2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 101.
N:o 101.
Af herr J. Eklund i Högemåla, om ändring i Kongl. Maj:ts propo¬
sition angående statsverkets tillstånd och behof i afseende
å förhöjning af terminsafgifterna för lärjungar vid de
allmänna läroverken.
•ii",: iiinf/EOttO ’!fV f;i ,nr.Ar . iäiöj i un ■i--e i a: ti. Ii*. ;-ff n i* *tT* tj f:
Till 1882 års Riksdag hade Kongl. Maj:t aflåtit nådig framställning
om, bland annat, löne- och pensionering för lärare vid de högre och
femklassiga allmänna läroverken, högre lärarinne- och folkskollärare¬
seminarierna äfvensom angående beredande af tillfällig löneförbättring
åt lärarne vid så väl de treklassiga allmänna läroverken, som de två-
och enklassiga pedagogierna, under förutsättning af förhöjda termins-
afgifters införande vid de allmänna läroverken och pedagogierna.
Statsutskottet, som hade att behandla denna proposition, yttrade, i
sitt betänkande derom, som följer: »Enligt utskottets åsigt kan det äfven
anses rätt och skäligt att personer, som befinna sig i den ekonomiska
ställning, att de kunna bekosta eller i allt fall bidraga till utgifterna för
sina barns undervisning, icke erhålla denna undervisning så godt som
för intet af staten. Genom bestämmandet af en högre afgift vinnes
dessutom den ur såväl allmän som enskild synpunkt beaktansvärda för¬
delen, att ej allt för många ynglingar lockas in på den mödosamma
studiebanan eller frestas till att för länge fortsätta sin skolgång utan att
derför hafva tillräckliga anlag eller i längden kunna bära de uppoffringar,
som dermed äro förenade, om de skola vinna verklig eller för sfaten
afsevärd förkofran i bildning.»
Emot detta utskottets beslut reserverade sig de af Andra Kammaren
valde ledam öterne, hvilka bland annat erkände billigheten, att de mera
bemedlade, 'hvilkas söner i regeln torde få anses om icke mest anlita,
3
Motioner i Andra Kammaren, N:o 101.
dock fullständigast begagna sig af de allmänna läroverken, genom högre
terminsafgifter mer än nu bidraga till kostnaden för den offentliga
undervisningen, men icke för närvarande kunde biträda Kongl. Maj:ts
proposition.
Riksdagens beslut blef, att »Första Kammaren biföll statsutskottets
hemställan, under det att Andra Kammaren beslöt i öfverensstämmelse
med reservanternas förslag.» Under sådana förhållanden förföll frågan
om förhöjda terminsafgifter.
Vid 1887 års riksdag förnyades samma kongl. proposition, hvilken
till följd af Riksdagens upplösning icke kom att af densamma ompröfvas.
Då frågan vid 1890 års riksdag åter föredrogs, kunde icke heller
enighet i beslut rörande höjda terminsafgifter de båda kamrarne emellan
ernås, utan frågan derom förföll äfven den gången.
Nu har herr statsrådet och chefen för kongl. ecklesiastikdeparte¬
mentet till innevarande års Riksdag, under åttonde hufvudtiteln i Kongl.
