RIKSDAGENS PROTOKOLL
1892. Andra Kammaren. N:o 13.
Lördagen den 27 februari.
Kl. 11 f. in.
§ 1.
Justerades protokollet för den 20 innevarande februari.
§ 2.
Föredrogs och hänvisades till statsutskottet den af Riksdagens
nästlidet år församlade revisorer afgifna berättelse angående verk¬
stad granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel
bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1890.
§ 3.
Till kammarens afgörande förelåg till en början statsutskottets
utlåtande, n:o 10, angående regleringen af utgifterna under riks-
statens nionde hufvudtitel, omfattande anslagen till pensions- och
indraguingsstaterna.
Punkten 1.
Bifölls.
Pakten 2. Angående
pension för
Uppå derom gjord ansökning hade Kong]. Maj:t föreslagit, att fötTe Pinr
åt förre fanjunkaren vid nu mera upplösta kronoarbetskompaniet &&Upetterssoh
Vaxholm Carl Gustaf Pettersson måtte å allmänna indragnings-
staten uppföras en årlig pension af 400 kronor, att under hans åter¬
stående lifstid utgå från och med månaden näst efter den, då
Pettersson frånträdde sin befattning såsom slottsvaktmästare å Vax¬
holms fästning.
Andra Kammarens Prof. 1892. N:o 13.
1
N:o 18.
Lördagen den 27 Februari.
Angående Utskottet hemstälde:
pension för
mnkareiTc *Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det sätt bi-
ö.Pe«emow.fallas, att åt förre fanjunkaren vid nu mera upplösta kronoarbets-
(Forts.) kompaniet å Vaxholm Carl Gustaf Pettersson må å allmänna in-
dragningsstaten uppföras eu årlig pension af 200 kronor, att under
lians återstående lifstid utgå från och med år 1892.»
Sedan denna utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde:
Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet frih. von Essen:
I den nu föredragna punkten har Kongl. Maj:t begärt, att förre
fanjunkaren C. G. Pettersson måtte från allmänna indragningsstaten
erhålla en årlig pension af 400 kronor att utgå från och med månaden
näst efter den, då han lemnar sin befattning såsom slottsvaktmästare
å Vaxholms fästning. Han har nemligen der innehaft plats dels
såsom fångvaktare vid kronoarbetscorpsen och dels som slottsvakt¬
mästare. De löneförmåner han egt, hafva för den förra tjensten
utgjort 700 kronor och för den senare 600 kronor. Den förstnämnda
af dessa befattningar kan han nu icke längre bestrida, emedan hans
helsa icke tillåter honom att vidare tjenstgöra såsom fångvaktare
och att förflyttas till den nya tvångsarbetsanstalten å Svartsjö, dit
de fångar blifvit öfverförda, som han hittills haft vård om. Det är
med anledning häraf nämde Pettersson hos Kongl. Maj:t gjort ansökan
om erhållande af pension. Men statskontoret har förklarat, att, så
länge Pettersson innehade sin befattning som slottsvaktmästare, i
hvilken egenskap han uppbure en aflöning af 600 kronor, borde han
icke erhålla någon pension, utan borde denna beviljas honom först
sedan han lemnat denna plats. Men då man ju icke kan veta, huru
länge han kommer att qvarstanna i denna befattning, har Kongl.
Maj:t i enlighet med statskontorets utlåtande föreslagit, att en pension
måtte beviljas honom af 400 kronor om året först, sedan han lemnat
båda sina tjenster så väl den första eller fångvaktaretjensten som
äfven den senare eller slottsvaktmästarebefättningen.
Nu har emellertid statsutskottet hemstält, att Pettersson måtte
erhålla en årlig pension af 200 kronor nu genast, så snart han
lemnat sin fångvaktaresyssla, således, ehuru han bibehåller sin lön
af 600 kronor såsom slottsvaktmästare. Detta kan visserligen anses
som en förmån, hvilken Kongl. Maj:t icke afsett, men å andra sidan,
när Pettersson en gång lemnar slottsvaktmästareplatsen, så står han
der med endast 200 kronors pension. Jag får derför uppriktigt saga,
att, ehuru det kan se ut, som om utskottets förslag vore förestafvadt
af välvilja, så kan det dock komma att lända den ifrågavarande
personen till mera skada än utskottet afsett, då han frånträdt sin
syssla som slottsvaktmästare. Det är derför jag ber att få hem¬
ställa, att kammaren måtte taga i betraktande de omständigheter,
som jag nu angifvit.
Herr Pehrson i Törneryd: Ehuru jag icke vid statsutskottets
utlåtande i denna punkt bifogat min från utskottets hemställan åt-
Lördagen den 21 Februari. 3 N:o 18.
vikande mening, kar jag likväl vid behandlingen inom utskottet af Angående
detta ärende yrkat rent afsteg å Kongl. Maj:ts framställning, och detta Pension för
åt följande skäl. Den ifrågavarande förre fanjunkaren Pettersson, är /unknrmö
ännu till åren yngre än vanligen de äro, som inträda i pensionsåldern.*? Pettersson
Det gäller som regel att hafva uppnått 65 lefnads- och 35 tjensteår. (Forts.)
Ifrågavarande Pettersson är endast 53 år gammal och räknar blott
28 tjensteår vid fångvården. Redan detta synes mig vara ett skäl,
som är mer än väl värdt att beaktas.
Men det är en annan omständighet, som jag lika mycket fäster
mig vid, och det är att denne Pettersson icke är mera försvagad till
sina kroppskrafter och icke mera tryckt af sina 53 lefnadsår än att
han fortfarande kan bestrida slottsvaktmästaretjensten vid Vaxholms
fästning, för hvilken tjenst han uppbär ett arfvode af 600 kronor
om året.
Det synes mig verkligen att, så länge personen i fråga kan
bekläda denna plats och sålunda åtnjuta denna årliga inkomst, det
icke föreligger något skäl för pensionens beviljande.
Det är af dessa skäl som jag trodde det vara rättast att alldeles
afstyrka Kong! Maj:ts förslag i ämnet, men då jag, ehuru jag haft
eu sådan uppfattning, ändå icke reserverat mig, har det varit derför,
aO- jaf? tänkt mig, att, om kammaren ville låta nöja sig med
utskottets hemställan, skulle jag för min del låta dervid bero. Men
om deremot något yrkande skulle göras om beloppets höjande utöfver
det pensionsbelopp, utskottet hemstält, då anser jag mig i sådant
fall oförhindrad att upptaga det yrkande, jag hade i utskottet. För
närvarande skall jag dock låta nöja mig med utskottets förslag.
Herr Norberg instämde häruti.
Vidare yttrades ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.
Punkten 3.
Bifölls.
Punkten 4. Angående
pension för
På derom gjord ansökning hade Kongl. Maj:t föreslagit, att regemente-
regementsläkaren vid flottans station i Karlskrona C. I. Th. Luud-tö7*a,e" c/■
berghs enka Augusta Lovisa Dorothea Lundbergh, född Mossberg, berqhs ^enka.
måtte från allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till
belopp åt 500 kronor att utgå från och med februari månad 1891
och så länge hon i sitt nuvarande enkestånd förblefve.
Utskottet hemstälde:
»att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det sätt
bifallas, att regementsläkaren vid flottans station i Karlskrona C. I. Th.
Lundberghs enka Augusta Lovisa Dorothea Lundbergh, född Moss¬
berg, må från allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till
N:o 13. 4
Lördagen den 27 Februari.
Angående belopp af 240 kronor, att utgå från och med februari månad 1891
pension för ocp länge hon i sitt nuvarande enkestånd förblifver.»
regemente- °
^Th^Lund- Häremot hade reservationer anmälts af herrar A. Persson i
berghs enka Mörarp, P. Andersson i Högkil, G. Eriksson i Mörviken, P. Ersson
(Forts.) i Vestlandaholm, Lasse Jönsson, P. Pehrson i Törneryd, C. Persson
i Stallerhult, N. Petersson i Runtorp, A. P. Danielson, S. G. von
Friesen, A. Johansson i Löfåsen och P. G. Petersson^ i Brystorp,
hvilka yrkat, att utskottet måtte hemställa om afslag å Kong!. Maj:ts
framställning i ämnet.
Efter föredragning af punkten anförde:
Herr Andersson från Malmö: Då Riksdagen vid föregående
tillfällen gifvit pensioner åt enkor efter aflidne tjensteman, har det
hufvudsakligen varit ömmande omständigheter, som föranledt dertill.
Men, mine herrar, man kan icke säga, att några sådana ömmande
skäl föreligga i detta fall. Såsom vi se af handlingarne har boupp¬
teckningen efter aflidne regementsläkaren Lundbergh uppgått till
15,739 kronor 65 öre, och, då man vet, att i regeln tillgångarne
pläga vara rätt mycket större än hvad bouppteckningsinstrument^,
visar, kan man vara säker på, att summan icke är för högt tilltagen.
Enkan bär dessutom ett gratial från amiralitetskrigsmanskassan af
360 kronor årligen. Då vidare här icke finnas några barn, om
hvilka man kan säga, att de äro oförsörjda, alldenstund förutom
sonen de båda döttrarne uppnått den ålder, då man i vanliga fall
anser, att de kunna försörja sig sjelfva, så finner jag för min del
icke så ömmande skäl föreligga, att de kunna föranleda till be¬
viljandet af den äskade pensionen åt enkefru Lundbergb. Jag kan
icke förstå, huru Riksdagen framdeles skall kunna komma ifrån
frågor af liknande natur, om man nu går in på att bifalla antingen
regeringens förslag eller statsutskottets hemställan, ty om man be¬
viljar pension åt en enka, livilkens man efterlemnat en så stor för¬
mögenhet, då blir det väl svårt att framdeles neka dem som har
mindre tillgångar. Dessutom tycker jag, att det skulle se rätt egen¬
domligt ut, om Riksdagen, då här finnas så många tusentals men-
niskor, som sakna det nödvändigaste för dagen, nu skulle lemna
understöd åt en enka med denna förmögenhet. Jag skall derför,
herr talman, anhålla om afslag å så väl Kongl. Maj:ts förslag som
statsutskottets hemställan i förevarande punkt.
Chefen för sjöförsvarsdepartementet, herr statsrådet friherre von
Otter: För min del kan jag icke biträda den siste talarens åsigt
i förevarande hänseende, utan jag anser tvärtom, att reservanterna
i detta fall varit synnerligen stränga och hårda mot i fråga varande
enka. Ja, jag går så långt, att jag vill påstå, att till och med
utskottet visat sig mindre välvilligt nu än förut i likartade fall. Om
man jemför de förhållanden, som här föreligga, med dem, som gjorde
sig gällande, då 1886 års Riksdag beviljade^en pension af 500 kronor
åt enkan efter provinsialläkaren Comstedt, så torde det vara uppen-
Lördagen den 27 Februari.
S:o 13.
bart, att regementsläkaren Lundberghs enka måste hysa berättigade Angående
anspråk, åtminstone från billigbetens synpunkt, att erhålla minst lika Pensimi f°r
mycket som enkan Comstedt. uZZai.
Till att börja med får jag då fästa uppmärksamheten på, att Tli. Lund-
båda dessa läkare afledo i följd af olycksfall i tjensten, provinsial-fte^/ts enka.
läkaren Comstedt under en tjensteresa och regementsläkaren Lund- (Forts.)
bergh till följd af blodförgiftning under tjenstgöring å flottans sjuk¬
hus i Carlskrona. I detta fall synas de mig alltså vara likastälda.
Fäster jag mig åter vid de respektive läkarnes tjenstgöringstid,
hvilken ju ofta plägar tagas i betraktande vid pensionsfrågor, så
både provinsialläkaren Comstedt förutom några tillfälliga läkare¬
förordnanden tjenstgjort i statens tjenst endast i 12 år, regements¬
läkaren Lundbergh deremot i 32 år, således i 20 år längre, och
detta på ett synnerligen förtjenstfullt sätt. Båda läkarne efterlemnade
enka och tre barn, nemligen hvardera en son och två döttrar. Der-
vidlag är nu visserligen förhållandet sådant, att den sistnämndes son
uppnått den ålder, att han kan försöka försörja sig sjelf, men döttrarna
äro fortfarande oförsörjda.
Hvad åter beträffar de båda enkornas ekonomiska ställning, sä
får jag fästa uppmärksamheten på, att provinsialläkaren Comstedts
enka hade att påräkna från civilstatens pensionsinrättning eu pension
af 900 kronor, under det att regementsläkaren Lundberghs enka, så¬
som nyss blifvit nämndt, endast har att vänta eu pension af 360
kronor. Skulle reservanternas förslag nu vinna Riksdagens bifall,
skulle ställningen blifva den, att den senare finge nöja sig med blott
360 kronor, under det den förra fått 1,400.
Det är nu visserligen sant, såsom ock här yttrats, att regements¬
läkaren Lundbergh efterlemna! ett bo, som värderats till omkring
15,700 kronor, under det att provinsialläkaren Comstedt endast efter-
Iemnade omkring 3,800 kronor, hvilket sålunda visar eu betydlig
skilnad. Men jag hemställer, om man bör fästa så synnerligt af¬
seende dervid i detta fall, då man vet att dessa 15,700 kronor till
största delen utgöras af boets värde, deribland särskild! värdet af
ett dyrbart bibliotek, hvilket, såsom herrarne känna, icke lemnar
någon ränta och vid försäljning skulle lemna ganska liten behållning
— så brukar åtminstone vara fallet.
Och i öfrigt hemställer jag, huruvida det är principielt rigtigt,
att då båda enkorna äro nästan medellösa, fästa sig vid, om den ena
har litet mera än den andra.
Såsom jag sjelf känner, har regementsläkaren Lundbergh alltid
lcfvat ytterst indraget och sparsamt och derigenom under sin långa
tjenstetid lyckats betala sina skulder och derjemte få ihop så mycket
som detta bo är värdt eller omkring 15,000 kronor. Jag hemställer,
om det är rigtigt, att på grund af denna sparsamhet, — jag kan
gerna säga straffa enkan, ty hade förhållandet varit det, att han i
stället för att spara ihop detta satt sig i skuld på 10 å 12,000 kronor,
så hade antagligen kammaren icke dragit i betänkande att åtminstone
bifalla utskottets förslag, och då hade enkan kommit i betydligt
bättre förhållanden, än hvad nu synes blifva fallet.
N;o 13.
6
Lördagen den 27 Februari.
Angående Sjelf skulle jag naturligtvis helst se, att Kong!. Maj:ts förslag
pension för b]ifvit bifallet.
'äkarm"c~I. Men då endast eu reservant i Första Kammaren uppträdt för
Th. Lund- detsamma och då här tyckes vara ett kompakt motstånd deremot,
berghs enka.sk får jag inskränka mig att hemställa om bifall till utskottets
(Forts.) förslag.
Herr Ola Bosson Olsson: Jag har för min enskilda del alltid
varit principielt mot, att ltiksdagen skall gifva pensioner åt enkor
och barn. Jag kan icke få klart för mig, att detta är fullt rigtigt,
ty denna pensionering skulle ju blifva en sorts fattigvårdsanstalt, om
jag så får kalla det, derest staten skall icke allenast pensionera
tjensteman, utan äfven deras enkor och barn. Slutligen skulle man
kanske komma derhän att pensionera äfven barnbarn och barnbarns¬
barn. Så långt har man visserligen änuu icke kommit, men det ser
nästan ut, som om man nu vore på väg åt det hållet.
Hvad nu ifrågavarande pension beträffar, så synes det mig, i
likhet med hvad en föregående talare yttrade, vara nära nog orimligt
att begära pension åt en enka, hvars man efterlemnat en behållning
i boet, som enligt bouppteckningen uppgått till mellan 15- och 16,000
kronor, allra helst då man, såsom samme talare anmärkte, vet, att
bouppteckningsvärdet vanligen är satt mycket lågt. Nu säger man,
att lösöreboets värde utgör största delen af denna behållning, hvarför
hon icke har att påräkna någon ränta eller inkomst deraf. Ja, detta
är ju fullkomligt rigtigt, men jag förutsätter, att hon, såsom enka
och pensionstagare, icke behöfver ett så stort bo, som detta, hvars
värde utgör större delen af dessa 15,000 kronor, och hon kan alltså
mycket väl försälja större delen af detta bo, då hon såsom pensions¬
tagare väl icke bör lefva, som man säger, på stor fot. Hon bör alltså
på detta sätt kunna bereda sig en ganska betydlig summa, hvilken
kan gifva ränta.
Det förundrar mig storligen, att såsom bär skett, ett par tjenste¬
man kunnat ge intyg, att denna enka befinner sig i brydsamma om¬
ständigheter, då i boet finnes eu behållning af nära 16,000 kronor,
hvilket, efter landtliga förhållanden, räknas som en ganska stor
förmögenhet. Det är verkligen ledsamt att det skall kunna inträffa,
att personer med heder kunna vilja med sina namn borga för, att
en person, som egen nära 16,000 kronor, befinner sig i brydsamma
omständigheter.
Herr statsrådet och chefen för kongl. sjöförsvarsdepartementet erin¬
rade om, ,att, Riksdagen vid ett föregående tillfälle beviljat pension
åt enkan efter en provinsialläkare Comstedt. Detta är visserligen
sant; men vi veta, huru det ofta går till i dylika fall — och jag vill
ej klandra det, eftersom man dervid handlar fullt grundlagsenlig! —
nemligen att afgörandet af en fråga vid eu gemensam votering kan
bero på några röster, så att en kan dervid erhålla pension, en annan
deremot icke. Men om man närmare skärskådar de särskilda för¬
hållanden, som af vederbörande myndigheter åberopats såsom skäl
för att förorda ansökningen i fråga, och att dervid bestämmma pen¬
sionen att utgå med samma belopp, som blifvit tilldeladt enkan efter
Lördagen den 27 Februari. 7 X:o 13.
provinsialläkaren Comstedt, så vill jag minnas, att beträffande be- Angående
viljandet af enkan Comstedts pension handlingarne upplyste, att der-
vidlag särdeles ömmande omständigheter förelågo. Först och främst^*^, q j
var qvarlåtenskapen icke på långt när så stor, som i förevarande Th. Lund-
fall, och för det andra dog provinsialläkaren Comstedt en hastig död, bergås enka.
under en tjensteresa. fjär säges det visserligen, att regementsläkaren (Forts.)
Lundbergh skulle ha aflidit i följd af en vid en obduktion ådragen
blodförgiftning, men att detta varit dödsorsaken är väl endast en
supposition, och det är för mig och kanske äfven för många andra
svårt att utreda, huru vida dödsorsaken varit denna eller någon
annan.
Såsom saken för närvarande står, kan jag för min del icke
annat än yrka afslag så väl å utskottets hemställan, som Kongl.
Maj:ts proposition.
Herr Svensson från Karlskrona: Herr talman, mine herrar! Jag
skall be att tå säga några ord med anledning af den siste talarens
yttrande, då han i sin jemförelse mellan provinsialläkaren Comstedt
och regementsläkaren Lundbergh omnämnde, att den förre vådligen
omkommit under en tjensteresa, men att deremot det endast vore eu
supposition, att den senare dött i följd af en under eu obduktion
ådragen blodförgiftning. Jag ber dock få upplysa, att dödsorsaken
i sistnämnda fäll är fullkomligt konstaterad. Doktor Lundbergh var
anstäld såsom regementsläkare vid flottans sjukhus i Karlskrona.
