Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.
1
N:o 11.
Ank. till Riksd. kansli den 6 maj 1892 kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om nedsättning i portot
för lokalbrefkort.
I eu till bevillningsutskottet hänvisad, inom Andra Kammaren vackt
motion, n:o 150, har herr E. Thermaenius anfört:
»I)å Kongl. Maj:t genom utfärdande af nådiga kungörelsen af den 21
december 1888 beträffande postverkets rätt i fråga om befordran af bref
och bref kort m. m. beseglade det s. k. postmonopolet, anbefaldes i sam¬
manhang dermed generalpoststyrelsen att verkställa utredning om, huru
vida och i hvilken mån lindring i afgiften för lokalbrefbefordra.il kunde
utan afsevärd olägenhet för postverket ega rum.
Generalpoststyrelsens underdåniga utlåtande härom afgafs den 1
mars 1889. Deraf framgår i hufvudsak följande: styrelsen konstaterar
det kända faktum, att en nedsättning i portoafgift framkallar en ökad
korrespondens; säger, att det synes vara tvifvelaktigt, om denna regel kan
vara tillämplig äfven då fråga är om en afgift, som redan är mycket låg,
samt att den alltjemt fortgående utvecklingen af telefonväsendet sannolikt
komme att medföra eu minskning i brefutvexlingen. Vidare erinras om
Riksdagens beslut i april 1884, hvarigenom vigtskalan för lokalförsändel¬
serna lemnades oförändrad och afgiftskalan bestämdes till hvad den var
intill nästlidna års slut. Generalpoststyrelsen ansåg sig på grund af allt
detta icke kunna föreslå någon nedsättning i portoafgifterna för lokalbref¬
kort. Deremot förordade styrelsen eu nedsättning i portot för lokal¬
befordran af korsbandsförsändelser, innehållande varuprof, trycksaker eller
affärshandlingar, till hälften af minimiportot vid annan befordran. Kongl.
Bill. till Riksd. Prat. 1892. ä Sami. 1 Afd. 8 Höft. (N:o 11). 1
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.
Maj:t;s i öfverensstämmelse med detta förslag till Riksdagen afl&tna pro¬
position blef också af Riksdagen bifallen.
Det är svårt att fatta, huru generalpoststyrelsen, efter det resonne-
ment, som jag här ofvan resumerat — ett resonnement, som styrelsen för
öfrigt genom andra uttalanden, som här nedan skola anföras, sjelf delvis
motsagt — kunnat komma till det resultat, att portot för lokalbrefkort
icke borde föreslås till nedsättning i sammanhang med reduktionen af
lokalportot för nyssberörda korsbandsförsändelser. Lika goda skäl synas
mig nemligen föreligga för den ena nedsättningen som för den andra.
Generalpoststyrelsen säger i sin skrifvelse af den 1 mars 1889, dels
att det synes vara »tvifvelaktigt», att nedsättning i portoafgift framkallar
ökad korrespondens, »då fråga är om eu afgift, som redan är låg», och
dels, att det »med säkerhet kunde antagas», att den beräknade minsk¬
ningen i inkomsten för korsbandsförsändelser »komme att mer än mot¬
väga^ af den ökning i antalet af dylika försändelser, som genom ned¬
sättningen i afgift komme att framkallas». Båda dessa, hvarandra motsä¬
gande yttranden åsyfta bland annat den för korsbandsförsändelser utgående
minimiafgiften 4 öre, hvilken för lokalbefordran skulle nedsättas till 2 öre.
Den konkurrens med telefon väsendet, som generalpoststyrelsen om¬
nämner, borde väl äfven i sin mån, sedt ur nyssnämnda synpunkt, hafva
manat till att, beträffande brefkortportot, beträda den mångbepröfvade
vägen: portonedsättning, i synnerhet då det gäller lokalkorrespondensen,
der ju telefonen spelar eu jemförelsevis stor roll.
Den portoinkomst för år räknadt, som postverket, enligt verkstäld
läkning, kan antagas hafva af den lokala bref kortskorrespondensen, utgör
ett belopp af 8,218 kronor 60 öre. Hade portot för dessa försändelser
utgått med respektive 3 och 6 öre för enkla och dubbla brefkort i stället
för 5 och 10 öre, så skulle inkomsten hafva utgjort 4,931 kronor 16 öre.
