4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 29.
N:o 29.
Af herr A. LarsOlI i Slättäng, om skrifvelse till Kongl. Maj;t
i syfte att den posttjenstemän tillkommande rätt att upplära
afgift för expedition af lösväskor må utbytas mot direkt
löneförbättring ur statskassan.
Den rastlösa och mångsidiga utveckling som vårt postverk under de
sednare årtiondena vunnit, är allmänt känd och erkänd. Oaktadt städerna
härvid skördat de största fördelarna, måste likväl äfven landsbygdens in¬
vånare känna sig tacksamma, då de bland annat besinna, hvilka uppoff¬
ringar det kostat staten att i så stort antal landtkommuner upprätta post¬
stationer. Ett ytterligare steg till förbättrande af postförhållandena å
landsbygden, vore, enligt mitt förmenande, borttagandet af afgifterna för
postväskorna. Dessa afgifter, hvilka väl närmast motsvara de för snart
ett tjog år sedan afskaffade afgifterna till brefbärarne i städerna, torde ej
hafva något annat berättigande än att utgöra eu löneförbättring åt post¬
mästare och poststationsföreståndare i form af sportler. Men denna löne-
förbättringsform är, som jag tror, både obillig och i öfrigt olämplig. Den
är obillig. Ty denna skattetunga drabbar dels dem som i öfrigt draga
den minsta nyttan af postverket, dels de' olönade kommunala tjenstemännen.
Bland dessa må särskildt framhållas nämndemän och kronofjerdingsmän,
hvilkas ställning i detta hänseende blifvit försämrad efter landtbrefbäringens
Motioner i Andra Kammaren, N;o 29.
5
afskaffande. Denna löneförbättringsform förefaller mig äfven vara olämplig
beträffande de tjensteman, som deraf skola gynnas. Dessas arbete kan
väl nemligen ej anses förökadt genom expedition af postväskor. Snarare
tvärtom. Ty det är väl minde besvärligt att på en gång nedstoppa en
bel kommuns eller byalags post i en väska samt låsa och utlemna den¬
samma än att utlemna hvarje bref och tidning särskildt. Och vidare
torde väl icke heller ifrågavarande form af löneförbättring sporra veder¬
börande tjensteman till annat nit i sin tjensteutöfning än att öfvertala
så många enskilda personer, kommuner och byalag som möjligt att hålla
postväska.
Slutligen vill jag uttala den förmodan, att om vederbörande post-
tjenstemän, som genom nu föreslagna förändring skulle komma att lida
minskning i sina inkomster, härför godtgjordes af allmänna medel, staten
snart skulle få denna utgift betäckt genom ett betydligt ökadt begagnande
af posten från allmänhetens sida. Jag vågar derför vördsamt hemställa:
att Riksdagen måtte till Kongl. Maj:t aflåta under¬
dånig skrifvelse rörande önskvärdheten deraf att af-
. gifterna för s. k. postväskor upphöra, och att de post-
tjenstemän som deraf hafva fördel godtgöras genom
löneförbättring direkt ur statskassan.
Till vederbörande utskott öfverlemnas att föreslå de ändringar, som
befinnas nödiga för vinnande af motionens syfte.
Stockholm den 26 januari 1892.
Aug. Larson
i Slättäng.