Under den omnämnda obduktionen skadade han sig och fick straxt
derefter blodförgiftning, hvaraf han efter några dagar afled. Han har
visserligen icke, såsom doktor Comstedt vådligen omkommit under eu
tjensteresa i statens tjenst, men han har dock aflidit i följd af en i
statens tjenst ådragen skada. Under 32 år hade regementsläkaren
Lundbergh varit anstäld i statens tjenst och derjemte under många
är samtidigt skött lasarettsläkaretjensten i Karlskrona. I följd af
dessa sina båda trägna befattningar har han icke kunnat egna sig
särdeles mycket åt någon enskild praktik. Ungefär ett år före sin
död tog han afsked från lasarettsläkarebefattningen, hvarigenom han
erhöll mera tid att egna sig åt enskild praktik och det är ganska
sannolikt att, om han lått lefva, han med sin stora skicklighet såsom
läkare och med det stora förtroende han åtnjöt inom samhället, blifvit
i tillfälle att på denna enskilda praktik samla någon förmögenhet.
Visserligen visar bouppteckningssumman ett öfverskott af närmare
It),000 kronor, men detta belopp tillfaller dock icke hans efterlenmade
enka odeladt, utan endast hälften deraf; och då dessutom, på sätt af
betänkandet framgår, behållningen i boet till större delen utgöres af
lösöreboet, så blir den ränta, som kan beräknas på behållningen, icke
synnerligen stor. Hon har visserligen att påräkna ett gratial från
amiralitetskrigsmanskassan af 3G0 kronor årligen; men detta gratial
skall dock enligt det för kassan gällande reglemente fördelas mellan
enkan och de ogifta döttrarnc, om sådant af dem ifrägasättes, så
länge de lefva ogifta.
Jag skulle för min del helst sett, att Kongl. Maj:ts förelig¬
gande proposition ginge igenom, men som ingen utsigt derför före-
N:o 18.
Lördagen den 27 Februari.
Angående finnes, skall jag för min del be att ia yrka bifall till statsutskottets
läkaren C. I.
Th. Lund- Häruti instämde herr Romberg.
berghs enka.
(Forts.) Herr Sjö: Jag är af den uppfattning, att alla tjensteman borde
så ställa sig under sin tjenstetid, att de kunde afsätta ett belopp till
pension åt de sina. Men så sker icke, och derför ingår Kong!. Maj:t
gång på gång till Riksdagen med framställning om beviljande af pen¬
sion, och Riksdagen bifaller dessa framställningar (ten ena gången
efter den andra, skälen derför må vara aldrig så svaga.
Jag erinrar mig mycket väl från början af min riksdagsmannatid
ett meddelande, som gjordes mig af eu kamrat. Uå pension bevilja¬
des eu embetsmannaenka från lians kommittcntskap, yttrade lian sam-
talsvis sin förvåning deröfver, emedan han kände, att hon på sin ort
gaf de bästa supéerna och de ståtligaste tillställningarne, hvarför man
väl knappast kunde antaga, att hon befann sig i sä synnerligen bryd-
samma ekonomiska omständigheter. Och på samma sätt kommer det
kanske att gå, om man beviljar den nu ifrågasatta pensionen, ty eu
sådan behållning, som den som här fiunes, 16,000 kronor, är ju eu
hel förmögenhet.
Jag yrkar afslag å statsutskottets hemställan i denna punkt.
Herr Gummi i ns: Den siste ärade talaren slutade med ett utta¬
lande, som gått igeu från ett par föregående talares yttranden, eller
att det funnes eu rätt vacker behållning i boet — af närmare 16,000
kronor — och att denna behållning ju vore en hel förmögenhet. Men
det förefaller mig som om i statsutskottet och vid uppsättande af dess
betänkande något missförstånd gjort sig gällande, eller att något ute-
lemnats, som bort stå der. Det är ju klart att dessa 16,000 kronor
icke tillhöra enkan ensam, utan henne och hennes barn, af Indika
alla tre synas hafva uppnått myndig ålder, och det kan ju vara gan¬
ska ovisst, huru mycket dessa kunna afstå af boet till sin mor.
Jag har vidare fäst min uppmärksamhet vid det meddelande, som
lemnades af representanten från Karlskrona, eller att de 360 kronor,
som hon, enligt hvad utskottet angifver, skulle få i pension från ami-
ralitetskrigsmanskassan, äfven skall delas mellan henne och hennes
två döttrar, så länge dessa äro ogifta. Om nu, hvilket man väl bör
antaga, denna hans uppgift är vigtig — jag har åtminstone icke nå¬
gon anledning att betvifla detta — så är den andra premissen för
statsutskottets beslut sådan, att den åtminstone kan missförstås. Och
det må jag säga, att om statsutskottets ledamöter från denna kam¬
mare ansett sig böra reservera sig mot utskottets hemställan, på grund
af det antagandet att för enkan funnes att tillgå en behållning i boet
af närmare 16,000 kronor och en pension af 360 kronor, så ställer
sig förhållandet annorlunda, om man vet, att hon endast har att på¬
räkna hälften af denna behållning och af denna pension. Derjemte
har jag från ett håll hört uppgifvas, att en stor del af tillgångarna
egentligen skulle ligga i den aflidnes bibliotek. Jag har icke varit
i tillfälle att se detta af utskottets betänkande, der det endast om-
Lördagen den 27 Februari.
9 N:o 13.
nämncs att en stur del åt' behållningen ntgöres af lösöreboet. Således, Angående
om man vill jemka litet från hvardera hållet — och det händer ofta Pensi°n för
att man i pensionsfrågor får lof att göra detta, om man vill komma åkaren Cl
till den siffra, som är den rigtiga — så tror jag att de uppgifter, som Th. Lund-
föreligga i statsutskottets betänkande, åtminstone sådana de te sig berglin enka.
vid en hastigare genomläsning, äro mera egnade att tåla vid en sådan (Forts.)
jemkning.
Vid sådant förhållande och då det är upplyst, att ifrågavarande
läkare i följd af en sjukdom, som han ådragit sig under tjeuste-
utötning, gått en förtidig död till mötes, vill jag för min del be afl lä
yrka bifall till statsutskottets förslag.
Ilerr Petersson i Brystorp: Jag kan icke finna något skäl för
den nu ifrågasatta pensionen annat än det, att pension förut en gång
beviljats eu enka efter en läkare, och äfven detta synes mig mycket
svagt. Jag kan verkligen icke finna ett enda skäl att bevilja* pen¬
sion åt en enka, som eger så stora tillgångar. Eu föregående talare
nämnde, att det icke endast är cukau, utan äfven barnen, som blifva
delaktiga af den efterlemuade förmögenheten. Ja, detta är ju mycket
lägligt. Men jag kan icke förstå, hvarför eiubetsmäns barn skulle
vara mindre skyldiga än andra att bidraga till sina föräldrars under¬
håll. Mig synes, att om den ene är skyldig dertill, så bör äfven den
andre vara det.
På dessa skal samt de, som anförts af flere föregående talare,
tår jag yrka utslag å så väl Kongl. Maj:ts proposition som statsut¬
skottets hemställan.
Herr Ola Bosson Olsson: En talare på stockholmsbänken
anmärkte, hvad som äfven jag erkänner vara fullkomligt rigtigt,
nemligen att enkan icke sjelf får disponera dessa 16,000 kronor,
utan att denna behållning kommer att delas mellan barnen och henne.
Detta är nog rigtigt, men jag ber att fä erinra derom, att dessa två
döttrar redan äro komna till myndig ålder. Det har heller icke be¬
visats, att de äro på något sätt sjukliga, och de böra alltså i väsentlig
män kunna bidraga till sitt eget underhåll. Hvad sonen beträffar, sä
upplysa handiingarne, att lian afslutat sina medicinska studier, lian
bör derför vara i tillfälle att kunna börja förtjena penningar, och det.
är då hans både lagliga och moraliska skyldighet att, om modren
framdeles deraf kommer i behof, understödja henne. Jag föreställer
irrig nemligen, att under faderns lifstid föräldrarne bekostat hans me¬
dicinska studier, och det synes mig derför, såsom jag nyss nämnde,
vara hans moraliska skyldighet att å sin sida, i den män han kan,
bidraga till sin moders och sina systrars underhåll.
Jag vidhåller mitt förra yrkande.
Herr Lasse Jönsson: Jag vill icke förlänga diskussionen, utan
endast i korthet göra en liten anmärkning mot hvad herr statsrådet och
chefen för sjöförsvarsdepartementet har anfört. Han ville fasthålla jem¬
förelse!! mellan provinsialläkaren Comstedts enka och den nu ifråga¬
varande enkan, men denna jemförelse är icke riktig. Det är sant, att
N:o 13. 10 Lördagen den 27 Februari.
Angående regementsläkaren Lundbergh vid sin död var äldre än provinsialläkaren
pension för Comstedt, men å andra sidan må framhållas, att enligt handliogarne
läkarenCl från 1886, då pension åt den sistnämndes enka beviljades, enkan
Th. Lund- Comstedt vore »lidande af kronisk njurinflammation, hjertförstoring
berghs enka. och allmän svaghet, hvadan hennes förmåga att försörja sig sjelf vore
(Forts.) betydligt inskränkt, samt den äldsta dottern vore behäftad med en
medfödd luxation i högra höftleden, hvilken åkomma i väsentlig man
minskade hennes förmåga att med kroppsligt arbete förskaffa sig sin
framtida bergning.» Den nu ifrågavarande enkan åter har fullväxta
barn, som kunna sig sjelfva försörja och möjligen äfven understödja
modren, och hvarken enkan eller barnen äro, så vidt af tillgängliga
handlingar kunnat inhemtas, lidande af någon sjukdom. Någon jem¬
förelse i detta fall synes mig alltså icke med fog kunna komma
i fråga.
Af dessa skäl tager jag mig friheten yrka afslag å så väl ut¬
skottets förslag som Kongl. Maj:ts proposition.
Herr Nilsson i Skärhus: Jag skall ansluta mig till de talare,
hvilka yrkat afslag å så väl Kongl. Maj:ts proposition i ämnet som
statsutskottets hemställan.
Härmed var öfverläggningen slutad. 1 enlighet med de yrkanden
som derunder förekommit gaf herr talmannen propositiouer dels på
bifall till utskottets hemställan och dels på afslag å så väl nämnda
hemställan som Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning; och fann
herr talmannen den senare propositionen vara med öfvervägande ja
besvarad. Votering blef likväl begärd och företogs enligt följande
nu uppsatta och af kammaren godkända voteringsproposition:
Den, som, med afslag å statsutskottets hemställan i 4 punkten
af utlåtandet n:o 10, bifaller den af herrar A. Persson m. fl. vid
punkten afgifna reservation, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, har kammaren bifallit utskottets omförmälda hem¬
ställan.
Voteringen visade 142 ja mot 53 nej; och hade kammaren alltså
beslutat i enlighet med ja-propositionens innehåll.
Punkterna 5—8.
Biföllos.
Lördagen den 27 Februari.
11
N:o 18.
Punkten !). Angående
pension för
På derom af styrelsen för tekniska högskolan gjord framställning{nästaren^F
hade Kong! Maj:t föreslagit, att förste vaktmästaren vid tekniska w. Dahl-
högskolan Fredrik Wilhelm Dahlman måtte från och med månaden man.
näst efter den, i hvilken han efter ingången af april måuad 1892 er-
hölle afsked från befattningen såsom förste vaktmästare vid nämnda
högskola, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten upp¬
bära pension till belopp af 800 kronor årligen.
Till denna Kongl. Majds framställning hade utskottet tillstyrkt
bifall, dock med pensionsbeloppets nedsättande till 600 kronor årligen.
Häremot hade reservation anmälts af herrar A. Persson i Mörarp,
G. Eriksson i Mörviken, P. Ersson i Vestlandaholm, Lasse Jönsson,
P. Pehrson i Törneryd, C. Persson i Stallerhult, N. Petersson i Run-
torp, A. P. Danielson, A. Johansson i Löfåsen och P. G. Petersson
i Brystorp.
Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde:
Herr Pehrson i Törneryd: Jag skall be att få föreslå den
ändring i utskottets hemställan, att kammaren måtte besuta ett pen¬
sionsbelopp af 400 i stället för 600 kronor. Jag yrkar alltså afslag
å så väl Kongl. Maj:ts proposition som utskottets hemställan, men
bifall till samma hemställan med den förändring, att pensionsbeloppet
bestämmes till 400 kronor.
Häruti instämde herr Eriksson i Mörviken.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Gilljam:
Såsom herrarne alla torde hafva sig bekant och såsom äfven framgår
af utskottets utlåtande, har en förste vaktmästare vid statens embets¬
verk eller institutioner i allmänhet eu lön af 800 kronor och tjenst-
göringspenningar till belopp af 300 kronor, och han är enligt gällande
bestämmelser berättigad att efter uppnådda 65 lefnads- och 35 tjensteår
såsom pension på allmänna indragningsstaten åtnjuta hela lönen, eller
800 kronor. Den nu ifrågavarande vaktmästaren Dahlman har åt¬
njutit i lön 900 kronor samt derjemte fri bostad och vedbrand, så¬
lunda en aflöning som i det allra närmaste motsvarar en förste vakt¬
mästares. Han har äfven obestridligen tjenstgjort i denna egenskap
vid en statens institution. Det enda, som skiljer honom från en till
800 kronors pension berättigad förste vaktmästare, är den omständig¬
heten, att åt särskilda skäl på tekniska högskolans stat icke finnes
uppfördt något särskild! anslag till en förste vaktmästare med den
och den lönen samt de och de tjenstgöringspenningarne samt till andra
vaktmästare med så och så störa aflöningsförmåuer o. s. v. utan är
på tekniska högskolans stat ett ordinarie anslag af tillsammans 3,500
kronor anvisadt till aflöning åt betjening. Denna omständighet gjorde
det naturligtvis för Kongl. Maj:t nödigt att för ordnande af Dahlmans
N:o 13.
12
Lördagen den 27 Februari.
Angående pensionsfråga vända sig till Riksdagen. Men visserligen synes mig
förste mkt- 'c^e 1 ^euna skiljaktighet ligga någon slags anledning för statsutskottet
mästaren F.att förorda nedsättandet af det utaf Kongl. Maj:t föreslagna beloppet
W. Dahl- och ännu mindre för reservanterne att än ytterligare sänka detsamma.
man. Utskottet anför såsom skäl för sin nedsättning, att Dahlman icke
(Forts.) varit å stat anstäld — hvad dermed menas, har jag redan antydt —
samt att han icke sjelf bidragit till sin framtida pensionering. Jag
skulle nu visserligen kunna yttra mig litet om, huru vida det egent¬
ligen ligger eu uppoffring eller eu förmån deri att afstå ett visst år¬
ligt belopp i och för sin pensionering, men jag skall nu icke vidare
inlåta mig på detta ämne, så vida icke särskild anledning dertill
kommer att gifvas. Faktiska förhållandet är emellertid att Dahlman,
både af tekniska högskolan — hvilket kanske betyder mindre — och
jemväl af civilstatens pensionsinrättning ansetts såsom ordinarie och
i följd deraf, så länge tillfälle dertill förefunuits, verkligen erlagt
den sedvanliga årliga afgift af 21 kronor, som vaktmästare i dessa
fall måste betala till peusionsinrättningen. Jag har i detta afseende
att stödja mig på ett intyg från tekniska högskolans kamrerare, af
hvilket framgår, att Dahlman allt ifrån år 1879 i likhet med hög¬
skolans embetsman och betjente, till civilstatens pensionsinrättning
erlagt nämnda belopp.
Under sådana förbållandeu hoppas jag kammaren skall tiuna,
att både billighet och rättvisa fordra att, på det icke Dahlman skall
blifva alltför olika stöld i jemförelse med sina vederlikar, åtminstone
statsutskottets förslag bifalles, hvarigenom pensionsbeloppet bestämmes
till 600 kronor årligen.
Efter det öfverläggningen härmed förklarats slutad samt herr
talmannen gifvit propositioner dels på bifall till utskottets hemställan
i oförändradt skick och dels på bilall till herr Pehrsons i Törneryd
yrkande, biföll kammaren utskottets hemställan oförändrad.
Angående Punkten 10.
pension för
förste vakt'
mästaren C. På derom gjord ansökning hade .Kongl. Maj:t föreslagit, att förste
E. Eriksson vaktmästaren i riksarkivet Carl Erik Eriksson måtte beviljas en mot
hans lön svarande årlig pension å allmänna indragningsstaten af
800 kronor, att utgå under hans återstående lifstid från och med
månaden näst efter den, i hvilken afsked från tjenstår varder honom
beviljadt.
Utskottet bemstälde:
»att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det sätt bi¬
fallas, att förste vaktmästaren i riksarkivet Carl Erik Eriksson må
beviljas en årlig pension å allmänna indragningsstaten af 600
kronor, att utgå under hans återstående lifstid från och med må¬
naden näst efter den, i hvilken afsked från tjensten varder honom
beviljadt.»
13 N:o 18.
Lördagen den 27 Februari,
Emot denna utskottets hemställan hade reservation anmälts af Angående
herrar A. Persson i Mörarp, G. Eriksson i Mörviken, P Ersson i Pensjon för
Vestlandaholm, P. Pehrson i Törneryd, C. Persson i Stallcrhulf, N. „^taren C.
Petersson i Runtorp, A. P. Danielson, C. Andersson i Hamra, A.e. Eriksson.
Johansson i Löfåseu och P. G. Petersson i Brystorp. (Forta.)
I fråga härom anförde nu:
Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Gilljam:
Jag ber få meddela, att äfven beträffande vaktmästaren i riksarkivet
Eriksson gälla hufvudsakligen samma billighetsskäl, som i afseende
å den nyss omhandlade vaktmästaren Dahlman. Eriksson har varit
uppförd på ordinarie stat med lön af 800 kronor och 300 kronor i
tjenstgöringspenningar. Hvad som nu ligger Eriksson emot vid frågan
om hans pensionsrätt, är att han icke uppnått mer än 33 tjensteår
inom riksarkivet. Men jag her att å andra sidan få fästa uppmärk¬
samheten derpå, att Eriksson nu är 77 år gammal och sålunda med
icke mindre än 12 år öfverskridit den gräns, hvarvid han eljest på
grund af uppnådd lefnadsålder skulle blifvit pensionsberättigäd. Detta
synes mig betyda ofantligt mycket mer än de två år, som nu brista
i afseende å tjensteårens antal. Derjemte är att märka, att Eriksson
tjensthjon icke mindre än 47 år vid svenska akademien, på grund
hvaraf statskontoret i afgifvet infordradt underdånigt utlåtande helt
enkelt förklarat att, som Eriksson 47 år varit i det allmännas tjenst
och uppnått mer än stadgad lefnadsålder, lian vore berättigad till
800 kronors pension. Då Kong], Magt emellertid ansåg, att någon
tvekan detta hänseende kunde förefinnas, ville Kong!. Maj4 öfver¬
lemna frågan till Riksdagens pröfning, men visserligen beräknade icke
Kongl. Maj:t, att någon sådan nedsättning af pensionsbeloppet skulle
ifrågakomma, som nu visat sig vara förhållandet. Ehuru det står i
utskottets utlåtande, att Eriksson icke i någon mån bidragit till sin
framtida pensionering, är det dock förhållandet, att äfven han erlagt
den föreskrift^ pensionsafgiften, 21 kronor, med all sannolikhet allt
ifrån det han blef ordinarie vaktmästare, och ett af räkenskapsföraren
i riksarkivet meddeladt intyg utvisar, att Eriksson enligt för honom
företedda qvittenser åtminstone sedan september 1866 betalt den¬
samma.
På grund af hvad jag nu anfört, hemställer jag, att kammaren
måtte bifalla statsutskottets förslag och sålunda tillerkänna Eriksson
en pension af 600 kronor.
Herr vice talmannen Danielson: Inom afdelningen af stats¬
utskottet yrkade jag, att donna pension måtte nedsättas till 500 kronor.
Jag vill nämna, att såsom ytterligare skäl för detta mitt yrkande nu
tillkommit något, som vi förut icke varit i tillfälle att få närmare
reda på, nemligen att ifrågavarande vaktmästare Eriksson kan erhålla
från civilstatens pensionsinrättning ett pensionsbelopp af 300 kronor
årligen. Får han nu från allmänna indragningsstaten de af mig före¬
slagna 500 kronor, skulle han ju få lika mycket som Kongl. Maj:t
begärt eller 800 kronor. Jag har hört, att äfven i Första Kammaren
Nso 18. 14
Lördagen den 27 Februari.
