20
Motioner i Andra Kammaren, N:o 113.
låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till
lag angående ny lönereglering för rikets presterskap
på ofvan angifna grunder, och att lönen uppföres på
ordinarie stat.
Stockholm den 30 januari 1892.
O. W. Bedelius.
N:o 113.
Af herr A. Persson i Mörarp, om ändrad lydelse af § 12 i gäl¬
lande bevillningsförordning.
Den princip, som genomgår gällande bevillningsstadga i fråga om
beskattningen af inkomst af rörelse, är, att inkomsttagaren skall påföras
beskattning der rörelsen drifves. Härför talar i främsta rummet det
skälet, att frågan om beskattningen icke uteslutande ses ur statens syn¬
punkt utan jemväl ur kommunens, och detta med all rätt, enär kom¬
munen har sig ålagd skyldighet draga försorg om de arbetare, som an¬
vändas i och för rörelsens bedrifvande, i den mån de eller deras familjer
icke sjelfva kunna försörja sig, likasom de med undervisningen förenade
kostnaderna för det uppväxande slägtet.
Ofvan nämnda grundsats, att inkomst af rörelse skall påföras skatt¬
skyldig der rörelsen drifves, omintetgöres emellertid på ett mycket en¬
kelt sätt. Man bildar bolag för att å visst bestämdt ställe drifva någon
rörelse i större omfattning, som kan kräfva flere hundra arbetare. In¬
tressenterna i företaget äro bosatte å annan ort än den, der rörelsen
bedrifves, och man bestämmer, att ett visst belopp eller vissa procent
af rörelsens vinst skall utgå till någon eller några af intressenterna i
företaget under formen af arrendeafgift eller dylikt. Genom bestäm¬
Motioner i Andra Kammaren, N:o 113.
21
melsen i § 10 uti gällande bevillningsstadga om de afdrag från beskatt¬
ning, som må ske, är i mom. 4 litt. c medgifvet bland annat, att
arrendeafgift må från inkomsten afdragäs. När nu bolaget skall be¬
skattas för den inkomst rörelsen lemnat, befinnes det, att hela eller den
ojemförligt större delen af denna vinst bär utbetalts till någon af in¬
tressenterna under form af t. ex. arrendeafgift, Bolaget är sålunda be-
friadt från någon beskattning af denna genom rörelsen dock uppkomna
vinst, och då den eller de personer, som böra derför beskattas, skola
uppsökas, befinnes det, att de äro boende å helt andra orter; och här¬
vid tillämpar man sista punkten i § 12, att beskattning skall påföras
skattskyldig, der denne är mantalsskrifven. Alltså, ehuru må hända flere
tiotusentals kronors behållning i verkligheten uppkommit af sjelfva rö¬
relsen, går man fri från afgifter i större eller mindre mån till den kom¬
mun, som man påtvingat en massa arbetare, för hvilka kommunen har
att betala betydliga årliga utgifter i form af kostnader för undervisnings¬
väsendet och fattigvården.
Förfarandet blifver ännu orimligare, då den så kallade arrende-
afgiften utgifvits för en rättighet, som icke i och för sig sjelf utan först
i sammanhang med rörelsens drift eger något som helst värde, exempel¬
vis malmfyndigheter, stenkol och leror. Olägenheterna åt dylikt till-
vägagående äro dock allt för stora, att det bör längre få fortgå pa detta
sätt. Fn mindre kommun, som förut är fattig och har dryga kommu¬
nalutgifter, skulle nästan helt och hållet kunna ruineras, om icke sådan
ändring i denna del af beskattningsväsendet göres, att all genom rö¬
relsen uppkommen behållen inkomst beskattas i den kommun, der rörel-
drifves. Härigenom vinnes ock den fördel, att intressenterna uti ett
dylikt företag göra sig mera förtrogna med förhållandena i afseende å
företagets bedrifvande och bättre tillgodose arbetarnes berättigade in¬
tressen.
På grund af det anförda hemställes,
att Riksdagen för sin del ville besluta, att gäl¬
lande förordning angående bevillning af fast egendom
samt af inkomst måtte uti § 12 litt. d erhålla följande
förändrade lydelse:
»handlande —--------omfattning-
idkas; skolande jemväl en hvar annan, hvilken af rö¬
relsen eller yrket erhåller inkomst, vare sig den utgår
med vissa procent eller med visst belopp af rörelsens
22
Motioner i Andra Kammaren, N:o 114.
behållna inkomst, derför beskattas å den eller de orter,
der rörelsen idkas; dock —---mantalsskrifne.»
Derest bevillningsutskottet, till hvilket motionen torde remitteras,
anser nödigt att för ändamålets vinnande föreslagna ändringen annor¬
lunda affattas eller på annat ställe i bevillningsstadgan införes, torde
ändring i detta afseende af utskottet företagas.
Stockholm den 30 januari 1892.
Anders Persson.
N:o 114.
Af lxerr K. E. Holmgren, om ändring i vilkoren för statsbidrag
till aflöning åt ordinarie lärare och lärarinnor vid folk¬
skolor samt om höjning i anslaget till samma ändamål.
Bland de löneförmåner, som tillkomma ordinarie lärare eller lära¬
rinna, som efter undergången godkänd afgångsexamen från seminarium
blifvit vid folkskola anstäld i föreskrifven ordning, upptager gällande
författning jemväl den af kofoder. Härom stadgar nemligen kong! kun¬
görelsen den 20 januari 1882, senast ändrad genom kongl. kungörelsen
den 5 oktober 1891, i § 1 mom. 2:
»— — — — — Äfvenledes bör åt honom eller benne anskaffas
sommarbete och vinterfoder för en ko, eller ock, der hinder eller svå¬
righet af lokala eller andra förhållanden derför möter, minst värdet af
8 hektoliter 25 liter spanmål, hälften råg och hälften af det eller de
andra sädesslag, i hvilka kronotionden inom orten utgår, i ersättning
lemnas.»