Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.
1
N:o 8.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående ned¬
sättning under innevarande år i tullen å vissa slag af
spanmål m. m.; gifven Stockholms slott den 13 Januari
1892.
Under åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden för
denna dag vill Kongl, Maj:t härmed föreslå Riksdagen, att de enligt
tulltaxan af den 16 Oktober 1891 bestämda tullsatser för spanmål, omalen,
råg och hvete, samt malen, mjöl, alla slag, för tiden till innevarande års
slut nedsättas, för spanmål, omalen, råg och hvete, till 50 öre per 100
kilogram och för spanmål, malen, mjöl, alla slag, till 1 krona 40 öre
per 100 kilogram; att beloppet af den tullrestitution, som jemlikt § 9
mom. 1 i tulltaxeunderrättelserna medgifves vid utförsel af‘ bröd, som
af utländskt råämne tillverkats inrikes, för nyssnämnda tid nedsättes till
1,3 öre per kilogram; samt att den förändrade tullsatsen å mjöl äfven¬
som nedsättningen i tullrestitutionen för bröd tillämpas från det att två
månader förflutit, sedan den nedsatta tullsatsen å omalen råg och hvete
trädt i kraft.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse väl bevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF.
F. v. Essen.
liih. till Piksd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 4 Häft.
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.
Utdrag af protokollet öfver jinansärenden, hållet inför Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i Statsrådet å
Stockholms slott den 13 Januari 1892.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Boström,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Herr Friherre von Otter,
Friherre Palmstierna,
Friherre von Essen,
Friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
Gilljam.
Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre von Essen
anförde:
»Då spanmålstullar år 1888 i Sverige infördes, på sätt redan förut
skett i flertalet af Europas i jordbrukshänseende mera lyckligt lottade
länder, var åtgärden påkallad af de låga pris, som jordbruksprodukterna
länge betingat, och den bekymmersamma ställning, landets hufvudnäring,
jordbruket, derigenom iråkat. Det framhölls redan vid spanmålstullarnes
påläggande, att afsigten dermed var att genom ett måttligt skydd mot
utländsk konkurrens söka åt jordbrukets alster vinna afsättning till ett,
i förhållande till produktionskostnaderna,4 någorlunda tillfredsställande
pris. Med fog kan icke förnekas, att den möjlighet, som genom åtgär¬
3
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Ä:o 8.
den beredts jordbrukaren att med förtröstan se framtiden till mötes,
verkat till jordbruksnäringens fromma, likasom ej heller att genom samma
åtgärd ökade arbetstillfällen beredts så väl omedelbart i nämnda närings
tjenst som inom åtskilliga andra näringar. I följd åt särskilda omstän¬
digheter hafva emellertid, såsom kändt, under den senare tiden spanmåls-
prisen nått en höjd, som icke varit förutsedd och som måste erkännas
vara högre, än hvad för jordbrukets skäliga tillgodoseende kan vara på-
kalladt. Sålunda noterades å Stockholms börs priset å hvete, per 100
kilogram räknadt, den 18 Augusti 1891, således vid tiden för ryska
rågexportförbudets utfärdande, till kronor 21: 5 0, den 15 September till
kronor 18 å 19, den 16 Oktober till kronor 17 å 18: 5 0, den 17 November
till kronor 18 å 19: 7 5 och den 15 December till kronor 18 å 19: 2 5.
