14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 45.
mer öfrige röstegande. Bråktal, som vid sådan beräk¬
ning af rösträtt uppkommer, skall bortfalla.
Stockholm den 27 januari 1892.
Häruti instämma:
Gunnar Eriksson,
Mörviken.
J. Bromée. P. Norberg.
J. Nordin.
N:o 45.
• 'A * '• ii G i i 1J' '' .i! tf' i '/■*, i f-t i i ; r | iJl
■ - i ‘ : f s • [, i . i <) y i i : '; j
Af herr J. H. Gr. FredllOlm i Stockholm, om skrifvelse till Kongl.
Maji med begäran om f ramläggande af förslag till defini¬
tiv förordning angående statens upphandlings- och entrepre¬
nadväsende.
*‘< 1 • n.i.Uf .di i;j i: * . , r . . .V
Redan 1860 anhöllo Rikets Ständer i skrifvelse till Kongl. Maj:t,
»det Kongl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida i nu gäl¬
lande föreskrifter angående upphandling och leveranser af varor för
landtförsvarets behof samt dylika varors besigtning kunna vidtagas så¬
dan ändring, att utan åsidosättande af kronans rätt spekulanternas täf¬
lan underlättades och besparing i statens utgifter derigenom beredes».
Med anledning af denna skrifvelse anbefalde Kongl. Maj: t vederbörande
myndigheter att afgifva yttrande i ämnet, och slutligt svar afgafs ändt-
ligen af arméförvaltningen den sista dagen af året 1885. Innan emeller¬
tid Kongl. Maj:t hann företaga ärendet till pröfning, väckte underteck¬
nad vid januaririksdagen 1887 motion (n:o 181) om, att föreskrifterna
för hvad som vid leverans och entreprenad för statens räkning vore
att iakttaga borde sammanföras i en enda förordning, hvilken alla
förvaltande myndigheter skulle hafva att ställa sig till efterrättelse, då
af dem något för det allmännas räkning och på dess bekostnad skulle
Motioner i Andra Kammaren, N:o 45. 15
anskaffas. Härigenom erhöll den vid 1859 — 60 årens riksdag ursprung¬
ligen väckta frågan en större utsträckning.
För denna mera omfattande frågas lösning tillsatte Kongl. Maj:t
den 27 juni 1887 en komité, som skulle uppgöra förslag till förord¬
ning angående statens upphandlings- och entreprenadväsende med hän¬
syn tagen dertill, att ej mindre staten bereddes största möjliga trygghet,
än ock att de inhemska näringsidkarnes intressen tillgodosågos i så
vidsträckt mån som förhållandena det medgåfve. Sedan denna komité
den 6 oktober 1888 afgifvit betänkande och förslag, utfärdade Kongl. Maj:t
den 10 maj 1889 en kungörelse om förändrade föreskrifter rörande sta¬
tens och upphandlings- och entreprenadväsende. De kungjorda föreskrif¬
terna skulle i stället för dittills gällande bestämmelser försöksvis lända till
efterrättelse från den 1 september 1889 till utgången af augusti månad år
1893. I samma kungörelse är vederbörande myndigheter, som hafva
befattning med föreskrifternas tillämpning, medgifvet att före den 1 juni
detta år till Kongl. Maj:t inkomma med de anmärkningar, hvartill till-
lämpningen må hafva kunnat gifva anledning.
Af föregående redogörelse framgår, att efter ett mer än trettioårigt
förarbete är under nästa år att motse ett definitvt ordnande af det offent¬
liga anskaffningsväsendet. I betraktande af detta anskaffningsväsendes
stora vigt och betydelse ej blott för statsverkets ekonomi utan ock
för det inhemska näringslifvet torde ingen kunna undgå att erkänna
önskvärdheten af att de former, som till sist komma att för detta
definitivt fastslås, blifva fullt motsvariga anskaffningsväsendets dubbla
uppgift att bereda statsverket trygghet för fullgoda och billiga leve¬
ranser och på samma gång tillgodose de inhemska näringsidkarnes be¬
rättigade intressen.