Minskningen i inkomst skulle således blifvit 3,287 kronor 44 öre, förut¬
satt att icke generalpoststyrelsens åsigt om ökning i försändelsernas antal
genom nedsättning i afgiften äfven i förevarande fall skulle visat sig vara
fullt rigtig.
Men äfven om så icke skulle vara händelsen, något som dock all
tidigare erfarenhet motsäger, så handlar det här om ett jemförelsevis så
obetydligt belopp, att man, om icke för annat så dock för konseqvensens
bör undanrödja denna sista qvarlefva af oegentlighet i postverkets
afgiftsskala, bestående deruti, att postverket mot ett visst belopp befordra!-
en försändelse från Ystad till Haparanda och sedan låter hembära den till
adressaten, men fordrar samma afgift, om försändelsen postbehandlas endast
vid endera anstalten.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.
3
Analogien med öfriga portoafgifter för endast lokalbehandling och
för lokalbehandling jemte postbefordran skulle rätteligen mana till att
föreslå lokal bref kort portots nedsättning till 2 t/s öre för enkelt brefkort
och 5 öre för bref kort med svar betaldt. Men då det icke torde vara
hi in pligt använda porton af valör, som ej slutar på jemna ören, så före¬
slår jag,
att Riksdagen ville besluta, att portot för enkla och dubbla, lokal-
brefkovt bestämmes till respektive 3 och 6 öre.»
Enligt nådiga kungörelsen den 5 juli^1884 angående förändring i
portoafgifterna för inrikes bref och brefkort in. m. utgör för närvarande
portot för enkelt brefkort 5 öre samt för brefkort, hvithet åtföljes af blan¬
kett till svar, 10 öre; och utgår denna afgift med samma belopp vid lokal¬
befordran som vid befordran inrikes orter emellan. För lokalbref deremot
är minimiafgiften bestämd till o öre, under det att minimiportot för van¬
liga bref till inrikes orter är 10 öre.
I sammanhang med utfärdandet af nådiga kungörelsen den 21 de¬
cember 1888, beträffande postverkets rätt i fråga om befordran af bref
och brefkort in. in., hvarigenom bland annat statens postverk uttryckligen
förklarades ega uteslutande rätt att mot afgift besörja regelbunden befor¬
dran åt förseglade eller eljest tillslutna bref äfvensom brefkort å de sär¬
skilda inrikes orter, der postverket anordnat lokalbrefbefordran, anbefalde
Kongl. Maj:t genom nådigt bref nyssnämnde dag generalpoststyrelsen att,
efter verkstäld utredning, till Kongl. Maj:t inkomma med underdånigt
yttrande, huru vida och i hvilken mån lindring i afgiften för lokalbefordran
kunde, vare sig genom nedsättning af portoafgiften, genom höjning af
vigtsatsberäkningen vid enkelt porto eller på annat sätt, utan afsevärd
olägenhet för postverket ega rum.
Till åtlydnad häraf afgaf generalpoststyrelsen den 1 mars 1889 under¬
dånigt utlåtande, deri styrelsen, bland annat, meddelade, att, enligt verk¬
stäld beräkning, antalet lokalbrefkort, som årligen genom postverket be¬
fordrades, utgjorde:
enkla brefkort............................................... st. 1(11,980,
och brefkort med förutbetaldt svar............ » 1,196;
medförande alltså lokalbrefkortsbefordringen för postverket eu årsinkomst
af tillhopa 8,218 kronor 60 öre; och har styrelsen, med framhållande tillika
af den minskning i postverkets inkomster, som en nedsättning i portot för
4
Bevillningsutskottets Betänkande Aro 11.
lokalförsändelserna skulle medföra, vidare anfört, att val hade postverkets
trafikinkomster efter den nedgång i desamma, som egde rum år 1885 i
anledning af den då vidtagna förändringen i det inrikes brefportot, befunnit
sig i oafbrutet stigande, och visserligen hade postverkets trafikinkomster
allt sedan År 1879 hvarje år öfverstigit driftkostnaderna med icke obetydliga
belopp, men någon visshet förefunnes ej, att icke en ändring i detta, gyri-
samma förhållande förr eller senare kunde komma att inträda. Att det
med år 1889 nedsatta telegramportot kunde medföra eu minskning i bref-
utvexlingen, lede väl icke något tvifvel, liksom att den allt jemt fortgående
utvecklingen af telefonväsendet i än högre grad verkade i samma rigtning.
