu och be-
skattningsforemäl.
Man har ausett indelningsverket icke vara af natur att kunna
utgöra den källa, ur hvilken en här af värnpligtige skulle hemta sitt
befäl, och den indelta armén dessutom alls icke tillräcklig för att åt
beväringsstyrkan kunna lemna kader och beställuingsmäu2).
Man har anmärkt den indelta arméns totala brist på reserv¬
trupper, ty såsom sådana kunna icke betraktas våra beväringsynglingar
med deras korta öfningstid, som icke på långt när medgifver att bi¬
bringa dem den militära skicklighet och disciplin, som för kriget äro
oundgängligen nödvändiga2).
Vår armés indelning och förläggning under fred är alltför litet
motsvarande armén på krigsfot för att icke ytterligt försvåra mobili¬
sering, på hvars hastiga verkställande hoppet om en anfallande tiendes
tillbakavisande så väsentligen hvilar2).
Olägenheten af de ovissa besvär, som nu äro med soldatens af¬
lönande förenade, drabbar tyngst strörotarne, för hvilka bördan af
soldatens underhåll mångenstädes genom dem betydligt förökas, och
hvilkas klagomål i detta afseende ej kan förnekas giltighet3)
Ehuru indelningsverket i vidsträckta delar af landet är älskadt
och af jordegarne betraktas såsom ett lämpligt sätt att utgöra eu del
af deras utskylder till staten, förnimmer man i andra orter öfver
detsamma eu temligen allmän klagan. Der detta är förhållandet, an-
föres såsom hufvudsakligt skäl, att indelningsverket medför eu i viss
män obestämd utgift, olika på skilda orter och äfven inom samma
ort, under olika prisförhållanden3). * *)
') Se komiterades för Iandtförsvaret underdåniga betänkande af den 12 maj
1865 Del I, pag. 38.
’) Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till lagar
angående allmänna värnpligten, härordningen in. in. den 16 januari 1875, pag.
35-36.
*) Särskilda utskottets vid 1869 års riksdag utlåtande n;o 1, i anledning af
Kongl. Maj:ts proposition angående landtförsvarets organisation, pag. 14.
N:o 23.
12
Onsdagen den 6 April, e. m.
Omorganisa- Alla dessa anmärkningar kar jag tagit ifrån offentliga handlingar
Skånska oc8 *ör8*a& uta* Kongl. Maj:t nedsatta komitéer och jag ber, att i
husar- och protokollet måtte angifvas alla de ställen, hvilka här i min motion
dragon- finnas angifva, hvar dessa anmärkningar skola återfinnas.
regementena. Om de få af herrarne, som följt med mitt yttrande angående
(Forts.) dessa anmärkningar emot indelningsverket, noga eftertänka dessa
anmärkningars vigt och betydelse, finna de lätt, att de flesta af dem,
som äro befogade, kunna helt och hållet upphöra i den mån, som
indelningsverkets börda aflyftes från de nu dermed tyngda jord-
egendomarue och öfverflyttas på staten allena. Då kunna, som sagdt,
de flesta af dessa befogade anmärkningar emot indelningsverket helt
och hållet försvinna. Ty när statsverket, d. v. s. alla statens skatt¬
dragande, iivar och en i sin män bestrider den indelta arméns af¬
löning och underhåll, eger regering och Riksdag, om penningmedlen
användas rätt, att bibehålla den indelta soldaten i tjenst, så länge
lian anses vara fullt stridsduglig, och sedan afskeda honom.
Det finnes intet knot från rust- och rotehållarnes sida för ökade
iifningar, för förändrade persedlar, för underhåll och tränering af den
s. k. hästmaterielen (jag erkänner att detta är ett besynnerligt ord,
som här blifvit af krigsstyrelsen accepteradt) och då försvinna således
de flesta af de anmärkningar, som nu blifvit gjorda och hvilka äro
alla, som jag intill år 1883 kunnat uppspåra såsom utgörande ett
klander emot den indelta armén.
Jag vill vidare påminna herrarne om de stora bedrifter, som vår
indelta armé gjort, d. v. s. endast de stora krig och fälttåg, som
den bevistat, efter eu uppgift, som kallas: »Krigs- och Fredsförrätt-
ningar rörande Sverige arriverade sedan 1060 åhrs fred. 1 genom
hvilken Skåne med hosgräntzande förut Danska Provincier vidblef
ofvannämnde Kronas tillhörighet. Under förloppet af 130 ähr från
epoquen 16(50 till sista fredsslutet 1790, som Sverige varit bekrigat
af Tretton särskilta magter, kan (om medium tages medelst denna
periods lika deblning dem emellan) räknas att det blifvit fieudteligen
ansatt hvart 10:e åhr. Äfvenså om fredsålnen 94 delas lika igjenom
bär antecknade Krigs utbrott, framkommer till medium 10*/9 åhr,
som hänleder i det närmaste till samma resultat.»
Gör man samma räkning för de 100 åren före Karl XI, så finner
man ej mindre än 76 krigsår mot 24 fredsår. Således: af 230 år
mer än ett 11611 sekel af krig och fejd! Hvilka mödor och uppoffringar,
hvilka strider och pröfningar, sorger och lidanden, nöd och elände,
hvilka förluster af gods och blod, som det lilla svenska folket under
dessa tider måst utstå!
Hvad visar deremot tiden efter 1790V Jo: 6 krigsår mot 90
fredsår, af hvilka ej mindre än 72 komma på den fredsperiod, i
hvilken vi lefva. Hvilken lycka och välsignelse! Ja, en lycka sä
stor, att hvarje tänkande man, som något känner historien, måste
med ängslan göra sig den tysta frågan: »huru länge kan väl detta
räcka?»
Rättvisa och billighet hade bort uppmana vederbörande myndig¬
heter att, då de börja upplösa vår indelta här, äfven loforda dess
uppförande och redogöra för hvad han uträttat för fäderneslandets
13 Nso 28.
Onsdagen den 6 April, e. m.
storhet och ära. Snart skola, tack vare nuvarande bemödanden påOmorganua-
flere håll att tillintetgöra vår indelta krigshär, arftagarne af denna
krigshärs minnesrika bragder måhända niidgas nedlägga inför stats- jmsar. ocyt
magterna sina segertyngda fanor och standar. Sannolikt komma ej dragon¬
de nu, tid efter annan, föreslagna värnpligtiges be v ä r i n gs ba t a 1 j o n erregementena.
att kunna med lika ära och framgång föra de genom århundraden (Forts.)
lagerprydda fälttecknen i framtida strider. Under mer än 200 år
hafva våra indelta regementen, under långvariga krig, genomtågat
Europas fiesta länder, företrädda af ryktet, följda oftast af segern,
alltid af äran. På hundradetals slagtfält förvittra de tappres ben och
de från träldom befriade folken höja ännu i dag jubelsånger och ut¬
tala sköna minnesord öfver sina befriares grafvar. Få äro de minnes-
runor, som våra forskare tecknat i häfderna öfver dessa krigare¬
skaror, hvilka under våra store konungars och härförares befäl på
ett lysande sätt häfdat Sveriges ära och anseende, försvarande värf
oberoende och vår frihet. Det blefve för tidsödande att vid detta
tillfälle uppnämna alla de förnämsta drabbningar, stormningar, be¬
lägringar och andra krigstillfällen, som vår indelta krigshär bevistat
och alla de slagtfält de genomdränkt med sina tappres blod. Må de
få ord, jag nu uttalat, påminna Sveriges folk och dess ombud, att den
indelta krigshär, de nu ega och snart måhända sjelfvilligt skola för
alltid förlora, är det säkraste värnet mot främlingars våldsamma an¬
grepp, det bästa skydd mot inre oordningar och för bevarande af
lagligt lugn och samhällets fredliga utveckling, samt det pålitligaste
stödet för vår lagbundna konungamagts orubbade förtvaro.
På grund af hvad jag nu yttrat, anhåller jag om afslag på den
ifrågavarande punkten.
Herr statsrådet friherre von Essen: En af de väsentligaste
olägenheter vid det indelta kavalleriet, en olägenhet som erkännes
af alla kavallerister, är svårigheten att nu för tiden kunna skaffa
hästar, som äro fullt tjenstdugliga. Rusthållarne hafva allt mer börjat
se på nödvändigheten att hushålla vid inköp af remonter. Förr våt¬
het en hederssak för rusthållarne att försöka skaffa hästar som de
kunde anse sig hafva heder af — men på senare tiden har denna
känsla försvunnit och hästar köpas vid det indelta kavalleriet för det
billigaste priset och med största afseende! fäst på att de föda sig
väl. Följden blir, att kavalleriet blir sämre beridet och i jemförelse
med utlandets kavalleri står det svenska indelta kavalleriet i afseende
å hästmateriel betydligt tillbaka, detta otvifvelaktigt beroende på det
indelta kavalleriets remonteringssätt. Detta återverkar på hästafvel!!
icke oväsentligt; ty så länge den sortens remonter eftersträfvas och
köpes till lägsta möjliga pris, kommer uppfödningen af remonter att
blifva mindre eftersträfvansvärd, och det har äfven mer och mer visat
sig eu verklig brist på dugliga remonter just på grund af detta remon¬
teringssätt. Följaktligen har jag tagit mig friheten förorda att staten
skulle remontera. Detta skulle ju kunna ske sä, att staten remon
terade, utan att kavalleriet sattes på vakans, derigenom att rusthäl-
laren blefve förbunden att lemna en viss fäststäld och bestämd afgift
för nummerhäst, hvarefter staten erlade det högre pris som kunde
N:o 23.
14
Onsdagen den 6 April, e. m.
Omorganisa-komma i fråga, Men här gäller nu icke detta utan det skånska
Mänska kaval,er'ets sättande på vakans, som utskottet föreslagit. Detta skulle
husar-och således beträffande hästbesättningen blifva till fördel, och hvad truppen
dragon- beträffar, så är det gifvet att med åtta års tjenstetid lemnar denna
regementena.trupp ett mycket godt och eftersträfvansvärdt materiel vid mobili-
(Forts.) sering, hvilket icke är förhållandet med den trupp, som tjenat många
år vid det indelta kavalleriet. Man kan ock säga, att eu indelt
ryttare tjenar för länge för att vara fullt fältduglig kavallerist; denna
anmärkning göres ock af sakkunnige. De tvä skäl, jag tagit mig
friheten anföra, äro ganska afsevärda.
Rekryteringen torde ej heller vara så synnerligen svår. I Skåne
rekryteras nu utan torp, så att någon väsentlig förändring i det hän¬
seendet biet' det icke; och den tillökning i rekryteringen, som skulle
uppstå derigenom att det blefve kortare tjenstetid, beräknas icke till
mer än 126 man årligen. I en sådan folkrik provins som Skåne
lär det icke ligga något hinder i vägen för anskaffningen, och man
är väl icke så skuggrädd, att man för detta ändamål behöfver någon
garantilag. Det är således ett godt förslag, enligt min tanke, ett
förslag som utan tvifvel både gagnar kavalleriet och kanske allra
bäst i denna dag bringar den stora frågan till lösning, ty det är icke
utan att sympatierna för detta förslag äro ganska starka i Andra
Kammaren, och jag tror, att ett utslag från Första Kammaren skulle
verka menligt. Det hänger kanske på en eller annan röst, som just
på grund af ett sådant afslag icke skulle komma att afgifvas för det
stora förslaget, och detta tror jag, de fleste ledamöterne i Första
Kammaren icke skulle önska riskera.
