Bankoutskottets Memorial N:o 8.
1
N:o 8.
Ant till Riksd. kansli den 28 mars 1892, kl. 3 e. m.
Memorial, angående reglering af aflöning sförmånerna för tjenste-
männen vid riksbankens hufvudkontor.
Hos 1891 års Riksdags bankoutskott hemstälde tjenstemännen vid riks¬
bankens hufvudkontor om utskottets medverkan för åstadkommande af en
aflöningsförbättring, hvilken enligt tjenstemännens framställning skulle utgå
i form af tillägg å lönen till belopp af 500 kronor för hvarje tjenste¬
befattning.
Efter anmodan att häröfver afgifva yttrande gjorde bankofullmägtige
framställning om en lönereglering vid hufvudkontoret, men utskottet fann
denna framställning ej då böra föranleda något förslag hos Riksdagen,
hvaremot utskottet, i syfte att förbättra de e. o. tjenstemännens vilkor,
efter särskild hemställan af fullmägtige tillstyrkte förhöjning med 6,000
kronor af det till extra arbeten, semestervikariat och flitpenningar till or¬
dinarie och extra ordinarie tjensteman förut anvisade anslag af 24,000
kronor, hvilken förhöjning ock af Riksdagen beviljades.
Vidkommande åter löneregleringen för de ordinarie tjenstemännen af¬
lat utskottet den 24 april 1891 ett protokollsutdrag till fullmägtige, hvari
fästes uppmärksamhet derå, att gällande aflöningsstat vid hufvudkontoret
vore genom de flerehanda rubriker, under hvilka aflöningsförmånerna ut-
ginge, mera invecklad än i de flesta andra statens verk, vid hvilka löne¬
reglering under senare år egt rum; hvadan utskottet för sin del, och då en-
JJih. till Riked. Prot. 1892. G Sand. 1 Afd. 4 Haft. (Nös 8-10) 1
2
Bankoutskottets Memorial N:o 8.
ligt den af fullmägtige gjorda framställningen aflöningsstatens uppställning
icke skulle komma att undergå någon förändring, ansåg, att en utredning
af frågan, om och i hvad mån sammanslagning och jemkning af de sär¬
skilda posterna i staten, vore behöflig; och framhöll utskottet vidare i fråga
om rätten till semester, att det ur synpunkten af riksbankens intressen
vore gagneligt, att tjenstemännen, i den män ske kunde, begagnade sig af
samma rätt, och att i enlighet med denna åsigt tjenstemännen hvarken
genom tillagd ersättning för obegagnad semester eller genom minskning i
en del af deras inkomster under semestern i viss mån föranleddes afhålla
sig från att af sådan sig begagna.
I det yttrande och förslag, som fullmägtige till följd häraf afgifvit
till bankoutskottet vid denna riksdag, hafva fullmägtige hufvudsakligen
anfört följande:
»Hvad utskottet anmärkt i fråga om den invecklade aflöningsstaten
synes hänföra sig till två särskilda omständigheter. Den ena är tillvaron
af fyra lönegrader, då eljest dessa äro blott tre.
Olikheten härutinnan mellan riksbanken och särskild! de centrala em-
betsverken beror i väsentlig mån på de skiljaktiga förhållandena i ena och
andra fallet.
Under det att styrelsen öfver riksbanken handhafves af fullmägtige,
hafva dessa senare såsom kollektiv myndighet icke att skaffa med den
egentliga förvaltningen. Val äro två deputerade tillsatta för att öfver
denna utöfva tillsyn, men de hafva icke att ombesörja de löpande göro-
målen, ega ingen del i kassavården och äro såsom deputerade ej heller
underkastade något särskild! bestämdt ansvar.
Såsom de särskilda afdelningarnas chefer fungera deremot banktjenste-
män i högre grader. Före år 1873 voro, utom bankosekreteraren såsom
kanslichef, anstälda sex kommissarier med chefskap, hvar och en för sin
afdelning. Antalet blef vid 1873 års lönereglering nedsatt till tre, i det
att såsom sedelkontorets förman, likasom ock vid revisionen, anstäldes en
kamrerare, hvarjemte depositions- och kassakontoren flngo en gemensam
chef. För närvarande finnas sålunda endast fyra chefer inom fjerde gra¬
den, nemligen en för utlåningsrörelsen, en för räkenskapskontoret och
vården af förvaringskassorna, en för folio-, postvexel- och kassarörelsen i
bankkontoret samt en för kansliet, hvarjemte, med afseende å utlånings-
rörelsens omfattning och den dermed förenade oupphörliga kassavård jemte
ansvar, en kommissarie, såsom förut, har att ständigt tjenstgöra vid che¬
fens sida.