Angående kommer att framställas ett liknande yrkande som det, jag nu vill
pension/ör gfjra j denna kammare. Och om detta bifalles, kommer Eriksson i
mästaren C. ändå bättre ställning än vaktmästaren Dahlman, som nyss fick endast
E ErifosoH.GOO kronor.
(Forts.) Jag skall sålunda hemställa, att kammaren måtte besluta: att
Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det sätt bifallas, att
förste vaktmästaren i riksarkivet Carl Erik Eriksson må beviljas en
årlig pension å allmänna indragningsstaten till så stort belopp, att
detta tillsammans med den pension från civilstatens pensionsinrättning,
300 kronor, hvartill han är berättigad, utgör 800 kronor, eller
500 kronor, att utgå under hans återstående lifstid från och med
månaden näst efter den, i hvilken afsked från tjensten varder honom
beviljadt.
Så vidt detta yrkande, hvilket, såsom nämndt, äfven kommer att
framställas i Första Kammaren, vinner Riksdagens bifall, blir efter
mitt förmenande denne man väl tillgodosedd i afseende å pension.
Det är väl icke heller meningen, att han skall från Riksdagens sida
komma i bättre ställning än andra vaktmästare, som nyligen erhållit
pension af Riksdagen.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Gilljam:
För min del skulle jag icke hysa den minsta betänklighet mot att
lifligt förorda det af herr vice talmannen nyss framstälda förslaget,
så vida jag icke trodde, att han gjort sig skyldig till ett missförstånd
vid framställandet deraf. Jag har i detta fall visserligen blott eu
enskild promemoria att stödja mig på, men den är lemnad mig af
en person, till hvars uppgift jag har all anledning att hysa full tillit.
Denna promemoria visar, att en vaktmästare genom erläggande af dessa
21 kronor årligen, om hvilka jag förut talat, först och främst beredel¬
se sjelf rätt att, om han af sjukdom eller andra skäl nödgas afgå
före 65 års ålder och 35 tjensteår, för egen del uppbära från civil¬
statens pensionsinrättning ett belopp af 300 kronor årligen, samt der¬
jemte tillförsäkra sin efterlefvande hustru en pension af 150 kronor
årligen. Men så snart personen i fråga uppnått 65 lefnads- och 35
tjensteår och sålunda är berättigad till pension å allmänna indrag-
uingsstaten, får han icke från civilstatens pensionsinrättning uppbära
ett enda öre.
Herr vice talmannen Danielson: Skulle det vara så, som herr
statsrådet meddelat, att den ifrågavarande vaktmästaren, om denna
pension beviljas, icke får åtnjuta någon pension från civilstatens
pensionsinrättning, så tycker jag dock, att han, om det af mig fram¬
stälda förslaget bifalles, i alla fall icke blir sämre lottad än den
under femte punkten förekommande vaktmästaren Pettersson, som
erhållit blott 400 kronor, medan jag föreslagit, att den nu ifrågavarande
vaktmästaren skulle erhålla 500 kronor.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Gilljam:
Jag anhåller om ursäkt, att jag ännu eu gång måste uppträda, men
jag ber att fä påpeka, att det är den väsentliga skiluadeu mellan
15 N:o 13.
Lördagen den 27 Februari.
Eriksson och den i femte punkten omtalade vaktmästaren, att Eriksson Angående
tjenstgjort 10 år eller, om man äfven medräknar hans tjenstgöring i
svenska akademien, 24 år längre en den senare, hvartill kommer, attmästaren C.
Eriksson, som är född 1815, är minst 7 år äldre, än den i femtei;. Eriksson.
punkten omtalade, hvilken är född 1822. (Forts.)
Herr vice talmannen Danielson: Mot hvad herr statsrådet
senast anförde, ber jag att få nämna, att det väl icke kan försämra
den nu ifrågavarande vaktmästarens ekonomiska ställning, att han i
flere år förmått uppehålla sin tjenst och derför äfven fått åtnjuta de
med den samma förenade löneförmånerna.
Härmed var öfverläggningen slutad; och efter det herr talmannen
till proposition upptagit så väl utskottets hemställan oförändrad som
herr vice talmannens under öfverläggningen framstälda yrkande, biföll
kammaren utskottets hemställan.
I punkten 11, som härefter föredrogs, hernstälde utskottet, att Angående
en af Kongl. Maj:t gjord framställning om anvisande af en ärlig
pension å allmänna indragningsstaten af 2,000 kronor åt förre kam- Jreraren vig
reraren vid de kongl. teatrarne Gustaf Fredrik Törner, icke måtte de kongl.
vinna Riksdagens bifall. teatrarne O.
F. Tömer.
Ordet lemnades till
Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet friherre von Essen,
som anförde: Då endast Första Kammarens ledamöter inom stats¬
utskottet reserverat sig i denna punkt mot det afslag å Kongl. Maj:ts
proposition, som blifvit utskottets beslut, och sålunda alla ledamöter
inom utskottet från denna kammare äro eniga om detta afslag, så
kan jag icke hysa förhoppning om bifall till Kongl. Maj:ts förslag
eller ens till reservanternas förslag om pensionens bestämmande till 1,200
i stället för 2,000 kronor, som Kongl. Maj:t begärt. Men jag kan
dock icke underlåta att lemna en upplysning, som må hända kan
vara nyttig för dem, som vilja närmare blicka in i denna sak. Det
händer, att en och annan riksdagsman icke läser annat än utskottets
betänkande och kanske, särskildt hvad beträffar nionde hufvudtitelu,
icke alltid så noga genomgår Kongl. Maj:ts proposition. Om så skulle
vara fallet med någon ledamot i denna kammare, så anser jag mig
skyldig att lemna en liten upplysning, hvartill Kongl. Maj:ts propo¬
sition lemnar ledning. Utskottet säger nemligen »att liknande fram¬
ställning gjorts till 1889 års Riksdag, hvilken framställning emellertid,
då ett bifall till större eller mindre del af densamma lätt kunde för¬
anleda till framställande af eu mängd liknande anspråk, samt frågan
om kongl. operans ordnande för framtiden dä ännu var oafgjord, ej
vunnit Riksdagens bifall.» Detta var de skäl. som vid 1889 års riks¬
dag anfördes för afslag. Några andra skäl anfördes då icke. Vidare
yttrar utskottet: »Då de af 1889 års Riksdag för afslag ä liknande
framställning anförda skäl ännu måste anses gällande, och dertill
kommer, att Törner redan såsom förutvarande revisor i kammarrätten
N:o 13.
Angående
pension för
förre kam¬
reraren vid
de kongl.
teatrame 0.
F. Törner.
(Forta.)
16 Lördagen den 27 Februari.
uppbär pension, får utskottet hemställa» ete. Men jag ber att fä
påpeka, att, såsom af Kongl. Maj:ts proposition framgår, de vid 1889
års riksdag för afslag anförda skälen nu icke mera kunna sägas vara
gällande. Härom ger dock statsutskottets motivering icke någon
upplysning. Hade Riksdagen förra gången denna fråga var före af-
slagit den samma på den grund, att Törner icke vore förtjent af
pension, så skulle säkerligen icke Kongl. Maj t kommit tillbaka och
sagt: nu anhåller Kongl. Maj:t, att Riksdagen ändå mätte anse Törner
förtjent af pension. Nej, Riksdagen sade icke, att han ej var förtjent
af pension, utan åberopade sig för sitt afslag på helt andra skäl,
såsom jag nyss nämnde. Derpå har Kongl. Maj:t i sin proposition
fäst uppmärksamheten. Det heter nemligen i statsrådsprotokollet:
»Då i sammanhang med beslut om uppförande af ny operabyggnad
frågan om kongl. operans framtida ställning kan sägas hafva blifvit
så till vida ordnad, att full säkerhet förefinnes derför, att teaterverk¬
samheten ej vidare kommer att bedrifvas för statens räkning, bör nr
denna synpunkt hinder ej möta för bifall till Törners ansökning om
pension; och då af de personer, som haft anställning vid operan
under den tid den samma omedelbart var eu statsinstitution, Törner
nu mera är den ende, som med afseende på arten af den befattning
lian innehaft skäligen kan ifrågakomma till erhållande af statspension,
lärer grund ej finnas till farhågan, att ett bifall till ansökningen skulle
framkalla andra likartade. Anmärkas bör, att den befattning Törner
vid de kongl. teatrarne innehaft, icke för honom medfört delaktighet
i nämnda teatrars pensionsinrättning.» Han står således alldeles
ensam i sitt slag. lian har icke liksom de öfriga kongl. teatern till¬
hörande personalen någon andel i teatrarnes pensionsinrättning. Något
vidare anspråk på pension för några af denna personal kan således
hädanefter icke göras. Operan har nu blifvit ordnad på ett helt
annat sätt, än den var, då dessa skäl anfördes. Jag vill derför fästa
herrarnes uppmärksamhet på, att dessa nu äro förfallna, men det kar
utskottet icke omnämnt.
En annan fråga är, om man anser, att Törner förtjena!- att få
denna pension, d. v. s. om eu dylik befattning vid de kongl.
teatrarne bör medföra statspension. Det kan ju visserligen uttalas
tvekan derom, huru vida de kong! teatrarne nu mera äro en stats¬
institution, men deremot torde man ej kunna draga i tvifvelsmål, att
de en tid varit det, och att Törner under denna tid var tjensteman
vid denna institution. Och att han der uppfylde sina plister alldeles
ovanligt väl, synes bland annat framgå af de vitsord, som förre chefen
för kongl. teatrarne, hofmarskalken af Edholm lemnade, nemligen att
han der ådagalagt samma osvikliga redbarhet, pligttrohet och nit,
som utmärkt honom i beställningen såsom kamrerare vid pensions-
inrättningen. lian var nemligen kamrerare äfven der. Han har nu
uppnått 70 års ålder och har 50 tjensteår. Det torde icke vara mer
än en mening, om att han varit en alldeles utmärkt pligttrogen och
nitisk tjensteman.
Herr Lyttkens yttrade: Det kan ibland vara farligt att vara
allt för höflig, och statsutskottet gjorde sig säkerligen skyldigt till
17 N:o 18.
LÖrdagea den 27 Februari.
detta fel, då det förra gången på det sätt som nyss nämnts afstyrkte Angående
Kong! Maj:ts proposition i föreliggande fråga och icke sade rent ut, Pen^on för
att den ifrågavarande personen alls icke är berättigad till eller för- lerarenvid
tjent af att erhålla pension. Ty hade statsutskottet då gjort det, så de kongl.
hade man nu sluppit ifrån denna fråga och undgått obehaget att yttrateatramé Q.
sig i densamma. F- Tömer.
Törner har haft tjenst i kammarrätten såsom revisor, men denna (Forts.)
tjenst har icke gifvit honom så mycken sysselsättning, att han icke
dessutom kunnat sköta eu befattning som kamrerare och kassör vid
kongl. teatern, hvilken tjenst från 1873 inbringat honom en årlig
inkomst af 3,000 kronor — förut blott 2,000 kronor; — och icke ens
detta var nog för honom; han kunde äfven åtaga sig befattningen
som kamrerare vid teatrarnes pensionsinrättning, i hvilken egenskap
han uppburit ett årligt arfvode af 375 kronor samt från år 1883 af
1,000 kronor. Då han i sin egenskap af kamrerare vid kongl. teatern
haft så litet att göra, att han kunde förena alla dessa tre befattningar,
och han dessutom redan har en pension af 800 kronor, så synes det
mig en liten smula för mycket begärdt, att svenska folket nu skall
lemna honom en ytterligare pension på ej mindre än 2,000 kronor
för den befattning, han innehaft vid kongl. teatern. Hvad har svenska
folket för skyldighet att pensionera en kamrerare vid en nöjesinrätt-
ning här i Stockholm? Det är nog af, att Riksdagen lemnat stora
anslag till dem.
Hvad beträffar Törners vitsordade pligttrohet, vill jag endast säga,
att det varit hans ovilkorliga skyldighet att ådagalägga sådan i sin
tjenst.
Jag hoppas, att den ifrågasatta pensionen icke kommer att be¬
viljas, ty jag får säga, att jag för min del anser densamma vara den
mest oberättigade pension, som under min långa riksdagstid varit
ifrågasatt, och jag kan icke annat än uttrycka min förvåning öfver,
att så många af Första Kammarens ledamöter i statsutskottet kunnat
vara med om att bevilja pension i detta fall.
Jag yrkar rent afslag å Kongl. Maj:ts framställning i denna
punkt.
Herr Pehrson i Törneryd: Jemte det jag instämmer i hvad den
siste talaren yttrat, skall jag be att dertill få lägga ytterligare ett
skäl, som talar för afslag å Kongl. Maj:ts proposition, och det är det,
att om det anses att förre kamreraren Törner bör hafva pension, sä
bör han väl erhålla den från teaterkassan i likhet med andra vid
teatern anstälda personer. Jag kan ej finna något skäl, hvarför
staten skulle lemna honom pension mer än många andra personer,
som varit anstälda vid de kongl. teatrarne och som fått pension af
teaterkassan.
Jag anhåller om bifall till statsutskottets förslag.
Häruti instämde herrar Ollas A. Ericsson och Nordin.
Vidare anfördes icke. Kammaren biföll utskottets hemställan.
Andra Kammarens Krut. 1892. N:o 18. 2
Nso 18.
18
Punkten 12-
Bifölls.
Lördagen den 27 Februari.
Angående Punkten 13.
kreditiv för
upprätt- Kongl. Maj:t både slutligen föreslagit Riksdagen att å extra stat
arméns pen-tör &r 1893 anvisa ett kreditiv af 1,520,000 kronor, att användas dels
sionskassas till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering med
egen pensio- nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan att
nervig i samt afstå det för året densamma tillkommande förhöjda vederlag för de
pensioner statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspen-
v ' sioner i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana
pensioners utgående;
äfvensom medgifva, att hvad af de till pensioneringen under år
1892 anslagna medel kunde blifva oanvändt måtte för det kommande
årets pensionering användas.
Med anledning häraf hemstälde utskottet, att Kongl. Maj:ts före¬
varande framställning må på det sätt bifallas, att Riksdagen å extra
stat för år 1893 anvisar ett kredittv af 1.520,000 kronor, att användas
dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering
med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan
att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda vederlag för
de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnads¬
pensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för
sådana pensioners utgående.
Efter uppläsande häraf anförde:
Herr Fredholm från Stockholm: Med anledning af att detta är
sista punkten i statsutskottets utlåtande rörande utgifterna under
riksstadens nionde hufvudtitel, har jag icke kunnat underlåta att
begära ordet.
Denna hufvudtitel ger nemligen anledning till så märkliga
betraktelser, att jag skall anhålla, att herrarne ville något närmare
reflektera öfver de uppgifter, jag nu kommer att lemna. Denna
hufvudtitel slutar nu på ett belopp af 2,915,000 kronor, eller nära
3 millioner. Detta är den summa som staten årligen anslår till
pensionering af sina embets- och tjensteman och den är nära på tre
fjerdedelar af hvad svenska folket årligen i bevillning direkt skattar
för all fastighet, för all rörelse och näring, för all inkomst af kapital,
af allmän och enskild tjenst.
Om herrarne behaga slå upp sid. 390 i den berättelse öfver
revisionen af statsverket, som i går utdelades i kammaren, skola
herrarne finna en tabell innehållande redogörelse för pensionskassornas
ställning. Jemför man uppgifterna i denna tabell med de uppgifter,
som förekomma i föregående års revisionsberättelser, så skall man
finna, att statens bidrag till tjenstemännens pensionering från 1882
till 1890, d. v. s. på 8 år, ökats från 2,158,000 kronor till 2,914,000
Lördagen den 27 Februari. 19
kronor eller med 800,000 kronor, hvilket i medeltal gör eu ökning
af 100,000 kronor om året. Vidare skall man finna, att det belopp,
hvarmed staten bidrager till pensionering af sina embets- och tjenste¬
man, är dubbelt så stort som delegarnes egna bidrag; och slutligen
skall man icke kunna undgå att lägga märke till det rätt anmärk¬
ningsvärda förhållandet att nettobehållningen af dessa pensionskassor
från 1882 till 1890 ökats från 28,000,000 några hundratusen till 51,000,000,
några hundratusen. Detta vill med andra ord säga att uettobehållningen
växel- med omkring 25,000,000 hvart tionde år. Skall det komma
att fortgå på detta sätt, är jag rädd för att vår finansiella ställning
blott för den skull icke skall komma att blifva särdeles gynsam, tv
det är ju betydliga belopp, dessa af mig nu anförda siffror repre¬
sentera. Jag har velat begagna tillfället att nämna detta, på det att
denna fråga en gång må blifva föremål för en allvarlig och noggrann
undersökning, så att man kan få klart för sig, huru dermed för fram¬
tiden rätteligen må ställas.
Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet friherre von
Essen: Förevarande fråga afser ett bifall till kong!, majrts proposi¬
tion rörande kreditiv för upprätthållande af arméns pensionskassas
pensionering. I en del har statsutskottet lemna! sitt tillstyrkande
till Kong!. Majrts proposition, nemligen i afseende på anslagets för¬
höjning med 45,000 kronor, men den del af den kongl. propositionen,
som innehåller, att Riksdagen skulle medgifva, att hvad af de till
pensioneringen under år 1892 anslagna medel kunde blifva oanvändt,
måtte få för det kommande årets pensionering användas, har utskottet
icke velat tillstyrka. Det är ett gammalt medgifvande, som Riks¬
dagen lemnat ända ifrån 1877, då denna pensionering blef ordnad,
och tills nu. Men nu anser statsutskottet obehörigt att använda,
ötverskottet till att täcka en under ett kommande år möjligen upp¬
stående brist, emedan anslaget och pensionskassans bidrag böra gå
jemt ihop med behofven. Första Kammarens ledamöter hafva dock
reserverat sig häremot, och jag skall anhålla att få med några ord
betona, att det finnes skäl för att Kongl. Maj.t åtminstone ännu
några år må få erhålla detta medgifvande. Det är alldeles klart,
att derest öfverskottet för ett år får bibehållas för att täcka en möj¬
ligen uppkommande brist nästa år, behöfver det icke lemnas något
förskott, som annars skulle komma att tagas från pensionskassans
egna tillgångar för att om två år återbetalas, när ett nytt anslag
blifvit af Riksdagen beviljadt för att fylla då uppstående behof.
Under de första åren efter 1877, då pensioneringen ordnades, utgick
statsanslaget med 900,000 kronor årligen, men behofvet kunde då ej
med säkerhet beräknas. Sålunda uppstod stora öfverskott (såsom
1878 ej mindre än 448,000 kronor) ända till 1882, då öfverskottet
nedgick till 27,000 kronor. Sedan började det blifva brist. År 1889
var bristen 20,000 kronor, 1884 105,000 kronor, 1886 217,000 kronor
1887 900,000 kronor och 1888 158,000 kronor, allt i jemna tal. Detta
föranledde ett höjande af anslaget, dock icke förrän år 1888; förut
var det endast 900,000 kronor. Sedan bar det höjts årligen under
1888 — 1892, tills det uppnått sitt nuvarande belopp' 1,475,000 kronor,
N’:o 13.
Angående
kreditiv för
upprätt¬
hållande af
arméns pen¬
sionskassas
egen pensio¬
nering samt
ill fyllnads¬
pensioner.
(Forts.)
N:o 13. 20 Lördagen den 27 Februari.