Motsvarande prisnoteringar i Göteborg voro: den 1 September kronor 23,
den 15 September kronor 19 å 20, den 16 Oktober kronor 17: 5 0, den
17 November kronor 20: 7 5 och den 15 December kronor 20: 5o. Pris-
noteringarne å råg voro, likaledes per 100 kilogram, i Stockholm den 28
Augusti kronor 19 å 20: 5 0, den 15 September kronor 18 å 18: 7 5, den
16 Oktober kronor 17:50 å 18:75, den 17 November kronor 18:50 å
19: 7 5 och den 15 December kronor 18 å 19:25. I Göteborg noterades
råg till följande priser: den 1 September kronor 17 å 20: 5 0, den 15
September kronor 18: 50 å 20: 50, den 16 Oktober kronor 16: 50 å 17: 25,
den 17 November kronor 20: 5 0 och den 15 December kronor 18. Till
följd af konkurrensen å den inhemska marknaden hafva väl å åtskilliga
orter inom riket torgprisen å hvete och råg stält sig något lägre än de
nu uppgifna noteringarna, men i allt fall måste prisförhållanden, vid
hvilka, såsom i sistlidne December månad, i den större marknaden hvetet
kostat kronor 19 å 20 per 100 kilogram, motsvarande kronor 24: 7 0 å
26 per gammal tunna, samt rågen kronor 18 å 19 per 100 kilogram,
motsvarande kronor 21: 6 0 å 22: 8 0 per gammal tunna, betecknas såsom
ovanligt höga.
Under de rådande prisförhållandena å spanmål har uppmärksam¬
heten måst rigtas på frågan, huru och i hvad mån åtgärder må böra
vidtagas för att minska det tryck, som de nuvarande spanmålsprisen
utan tvifvel innebära för en stor del af den konsumerande allmänheten,
i hvilket syfte jemväl flera, delvis med talrika underskrifter försedda
petitioner till Kongl. Maj:t ingått.»
Föredragande Departementschefen anmälde härefter följande till
Kongl. Maj:t inkomna underdåniga petitioner om upphäfvande af tullen
å spanmål, nemligen från:
nykterhetsvänner inom Brännkyrka församling;
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.
Axel Lund med flere enligt uppdrag vid ett i Vestervik hållet möte;
riksdagsmännen A. Hedin, friherre A. E. Nordenskiöld med flere
enligt uppdrag vid i Stockholm hållna allmänna möten;
I. Eriksson, A. Hahn med flere medlemmar af Örebro stads¬
samhälle;
åtskilliga i Skaraborgs med flere län bosatta personer;
en del invånare i Marstrand;
åtskilliga i Göteborg bosatta personer.
Härefter yttrade Departementschefen vidare:
»Att, såsom i dessa petitioner blifvit ifrågasatt, helt och hållet bort¬
taga spanmåistullarne kan jag ej tillstyrka. Deremot talar betydelsen
af den näring, dessa tullar äro afsedda att stödja och som visserligen
ej än kan med framgång upptaga den öfvermäktiga konkurrensen från
mera lyckligt lottade länder, hvilka naturligen företrädesvis sända öfver-
skottet af sin produktion till länder, hvilka icke påfört spanmål tull.
Mot ett fullständigt borttagande af spanmålstullen talar vidare skadlig¬
heten af totala omkastningar i ekonomiska förhållanden, och olägen¬
heten af ett dylikt förfaringssätt är i nu föreliggande fall så mycket
större, som de rådande prisförhållandena i väsentlig mån hafva sin
grund i omständigheter af den exceptionela art, att man icke med
någon grad af tillförlitlighet kan bedöma, om dessa förhållanden komma
att under längre tid fortvara. Och visserligen tala de förhållanden, vi
under förlidet år bevittnat, om angelägenheten för oss att så vidt möj¬
ligt söka utveckla vårt jordbruk så, att det lemnar landets befolkning
dess behof af brödsäd, hvarför första vilkoret är, att näringen förmår
lemna den afkastning, att dess idkare kunna uthärda den utländska
konkurrensen. En sådan utveckling af jordbruket kan likväl enligt sa¬
kens natur endast långsamt försiggå, och ännu är det afsedda målet,
landets förande till fullt oberoende af utlandets åtgöranden i fråga om
landets förseende med dess behof af brödsäd, ej hunnet. I detta sam¬
manhang bör slutligen ej lemnas oanmärkt, att jemväl i utlandet, der
äfven de höga spanmålsprisen gjort sig gällande, man ej ansett sig böra
borttaga bestående tullar, endast i ringare mån nedsätta dem. Sålunda
har nyligen i Tyskland, i sammanhang med den tysk-österrikiska han-
delstraktatens antagande, bland annat, tullen å hvete och råg nedsatts
från 5 riksmark till 3 riksmark 50 pfennige samt tullen å mjöl från 10
riksmark 50 pfennige till 7 riksmark 30 pfennige, allt per 100 kilo¬
gram. Genom lag af den 2 Juli 1891 nedsattes i Frankrike för tiden
från och med den 10 Juli samma år till den 1 Juni 1892 tullen å hvete
5
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.
