Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.
1
,1
N:o 9.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till
förordning angående ändrad lydelse af § 58 i förord¬
ningen om kommunalstyrelse på landet; Gifven Stock¬
holms slott den 14 oktober 1892.
Med åberopande af livad bi lagda statsrådsprotokoll öfver civil¬
ärenden innehåller, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att, derest
Riksdagen godkänner Kongl. Maj:ts proposition af denna dag om än¬
dring i förordningen den 3 juni 1892 angående bevillning af fast
egendom samt af inkomst, jemväl antaga följande
Förslag
till förordning angående ändrad lydelse af § 58 i förordningen om
kommunalstyrelse på landet.
Härigenom förordnas att § 58 i förordningen om kommunalsty-
rolse på landet den 21 mars 1862, sådan samma § lyder enligt Kongl.
kungörelsen den 15 september 1863 och förordningen den 8 mars 1889,
skall erhålla följande ändrade lydelse:
§ 58.
De i nästföregående § omförmälda bidrag skola, såsom kommunal-
utskylder, utgöras i förhållande till särskilda, de skattskyldige efter
nedanstående grunder påförda fyrktal.
Bill. till Urtima Rikad. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 1 lliift.
1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.
Till beräkningsgrund för fyrktalssättningen tjenar den bevillning
enligt Art. II i bevillningsstadgan, som jemlikt senast faststälda taxe-
ringslängder till staten erlägges, sålunda att för hvarje beskattningsfö-
remål påföres en fyrk för bevillning till belopp af i till och med 10
öre; tva fyrkar för bevillning utöfver 10 till och med 20 öre; tre fyrkar
för bevillning utöfver 20 till och med 30 öre o. s. v.
lör sådan jordbruksfastighet, för hvilken bevillning ej erlägges,
paföres fyrktal efter det belopp, som, derest bevillning för densamma
enligt Art. II i bevillningsstadgan utgå skulle, på grund af taxerings¬
värdet mot sådan bevillning svarar; hvaremot inkomst af arrende för
sådan fastighet ej skall i fyrktal sättas.
I fråga om löntagare, som tillika innehar boställe, skall bevill-
ningen för inkomst från bostället, hvilket enligt ofvan stadgade grun¬
der särskildt till fyrktal sättas bör, icke vid fyrksättningen för den
öfriga lönen i beräkning tagas.
Inom de delar af Stora Kopparbergs län, der kommunalutskylder
hittills blifvit efter andel i soldatrote debiterade och uppburne, gäller
hvad derom särskildt stadgas.
Denna förordning skall lända till efterrättelse från och med år 1893.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
OSCAR.
V. L. Groll.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.
3
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den
14 oktober 1892.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Leyvenhaupt,
Statsråden: herr friherre von Otter,
friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
Wiicblad,
Gilljam och
friherre Rappe.
l:o.
Departementschefen statsrådet Groll anförde:
Då vid de två senaste riksdagarne genom nådiga propositioner
den 14 mars 1891 och den 13 januari 1892 förslag framlades om sådan
ändring i förordningen angående bevillning af fast egendom samt af
inkomst, att bevillningen för jordbruksfastighet skulle komma att höjas
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 9.
från tre till sex öre för hvarje fulla ett hundra kronors uppskattnings-
varde, föreslogs i sammanhang dermed, på grund af det samband, som
töretinnes mellan bevillningen och kommunalbeskattningen, genom nådima
propositioner åt samma dagar den ändring i förordningen om kommunal¬
styrelse på landet, att jordbruksfastighet skulle åsättas fyrktal efter samma
grund som andra beskattningsföremål. I följd af Riksdagens beslut rörande
den ifrågasätta ändringen i bevillningsförordningen har likväl sistnämnda
förslag vid båda de ifrågavarande riksdagarne förfallit.