Slutligen ber jag att, beträffande öfriga fördelar, som skulle
vinnas genom utskottets förslag, också få nämna, att, såsom det nu
är stäldt, så har bcväringen inga hästar till sin disposition, utan då
de skola lära sig sitta till häst, och då det öfvas hästexercis måste man
hyra hästar af rusthållarne. Dessa äro naturligtvis icke skyldiga att
lemna hästarne utan att fä betaldt, och de taga också 75 öre pr dag;
efter 90 dagars öfning beräknadt skulle det blifva en ganska betydlig
utgift. Det är visserligen sant, att de icke behöfva hästar hela tiden,
dessa äro dessutom upptagna under regementsmötena, men en del af
tiden maste de alltid hafva hästar. För (ifrigt är det icke sagdt, att
rusthållarne städse nöja sig med 75 öre. Men, äro hästarne statens,
står det staten fritt att låta beväringen begagna hästarne under den
tid de kunna behöfvas och draga nytta af dem; detta är en väsentlig
ekonomisk fördel. På grund häraf anser jag förslaget fördelaktigt
och att det vore politiskt klokt, om Första Kammaren antoge det¬
samma.
Friherre Leijonhufvud, Broder Abraham: Det förslag som
bär är före hör till de stora förbättringar, statsutskottet anser sig
halva gjort, och jag har nu äfven hört eu ledamot af regeringen
tillstyrka detsamma, men det oaktadt måste jag ställa mig mot det
och yrka afslag. Då det 1885, vill jag minnas, först var fråga om
den s. k. nya värfniugen — denna skulle, såsom vi veta, ske på två
är, hvarefter kom rekapitulationer på tre år hvar gång, så att medel
Onsdagen den 6 April, e. m.
16 N:o 28.
tjenstetiden skulle blifva sex år — tillät jag mig göra åtskilliga in¬
vändningar deremot och citerade ett yttrande af eu gammal dåva¬
rande chef för ett värfvadt regemente, hvilken hade sagt att »det
går icke», Nu har det tillämpats i sex år, och vi skola se till huru
det ser ut vid de regementen der det varit infördt.
Jag har här eu officiel tabell från kommandoexpeditionen, som
visar ställningen den 1 januari 1892; naturligtvis kunna siffrorna
variera något från ena månaden till den andra, men någon väsentlig
olikhet kan det icke vara. Det visade sig temligen snart, sedan den
nya värfningen infördes, att det icke erhölls nog rekapitulanter; de
uteblefvo, folket ville icke binda sig för längre tid, och man fick icke
så många som behöfdes för att hålla truppen fulltalig. För att nu
icke vakansernas antal skulle stiga alltför mycket, måste Kongl. Maj:t
medgifva att den årliga värfningen ökades öfver planen. Naturligt¬
vis växte derigenom de tvä första åldersklasserna, som ligga inne i
tjenstgöring, och dermed äfven kostnaden högst betydligt. Vidare
inträffade, såsom ofta är fallet vid garuisonerade regementen, att en
del af det permitterade folket, äfven af rekapitulanter, icke kunde
skaffa sig sitt uppehälle under vintern och för att de icke skulle gå
förlorade, måste man intaga dem i kasernen och gifva dem åtminstone
kläder och föda; äfven detta kostar penningar. Låtom oss nu se
hurudan ställningen var den 1 januari vid kronprinsens husarrege¬
mente, göta artilleriregemente och vendes artilleriregemente. Vax¬
holms artillericorps går sämre. Hvad svea och göta trängbataljoner
beträffar, så äro de under uppsättning och kunna således icke med¬
tagas i beräkningen. Vid kronprinsens husarer, der styrkan utgör
600 man, skulle således med sex års tjenstetid de två första ålders¬
klasserna utgöra omkring eller något öfver 200 man i tjenstgöring;
i stället voro den 1 januari intagne 369 man, således nära 60 procent.
Vid vendes artilleri voro intagne 666 man, i stället för 366 man,
således 60 procent; vid göta artilleri 689 i stället för 374, eller äfven
der 60 procent. Deraf kan man sluta till, huru kostnaden ställer sig.
Ser jag åter efter huru förhållandet är med rekapitulanter, så
finner jag, att vid kronprinsens husarregemente, der rekapitulanterua
borde vara omkring 400 eller två tredjedelar af styrkan, äro de icke
mer än 146; vid vendes artilleri, der de borde vara 730, äro de icke
flere än 222, och vid göta artilleri, der de skulle vara 748, icke flere
än 218. Man finner således, att rekapitulanterua stanna vid 19, 20 och
24 procent i stället för omkring 60 procent. Detta visar, huru illa
det går med värfning pa lång tid. Värfning på kort tid går bättre
i synnerhet i de större städerna, och vakanserna blifva der icke sä
talrika. Skälet är att de, som taga värfning, äro unga pojkar och
hafva anspråk på nöjen och tidsfördrif på lediga stunder af ena eller
andra slaget, somliga goda och andra dåliga, somliga gå på fräls-
ningsarmén eller andra ställen. Annorlunda är förhållandet t. ex.
i Vaxholm, der inga sådana tillfällen gifvas; der går värfningen icke,
men vid kronprinsens husarregemente, som är förlagdt i de två bety¬
dande städerna Helsingborg och Malmö, går den för sig. Vidare vill
jag, i fråga om huru gammalt folket är som värfvas, anmärka, att
det är mest 17 å 18 års pojkar; det är således alltför ungt folk, de
Omorganisa¬
tion af
skånska
husar- och
dragon¬
regementena.
(Forts.)
Njo 23. 16 Onsdagen den 6 April, e. m.
Omorganisa- äro icke ens utvuxna och skulle i händelse af ett krig icke hafva
XbiHka kraftei; att utstå ett fältlifs mödor o. s. v. Man får icke annat folk,
husar- och utan ar tvungen att taga dem så unga; det kan icke hjelpas. Följ-
dragon- den blir, att, då de ej rekapitulera, äro de uttjenta vid den ålder, då
regementena, de inträda i beväringsåldern. Och under de år, då de till följd af
(Forts.) beväringslagen äro skyldiga att vid mobilisering stiga in i ledet, hafva
de glömt hvad de flera år förut öfvat; hvad duga de till som kavalle¬
rister, då de icke sutit till häst på 6 å 8 år?
Vid den nya värfningens införande förespeglades äfven i stats¬
rådsprotokollet de stora besparingar, ända till en half million, som
derigenom skulle åstadkommas. Denna halfva million har fullkomligt
försvunnit, den tinnes icke ett spår af. Jag sluter häraf, att dessa be¬
räkningar öfver den blifvande kostnaden för de nya rytteriregementena
ej kommer att slå in, utan att kostnaden i verkligheten blir vida
högre, om ej truppen skall få allt för många vakanta nummer.
Det ligger i sakens natur, att den värfvade soldaten har ökade
anspråk utöfver hvad den indelta och beväringen har. Just derför
att han är frivillig, går han icke i tjenst, med mindre han får det
bra stäldt. Han vill äta bra och kläda sig väl Till följd deraf har
också den svenska soldaten större portion och är bättre klädd än
soldaten i något annat land med undantag af möjligen Norge. Den
värfvade soldaten nöjer sig ej numera med samma tarfliga kost och
dåliga beklädnad som fördom. Vill man locka unga drängar att taga
värfning, så måste man ställa ganska trefligt och rikligt för dem, och
anspråken växa med hvarje år.
Det har redan under förmiddagens diskussion af andra talare
blifvit framhållet, huru litet man vinner i verklig öfning för den
värfvade ryttaren utöfver hvad den indelta nu erhåller. De 23
dagarnes årlig öfning, som de skola få efter den första rekrytöfningen,
äro icke tillräckliga. Dessutom måste Kongl. Maja emellanåt sam¬
mandraga större truppstyrkor till öfning vissa tider på året, de s. k.
höstmanövrerna, för att öfva folk och befäl. Dessa öfningar på
hösten utgöra eu svårighet ur synpunkten af rekapitulation och
rekrytering, som genom dem mycket försvåras. Ovisst är, om deras
kapitulationsvilkor skola innehålla, att sådana sammandragningar till
större öfningar skola inberäknas i de 23 dagarne eller tillkomma
utöfver dem. Tydligt är, att i senare fallet, som dock måste vara
det rätta, inverkar dessa extra sammandragningar till ökande af
mannens obenägenhet att binda sig för flera år. Herr finansministern
är så sangvinisk att han tror, att ingen garanti behöfves; jag tror
motsatsen.
Statsutskottet har också helt försigtigt mot sina ledamöter på
venster sida om bordet endast talat om de inflytande vakansafgifterna.
Det är väl här egentligen fråga om en verklig afskrifning, ty någon
sådan vakansafgift inflyter icke; rusthållaren får sina pengar tillbaka
och kronan får betala motsvarande summa, men i alla fall är siffran
300 kronor per nummer tillsammans med de 104,500 kronorna, allt
hvad Kongl. Maj:t har att röra sig med. Hvart tager då den garanti
vägen, som grundlagen satt, i fall man utbyter indelningsverket mot
eu annan organisation? Den försvinner totalt. Det blir helt och
17
N:o 28.
Onsdagen den 6 April, e. m.
hållet en penningfråga. Det kommer att hänga på de gemensammaOmott/anwa-
voteringarne, huru vida Kongl. Maj:t får pengar att hålla uppe a/
truppen eller icke. Huru det då kan komina att gå, hafva vi sett husar8och
uppdagadt i Andra Kammaren. Då anslaget till skeppsgossarnes dragon-
beklädnad icke räckte till, så ville man att Kongl. Maj:t skulle minska regementena.
skeppsgossarnes antal. På samma sätt kan det gå här; om de medel, (Forts)
Kongl. Maj.t tätt till sitt förfogande för ändamålet, icke räcka, så får
han minska truppen; det gör detsamma om det blir hundra man mer
eller mindre på regementet, bara penningeanslaget ej öfverskrides.
Som vanligt i detta betänkande, har statsutskottet i dessa frågor vikit
undan, om jag så får såga, för dessa penningfrågor. Dit hör äfven
frågan om nya etablissement för de nya värfvade regementena. Jag
erkänner, att kostnaden i det afseende är betydlig; den upptages till
615,000 kronor. Utskottet resonerar sig emellertid till, att en stor
del af denna summa kommer att behöfvas till förbättring af de nu¬
varande etablissementen, och afdrager så dessa medel, men i alla fäll
qvarstår, att den stora summan behöfves till förändringars utförande.
Vakanssättuingen lärer skola börja genast — men nyuppsättningen
blir svår utan kaserner och hästdepoter. Faktiskt behöfvas dock de
615,000 kronorna, och sannolikt kommer Kongl. Maj:t till Riksdagen på
nytt och säger sig behöfva penningar för att sätta etablissementen i
ordning, innan han kan värfva folk; och förr än detta sker kan Kongl.
Maj:t ej heller gå in på att förderfva de nuvarande regementena
genom att sätta dem på vakans.
I afseende å organisationen vill jag göra en mindre, ehuru icke
alldeles ovigtig, anmärkning, angående dessa två s. k. stora rege¬
mentens bibehållande på 10 sqvadroner. Detta är ett fel; de borde
delas på 4 regementen af 5 sqvadroner. Vid manövrer på skånska
slätten kanske det skulle gå för sig, men i mellersta Sverige skulle
10 sqvadroner mycket sällan kunna manövrera under en befälhafvare;
5 sqvadroner Uro der allt hvad en chef kan komma ut med att leda.
Dessa regementen borde således hvart och ett delas på två om 5
sqvadroner hvardera. Men detta har ej skett, derför att det skulle
kosta pengar.
Vidare talas om att flytta en sqvadron af kronprinsens husar¬
regemente till litgardet till häst. Det är föreslaget i betänkandet, men
står icke i klämmen. Denna sak kunde ske, men någon åtgärd i
den rigtningen har icke föreslagits, utan man har inskränkt sig till
att tala om den i motiverna.
Slutligen kommer hela denna omorganisation att draga ganska
lång till att genomföra. Min öfvertygelse är, att detta förslag för¬
nämligast väckts för att dermed vinna bifall af rusthållarne i Skåne;
detta är enligt min tanke det hufvudsakliga skälet. För min del
yrkar jag afslag och kommer, om det behöfs, att drifva saken till
votering.