från 5 francs till 3 francs och å hvetemjöl från 8 francs till 6 francs,
likaledes per 100 kilogram.
Men anser man sig ej kunna borttaga spanmålstullarne, synes det
mig likväl gifvet, att desamma under nuvarande förhållanden kunna och
böra nedsättas. Uppenbart är äfven, att en sådan nedsättning kan göras
större, i den mån man begränsar densamma till en närmare tidrymd, för
hvilken de faktorer, som inverka på prisen, ligga klarare och bestäm¬
dare före och sålunda kunna med större säkerhet bedömas. Jag anser
derföre, att, oaktadt förslag till ny tulltaxa lärer komma att för Riks¬
dagen framläggas, någon ändring i tullsatserna å spanmål för år 1893
icke bör nu ifrågasättas — ehuru jag visserligen antager, att, om för¬
hållandena år 1893 äro likartade med de nu rådande, en nedsättning
i dessa tullsatser äfven då bör ske — utan synes det mig, att den
nedsättning i tullen å spanmål, som nu kan finnas af omständigheterna
påkallad, bör afse den närmare liggande tiden, dervid någon betänklighet
icke torde böra möta mot att låta nedsättningen gälla ända till årets
slut, enär det synes antagligt, att de förhållanden, som nu ansetts böra
föranleda nedsättningen, icke skola intill tiden för årets skörd undergå
någon nämnvärd ändring och resultaten af årsskörden ej kunna med
någon större tillförlitlighet bedömas förr än mot slutet af året.
Då bland de olika sädesslagen endast råg och hvete ega allmännare
användning såsom lifsmedel och endast å dem någon väsentligare
prisstegring inträdt, torde tullnedsättningen böra inskränkas till dessa
båda sädesslag. Då tullen å omalen spanmål nedsättes, bör uppenbar¬
ligen äfven motsvarande reduktion ega rum i tullen å mjöl af spanmål,
dervid af tulltekniska skäl åtskilnad icke lärer böra göras mellan olika
slag af mjöl. Häruti kan visserligen synas ligga en oegentlighet,
men denna varder vid det förhållande, att mjöl af andra sädesslag än
råg och hvete icke i afsevärd myckenhet införes, utan praktisk betydelse.
Då nämnvärd införsel af bröd icke eger rum, torde tullsatsen för
denna artikel kunna lemnas oberörd af den nu ifrågavarande tullned¬
sättningen, hvaremot beloppet af den tullrestitution af 4 öre per kilo¬
gram, som jemlikt § 9 mom. 1 i tulltaxeunderrättelserna medgifves vid
utförsel af bröd, som af utländskt råämne tillverkats inrikes, lärer böra
nedsättas till 1,3 öre per kilogram.
Hvad härefter beträffar storleken af den tullnedsättning, som bör
medgifvas, anser jag, att, på det verkan af densamma må göra sig
märkbar äfven i detaljhandeln, nedsättningen bör bestämmas till så stort
belopp, som lämpligen kan ske utan tullens fullständiga borttagande.
Den nu gällande tullsatsen å hvete och råg af 2 kronor 50 öre per
6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o. 8.