Angående hvarefter det icke blifvit någon brist, utan behållningen var 1889
kreditiv för 19^000 kronor, 1890 15,000 kronor och 1891 24,000 kronor. För¬
fallande af hållandena vexla således och det kan icke sägas med säkerhet, om
arméns pen- anslaget blir otillräckligt, lika litet som det kan sägas, om det skall
sionskassas lemna öfverskott. Det är derför, enligt mitt förmenande, bättre att
egen pensio- ordna detta anslag så, att det blir af samma beskaffenhet som ett
tilT/u«»a4s-reservu^onsails^a8'’ då öfverskottet under ett år kan få användas för
pensioner, att täcka ett kommande års brist. Det är alldeles naturligt, att det
(Forts.) icke kan utgifvas mera om året än hvad i pensionsstaten är fast-
stäldt. Men om anslaget icke skulle dertill lemna tillgång, bör enligt
min tanke Kongl. Maj:t få disponera de medel, som behöfvas, af ett
uppkommande öfverskott. Vexlingarna i anslagsbehofvet lära egent¬
ligen bero på om flere eller färre taga afsked från en lägre eller
högre lönegrad — äfven åtskilliga andra omständigheter bidraga att
göra det omöjligt från ett år till ett annat exakt beräkna behofvet.
Detta gör emellertid att det skulle vara önskvärd!, om det förslag
Kongl. Maj:t "framstält blefve antaget.
Hvad nu beträffar den siste ärade talarens yttrande om pensions-
väsendet i allmänhet, så, ehuru det egentligen icke bör bit, må det
dock tillåtas mig att göra den erinran, att frågan om hela vår civila
pensionering ligger under vidlyftig utredning af en tillsatt komité.
Denna komité går antagligen mycket djupt in i saken och kommer
kanske icke att afsluta sina arbeten än på ett år, eller möjligen på
ännu längre tid, ty det är eu mycket vidlyftig utredning som måste
göras. Det är kändt, att, hvad civilstatens pensionskassa beträffar,
dess affärer befinnas vara sådana, att den icke på längden kan full¬
göra sina förbindelser, utan att ett nytt ordnande måste ske. Huru
vida en sammanslagning af flere eller färre civila verk till en gemen¬
sam pensionskassa eller ett särskiljande bör ega rum, är just en
sådan fråga som denna pensionskomité till en början måste syssel¬
sätta sig med. Det är kändt, att hvad som särskild! bidrager till
kassans dåliga ställning, är postverkets intrång, d. v. s. den pen¬
sionering som för postverkets räkning härom året tillkom.
Herr von Fries en: Då ingen yrkat bifall till utskottets förslag,
skall jag be att få göra det. Den fråga, som bär föreligger, är, så
vidt jag kan finna, egentligen af formel art. De ledamöter i stats¬
utskottet, som voro på första utgiftsafdelningen, framhöllo inom
utskottet det oegentliga i att detta anslag skulle kallas kreditiv,
men tillika att det skulle vara sådana bestämmelser, att hvad som
icke vore lyftadt skulle betraktas såsom reservation till ett kom¬
mande år. Ingen har satt i fråga, att icke dessa pensioner skulle
utgå i öfverensstämmelse med vederbörande reglemente, men man
ansåg, att det vore ändamålsenligare, att en något lämpligare form
funnes för detta anslag än den form, som nu finnes. Man tänkte
sig, att om Riksdagen nu beslöte såsom statsutskottet föreslagit,
skulle Kongl. Maj:t till en annan riksdag finna sig föranlåten att
hemställa att detta anslag må få samma form som andra anslag,
livilka i riksstaten förekomma. Det är vilseledande och kan föra
till förvecklingar, att ett sådant besynnerligt anslag som detta får
Lördagen den 27 Februari.
21
Ji:o 18.
stå qvar på samma sätt som nu. Det är således egentligen intet
förslag i sak utan blott i form, men i alla fall ett förslag som jag
för min del, i likhet med Andra Kammarens ledamöter på första
utgiftsafdelningen, anser mycket vigtigt.
På grund häraf yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
Herr Olsson från Stockholm förklarade sig instämma med herr
von Frusen.
Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan bifölls.
§ 4.
I ordningen förekom härnäst statsutskottets utlåtande n:o 15, i Angående
anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse af krono-upplåtelse af
mark till Arvidsjaurs kommun i Norrbottens län. kronomark
A.fVldsy (lUFS
Kongl. Maj:t hade i ofvan omförmäla proposition föreslagit kommun i
Riksdagen att medgifva, att ett i den kongl. propositionen närmare Norrbottens
angifvet område af 198 hektar 43 ar 80 qvadratmeter, dock med län-
afdrag af till bostad för länsmannen afsatt mark, måtte, emot ut¬
görande för den vid afvittringen utbrutna delen eller 7/64 mantal af
den å detta hemmantal belöpande ränta samt för återstoden af den
genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes beslut den 8 juni 1889
bestämda skogsränta, sextiosex öre, för alltid öfverlåtas till Arvids¬
jaurs kommun, med rätt för kommunen dels att å området upplåta
mark åt enskilde till bebyggande mot de vilkor, kommunen kunde
finna skäligt bestämma, dock med iakttagande dervid att de, till
hvilka mark för nämnda ändamål af kommunen upplätes, skulle vara
skyldige att ställa sig till efterrättelse den plan för områdets be¬
byggande, som af Kongl. Maj:ts befallningshafvande är eller kunde
blifva faststäld, samt att egare af redan å platsen befintliga bygg¬
nader skulle hafva företrädesrätt att för dem erhålla nödigt tomt¬
utrymme utan högre afgift till kommunen än som i förhållande till
hela arealen belöpte på den andel, de deraf skulle bekomma; dels
och att tills vidare och intill dess annorlunda kunde varda af Kongl.
Makt bestämdt disponera för tomterna inflytande försäliningsmedel
och tomtören.
Utskottet hemstälde, att Kongl. Maj:ts förevarande framställning
måtte af Riksdagen bifallas.
Häremot hade reservationer anmälts af, bland andra, herrar A.
Persson i Mörarp, C. Persson i Stallerhult, L. Norrby, P. G. Peters¬
son i Brystorp och ^Ollas^A. Ericsson.
Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde
Herr Persson i Stallerhult: Kongl. Maj:ts proposition har af
utskottet tillstyrkts, men af betänkandet synes att jag jemte åtskilliga
N:o 13.
22
Lördagen den 27 Februari.
Angående andra ledamöter af Andra kammaren reserverat mig mot utskottets
kronomark 'liemstallan och jag skall derför be att få yttra några ord. Af de
till handlingar och yttranden som åtfölja den kong!, propositionen synes,
Arvidsjaurs att det är fråga om att till eu viss kommun upplåta ett ganska stort
kommun i jordområde för så att säga nästan ingenting. För den, som är obe-
^°riän*em kant ine<^ l°^a^a förhållandena, kan det förefalla underligt, att
(Forts") nas^an samtidigt som man till ett visst samhälle vill nära nog gratis
or s' afstå detta stora jordområde, man för andra upplåtelser betingar sig
rätt hög ersättning. Jag tänker nu särskild! på ett flygsandsfält i
närheten af Engelholm, som upplåtits till ett bolag och som betin¬
gade 1,400 kronor per tunnland. Läser man propositionen, finner
man, att marken är af ungefär enahanda beskaffenhet, som den sist¬
nämnda. Då staten gör inköp af till skogsbörd tjenlig mark, betalas
50 å 100 kronor per tunnland och ännu mera, hvadan man i detta
afseende icke heller har någon jemförelse. Af propositionen synes
vidare, att det är fråga om att grundlägga en stad för framtiden åt icke
mindre än 200 tomter, som skulle lemna utrymme för 1,000 in¬
vånare, och det för detta behöfliga jordområdet skulle lemnas för en
årlig afgift af 66 öre. Jag tror, att statens bästa hade bättre blifvit
tillgodosedt, om man följt öfverjägmästarens anvisningar, hvarom det
heter i betänkandet: »Såsom för egarne lika betryggande, men för
kronan fördelaktigare, hade han derför ifrågasatt, huru vida icke,
sedan af ifrågavarande område först afsatts den för gästgifveriet
nödiga hållhägnaden, återstoden kunde indelas i tomtplatser, hvilka
Unge besittas med full eganderätt mot utgörande till kronan årligen
af bestämda tomtören såsom skatt, hvilka tomtören borde åsättas
så väl de tomter, som upplätes åt enskilde, som dem, hvilka vore
erforderliga för kommunens byggnader.»
Detta både stått bättre i öfverensstämmelse med Kiksdageus
beslut i fråga om upplåtande af byggnadsmark å kronopark^’ och
om försäljning af vissa mindre delar af statens egendom för att be¬
reda tillfälle åt mindre bemedlade personer att få egna bostadsplaner.
Men emellertid har denna anvisning icke blifvit följd, utan Kong).
Maj:ts‘ proposition slutar på ett annat sätt.
Det är eu annan sak, som ådragit sig min synnerliga uppmärk¬
samhet och äfvenså de öfriga reservanternas. Socknemännens ansökan
att få för alltid sig tillerkänd full eganderätt till marken i fråga är
det, som egentligen har utgjort motivet för den kongl. propositio¬
nen. När sedan den kongl. propositionen framlägges, så är inne¬
hållet deri, att detta område skulle för alltid upplåtas till Arvidsjaurs
kommun mot erläggande af obetydliga afgifter. Läser man sedan
längre ned, så visar det sig, att vissa vilkor äro fastade vid denna
upplåtelse, såsom att kommunen icke får upptaga högre afgift af
dem, som redan innehafva platser inom samma område, än hvad som
belöper sig på den andel, de deraf bekomma i förhållande till hvad
kommunen för området i dess helhet lår betala. Då detta utgör 200
tomter, så är det icke möjligt, att dessa 66 öre kunna på de 200
tomterna fördelas, enär summan blefve för låg för att kunna utdebi-
teras. Detta är emellertid af mindre vigt. Det hufvudsakliga skälet
för mitt afslagsyrkande, hvarå jag ämnar framställa anhållan om
23
!i:o 13.
Lördagen den 27 Februari.
proposition, är hvad som innehålles i den sista punkten beträffande Angående
ännu ett vilkor för upplåtelsen, der det heter: »dels ock att tills
vidare och intill dess annorlunda kan varda af Kong!. Maj:t be- fiu
stämdt, disponera för tomterna inflytande forsäljningsmedel och tomt- Arvidsjaurs
ören.» I den händelse meningen är den, att detta område för alltid kommun i
skall upplåtas till kommunen, så synes det, som om denna icke Norrbottens
skulle få fritt förfoga öfver inflytande forsäljningsmedel och uppburna ,por'
tomtören, utan att dessa medel skulle på något sätt fonderas, så att
vid ett annat tillfälle Riksdagen skulle komma att fatta beslut i
samma fråga. I annat fäll synes det, som om man skulle gifva med
ena handen och taga igen med den andra. Om så är förhållandet,
att icke den fulla eganderätten finnes, så kommer förmodligen häri¬
genom att i framtiden uppstå en sådan tvist, som för närvarande
pågår i åtskilliga städer om eganderätten till jordområden, och det
är dessa oklara förhållanden, som egentligen föranledt reservanterna
att här anmäla sin reservation och anhålla om afslag å propositionen,
så att frågan kunde i ett mera klart och bättre utredt skick fram¬
läggas för Riksdagen.
Jag anhåller om afslag å propositionen på de grunder, som jag
här framstält.
Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet friherre von
Essen: Herr talman, mine herrar! Till en början ber jag att få
göra en liten rättelse i den senaste talarens yttrande, hvilken ansåg
det vara fråga om blott 66 öres ränta på det hela, och att i propor¬
tion till denna ränta de nuvarande innehafvarne skulle få betala sin
skatt. Det är icke så, utan det är »emot utgörande för den vid af
vittringen utbrutna delen eller ’/<u mantal af den å detta hemmantal
belöpande ränta samt för den genom Kong!. Maj:ts befällningshaf-
vandes beslut den 8 juni 1889 bestämda skogsränta, 66 öre.» Det
är ett särskild! område, hvarför skogsränta skulle betalas, så som
genom särskilt beslut af den 8 juni 1889 är bestämdt. Dertill
kommer hemmantalsränta!). Men hemmantalsränta!! för denna areal,
som sammanlagd! är ganska betydlig, utgör i alla fall ett mycket
litet belopp. I dessa nordliga trakter ställer det sig verkligen så,
att vid afvittring hemmantalsräntan blir mycket obetydlig, det er¬
känner jag, men så går det i allmänhet till vid skatteläggningar.
Jag skall såsom ett exempel anföra, att helt nyligen ett mål varit
inför Kongl. Magt rörande bosättningar, som skulle ega ruin å öfver-
loppsmarker invid jernvägen Luleå— Gellivara på en areal af 83,000
qvadratref. Der skulle anläggas It nybyggen, som skulle utgöra
23/ie mantal. Afvittringen var gjord och uppskattning hade skott,
hvarvid hela hemmantalsräntan lör detta område hade uppgått till
14 kronor. Kongl. Maj:t skulle efter de bestämmelser, som äro gäl¬
lande, hafva rätt att utdela detta till nybyggare, för det fall Kongl.
Maj:t funne skäl dertill. Emellertid är frågan ännu oafgjord; deri
är återremitterad, och jag har ännu icke föredragit den för Kong].
Maj:t. Antagligen kan det väl icke gå för sig att lemna ut detta
område på sätt, som här är föreslaget. Jag har blott velat omnämna
detta för att dermed påvisa, huru ofantligt liten inkomst kronan får
N:o 13.
-4 Lördagen den 27 Februari.
Angående för sina öfverloppsmarker, då de på ett eller annat sätt vid afvitt-
Ukronomark '’11Scn komma att sättas i mantal ock utlemnas till nybyggare. Om
till nian icke kan begära mer än 14 kr. i skatt för 2 3/16 mantal om en
Arvidsjaurs areal åt 83,000 qvadratref, hvad skulle man vinna, torde någon vilja
kommun i säga, af en sådan upplåtelse till 11 nybyggen i Gellivara? Jo, det
N<i^tens skulle visserligen bidraga till en ökad“ befolkning i dessa trakter.
(Forts') Hvad skulle man återigen icke vinna genom att befordra bosättning
och bildande af eu stadskomnnin sådan som Arvidsjaur kan blifva?
Detta torde för statsverket och för hela orten deromkring vara utåt
vida större betydelse än anläggningen af 11 nybyggen i Gellivara,
och hvad jordarealen beträffar, gäller det bär på långt när icke så
mycket, utan endast bortåt 4(30 tunnland ungefär. Jag medgifver
att detta icke är så litet, men det är å andra sidan för hela den
södra delen af Norrbottens län af ofantligt stor vigt att få en sådan
stad, som kan för framtiden blifva en centralpunkt för denna ort.
Det måtte vara något värdt i statens intresse. I forna tider sutto
sådana män vid styrelsen här i landet, som insågo, hvad som skulle
kunna lända till landets framtida nytta, och gjorde stora uppoffringar för
att bereda eu framtid åt stadssamhällen, hvilka också i öfverens¬
stämmelse med det omdöme, som dessa personer haft, gått framåt
och visat sig blifva till stor välsignelse för utvecklingen i sina orter.
Det är just för Norrland efter min tanke af vigt, att sådana central¬
punkter som Arvidsjaur befordras, då uppoffringarna från statens sida
äro så obetydliga, att det icke är något att tala om. För att detta
mål skall vinnas, bör efter min tanke tillfälle beredas denna kom¬
mun att sjelf kunna få disponera inkomsterna af dessa tomter, men
Kongl. Maj:t bär icke kunnat öfverlemna detta jordområde till Arvids¬
jaurs kyrkostad, derför att Arvidsjaurs kyrkostad är ingen persona
moralis — det är ingen stad, ingen köping — utan Kongl. Maj:t
bär föreslagit att lemna det till Arvidsjaurs kommun. Men afsigten
med hvad som står i den sista frasen af Kongl. Maj;ts proposition,
är naturligtvis den, att i framtiden Arvidsjaurs kyrkostad skulle
komma att tå besitta det ifrågavarande området och sjelf få upptaga
sina tomthyror och försäljningsmedlen för sina tomter. Det står ock
i propositionen just såsom den senaste talaren anförde, »dels ock att
att tills vidare och intill dess annorlunda kan varda af Kongl. Maj:t
bestämdt, disponera för tomterna inflytande försäljningsmedel och
tomtören.» De skulle då efter min tanke, när Kongl. Maj:t finner
skäligt, öfverlemnas till staden för att befordra stadsinvånarnes
intresse att drifva fram och utveckla sin stad. Man kan eljest tänka
sig, att i en socken af så stor areal som Arvidsjaurs hela kommun,
der det finnes de, som kunna bo 8 å 10 mil eller kanske ännu mer
från kyrkostaten, intresset skulle kunna vara större att skörda vinst
åt tomterna än att befordra stadens framtid, för de kommunens med¬
lemmar nemligen, som äro aflägset boende derifrån. Det vore derför
skäl, synes det mig, att Arvidsjaurs kyrkostad sjelf en gång komme
att disponera öfver inkomsterna från tomterna. Nu har statsutskottet
icke velat motsätta sig detta förslag, utan endast ifrågasatt att minska
terrängen med omkring 72 hektar, och utaf dessa 72 hektar äro, om
25 N:o 13.
Lördagen den 27 Februari.
jag icke missminner mig, cirka 500 qvadratref impedimenta. Jag Angående.
har här eu karta i min hand, som visar belägenheten af dessa trak-ttj^a^®*
ter. När man nu ser, att den del, som statsutskottets ledamöter från Kron°jjiar
Andra Kammaren vilja skära bort, ligger gränsande intill den \\W-'Arvidsjaurs
tänkta kyrkostaden å ena sidan och å andra sidan går ut till en kommun i
ganska stor sjö, som heter Arvidsjaur, så tycker man, att det skulle Norrbottens
vara önskvärd!, att kyrkostaden komme i besittning äfven af detta an.
jordområde för att ställa sig i förbindelse med denna sjö och der- ( or s''
invid möjligen uppföra etablissement och anlägga vägar. Det är
klart, att om kyrkostaden finge området sig upplåtet för alltid, saken
skulle ställa sig annorlunda, än om det af Kongl. Maj:t öfverlemnades
till dess disposition, ty i förra fallet kunde man inom den i fråga
varande arealen göra kostsamma anläggningar, som vore till fram¬
tida nytta, såsom planteringar m. m., hvilka man kanske annars icke
skulle bry sig om. Detta område är för öfrigt af intet värde att
tala om för skogsändamål eller för hvad Kongl. Maj:t eljest skulle
kunna använda det till.
Dessutom är en annan sak framhållen i Kongl. Maj:ts propo¬
sition, nemligen att en så kallad beteshägnad för skjutshästar vid
gästgifveriet är behöflig eller åtminstone ytterst önskvärd. Jag bär
icke sjelf varit i Arvidsjaur, men i Gellivara och på andra platser
deruppe, och der har jag sett, huru det ställer sig med afseende på
behofvet af utrymme för sådana ändamål. Gästgifverierna måste
hafva stora områden att upplåta till beteshägnader. Der komma
hundratal af allmogen ditflyttande, vill jag rent af säga, för att på
derå dagar vistas der vid sådana tillfällen, då de samlas kring kyr¬
kan. De hafva der särskilda s. k. kyrkostugor, i hvilka de inhysa sig, två
hushåll eller flere i hvarje, och de hafva då icke fört med sig till¬
räckligt med löder för sina hästar, utan behöfva stort utrymme för
bete; det har erfarenheten visat. Förhållandena i dessa trakter stå
icke i öfverensstämmelse med våra vanliga föreställningssätt hvad
beträffar utrymmen och distanser, utan äro helt och hållet olika.
Hvar och en, som har varit der uppe, har kommit underfund der¬
med och funnit, att der behöfves ett vida större område än här nere
för att t. ex. finna bete för en häst. När man skall uppföra en
byggnad, vill man hafva litet omkring densamma; så t. ex. har jag i
Haparanda sett, huru stora trädgårdar och planteringsland finnas
omkring hvarenda tomt. Det är ju önskvärdt, att man får hafva det så
stäldt, men sådant tager emellertid betydligt utrymme.