Herr Lundin: Jag har begärt ordet på den grund, att jag så¬
som eu varm vän af det indelta kavalleriet anser, att ju mera det.
plockas sönder, desto sämre blir det,. Detta vore nu ett sätt att göra
Fomta Kammarens Prat. 1892. N:o 23 2
N:o 28. 18
Onsdagen den 6 April, e. ni.
Omorganisa- Skåne likstäldt med de provinser, som varit så lyckliga att få sina
skånska : uummer safta på vakans. Jag säger ej detta derför att jag afundas
husar- och någon.
dragon- Jag tyckte nng nyss höra herr statsrådet nämna något om att
regementena, staten skulle upphandla hästar. Jag tror nog, att detta skulle gå för
(Forts.) sig i Skåne, men om vi tänka på följden af ett sådant beslut, så
blefve den att kästarne måste utackorderas, och tänker jag på deras
behandling, så måste jag beklaga detta på det högsta. Af en ledamot
åt statsutskottet hafva vi fått höra, att det finnes vissa provinser,
der man utackorderar sina fattighjon för det billigaste priset. Det är
visserligen mycket sorgligt att så tillgår, men jag beklagar ännu mer
att våra djur skola på det sättet behandlas, utackorderas och van¬
skötas. Menniskan kan klaga, men djuret kan icke klaga, och det
är derför det upprör känslan i så hög grad att se ett djur illa be-
handladt, och sådant är jag motståndare mot. Jag är förvissad om,
att i fall staten uppköpte hästar, och de rustande finge dessa att
vårda, så skulle vården blifva likadan som hittills; man skulle anse
dem som sin käraste egendom och vårda dem med ömhet. Det är
en glädje att se, då man kommer till samlingsställena, huru väl
vårdade hästarne i de flesta fall äro. Men på hvilken ståndpunkt
stål- vårt kavalleri i detta hänseende på andra ställen? Jo, mången
gång skulle man tycka sig se usla åkarhästar framför sig. Hvail
skola vi under sådana förhållanden begära, att vårt kavalleri skall
duga till under manövrer? Grundskatternas afskrifning har nu blifvit
eu stående fråga, och en ifver gör sig gällande att begagna sig af
hvarje tillfälle, som erbjuder eu möjlighet till lösning af densamma.
Men denna olyckliga sammankoppling med försvarsfrågan har gjort,
att vi riksdag efter riksdag stå på samma punkt, och det är sorgligt,
att så skall vara förhållandet. Jag tycker, att så länge vi hafva
indelningsverket qvar, hafva vi en grund att bygga på. Detta var
äfven hvad eu ärad talare på förmiddagen sade, och han tilläde
värnpligten; någon annan grund än dessa två att bygga vårt försvar
på finnes icke. Vilja vi hafva ett försvar inom landet, måste vi hålla
på detta. Yttrandet — hvilket jag tänkte instämma uti — fäldes af
herr Abelin, en man, till hvilken jag blickar upp med den största
vördnad och hvars bepröfvade sakkännedom i denna bransch säker¬
ligen förmår de fleste att sluta sig till den tanke, som af honom
uttalades.
Här har jag hört mycken klagan af många personer mot stats¬
utskottet. Men jag vädjar till denna värda kammare: är det möjligt
för statsutskottet eller något annat utskott att åstadkomma ett utlåtande,
som är alla till nöjes? Jag vågar svara nej. Då skulle vi vara sä
lyckligt lottade, att egoismen vore försvunnen hos individen, men så
länge den finnes qvar, och det kommer att blifva till evärdeliga tider,
så länge är det omöjligt. Jag böjer mig således för statsutskottet.
Men då jag icke är ense med utskottet om sjelfva grunden, utan
snarare skulle bifalla Kongl. Maj:ts förslag och afstå utskottets, skall
jag stanna vid att icke göra något yrkande. Men jag" har velat
uttala min tanke, och att jag icke kan vara med om det föreliggande
förslaget om indragning eller kavallerieruas sättande på vakans.
Onsdagen den 6 April, e. m.
19 N:o 23.
Friherre von Klammer: Så mycket har här blifvit yttradt emotOmorganisa-
denna punkt, att jag ju icke, med det ansvar som på mig Ii vilar, ^
kan undgå att söka någorlunda i detalj besvara detsamma. Jag h^ar-och
trodde icke på förmiddagen, att man skulle behöfva på det sätt för- dragon-
fara, att bemöta alla anmärkningar, som gjordes. Jag t rodde att regementena.
ställningen här var sådan, att herrarne, med blick för det stora och (Forts.i
fördelaktiga af förslaget i sin helhet, icke skulle fästa sig så mycket
vid en eller annan detalj-anmärkning, ty hvad är väl i denna verlden
fullkomligt? Jag finner dock, att det icke går an att på det viset
uppfatta, saken, utan jag måste, med risk att pröfva kerrarnes tåla¬
mod, någorlunda följa anmärkarena i spåren.
Friherre Klinckowström har här velat göra, sade han, ehuru
icke med de orden, sitt politiska testamente. Han fruktade, att han
icke flere gånger skulle få vara med om den förevarande frågan,
derför har han velat till protokollet anföra de åsigter, som fallit
honom in i dag, och ytterligare påminna kammaren om, hvad han
vid flerfaldiga tillfallen förut har sagt. Det är ju en ganska värderik
handling för kommande tider! Jag tror dock, att den inom ett eller
annat årtionde skall komma att betraktas mera såsom ett kuriosum,
fäst än af värde såsom en tidsbild.
Den ädle friherren talade om guardias civiles i Spanien. Fn
dylik institution blefve, sade han, nödvändig här, då man afskafläde
den indelta armén, ty eljest skulle den allmänna säkerheten vara
hotad. Jag har varit i tillfälle att se dessa guardias civiles, ganska
lustiga figurer att se på, med sina snedskurna galonerade morgon-
frackar och sina trekantiga napoleonshattar, satta på tvären, patrulle¬
rande utefter laudsvägarne 2 och 2, väpnade med karbiner — eu
och eu tordes de icke gå, sade man mig — för att upprätthålla
säkerheten för diligenser och andra vägfarande i detta de roman¬
tiska röfvarehistorieruas land. Jag tror dock icke, att vi komma så
långt, att dylika romaner utspelas på våra landsvägar. Vårt klimat
torde, för att tala allvarsamt, för alla tider lägga hinder i vägen
för röfvareväsendets uppblomstring, äfven om det skulle, såsom jag
tyckte han antydde, vara en inhemsk näring, som borde uppmuntras.
Men icke nog med dessa gendarmers öfverflödighet. Det om
dem anförda tycktes mig vara ett praktstycke ibland dessa kalkyler,
som anställas angående de kostnader, som af utskottets förslag skulle
föranledas. Friherre Klinckowström antog att vi skulle behöfva
5,000 sådana vägvaktare, som skulle kosta 2,000 kronor stycket,
hvarifrån det var lätt att sluta sig till, att försvarsverket derigenom
skulle drabbas af eu kostnad utaf 10 millioner. Jag hemställer till
eder, mine herrar, hvad värde eu sådan kostnadsberäkning har?
Friherre Klinckowström anförde såsom ett stöd för att en sådan
gendarmcorps skulle behöfvas, att vid strejker och dylika tillfällen
hade trupper af indelta regementen burit sig utmärkt åt, och om
man nu skulle upplösa indelningsverket, skulle man icke hafva några
att skicka dit. Jag vill påminna om, att då den första stora strejken
utbröt i Sundsvalls-trakten år 1879, kom ordre till andra gardet,
vid hvilket jag då tjenade, på middagen, och samma qväll afgingo
tre fältkompanier med full utrustning af gevär, skarp ammunition,
N:o 23. 20 Onsdagen den 6 April, e. m.
Omorganisa-full packning och proviant under befäl åt' dåvarande major Lager-
skånska kerg- Troligen är en person här närvarande, som kan intyga, att
husar- och dessa värfvade soldater på ett utmärkt sätt fullgjorde sina skyldig-
dragon- heter vid detta kinkiga tillfälle.
regementena. Vidare talade friherre Klinckowström om alla de statskupper i
(Forts.) nyare tider, som blifvit gjorda af värfvade trupper, såsom i Brasilien
och Gud vet icke allt hvar det var. Och han drog deraf den slut¬
satsen, att de indelta trupperna vore så mycket bättre. Naturligtvis
hafva de indelta trupperna icke gjort några uppror i främmande
länder af det enkla skäl, att man icke har några indelta trupper i
dessa länder. Deremot hafva indelta trupper deltagit i en stats¬
hvälfning här i Sverige. Ingen torde hafva glömt vestra arméns
marsch på Stockholm 1809, utan att jag på ringaste sätt dermed
vill antyda, att icke denna statshvälfning var berättigad och af för¬
hållandena påkallad.
»För ungt folk», sade friherre Klinckowström. Han tycker icke
om de unga; 50-åringarne anser han vara bättre än 21-åriugarne.
Det är ju möjligt, att vid mera fredliga arbeten 50-åringarne kunna
hafva fått en större erfarenhet, men om det är fråga om att utstå
strapatser, då äro unga, friska kroppar utan tvifvel att föredraga
framför 50-åringarne.
Hvad särskilt angår den trupp, hvarom här är fråga, tviflar jag
på, att man med fullt allvar vill påstå, att 50-åringarne äro lämp¬
ligare ryttare än 21-åringarne, i synnerhet om de varit i många år
permitterade.
Vidare uppräknade friherre Klinckowström en mängd af de
slagfält, der de indelta trupperna med sträckta pallascker segerrikt
rusat fram. Mine herrar, det är sant att de ursprungligen voro
indelta, dessa trupper, men kan man verkligen efter ett 30-årigt
krig kalla dem indelta? Hade de icke förlorat denna karakter?
Voro de icke slutligen helt enkelt en stående armé? Hvar och en
vet dessutom, att ehuru de svenska beståndsdelarne satte sin tro¬
fasta stämpel på Gustaf Adolfs och Torstenssons arméer, så bestodo
de dock till största delen af på platseu legdt folk. De slogos dock
utmärkt till följd af den långa öfningen under det långa kriget.
Men jag lemnar nu friherre Klinckowström.
Friherre Leijonhufvud gaf oss en uppgift angående vakanserna,
som jag tyckte var temligen sväfvande. Jag får påminna kammaren
om, att vid utskottets betänkande är fogad en uppgift, grundad på
fullt officiella och flerfaldigt bestyrkta meddelanden angående till¬
ståndet i detta afseende. Det är både grafiskt utritadt och i skrift
angifvet. Vakansantalet, sådant det i medeltal var för åren 1887—1891
vid Svea lifgarde och de regementen som hade den gamla sortens värf¬
ning, skall jag icke besvära herrarne med att påminna om. Vid de
regementen, som hafva det s. k. nya värfningssättet, d. v. s. då man¬
skapet ligger inne i 2 år och står qvar i 4 år, emot en ersättning af
80 kronor per man, för eu månads tjenstgöring, vid dem har värf-
niugen slagit så ut, att vid kronprinsens husarer voro, i medeltal
för 10 år, af 580 nummer 10 vakanta. Det torde vara mycket mera
pålitligt att sålunda taga ett medeltal än att taga eu tillfällig dato,
Onsdagen den 6 April, e. m,
21
Nso 28.
såsom flen 1 januari eller den törsta i någon annan månad, såsom Omorganim
friherre Leijonhufvud gjorde, ty då kan det vara en särskilt ofördel- h'ln aJ
aktig vakansställning. Det af mig nämnda medeltalet torde vara husar* och
fullt opartiskt och det visar mer än något annat, huru sannolikt dragon-
det är, att rekrytering och värfning skulle låta sig göra i de delar regementena
af landet, der folket älskar hästar och älskar att rida, der de äro, (Korts.)
som man säger, födda till häst och der det just derför är så lätt,
och antagligen lättare än annorstädes, att verkligen effektuera denna
värfning, hvilket, i parentes sagdt, må vara ett ytterligare skäl för
att rättfärdiga utskottet, hvarför det velat börja med just dessa rege¬
menten. Vid Göta artilleriregemente står det deremot mycket sämre.
