8
Motioner i Andra Kammaren, N:o 3.
N:o 3.
Af herrar M. Dalin och J. BengtSSOn, om ändring uti och tillägg
till Kongl. Maj:ts förslag till förändrad lydelse i vissa
delar af värnpligtslagen.
Då vid 1891 års riksdag’ såväl som äfven vid lagtima riksdagen
i år Kong]. Maj:t framlade förslag om utsträckt öfningstid för bevärings¬
manskapet, framhölls i motioner uti Andra Kammaren, hurusom ökad
öfningstid borde medföra en högre dagaflöning än den, som för när¬
varande bestås de värnpligtige. Å andra sidan framhölls, att skyldig¬
heten att försvara sitt fädernesland var en helig pligt, som ålåg hvarje
medborgare och som ej borde betalas. Vare härmed hur som helst —
derom vilja vi ej yttra oss — ehuru ju mer beväringsmannens öfningstid
närmar sig yrkessoldatens (och meningen är ju, att beväringen skulle
meddelas en så pass långvarig öfning, att den med stammen kunde
samarbetas till ett, användbart homogent materiel), desto billigare är det
väl, att äfven han bekommer en skälig ersättning för sina uppoffringar.
Men då folket, väl i följd af en långvarig fred eller livilka orsakerna
nu än må vara, tyckes fått afsmak för vapenöfningar, synes det oss
politiskt klokt att försöka göra dessa öfningar så litet motbjudande som
möjligt, och dertill skall helt visst, jemte en human behandling, eu
skälig dagaflöning i väsentlig mån bidraga. Må hända skall man deri¬
genom hämma den i alla landsändar befarade emigrationen, hvilken ju
tros blifva en följd af den ökade öfningstiden. Vi ämna derför före¬
slå, att Riksdagen, om den bifaller Kongl. Maj:ts proposition angående
utsträckt öfningstid för de värnpligtige, äfven beviljar dem en dag¬
aflöning af 75 öre per man, att bestämmas utgå efter progressiv be¬
skattning å den högre inkomsten och de större fastighetsvärdena, och
9
Motioner i Andra Kammaren, N:o 3.
att. bestämmelser så väl om dagaflöning som äfven sjelfva beskattnings-
grunden för densammas utgörande intagas i värnpligtslagen. Att
angifva den punkt på den ekonomiska skalan, der den progressiva be¬
skattningen lämpligast må börja, våga vi ej, utan vilja vi endast
antydningsvis påpeka, att vid det ekonomiska streck, som medför öka¬
de politiska rättigheter, nemligen valbarhet till Första Kammaren, må
hända torde vara en både hållbar och rättvis utgångspunkt för beskatt¬
ningen och dess progresserande uppåt. Beträffande dagaflöningen synas
oss vissa procent böra innestå och för den värnpligtiges räkning fruktbar-
göras för ålderdomen.
Vi våga alltså vördsamt föreslå:
att Riksdagen, i fall den bifaller Kongl. Maj:ts
förslag till utsträckt öfningstid för de värnpligtig,
äfven anslår åt dem en dagaflöning under nämnda
öfningstid att utgå med 75 öre per man, och af hvil¬
ken dagaflöning vissa procent, som af det särskilda
utskottet må bestämmas, få innestå för de värnplig¬
tiges framtida bästa;
att för beredande af medel till denna dagaflöning
en progressiv beskattning pålägges den högre inkom¬
sten och de högre fastighetsvärdena efter de närmare
bestämmelser, som vi anhålla, att särskilda utskottet
må ega att föreslå;
och att bestämmelserna såväl om dagaflöning
som beskattningsgrunden för dess åstadkommande
intagas i värnpligtslagen.
Stockholm den 21 oktober 1892.
M. Dahn. J. Bengtsson.
Bih. till Urtima Bilcsd. Prof. 1992. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 1 Häft. 2