Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 16.
1
N:o 16.
Ank. till Riksd. kansli den 21 april 1891, kl. 5 e. m.
Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 5, i an¬
ledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående utfärdande af föreskrifter i afseende å befordran
till underlöjtnant.
Till utskottets handläggning har hänvisats en inom Andra Kammaren
väckt motion, n:o 174, hvari herr J. Nydahl erinrar, att enligt nu gällande
bestämmelser rekryteringen af officerscorpsen nära nog uteslutande ligger i
regementschefens hand, i det han antager officersaspiranten till volontär och
dervid, med iakttagande af vissa fordringar rörande ålder och kroppsbeskaffen-
het, är oförhindrad att handla helt och hållet efter godtycke utan att behöfva
fästa afseende vid de mer eller mindre tillfredsställande vitsord om flit, skick¬
lighet och uppförande, som den ene eller andre sökande förvärfvat sig, hvari¬
genom möjligheten står öppen för mannamån och nepotism, i det regements¬
chefen är oförhindrad att, för beredande af bättre tur åt närskylda, till läg¬
lig tid icke antaga några oföcersaspiranter eller utestänga sådana, som skulle
kunna taga den bättre turen, och skulle flerstädes ej ens vara möjligt att
utan relationer, utan inflytelserika anhöriga eller personer i framstående
samhällsställning, blifva antagen till volontär (officersaspirant); att den krets,
hvarur officerarne rekryteras, bör vidgas, samt bestämmelserna om inträde
på officersbanan gå ut på, att redan från början ett godt urval kan göras,
och att man kan få in uti armén sådana, som sköta och skött sina skol¬
studier väl, så att officersbefordran ej må vara ett klassprivilegium, och
predestinationsgrunder ej må finnas; att vid ofiicersaspirants kommendering
till underoflicersskolan regementschefen ej behöfver taga hänsyn till de vits-
Bih. till Riksd. Prot. 1891. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 14 Käft. (N:o 16.) 1
2
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande fao 16.
ord, som erhållits i mogenhetsexamen, eller det omdöme, som afgifves af dem,
som ledt officersaspirantens militära uppfostran; samt att officersaspiranten
för befordran till sergeant endast behöfver godkända betyg i underbefäls¬
skolans allmänna kurs, under det att en underofficersapirant ej skulle befordras
till sergeant med mindre än att han aflagt med beröm godkänd examen i
samma skolas högre kurs, hvarigenom till skada för officerscorpsens anseende
högre anspråk ställas på underoffiersaspiranten för befordran till sergeant än
på officersaspiranten för vinnande af inträde vid krigsskolan, och kommer
undervisningen derstädes att lida, om elever ditkommenderas, hvilkas under¬
befälsbildning är bristfällig och lemnar mycket öfrigt att önska.
Slutligen sammanfattar motionären sina motiv sålunda: »Det kan inga¬
lunda vara lämpligt, fast mera menligt inverka på officersrekryteringen, att
denna utan några afsevärda inskränkningar ligger i regementschefernas
händer, till följd hvaraf befordran till officer kan komma att bero af relatio¬
ner eller blifva ett klassprivilegium, anspråken på officersaspirantens skol¬
studier och på hans genomgång af underofficersskolan äro mindre än måttliga,
intet afseende behöfver fästas vid deras omdöme, som närmast ledt officers¬
aspirantens militära uppfostran, och nu gällande bestämmelser icke tillgodose
och främja det ur många synpunkter så nyttiga urvalet af officersämnen»;
samt föreslår på grund häraf »att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes rörande befordran till underlöjtnant utfärda
sådana föreskrifter, att här omförmälda olägenheter varda afhulpna, och att
således rekryteringen af svenska arméns officerscorps måtte underkastas
sådana former och vilkor, att garantier för dess ordnande på ett tillfreds¬
ställande och ändamålsenligt sätt komma att förefinnas.»
Före år 1866 rekryterades svenska officerscorpsen dels från kadettskola/n,
der minderårige ynglingar af högst 16 års ålder antogos till elever och der
de under en flerårig kurs jemte den militära utbildningen äfven åtnjöto
humanistisk undervisning, dels med aspiranter, som aflagt mogenhetsexamen
och af regementscheferna utan föregående prof konstituerades till under¬
officerare och såsom sådana deltogo i vissa vapenöfningar samt aflade examen
vid något af de dels privata, dels vid artilleriregementena anordnade läro¬
anstalterna för linieofficerare, der teoretisk militärundervisning meddelades
under omkring 8 månader.
År 1866 bestämdes, att all officersrekrytering skulle ske från den till
krigsskola omändrade kadettskolan, och sökte man härvid att bibehålla för-
delarne af de föregående båda rekryteringssätten genom att föreskrifva mogen¬
3
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 16.
hetsexamen såsom fordran för inträde vid krigsskolan och såmedelst gifva
heder åt den humanistiska bildningen, på samma gång som utbildningen vid
krigsskolan blef rent militärisk.
Snart märktes dock att de utexaminerade eleverna voro underhaltiga
i den praktiska militärtjensten till följd af bristande tjenstgöring vid trupp.
För att afhjelpa detta föreskrefs år 1874, att före inträdet vid krigsskolan
skulle aspiranten anställas som volontär vid något regemente samt såsom
sådan genomgå volontärskola.
Såsom synes, hafva tre olika sätt användts för utbildning af officers-
aspiranter, nemligen genomgåendet af kadettskola, krigsskola utan förutgången
trupptjenstgöring, eller krigsskola med förutgången anställning vid trupp och
derunder aflagda kompetensprof; oberäknadt det inom vår armé före 1866
jemte kadettskolan använda sättet att utan förutgången militärtjenstgöring
konstituera underofficerare, som sedermera genom gradpassering och genom¬
gående af en kort teoretisk undervisningskurs i militärämnen utbildades
till officerare, hvilket utbildningssätt, säreget för vårt land, på goda skäl
frångicks.