Der var medeltalet 210 vakanta utaf 1,220 man, således icke mindre
än 1 ll/2 procent. Det stora antalet vakanta vid artilleriregementena
är dock att söka bland dem, som hade påräknats skola rekapitulera.
Jag tog nu det vackraste och det sämsta exemplet, på hvilka jag
gifvit förklaring, och för att icke för mycket trötta kammaren hän¬
visar jag för öfrig! till tabellen.
Detta är ett bevis bland många, huru siffror, såsom eu ärad
talare här en gång säde, kunna grupperas. Jag skulle vilja likna
siffror vid dessa kautschukleksaker, som barn — stundom elaka
barn — klämma i allehanda former.
Att frälsningsarmén, såsom friherre Leijonhufvud antydde, skulle
ingripa gynsamt i landets försvar och underlätta rekryteringen vid
kronprinsens husarer, det var mig en öfverraskning. Men det skulle
i mina ögon tydliggöra dess värde, hvilket annars har förefallit mig
något problematiskt. Skämt åsido kan ju dock hända, att denna
armé gör mycket godt bland de klasser, bland hvilka den idkar sin
verksamhet, och jag vill visst icke kasta någon stridshandske emot
densamma. Men att den skulle göra rätt för sitt namn armé, genom
att underlätta rekryteringen, det var öfverraskande!
Det är äfven af friherre Leijonhufvud anfördt, att rekryterna
vid kronprinsens husarer skulle vara för unga. Det är för märk¬
värdigt, huru samma sak ibland är en förtjenst, ibland ett fel! Det
är ju kändt, att i alla konstruktioner af värnpligtssystem och i det
klander, som med anledning af dem blifvit anfördt emot den indelta
armén, är det alltid upptaget på den värnpligtiga arméns förtjenst-
konto, att der skulle blifva en så liflig omsättning. Det skulle
blifva så många af dess soldater att återfinna i beväringens led.
Detta måtte väl i högsta grad befordras genom att rekryterna äro
unga? De blifva ju så mycket längre att påräkna i beväringen.
Men, som sagdt, än är en sak ett fel, än är den en förtjenst, allt
efter som det för ögonblicket passar i stycket.
De vakanssatta truppernas ersättning med värfvade är blott
baserad, säger friherre Leijonhufvud, på vakansafgifterna, och det
är ingen säkerhet för att ej vakansafgifterna skola kunna upphöra.
Jag ber då att få påpeka, att det står i slutpunkten, att vakans-
sättningen skall fortfara så länge erforderliga anslag af Riksdagen
beviljas, och anledningen, hvarför vi ej föreslagit bestämdt anslag,
är, såsom jag sade på förmiddagen, respekten för grundlagen. Vi
hade ej någon motionsrätt dertill, utan vi måste blott, sedan vi
N:o 23. 22 Onsdagen den 6 April, e m.
Omorganisa- undersökt hvartill detta belopp komme att gå, antyda det. Em el
^skånska är alltså vilkoret så mycket mera effektivt, ty vakanssättnin-
hugar- och t?en fortfar så länge erforderligt anslag lemnas. Nu hemställer jag
dragon- till de herrar, som hafva någon erfarenhet om statsutskottsgöromål,
regementena, om några anslag hafva varit lättare att få beviljade alltsedan 1885
(Forts.) än de, hvilka uppstäldes såsom vilkor för båtsmansvakanssättningen
och under förbehåll, att så länge dessa anslag beviljades, skulle
vakanssättningen fortgå? Om de anslagen disputerades aldrig! —
Att skrida till någon effektiv uppsättning af eu en gång vakanssatt
trupp, det är jag öfvertygad om ej kan komma i fråga, och att
dessa anslag alltså otvifvelaktigt fortfarande komma att utgå, derom
är jag fullt öfvertygad. Men, säger friherre Leijonhufvud, om än
ett ersättande anslag kommer att utgå, sjelfva vakansafgifterna komma
att afskrifvas. Ja, hinc illa; lacryrme, det är deri den stora sorgen
ligger, bedröfvelsen öfver att ej rusthållarne i all framtid blifva be¬
tungade med att utgifva dessa penningar. Det, som den sidans män
omöjligen, huru mycket än tiderna gå framåt, kunna smälta, det är
att denna del af folket skall slippa från dessa bördor, de må nu
hafva tillkommit på ena eller andra sättet. Denna motvilja mot att
vakansafgifterna småningom komma att ersättas med allmänna an¬
slag sammanhänger dock kanske äfven med en tanke, som genom
går de s. k. allmänna värnpligtssystemen.
Herr krigsministern yttrar i statsrådsprotokoll åt' den 4 januari,
»att systemet stam och beväring ur ekonomisk synpunkt lemnar mycket
öfrigt att önska, då man med detta system för ordnandet af landets
krigsmagt måste köpa soldater, under det att landet med det rena
värnpligtssvstemet får sådant för intet».
Det förefaller mig solklar! att det kostar landet — märk: landet
— precist lika mycket, om soldater skaffas genom värfning, genom
indelningsverk eller på den rena värnpligtens väg; d. v. s. genom
penningar uttagna af landet, eller genom natura-prestationer uttagna
af landet.
Vidare klandrade friherre Leijonhufvud oss på det bestämdaste
derför att vi icke, när vi föreslogo de skånska regementenas vakans-
sättning, på samma gång föreslogo deras fördelning på 4 regementen.
Jag tager mig friheten upplysa om, att sådant var ifrågasatt och att
vi mycket väl insågo fördelen deraf, om ock den just ej är så fas¬
ligt stor. Den skulle egentligen bestå deri, att det kunde gå lättare
att framdeles förflytta ett af dessa fyra kavalleriregementen annor¬
städes, om man funne det lämpligt.
Men på samma gång friherre Leijonhufvud klandrade oss för
de stora kostnader för byggnader och sådant, som skulle blifva en
följd af den organisation på fortfarande två regementen, som utskot¬
tet föreslagit, är det han framkommer med denna anmärkning. An¬
ledningen hvarför vi undansköto hvarje tanke på denna fyrdelning
var, att det skulle mångdubbla kostnaderna för militäretablissemen-
ten. Friherre Leijonhufvud harmas vidare öfver att i utskottets
betänkande visserligen omtalas de kostnader, som skulle orsakas
af etablissemcnten, men utan att något anslag föreslås. Men, mine
herrar, det är som jag säger — denna tråkiga respekten för grund-
23 N:o 23.
Onsdagen den 6 April, e. m.
lagen. När vi icke hade rättighet att föreslå något i det afseendet, Omorganisa-
gjorde vi det icke heller. Vi hafva dock sökt uträkna, livad det kan ^ånsko.
komma att gå till. Att kostnaderna för byggnader sägas skola blifva husar. och
mycket större än hvartill vi beräknat dem, måste bero på att fri- dragon-
herre Leijonbufvud ej har — hvilket jag icke klandrar honom för,regementena.
tabeller äro alltid tråkiga — genomläst vår tabell VIII, som inne- (Forts.)
håller officiel uppgift om hvartill dessa kostnader komma att gå.
Om herr Lundins anförande är just icke mycket att säga. Det
föreföll egentligen något egendomligt, då han omtalade dessa ledsamma
historier om ^ackordering af fattighjon. Sådana berättelser bruka
sällan komma från en ärad ledamots af denna kammare mun,
utan pläga snarare vara att återfinna i skandalpressen. Jag lernnar
dock detta derhän, såsom alldeles på sidan om saken, men då han
deraf drager den slutsatsen, att man måste beklaga dessa stackars
djur, som skola utackorderas, så visar han att lian icke sett på vårt
förslag, ty vi räkna som en af förslagets förtjenst^-, att hästarne ej
vidare skola utackorderas utan skola ställas på depot, hvarigenom
de antagas blifva, såsom ock af krigsministern nyss påpekats, bättre
skötta.
Ytterligare vill jag tillägga, att än ett skäl, som talar för bifall
till förslaget att till begynnelse af kavalleriets vakanssättning välja
dessa skånska regementen, är att öfvergången der otvifvelaktigt
måste blifva lättare än annorstädes, eftersom de flesta ryttare i
Skåne ej hafva torp, utan äro antagna mot kontant aflöning. Det
torde således vara dem likgiltigt, om de antagas af rusthållare eller
af staten, och de torde ej heller envisas att stå qvar hela den kon-
traherade tjenstetiden, utan lätteligen kunna bringas till att ingå på
den nya staten, hvarigenom öfvergången icke blott blir lättare utan
äfven "hastigare verkstäld der än annorstädes vore möjligt, så att
man kunde få ett resultat, hvarefter man kunde döma, huruvida det
vore praktiskt att gifva saken en större utsträckning.
Slutligen är det de skånska kavalleriregementena, som hufvud¬
sakligen verka tyngande, då de ej hafva några augment. I det öfriga
Sverige är jag ej fullt öfvertygad om att man skulle få pluralitet
för en dylik vakanssättning, men om det skulle ske en omröstning
bland Skånes rusthållare, skulle utgången ej vara tvifvelaktig.
Jag har tillräckligt länge upptagit kammarens tid, men nöden
har tvingat mig fram. Jag har måst i detalj försvara betänkandet,
ty detta är dess vigtigaste punkt, och den som vill förslagets fram¬
gång i dess helhet kan ej underlåta att bifalla donna punkt, och
det är vid denna punkt jag skulle önska att den satsen blefve till
lämpad af Eder, mine herrar, att, äfven om en eller annan mindre
betänklighet skulle dröja qvar i någons sinne, han då måtte jemföra
denna mindre betänklighet med det helas stora fördelar, fördelen åt
de DO dagarne samt hela organisationen och för sig sjelf grundligt
afgöra, om den mindre betänkligheten kan vara af sådan betydenhet,
att det derför kan vara skäl att kasta ikull det hela och hänskjuta
frågans lösning till en problematisk framtid. Ty huru mycket än
talas om att regeringen skall komma igen hvarje år med samma
förslag — regeringen kanske tror att den skall göra det — så till
Nso 23. 24 Onsdagen den 6 April, e. m.
OmorganUa-hör dock framtiden ingen af oss, ej ens regeringen. Man känner ej
skånska huru omständigheterna då kunna vara, eller huru den finansiella
husar- och ställningen då ter sig.
dragon- Ögonblicket tillhör oss, mine herrar, låtom oss val begagna det,
regementena, framtiden är oviss!
(Forts.)
Friherre Klingspor: Mot den tanke, som uttalats af herr O.
Jonsson i Hof med flere motionärer och som återfinnes i den reserva¬
tion, hvarom sju andra ledamöter inom utskottet förenat sig, att nem
ligen den vakanssättning af indelningsverket och ersättning genom
värfvad stam, hvilken här är i fråga, skulle få anses såsom början
till en fortsättning i samma rigtning inom armén, mot denna tanke,
sådan den finnes uttryckt i sagda motion och reservation, anhåller
jag att fä afgifva min protest. I det afseendet, eller i afseende på
de olägenheter som en dylik värfvad trupp skulle medföra, instämmer
jag fullkomligt med hvad friherre Leijouhufvud förut har framhållit,
på samma gång jag vill påpeka, hurusom för landet, då eu större
del af försvarsstyrkan skulle sättas på värfvad fot, det skulle med¬
föra betydligt uppdrifna kostnader så väl för statsverket som för vårt
jordbruk, då den alltmer uppdrifna soldatlegau naturligtvis kommer
att medföra höjda dränglöner och ökade arbetskostnader. I den män
behofvet af kontingent skulle blifva större, måste det betalas högre,
eller måste inan^ tillgripa rekapitulation, hvilket under alla förhållan¬
den icke är något att rekommendera vid värfvade trupper. Den
första tjenstetiden, som en värfvad karl har, är eu förbättringstid för
honom, och ur social synpunkt utgår han efter det första och andra
året vida mera användbar för samhället än förut, hvaremot, om välf¬
ången tillämpas i vidsträcktare män, dessa fördelar torde upphöra.