Jag har tillåtit mig att vidröra dessa förhållanden för att fram¬
hålla, att jag för min del anser, att Kongl. Maj:t i sin proposition
ådagalagt och visat det vara önskvärdt, att det större området komme
att blifva till kyrkostaden utlemnadt.
Herr Wikstén: Herr talman! Då jag tror mig hafva någon känne¬
dom om denna frågas innebörd, torde det vara min pligt att säga
några ord. Jag tror, att denna fråga bar blifvit något uppskrufvad,
så att det synes, som om den skulle hafva större betydelse, än den
i verkligheten bär. Vid afvittringeu Ilek Arvidsjaurs kommun sig till-
N:o 13.
26
Lördagen flen 27 Februari.
Angående delad! under namn »Arvidsjaurs kyrkoplats» 93,3 7 qvadratref inegor,
upplåtelse af ^239,5 6 qvadratref duglig skogsmark och 587,0 7 qvadratref impedi-
ment eller tillsammans 1,920 qvadratref. Detta synes ju i förhållande
Arvidsjaurs till det åsätta skattetalet vara ett stort område, det nekar jag icke
kommun i till; men man ser ju också, att såsom impediment är upptaget den
Norrbottens stora arealen af 587,0 7 qvadratref, som är alldeles oduglig mark. Nu
iän' hände det sig likväl icke bättre, än att dessa egor blefvo så att säga
(Forts.) in trängda mellan å ena sidan Nyborg, det enda hemman som finnes
der, och å andra sidan prestbostället. Genom nänmda läge uppkom
den olägenheten, att utaf denna stora areal eu ytterst liten del, som
vore lämplig att bebygga, återstod, sedan plats för kyrka, kyrkstugor
och lappstad först aftagits. Detta emedan största delen af återstå¬
ende området består af dels för mycket bruten mark och dels af
mossar och tjärnar etc.
Af sådana omständigheter kom det sig att vederbörande iulern-
nade ansökning att fä området utvidgadt, och framhöllos då de nämnda
bristerna för att kunna ordna plan för platsens blifvande bebyggande.
Då upplät Kong! Maj:t till nämnda samhälle dessa 331 qvadratref, som
omförmälas i handlingarna, till dispositionsrätt, mot erläggande af de om¬
talade 66 örena i skogsränta. Hela arealen är således 2,251 qvadratref
eller 198,4380 hektar; eller med andra ord, samma område som afhandlas
i den kongl. propositionen och till hvilken Arvidsjaurs samhälle redan
har nyttjanderätten. Det är således icke fråga om någon utvidgning,
utan gäller framställningen, som sagdt, alldeles samma område som kom¬
munen redan innehar. Nu säger man visserligen: »det är ett stort om¬
råde». Men vi få tänka oss, att det är fråga om trakter i Lappmar¬
ken. Fastän jag uppträder och försvarar denna sak, må man icke
tro att trakten liknar den jag bebor eller närmaste trakterna derom¬
kring, hvilken en del af herrarne möjligen sett. Nej, det är bär
fråga om vidsträckta lappmarker. Arvidsjaurs och Arjeplougs socken
hålla en areal af icke mindre än 208 qvadratmil. Man måste vidare
tänka, att det är fråga om en annan trakt än mellersta eller södra
Sverige, ty jemförelse!- i det hänseendet duga platt icke. Hvad skulle
vin egentligen förloras genom att Kongl. Maj:ts proposition eller stats¬
utskottets förslag bifölles? Jag måste på den frågan svara: absolut
ingenting. I statens hand är denna egendom ingenting värd. Fn del af
denna mark skulle visserligen kunna bära skog. Men den delen nt-
göres af en gammal marknadsplats, som varit och är afröjd. I sådan
egenskap har den väl för den närmaste framtiden ej något egentligt
värde. Och den öfriga delen af området, den största delen, består
af mossar och tjärnar. Hvad värde har sådan mark i statens hand?
När skall staten komma att utdika dessa mossar och tjärnar för att
få skog att växa der? 1 deras nuvarande skick har, jag upprepar
det, staten alls icke något gagn deraf. Skulle deremot Kongl. Maj:ts
förslag vinna bifall, är det uppenbart, att, då Arvidsjaur är en cen¬
tralplats för dessa stora lappmarksorter, äfven mindre bemedlade
skulle söka få tomter och skaffa sig eget hem och härd. Några atfärs-
firmor kunna väl bygga på ofri grund, emedan sådant mindre inverkar
på deras kredit. Men dessa fattigare menniskor, som behöfva bostad
och potatisland, hafva icke råd att offra penningar på att bygga bus
Lördagen den 27 Februari.
27 N:o 13.
på ofri grund, de behöfva inteckna de tomter de bebygga för att Angående
»kafla »ig kredit. Jag kan icke förstå annat än att det vore en god upplåtelse af
sak just för denna fattigare befolkning, om Kong], .Majds proposition kronf>™ark
bitölles. Jag begriper nemligen icke hvad staten i motsatt fall skulle Arvidsjaurs
göra med denna mark lör att skaffa sig inkomster. Är det då icke kommun i
lämpligt att man söker bereda personer tillfälle att kunna få börja Norrbottens
hygga och bo på en sådan plats, då staten eljest icke kan hafva nå-
gon reveny deraf? Staten bär ju för öfrigt redan lemnat nyttjande- 1 or
rätten till området. Jag tror, såsom herr statsrådet antydde, att i
framtiden denna plats kommer att bebyggas, så att det blifver ett
stadssamhälle. Och ju mera det bebygges, desto mera inkomster får
staten genom fastighets- och inkomstbevillning, liksom staten jemväl
bör känna sig tillfredsstäld derigenom att den indirekt hjelper eller
bidrager till de personers utkomst, som vilja bearbeta dessa trakter.
Den bestämmelse, Kongl. Maj:t föreslagit i propositionen, angå¬
ende försäljningsmedel och tomtören, synes mig fullt lämplig. Ty
om Arvidsjaurs samhälle finge huru som helst bestämma vilkor och
köpeskilling och dertill finge eganderätten till denna köpeskilling,
kunde man frukta att samhället komme i frestelse att missbruka
denna magt till men för enskilda. Nu får icke Arvidsjaurs kommun
annat än dispositionsrätten till medlen tills vidare, så att Kongl. Maj:t
bär, i fäll missbruk skulle ega rum, äfven i det hänseendet rätt att
ingripa. Dessutom om Arvidsjaur, såsom det antydts, skulle blifva
stad, är det i sin ordning att förmånen deraf öfverflyttas på det blif¬
vande stadssamhället.
Herr Petersson i Kuntorp: Det är icke godt att tala i en fråga,
som man icke känner i alla dess detaljer. Men mig förefaller det
besynnerligt, att Kongl. Maj:t vill öfverlemna till eu kommun att dis¬
ponera för tomterna inflytande försäljningsmedel och tomtören. Det är
klart, att det är en fördel så väl för orten som för staten, att platsen blir
bebyggd. Men skulle det verkligen erfordras, att man lemnar denna
dispositionsrätt åt kommunen? Skulle icke staten kunna behålla den
tills vidare, till dess det blefve något samhälle deruppe? Ty så snart
detta blir förhållandet, faller det al sig sjelf!, att denna rätt bör till¬
delas kommunen. Men det synes mig egendomligt, att man redan
nu skall behöfva hafva kommunen till mellanhand. Jag tror derför,
att frågan icke är fullt så utredd som den borde vara och att staten
sjelf allt för väl kan tills vidare sälja tomter samt bestämma om för-
säljuingsmedel och tomtören, till dess så många personer bosatt sig
på stället, att det der kan bildas ett samhälle. Men när denna punkt
är uppnådd, då bör naturligtvis bland det myckna, såfti hör till ord¬
nandet af ett samhälle, äfven denna rättighet lemnas detsamma.
På grund häraf tror jag, att saken icke skall lida, om den får
hvila ett. eller annat är. Arvidsjaur är i allt fall en så bemärkt plats,
att den icke kan förblifva obebyggd, men att kommunen skall jobba
med tomter anser jag vara onödigt. För (ifrigt önskar jag densamma
all möjlig framgång, men till följd af de skål, jag nu anfört, anser jag
mig dock för närvarande böra yrka afslag på så väl Kongl. Maj:ts
proposition som utskottets förslag.
N:o 18,
28
Lördagen den 27 Februari.
Angående Herr Petersson i Brystorp: Hvad beträffar de i handlingarna
upplåtelse afomfijrmälda femtio qvarteren för enskildt bebyggande, anser jag den
*frågan icke vara det ringaste utredd. Min föreställning är att, om
Arvidsjaurs innehafvarne finge marken direkt från kronan, kunde den infastas.
kommun i Då kunde de hafva rätt att bebygga den mot inteckning. Men då
Norrbottens rättigheten först skall skänkas till kommunen och Kongl. Magt der-
a”’ jemte förbehållit sig att slutligen bestämma angående dispositionen af
( or b.) försäljningsmedel och tomtören — såsom synes af det sista momentet
i Kongl. Maj:ts förslag — så kunna innehafvarne icke få någon rigtig
fasta, utan de erhålla endast nyttjanderätten. Jag tror derför att
platsen med större säkerhet kommer att bebyggas, om staten direkt
ölverlemnar till den, som vill bygga, eganderätten till tomterna.
Det heter bland annat i Kongl. Maj:ts förslag: »med rätt för
kommunen att å området upplåta mark åt enskilde till bebyggande
mot de vilkor, kommunen kan finna skäligt bestämma». För min del
är jag mycket böjd att tro, att, när det skall gå genom mellanhänder,
det blir mycket dyrare än om staten försålde direkt.
Det heter vidare, »att egare af redan å platsen befintliga bygg¬
nader skulle hafva företrädesrätt att för dem erhålla nödigt tomt¬
utrymme utan högre afgift till kommunen än som i förhållande till
hela arealen belöpte på den andel, de deraf skulle bekomma.» Men
det lins icke omnämndt om marken skall öfverlåtas för everdlig tid
eller för lifstid. Om således innehafvare! afgår eller säljer, kan kom¬
munen säga: »ni får taga bort byggnaden». Då skulle de, som byggt,
komma i mistning af ett ganska stort kapital.
Hvad det sista stycket beträffar: »dels ock att tills vidare och in¬
till dess annorlunda kunde varda af Kongl. Maj:t bestämdt disponera
för tomterna inflytande forsäljningsmedel och tomtören», så tycker jag
att det är något egendomligt. Ilar staten en gång öfverlenmat egande¬
rätten till kommunen, så vet jag icke, om det är med lag förenligt,
att man sedan kommer och gör anspråk på forsäljningsmedel och
tomtören.
På grund af det outredda skick, hvari frågan ännu delvis befin¬
ner sig, yrkar jag derför afslag på så väl utskottets förslag som Kongl.
Maj:ts proposition.
Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet friherre von Essen:
Herr talman, mine herrar! En föregående talare har i likhet med den,
som senast hade ordet, påpekat några svårigheter för genomförandet
af detta förslag och framstält anmärkningar deremot; men han har
mindre ingått i behandling af sjelfva saken. Han tyckte, att det icke
var lämpligt att kommunen skulle, såsom han uttryckte sig, »jobba»
med tomter och tå disponera för tomterna inflytande forsäljningsmedel
och tomtören. Han ansåg, att det vore bättre att staten gjorde det.
Det är tydligt meningen, att de som innehafva tomterna skola besitta
dem för all framtid, så att det icke kan komma i fråga, att de skola
flytta derifrån.
Den näst föregående talaren menade, att den bestämmelsen i det
kongl. förslaget att dispositionen af försäljningsmedlen och tomtörena
skulle vid viss tid, när Kongl. Maj:t funne för godt att derom för-
Lördagen den 21 Februari. 29 N:o 13.
ordna, kunna fråntagas kommunen och öfverflyttas till Arvidsjaurs Angående
kyrkostad, skulle vara stridande mot lag. Jag kan omöjligen finnauPP^otelse af
det, ty man säger ju på förhand Öppet ifrån: »här får ni nyttjanderätt, rovti"iar
till dess jag vill taga ifrån eder den, och ni får underkasta eder, att Arvidsjaurs
det konuner en dag, då jag gör det.» Hvarken lag, Riksdag eller kommun i
Kongl. Magt kunna lägga hinder i vägen för den saken. Ty kom- Norrbottens
munen har icke fått rättighet att disponera medlen längre än Kongl. an'
Maj:t finner för godt att bestämma. (Forts.)
Det är efter min tanke icke så ovigtig^ att, då denna fråga så
länge varit föremål för behandling, den snart varder afgjord. Jag
framhåller ännu en gång, hvilka stora förmåner, donationer, lättnader
och privilegier af alla slag lemnats till städer, hvilkas utveckling man
velat befordra, och huru som detta ländt till stor nytta och gagn för
dem sjelfva och hela landet. Och det medgifvande, hvarom nu är
fråga är onekligen, såsom en föregående talare nämnt, en sådan
obetydlighet ur synpunkten af dess värde för staten — hvilket jag
ock styrkt med hänsyn till det jemförelsevis ringa värde, som gemen¬
ligen plägar åsättas kronans öfverloppsmarker, då de skattläggas —
att saken i sanning icke förtjenar att kammaren uppehåller sig der¬
med så länge som skett. För Riksdagen och för staten innebär det
föreliggande förslaget snart sagdt ingen uppoffring. Men deremot är
frågan icke oväsentlig för det stadssamhälle, som der uppe håller på
att bilda sig.
Herr Hammarström: Jag skall icke inlåta mig på sjelfva
hufvudfrågan. Men jag är mycket intresserad för att sådana ansatser,
som nu föreslagits, göras, så att dylika trakter kunna blifva bebyggda
och bebodda. Då frågan emellertid icke synes vara fullt utredd,
önskar jag, på sätt ett par talare förut yrkat, att densamma i sitt
nuvarande skick måtte afslås. Man undviker härigenom i den kom¬
mande framtiden sådana förvecklingar mellan stadssamhällen och
enskilde om egauderätten till vissa jordområden, som hittills så ofta
förekommit i vårt land, ty det är ju en mycket sorglig företeelse,
när något sådant behöfver komma i fråga. Jag tillägger härvid den
önskan, att regeringen i sinom tid måtte inkomma med fullständig
utredning, huru med saken framdeles bör förfaras, på det att man
der uppe i landet måtte slippa de antydda förvecklingarna.
Jag ber således att få yrka afslag å utskottets hemställan i
sakens närvarande form, men under önskan att frågan måtte komma
tillbaka i mera utredt skick.
Herr Gustafsson: Det är en i Riksdagen mycket allmän åsigt,
att norrländingarne der få hvad de vilja. Men jag säger, att begära
de icke mer, än hvad de nu gjort, så tror jag, att Riksdagen med
skäl kan bevilja dem det och tacka dertill.
Hvad är statens intresse i en ort så belägen som Arvidsjaur?
Jo, det är att der skaffa en centralpunkt för kulturen. Ty någon
kultur kan icke utveckla sig der, om den icke har en centralpunkt
att stödja sig på. Hvad är då naturligare, än att staten gör allt för
att uppmuntra utvecklingen af en sådan centralpunkt? Under sådana
N:o 13. 30 Lördagen den 27 Februari.
Angående förhållauden anser jag, att hvar och en borde vara med om Kongl.
upplåtelse fl/jjajjts proposition — hvar och eu nemligen, som har statens intresse
ront°™ark i sigte. Vore det bär fråga om att upplåta skogslotter på spekulation,
Arvidsjaurs skulle jag naturligtvis sätta mig deremot, men detta är ej fallet här.
kommun i Bär är blott fråga om att skaffa möjlighet för folket att kunna bo-
Norrbottens sätta sig deruppe. — Vore det möjligt att tänka sig att, såsom i forn-
län' tiden funnos trakter, hvilka voro isbelagda, men sedan blefvo jordiska
(Forts.) paradis, man kunde förflytta jordens medelpunkt och ändra hennes
rörelse, så att Arvidsjaur i en framtid blefve sådant som mellersta
eller södra Sverige nu är, då skulle jag hysa betänkligheter i den
föreliggande frågan. Men då jag tror, att Arvidsjaur, åtminstone
under många, många år, kommer att ligga der det nu ligger och
hafva det klimat, som det nu har, och då det dessutom synes mig
behöfva en uppmuntran, skall jag, herr talman, yrka bifall till Kongl.
Maj ds proposition i den förevarande frågan.
Herr Petersson i Brystorp: Jag får erkänna, att jag är lika
varm vän till bebyggandet af Arvidsjaur som den senaste talaren.
Men jag vill hafva saken så stäld, att folket der kan förblifva bofast
och icke, såsom nu är förhållandet, nödgas sväfva i ovisshet, om det har
jorden endast till begagnande eller får besitta den för everdlig tid.
Jag är icke säker, huru vida jag nyss fattade herr statsrådets
och chefens för finansdepartementet anförande rätt. Men jag tyckte,
att han sade, det Arvidsjaurs kommun skulle hafva nyttjanderätt
öfver jorden, till dess den framdeles finge af Kongl. Maj:t andra
bestämmelser om försäljningsinedlen och tomtörena. Men i så fall
har kommunen ju icke fått marken annat än med nyttjanderätt. För
min del skulle jag vilja hafva det så stäldt, att den, som bebyggde
marken, äfven kunde få fasta derpå. Då jag emellertid icke anser
den föreliggande utredningen af frågan vara tillräcklig, vidhåller jag
mitt yrkande derom, att kammaren för närvarande mätte afstå så väl
utskottets förslag som Kongl. Majrts proposition i ämnet.
Herr Alsterlund: Då jag har någon kännedom om förhållandena
inom Arvidsjaurs kommun, anser jag mig äfven böra yttra några ord
i denna fråga.
Det är visserligen sant, att det föreslagna området för kommunen
kan förefalla väl stort, och skulle man endast tänka på behofvet för
närvarande så vore det också det. Men jag ber att få fästa kam¬
marens uppmärksamhet derpå, att Arvidsjaurs kyrkoplats är en central¬
punkt för affärsverksamheten inom hela Piteå lappmark, och att den
redan nu är ganska mycket bebyggd — detta till svar på ett yttrande
af eu talare, som ansåg, att man borde vänta med frågans afgörande
till dess orten blefve bebyggd — samt att den på grund af dess egen¬
skap att vara affärscentrum för ett stort område också säkert kom¬
mer att allt vidare utvidgas och bebyggas. För eu del af det före¬
slagna området, nemligen för den så kallade kyrkostaden, har Konun¬
gens befallningshafvande i länet låtit upprätta eu byggnadsplan och
en byggnadsordning, som jag tror äfven blifvit faststälda. Fn annan
del af området har man ansett vara Renligt till att der anlägga så-
31 N:o 18.
Lördagen den 27 Februari.
dana industriella verk, som till följd af sanitära skäl eller andra för- Angående
hållanden icke borde anläggas inom det planlagda området. Man har upplåtelse af
sålunda tänkt sig, att terrängen vid Arvidsjaurs träsk eller i dess närhet kron^i}ar
skulle vara en lämplig plats för dylika verks anläggning. Af denna auled. Arvidsjaurs
ning har man också ansett nödvändigt, att kommunen skulle tå gå kommun i
med sitt område fram till detta träsk, som genomrinnes af den ganska Norrbottens
störa Byskeelf, på hvilken en betydande timmerflottning och affärs- (Jan'
verksamhet eger rum. Men, mine herrar, ingen lärer vilja uppföra <^°rt8‘
dyrbara byggnader på en mark, som han icke till fullo eger för
framtiden! Vill kammaren icke lemna fri dispositionsrätt åt kommunen
öfver det föreslagna området, så hämmas, enligt min uppfattning-, deri¬
genom i betydande mån platsens utveckling och framåtgående till
skada för både staten och kommunen.