Då Eders Kong], Maj:t i dag beslutit till Riksdagen göra förnyad
framställning om vidtagande af ofvan omförmälda ändring i bevillningsför¬
ordningen, synes mig jemväl förslag om nyss antydda ändring t för¬
ordningen om kommunalstyrelse på landet åter böra för Riksdagen
framläggas, och tillåter jag mig att härvid åberopa hvad jag till stats¬
rådsprotokollet den 14 mars 1891 i ämnet anförde. Sedan jag då
erinrat att sambandet mellan bevillningen och kommunalbeskattningen
påkallade . en undersökning i hvad mån den föreslagna höjningen i
joidbruksfastighetens bevillning borde föranleda en ändring i kommunal-
författningarne, yttrade jag vidare följande:
»Hvad då till en början angår de. efter fyrk utgående utskylderna i
landskommunerna, tillåter jag mig erinra, hurusom det nuvarande för¬
hållandet mellan de olika beskattningsföremålen i fråga om bidrags-
skyldighet för . allmänna kommunala behof framgår, om man tao-er
hänsyn å ena sidan till nu gällande grunder för bevillningens utgörande
och å andra sidan till sjelfva fyrktalssättningsmetoden, sådan den finnes
bestämd i 58 § af förordningen om kommunalstyrelse på landet. Jord¬
bruksfastighet, som för närvarande i bevillning‘utgör blott tre öre för
hvarje fulla ett hundra kronor af taxeringsvärdet, men påföres en
fyrk för hvarje femtal af bévillningsören, erhåller för 1,000 kronors
taxeringsvärde sex fyrkar. Annan fastighet och frälseränta åter, för
hvilka beskattningsföremål bevillningen utgör fem öre för hvarje fulla
ett hundra kronor af. uppskattningsvärdet, men för hvilka påföres en
fyrk blott för hvarje tiotal af bevillningsören, erhålla för 1,000 kronors
taxeringsvärde endast fem fyrkar. Och hvad angår inkomst af kapital
ellei aibete, sa är att märka att bevillning' derför utgöres med en
procent å behållna inkomstbeloppet och att eu fyrk påföres för hvarje
tiotal af bevillningsören. I följd deraf bekommer ett kapitalvärde af
1,000 kronor, erhållet genom kapitalisering efter fem procent af ett
inkomstbelopp ^ å femtio kronor, hvars bevillning är femtio öre, fem
fy1 kar. Då sålunda jordbruksfastighet för ett taxeringsvärde af 1,000
kronor betalar sex, under det annan fastighet och frälseränta för
5
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 9.
samma värde och likaså 1,000 kronors kapitalvärde å inkomst, efter
nyssnämnda grund kapitaliserad, endast betala fem, kan man följaktligen
säga, att förhållandet mellan jordbruksfastighet och öfrigabeskattningsföre-
mål i fråga om bidragsskyjxligheten till de efter fyrk utgående allmänna
kommunalutskylder på landet ställer sig såsom sex till fem. Det före¬
slagna höjandet af jordbruksfastighetens bevillning från tre till sex öre
skulle naturligen, derest omförmälda fyrktalssättningsmetod bibehölles
oförändrad, medföra att jordbruksfastigheten finge sitt fyrktal och följ¬
aktligen äfven sin bidragsskyldighet till de allmänna kommunalutgifterna
fördubblade.»
»Någon anledning att rubba det nuvarande förhållandet mellan jord¬
bruksfastigheten och de öfriga beskattningsföremålen i fråga om här
afsedda kommunalafgifter torde emellertid icke förefinnas. Sådan rubb¬
ning förebygges uppenbarligen genom att i sammanhang med fördubb¬
lingen af jordbruksfastighetens bevillning sådan ändring vidtages i fyrk-
talssättningsmetoden, att jordbruksfastigheten åsättes lika fyrktal som
andra beskattningsföremål.»
»Den föreslagna ändringen i jordbruksfastighetens bevillning gör
visserligen fyrktalssättning mindre behöflig, i det kommunalbeskatt¬
ningen och den kommunala rösträtten äfven på landet kunde, likasom i
stad, grundas direkt på bevillningen. Under lång tid har emellertid
landtbefolkningen vant sig att uti fyrken skåda grunden för såväl be¬
skattning som rösträtt, och oafsedt detta har jag desto mindre ansett
mig böra nu ifrågasätta borttagandet af fyrktalssättning, som denna åt¬
gärd skulle förutsätta ändring ej mindre af åtskilliga §§ i kommunal¬
förordningen för landet, hvilka eljest icke beröras af det förslag, hvarom
nu är fråga, än äfven af andra lagar.»