Om värfning än utan olägenhet kan ske vid dessa regementen, som
i denna punkt iträgasättes, anser jag dock att* den ej duger att fort¬
sätta med i någon vidsträcktare män. Då åsigterna hafva temligen
koncentrerat sig derhän, att man önskar upphäfvande af indelnings¬
verket såsom mål, vågar jag säga, att jag tror att detta upphäfvande
måste aflösas af en på bred basis grundad värnpligt, något i den
vägen, som geueralskomitén föreslagit.
Om det förslag, hvilket nu föreligger, blifver antaget, hvilket jag
icke kommer att motverka, tror jag, att vi måste anse det såsom en
öfvergångsform och kanske en rätt dyrbar sådan. Då förhållandena
lör mig gestalta sig så, kan jag ej utan protest låta motiveringen i
statsutskottets betänkande få passera, utan jag anser mig böra påpeka
det olämpliga uti att sä bryta stafven öfver något, som i eu ganska
nära framtid kommer att blifva på det mest allvarliga sätt beaktadt.
Pa sid. 11 i utskottets betänkande, 7:de raden uppifrån före¬
kommer följande:
»Enligt utskottets åsigt skulle den motvilja, som för närvarande
onekligen finnes inom vårt land mot lagtvungen årslång militärtjenst,
beröfva lagstiftaren det fasta stöd i folkmedvetandet, som är ett
oundgängligt vilkor för genomförandet af en så i hela samfundslifvet
djupt ingripande förändring som införandet af en på det rena värn-
pligtssystemet grundad, betryggande härordning.»
Onsdagen den 6 April, e. m.
26 Nso 28.
Det är dock, mine herrar, väl mycket sagd! och kan varaOmorganua-
riskabelt för eu annan, om man tår detta påpekadt såsom ens upp-
fattning längre fram. husar. oc/,
Vidare står det äfven pa samma sida, att generalernas förslag dragon-
»sakuar hvarje rimlig förutsättning i verkligheten». Starka uttryckre^ewenfewa.
för eu sådan sak. Då sedermera i motiveringen, hvarför det för- (Forte.)
slaget borde afslås, talas om den uppoffring i förlorad arbetskraft,
som förmenas ligga i den årslånga tjensten, så är detta, mine herrar,
blott ett slagord. Jag påstår dessutom, att för de minst bemedlade i
vårt land skulle detta vara en välsignelse. Jag talar ej om, huru
det skulle ställa sig ur allmän ekonomisk synpunkt, men för indi¬
viden skulle det blifva fördelaktigt, för landet skulle det ock blifva
fördelaktigt, det blefve en uppfostringstid för dess söner. Jag tror,
att om man icke arbetade så mycket på att bryta denna opinion,
skulle det icke dröja så länge, innan folk medvetandet komme att gå
i denna retning. Men om man framställer saken i sådan form, att
den blifver impopulär, då blir den också svår att genomföra. Det
vore ju icke otänkbart, att sjelfva basen kunde användas såsom ut¬
gångspunkt. fast med en eller annan tillsats och förbättring, särskilt
med afseende på repetitionsöfningarna, hvilka i den omfattning generals¬
förslaget angifver icke torde kunna genomföras.
Dessa reservationer mot hvad som förekommer i denna punkt
af betänkandet bar jag velat göra, men då förslaget i öfrigt, sådant
det föreligger, ovilkorligen är ett steg framåt, och då det innehåller
åtskilliga organisativa förbättringar, särskilt hvad artilleriet beträffar
genom dess delning på de olika fördelningarna, och då jag tror att för¬
slaget är möjligt att genomföra utan alltför stora kostnader, vill äfven
jag sluta mig till dem, som önska framgång åt utskottets förslag.
Friherre Barnekow: Hvad är månne orsaken, mine herrar, att
svenska folket, som har en så vacker historia bakom sig och varit
ett så krigiskt folk, att detta folk nu knappt vill försvara sitt foster
land? Jo, mine herrar, härtill bidrager i sin män — indelningsverket.
Ty om ej detta hade funnits, hade sannolikt »Sverige, i likhet med
hvarje annat land, haft sitt försvar grundadt på eu fullt utbredd
värnpligt. Att ej sä är förhållandet hos oss — dertill har indel¬
ningsverket skuld. Derför att det lärt oss inse att vi kunna betala
en annan person, som ställer sig i ledet i stället för oss. Vi hafva
fått den föreställningen, att om vi betala en soldat eller husar, så ha
vi dermed försvarat vårt land. Nu säga de, som hålla på indelnings¬
verket — en aktad ledamot af denna kammare hörde vi på förmiddagen
förklara det — att vi kunna bygga vårt försvar äfven på indelnings¬
verkets grund, och fullt tillfredsställande. Men, sade han, vi kunna
också basera det på allmän värnpligt. Detta gör, mine herrar, att man
får den uppfattningen, att det fortfarande kan byggas på indelnings¬
verkets grund, och som det har många vänner i vårt land, hålla de
derpå och komma sålunda att rösta mot hvarje förslag, som är fiendt¬
ligt mot indelningsverket. En annan kategori inom Riksdagen, som
också hindrar lösningen af försvarsfrågan, är de rena värnpligtsvän-
nerna. De vilja ej halva någon stam och beväring, utan ren värn-
N:o 23.
26
Onsdagen den 6 April, e. m.
Omorganisa- pligt. Men tron I, mine herrar, att det är möjligt att öfvergå från
sSs4a,lJL(*et v* liU *la*va 611 ren värnpligtsarmé? Jag tror att vi först
husar- och måste hafva en öfvergångstid, och under den tiden rnåste armén bestå
dragon-.,, af stam och beväring. Vidare hafva vi andra motståndare till en
regementena, bligande arméorganisering, nemligen de rena nihilisterna, hvilka
(Forts.) clter en så mångårig fred, som den vårt land nu åtnjutit, säga: »vi
komma icke i krig, vårt land ligger så, att vi ej riskera blifva an-
fallne, icke behöfva vi kasta ut millioner för vårt försvar.»
Dessa tre kategorier, indelningsverkets vänner, värnpligtens
vänner och de som icke vilja hafva något försvar alls, dessa sälla
sig nu tillsammans, vi hafva erfarit det på förmiddagen, och alla
yrka afslag, emedan ingen får det som han vill.
Men dessutom hafva vi ännu en kategori, som också yrkar af¬
slag. Dessa säga: vi vilja ha en stark armé, men grundskatterna af¬
skrifva vi aldrig. Dessa slå sig också i hop med de förut nämnda
och rösta mot det nu föreliggande förslaget.
Nu ber jag fä öfvergå till den punkt, sura nu är föremål för be¬
handling, nemligen de skånska kavalleriregementenas vakanssättning.
Det gläder mig att jag i dag har hört ett yttrande af en person,
som jag så ofta stridt med i kammaren, och nästan aldrig intaga vi
samma ståndpunkt. Men nu hafva vi kommit dit. Ty han säger:
rusthällarnes skyldigheter hafva karakteren af kontrakt, och såsom
sådana kunna de ej ändras eller någon vakanssättning ifrågakomma,
med mindre rusthållarne dertill lemna sitt medgifvande. Det är just
hvad jag alltid förfäktat. Likväl fruktar jag ej för att sätta dessa
regementen på vakans och efter hand afskrifva hela bördan utan att
höra ^rusthållarne, ty jag kan ej tänka mig, att de icke skulle vilja
gå in på att blifva helt och hållet befriade från ett så drygt onus
som rustningen. Men hvad jag fruktar är, att jag ej har rätt pålägga
tyngre bördor, än hvad kontrakten förutsätta. Jag afser härmed,
att jag ej utan deras hörande kan pålägga dem eu värnpligt, hvar-
itrån deras kontrakt befriar dem, med mindre jag gifver dem någon
annan ersättning i stället. Jag hör att min ärade motståndare begär
ordet och vet mycket väl hvad han kommer att säga; han kommer
nemligen att påpeka, att Skåne såsom eröfrad provins ej har några
knektekontrakt att uppvisa, men har ej Skåne så länge varit svenskt,
att det nu borde behandlas som en svensk och ej som en eröfrad
provins.
Friherre Leijonhufvud sade, att detta förslag är uppgjordt utan
att taga i beräkning de penningar, som erfordras för dess genom¬
förande. Här behöfves penningar, bland annat, till kasernbyggnader,
sade han. Ja, det är sant, men huru tror väl den ärade friherreu
det skulle gä, om Riksdagen ej lemnade medel till den nuvarande
arméns öfningar, beklädnad eller bostäder. Vill ej svenska Riksdagen
anslå medel till sitt lands försvar, så hjelper ej något system i
verlden.
Dessutom sade han, att vi skulle bygga kaserner, som ej voro i
förslaget upptagna. Jag hemställer till eder, mine herrar, om erfaren¬
heten visat, att Riksdagen i allmänhet vägrat bygga kaserner då de
behöfts; men hvad som verkligen bör göra svenska Riksdagen betänk-
27 N o 23.
Onsdagen den 6 April, e. m.
garn med sina anslag till kasernbyggnader är, att de kaserner snm Omorganha-
redan äro byggda äro långt dyrbarare än de borde vara. ifrån ska
Hvad nu kavalleriets sättande på vakans beträffar, är det blott Ältsar. oc/t
en öfvergång. Jag tror icke heller att det i längden kan låta sig dragon-
göra, men det är en öfvergång till allmän värnpligt; och derför äro regementena.
indelningsverkets vänner emot förslaget. Att man bör börja försöket (Forts.)
i Skåne, der det enligt min uppfattning är lättast att få folk, är
också rigtigt. Och hvad beträffar värfningen på åtta år, sade en
talare, att det var en väl lång tid. Men jag får säga, att det är
ännu längre att värfva på trettio år, som man nu gör med den
indelta truppen.
Slutligen några ord angående friherre Klinckowströms anförande.
Han har här låtit oss höra de stora tjenster indelningsverket gjort vårt
land. Jag vill gerna häruti instämma med honom. Men tiderna ändras,
och hvad som dugde på 1700-talet duger icke nu. Så är äfven del¬
vis förhållandet med den indelta armén. Här finnas andra stora institu¬
tioner i landet som fått vika. Vi behöfva ej gå långt härifrån, så
se vi riddarehuset, ett minne från forna stormagtstider. Äfven
ridderskapet och adeln hafva klädt blodig skjorta för fosterlandet,
äfven de hafva gjort landet tjenster. Men, mine herrar, de hafva
sjelfmant, när tidens kraf fordrade det, afstått från sin sjelfskrifna
representationsrätt. Och hade jag då haft rösträtt, hade jag biträdt
den åsigten med min röst; ty de, som gjorde det, hade heder deraf.
Men då kunna vi också säga, att indelningsverket har varit bra, men
tiderna förändras, och dess vänner måste nu äfven maka åt sig.
Något bättre måste skaffas i stället. Jag anhåller om bifall till ut¬
skottets förslag.
Herr vice talmannen: Ju längre jag åhört diskussionen i dag.
desto kraftigare har jag känt, att det var olyckligt att Första Kam¬
marens beslut om, att dessa frågor skulle behandlas af ett särskilt
utskott, icke blef Riksdagens. Ty utom det att frågor, så stora som
dessa, ovilkorligen förrycka arbetet i ett utskott, som har så mång¬
skiftande ämnen att behandla som statsutskottet, hade, så vida ett
särskilt utskott tillsatts, de herrar, som här så skarpt anmärkt mot
utskottets förslag, fått tillfälle att deltaga i det särskilda utskottets
arbete och der i första hand framhålla sitt stora militära vetande
och sitt intresse för den fosterländska frågans förande framåt, på
samma gång de kanske fått se. huru strömningarna gå inom Riks¬
dagen, hvad som är möjligt att vinna och icke vinna, samt slutligen
på sina skuldror lätt taga bördan att föra denna vigtiga fråga fram
till sin lösning. Men så bär icke skett, och statsutskottet har försökt,
så långt dess krafter räckt, att egna frågan den bästa utredning. Att
dess förslag ej fallit alla på läppen, kan jag lätt fatta, men jag tror
icke, att det förtjena!- sådana uttryck, som i dag uttalats, att det
ansett sig kunna »servera Riksdagen hvilken anrättning som helst».