En ärad talare, herr Carl Persson från Skaraborgs län, har sagt
att det vore en alltför liten inkomst, endast (56 öre, som staten skulle
fä för detta stora område, och han jemtorde detsamma med ett annat
som lemnar staten betydligt större inkomst och som jag tror ligger
invid Helsingborg. Det passar allt bra illa, mine herrar, att uti be¬
rörda hänseende jemföra en trakt, som är belägen i sydligaste Sverige,
med en trakt, som ligger snart sagdt inom polcirkeln eller åtminstone
i dess närhet. En sådan jemförelse duger bestämdt icke, och hade
den värde talaren vistats deruppe, såsom jag gjort, skulle han icke
hafva kommit flarn med eu dylik jemförelse. Hvad hans yttrande
att kronan endast hade 66 öre om året för denna trakt beträffar, så
bär det rättats från statsrådsbänken under erinran, att staten der¬
jemte erhölle för området i fråga en grundränta af 7/64 mantal, det
skattetal, som är åsatt den af ålder till Arvidsjaurs kommun upp¬
låtna trakten. Dessutom veta vi, att fastighetsbevillning skall utgå
för hela området. Jag vill dock gerna medgifva, att hvarken fastig-
hetsbevillningen eller den åsätta skatten blifver någon vidare inkomst
för staten. Men deremot vill jag påstå, och jag ber kammaren sär¬
skilt beakta detta, att staten icke torde få så alldeles liten inkomst af
de byggnader och den rörelse, som der komma att uppstå. Vare dermed
emellertid huru som helst, så måste det ligga i statens sannskyldiga
intresse att i hvad på den ankommer medverka till att orten blifver
bebyggd och att rörelse der kommer att bedrifvas, ty härigenom viunes
eu fördel för stat och kommun, som icke känd penningar uppskattas.
Vederbörande jägmästare, som naturligtvis mycket väl känner
till denna trakt, har i infördradt yttrande förklarat, att platsen icke
är lämplig att såsom kronopark behållas för statens räkning. Hvar
och eu, som varit der uppe, vet ock mycket väl, att den består, såsom
förut här framhållits, dels af odugliga myrar, dels af kala berg och
dels samt till största delen af afverkad mark. Orsaken till afVerk-
ningen är att platsen varit länge bebyggd, och att timmer tagits från
den omgifvande terrängen till uppförande af så väl kyrkostugor som
ock måhända äfven till någon del till kyrkan.
Man har slutligen sagt, att denna fråga ännu icke är tillräckligt
utredd. Jag vet verkligen icke, huru den skall kunna blifva bättre
utredd. Kong). Maj:t har helt enkelt föreslagit, »att eif å karta ut¬
märkt område, l'J8 hektar 43 ar 80 qvadratmeter, dock med afdrag
N:o 18. 32 Lördagen den 27 februari.
Angående af den till bostad för länsmannen afsätta mark, måtte, emot utgörande
upplåtelse affär <jen vid afvittringen utbrutna delen eller ,/'64 mantal af den å
kron°™ark detta hemmantal belöpande ränta samt för återstoden af den genom
Arvidsjaurs Kong!. Maj:ts befallningshafvandes beslut den 8 juni 1889 bestämda
kommun i skogsränta, sextiosex öre, för alltid öfverlåtas till Arvidsjaurs kommun,
Norrbottens me(j rätt för kommunen dels att å området upplåta mark åt enskilde
tän' till bebyggande mot de vilkor, kommunen kan finna skäligt bestämma,
(Portal dock med iakttagande dervid att de, till livilka mark för nämnda
ändamål af kommunen upplätes, skulle vara skyldige att ställa sig¬
ill efterrättelse den plan för områdets bebyggande, som af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande är eller kunde blifva faststäld, samt att
egare af redan ä platsen befintliga byggnader skulle hafva företrädes¬
rätt att för dem erhålla nödigt tomtutrymme utan högre afgift till
kommunen än som i förhållande till hela arealen belöpte på den
andel, de deraf skulle bekomma; dels och att tills vidare och intill
dess annorlunda kunde varda af Kongl. Maj:t bestämdt disponera för
tomterna inflytande försäljningsmedel och tomtören.» Det är hela
affären, som jag för min del anser vara klar och tydlig-.
Jag yrkar, herr talman, på grund af hvad jag anfört, bifall till
utskottets förslag.
Herr Wikstén: Jag skall endast be att få säga några ord med
anledning af hvad som bär yttrats derom, att marken icke borde
upplåtas åt kommunen. Således mena desse talare, att staten skulle
direkt upplåta marken till enskilde personer, som der vilja bygga.
Ja, detta kan nog sägas, men i praktiken är det faktiskt outförbar!.
Staten kan nemligen, såsom herr statsrådet nyss påpekade, icke på
en gång och blott till enskilde personer öfverlemna den ifrågavarande
marken. Ännu hafva nemligen icke alla anmält sig, som der vilja
bygga och bo, och man vet icke heller, hvilka de kunna blifva.
Skulle nu marken upplåtas vid olika tider, direkt till dem, vore en
pröfning behöflig för hvarje obetydlig fråga, som sannolikt ofta komme
att omfatta endast några få qvadratref. Det är alldeles otänkbart,
att myndigheterna eller Riksdagen skulle kunna pröfva sådana srnå-
frågor. Enda sättet här vid lag är derför, att staten upplåter marken
åt Arvidsjaurs kommun och låter denna uppträda såsom mellanhand.
Och under de bestämmelser och begränsningar, som Kongl Maj:t i
detta fall föreslagit, finner jag, att det alldeles icke är torenadt med
någon risk att åt kommunen medgifva en dylik upplåtelse.
Herr talman! Jag yrkar naturligtvis bifall till Kongl. Majrts och
statsutskottets förslag i den föreliggande frågan.
Herr Zotterman: Jag ber att i korthet få göra en erinran.
Denna erinran anser jag mig“böra göra med anledning åt de tar-
hågor för egendomsförvecklingar, som herr Hammarström uttalade
såsom stöd för afslag å Kongl. Maj:ts proposition.
Jag är förvissad om, att herr Hammarström dervidlag hade sin
tanke fäst på de uppseendeväckande stadsjordsprocesser, hvilka
hittills förekommit och för närvarande utageras i vårt land. Med
anledning deraf ber jag få fästa kammarens uppmärksamhet derpå,
Lördagen den 27 Februari. 33 N:o 13.
att dessa processer varit föranledda af helt andra förhållanden, än Angående
som beträffande den föreliggande frågan kunna förekomma. De voro upplåtelse af
närmast föranledda af den nya lagen om tjuguårig häfd, och hade kron^ar
sin grund uti oregelbundenheter, hvilka uppkommit under loppet af Arvidsjaurs
flera århundraden. Så fort nemligen lagen om tjuguårig häfd ut- kommun i
kom, ansågo sig städernas fullmägtige skyldiga att tillse, huru vida Norrbottens
under årens lopp jord blifvit olagligen frånhänd städerna och att, an'
för den händelse så vore fallet, inom preskriptionstidens utgång söka ^ orts''
återvinna densamma åt kommunen eller åtminstone derom i laga
ordning väcka anspråk.
Under nuvarande förhållanden kunna emellertid sådana om¬
tvistade saker icke förekomma i nyare samhällen. Vi hafva nemligen
vårt lagfarts- och jordeboksväsende nu betydligt bättre ordnadt än
förr. Och möjligheten att två- å trehundraåriga missförhållanden i
det hänseendet skola kunna föranleda rättsliga stridigheter mellan
städerna såsom egare och enskilda såsom lägenhetsinnehafvare finnes
icke att befara vid fråga om Arvidsjaur, der likartade stridigheter
kunna på sin höjd omfatta tjugu år.
I detta fall anser jag mig för den skull fullt oförhindrad att
biträda det förslag, som af Kongl. Maj:t framstälts.
Ofverläggningen var slutad. Efter det herr talmannen till pro¬
position upptagit de olika yrkandena, biföll kammaren utskottets
hemställan.
5.
Föredrogs bankoutskottets memorial n:o 2, angående verkstäld
granskning af riksbankens styrelse och förvaltning.
Utskottet hemstälde i detta memorial:
Angående
riksbankens
styrelse och
förvaltning.
att ansvarsfrihet måtte beviljas fullmägtige i riksbanken dels
för förvaltningen af denna banks hufvudkontor och dess afdelnings-
kontor i Göteborg, Malmö, Jönköping, Kalmar, Karlstad, Luleå, Vexiö,
Visby och Östersund under år 1890 samt, hvad beträffade kontoret i
Karlstad, jemväl för den del af år 1889, detsamma varit i verk¬
samhet; dels och för de beslut och åtgärder, hvilka finnas antecknade
i fullmägtiges protokoll för tiden från och med den 15 januari 1891
till samma dag innevarande år.
Herr Lyttkens begärde ordet och yttrade: Då det icke kan
förnekas, att riksbankens rörelse är för hela landet en vigtig sak,
är det ock af nöden att tillse att i denna rörelse icke i något
vigtigare afseende oegentligheter få år efter år, tid efter tid åter¬
komma, och Riksdagen, som är riksbankens hufvudman, bör tillse
hvad som kan åtgöras för aflägsnande af dessa oegentligheter. Vi
veta, att ett stort intresse gjort sig gällande för inrättande af nya
afdelningskoutor, och jag tror, att vi litet hvar skulle gerna se att i
Andra Kammarens Prot. 1892. N:o 13. 3
N:o 13. 34
Lördagen den 27 Februari.
Angående hvarje residensstad tunnes afdelningskontor af riksbanken. När den
riksbankens sahen en gång blir genomförd, skall det leda till stor allmän nytta
förvaltning för v^r affärsrörelse samt till många besparingar för statsverket,
(Forts) äfvensom till lättnader i rörelsen. Då så är förhållandet, kan jag
icke underlåta att fästa uppmärksamheten vid en vigtig sak, som
utgör ett hinder emot förverkligandet af denna så allmänt uttalade
önskan. Det har synts i tidningarna, att bankofullmägtige i år af¬
styra anläggandet af några nya afdelningskontor, och det förundrar
mig alls icke att de så gjort, när man ser ett sådant resultat af af-
delningskontorens verksamhet som i Vexiö och Kalmar. De båda
gånger jag förut fäst uppmärksamheten på dessa kontor, har det
svarats, att orsaken till den låga ränta, kalmarkontoret lemnar, kar
varit att det funnits gamla förfalskade handlingar från den tiden,
då Kalmar icke var eget kontor, utan dess distrikt hörde till hufvud-
kontoret. Men det kan icke vara möjligt, ja, jag säger rent ut, att
det är omöjligt, att dessa handlingar kunna verka år ut och år in
och ständigt vålla, att kontoret i Kalmar icke ens kommer upp till
två procent. Man kan icke begära, att intresset för inrättande af
nya afdelningskontor skall bli stort eller förmå göra sig gällande,
då man ser sådana resultat. Men det förundrar mig på det högsta,
att, då saken varit flera gånger på tal, bankoutskottet underlåtit att
låta Riksdagen få del af orsaken till detta förhållande. Det ser i
stället ut, som om allting skulle vara godt och väl, och utskottet
säger icke ett ord, om anledningen till dessa kontors låga afkastning
är den eller den. Det tyckes som om de skulle dragas med ett
kroniskt lidande. Med det i Vexiö är det något bättre, ty det ger
då åtminstone 2,so procent, men det i Kalmar lemnar endast 1,7 7
procent. Om jag hade rätt att interpellera utskottet, skulle jag fråga,
hvad orsaken kan vara till detta. Jag vill visst icke hindra att
bankofullmägtige erhålla full décharge, men nog skulle det vara
intressant att få upplysningar härom, och jag tror att många med
mig skulle vara glada deröfver. Jag tillåter mig betvifla, att den
gamla surdegen af falska papper ännu finnes qvar. Jag har intet
annat yrkande att göra än om bifall till utskottets hemställan om
full décharge.
' 5 Herr Sjö anförde: Jag skall be att få vända mig mot herr
Lyttkens, men får på samma gång erkänna, att jag ej hörde annat af
hans yttrande än hans uttalande och beklagande öfver att afdelnings-
kontoren i Kalmar och Vexiö icke bure sig bra, utan lemnade så
liten ränta på de använda pengarna, att man icke skulle vilja ut¬
vidga riksbankens verksamhet, utan säga stopp, såsom fullmägtige
gjort, då de afstyrkt väckta motioner rörande inrättande af flera af¬
delningskontor. Jag ber med anledning af detta hans yttrande få
nämna, hvad Vexiö beträffar, att detta kontor haft betydligt mindre
rörelsekapital i år än föregående år. 1890 hade det 2,810,000 kronor
i medeltal, men 1891 endast 2,130,000 kronor eller vid pass 700,000
kronor mindre att använda till utlåningen; men hade det haft äfven
dessa 700,000 kronor och desamma varit utlånade — vi antaga emot
1 procent ränta så hade vinsten under sista räkenskapsåret varit
Lördagen den 27 Februari. 35 N:o 13.
betydligt större än föregående år; nu deremot har hufvudkontoret Angående
eller dess andra afdelningskontor lätt använda ifrågavarande summa riksbankens
för sina behof. Följden har emellertid blifvit att, medan man fSimlflma
kunnat för de öfriga afdelningskontoren beräkna eu vinst af öfver' ,Port ^
fyra procent och åtminstone icke mindre än 3,o 2 procent, bar man ; °r 9,>
icke för Vexiö kommit upp till mer än 2,so procent. Men i alla
händelser se vi, att i (Ifrigt resultaten af riksbankens rörelse äro
sådana, att riksbanken gör allt större och större vinst. För år 1891
bär riksbanken lemnat 363,000 kronor mer än under föregående år.
Under sådana förhållanden tror jag att man icke bör klandra, att
riksbankens verksamhet utvidgas, ty äfven om afdelningskontoren
icke skulle lemna sådana resultat, som herr Lyttkens önskar att de
skulle uppvisa, äro de ändock till tjenst för allmänheten. Hvad skola
vi hafva riksbanken till, om icke att tjena allmänheten genom att
lemna hjelp i ena eller andra afseende!. Men den har äfven ett annat
medel att befrämja sin verksamhet, nemligen genom att sprida sina
sedlar, så att det lagliga betalningsmedlet kommer ut öfver hela
landet. Äfven om ett eller annat år ett afdelningskontor icke lentnar
så stora inkomster som ett annat, så är det alldeles på samma sätt
med en affärsman. Ena året går det uppåt och andra året åt motsatt
håll. Att i tid och otid klandra bankens verksamhet, rörelse och
förvaltning anser jag derför origtigt. Jag förmodar ock, att på det
hållet, hvarifrån detta klander kommit, det föranledts af andra
bevekelsegrunder än omsorgen om riksbankens och landets väl.
Jag yrkar emellertid bifall till utskottets hemställan.
Herr Lyttkens: Om jag vore oartig, skulle jag svara på den
siste talarens anförande: att det var som »Guds fred yxskaft». Tv
icke ett enda ord af hvad han sagt är svar på hvad jag frågat.
Jag framstälde en fråga om orsaken, hvarför de nämnda två bank¬
kontoren gifvit så liten afkastning. Derpå svarade han, att Vexiö haft
mindre pengar i år, och derför hade räntan blifvit mindre, men om
Kalmar sade han icke ett enda ord. Derpå yttrade han, att om ett
kontor ger ett år mer eller mindre, berodde detta på tillfälliga
orsaker. Derom är icke fråga det minsta. Jag frågade, hvarför
Kalmar år ut och år in icke kommit upp till ens två procent. Det
är om denna kroniska sjukdom hos detta afdelningskontor, jag
önskat att få upplysning. Jag är fullt öfvertygad att den har sina
fullt naturliga orsaker, men hvilka dessa äro får man icke veta.
Sedan sade han, att man icke får klandra riksbankens förvaltning
i dess helhet, ty banken har sista året lemnat 363,000 kronor mer i
vinst, men jag har icke klagat öfver bankovinsten. Det gälde blott
kalinarkoutoret och ringheten i dess afkastning, och jag frågade
huru det kom sig, att andra afdelningskontor kunna komma upp till
fyra procent och mera, medan Kalmar står stilla eller rättare sagdt
går tillbaka.
Sedan säde han, att jag icke skulle vilja utvidga riksbankens
verksamhet med flera kontor. Men det är just det jag yrkar. Just
derför, att jag önskar inrättande af flera afdelningskontor, ville jag
få upplysning om orsakerna till ett sådant förhållande, som gifver
N:0 13. 36 Lördagen den 27 Februari.
Angående motståndarne ett kraftigt argument mot att fortsätta på denna bana
riksbankens me(j inrättande af nya afdelningskontor, då man ser dessa kontors
styrehe och klena stänuing år ut och år in. Jag upprepar för fjerde gången, att
rormitmng. ^ är om denna ironiska sjukdom i Kalmar jag ödmjukligen begärt
C ; upplysningar. Jag har icke fått några andra än dem herr Sjö
lemnade, och dessa voro förutom eu oberättigad insinuation om mina
motiv sådana, att jag derå blott får anföra de orden, hvarmed jag
började mitt anförande, nemligen: »Guds fred yxskaft!»
Herr friherre Fock: Det kan möjligen åligga mig att med några
ord redogöra för min uppfattning af ifrågavarande förhållande. Enligt
min uppfattning kan orsaken till att allmänheten icke sa mycket an¬
litar de mindre afdelningskontoren uttryckas med få ord, nemligen:
konkurrensen med de enskilda bankerna och andra penningeanstalter.
Det är denna konkurrens, som är orsaken, och den är i synnerhet
stor på de orter, der afdelningskontoret har vid sidan af sig ett huf-
vudkontor för en enskild bank, hvilken är i tillfälle att underlätta
formerna för allmänhetens begagnande af krediten — och den torde
äfven göra det i många fall — samt att i detta hänseende införa lättare
former, som riksbanken ej ansett sig kunna medgifva. Jaglemnarför
närvarande derhän, hurnvida ej några åtgärder i den rigtningen skulle
kunna af riksbanken vidtagas. Såsom exempel pa ifrågavarande kon¬
kurrens vill jag särskildt anföra afbetalningslånen, som i ej ringa mån
förekomma vid de mindre afdelningskontoren.
Förhållandet är, att andra penningeinrättningar, folkbanker, spar¬
banker, draga till sig dessa lån genom att lemna fördelaktigare be-
talningsvilkor än riksbanken gör. Det är klart, att det dä i riks¬
banken skall visa sig en minskning med afseende å lån af omförmälda
art. Äfvenledes har, på grund af nämnda konkurrens, minskning egt
rum af hypotekslånen, särdeles lån mot hypotek af inteckning. Den
rikligare penningetillgången har föranledt, att sparbankerna i främsta
rummet uti högst betydlig mån dragit till sig dessa slag af län, lem¬
nande beqvämare lånevilkor.
Hvad åter vexelrörelsen beträffar, hafva bankofullmägtige ansett
särdeles angeläget att så mycket som möjligt ifrån afdelningskontoren
likasom ifrån hufvudkontoret aflägsna s. k. ackommodationsvexlar.
Denna art af vexlar förekom för åtskilliga år sedan i icke ringa grad
i afdelningskontoren och har äfven föranledt förluster.
Jag har för närvarande ej vidare att i detta ämne anföra; men
är dock af den åsigt att afdelningskontoren, åtminstone de mindre
bland dessa, skulle kunna erhålla en ej oväsentligt ökad rörelse genom
någon förenkling af formerna och beqvämare betalningsvilkor, utan
att säkerheten deraf skulle lida.
Herr Sjö: Jag vill ej tillåta mig att i grofbeter bemöta den före¬
gående talaren, herr Lyttkens. Jag tror knappt, att han menade
hvad han yttrade och, om så var, må det stå för hans räkning.