100 kilogram synes mig derföre böra nedsättas med 2 kronor, så att
tullen derefter komme att utgöra 50 öre per 100 kilogram. En ned¬
sättning af denna betydenhet torde kunna förväntas komma att utöfva
sin verkan å spanmålsprisen inom landet, helst om man fäster afseende
dervid att, enligt uppgift från Generaltullstyrelsen, den 31 sistlidne De¬
cember å nederlag lågo oförtullade icke mindre än 16,778,000 kilogram
hvete, 18,105,000 kilogram råg, 2,902,000 kilogram hvetemjöl och
1,476,000 kilogram rågmjöl. Så fort tullnedsättningen inträdt, kunna
dessa betydande partier spanmål väntas blifva utsläppta i marknaden,
hvilken icke bör kunna undgå att röna inverkan af en ökad tillgång af
denna betydenhet.
Vid bestämmandet af tullen å mjöl af spanmål är det af vigt att
tillse, att densamma i förhållande till tullen å omalen spanmål sättes
så hög,, att möjlighet beredes den inhemska qvarnindustrien att upptaga
täflan jemväl med sådana länder, der nämnda industri är genom tull
skyddad. Icke minst för jordbrukarne är det af betydelse, att qvarn¬
industrien bibehålies vid erforderligt skydd, enär idkarne af denna industri
utgöra de vigtigaste afnämarne af den spanmål de förra producera.
Under hägnet af det nämnda industri beredda skyddet hafva uppstått
stora qvarnetablissement, hvilkas för landet gagneliga verksamhet icke
bör rubbas genom de åtgärder, som vidtagas i syfte att nedbringa de
för tillfället högt uppdrifna spanmålsprisen. Det land, hvilket för
Sveriges del närmast tillvinner sig uppmärksamhet i förberörda hän¬
seende, är tyskland. Medelst sin tullagstiftning har detta land i det
närmaste förhindrat all import af mjöl. Under det att derstädes åren
1888, 1889 och 1890 infördes i medeltal 5,097,472 deciton hvete och
8,641,48.3 deciton råg årligen, belöpte sig samtidigt medelimporten af
mjölfabrikat och vanligt bakverk tillsammans till endast 151,275 deciton.
Då den tyska qvarnindustrien sålunda har sig tillförsäkrad den inhemska
marknaden, kan den naturligtvis utomlands till mycket lågt pris afsätta
öfverskottet af sin produktion och är derföre också en farlig konkur¬
rent för vår egen qvarnindustri. När nu gällande tull å mjöl, alla slag,
4 kronor 30 öre per 100 kilogram, vid 1888 års riksdag åsattes, be¬
räknades, likasom i Tyskland, mjölutbytet vid förmalning till sikt ut¬
göra a.f råg 65 procent och af hvete 75 procent. Det skydd, qvarn¬
industrien för^ närvarande åtnjuter, belöper sig sålunda nominelt till
45 öre för rågmjöl och 97 öre för hvetemjöl, allt per 100 kilogram
räknadt; men i verkligheten ställer det sig dock något lägre, hufvud-
sakligast till följd af den högre frakt, som ett parti säd betingar i för¬
hållande till motsvarande parti mjöl. Den betydande import af råg-
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 8.
och hvetemjöl, som, oaktadt tullen allt fortfarande eger rum och som
år 1891 uppgick till sammanlagdt 28,758,000 kilogram, lärer få anses
bevisa, att det nuvarande skyddet icke är för högt, och någon ned¬
sättning deri bör sålunda, enligt min åsigt, icke ifrågakomma.
Med den i afseende å förmalningen hittills antagna utbytesberäk-
ningen och med samma skydd som för närvarande, 45 öre för rågmjöl
och 97 öre för hvetemjöl, allt per 100 kilogram räknadt, skulle mot
en tullsats af 50 öre per 100 kilogram för omalen spanmål svara en
tull af 1 krona 22 öre för 100 kilogram rågmjöl och 1 krona 64 öre
för 100 kilogram hvetemjöl. Då det emellertid, såsom redan blifvit
nämndt, med hänsyn till tullbehandlingen möter svårighet att bestämma
olika tullsatser för olika slag af mjöl, lärer, i likhet med hvad för
närvarande eger rum, en gemensam tullsats för mjöl, alla slag, böra
fastställas, för hvilket ändamål ungefärliga medelsiffran mellan nyss¬
nämnda belopp eller 1 krona 40 öre torde böra väljas.