Maj:ts nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och behof, rö¬
rande höjda’ terminsafgifter för lärjungar vid statens allmänna läroverk
anfört och föreslagit: att — under förutsättning att den föreslagna löne¬
regleringen för lärarne vinner fastställelse — lärjunge, som är vid all¬
mänt läroverk inskrifven, skall, förutom nu utgående afgifter, från och
med vårterminen 1893 för hvarje termin erlägga till statsverket:
inom l:sta, 2:dra och 3:e klasserna 10 kronor
„ 4:de och 5:te „ 20 „
„ 6:te och 7:de „ 30 „
att befrielse från nämnda afgift må kunna beviljas mindre bemed¬
lade lärjungar, som uppfylla det för hel befrielse stadgade vilkor;
att å hvarje skolstadium (klasserna 1—3, 4—5 samt 6—7) icke
mer än 15 procent af stadiets hela lärjungeantal må erhålla hel befrielse
och icke mer än 20 procent half sådan, hvarvid dock, om så pröfvas
nödigt, tvä halfva befrielser må kunna sättas i stället för en hel sådan
eller omvändt, blott att hela det för hvarje termin inom stadiet debi¬
terade afgiftsbelopp ej understiger 75 procent af hvad det skulle utgöra
om alla lärjungarne erlade full afgift;
att förslag å de lärjungar, som skola komma i åtnjutande af be¬
frielse, upprättas af en nämnd, bestående af läroverkets rektor såsom
ordförande, klassföreståndaren för den klass eller afdelning, som frågan
i hvarje särskild! fall gäller, samt en af läroverksstadens kommunal¬
styrelse och två af vederbörande landsting valda ledamöter, hvilket för¬
slag derpå underställes eforus till pröfning och stadfästelse;
4 Motioner i Andra Kammaren, N:o 101.
att uppbörden af samtliga terminsafgifter verkställes på utsatt tid,
minst 14 dagar efter det tillkännagifvande skett angående de beviljade
befrielserna, och senast 8 veckor efter terminens början;
att uppbörden af de till statsverket ingående afgifterna redovisas af
rektor, i länen till landtränterierna och i Stockholm till statskontoret,
för vårterminen före juni månads och för höstterminen före december
månads slut;
att lärjunge, som ej före lästerminens utgång erlagt stadgade ut¬
gifter, skall från läroverket uteslutas, intill dess den resterande afgiften
blifvit gulden; samt
att om lärjunge, som enligt näst föregående punkt blifvit från
läroverket utesluten, önskar erhålla afgångsbetyg, sådant må för honom
utfärdas; dock att å detsamma skall antecknas den skuld, i hvilken han
häftar på grund af uraktlåtenheten att erlägga de stadgade afgifterna.))
För ifrågavarande höjda terminsafgifter hemställes nu åter om
Riksdagens bifall, af skäl att lärarne vid de högre och femklassiga all¬
männa läroverken må, utan statsverkets ytterligare betungande, beredas
ökade löneförmåner. Befogenheten af en billig lönetillökning åt dessa
lärare, synnerligast dem, som stå i de lägre lönegraderna, kan nog vara
med rättvisa förenad; äfvensom att denna ökning må ske till följd af
höjda terminsafgifter; men att, på sätt som föreslagits, bestämma och ut¬
taga dem. kan, enligt mitt förmenande, icke vara med rättvisa och billig¬
het förenligt.
Förmögenhet sklasserna synas förefinnas olika på olika orter. I
rikets stora och medelstora städer förekommer gemenligen den största
rikedomen och burgenheten, hvaremot i småstäderna och med enskilda
undantag på landet sådan mera spridt anträffas.
Terminsafgifterna böra, synes mig, betingas efter lärjungarnes för¬
äldrars eller målsmäns förmögenhetsvilkor, och de nu föreslagna beloppen
kunna vara både för små och för stora, beroende på den de träffa. Hvad
skulle en årlig kontant utgift på 50 å 90 kronor för en sin sons högre
skolundervisning betyda för den embetsman, bruks- och egendomsegare,
grosshandlare m. fl., hvars årsinkomster uppgå exempelvis till 6, 9 å
12 tusen kronor och derutöfver, synnerligast då han är boende i den
stad, hvarest läroverket är beläget? Men annorlunda ställer det sig för
svagt aflönade embetsmän, såsom vice pastorer, komministrar, tjenstemän
vid post-, tull- och telegrafverken, folkskolelärare, handtverkare, små
jordbrukare m. fl., i synnerhet om barnens antal äro många och bonings¬
orten en annan än läroverksstadens. Man kan icke med skäl förmena,
att dessas flesta barn skola frånkännas högre skolbildning; ty i en syskon¬
5
Motioner i Andra Kammaren, N:o 101.