Hvad angår kalmarkontoret, tror jag att herr Lyttkens i bank¬
frågor följer med så godt som trots någon, då han är en gammal
bankman och mycket intresserad för sådana frågor. Da maste han
37
No 13.
Lördagen den 27 Februari.
också allt för väl hafva sett, att kalmarkontoret burit sig dåligt myc- Angående
ket för den skull, att det fick öfvertaga eu mängd dåliga fordringar
från hufvudkontoret, och dels att det arbetar inom trånga former, förvaltning
Hvad sedermera beträffar dess rörelse och dess inkomster, så har det (Port8 •
ju lemnat något bättre resultat för sista räkenskapsåret än för före¬
gående är. Det kan herr Lyttkens öfvertyga sig om, i fall han be¬
svärar sig med att se efter i tillgängliga handlingar. Hvad orsaken
i öfrigt är till riksbankens ställning och förhållanden, derom kan jag
ej gifva honom vidare besked än han sjelf kan förskaffa sig ur till¬
gängliga handlingar, och upplysningar i öfrigt har han fått.
Hvad vexiökontoret angår, nämnde jag nyss ett förhållande, som
bidragit till det dåliga resultatet der, och ett annat torde jag nu få
tillägga, eller det att sparbanken der på platsen till och med i något fall
— efter hvad som sagts mig — har nedsatt utlåningsräntan till fyra
procent. När vi så veta, att det lägsta diskontot och den lägsta ut¬
låningsräntan i riksbanken är fem procent, är det snart funnet, att
det icke är så lätt att konkurrera med en sådan baukinrättning jemte
de der på platsen varande enskilda bankerna, när man nödgas vid
afdelningskontoret ha högre ränta.
Jag skall, som sagdt, i öfrigt ej vidare inlåta mig i något ord¬
byte med herr Lyttkens.
Herr Lyttkens: De upplysningar, som den ärade bankofullmäg-
tigen lemnade, voro fullt rigtiga, men de rörde alla afdelningskontoren,
ha lika tillämplighet på dem allihop och utgöra intet skäl, hvarför ett
afdelningskontor står så långt efter de öfriga. Det är fullt lägligt,
att konkurrensen med privatbankerna har haft till följd, att behåll¬
ningen på ett afdelningskontor icke är så stor som den annars skulle
hafva blifvit. Denna konkurrens inverkar naturligtvis mer eller mindre,
men icke så mycket, att ett afdelningskontor uteslutande på deri
grund icke skulle kunna lemna mer än 1,7 7 procent i årsvinst, när
andra afdelningskontor, som arbetat under samma konjunkturer, lem¬
nat 4,42, 4,38, 4,2 1 procent o. s. v herrarue kunna sjelfva i be¬
tänkandet se alla dessa siffror. Konkurrensen var således icke något
skäl, hvarför kalmarkontoret gifvit så litet. Herr Sjö kom nyss med
ett annat skäl. Det skulle bero på dessa gamla papper, som vi hört
omtalas nu fyra eller fem år. Det skulle bero på gamla papper ifrån
den tid, då kalmardistriktet lydde under hufvudkontoret. ilen dessa
papper äro väl slut nu, afskrida och eu gång torda utom linien.
Det kan ju hända, att orsaken till det dåliga resultatet är att
siika i stora konkurser på platsen eller dylikt, som man ej kunnat
förutse. Då jag emellertid icke nu kunnat få något annat svar än
jag fått, måste jag väl afstå från min nyfikenhet att få veta, hvad
orsaken är till denna låga utdelning i kalmarkontoret, och blott be¬
klaga att man i detta hänseende nu icke kunnat erhålla någon exakt
uppgift, någon på verkliga förhållandet grundad uppgift. Om några
stora konkurser ha vållat resultatet, då äro ju fullmägtige och de, som
sköta banken, oskyldige. De kunna ej veta på förhand, att någon¬
ting sådant skall inträffa. Men om vi nu finge upplysning om verk¬
liga förhållandet och orsakerna till missförhållandet i Kalmar, sä hade
N:o 13.
38
Angående
riksbankens
styrelse och
förvaltning.
(Forts.)
Angående
Skånska
hofrättens
förläggande
till Lund.
Lördagen den 27 Februari.
vi något att anföra gent emot dem, som nu icke vilja ha nya afdel-
ningskontor. Ty den uppfattningen kommer säkerligen nu att från
flera håll göras gällande, att man icke bör splittra riksbankens medel
på flera afdelningskontor, då det visar sig, att ett sådant kontor ej
iemnar mer än 1,7 7 procent i utdelning. Det är således af intresse
för riksbanksrörelsens vidare utveckling, som jag begärt en upplys¬
ning.
Friherre Fock nämnde, att man sökt att skaffa bort ackommoda-
tionsvexlar ifrån riksbanken. Det är fullt i sin ordning och fullt
rigtigt, att så har skett. Och det borde vara här som i England, att,
om någon gör konkurs och han befinnes ha skrifvit på aekommoda-
tionsvexlar, så straffas det såsom bedrägeri eller vårdslöshet mot
borgenärer. Men här i Sverige äro vi icke komna så långt ännu,
att vi veta att afskaffa alla dessa vexeltransaktioner, som äro för¬
klädda borgensförbindelser och nära på af sämre beskaffenhet än
våra svenska borgensförbindelser.
Jag vill ej besvära vidare, när jag ej har någon förhoppning att
fä någon upplysning, hvarför detta afdelningskontor i Kalmar går sä
dåligt, och i förhoppning att förhållandet skall till ett annat år blifva
bättre vid de omnämnda båda kontoren, yrkar jag bifall till utskottets
förslag att bankofullmägtige skola erhålla full décharge.
Härmed förklarades öfverläggningen slutad. Efter af herr tal¬
mannen i sådant afseende gifven proposition biföll kammaren ut¬
skottets hemställan.
§ 6.
Till behandling förekom vidare Andra Kammarens tredje tilltal'
liga utskotts utlåtande n:o 2, i samlingen n:o 3, i anledning af herr
Chr. Biilows motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om
utredning i fråga om lämpligheten af hofrättens öfver Skåne och Ble¬
kinge förläggande till Lund, m. m.
Uti en till utskottet hänvisad motion, n:o 28, hade herr Biilow
yrkat, att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t ville låta verkställa fullständig utredning af frågan om lämplig¬
heten af hofrättens öfver Skåne och Blekinge förläggande till Lund
samt derefter till Riksdagen göra den framställning, hvartill utred¬
ningen kunde föranleda.
På anförda skäl hemstälde utskottet, att motionen för närvarande
icke måtte till någon Kammarens åtgärd föranleda.
Efter föredragning af ärendet anförde:
Herr Biilow: Visserligen har utskottet afstyrkt motionen i fråga,
men utskottet har på samma gång så lifligt förordat samma motion,
att jag icke kan annat än vara tacksam för det välvilliga uttalande,
som bär kommit densamma till del. Då samma fråga här förevar
till behandling för åtta år sedan, yttrade sig utskottet också på det
lifligaste för motionens syfte. Vidare har lagberedningen yttrat sig
Lördagen den 27 Februari.
39
N:o 13.
för denna hofrätts flyttning till Lund. Lagberedningen har till och Angående
med sagt, att den borde ske i en nära framtid och att den vore ett
önskningsmål, som beredningen hoppades snart skola uppnås. Senast ® förläggande
juristmötet i Skåne har likaså lifligt uttalat sig för flyttningen. Man till Lund.
var der ense om, att den praktiska och den teoretiska juridiska (Forts.)
bildningen icke stått eller kunnat stå i samband med hvarandra till¬
räckligt i vårt land, och att den juridiska bildningen i vårt land i
detta afseende står betydligt tillbaka mot hvad förhållandet är i ut¬
landet, särskildt i Tyskland och i Danmark.
Hvad som nu egentligen står i vägen, så att utskottet icke vill
taga steget fullt ut och nu förorda en skrifvelse i frågan, det är, att
ett nytt hus för bofrätten i händelse af dess flyttning måste byggas.
Det hus, som bofrätten bebor i Kristianstad, lär vara taxeradt till
45,000 kronor, och dessa 45,000 kronor skulle således utgöra balansen
i den stora frågan. Juristerna ha i 20 år — föregående utskott säger
just så: »i två decennier» — arbetat för denna flyttning, och ännu
skulle man likväl icke våga taga det lilla steget fullt ut att aflåta eu
skrifvelse till lvongl. Maj:t i motionens syfte. I de förslag Kongl.
Maj:t både nu och förut framlagt rörande försvarsväsendet ser man
tydligt, att regeringen önskar att en gång få Vendes artilleri samladt
på ett ställe, nemligen i Kristianstad. Jag tror att, om man skall
hålla sig till de lokala intressena, Kristianstad der vid lag blefve fullt
ersatt för den flyttning, som här är ifrågasatt.
Om man något har reda på, huru lagförändringar i vårt land
vidtagas, så vet man allt för väl, att vi icke ha ett så kalladt samman¬
hängande rättssystem i vårt land, att vi icke ha någon utarbetad
kodifikation af detta system. Under sådana förhållanden arbeta
juristerna i vårt land tyngre och svårare än i andra länder. Hvad
särskildt beträffar arbetet vid universitetet, arbeta juristerna der under
många förhållanden särdeles tungt. Den stora allmänheten känner
icke lifvet vid universitetet så fullständigt, och man kan icke gerna
tänka sig, att det skall vara så kändt; men säkert är, att vid
universitetet utföres ett förtjenstfullt arbete i kulturens tjenst. Veten¬
skapsmän uppoffra sig der, under sträfvandet att följa med detta
kulturens arbete, som icke är det lättaste, och hvad man än måsäga
om den akademiska ungdomen, säkert är, att det stora flertalet arbetar
flitigt för att åt sig trygga eu god framtid.
Det har alltid förhållit sig så, att Riksdagen i vårt land sökt att
underlätta detta arbete, och i min motion yrkas endast bidrag till
underlättandet af arbetet på ett område. Jag anhåller derför om
bifall till motionen.
Herr Bruzelius: Herr talman, mine herrar! Genom ifråga¬
varande motion bar för andra gången sedan år 1884 väckts förslag,
att hofrätten öfver Skåne och Blekinge skulle förflyttas från den stad,
der detta embetsverk i snart 71 år haft sitt trefna hem, till den stad,
för hvilken båda motionärerna i frågan — herrar Thomasson och
Biilow — varit representanter, nemligen till Lund.
Innan man beslutar sig för åtgärder, som leda till betydande
N;o 13,
40
Lördagen den 27 Februari.
Angående rubbningar i bestående förhållanden, bör man väl noga öfverväga,
Skmskd jmru vida giltiga skäl förefinnas att medverka till dylika rubbningar.
förläggande Det säger sig sjelft, att verkningarna af en flyttning från en ort
till Lund. till eu annan af ett så pass stort embetsverk som en hofrätt är skall
(Forts.) låta sig högst betydligt kännas på många områden.
Det är derför allt skäl att, innan beslut fattas, noga öfverväga
motionärens skäl. Motionen går visserligen endast ut på en skrifvelse,
men en skrifvelse från Riksdagen till Kongl. Maj:t innebär, såsom
mer än en gång framhållits, nära nog ett hälft löfte att, om Kongl.
Maja tager frågan om hand i den rigtning, skrifvelsen angifver, Riks¬
dagen ock vill infria det gifna löftet med alla dess följder, särskild!
hvad kostnaderna angår.
De skäl, som motionären i sin motion anfört, skall jag be att i
möjligaste korthet få bemöta.
Den första gruppen af dessa skäl vill jag kalla den historiska.
Ett skäl inom denna grupp lyder: »Skåne, Halland och Blekinge
både fordom sina landsting i Lund, då dessa landskap ännu hörde
till konungariket Danmark». — Ja, detta är ju en minnesvärd sak
för staden Lund, om den vill lefva på sina minnen, men icke kan
detta förhållande i vår tid, då Skåne, Halland och Blekinge lyckligtvis
äro svenska landskap, vara något skäl för flyttning från en stad inom
dessa landskap, till hvilken ett embetsverk eu gång blifvit förlagdt, till
en annan stad. Ett annat skäl inom nämnda grupp söker motionären
i den för honom vackra tanke, som skulle ligga deri, att hofrätten,
om den flyttades till Lund, skulle komma att få ett hem just på den
grund, der professor Schlyter skrifvit »sitt jetteverk, landskaps¬
lagarna.» — Jag hemställer till den ärade kammaren att bedöma
värdet af detta skäl, men med denna min hemställan har jag natur¬
ligtvis icke på något sätt velat såra pieteten för professor Sehlyters
minne.
Vidare finner motionären ett skäl för sitt förslag deri, att det
icke var Riksdagen, som beslöt att hofrätten skulle förläggas till
Kristianstad, utan att det var Konungen ensam. Detta påstående
tarfvar dock ett berigtigande.
Det förhåller sig nemligen så, att de skånska landskapens ständer
redan vid 1664 års riksdag, åberopande sig på en bestämmelse i den
så kallade Malmö recess, gjorde hemställan om att en särskild hofrätt
måtte inrättas i Skåne. Denna hemställan hänsköt Riksdagen till
regeringens framtida beslut, men svaret derpå lät vänta på sig mera
än 1V, sekel, då genom en kungörelse, dagtecknad den 27 oktober
1820, Kong!. Maj.t instiftade en hofrätt för Skåne och Blekinge samt
förordnade på samma gång, att denna hofrätt skulle en viss dag
år 1821 sammanträda i Kristianstad.
Såsom skäl för valet af just denna stad till hofrättens säte an-
föres i den kongl. kungörelsen bland annat: »att hofrätten borde hafva
sitt säte i en landsort, som genom sin redan betydliga folkmängd och
genom allt mer och mer tilltagande odling framför andra vid en sådan
förändring borde ådraga sig uppmärksamhet.»
Att Kongl. Magt utan Riksdagens hörande kunde bestämma
platsen för den nya hofrättens säte, beror ytterst derpå, att 1664 års
Lördagen den 27 Februari,
41 n:o 13.
Riksdag hänsköt kela frågan om inrättande af ifrågavarande hofrätt Angående
till Kongl. Maj:ts beprisande och således äfven om valet af hofrättens ,sJfan8Jca
boningsort. förlTgaZde
Men i detta afseende förekommer tillika: för det första att Kongl. till Lund.
Maj:t i sammanhang med sjelfva instiftelsen af hofrätten förordnat, (Forts.)
att de årliga utgifter, som för den nya hofrätten erfordrades, skulle
tillsvidare utgå ur besparingarna å andra kufvudtiteln; för det andra:
att Kongl. Maj:t till 1823 års Riksdag icke blott meddelat Riksdagen
underrättelse om inrättandet af den nya hofrätten och om de skäl,
som dertill föranledt — alltså äfven om val af sätet för densamma —
utan ock inlemnat proposition om uppförande å ordinarie stat af
utgiftsstaten för det nya embetsverket, och slutligen, att 1823 års
Riksdag svarat på Kongl. Maj:ts meddelande och proposition: »att eu
ständig och ej blott för tillfallet eller genom adjunktion ökad personal
af Göta hofrätts ledamöter varit oundviklig, om ej domaregöromålen
skulle blifva hvilande i hofrätten, och att detta behof blifvit på det
mest tjenliga sätt uppfyldt genom den af Kongl. Maj:t i nåder inrättade
hofrätten öfver Skåne och Rlekinge.»
Af hvad jag nu haft äran anföra torde framgå, att den Riksdag,
för hvilken frågan om inrättande på ordinarie stat af den, på Riks¬
dagens egen begäran, instiftade hofrätt öfver Skåne och Blekinge
framlades, i allt gillade de af Kongl. Maj:t redan företagna åtgärder,
alltså äfven den af Kongl. Maj:t i mitt tycke väl valda boningsorten
för den nya hofrätten — Kristianstad.
En annan grupp af skäl för sin motion har motionären i ett
stycke, som lyder: »Det har länge i vårt land klagats deröfver att i
den juridiska bildningen förefinnes en brist, i det nödig samverkan
mellan teori och praktik saknas; att den akademiske läraren ofta
icke är rätt skickad att dana unge män till praktiska jurister; att
den unge akademikern, t. ex. docenten, ej får deltaga i en högre
kollegial domstols arbeten, såsom sker vid de flesta utländska univer¬
sitet, belägna i städer, der äfven högre domstolar äro förlagda.» Att
en brist förefinnes i den juridiska bildningen må så till vida vara
en sanning, som det är en sanning, att all mensklig bildning — vore
den än så stor — aldrig når fnllkomligheten. För min del kan jag
dock ej medgifva, att den juridiska bildningen i vårt land är brist¬
fälligare än annan fack bildning. Såsom motsats till den ärade motio¬
närens omdöme i detta hänseende skall jag taga mig friheten åberopa
ett yttrande af en auktoritet på detta område, nemligen Riksdagens
herr justitieombudsman, lian har mer än en gång uttalat och senast
i sin till denna Riksdag afgifna embetsberättelse åter upprepat det
omdöme: »att Sveriges domareeorps väl häfdar det anseende för red¬
barhet, duglighet och pligttrohet, som denna corps sedan gammalt åt¬
njuter.»
Att samverkan mellan teori och praktik är fördelaktig, vill jag
ingalunda bestrida, men jag påstår, att en sådan på det juridiska
området redan eger rum emellan universitetet i Lund och hofrätten
öfver Skåne och Blekinge, ehuru den, såsom motionären behagar ut¬
trycka sig, är förlagd i eu — »afkrok», till och från hvilken dock
leda icke mindre än 6 jernvägar. Således står denna »afkrok» i
N:o 13.
42
Lördagen den 27 Februari.
Angående förbindelse med hela den Öfriga verlden och således äfven med staden
Skanska Lamt!. Om man tager en karta öfver Skåne och Blekinge i sin hand,
förläggande man finna, att Kristianstad är den mest centrala punkten och, då
till Lund. man vill bygga ett tempel, så plägar man lägga templet midt i byn.
(Forts.; Det är eu synnerligt stor fördel för allmännheten, som har ärenden
till detta tempel. Jag kan bekräfta, att de, som hafva muntliga för¬
hör inför hofrätten i Kristianstad, just till följd deraf att denna stad
har så utomordentligt fördelaktiga kommunikationer, ofta infinna sig
sjelfva för att bevaka sina mål utan att anlita kommissionärer. Sam¬
tidigt kunna de då uträtta sina ärenden i staden.
Jag vill vidare i detta sammanhang upplysa, att af Lunds univer¬
sitets nuvarande herrar lärare inom den juridiska fakulteten, som
utgöra 6 professorer och 4 docenter, inalles 10, icke mindre än 6,
alltså mer än hälften, under den tid jag varit ledamot af hofrätten,
fullgjort en ganska långvarig tjenstgöring vid underdomstolarne under
hofrätten och inom hofrätten fullgjort olika tjenstgöring. Att detta
lätt kunnat ske, beror derpå, att afståndet mellan Kristianstad och
Lund är så godt som intet; man tillryggalägger den vägen på om¬
kring 3V2 timmar.
Motionären har vidare i sin motion framhållit, att hofrätten i
fråga sammanbor under »intrasslade förhållanden» med ett artilleri¬
regemente och bor »ytterst tarfligt». — Jag är i tillfälle upplysa, att
hofrätten, som, om jag minnes rätt, till år 1841 förhyrde särskild
lokal, sedan dess bott under samma tak som kongl. Vendes artilleri¬
regemente i en stor och vacker byggnad, tillhörig kronan, uppförd
till hem åt båda, såsom inskriften derå: »legibus et armis», ock ut¬
visar; men ingalunda bo vi der under »intrasslade» utan under
mycket rediga förhållanden. Vi hafva sammanbott såsom goda vän¬
ner och trogna grannar, såsom t. ex. Svea hofrätt, statskontoret och
kammarkollegium sammanbo i det s. k. Kungshuset här å Riddar-
holmen. Om hofrätten skulle bo »ytterst tarfligt» enligt herr Bttlows
mening, så borde han, såsom eu känd sparsamhetsvän med statens
medel, vara nöjd, då hofrätten finner sig belåten med sin bostad.