En samtidig nedsättning af tullen å omalen och malen spanmål
kan icke ske utan att idkarne af qvarnrörelse lida förlust å den för¬
tullade omalna spanmål äfvensom å de mjölpartier, som hos dem inne-
ligga vid den tidpunkt, då tullnedsättningen skulle träda i kraft. Till
förebyggande af förlust af denna orsak lärer, efter det tullnedsättningen
för den omalna spanmålen inträdt, nödigt rådrum böra qvarninnehafvarne
beredas, innan nedsättningen i tullen å mjöl göres gällande; och anser
jag berörda rådrum lämpligen kunna bestämmas till 2 månader, hvilken
termin äfven lärer böra fastställas för tillämpningen af nedsättningen
i tullrestitutionen för bröd.
I fråga om den verkan, som den af mig föreslagna nedsättningen
i tullen å spanmål kan väntas komma att utöfva på afkastningen af
tullmedlen innevarande år, torde någon exakt beräkning icke vara möjlig
att uppställa. Så mycket torde emellertid kunna sägas, att den ökning
i tullinkomst, som varder en följd af de nya eller förhöjda tullsatser,
hvilka efter franska och spanska handelstraktaternas utlöpande torde
komma att påföras åtskilliga varor, företrädesvis industri- och lyxartik¬
lar, kommer att åtminstone till större delen motväga den nedgång,
som eger rum i spanmålstullens afkastning.
Såsom kändt, hafva olika uppfattningar uttalats i fråga om möj¬
ligheten att nedsätta tullbevillningen under den tid, för hvilken den¬
samma blifvit till utgående faststäld. Beträffande Kongl. Maj:ts räct i
sådant hänseende, om hvilken jag för min del ej hyser något tvifvel,
är det emellertid ej behöfligt att vid detta tillfälle ingå i någon under¬
sökning, enär det nu, då Riksdagen inom kort är samlad och då ned-
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o. 8.
sättningen skulle komma att gälla större delen af det löpande budget¬
året samt omfatta artiklar, af hvilkas förtullning en betydande stats¬
inkomst påräknats, icke bör ifrågasättas annat, än att åtgärden göres
till föremål för pröfning ej mindre af Kongl. Maj:t än äfven af den
nu sammanträdande Riksdagen. Båda statsmakternas rätt att under
ofvan angifna tid förändra eller borttaga en afgift af bevillnings natur
har visserligen blifvit motsagd, men denna uppfattning har alltid blifvit
bestridd och har aldrig blifvit af Riksdagen godkänd.
På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, det behagade
Kong!. Maj:t föreslå Riksdagen, att de enligt tulltaxan af den 16
Oktober 1891 bestämda tullsatser för spanmål, omalen, råg och hvete,
samt malen, mjöl, alla slag, för tiden till innevarande års slut nedsättas,
för spanmål, omalen, råg och hvete, till 50 öre per 100 kilogram och
för spanmål, malen, mjöl, alla slag, till 1 krona 40 öre per 100 kilo¬
gram; att beloppet af den tullrestitution, som jemlikt § 9 mom. 1 i
tulltaxeunderrättelserna medgifves vid utförsel af bröd, som af utländskt
råämne tillverkats inrikes, för nyssnämnda tid nedsättes till 1,3 öre
per kilogram; samt att den förändrade tullsatsen å mjöl äfvensom ned-
sättningen i tullrestitutionen för bröd tillämpas från det att två månader
förflutit, sedan den nedsatta tullsatsen å omalen råg och hvete trädt
i kraft.»
Hvad föredragande Departementschefen sålunda
hemstält, deruti Statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten
gilla och bifalla; och skulle nådig proposition till Riks¬
dagen aflåtas af den lydelse bilagan litt. — vid detta
protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Fr. N:son Ikrfelt.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1892.