För öfrigt bör det erinras, att fjerde gradens tjensteman i löne¬
förmåner icke äro likstälda med råden i de centrala embetsverken och deras
Bankoutskottels Memorial N:o 8.
3
likar i generaltullstyrelsen samt generalpoststyrelsen, i det att de senare
hafva i lön från början........................................ kronor 4,400: —
tjenstgöringspenningar........................................... » 2,000: — 6,400: —
samt lönetillägg efter fem år ............................ » 600: —,
hvilket senare ock ingår i pensionen, som utgör 5,000 kronor för den, som
åtnjuter lönetillägget.
Riksbankens tjensteman i fjerde graden hafva deremot i lön från bör¬
jan ............................................................................ kronor 4,000: —
samt tjenstgöringspenningar ............................... » 1,200: — 5,200: —,
hvarjemte fyra af dem åtnjuta kassavårds-
arfvode med....................................................... * 1,000: ,
hvilket dock ej får bibehållas under semester
(1V2 månad), samt efter fem år lön........... » 4,500: —
och tjenstgöringspenningar ................................. » 1,500: —,
utom kassavårdsarfvodet, med pensionsrätt af
högst ................................................................. * 4,500: .
Den fjerde gradens tjensteman hafva, enligt hvad ofvan är visadt, de
mest magtpåliggande och ansvarsfulla befattningar inom riksbanken, med
hänsyn hvartill deras aflöning måste sättas till högre belopp än de öfriges.
Till tredje lönegraden höra, utom förmännen för sedelkontoret och
revisionen, hvilken senares föreståndare dessutom plägar användas vid kassa¬
vården, samt ombudsmannen, cheferna för kommissionsanstalten, kontorets
för utrikes ärenden expedition och rörelsen med öppna deposita, till hvil¬
ken sistnämndes åliggande hör kassavård, samt vidare kommissariernas vid
upp- och utlåningsrörelsen ständiga biträde vid expeditionen och kassa¬
vården — tillkommet enligt förslag af fullmägtige genom beslut af 1888
års Riksdag — den kamrer, som utöfvar förmansskapet vid norra kontoret,
samt kamreraren vid upp- och utlåningsrörelsen, hvilken har att emottaga
alla lånehandlingar, som inlemnas, och dagkassans föreståndare. De ifråga¬
varande cheferna hafva under sig mindre afdelningar än kommissarierna,
men deras göromål och ansvar äro, såsom lätt inses, ganska betydelsefulla
samt skilda från de närmast lägre grad tillhörande tjenstemännens.
Den andra graden omfattar största antalet tjensteman. I den finnas:
6 kassörer,
6 bokhållare, med hvilkas platser kassavård är förenad,
6 bokhållare utan obligatorisk kassavård,
2 revisorer,
1 notarie i fullmägtiges expedition och
1 registrator med särskilt arfvode af 300 kronor.
4
Bankoutskottets Memorial N:o 8.
Bland de bokhållare och revisorer samt registrator!), hvilka icke fått
kassavård sig ålagd i reglementet, hafva nu 3 del i den större kassavården.
Bokhållartjensterna utan kassavård omfatta i allmänhet kontroll af göro¬
mål, som utföras af andra tjensteman, hvarvid må särskildt erinras, att
bokhållare vid kreditiv- och upp- och afskrifningskassan samt vid folio-
rörelsen hafva att granska och ansvara för firmainvisningarnas rigtighet,
hvarjemte den senare bokhållaren skall närvara vid öppnandet af den vid¬
lyftiga post, som först handlägges af den kommissarie i bankkontoret, under
hvilken dettas kassarörelse lyder.