krets kunna finnas gossar med svagt utvecklade kroppskrafter, hvilka ega
en lofvande intellektuel begåfning, sådana med afgjord olust för kropps¬
arbeten, men med liflig håg för studier; men föräldrame äro i lefnads-
vilkor blott bergade, de äro icke helt medellösa; ty de hafva en mindre
lön eller inkomst af kapital och arbete på varierande 7, 15 å 18 hundra
kronor eller mera eller ega en hemmansdel, värd 5 å 10 tusen kronor
o. s. v., och kunna således betala något, men icke så mycket som är
föreslaget. Att vinna hel befrielse tillkommer endast medellöse lärjun¬
gar, och detta till 15 procent af antalet i hvarje skolstadium. Återstå
blott 20 procent, som kunna erhålla half sådan. I allt fall får antalet
betalande icke understiga 75 procent af antalet,
Om reservanterna i 1882 års statsutskott haft rätt, då de om hit¬
tills varande förhållanden vid de högre läroverken uttala: »de mera be¬
medlade, hvilkas söner i regeln torde få anses om icke mest anlita, dock
fullständigast begagna sig af de allmänna läroverken», så skall, om dessa
föreslagna förhöjda terminsafgifter blifva beviljade, det ännu mera komma
att förverkligas, det lagstiftningen tenderar att vilja reservera den lärda
vägen för de förmögnares barn. De fattigastes komma i regeln sällan
så långt, och för dem, som väl icke kunna hänföras till »medellösa», men
sakna tillräckliga medel för ökade skolafgifter, för dem blir en högre
skolbildning nästan omöjlig, synnerligast om flere än en af sönerna vilja
höja sig öfver det kunskapsmått folkskolan erbjuder; huru många äro
dock icke de män, som utgått ur fattiges och mindre bemedlades hem,
hvilka blifvit. till heder för vårt land och en prydnad för vetenskap,
konst och industri!
Vidkommande förslagets båda sista punkter, synes det som om
deri föreslagna restriktiva bestämmelser icke skulle vara med statens
värdighet förenliga; ty lärjungarne äro i regeln barn och omyndige yng¬
lingar, beroende helt och hållet af föräldrars och målsmäns åtgöranden.
Skola dessa utan vidare uteslutas från läroverket innan undersökning egt
rum, huruvida föräldrarna eller målsmän ega tillgång betala bristande
skolafgifter? Skall lärjunge, som önskar erhålla afgångsbetyg, i detsamma
få antecknadt att han häftar för skuld, ehuru han är omyndig och enligt
lag icke eger fritt förfoga öfver sin egen egendom, mycket mindre öfver
föräldrarnas, derför att dessa eller målsmannen behagat undandraga
honom sitt bistånd? Eller, om föräldrarna råka i obestånd, skall gossen,
som icke rår derför, stämplas i ett offentligt betyg såsom den der icke
fullgjort hvad de till följd af oförmåga eller försummelse uraktlåtit?
Jemförer man härmed högsta domstolens yttrande i utslag den 6 näst-
lidne februari rörande förbud för prest att i betyg intaga oegentlighet,
6 Motioner i Andra Kammaren, N:o 101.
som till mogen ålder kommen person verkligen låtit komma sig till last,
så synas ifrågavarande betygsanteckningar icke vara synnerligen väl¬
betänkta. I likhet med hvad som eger rum med oguldna krono- och
kommunalutskylder, så kunna ju bristande skolafgifter utlemnas till veder¬
börande. exekutor för laga indrifning. Skulle tillgång saknas, så får
staten i detta som många andra fall förlora sin rätt, I annat fall böra
skolafgifter infordras, innan terminen börjat eller ock derför ställas god¬
känd säkerhet.
Den nämnd, som enligt kongl. förslaget skall föreslå, hvilka lär¬
jungar, som skola komma i åtnjutande af hel och half befrielse från
ifrågavarande afgiftsbelopp, skall sannolikt komma att med all den henne
till buds stående kännedom samvetsgrant afgifva sitt förslag; men det
blifver henne i många fall ganska svårt, om icke rent af omöjligt, att
tillförlitligt träffa de rätta personerna, i hvad deras ekonomi angår.