»I den proposition, Eders Kong]. Magt den 19 januari 1883 aflät
till Riksdagen med förslag till ändringar i förordningarna om kommu¬
nalstyrelse på landet, om kommunalstyrelse i stad, om kommunalstyrelse
i Stockholm och om landsting, föreslog Eders Kongl. Maj:t, i öfverens¬
stämmelse med hvad skatteregleringskomitén hemstält och de flesta
länsstyrelser tillstyrkt, att till grund för kommunalbeskattningen skulle
läggas, icke bevillningsbeloppen, utan taxeringsvärdet å fastigheterna
samt beloppen af uppskattad inkomst, hvarigenom det stränga sam¬
bandet mellan den allmänna bevillningen, å ena sidan, samt den kommu¬
nala beskattningen och rösträtten, å den andra, skulle i någon mån
brytas. Hvad sålunda ifrågasatts vann ock lagutskottets understöd, men
då de förutsättningar, under hvilka förslagen framlades, icke inträffade,
kom härutinnan ingen ändring till stånd.»
6
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 9.
»Enligt det förslag till ny förordning om bevillning af fast egen¬
dom och af inkomst, som föranledde nämnda proposition, skulle jord¬
bruksfastigheten i förhållande till sitt taxeringsvärde åsättas enahanda
bevillning som annan fastighet. En sådan fyrktalssättning, att för all
fastighet äfvensom frälseränta skulle påföras en fyrk för hvarje 100 kronor
af uppskattadt värde samt för inkomst en fyrk för belopp, ej öfversti¬
gande 5 kronor, två fyrkar, för belopp utöfver 5 till och med 10 kronor
o. s. v., kunde emellertid då föreslås utan att häraf föranleddes rubbning
af det rådande förhållandet mellan de särskilda beskattningsföremålen i
fråga om kommunalafgifterna. Förslaget till bevillningsförordning inne¬
höll nemligen jemväl den bestämmelsen, att till sådan inkomst af arbete,
för hvilken bevillning borde erläggas, skulle räknas äfven den inkomst
och förmån af jordbruksrörelse, som förvärfvades medelst det i rörelsen
nedlagda arbete och dervid använda inventarier, hvilken inkomst borde
så beräknas, att det belopp, för hvilket bevillning skulle påföras, mot¬
svarade en för hundra af fastighetens taxeringsvärde, och äfven för
denna inkomst skulle enligt Eders Kongl. Maj:ts nys sberörda förslag till
ändringar i kommunalförfattningama fyrkar beräknas. Häraf följde
att, om bidragen till kommunens utskylder framgent uttaxerades enligt
den då föreslagna fyrktalssätiningen och sålunda i samma proportion
som bevillningen, egarne af jordbruksfastighet fortfarande skulle komma
att betala sex, medan för annan fastighet eller för inkomst betalades
fem. Då deremot i det förslag till ändringar i bevillningsförordningen,
som Eders Kongl. Maj:t nu beslutit förelägga Riksdagen, jordbruks¬
fastigheten fått sig åsatt ett öres högre bevillning än annan fastighet för
hvarje ett hundra kronor af uppskattningsvärdet i stället för den till¬
förene ifrågasatta särskilda bevillningen för inkomst af jordbruksrörelse,
samt följaktligen fyrkar för sådan inkomst nu ej komma att påföras
jordbruksfastigheten, följer häraf att, derest enahanda fyrktalssättnings-
metod, som föreslogs i Eders Kongl. Maj:ts förenämnda proposition till
1883 års riksdag, nu infördes, rubbning skulle inträda i det nuvarande
förhållandet mellan beskattningsföremålen i fråga om kommunalafgifterna.
För att undvika sådan rubbning tarfvades jemkning i nämnda fyrktals-
sättningsmetod, så vidt jordbruksfastigheten anginge, hvarjemte för ända¬
målet användbara siffertal måste väljas, dervid dock alltid någon om
ock obetydlig rubbning i skattskyldighet och rösträtt ej kunde undvikas.