I allmänhet gälde nog, att eu nedsättning i portoafgifter framkallade eu
ökad korrespondens; men det syntes tvifvelaktigt, om denna regel kunde
vara tillämplig äfven då fråga vore om en afgift, som redan vore så låg
som den för lokalbref utgående. Generalpoststyrelsen ansåge sig alltså icke
kunna föreslå nedsättning i portoafgiften för vare sig lokalbrefkort eller
lokalbref.
Beträffande korsbandsförsändelser föreslog deremot styrelsen, bland
annat, att minimiportot för försändelser af ifrågavarande slag, Indika å
postanstalt behandlades utan att med post eller af landtbrefbärare fort-
skaffas, nedsattes till hälften af de för dylika försändelser vid annan befor¬
dran utgående ininimiafgifter. Sedan Kong]. Maj:t, i öfverensstämmelse
med generalpoststyrelsens berörda förslag, till nästlidna års Riksdag gjort
framställning i fråga om vissa slag af korsbandsförsändelser, samt denna
framställning af Riksdagen bifallits, hafva, enligt dels nådiga kungörelsen
den 22 maj 1891 angående ändring i nådiga kungörelsen den 11 maj 1883
angående vilkoren för tidningars och tidskrifters postbefordran och dels
generalpoststyrelsens kungörelse den 29 juni 1891 angående nedsättning af
portoafgifterna för vissa korsbandsförsändelser vid lokalbefordran, porto-
afgifterna för samtliga lokala korsbandsförsändelser blifvit bestämda att
utgå i öfverensstämmelse med hvad generalpoststyrelsen sålunda föreslagit.
Då, såsom af ofvanstående redogörelse framgår, för lokalbefordran åt
postförsändelser i allmänhet minimiportot är bestämdt till hälften af den
minimiafgift, som vid annan befordran af enahanda försändelser utgår,
innebär det, ur teoretiskt synpunkt sedt, otvifvelaktigt eu oegentlighet, att
portot för lokalbrefkort är bestämdt till samma belopp som portot för
brefkort inrikes orter emellan. Denna oegentlighet saknar dock ingalunda
motsvarighet i andra länder. Tvärt om synes det snarare vara regeln, att
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11. 5
särskildt porto för lokalbrefkorten icke ifrågakommer. I Tyskland, Öster¬
rike, Schweiz, Danmark, Norge och Nordamerikas Förenta stater taxeras
visserligen lokalbrefven efter andra grunder än vanliga bref; men bland
alla dessa länder är det endast Danmark och Norge, som infört ett lägre
porto för lokalbrefkort än för bref kort till inrikes orter i allmänhet. 1
begge dessa länder är portot för enkelt lokalbrefkort 3 öre och för dubbelt
sådant 6 öre. ' ■’ , ; .
Införandet af särskildt porto för lokalbrefkorten i Danmark var dock
helt enkelt eu nödvändighet, för så vidt sådana brefkort der skulle finna
någon användning. 1 Danmark är nemligen portot för brefkort till inrikes
orter i allmänhet 5 öre, under det att portot för lokalbref utgår med 4 öre.
Under sådana omständigheter var det naturligtvis af nöden att för lokal¬
brefkorten fastställa ett särskildt porto, lägre än detta sistnämnda.
Hvad åter beträffar Norge, der det särskilda portot för lokalbrefkort
infördes år 1888, saknar utskottet kännedom om de närmare omständig¬
heter, som der föranledt åtgärdens vidtagande.
Hos oss skulle emellertid eu nedsättning i portot för lokalbrefkorten
ega föga betydelse i praktiskt hänseende, helst numera efter införandet af
lokalkortbrefven, hvilka jemte vissa slag af korsbandsförsändelser lära till
eu väsentlig del hafva utträngt lokalbrefkorten. Utskottet kan derför icke
finna, att Riksdagen genom bifall till motionen skulle tillmötesgå något
allmännare känd! och mera afsevärdt behof hos den korresponderande all¬
mänheten. Vid sådant förhållande och då, enligt hvad utskottet inhemta!,
under innevarande år nedsättning lärer komma att ske dels i afgiften för
postanvisningar och dels i paketportot, hvarigenom postverkets inkomster
komma att, åtminstone till eu början, minskas, anser utskottet det icke
vara skäl, att Riksdagen för närvarande besluter den af motionären före¬
slagna portonedsättningen; hemställande utskottet alltså,
att ifrågavarande motion icke matte af Riksdagen
bifallas.