Första gradens tjensteman äro, utom 2 kanslister i ombudsmans-
kontoret:
kassabiträden,
kassör i kopparkassan,
kontorsskrifvare å norra kontoret,
Summa 20.
folio- och postvexelkassan,
i sedelkontoret,
för öppna deposita,
för bankkontoret (slutna deposita in. in.),
vid registret,
i utlåningsrörelsen (af hvilka 1 anstäld enligt
fullmägtiges förslag genom beslut af 1889 års Riksdag),
kanslist i fullmägtiges expedition.
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
Af ofvanstående redogörelse torde utan svårighet framgå, huru som de
nuvarande fyra tjenstegraderna i riksbanken hufvudsakligen motsvara tre,
i det att den tredje och fjerde omfatta de egentligen öfverordnade, den
andra mellanstadiet och den första förberedelseskedet, från hvilket befor¬
dran eger rum efter en längre tids pröfning af nit och skicklighet i tjen-
sten, så att ancienniteten icke är afgörande, och utan tillgodoräknande af
förutgående tjensteålder såsom grund för lönetillägg.
I fråga åter om kassavårdsarfvodena har hittills den princip varit
gällande, att de högre å 1,000 kronor utgått för mera omfattande och
trägen kassavård, nemligen för den vid utlåningsrörelsen med alla dess
ofta ombytta värdehandlingar, för vården af alla förvaringskassorna, så väl
det klingande myntet som sedelförrådet och värdepapper m. m., för högsta
vården af dagkassan, jemte portföljen af utrikes vexlar och slutligen, en¬
ligt beslut af Riksdagen, för den betydliga öppna cleposita-rörelsen. Dessa
arfvode!! äro nu enligt stat 9, hvartill kommer en, som af fullmägtige
Bankoutskottets Memorial N:o 8.
5
enligt 68 § 2 mom. beviljats med afseende å flyttningen af nyssberörda
rörelse till annan lokal inom riksbanken.
Arfvodena å 600 kronor, nu 11, hafva deremot vant anvisade för del¬
tagande i vården af dagkassan med dess fasta behållning, för kassavården
å norra kontoret, för vården om inlemnade handlingar i utlåningsrörelsen,
för kontrollvård inom kommissionsanstalten och vid utrikeskontoret, för
handhafvandet af sedelkontorets behållningar jemte visst sedeltryck samt
för medel och värdepapper inom ombudsmannaexpeditionen, hvartill kom¬
mer det förut omförmälda mindre arfvodet åt registrator!! vid upp- och
utlåningsrörelsen.
De ifrågavarande arfvodena skulle dock, om full semester tillgodo-
njötes — livilket för kassavårdarne alltid borde vara fallet — för närva¬
rande i verkligheten utgå endast med 875 kronor för 7, 916 kronor 67
öre för 3, 525 kronor för 5 och 550 kronor för 6.
Utan tvifvel skulle, i sammanhang med en lönereglering och under
förutsättning att annan ersättning beredes för den med större besvär och
ansvar förenade kassavården, hvilket i någon mån kan ske genom ökning
af tjenstgöringspenningarna, kassavårdsarfvodena kunna göras lika, hvar¬
igenom större enkelhet skulle vinnas och ordnandet af kassavårdsgöro-
målen, särskildt vid semester eller annan ledighet, i hög grad underlättas.
I sådant fall torde arfvodesbeloppet lämpligen kunna sättas till 750 kronor,
hvarigenom hela summan för 21 arfvoden skulle uppgå till 15,750 kronor,
ersättningen för afdragen oräknad, under det att densamma nu utgör
16,600 kronor, allt utom registratorsarfvodet, hvilket har en undantags¬
ställning. — Af de ifrågavarande kassavårdsarfvodena skulle dock två, nu
om 600 kronor, komma att försvinna, om och när i följd af hufvud-
kontorets förläggande till en mera centralt belägen plats något särskildt
afdelningskontor i hufvudstaden ej blir erforderligt.
Vid kontoret å Norrmalm äro nu anstälda sju ordinarie tjensteman,
af hvilka endast två, nemligen kassören och kassaskrifvaren i vexlings-
kassan derstädes, torde blifva behöfliga, då kontorets rörelse öfvertages af
hufvudkontoret. Sådana förhållandena nu äro, skulle 1 kamrer, 1 kassör,
1 bokhållare samt 1 kontorsskrifvare och 1 kassaskrifvare antagligen kunna
undvaras, om all bankens verksamhet koncentreras på ett ställe. Möjligt
är ock, att, när banken kommer i åtnjutande af en för ändamålet särskildt
lämpad lokal, ytterligare indragningar skulle kunna ske.
