Motioner i Andra Kammaren N:o 19.
I
N:0 19.
Af herr »T. AllderSSOIl i Lysvik, om ändring af 49 § 3 mom.
i gällande bevillningsförordning.
Uti så väl Kongl. Maj:ts proposition n:o 6 till 1883 års Riksdag,
med förslag till nu gällande bevillningsförordning, som samma Riksdags
skrifvelse n:o 79 har början af 49 § 3 mom. följande lydelse: »Afskrift
af mantals- och taxer ing slängden, i hvad den angår hvarje särskild
kommun på landet, skall jemväl senast den 15 augusti åt häradsskrifvaren
tillställas vederbörande kommunalstämmas ordförande» etc. Men i kongl.
förordningen den 14 september 1883 lyder samma mom. sålunda: »Afskrift
af taxer ing släng derna» etc. — för öfrigt lika med Riksdagens skrifvelse.
I sjelfva förordningen har sålunda uteslutits från häradsskrifvares tjenste-
åliggande afskrift^ meddelande af mantalslängden. Af hvilken anledning
sådant skett, torde vara svårt att förstå. Kanske är det ett korrektur-
eller tryckfel.
Emellertid kan på grund af berörda moments lydelse afskrift af
mantalslängden, hvilken dock inom kommunerna för den personella be¬
skattningen till folkskoleväsendet erfordras, icke erhållas utan särskild
begäran och mot lösen. Om ock denna lösen kan anses mindre känbar
— tolf kronor har densamma utgjort för senaste afskriften till den kommun,
jag tillhör — så blir den dock i längden temligen dryg. Hufvudsaken
synes mig dock härvid vara, att förordningen erhåller den lydelse, som
Kongl. Maj:t sjelf föreslagit och Riksdagen beslutat.
På grund häraf får jag hemställa,
att Riksdagen för sin del ville besluta, att 49 §
3 mom. i gällande bevillningsförordning skall bringas
liih till Riksd. Prot. 1892. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 4 Höft. (N:o 19, 20, 21). 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 20.
till öfverensstämmelse med ofvannämnda Kongl. Maj:ts
förslag och Riksdagens beslut år 1883.
Stockholm den 25 januari 1892.
J. Andersson
från Vermlands län.
N:o 20.
Af herr Ernst Beckman m. fl., om upphäfvande af tidlen å
fläsk, kött, m. fl. lifsmedel.
Vid förlidet års riksdag tilläto vi oss hemställa om upphäfvande af
de tullsatser, som år 1888 åsattes vissa lifsmedel.
Det berättigade i krafvet på lättnader i fråga om tullbeskattningen
å den vigtigaste gruppen af dessa lifsmedel, nemligen brödsäden, bär
numera tillvunnit sig erkännande äfven inom Kongl. Maj ds regering. I
trontalet bebådas med anledning af den »stora prisstegringen å spannmål»
en framställning rörande »betydliga nedsättningar för 1892 i tullsatserna
å vissa slag af spanmål».
Det synes obehöfligt att här å nyo framlägga de skäl, som på ett
afgörande sätt tala för borttagandet af här nedan närmare angifna tullar.
Vi tillåta oss i detta afseende hänvisa till den motivering, som är fogad
till vår under förra riksdagen framlemnade motion n:o 49. Här må blott
erinras, dels att lifsmedel sbeskattningens egenskap att vara progressiv
nedåt än mera framträder, då, såsom nu är fallet, de obemedlade klas¬
serna lida under trycket af arbetslöshet eller låga arbetslöner, dels att
genom lifsmedelsprisens, framför allt spanmålsprisens, stegring de missför¬
hållanden, som vi i sagda motivering påpekat, blifvit än ytterligare skärpta.
Vid sådant förhållande blir orättvisan i hvarje genom konstlade medel
framkalladt fördyrande af de oumbärligaste födoämnena i ännu högre grad