Stockholm den 5 maj 1892.
l'a utskottets vägnar:
F. BARN EKO W.
BevillninysatiskoUelts Betänkande N:o 11.
(7
Reservation:
af herrar J. Johansson i Noraskog, Collander, Fredholm och Ther-
mamius:
»Den undantagsställning, lokalbrefkorten med hänsyn till portosatsen
intaga, innebär, enligt vårt förmenande, en oegentlighet, som, derest icke
särskilda omständigheter annat föranleda, bör undanrödja^.
Det enda skäl, som skulle kunna anföras mot den nu ifrågasatta ned-
sättningen åt portot för lokalbrefkorten, vore, att en sådan åtgärd skulle
kunna verka minskning i postverkets inkomster, men dels kan, på sätt ock
motionären framhållit, någon minskning i den i och för sig obetydliga in¬
komst, som för lokalbrefkortsbefordringen inflyter till postverket, icke ega
nämnvärd betydelse för verkets finansiella ställning, och dels är det inga¬
lunda visst, att en eventuel nedsättning i portot komme att verka sådan
minskning.
Erfarenheten från vårt grannland Norge, der portot å lokalbrefkort,
efter att förut hafva varit lika med portot för andra inrikesbrefkort, eller
ö öre, den 1 juli 1888 nedsattes till 3 öre, synes nemligen gifva helt
annat vid handen. Af en från kongl. norska regeringens departement för
det inre till generalpoststyrelsen den 10 nästlidne mars aflåten skrifvelse,
af hvilken utskottet blifvit satt i tillfälle att taga del, liar nemligen in-
hemtats, huru som under nedannämnda år i Norge befordrats följande antal
lokalbrefkort: J
år
|
1885....................
|
................... st.
|
74,800
|
»
|
1886..................
|
»
|
90,100
|
»
|
1887....................
|
• »
|
89,200
|
»
|
1888..................
|
|
109,200
|
X
|
1889.....................
|
|
173,800
|
»
|
1890.................
|
|
207,500
|
»
|
1891 ...............
|
»
|
249,400
|
Såsom häraf framgår, har antalet försändelser stigit i ojemförligt
större proportion under de år, som förflutit efter portonedsättningen, än
under åren närmast förut; och vi våga antaga, att äfven hos oss eu ned¬
sättning af den nu gällande portosatsen skulle hafva till följd eu ökning i
antalet försändelser af ifrågavarande slag.
Väl kan här göras den invändningen, att en sådan ökning i lokal-
brefkortskorrespondensen må hända skall komma att tillskynda postverket
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.
7
så stor tillökning i expeditionskostnader, att reformen komme att medföra
förlust i stallet för vinst; men med det ringa rymdomfång, som dessa för¬
sändelser i förhållande till eu del korsband sförsändelser intaga, synes det
oss vara utom allt tvifvel, att expeditionen af en inträffande större an¬
vändning af lokalbrefkort mycket väl skall kunna ombesörjas af den be¬
fintliga brefbärarecorpsen.
Utskottet omnämner, att i Danmark är »portot för brefkort till in¬
rikes orter i allmänhet 5 öre, under det att portot för lokalbref utgår med
4 öre», och säger, att det under sådana omständigheter »naturligtvis var
af nöden att för lokalbrefkorten fastställa ett särskildt porto, lägre än
detta sistnämnda». Vi hafva tillåtit oss kursivera eu del af utskottets ut¬
låtande angående förhållandena i Danmark, emedan deraf ganska otvetydigt
framgår, att motionärens förslag, såsom utskottet också annorstädes indirekt
medgifvit, ur teoretisk synpunkt sedt, otvifvelaktigt är rigtigt.
Att eu del länder fortfarande bibehålla denna oegentlighet i porto¬
satserna, synes oss icke utgöra något skäl att låta den qvarstå hos oss.
Fast mera borde då exemplet från grannländerna, Norge och Danmark,
med hvilka vi i fråga om öfriga portosatser och i flera andra hänseenden
hafva så mycket gemensamt, mana till att med dem gå i spetsen med
hänsyn till en konseqvent likformig portotaxa.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställa vi,
att Riksdagen måtte besluta, att portoafgifterna för
lokalbrefkort skola utgå med följande belopp, nemligen:
för lokalbrefkort, enkelt......................................... 3 öre,
» » , åtföljdt af blankett till svar.... 6 » .»