Sådant borde icke hafva varit svaret på ett omsorgsfullt och godt
arbete, äfven om man icke gillar dess slut. Och jag tror ej heller,
att det är nr vägen ntt hafva aktning för olika tänkande.
Hvad som alltid hindrat försvarsfrågan i vårt land att vinna sill
N*0 28. 28 Onsdagen den 6 April, e. m.
Omorganisa• lösning är, att, när frågan förelegat, hafva å ena sidan stått de, som
skånska v!' )a bygga lKl cle gamla grunderna, och på andra sidan de, som
husar- och vilJa bygga på en annan grund än indelningsverket; och intetdera af
dragon- dessa partier har varit nog starkt att drifva sin mening fram, men
regementena, starkt^ nog att enadt med försvarsnihilisterna omkullslå hvarje försök
(Forts.; till frågans lösning. Och under dessa strider hafva försvarsnihilisterna
höjt sitt hufvud allt mer och mer samt vunnit i magt och betydelse.
Och jag vädjar till kammarens ledamöter, om 1 tron, att ett förslag,
som för 20 år sedan möjligen kunnat gå igenom, skulle kunnat göra
det för 10 år sedan, eller om ett för 10 år sedan antagligt förslag
skulle hafva någon utsigt för sig nu. Försvarsfrågan har gång på
gång fallit och hvarje gång fallit bakåt, och så skall det äfven gä i
framtiden, fruktar jag. Jag tror ej vi kunna vänta, att en annan
vind kommer att blåsa, som för frågan i ett lyckligare läge. Jag
tror tvärtom, att vi böra begagna oss af det ögonblick, vi nu hafva,
för att tå fram något, det bästa möjliga. På denna grund har jag
och många mina meningsfränder förenat oss om detta förslag, ehuru
vi ieke i allt kunna gilla det. Jag för miu del vill öppet uttala, att
jag stål- på värnpligtens grund. Jag tror icke att, dä man ser de
stora länderna bygga sitt försvar på denna grund, det lilla landet
har rätt att säga: jag vill icke gå den vägen. Jag tror, att vi ej
äro folkrika nog att icke behöfva fordra »alle man ur buse» när
faran hotar, och ej lika nog att bygga ett fullständigt försvar på
annan grund. Jag bar lifligt önskat ett sådant anordnande af försvaret,
men jag vet, att ett förslag i den vägen ej skulle vinna Riksdagens
bifall nu, och jag vill icke undanskjuta den vigtiga frågans lösning.
Jag tror derför, att hvar och en, som vill försvarsfrågans lösning,
måste släppa något af sin mening, och jag tror att både de, som
vilja bygga på den gamla grunden, och de, som ej vilja bygga derpå,
försvarsvännerna åt båda partierna, måste ena sig, om man skall
kunna drifva frågan fram mot sin lösning. Endast derigenom kunna
de öfvervinna försvarsnihilisterna; och det är ett steg i den rigtniugen,
statsutskottet., velat taga. Och likväl bar detta lilla steg klandrats
af många. År då detta steg för stort? Nej! Det är endast två
regementen, som utskottet vill utbyta från ' indelta till värfvade.
Det är några nummer från andra regementen, som det vill sätta på
vakans, och i stället skaffa stamtrupp i den del af landet, som är
nästan utan stamtrupp och så väl behöfver förstärkning deraf. Jag
tror således icke, att detta steg är ett stort steg. Deremot är
utskottets förslag ganska långt skildt frän dem, som vilja ställa hela
armén på vakans.
Nu är frågan, om de varma vännerna af indelningsverket vilja
ga oss till mötes och söka på detta sätt få frågan fram. Jag vet
nog, att det för mänga skall innebära ett stort offer att äfven taga
detta lilla steg, men jag vet också, att kammarens ledamöter sätta
landets försvar såsom den vigtigaste fråga och derför vilja i detta
tall något skjuta åt sidan sin mening i det mindre väsentliga.
Utskottet har af somliga klandrats, derför att det gått öfver sin
befogenhet, och af andra, derför att det ej föreslagit anslag för det
Onsdagen den 6 April, e. m.
29 N:o 28.
eller det ändamålet. Meu jag skall be att ta, lasta uppmärksamheten Omorganisa-
på, att utskottet endast kunnat föreslå vissa organisationsreformer,
emedan derom motionerats, men det tiar ej kunnat föreslå anslag ^usar. 0CÄ
dertill, enär motion derom ej framstälts. Jag fruktar nemligen att, dragon¬
om vi gjort det sistnämnda, hade talmannen vägrat proposition derå. regementena.
Men detta skall ej tolkas så, att vi aktat oss för att stöta dem för (Forts.)
hufvudet, »som sitta på venstra sidan om bordet». Den, som sade
det, vet nog motivet för denna kammares statsutskottsledamöter, när
de nedsätta sina fordringar Det är icke för att smeka den sidan
af hordet, utan det är för att vinna framgång, så långt man kan vinna
den, åt en fråga. Det är motivet och intet annat.
Efter min mening beror hela förslagets öde på denna punkt.
Jag tror, såsom jag nämnde, icke, att förändringen är så stor och
att man kan tala om behofvet af en garantilag. Derom kunde vara
tal, när det gälde att sätta hela armén på vakans, såsom vid 1883
års Riksdag, men icke för dessa få trupper. Derom talades icke när
båtsmanshåll sattes på vakans. Icke hörde jag då någon fordran
derpå framställas. Och den frågan var större än denna.
På denna fråga synes mig bero, om hela förslaget skall vinna
framgång eller ej. Och jag hemställer derför till indelningsverkets
varma vänner, om de ej vilja bringa det offer som fordras och med
oss försöka att denna gång fä förslaget litet längre fram än till ett
bifall i den ena men afslag i den andra kammaren. Efter hvad man
sagt mig, har aldrig försvarsfrågan stått så nära att vinna en lösning
i medkammareu som nu. Hvarje ändring af förslaget här kan komma
att kasta några röster der öfver på motsatta sidan och möjligen för¬
anleda nederlag i stället för seger. Jag hemställer derför om bifall
till utskottets förslag.
Herr Reuterswärd: Att denna punkt i statsutskottets förslag
skulle bli en brännpunkt, hvars afgörande kan bestämma hela för¬
slagets öde, derom tror jag att en hvar på förhand bör vara öfver-
tygad Ty alla de, som äro missbelåtna med utskottets förslag, der¬
för att det enligt deras mening ej är i allo fullt tillfredsställande,
eller ej tillräckligt starkt och betryggande, desse sluta sig samman
för att sönderrifva förslaget; dels de, som ingenting vilja göra, och
dels de få — om det ens fins sädane i denne kammare — försvars-
nihilisterna skola äfven med glädje se, att förslaget folie. Men, mine
herrar, det är icke på så sätt man bör handskas med landets vigtigaste
fråga, och man bör icke riskera allt för att få intet. Den siste ärade
talaren uppmanade denna kammare att antaga denna punkt, så vida
det skall bli eu tänkbar möjlighet att bringa den stora frågan igenom.
Ty det är alldeles säkert, att om Första Kammaren afslär punkten,
så har förslaget fallit. En sammanjemkuing i denna punkt är nem¬
ligen icke möjlig. Jag erkänner mig vara eu varm indelningsvän,
men jag är en ännu varmare försvarsvän och har ej panna stark nog
att, såsom man säger, köra hufvudet i väggen; ty i samma stund,
mine herrar, som man icke i eu så omfattande fråga som denna, der
åsigter och förhållanden inom vårt vidsträckta land måste vara sä
NiO 28. 30 Onsdagen den 6 April, e. m.
Omorganisa- väsentligen olika, gåfve med sig i ett eller annat afseende, komma
tjcånska V' aldrig till denna frågas lösning. Tiden tyckes dock var inne, att
husar- och luan fjerdedels sekel, som denna fråga stått på dagordningen,
dragon- säger: nu kan frågan vara tillräckligt förberedd och stunden inne att
regementena, fatta ett definitivt beslut. Detta definitiva beslut kan och bör fattas,
(Forts,) ty förslaget är en obestridlig förbättring af det nuvarande tillståndet.
Och i olikhet med dem, som klandrat utskottet, ber jag att få till
detsamma framföra min tacksamhet, ty det har enligt min åsigt gjort
mera åt det kongl. förslaget än man kunnat hafva rätt att fordra af
ett utskott, som ej varit särskilt tillsatt för att taga denna vidt¬
omfattande fråga under ompröfning. Utskottet har tydligt och klart
gifvit åtminstone oss, som ej kunna smickra oss med att vara fack
män, en inblick i frågan till hela dess vidd, som för oss varit nöd¬
vändig för att kunna bedöma den. Och jag säger för min egen del,
att det har stärkt mig i den fulla öfvertygelse!], att just, genom det.
sätt, på hvilket utskottet behandlat frågan, har det bringat densamma
till, såsom jag hoppas, en lycklig lösning. Här i denna kammare
tvifla)' jag icke på utgången, men det, är så, som vice talmannen nyss
sagt, att i Andra Kammaren hänger det på blott eu eller annan röst,
och så vidt jag har mig bekant, lärer detta vara förhållandet. Och
jag skulle djupt beklaga, om denna kammare genom ett utslag i
denna punkt skulle gorå hela frågan om intet för denna riksdag.
Och, hvad värre är, blir frågan på nu föreslagna grunder afslagen af
båda kamrarne, fruktar jag för, att ingen krigsminister kan fram¬
komma på nytt med densamma. Derför är det af den yttersta vigt,
att åtminstone Första Kammaren antager förslaget. Om det ändå
faller, må det då falla på Andra Kammarens ansvar!
Här har af en ärad vän och talare blifvit framhållet, att det är
indelningsverkets fel, att frågan icke förr nått sin lösning Han tår
förlåta mig, att jag säger: detta häller icke streck. Det må vara, att
det fins en eller annan provins, som ej uppskattar indelningsverkets
stora vigt och betydelse tillräckligt högt, men det kan jag försäkra
er, mine herrar, att största delen af Sveriges provinser och tänkande
män anser, likasom jag gör det, att indelningsverket är den dyr¬
baraste juvelen i Sveriges krona, icke allenast för de stora tjensta¬
del gjort i forna tider, utan ännu mera för hvad det nu kan göra
både för vårt inre lugn och för vår yttre säkerhet. Och derför ber
jag er, mine herrar, kasten ej någon skugga på detta aktningsvärda
indelningsverk, utan låten oss få i ro behålla det, dock i en förbättrad
form. Men då det inom en eller annan provins, företrädesvis Skåne
— jag hoppas att ingen skåning stöter sig på mina ord — kan vara
och är en hård och ganska tung börda, just derför att denna provins
är mer än vanligt hårdt roterad, ligger det mycket nära till hands,
att man der önskar bli befriad från den värsta tungan, som just är
den »uppassning», som från rust- och rotehållarens sida medföljer
indelningsverket. Och när det för att drifva hela saken igenom är
en nödvändighet, ställer sig frågan annorlunda.
Jag ber derför mina ärade vänner i denna kammare, aft de, med
frånseende af enskilda små skiljaktigheter i en eller annan punkt,
si N:o 28.
Öusdagen den 6 April, e. m.
så enhälligt som möjligt antaga den nu föredragna punkten, till Omorganisa-
hvilkeu jag på det lifligaste yrkar bifall. fkånaka
Efter detta anförande hördes rop på proposition. ^ragon^
regementena.