Det afsevärda målet med höjda terminsafgifter, synes mig, skall
säkrare och lättare vinnas derigenom, att, då lärjunge anmäles till in¬
skrifning vid läroverket och sedan under hvarje termin, för bestämman¬
det af den afgift, som för honom skall erläggas, företes den senast ut¬
färdade kronodebetsedeln eller vederbörandes bevis på den bevillning,
som erlagts till staten för föräldrars egendom eller annans, som kan
anses pligtig att derför ansvara, samt för kapital och arbete eller för
lärjunges egendom och inkomst deraf, då blir den föreslagna nämnden
mindre behöflig och en säkrare grund lagd för afgiftens bestämmande
än som kan ske genom densamma. Tänker man sig att årliga skol-
afgiften för lärjunge bestämmes lika med eller till en del af bevillningen
till staten, att utgå med hälften under hvardera af läsårets båda terminer,
så tror jag man, så godt sig göra låter, kommer rätten närmast; ty
äfven denna skatt kommer då att erläggas i mån af förmåga att kunna
bära densamma.
Med anledning af hvad jag haft äran anföra dristar jag vördsamt
föreslå,
att, under förutsättning det Kongl. Maj:ts nådiga
framställning rörande lärarnes vid rikets högre allmänna
läroverk aflöning vinner Riksdagens bifall, Riksdagen
täckes bestämma angående de dervid fogade vilkor om
höjda terminsafgifter för lärjungarne, det denna för¬
höjning må komma att grunda sig, icke på bestämda
belopp, utan på lärjunges föräldrars, målsmans eller
7
Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.
hane egen bevillning till staten att utgå med lika
belopp eller del deraf, fördelad på läsårets båda ter¬
miner.
< ■, :• 1 Mf-> />' 1\ 7 : J .11;. ! '»•:; ii 7 fi'3 i;Vu. - i
Stockholm den 30 januari 1892.
^ -t ; .' |jit.- = i -»i u . -V- . iy. .v :;•**' n\ ' j ;i t > 'it o. r V
J. Eklund,
från Kalmar län.
xr rni. { srob t: b
'i JO KgfiglV
.novink i rf! Äo-<
N:o 102.
nop ':;;i - <1 ■ ;A;: r1 onn uor.n noD »fri a o v
*, . I; i/:*{ J iod iiU '*• r .1 ‘ • Hj • ’ : i ,?:lf
Af herr R. PeterSSOn i Skurö, om upphäfvande af vissa stad-
ganden i kyrkolagen m. m.
;;_;v.n.. ;; , , J; <’ . ■■ •; / .•>! riplgimjjö i
, !, . ■ .M .. . ; . . ; . - V , ' ' it .. ■ • f ; •• • , • * ; '■
I närvarande tid, då lifliga andliga rörelser äro rådande och
mägtiga krafter i verksamhet för att omkullstörta den bestående ord¬
ningen äfven inom det kyrkliga området, ja omintetgöra till och med
tron på en personlig Gud, och då dessa krafters banérförare ofta såsom
vapen använda de rådande missförhållandena inom statskyrkan, i det
att många föråldrade institutioner och bruk, som på sin tid väl kunde
hafva något berättigande, men hvilka nu, då eu stigande upplysning
gjort allmänheten mera mogen att äfven i andliga frågor tänka och
döma, endast betraktas som »sekelgamla orättvisor» samt fostra parti-
och meningsskiljaktighet der, hvarest enhet och kärlek framför allt
borde råda, synes det. mig vara fosterlandsälskande lagstiftares pligt
att, der så kan ske, afskaffa de privilegier och företräden — i forn¬
tiden af ofta mycket ringa anledning tillagda vissa personer och stånd
— som, oaktadt den orättvisa de innebära, ännu i dag gälla såsom lag,
hvilka, då de inuehafvas och utöfvas af personer, som sakna allt in¬
flytande på de andliga rörelserna, äro för vår tid högst olämpliga, och
betraktas med ovilja och missnöje af det stora flertalet.