Med afseende på statsverkets trygghet mot efterkraf hafva hittills
varande former lemnat åtskilligt öfrigt att önska. Derom vittna de på
senare åren ofta återkommande framställningarna till Riksdagen om
ersättningar utöfver eller jemte hvad som för entreprenadens fullgö¬
rande blifvit med statens myndigheter kontraktsenligt aftaladt. Senast
vid 1889 års riksdag gaf en sådan framställning herrar A. P. Daniel-
son, S. Nilsson och A. Persson anledning att till statsutskottets ut¬
låtande n:o 66 af den 25 april foga följande reservation: »De ej säl¬
lan förekommande framställningar af liknande art, som Kongl. Maj:t
till Riksdagen afgifvit, synas utskottet vittna om bristfälligheter i de
former, hvarunder entreprenadskontrakt med Kongl. Maj:t och kronan
afslutas. Och då den komité, som för afhjelpande af sådana och an¬
dra kronans nuvarande entrepenadväsen vidlådande olägenheter varit
16
Motioner i Andra Kammaren, N:o 45.
af Kongl. Maj:t tillsatt, sistlidne oktober till Kongl. Maj:t inkommit
med betänkande och förslag angående ordnande af statens upphand¬
lings- och entreprenadväsen, får utskottet, i betraktande af den stora vigt,
ett rätt ordnadt. entreprenadväsen och i synnerhet befintligheten af be¬
stämmelser för de fall, då missräkningar förefunnits, i de till grund för
arbetets bedömande uppgjorda förslag, för staten ega, såsom högeligen
önskvärdt uttala, att Kongl. Maj:t snarast möjligt ville efter Riksdagens
hörande meddela, föreskrifter i detta ämne, egnade att åstadkomma full
tydlighet vid aftal om arbeten och leveranser för kronans räkning.»
Att Kongl. Maj:t icke fäste något afseende vid den af förbemälda
reservanter uttalade önskan, att Riksdagen måtte i frågan höras, fram¬
går deraf, att den nu gällande kungörelsen utfärdades den 10 påföljande
maj. Måhända torde detta tillvägagående hafva varit föranledt af den
omständigheten, att ifrågavarande kungörelse utfärdades endast på för¬
sök. Men om detta varit orsaken till, att Riksdagen icke blifvit i frågan
hörd, saknar Kongl. Maj:t icke utväg att tillmötesgå denna af stats¬
utskottets reservanter uttalade önskan, enär den i kungörelsen faststälda
försökstiden först utgår med augusti månad nästa år och Kongl. Maj:t
sålunda har tillfälle att för nästa års riksdag framlägga förslaget till
den förordning, som skall blifva slutligt gällande.
För ett sådant Riksdagens hörande tala många skäl. Man torde
nemligen kunna få antaga, att de förvaltningsmyndigheter, som inom
den 1 juni detta år inkomma till Kongl. Maj:t med anmärkningar mot
kungörelsens föreskrifter, företrädesvis komma att rigta dessa mot så¬
dana föreskrifter, som vid tillämpningen visat sig vara för myndig¬
heterna såsom förvaltningsorgan i ett eller annat hänseende mindre till¬
fredsställande. Men man kan knappast förvänta, att de från sin stånd¬
punkt skola med samma omsorg som Riksdagen tillse, att förordningen
innehåller sådana bestämmelser, som trygga statsverket för möjliga
efterräkningar, eller, om sådana icke kunna helt och hållet undvikas, åt¬
minstone förebygga,' att enskilda personers välstånd äfventyras för de
bristfälligheter i föreskrifterna, som lagstiftaren icke lyckats undanrödja
Äfvenledes torde man kunna påräkna, att Riksdagen, hvilken inom sig
räknar så många med näringslifvet förtrogna män, skall, om den blir i
frågan hörd, bättre än de förvaltande myndigheterna — hvilka såsom
sådana sakna hvarje anledning att särskilt bevaka handelns och in¬
dustriens intressen — kunna uppmärksamma ur näringslifvets synpunkt
befintliga brister, om sådana till äfventyra skulle förekomma i det Riks¬
dagen förelagda förslaget till definitiv förordning för offentliga leve¬
ranser och entreprenader.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 45.
17
På hufvudsakligen dessa skäl får jag hemställa,
att Riksdagen behagade i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes till nästa års
riksdag afgifva förslag till definitiv förordning an¬
gående statens upphandlings- och entreprenadväsende.
Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.
Stockholm den 26 januari 1892.
J. H G. Fredholni.
t
Bih. till Riksd. Prof, 1892. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 9 Häft.