Herr Falk, Helmer: Jag hade icke tänkt begära ordet vidare, (Fort».)
men herrarne hörde sjelfva, att jag biet' uppkallad af friherre Barnekow,
som uttryckte sin fägnad öfver att kunna instämma med mig. Jag
kan försäkra, att min fägnad deröfver är icke mindre än hans. Han
åberopade ett uttryck, som jag hade under förmiddagens diskussion,
nemligen att rusthållsinstitutioneu bar den rättsliga karakteren af
kontrakt mellan kronan och den enskilde rusthållare!!. Det är alldeles
riktigt. Men något skrifvet kontrakt finnes ej. Friherre Barnekow
synes hafva trott, att jag med uttrycket kontrakt, i den mening jag
nyss har nämnt, åsyftade det allmänna, mellan Kronan och landskapen
upprättade knektekontraktet, hvilket så mycket mindre är förhållandet,
som sådant knektekontrakt rörande rusthållet ej finnes till Såsom
jag flere gånger i denna kammare erinrat, äro nemligen rusthållarnes
rättigheter och skyldigheter icke ordnade genom knektekontrakt, utan
som kongl. nsolutioner.
Det skulle nog vara åt intresse att till diskussion upptaga några
flera af talarens yttranden, men jag vill ej dermed förlänga diskussionen,
utan afstår derifrån. Vi båda hafva för (ifrigt tillräckligt många
gånger förut ordvexlat med hvarandra i detta ämne.
Medan jag har ordet, ber jag få besvara ett uttryck af herr ord¬
föranden i statsutskottet, som var rigtadt mot mig. Mitt yttrande i
förmiddags var - såsom alldeles oförtydbart framgick — icke rigtadt
mot statsutskottets förslag, utan mot några ord i dess motivering,
hvilka ord af mig upplästes omedelbart innan jag fälde det uttryck,
som herr ordföranden citerat. Herr ordföranden vet för öfrigt mycket
väl, att mitt klander mot utskottets motivering var icke rigtadt mot
utskottets ledamöter utan mot — någon annan.
Ropen pa proposition upprepades.
Friherre von Krm mer: Jag skall gå herrarnes önskan till mötes.
Men jag hoppas, att ingen här föreställer sig att jag gör det, derför
att intet skulle vara att säga till bemötande af de sista anmärknin¬
garna, utan derför att jag icke vill upptaga herrarnes tid.
Jag afstår från ordet!
Herr Casparsson: Jag har af särskilda skäl måst afhålla mig
från att deltaga i diskussionen i dag och skall nu endast yttra mig
helt kort. Man har här mot den föreslagna vakaussättningen invända
att det vore det första steget till indelningsverkets afskaffande. Jag
tror i detta fall, att de motionärer i Andra Kammaren, hvilka före¬
slagit hela indelta arméns sättande på vakans, må ega vitsord i frå¬
gan. De yttra på sid. 4ti angående den föreslagna vakanssättnin¬
gen af skånska kavalleriet: »Om vi ej fruktade att, innan ett dylikt
experimenterande ledt till målet, mansåldrar förflutit, under hvilka,
N:o 28.
32
Onsdagen den 6 April, e. m.
Omorganisa-måhända till obotligt men för vårt land, vår försvarsfråga fortfarande
^känsla van*a P& s'n lösning, skulle vi ur rent teoretisk synpunkt ej
husar- och hafva något att emot dylika försök invända.»
dragon- Dessa herrar reservanter hafva ansett, att »mansåldrar» skola
regementena, förgå, innan eu fortsättning af vakanssättningen skall ske, och jag
(Forts) tror att de hafva rätt. Ty med antagandet af dessa nittio dagar är
den verkande kraften för vidare vakanssättning bruten. Och ur denna
synpunkt har jag biträdt förslaget.
Det sades på förmiddagen, att några andra skäl än de rent
militära förelåge för utskottet att föreslå vakanssättningen. Hvad
utskottet har tänkt, kan jag icke säga. En ledamot af utskottet har
sagt, att vakanssättningen vore påkallad ur rättvisans synpunkt.
Ur den synpunkten kan jag icke se saken, men jag har ansett det
vara af vigt, då det skånska rusthållareintresset utgjort cementet i
motståndet mot alla förslag att lösa försvarsfrågan på det beståendes
grund, att söka bryta detta motstånd; och på annan grund än den
bestående löses icke frågan. Af denna orsak har jag biträdt för¬
slaget.
Jag är en varm vän af vårt indelningsverk men en ännu större
vän af vårt försvar, och för att få de nittio dagarne är jag beredd
att uppoffra det indelta skånska kavalleriet, under förhoppning att
det värfvade skall kunna ersätta det. Derför yrkar jag bifall till
statsutskottets föreliggande förslag.
Friherre Leijonhufvud, Broder Abraham: Endast ett par
ord! Herr vice talmannen har undrat öfver att jag och kanske några
andra varit något stränga emot statsutskottet. Jag skall genast gifva
klaven dertill. Anledningen är den, att utskottet har i sitt betän¬
kande gång efter annan, t. ex. å sid. 33, framkommit med halfva
löften och antydningar derom, att den nu började vakanssättningen
af indelta kavalleriet i Skåne skall kunna fortgå. Derpå draga äfven
reservanterna vexel, då de på sid. 46 säga: . . . »och detta så
mycket mindre, som utskottet åtminstone antydningsvis ställer i per¬
spektiv, att eu helt och hållet värfvad stam äfven är dess slutliga
mål.» Nu veta vi, att en del af Andra Kammaren, representerad af
de ledamöter i statsutskottet, hvilka här reserverat sig, har satt upp
detta såsom sitt mål så positivt, att de absolut fordra detta. Det är
deras mål. Jag hoppas likväl, att de icke vinna det. De, som här
gå med på utskottets förslag, vilja gifva efter litet för att vinna något,
men vilja ej, säga de, gå derhän, att de gifva upp hela indelnings¬
verket och taga ensamt en värfvad stam. Det är således två all¬
deles skiljaktiga meningar. Och om Andra Kammaren hade hört
hvad här yttrats om att fortfarande afgjordt hålla på resten af in¬
delningsverket, skulle den afslå allt i hoj). Denna opinion låter sig
ej förneka, och den har fått stöd i utskottets uttryck i betänkandet.
Den sidan jag tillhör motser deremot, att om den nu ifrågavarande
eftergiften beviljas, blir endast följden, att anfallet blir så mycket
starkare och snart allt motstånd omöjligt. Det är derför vi i dag
varit så Unga emot utskottet.
Jag vet mycket väl, hvad det vill säga för ledamöterna i stats-
33 N:o 23.
Onsdagen den 6 April, e. m.
utskottet att nödgas kompromissa för att få något; men aldrig harOmorganisa-
jag tillåtit mig sådana löften, som blifvit gifna i detta utskotts- ^2”
betänkande. husar. och
dragon-
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, gjorde herr regementena
talmannen enligt de derunder förekomna yrkandena propositioner, (Forts.)
först på bifall till hvad utskottet i nu förevarande moment hemstält
och vidare på afslag derå, samt förklarade sig anse den förra pro¬
positionen, hvilken upprepades, vara med öfvervägande ja besvarad.
Flere ledamöter begärde votering, i anledning hvaraf uppsattes,
justerades och anslogs en så lydande omröstningsproposition:
Den, som bifaller hvad statsutskottet hemstält i mom. d) i
punkten I af sitt utlåtande n:o 39, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, afslås utskottets berörda hemställan.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befnnnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja—93;
Nej—35.
Mom. e). Omorganisa¬
tion af fält-
Friherre Leijonhufvud, Broder Abraham: Jag skall i
denna punkt icke framställa något yrkande, men önskar yttra några
ord. Det är först och främst om artillericorpsen på Karlsborg, som
jag vill yttra mig. Jag beklagar att Kongl. Maj:ts förslag icke bi¬
fallits, men jag motsåg, att så skulle gå, ty förslaget var illa moti-
veradt. Men denna corps är dock af yttersta vigt att erhålla. Jag
vill dock icke säga, att den skall gå till Karlskrona, utan den be-
höfves på många andra ställen. Den behöfves först och främst på
Karlsborg, men vi få äfven komma i håg, att i fall krig bryter ut, är
en stor del af våra sjöstäder utsatt för anfall, t. ex. Malmö, Gefie
och Norrköping m. fl. Invånarne der komma säkerligen att göra
sitt bästa att hjelpa till med försvaret. Sannolikt kommer der att
ligga en mängd upplagda fartyg, och på raska sjömän, som hafva
vilja, blir nog tillgång. Kanoner finnas och kunna äfven i en mängd
fall köpas, men man behöfver folk för att sköta dem. De nya fina
mekanismerna fordra personer med fackkunskap. Då kommer man
att säga: skicka oss artillerister till förgångsmän, handtlangare och
biträden finnas här nog, men de veta ej huru de skola sköta kano-
Forsta Kammarens Frot. 1892. N:o 23. 3
Nso 23. 34 Onsdagen den 6 April, e. m.
Omorganisa- nerna! Fältartilleriet behöfver sjelf allt sitt manskap och blir i alla
sva8are an ^et borde vara. Af dessa skäl och flera till, som
a>m. jag e.j nu vill upptaga tiden med att uppräkna, är ett fästnings- och
(Forts) positionsartilleri af högsta vigt.
Hvad ändringen af fältartilleriet beträffar, måste jag endast göra
den anmärkningen, att då ordföranden på utgiftsafdeiniugen uppräk¬
nar denna fältartilleriets fördelning i 6 regementen bland de för-
tjenster, statsutskottet inlagt, måste jag deremot protestera. Detta
förslag är ju gammalt och har ingått i alla nyare härordningar.
Platser för förläggning af de båda nya artilleriregementena i mellersta
Sverige hafva ock blifvit utsedda. För det ena i Vadstena, för det
andra vid Örebro. På båda ställena finnas passande platser till¬
hörande kronan, och åtminstone för ena stället, Vadstena, äro utkast
gjorda för etablissementets uppförande.
Utskottets förslag är således ej nytt. Men det är derjemte helt
och hållet platoniskt, ty utan anslag till uppförande af de nödiga
etablissementen kan det alls ej utföras, utan kommer dermed att
gå, i lyckligaste fall, som med Riksdagens beslut för 20 år sedan,
att en division af Svea artilleri skulle förläggas till Norrland —
och ännu har den ej kommit dit! Etablissementens kostnad kan
ej upptagas till mindre än l*/a million för hvardera af de båda i
mellersta Sverige, inberäknadt exercishedarnes ordnande. Sjelfva
organisationen skulle, enligt en bilaga till utskottets betänkande, fördra
eu summa af 250,000 om året, hvarom utskottet för resten intet
yttrar. Men utan penningar hänger således hela företaget in suspenso.
Jag skall emellertid med nöje biträda utskottets förslag, om det
med en enda dag kan påskynda frågan.
Friherre von Krsemer: Jag skall denna gång följa friherre
Leijonhufvuds exempel att klandra motiveringen. Jag kan nemligen
icke, oaktadt jag i statsutskottet har deltagit i att afstyrka Kong!.
Maj:ts förslag om Karlsborgs artillericorps, uttala en så sträng dom
öfver denna, som den, hvilken i statsutskottets motivering afgifvits.
Hvad det angår, att statsutskottet icke skulle inlagt någon sär¬
deles förtjenst genom förslaget om artilleriets förstärkande och lik¬
formiga fördelning på militärdistrikten, så har jag ingalunda påstått
något sådant, jag har blott sagt, att denna fördelning utgör en för¬
del, och vi tro oss ha gjort rätt, då vi framstält detta förslag; men
vi hafva ingalunda sökt något patent på saken. Jag bestrider icke,
att den kan vara uppfunnen förut, men utan att statsutskottet nu
föreslagit ännu ett batteri, hade den icke nu kunnat sättas i fråga.