För närvarande och med den anordning af göromålen, som nu måste
ega. rum, anse sig deremot fullmägtige icke böra ställa i utsigt någon
annan indragning än vid inträffande ledighet af en tjenst i andra graden.
Dels äro nemligen krafven på tillgodoseende af allmänhetens anspråk på
6
Bankoutskottets Memorial N:o 8.
snabb expedition så stora och betydelsefulla, att minskning i antalet tjenst¬
görande svårligen kan ifrågasättas, dels visar sig allt mera vigten af att
ega någorlunda säkra kontroller. Att riksbanken i det afseende! sökt åstad¬
komma den största möjliga säkerhet, framgår särskildt af det förslag till
ordnande af kontrollerna vid enskilda banker och bankanstalter, som ny¬
ligen blifvit uppgjordt i den svenska bankmannaföreningen, hvarvid riks¬
bankens kontrollanordning i många fall tjenat till föredöme.
Det finnes emellertid vissa utom stat utgående arfvoden, som skulle
kunna blifva onödiga genom någon jemkning i aflöningsstaten. Det till
biträden i kommissionsanstalten utgående beloppet, 2,600 kronor, kan in-
beräknas i anslaget till extra arbeten, semestervikariat in. in., om detta
bestämmes med hänsyn till ett visst begränsad! antal extraordinarier, hvilka
äro skyldiga att egna sin tjenst, åtminstone under expeditionstiden, helt
och hållet åt banken, mot åtnjutande delvis af mera säkra och fasta arf¬
voden, än nu är fallet. Det särskilda arfvodet för revision af kommissions-
anstaltens räkenskaper bör kunna nedsättas till kronor 750 i stället för
nu utgående 1,000 kronor. Vidare skulle — om tryckningen af blanketter
till afdelningskontoren upphörde och dessa finge, i vissa fall, efter fast-
stälda formulär, sjelfva, hvart för sig, ombesörja nödigt blankettryck —
ersättningen för vården af blanketter in. in. kunna bortfalla, utan att ge¬
nom den ändrade anordningen större kostnader för öfrigt vållades riks¬
banken, enär dels tryck kan i landsorten erhållas billigt nog, dels transport¬
kostnader undvikas. — Derjemte lärer, då föreståndaren för kommissions¬
anstalten ej torde vara i lika hög grad som kassörerna utsatt för att göra
förluster genom missräkning, och då dessutom hans arbete, torde, åtmin¬
stone till någon del, minskas, i samma mån, genom nya afdelningskontors
inrättande, hufvudkontorets lånedistrikt blifver mindre, beloppet af de till
honom nu utgående missräkningspenningar kunna nedsättas och desamma
lämpligen utbytas mot ett särskildt arfvode till samma belopp, som här
nedan kommer att föreslås —- dock att, så länge nuvarande innehafvaren
af nämnda befattning qvarstår vid densamma, någon minskning i de för
densamma anvisade förmåner ej bör ske. — Den särskilda ersättningen
till bokslutets förrättare torde ock kunna bortfalla, om bokslutet, såsom
lämpligt synes, uppdrages åt kommissarien för hufvudkassarörelsen med
det biträde, som mot slutet af det ena och början af det andra året kan
böra ställas till hans förfogande.
För genomförande af de förändringar, här ofvan antydts, och statens
' reglerande så, som nu föreslagits, skulle dock fordras, dels att semester¬
tiden inskränkes för lägsta gradens tjensteman, dels ock att expeditions¬
tiden utsträckes. För närvarande pågår i hufvudstaden riksbankens expe¬
Bankoutskottets Memorial N:o 8.
7
dition från klockan 10 till 72 3, eller 4 72 timme. Tillägget af en half
timme kan synas i och för sig af ringa betydelse, men det är dock inga¬
lunda likgiltigt för den trafikerande allmänheten och skulle i sin mån
kunna bidraga till en mera jemn fördelning af trafiken och rörelsen i
kontoret, hvarigenom också göromålen borde kunna lättare medhinnas.