Vid sådant förhållande torde Eders Kongl. Maj:t finna lämpligare före¬
slå Riksdagen att bibehålla den nuvarande fyrktalssättningsmetoden med
allenast den ändring, att jordbruksfastighet hädanefter får sig åsatt ena¬
handa fyrktal som andra beskattningsföremål; och har jag i sådant syfte
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:0 9.
utarbetat förslag till förordning angående ändrad lydelse af § 58 i för¬
ordningen om kommunalstyrelse på landet.»
»I detta förslag bär jag, ehuru hänvisningen till »Art. II bevillnings-
stadgau» numera är oegentlig, då gällande bevillningsförfattning, hvars
1 och 7 §§ innehålla de bestämmelser hänvisningen afser, har titeln:
»Förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst» och
icke är indelad i artiklar, likväl ansett mig böra bibehålla denna hänvis¬
ning af den anledning, att enahanda hänvisning förekommer i kommu¬
nalförfattningarna å åtskilliga andra ställen, hvilkas ändring nu icke bör
ifrågakomma, och torde jag i afseende härå få erinra att enahanda för¬
faringssätt iakttogs, då mom. 2 § 58 genom förordningen af den 8 mars
1889 erhöll viss ändrad lydelse.»
»Måhända kunde ifrågasättas att, såsom i ofvannämnda proposition
till 1883 års riksdag föreslogs, jemväl de i §§ 59 och 64 af förordningen
om kommunalstyrelse på landet förekommande bestämmelser rörande
fyrktalslängd samt debiterings- och uppbördslängd jemte de förordningen
vidfogade formulär till dylika längder äfvensom till debetsedel under-
ginge vissa jemkningar med hänsyn till ändrade förhållanden, som in-
trädt efter samma bestämmelsers och formulärs tillkomst. Fn så bety¬
dande förenkling af längderna, som 1883 föreslogs och af lagutskottet
tillstyrktes, lärer emellertid, oafsedt skilnaden mellan den då föreslagna
lydelse af § 58 och den affattning, samma paragraf erhållit i det nu ut¬
arbetade förslaget, numera icke kunna ifrågakomma, sedan genom lagarne
angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll
af tingshus och häradsfängelse den 26 september 1884, angående skyl¬
dighet att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll af prestgård
den 1 maj 1885 samt angående byggnad och underhåll af kyrka med
hvad dertill hörer, så ock af särskild sockenstufva den 12 juni 1885
bestämts att omförmälta byggnadsskyldigheter skola af dem, som erlägga
kommunalutskylder, utgöras så, att de skattskyldige deltaga i sådan kost¬
nad för fastighet efter hela och för andra beskattningsföremål efter en
fjerdedel af derå belöpande fyrk tal, samt med anledning häraf §§ 11 och
59 i förordningen om kommunalstyrelse på landet genom förordningen
den 26 oktober 1888 erhållit ändrad lydelse. Vid sådant förhållande
och då dertill kommer att det nuvarande särskiljandet af de olika be-
skattningsföremålen ur statistisk synpunkt icke torde vara utan betydelse,
har jag icke för närvarande ansett mig böra föreslå någon ändring af
59 och 64 §§ i förordningen om kommunalstyrelse på landet eller i om¬
förmälta formulär.»
8
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 9.
»Icke heller i öfrigt synes mig någon ytterligare ändring än den
redan omnämnda nu vara påkallad i sistnämnda förordning.»
»Vidkommande härefter öfriga kommunalförfattningar, torde vara
uppenbart, att, derest den af mig förordade ändring i fyrktalssättnings-
metoden vidtages, det ifrågastälda höjandet af jordbruksfastighetens be¬
villning icke utöfvar någon inverkan på den beskattning, hvarom det
tillkommer kyrkostämma a landet att besluta. Deremot måste, då en¬
ligt förordningarne om kommunalstyrelse i stad och om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd de allmänna stadsutskylderna och de kyrkliga
afgifterna i stad, för hvilka annan grund ej finnes föreskrifven, utgå
efter bevillningen, fördubblingen af jordbruksfastighetens bevillning med¬
föra att, derest icke med afseende härå dessa förordningar undergå
jemkning, den till stad hörande jordbruksfastighet, derför bevillning
erlägges,, äfven får sin bidragsskyidighet till ifrågavarande kommunal¬
utgifter . i lika mån ökad. Det lärer dock icke finnas någon anledning
att för ifrågavarande jemförelsevis obetydliga fastighetskategori bibehålla
den undantagsställning i afseende å kommunalbeskattningen, som härrört
af jordbruksfastighetens lägre bevillning, och sådant ifrågasattes icke
heller uti den år 1883 framlagda proposition. Jag har derför icke an¬
sett mig böra härutinnan föreslå någon ändring uti ifrågavarande för¬
fattningar.»