Friherre Leijonhufvud säger, att den i allt fall icke kommer verk¬
ligen till stånd utan ytterligare anslag. Jag vill medgifva äfven det,
men man kan ju då en annan riksdag begära sådant anslag, såsom
utskottet antyder.
Då friherre Leijonhufvud icke denna gång gjort något yrkande,
vill jag icke längre upptaga tiden, utan får helt enkelt yrka bifall.
Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren utskottets i
föreliggande moment gjorda hemställan.
Onsdagen den 6 April, e. m.
36
N:o 23.
Mom. f).
Utskottets hemställan bifölls.
Mom. g). Anslag till
en träng-
Friherre Leijonhufvud, Broder Abraham: Då statsutskottet bataljon i
tagit sig för att förbättra Kong!. Maj:ts proposition och lägga till * orr an
hvad det ansåg vara behöfligt, så hade jag hoppats, att det i afse¬
ende på trängeD skulle ökat bataljonernas antal till sex, ty hvarje
fördelning behöfver mycket väl sin bataljon; det räcker icke till i
alla fall. Friherre Kraemer var en mycket ifrig försvarare af trängen,
då den först sattes i fråga, och jag håller honom räkning derför,
men jag hade då också hoppats, att han skulle haft det i minnet
äfven bär, så att han åtminstone i principen, lika som vid artilleriet,
velat införa sex bataljoner. Det har dock icke skett. Jag vill endast
anföra detta till minnes till protokollet.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, biföll kammaren
hvad utskottet i det nu föredragna momentet hemstält.
Mom. hj.
Utskottets hemställan bifölls.
Mom. i). ökning af
stammen vid
Friherre Leijon hufvud, Broder Abraham: Jag erkänner obe- fyra norr-
tingadt, att dessa regementen i Norrland äro för svaga, stammen ländska
specielt för svag. Norrbottens fältjägarecorps har icke mer än 305 yör6a«rf.
man effektivt, men dertill komma anslagna 32 och indragna 146 man;
summa 483 man. Vesterbottens fältjägarecorps har icke mer än 381
effektiva och dertill 32 anslagna samt 47 indragna; summa 460 man.
Jemtlands fältjägarecorps har 488 effektiva, 33 anslagna och 4 in¬
dragna; summa 525 man. Det är således en svag stamtrupp, det är
minsta frågan. De behöfva förstärkning af sin stam, men det sätt,
hvarpå sådan här blifvit ifrågasatt, kan jag icke gilla. Må vi gerna
öka stammen för dessa corpser, det är godt och väl, det är en ganska
vigtig sak, men att taga bort från de indelta regementena tycker
jag är fullkomligt origtigt. Dessa regementen äro icke för stora.
Här har blifvit sagdt i utskottet, att det kunde ske derför, att be-
väringen blir mera öfvad, och att derför mindre manskap från stammen
kommer att gå till trängen. Jag har på förmiddagen talat om, att
beväringen är alldeles otillräckligt öfvad för att fylla alla behof, och
att stammen är för svag för den talrika och årligen till antalet
växande beväringen. Det rätta hade varit att förstärka de allt för¬
svaga indelta regementena i mellersta Sverige, hellre än att taga
bort något från dem. Det finnes för närvarande några indelta rege¬
menten, som hafva till och med mindre numerär än den normalsiffra,
statsutskottet uppsatt. Så har Bohus regemente endast 894 man,
Xso 23.
36
Onsdagen den 6 April, e. m.
ökning af _Nerikes 726, Vemilands 830, södra skånska 968 och norra skånska
Sfyra*norr- ^ ruan: Dessa både bort ökas och de andra ej minskas. Jag kan
ländska således icke gå in på detta sätt att flytta öfver. Icke heller lära
trupp- de, som ifra för att genom tillmötesgående öfvertala Andra Kammaren
förband, att gå in på värnpligtslagen, härigenom vinna det målet, ty jag kan
(Forts.) icke se, huru denna punkt på något vis skall kunna hafva ett sådant
inflytande. Jag yrkar derför afslag å den föredragna punkten.
Friherre Kljnckowström: På de skäl, som jag uppgifvit, när
punkten d) förevar till behandling och beslut inom kammaren, och
då jag för öfrigt i allo förenar mig med den förste ärade talaren i
hvad lian yttrade rörande detta moment, så får jag också, för min
del, yrka afslag å denna punkt.
Friherre von Krsemer: Jag måste yttra ett par ord för att uttrycka
min förvåning öfver att friherre Leijonhufvud tror, att, om ifråga¬
varande rotar stode qvar vid sina regementen, de derför ovilkorligen
vid mobilisering skulle komma att nyttjas vid desamma. Naturligt¬
vis — det vet han bättre än jag — är det ingenting som hindrar
Kong!. Magt, om han finner sig på ett ställe hafva mera stamtrupper
än han ovilkorligen behöfver, men för litet på ett annat, att kommen¬
dera en del från det förra stället till det senare. Ändå enklare är
dock att redan i fredstid utjemna detta missförhållande genom att
sätta itrågavarande rotar på vakans och i stället värfva motsva¬
rande trupp uppe i Norrland. Att detta låter sig göra i ekonomiskt
hänseende har jag redan i ..mitt yttrande på förmiddagen, såsom jag
tror, till fullo ådagalagt. Ännu en gång får jag påpeka, att genom
den föreslagna åtgärden vinnes, att de nya volontärerna vid ifråga¬
varande norrlandsregementen kunna blifva af den beskaffenheten,
att de kunna genomgå en volontärskola, och att derigenom kunde
der afhjelpas en brist, som måhända är ändå känbarare än bristen
på stam, och som påpekats af herr Casparsson, nemligen bristen på
underbefäl.
Vidare ber jag att få påpeka, hvad som stål- i motiveringen till
utskottets betänkande derom, att befolkningen i Norrland för när¬
varande hastigt växer, och att derför också beväringsklasserna der¬
städes hastigt växa, hvaraf följer att äfven stammen, vare sig under¬
befäl eller menige, just der, mer än annorstädes, är i behof af att
ökas. Jag yrkar bifall.
Friherre Leijonhufvud, Broder Abraham: Jag är fullt ense
med den siste talaren derom, att stammen behöfver ökas. Men jag-
är icke med om att plocka bort några rotar vid de ifrågavarande
regementena här nere.
Om jag förstod friherre von Krmmer rätt, anser han att vid
mobilisering manskap kan kommenderas upp till Norrland för att
tjenstgöra derstädes. Det är en högst besynnerlig åsigt. För en
mobilisering förutsättes väl, att hvar enhet skall vara färdig att
mobiliseras på sitt håll. Och det kan icke fålla en förståndig chef
in att vid mobilisering kommendera folk här nerifrån upp till Norr
37 N:o 28.
Onsdagen den 6 April, e. m.
land. Vid mobilisering skall hvarje trupp hafva sin stam, sitt folk ökning af
färdigt. Det är ganska kinkigt ändå att få i hop alla. stammen vid
1 fyra norr-
Herr Anderson, Albert: Jag tillmäter mig visserligen icke trupp-
befogenhet att yttra mig i denna fråga i militäriskt afseende. Jag förband.
anhåller endast att få meddela en upplysning. Af en tabell, som är (Forts.)
bifogad utskottets betänkande, synes, att största antalet af de rotar,
som skulle öfverflyttas, tillhör första lifgrenadierregementet. Icke
mindre än 142 rotar skulle der indragas. Jag erinrar mig, att vid
detta regemente finnes ett antal rotar, som förut tillhört Hellestads
bergslag — och smil, då bergslagsprivilegierna borttogos, fingo betala
vakansafgift. De få det ännu i denna stund; de hafva aldrig satt
upp något manskap. Nu är förmodligen meningen att öfverflytta
dessa vakansafgifter till de nya bataljonerna i Norrland.
Vid löneregleringen för den indelta arméns befäl — jag tror
1878 — indrogos till statsverket åtskilliga rotar vid hvarje rege¬
mente. Jag är icke i tillfälle att erinra mig antalet, men jag vill
minnas, att det icke var så stort som det, hvilket nu är i fråga att
öfverflytta till Norrland. Dessa rotar sattes på vakans tills vidare,
och vakansafgifterna ingå ännu i dag till statsverket.. Det finnes
ingenting som hindrar, att dessa rotars vakansafgifter användas för
de norrländska bataljonerna. Härom förelåg visserligen icke något
förslag i utskottet; men jag har velat påvisa, att vid de indelta rege¬
mentena i mellersta och södra Sverige finnas vissa rotar, hvilka icke
hålla soldater, utan betala vakansafgifter och således icke i denna
stund användas för försvaret. Det lärer väl icke vara omöjligt att
återvinna dessa rotar till försvaret och dermed få en ersättning för
de vakansafgifter, som skulle komma att användas för de norrländska
bataljonerna.
Herr Ekman: Med anledning af det anförande, som den före¬
gående talaren haft och deri han särskild! hänvisade på att vid
första lifgrenadierregementet skulle finnas någon tillgång i de vakans¬
afgifter, som betalas af åtskilliga rotar, så ber jag att, då detta
förhållande är mig temligen bekant, emedan det existerar i den ort,
der jag har min bostad och verksamhet, få erinra derom, att frågan
om dessa vakansafgifter nyligen behandlats af kammaren. Då var
nemligen fråga om, att berörda rotar skulle få bibehållas vid samma
vakansafgifter, som åsattes när bergslaget upphörde. Detta yrkande,
som framstäldes i en motion, afslogs af Riksdagen, och anledningen
dertill är att söka deri, att chefen för ifrågavarande regemente
hade gått in till Kongl. Maj:t och begärt att, då det belopp, som
erfordrades till underhåll af regementets musikeorps, hvartill ifråga¬
varande vakansafgifter voro anslagna, betydligt öfversteg dessa ut¬
gifter, Kong!. Maj:t måtte anvisa medel för fyllande af behofvcl.
Kongl. Maj:t svarade, att några medel för berörda ändamål icke
tunnos till hans disposition, men hänvisade till, att de vakanta ro-
tarne inom bergslaget kunde påföras en högre vakansafgift. Afgifteu
för dessa rotar är således afsedd till sådana utgifter, som regementet
Första Kammarens Frat. 1892. N:o 23. 3
N:o 28. 38
Onsdagen den 6 April, e. m.
nödvändigt måste bestrida. Från det hållet kan följaktligen icke
vara att påräkna någon tillgång för täckande af de utgifter, som nu
äro i fråga.
Efter det öfverläggningen ansetts härmed slutad, gjorde herr
talmannen i enlighet med de yrkanden, som derunder förekommit,
propositioner, först på bifall till hvad utskottet i nu förevarande
moment hemstält och vidare på afslag derå, samt förklarade sig anse
den förra propositionen, som upprepades, vara med öfvervägande ja
besvarad.
Friherre Leijonhufvud, Broder Abraham, begärde votering, i
anledning hvaraf uppsattes, justerades och anslogs en omröstnings-
proposition af följande lydelse:
Den, som bifaller hvad statsutskottet hemstält i mom. i) af
punkten I i sitt utlåtande n:o 39, röstar
Ju;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, afslås utskottets ifrågavarande hemställan.
Vid slutet af den häröfver anstälda omröstning befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja—76;
Nej—31.
Som tiden nu var temligen långt framskriden, beslöt kammaren,
efter hemställan af herr talmannen, att till morgondagens samman¬
träde uppskjuta den fortsatta behandlingen af förevarande utlåtande.
På framställning af herr talmannen beslöts, att på föredragnings¬
listan till nästa sammanträde skulle uppföras främst de ärenden,
som denna dag bordlagts första gången, och sist de ärenden, hvilka
blifvit under dagen andra gången bordlagda.
Kammaren åtskildes kl. 10.4o e. m.
In fidem
A. von Krusenstjerna.
Stockholm, Asaociations-Boktrjckeriet, 1892.