Hvad åter begränsningen af semestertiden för de yngre tjenstemännen
vidkommer, föranledes den helt naturligt af svårigheten att under den tid
af året, då semester företrädesvis bör ifrågakomma, kunna uppehålla göro¬
målen utan att hafva anstäldt ett vida större antal extra tjensteman, än
som under vanliga förhållanden är behöflig!. Med afseende härpå torde
det med skäl kunna ifrågasättas, att semestertiden för första graden in-
skränkes så, att endast de äldre inom graden erhålla sådan, efter fullmäg-
tiges bepröfvande, för högst en månad, medan de yngre icke skulle ega
någon dylik. Så mycket mera nödigt är det, att svårigheterna vid semester¬
indelningen minskas, som ersättningen för obegagnad semester, enligt ut¬
skottets åsigt — hvilken af fullmägtige delas — bör vid ny lönereglering
upphöra att utgå.
Efter att hafva förutskickat dessa erinringar om de grunder, å hvilka
en lönereglering synes fullmägtige böra byggas, öfvergå fullmägtige nu till
sjelfva aflöningsstaten.
I afseende å denna anse sig fullmägtige böra i det hela ansluta sig
till det för 1891 års bankoutskott framlagda förslaget, dock med jemkning
hvad beträffar förhållandet mellan lönen och tjenstgöringspenningarna.
Den första gradens tjensteman åtnjuta nu, ålderstillägget oberäknad!,
i lön 1,000 kronor jemte 600 kronor i tjenstgöringspenningai’, hvartill, på
sätt fullmägtige närmare utvecklat i sitt yttrande och förslag till 1891 års
bankoutskott, komma andel i det särskilda löneförbättringsanslaget samt
flitpenningar, tillsammans omkring 500 kronor.
Såsom lämplig förhöjning i aflöningen torde kunna anses ökning af
lönen med 500 kronor och af tjenstgöringspenningarna med 300, hvari¬
genom lägsta aflöningen skulle blifva 2,400 eller omkring 300 mer än nu
vanligen utgår, hvarvid särskildt afseende blifvit fäst vid förslaget angående
minskad semester. Ett ålderstillägg å 500 kronor skulle fortfarande utgå.
För alla de öfriga graderna äro lönerna bibehållna oförändrade. I
afseende å tjenstgöringspenningarna torde, hvad först beträffar andra gra¬
den, desamma, med skäligt hänseende å den första gradens aflöningsför-
måner, böra sättas till 1,200 kronor, hvarigenom, med inberäkning af flit-
poenningarna, eu ökning af högst 200 kronor mot nu skulle åstadkommas.
Alderstilläggen skulle, såsom hittills, utgå efter 5 och 10 år med 500
kronor hvardera gången.
8
Bankoutskottets Memorial N:o 8.
För tredje och fjerde graderna borde, särskild! med hänsyn dertill, att
arfvodena, på sätt nedan föreslås, äro afsedda att utgå med lika belopp,
som beträffande 10 stycken sådana skulle blifva 250 kronor lägre än förut,
tjenstgöringspenningarna ökas. De skulle för den förra utgå med 1,440
kronor, hvilket mera ojemna belopp till en del föreslagits för erhållande
af en vid aflöningens månatliga utbetalande lättare delbar summa. För
den senare graden åter hafva fullmägtige ansett hela höjningen, beräknad
till 600 kronor, böra inträda vid befordran till tjensten, så att ålders-
tillägget endast skulle afse lönen, i likhet med hvad i öfriga grader är
förhållandet.
Kassavårdarearfvodena skulle sättas till 750 kronor för hvart af 21
stycken, men registratorns särskilda arfvode försvinna, missräkningspennin-
garna blifva oförändrade 1,500 kronor, men för kassören i bronskassan,
der rörelsen ökats icke obetydligt, 600 i stället för 500 kronor.
Till arfvoden åt extra ordinarier och till semestervikariat borde utgå
ett belopp, motsvarande hvad nu är för ändamålet anslaget, med afdrag
för flitpenningarna till de ordinarie tjenstemännen, i rundadt tal 6,000
kronor. Ersättningen för icke begagnad semester kan deremot icke komma
i fråga att afdragas, enär i dess ställe skulle träda arfvode för kassavård
under semester till de tjenstförrättande.