»Mera afsevärd synes åtminstone vid första påseende den inverkan
vara, som höjandet åt jordbruksfastighetens bevillning skulle kunna ut¬
öfva på den beskattning, som tillkommer landstingen. Landstingsskatten
skall, enligt § 47 mom. 2 i förordningen om landsting, i regel utgå i
förhållande till bevillningen, hvadan jordbruksfastighetens andel i "den
enligt inom. 2 utgående landstingsskatt höjes i samma mån som dess
bevillning; men märkas bör att enligt 1 mom. i nämnda paragraf lands¬
tingen ega ganska vidsträckt rätt att med afseende å ett ifrågastäldt
företags beskaffenhet bestämma grunden för uttaxeringen af de medel,
som för dess utförande erfordras.»
»I sammanhang med införandet af nu gällande fyrktalssättnings-
metod för landskommunerna ifrågasattes, huruvida icke denna förändring
i grunden för kommunalutskyldernas utgörande jemväl påkallade en "i
hufvudsakligen enahanda riktning gående förändring i bestämmelserna
om de utgifter, som af landsting beslötes, så att dessa i allmänhet
komrae att — i förhållande till bevillningen — för jordbruksfastighet utgå
med dubbelt belopp emot för andra beskattningsföremål, och i cirkulär
den 15 september 1863 befalde Eders Ivongl. Maj:t att genom Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga länen landstingens under-
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 9.
9
dåniga yttrande deröfver borde infordras och till civildepartementet in¬
sändas. Af tjugutre landsting, från hvilka svar på berörda cirkulär
inkommo, afstyrkte allenast sex den ifrågasatta förändringen, hvaremot
denna tillstyrktes af sexton och af ännu ett landsting biträddes allenast
med den modifikation, att proportionen mellan den andel i landstings-
medlen, som borde utgå af jordbruksfastighet, och den andel, som ut¬
taxerades af andra beskattningsföremål, i allmänhet borde bestämmas
såsom fem till tre. I proposition den 10 november 1865 till Riksdagen
föreslog Eders Kongl. Maj:t, den ändring i landstingsförordningens § 47,
som sålunda förordats af flertalet landsting. Förslaget tillstyrktes af
sammansatta bevillnings- samt allmänna besvärs- och ekonomiutskottet,
hvars hemställan härutinnan godkändes af preste- och borgarestånden,
men afslogs af de båda andra stånden samt förföll. Vid 1868 års riks¬
dag föreslogs uti en inom Första Kammaren väckt motion liknande
ändring uti ifrågavarande förordning. Motionen tillstyrktes af lagut¬
skottet, men afslogs af kamrarne.».
»Frågan återupptogs af skatteregleringskomitén, som förklarade sig
finna billigt att enahanda likställighet mellan jordbruksfastighet, annan
fastighet och inkomst, som komitén föreslagit beträffande bevillningen
till staten, jemväl genomfördes beträffande landstingsskatten, och då
komitén ansåg de skäl, på grund af hvilka komitén föreslagit att be¬
villning till staten borde erläggas för inkomst af jordbruksrörelse, öfver
hufvud gälla äfven i fråga om den för länens behof utgående beskatt¬
ning, fann komitén sig sakna anledning att beträffande landstingsskatten
göra hemställan om något undantag för ifrågavarande inkomst. Komi-
téns förslag rörande landstingsskatten förordades i hithörande afseende!!
af de flesta länsstyrelserna och de öfriga länsstyrelsernas uttalanden
gingo väsentligen i den riktning, att fastighetens bidragsskyldighet till
landstingsskatten borde än mera höjas än komitén tillstyrkt.»