Förflyttningen af hofrätten från Kristianstad, hvilken stad natur¬
ligen beräknat att få behålla hvad den haft under mer än 70 år,
skulle för staden i många afseenden blifva högst menlig. Eu afse-
värd del af stadens bevillning och skatter till kommunen bäres af
hofrättens embets- och tjensteman, hvilka gifvetvis också på den
orten, der de lefva, använda af sina löner hvad till lifvets uppehälle
erfordras. Närvaron af hofrätten i Kristianstad drager också dit
många personer, som hafva ärenden att bevaka i hofrätten, hvari¬
genom rörelsen i staden blir fiffigare. För Kristianstad skulle alltså
hofrättens förflyttning — såsom utskottet rigtigt antager — blifva
»ett mycket hårdt slag.»
Med hvad jag nu nämnt tror jag mig hafva bemött de skäl, som
motionären i sin motion anfört. Hvad han nu muntligen yttrat får
jag bekänna, att det var så vidlyftigt och att han kom in på så
skilda saker, att jag omöjligen kunde följa honom. Jag tror också,
att af hvad jag nu anfört skall framgå, att jag omöjligen kan in¬
stämma i utskottets i mitt tycke alltför varma motivering eller i det
Lördagen den 27 Februari.
43 Nso 13.
slut, hvartill utskottet kommit, ett slut, deri endast liemställes om Angående
afsteg »för närvarande» å motionen. s,ia,}fjea
Nej, herr talman, då af den ifrågasatta förflyttningen af h of rätten
öfver Skåne och Blekinge ej, enligt min mening, skulle följa någraJtill Lund.
fördelar, men då densamma deremot skulle så väl onödigtvis rubba (Forts.)
den stadga i bestående förhållanden, som är så nyttig ej blott för
affärs- och näringslifvets betingelser utan äfven på andra områden,
som ock föranleda nya byggnader och i andra afseenden kostnader
för statsverket till högst betydliga belopp, yrkar jag, att herr Biilows
motion icke må föranleda någon kammarens åtgärd.
Häruti instämde herrar Petersson i Hamra, Pehrson i Törneryd,
Arnoldsson, Truedsson, Andersson i Lyckorna, Svensson i Olseröd
och Nilsson i It inkaby7.
Vidare anförde:
Herr Jönsson i Gammalstorp: Efter det sakrika yttrande, som
den föregående talaren afgifvit, återstår för mig intet att tillägga,
utan ber jag endast att få tillkännagifva, att jag till alla delar in¬
stämmer med honom.
Herr Peterson i Hasselstad: Efter det sakrika anförande, som
nyss afgifvits från skånebänken, är icke mycket att tillägga. Jag
ber blott att få fästa uppmärksamheten derpå, att om, såsom nu är för¬
hållandet, hofrätten öfver Skåne och Blekinge blifvit förlagd till
Kristianstad, så har detta skett i den goda afsigten, att, såsom äfven
talaren nämnde, denna hofrätt skulle ligga så centralt som möjligt
för begge de provinsers inbyggare, som der behöfva få sina rätte¬
gångsmål pröfvade. Skulle nu hofrätten flyttas från Kristianstad till
Lund, så finge invånarne i östra Blekinge, som redan nu hafva
13 mil till hofrätten, ytterligare en betydlig vägsträcka till Lund,
hvilket för blekingsborna blefve en stor olägenhet.
Ett bifall till utskottets förslag skulle för öfrigt kunna hafva
den verkan, att frågan toges om hand för någon utredning rörande
vilkoren för en förflyttning af denna institution. Och hvad skulle
följden deraf kunna blifva? Jo, att en förflyttning äfven af en annan
hofrätt skulle kunna ifrågasättas. Den juridiska fakulteten vid vårt
norra universitet skulle kunna ha samma uppfattning, nemligen att
Svea hofrätt borde förflyttas till Upsala, för att universiteten skulle
blifva likstälda. Detta är något som kan blifva konseqvensen af ett
bifall till utskottets motivering i sin hemställan.
Det har sagts af motionären, att den juridiska bildningen behöfde
en sådan förflyttning som den ifrågavarande. Men då skulle den
juridiska bildningen vid Upsala universitet hafva samma behof, att
hofrätten i Stockholm flyttades dit. Så vidt jag vet, har dock den
juridiska bildningen i vårt land hittills icke lemnat något öfrigt att
önska. Skickliga jurister hafva gått ut från båda våra universitet.
Vi hafva sådana i båda kamrarne. Deri ligger således intet giltigt
skäl för en flyttning af hofrätten i Kristianstad.
N:o 18.
44
Lördagen den 27 Februari.
Angående Jag skall icke förlänga diskussionen. Det är redan af en före-
Skåmka-^gående ^talare fullkomligt ådagalagdt, att de motiv, som motionären
Primande anfört, icke kafva någon betydelse. Jag skall derför sluta med att
* taxhund. instämma med talaren på skånebänken i hans yrkande, att motionen
(Forte) icke måtte till någon kammarens åtgärd föranleda.
Herr Biilow: Representanten från Kristianstad visade oss, att
han trifdes särdeles godt icke allenast i skånska hofrätten utan
också synnerligen väl i Kristianstad. Jag torde likväl icke misstaga
mig deri, att hans trefnad mest gälde sjelfva staden Kristianstad.
Jag tror dock att enskilda samhällsintressen icke böra få tala, då
det gäller hela landets intressen, allra minst inom Riksdagen.
Han nämnde, att ett bifall till mitt förslag skulle medföra stora
rubbningar i bestående förhållanden. Jag tror icke det. Jag kar
blott åsyftat att främja den juridiska bildningen genom ett samarbete
mellan praktiska och teoretiska jurister. Hvad detta samarbete
skulle medföra för ruhbningar förstår jag verkligen icke. Man skulle
blott behöfva flytta ett bibliotek, några bläckhorn och skrifpennor
— detta borde väl icke kunna medföra så synnerligen stora rubb¬
ningar.
Talaren påstod vidare, att jag i min motion skulle yttrat, att
hofrätten öfver Skåne och Blekinge borde förläggas i den stad, der
professor! Schlyter skrifvit sitt jettearbete, landskapslagarna. Detta
har jag icke yttrat. Jag bar blott i min motion omnämnt, att denne
storman på vetenskapens område sjelf uttalade en sådan önskan och
för den skull sålde sin gård med en stor och väl belägen tomt till
Lunds stad för hälften af den summa, som den var värd. Dervid
uttryckte han den önskan, att, om hofrätten komme att förflyttas till
Lund, stadsfullmägtige skulle söka att bereda plats för densamma
på hans tomt.
Vidare påbördade talaren mig, att jag klandrat den juridiska
bildningen i Sverige. Det har jag ingalunda gjort. Relata refero:
jag har endast återgifvit hvad juristerna sjelfve uttalat. De hafva
'sjelfve sagt, att den juridiska bildningen trots ihärdigt och flitigt
arbete icke i vårt land kunnat komma upp till den ståndpunkt, som
i våra grannländer. Han yttrade äfven, att justitieombudsmannen
har uttalat de bästa vitsord om Sveriges jurister. Ja, visserligen,
men detta hindrar icke, att han just i denna fråga intagit samma
ståndpunkt som jag och lifligt uttalat sig för denna hofrätts förflytt¬
ning till Lund.
Vidare yttrade talaren, att Kristianstad har en liflig trafik och
att det bär icke mindre än sex jernvägar. Ja, det har det. Men
Lund, och öfver hufvud hela vestra Skåne, är dock något helt annat
än östra Skåne. Lund har t. ex. 52 jernbantåg om dagen sommar¬
tiden, och en dylik trafik torde knappast ens Stockholm kunna upp¬
visa maken till. Detta betyder dock något.
Hvad beträffar anmärkningen, att parterna sjelfva bruka person¬
ligen infinna sig i hofrätten, så får väl dock talaren från Kristianstad
medgifva, att detta sker i mycket liten skala. Det mesta som an-
4 5 N:o 13.
Lördagen den 27 Februari.
föres i* hofrätten sker skriftligen genom kommissionärer, som veta Angående
att taga ganska bra betaldt, så att det skälet duger bestämdt icke.
Att hofrätten bor under intrasslade förhållanden är icke helt och förläggande
hållet gripet ur luften, ty den hyr af tygstaten, och kontraktet är ett till Lund.
oerhördt inveckladt dokument, såsom jag sjelf varit i tillfälle att (Forts.)
förvissa mig om, då jag en gång sett detsamma. Om jag icke miss¬
tager mig, eger öfverläggning rum mellan hofrätten och artilleriet
till och med när en fönsterruta blifvit sönderslagen och skall insättas.
Hvad slutligen beträffar den kommunalskatt, som hofrättens
tjensteman betala till Kristianstad, och hvilken skatt skulle tillfalla
Lund, så kan jag icke annat än betrakta detta som en småsak. Jag
har fast mig vid sjelfva den stora hufvudsaken, som är att främja
den juridiska bildningen i landet. Den frågan anser jag vara stor
och den som främst bör komma i betraktande.
Jag yrkar fortfarande bifall till motionen.
Herr Ola Bosson Olsson: Herr talman! Jag skall i hufvudsak
inskränka mig till att instämma med talaren på kristianstadsbänken.
Jag skall blott tillägga ett par ord till bemötande af den senaste
talarens yttrande. Han ansåg det vara eu småsak med förflyttningen
af hofrätten från Kristianstad till Lund. Det vore, sade han, blott
fråga om flyttning af ett bibliotek, några bläckhorn och skrifpennor!
Men det är väl dock några flere saker, som tåla att tänka på. Man
får väl lof att bygga en ny byggnad för hofrätten i Lund. Och en
sådan byggnad lär väl icke kunna åstadkommas för mindre kostnad
än ett eller annat hundratusental kronor.
De intrasslade förhållanden, som motionären'påstod skola ega
rum mellan artilleriet och hofrätten i Kristianstad, har åtminstone
jag icke hört talas om, oaktadt jag bor icke långt från Kristianstad
och ofta besökt denna stad. Tvärtom har jag alltid funnit, att ett
synnerligen godt förhållande dem emellan varit rådande, äfven när
det till äfventyrs händt att man slagit sönder någon fönsterruta.
Jag skall sluta med att instämma i det yrkande, som framstäldes
af talaren på kristianstadsbänken.
Herr Bruzelius: Herr Biilow ansåg sig kunna sluta af mitt
anförande, att jag var en mycket stor vän af Kristianstad. Det vill
jag visst icke förneka. Och jag undrar, om icke herr Btilows motion
och hans tal i dag till försvar för densamma varit ett bevis på, att
han är en minst lika varm vän af Lund som jag af Kristianstad.
Derför tänkte jag först när jag läste motionen, att i den vänliga
inbjudning den innehåller för hofrätten att komma till Lund läge ju
en uppmärksamhet. Vanligen brukar man svara på en bjudning
med en kontrabjudning, i synnerhet då inbjudningen upprepas. Kanske
både det derför varit artigast af mig, som har äran att vara ledamot
af hofrätten och af Kristianstads samhälle, att besvara herr Biilows
vänlighet med en inbjudning till universitetet i Lund att flytta till
Kristianstad. Men jag har i stället besluta mig för att på inbjud¬
ningen lemna ett afböjande svar.
Då herr Blllow åter vill intrassla våra boningsförhållaudcn, får
Nso 13.
46
Lördagen den 27 Februari.
Angående' jag upplysa de herrar, som icke varit der, att det förhåller sig så,
Skånskd att i den stora vackra byggnad, som eges af kronan och som dispo-
förläggande neras af hofrätten och artilleriet, har hofrätten sina särskilda rum
till Lund. och artilleriet sina egna embetslokaler, och om några reparationer
(Forta.) behöfvas, så är det inga öfverläggningar derom, ty de laga sina
»rutor» och vi våra.
Jag vidhåller, herr talman, mitt yrkande att motionen icke må
till någon kammarens åtgärd föranleda. Det är samma hemställan,
som utskottet gjort, med uteslutande af orden »för närvarande».
Herr C ol lan der: Den ärade motionären synes mig vara sär¬
deles angelägen att åstadkomma en vexelverkan emellan akademien
och hofrätten för att få bättre undervisning för juristerna. För mig
är det hufvudsak, att hofrätten icke är eu undervisningsanstalt utan
en domstolsinstitution. Till följd häraf är det väl mycket bättre att
hofrätten är förlagd i någon af det praktiska lifvets centralpunkter.
Om en förflyttning verkligen vore af nöden, ville jag följaktligen
mycket hellre att hofrätten förlädes till Malmö än till Lund. Ingen
tänker på att flytta Svea hofrätt till Upsala, och det just derför att
Svea hofrätt är belägen i en centralpunkt för vårt praktiska lif,
hvilket för domstolen medför en mycket nyttig verkan. Men om
man ville flytta Göta hofrätt från Jönköping till Göteborg, skulle jag
af samma skäl vilja vara med derom, tv Göteborg är med afseende
å det praktiska lifvet en bra mycket vigtigare stad än Jönköping.
Motionären tyckes icke hafva stort förtroende till juristerna, men då
det gäller att döma, är nog beröring med det praktiska lifvet att
föredraga framför beröring med akademien.
Jag tycker visserligen icke om utskottets motivering, men jag
är med om det slut, hvartill utskottet kommit, nemligen att med
anledning af motionen någon åtgärd icke bör vidtagas.
Jag inskränker mig derför till att yrka bifall till utskottets förslag.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, samt herr tal¬
mannen gifvit propositioner i enlighet med de olika yrkandena, bi¬
föll kammaren det af herr Bruzelius framstälda yrkande, att motionen
icke måtte till någon kammarens åtgärd föranleda.
§ 7-
Slutligen föredrogs och bifölls Andra Kammarens tredje till¬
fälliga utskotts utlåtande n:o 3 (i samlingen n:o 4), i anledning af
väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t i syfte, att den post-
tjenstemän tillkommande rätt att uppbära afgift för expedition af
lösväskor må utbytas mot direkt löneförbättring ur statskassan.
§ 8.
Herr talmannen anmälde, att herr C. G. Bergendahl, hvilken
allt sedan Riksdagens början varit af sjukdom förhindrad att deltaga
i kammarens sammanträden, denna dag iutagit sin plats bland kam¬
marens ledamöter.
47 N:o 18.
Lördagen den 27 Februari.
§ 9.
Till bordläggning anmäldes:
statsutskottets memorial och utlåtande
n:o 16, med förslag till voteringsproposition, i anledning af kam-
rarnes skiljaktiga beslut i en fråga rörande anslagen under riks-
statens andra hufvudtitel;
n:o 17, med förslag till voteringsproposition, i anledning af kam-
rarnes skiljaktiga beslut i en fråga rörande anslagen under riks-
statens tredje hufvudtitel; och
n:o 18, angående riksgäldskontorets förvaltning under den tid,
som förflutit, sedan ansvarsfrihet senast tillerkändes fullmägtige i
nämnda kontor;
sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande n:o 1, i anled¬
ning af verkstäld granskning af fullmägtiges i riksbanken och full-
mägtiges i riksgäldskontoret åtgärder för uppförande af det dem
gemensamt lemnade uppdrag, i fråga om uppförande å Helgeands¬
holmen af riksdags- och riksbankshus;
bevillningsutskottets betänkande n:o 2, angående vissa delar af
tullbevillningen; samt
Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 5,
med anledning af väckt motion om utsträckt rätt för sterbhusdelegare
att erhålla gemensam expedition i lagfartsärenden.
§ 10.
Anmäldes och godkändes lagutskottets förslag till Riksdagens
skrivelser till Konungen:
n:o 7, i anledning af, dels genom framställning af justitie¬
ombudsmannen, dels genom motion väckta förslag om ändrad lydelse
af 102 och 140 §§ i konkurslagen den 18 september 1862;
n:o 8, i anledning af väckt motion om ändring i gällande lag¬
bestämmelser rörande stämning; och
n:o 9, i anledning af väckt förslag om upphäfvande af gällande
föreskrifter, att vissa domar eller utslag skola tvefaldt utskrifvas.
§ 11.
Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter åt¬
skildes kl. 2,4 0 e. m.
In fidem
Hj. Nehrmun.
N:o 18. 48
Tisdagen den 1 Mars.
Tisdagen den 1 mars.
Kl. Vs 3 e. m.
§ 1.
Justerades protokollet för den 23 nästlidne februari.
§ 2.
Föredrogos, hvart för sig, statsutskottets memorial:
n:o 16, med förslag till voteringsproposition i anledning af
kamrarnes skiljaktiga beslut i en fråga rörande anslagen under riks-
statens andra bufvudtitel; och
n:o 17, med förslag till voteringsproposition i anledning af
kamrarnes skiljaktiga beslut i en fråga rörande anslagen under riks-
statens tredje bufvudtitel.
De föreslagna voteringspropositionerna godkändes.
§ 3.
Föredrogos men blefvo å nyo bordlagda:
statsutskottets utlåtande n:o 18;
sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande n:o 1; samt
bevillningsutskottets betänkande n:o 2.
Härefter lemnades ordet på begäran till
Angående Herr Johansson i Noraskog, som yttrade: Jag tillåter mig hos
ändring i herr talmannen och kammaren anhålla, att bevillningsutskottets
föredrag- betänkande n:o 2, angående vissa delar af tullbevillningen, måtte på
mngsustan. före(iragningslistan för morgondagens sammanträde sättas främst
bland de två gånger bordlagda ärendena.
Med bifall till denna hemställan, beslöt kammaren, att bevillnings¬
utskottets betänkande n:o 2, angående vissa delar af tullbevillningen,
Tisdagen den 1 Mars.
49 N;o 13.
skulle å föredragningslistan för morgondagens sammanträde uppföras
främst bland de ärenden som blifvit två gånger bordlagda.
Vidare föredrogs och bordlädes för andra gången Andra Kam¬
marens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 5.
§ 4. *
Herr Nils Svensson i Olseröd aflemnadc eu motion, n:o 179, om
ändrad lydelse af 13 § riksdagsordningen, hvilken motion bordlädes.
§ 5.
Till kammaren hade inkommit följande sjukbetyg, som upplästes:
Att riksdagsmannen J. A. Fjällbäck insjuknat i »Influensav och
på den grund är hindrad att deltaga i Riksdagens förhandlingar,
intygas härmed.
Stockholm den 29 februari 1892.
Edv. Laurent.
Leg. Läk.
§ 6.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr C. F. Winkrans,
under åtta dagar från och med den 4 dennes.
§ 7-
Till bordläggning anmäldes följande inkomna ärenden:
lagutskottets utlåtanden:
n:o 14, i anledning af väckt framställning angående formen för
vissa vexelmål behandling;
n:o 15, i anledning af väckt motion angående framläggande af
förslag till lag rörande sådana bevis, som det skall åligga prester-
skapet att utfärda;
n:o 16, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande
bestämmelser rörande upprättandet af förslag till klockare- och
organisttjenst; och
n:o 17, i anledning af väckt motion angående rätt för qvinna
att innehafva klockare- och kyrkosångarebefattningar; samt
Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 6, i
anledning af herr Gustaf Anderssons i Himmelsby motion om be¬
frielse för rust- och rotehållare från skyldighet att bekosta soldats
sjukvård, m. m.
Andra Kammarens Prot. 1892. N:o 13.
4
BO
Tisdagen den 1 Mars.
Dessa ärenden skulle å föredragningslistan för nästa samman¬
träde uppföras framför de ärenden, som blifvit tvenne gånger bord¬
lagda.
§ 8.
Justerades ett protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter
åtskildes kl. 2,4 6 e. m.
In fidem
Hj. Nehrman.
Stockholm, Associations-Boktrjckeriet, 1892.