Summan af aflöningsstaten, beräknad utan afseende å ålderstilläggen,
hvilka skulle förblifva oförändrade, blifver sålunda:
för 20 tjenster i lista
graden
för 21 tjenster i 2:dra
graden
för 10 tjenster i 3:dje
graden
för 5 tjenster i 4:de
graden
7 missräkningspennin
1 d:o
22 arfvoden ..................
Till
extra-ordinarier
lön
|
kr.
|
1,500 —
|
30,000
|
|
tjenstgöringspenningar
|
»
|
900 =
|
18,000
|
48,000
|
lön
|
kr.
|
2,000 =
|
42,000
|
|
tjenstgöringspenningar
|
»
|
1,200 =
|
25,200
|
67,200
|
lön
|
kr.
|
3,000 =
|
30,000
|
|
tjenstgöringspenningar
|
»
|
1,440 =
|
14,400
|
44,400
|
lön
|
kr.
|
4,000 =
|
20,000
|
|
tjenstgöringspenningar
|
»
|
1,800 =
|
9,000
|
29,000
|
ar ............................. ä
|
kr.
|
1,500 =
|
10,500
|
|
»
|
»
|
600 =
|
600
|
|
|
3
|
750 =
|
16,500
|
27,600.
|
l semestervikariat ........
|
|
|
|
24,000.
|
|
|
Summa
|
kronor
|
240,200.
|
Den nuvarande staten, likaledes utan ålderstillägg, upptager:
aflöning .............................................................................................. kr. 159,600
Transport kr. 159,600
Bankoutskottets Memorial N:o 8.
9
Transport kr. 159,600
missräkningspenningar ............................ » 12,500
10 arfvoden ä 1,000 kronor............................................... > 10,000
11 d:o » 600 » » 6,600
registratorns arfvode a 300 kronor............................. » 300 29,400
till de svagast aflönade................................................... » 5,200
» semestervikariat m. in.............................................. » 30,000 35,200,
hvartill komma arfvoden, nemligen till biträden i
kommissionsanstalten ............................................. » 2,600
för revision af dess räkenskaper .......... » 1,000
» blankettryck ................................................................. » 500
» bokslutet och dess renskrifning ............................... » 650 4,750.
Summa kronor 228,950.
Mellan den nuvarande och den föreslagna staten skulle skilnaden så¬
lunda ej utgöra mer än 11,250 kronor, hvilken kommer att utjemnas, i
den mån, på sätt ofvan antydts, indragningar kunna ske.»
Vid öfvervägande af detta ärende har utskottet ej kunnat undgå att
finna, det åtskilliga oegentligheter vidlåda det nuvarande aflöningssättet
för tjenstemännen vid riksbankens hufvudkontor. Att tilldela flitpenningar
åt ordinarie tjensteman kan i princip ej gerna anses rigtigt. Det torde
nemligen vara ovedersägligt, att antingen är aflöningen för en tjensteman
tillräcklig — i hvilket fall han har att fullgöra sina skyldigheter utan tanke
eller anspråk på särskild ersättning — eller ock är nämnda aflöning för
lag, då densamma bör skäligen höjas. Den sträfvan att erhålla och göra
sig förtjent af flitpenningar eller gratifikationer, som kan uppstå, när så¬
dant aflöningssätt förekommer för ordinarie tjensteman, synes ej heller vai’a
af beskaffenhet att böra uppmuntras.
I afseende å de arfvoden, som för vård af kassor och säkerhetshand-
lingar m. m. finnas i staten anvisade, och hvilka med nuvarande anord¬
ning af bankgöromålen ej torde kunna undvaras, förekommer vidare, att
dessa äro till beloppen olika stora, hvilket vid förflyttningar från en be¬
fattning till en annan och vid semestertjenstgöring medför åtskilliga olä¬
genheter, då härigenom, och enär arfvode ej är personligt utan medföljer
utöfvandet af viss tjenst eller visst uppdrag, lätt föranledes, att en tjenste¬
man i dylika fall erhåller lägre inkomst än han förut innehar; och ut¬
skottet instämmer derför i fullmägtiges åsigt, att arfvodena böra, så vidt
möjligt är, sättas till lika belopp.
Bill. till llilc8d. Pi-ot. 1892. <1 Sami. 1 Afd. 4 Höft.