»Uti ofvanberörda år 1883 äflåtna proposition ifrågasattes ej heller
att jordbruksfastigheten skulle bibehållas vid sin lägre bidragsskyldighet
till landstingsskatten, utan förslaget affattades i hufvudsaklig öfverens¬
stämmelse med skatteregleringskomiténs hemställan, och af det vid pro¬
positionen fogade statsrådsprotokoll framgår att den häraf härrörande
rubbning i bidragsskyldigheten till landstingsskatten betraktades såsom
en naturlig följd af den förhöjda bevillningen för jordbruksfastigheten.
Lagutskottet hade härutinnan intet att erinra. Hos Riksdagen kom
förslaget ej under ompröfning, till följd deraf att förslaget om den för¬
höjda bevillningen förföll.»
Bih. till Urtima Riksd. Vrot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. / Iläft.
2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.
»Om än sålunda förslagen rörande höjande af jordbruksfastighetens
bidragsskyldighet till landstingsskatten icke föranledt ändring i hvad
härutinnan finnes i landstingsförordningen stadgadt, har emellertid en
stor del af landstingen icke desto mindre erkänt rigtigheten af den
grundsats, hvarpå berörda förslag varit fotade.»
»Åtskilliga landsting hafva nemligen, med tillämpning af den be¬
fogenhet härutinnan, som landstingsförordningen medgifver, med afseende
å det särskilda intresse jordbruksfastigheten eger uti vissa bland de
företag, för hvilka landstingsskatt utgår, bestämt sådan grund för ut¬
taxeringen af derför erforderliga medel, att jordbruksfastigheten dertill
fått bidraga i vida större proportion än efter dess bevillning. Sålunda
utvisa statistiska centralbyråns hittills tryckta underdåniga berättelser
rörande kommunernas fattigvård och finanser från och med år 1882, för
hvilket år redogörelse för landstingens utdebitering först började i be¬
rättelserna intagas, att i Göteborgs och Bohus län samt Yesternorrlands
län åtminstone under några år af ifrågavarande period äfvensom i Got¬
lands, Vermlands, Gefleborgs, Vesterbottens och Norrbottens län under
hela denna tid landstingsskatten utgått med högre belopp per bevill-
ningskrona af jordbruksfastighet än af andra beskattningsföremål, i Verm¬
lands län några år till och med uteslutande af jordbruksfastighet, och
i Jemtlands län har landstingsskatten under samma tid i regeln utgått
dels efter bevillningen med olika belopp per bevillningskrona, dels efter
mantal samt ett år allenast efter mantal.»
»I betraktande af hvad sålunda förekommit och då den ökning i
landstingsskatt, hvaraf, derest § 47 i landstingsförordningen lemnas
oförändrad, jordbruksfastigheten till följd af den föreslagna höjningen
i dess bevillning skulle komma att drabbas, icke lärer kunna anses
vara af någon större betydelse, samt i allt fall hvarje landsting éger
enligt 1 mom. af nämda § sjelft bestämma grunden för utdebiteringen
och sålunda reglera afgifterna med hänsyn till de särskilda ändamål,
för hvilka de skola utgå, torde förslaget om höjning af jordbruksfastig¬
hetens bevillning icke behöfva föranleda någon ändring uti förordningen
om landsting.»
I öfverensstämmelse med hvad af mig såväl till nämnda statsråds¬
protokoll den 14 mars 1891 som ock till statsrådsprotokollet den 13
januari 1892 hemstäldes, tillstyrker jag nu att Eders Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen att, derest Riksdagen godkänner Eders Kongl. Maj:ts
proposition af denna dag om ändring i förordningen den 3 juni 1892
angående bevillning af tast egendom samt af inkomst, jemväl antaga
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.
11
förslag- till förordning angående ändrad lydelse af § 58 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet, lika lydande med det för senaste
Riksdag framlagda förslaget.
Departementschefen uppläste härefter sistnämnda förslag; och sedan
Statsrådets öfrige ledamöter instämt i hvad departementschefen yttrat
och tillstyrkt,
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla
hvad Statsrådet sålunda tillstyrkt samt förordna att
till Riksdagen skulle aflåtas nådig proposition af det
innehåll bilagan till detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Pehr Thyselius.