2
10
Bankoutskottets Memorial N:o 8.
Derjemte har i olikhet mot förhållandet i andra verk varit för tjenste-
männen i riksbanken stadgadt, att de skola afstå sina arfvoden under se¬
mester, hvilket utan tvifvel i väsentlig mån bidragit dertill, att en del
tjensteman, som eljest antagligen begagnat sig af sin rätt till erhållande
af någon tids ledighet, derifrån afstått för att ej gå i mistning af någon
del af sina inkomster. Att på detta sätt och ännu mer genom att, såsom
i riksbanken tillämpats, lemna den tjensteman, som ej begagnat sig af
nämnda rätt, särskild ersättning, motsvarande hvad åtnjuten semester skolat
kosta, uppmuntra tjensteman att afhålla sig från sådan, synes utskottet ej
heller vara lämpligt, helst i ett penningverk, der det alltid kan vara af
fördel och innefatta en viss kontroll, att under någon del af året den or¬
dinarie innehafvaren af en befattning får öfverlåta densammas skötande
åt annan person.
Hufvud sakligast för undanrödjande af omförmälda olägenheter och för
vinnande af mer enkelhet och reda uti ifrågavarande aflöningsstat har
utskottet funnit sig böra biträda förslag om reglering af aflöningsförmånerna
för hufvudkontorets tjensteman, när sådan utan någon synnerligen nämn¬
värd tillökning i kostnad kan genomföras. För detta ändamål, och om
äfven aflöningen till tjenstemännen i de högre graderna ej synts utskottet
böra höjas, liar utskottet deremot, hvad beträffar lägsta gradens tjenste¬
man, hvilka liksom alla öfriga tjensteman vid hufvudkontoret. ej få inne¬
hafva någon annan ordinarie befattning, ansett dessas ordinarie lön i sam¬
manhang med dels upphörande af deras andel i flitpenningar, dels före¬
slagen indragning af anslaget till de svagast aflönade tjenstemännen böra
höjas och lägsta lönen bestämmas till 1,500 kronor — något som ej torde
inverka på pensionsstaten, enär antagligen endast i högst få undantagsfall
en tjensteman lärer komma att i nämnda grad qvarstå, hvaremot i pen-
ningförvaltande verk sådant som riksbanken det bör vara af vigt, att eu
tjensteman redan vid första befordran till ordinarie befattning erhåller en
mer betryggad ställning i ekonomiskt hänseende.
I afseende å tjenstgöringspenningarna föreslår utskottet, att desamma
i första graden likaledes och såsom ersättning för extra inkomster höjas
från 600 till 800 kronor, samt att desamma jemväl i andra och tredje
graderna ökas med 200 samt i fjerde graden med 250 kronor, med bibe¬
hållande i afseende å sistnämnda grad af nuvarande bestämmelse om
tjenstgöringspenningarnas ökande med 300 kronor i sammanhang med
ålderstillägg å lönen. Dessa förhöjningar betingas deraf, att dels extra
inkomsterna försvinna, dels de högre arfvodena å 1,000 kronor nedsättas
till 750 kronor. Visserligen kommer härigenom den i staten anvisade
ersättningen för några tjensteman i andra och tredje graderna att blifva
Bankoutskottets Memorial N:o 8.
11
förminskad med 50 kronor för hvarje, men härvid får tagas i betraktande,
att, om enligt utskottets förslag arfvode hädanefter får bibehållas under
semester, härigenom, och under förutsättning att dessa tjensteman begagna
sig af sin rätt till ledighet, inkomsten för dem på det hela ej blifver
mindre än förut.
Utskottet, som i öfrigt biträdt fullmägtiges hemställan och förslag i
afseende å genomförande af den tillämnade löneregleringen, har genom
delegerade uppgjort uträkning, huru den ifrågasatta nya staten för tjenste-
männen skulle gestalta sig vid jemförelse med hvad till dem utgått under
sistlidet år, dervid oberäknad! ålderstilläggen, som äro afsedda att oför¬
ändrade bibehållas. Af denna jemförelse har visat sig, att, äfven med be¬
räkning, det ersättning för biträde vid utrikes vexelexpeditionen får fort¬
farande särskilt utgå, staten för de ordinarie tjenstemännen, efter utbyte
för en tjensteman i tredje graden af missräkningspenningar mot arfvode,
ej skulle komma att öfverskrida hvad enligt nuvarande förhållanden till
dem utgår mer än med 5,567 kronor, och när indragning af en tjenst i
andra graden, på sätt fullmägtige antydt, kan genomföras, blott med något
öfver 2,500 kronor.
I enlighet härmed och för vinnande af ofvanberörda önskningsmål
samt beredande af större enkelhet och reda i bestämmelserna angående
aflöningsförhållandena har utskottet, med tillkännagifvande, att, för den
händelse utskottets hemställan i nedannämnda afseenden godkännes, ut¬
skottet ämnar framdeles i sammanhang med yttrande angående banko¬
reglementet afgifva förslag till de ändringar och tillägg i nuvarande stad¬
gande^ som till följd af ett sådant beslut kunna finnas erforderliga, här¬
med velat hemställa,
att följande hufvudbestämmelser i afseende å staten
för tjenstemännen vid riksbankens hufvudkontor måtte
fastställa s, nemligen:
l:o.
Lönerna utgöra:
i lista graden ...................................... 1,500 kronor,
» 2:dra » ...................................... 2,000 »
» 3:dje » .......................................... 3,000 » och
» 4:de » ......................................... 4,000 »
med ålderstillägg i enlighet med nuvarande bestäm-
. meker, nemligen ett i första och fjerde graderna och
tvenne i andra och tredje gradera, alla å 500 kronor;
12
Bankoutskottets Memorial N:o 8.
2:o.
Arfvodenas antal bestämmes till 22, hvarie å 750
kronor;
3:o.
Missr åkning spenningar utgå:
med 1,500 kronor för 1 tjenst i 3:dje graden och
» 6 tjenster i 2:dra » samt
» 600 » »1 tjenst i lista » ;
4:o.
Tjenstgöring spen ning ärna utgöra:
i lista graden ........................................ 800 kronor,
» 2:dra » 1,000 »
» 3:dje » 1,200 » och
» 4ide » 1,450 » ;
med bibehållande i afseende å fjerde graden af nu¬
varande bestämmelse, att tjenstgöringspenningarna i sam¬
manhang med löneförhöjning ökas med 300 kronor eller
till kronor 1,750: —;
5:o.
a) Flitpenningar till ordinarie tjensteman må ej vi¬
dare anvisas;
b) Anslaget 5,200 kronor till de svagast aflönade
ordinarie tjenstemännen upphör;
c) Ersättning för obegagnad semester får ej vidare
utgå;
d) Anslaget till extra arbeten, semestervikariat och
flitpenningar nedsättes med 6,000 kronor, eller från
30,000 till 24,000 kronor;
e) Arfvodena få bibehållas under semester;
f) Rätt till semester för de yngre tjenstemäpnen i
första (lägsta) graden upphör;
Bankoutskottets Memorial N:o 9.
13
g) En tjensteinnehafvare i tredje graden får qvarstå
på gamla staten, till dess omflyttning kan ske;
h) Nya staten tillämpas i öfrigt från och med den 1
juli 1892.
Stockholm den 28 mars 1892.
På utskottets vägnar:
G. S. ÅKERHIELM.
N:o 9.
Ank. till Iiiksd. kansli den 28 mars 1892, kl. 3 e. in.
Memorial, i anledning af gjord ansökning om utbekommande af
ränta å ett i riksbanken deponeradt, men ej i behörig tid
uttaget penningebelopp.
I ingifven skrift har snickeriarbetaren Carl Johan Andersson hos ut¬
skottet gjort framställning om utbekommande af ränta å ett af honom
under den 9 december 1885 enligt depositionsbevis n:o 21,851 i riksbanken
insatt belopp af 800 kronor med förskrifven 4 procent ränta, hvilket be¬
lopp på grund af uppsägning från riksbankens sida förföll till betalning
den 21 maj 1888 och till följd deraf efter nämnda tid stått räntelöst, till
dess detsamma under den 19 sistlidne september af egaren uttogs; varande
till stöd för denna ansökan af Andersson hufvudsakligen anfördt, att han,
som vore strängt upptagen af sitt yrke och till följd deraf hade föga eller