Uti tjenstgöringsreglementet för armén stadgas med afseende på anta¬
gandet af volontär samt befordringar till och med underlöjtnantsgraden bland
annat följande:
Del II Kap. I § 4 mom. 11. Regementschefen skall, i hvad på
honom ankommer, sörja för att regementet så till personal som hästar städse
är fulltaligt, använda all omsorg vid antagandet af personal till de särskilda
beställningarna vid regementet samt med oveld och oaflåtligt afseende på
tjenstens bästa handhafva befordringsväsendet.
Del II Kap. III § 3 mom. 2. Volontär antages af regementschef på
grund af ansökan. — — — — —
------ § 8, mom. 5. Befordran till underbefälsbeställning äfvensom trans¬
port inom underbefälsgraderna sker af vederbörande regementschef eller chef,
som har regementschefs myndighet öfver personalen.
Befordran till officersbeställning — — sker af Konungen.
---mom. 6 punkt 2. Vid befordran till underbefälsbeställning äfven¬
som vid förslags afgifvande till sådan får ej öfverhoppning af tjenstegrad
ifrågakomma, utom för volontär, som aflagt mogenhetsexamen.
--mom. 7. Till officersbeställning från och med underlöjtnants¬
graden — — — afgifves förslag af regementschef eller chef, som har rege¬
mentschefs myndighet öfver personalen.
4
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o 3) Utlåtande N:o 16.
Del II Kap. III § 11 mom. I. Sergeant tillsättes, efter bataljons-
och kompanichefernas hörande — — Den, som konstitueras, skall hafva
aflagt de för befordran vid vederbörligt vapenslag faststälda praktiska och
teoretiska prof.
Del II Kap. Yl § 3 mom. 4. För att varda antagen såsom elev vid
krigsskolan erfordras:
att vara sergeant i regemente;
att högst tre år före april månad det år inträde sökes hafva aflagt
mogenhetsexamen med minst betyget »godkänd» dels såsom hufvudbetyg och
dels i historia och geografi samt i de lefvande språk, i hvilka pröfning egt
rum, äfvensom att i matematik hafva undfått minst betyget »godkänd» vid
examen på reallinien eller, derest examen aflagts på klassiska linien, vid
kompletteringsexamen i föreskrifven ordning uti detta ämne; och att vid
särskild läkarebesigtning, som anställes af en dertill förordnad läkarenämnd,
hafva befunnits ega frisk kropp utan lyten, sjukdomsanlag eller fel i syn-,
hörsel- eller talorgan samt vara vaccinerad.
Af regementschefen öfversändes ansökan med åtföljande handlingar
till chefen för krigsskolan minst en månad före början af ny kurs.
De elever, som blifvit behörigen anmälda, beordras (till ett antal af
högst 80) på hemställan af chefen för krigsskolan af Konungen till skolan
såsom elever.
Del II Kap. III § 13 mom. I. För att kunna föreslås till under¬
löjtnant fordras:
a) att hafva aflagt afgångsexamen från krigsskolan samt, hvad vid¬
kommer artilleriet och fortifikationen, att hafva uti afgångsexamen från ele¬
mentarläroverk undfått högre betyg i matematik än »godkänd» enligt for¬
dringarna på reala linien, eller vid något af artilleriregementenas eller forti¬
fikationens läroverk ådagalagt sådana insigter i detta ämne, att de bort vid
afgångsexamen tillerkännas berörda högre betyg; eller
b) att i sex år hafva varit i tjenstgöring såsom underofficer, deraf minst
två år såsom fanjunkare, samt ådagalagt framstående duglighet och så i
som utom tjensten utmärkt sig genom ett hedrande uppförande.
---mom. 2. Den, som aflagt afgångsexamen från krigsskolan och
dervid såsom slutbetyg för uppförande erhållit »mycket godt» eller »godt»,
är berättigad att i den ordning, hvari han å eu, på grund af ådagalagda
kunskaper och färdigheter, uppgjord turlista är uppförd, varda föreslagen
till underlöjtnant, derest lön finnes ledig på stat vid (eljest öfver stat i)
det regemente, hvars chef insändt hans ansökan om inträde vid krigsskolan.
--mom. 3. Den, som aflagt afgångsexamen från krigsskolan, men
dervid såsom slutbetyg för uppförande fått »oklanderligt» eller »mindre stad-
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 16. 5
gadt», får föreslås till underlöjtnant, i förra fallet efter sex månader och i
senare fallet efter ett år från examensdagen, så framt anledning till anmärk¬
ning mot hans uppförande derunder icke förekommit; han bör under denna
tid så vidt möjligt hafva varit i tjenstgöring. För förhållandet skall redogöras
i förslaget.
Af förestående utdrag ur tjenstgöringsreglementet framgår följande:
1) att tvenne vägar finnas för att blifva befordrad till svensk officer:
a) att blifva antagen till volontär vid ett regemente samt genomgå under¬
befäls- och krigsskola och b) att såsom underofficer tjena med utmärkelse i
minst 6 år, hvaraf 2 år såsom fanjunkare; af hvilka vägar den senare dock
ytterst sällan kommer till användning utom vid afskedstagande och derför af
utskottet i det följande ej kommer att beaktas;
2) volontär antages på ansökan ensamt af regementschef och placeras
af honom på visst kompani;
3) efter genomgången underbefälsskola, dit volontären beordras efter
kortare eller längre tids vapenöfning, beroende på vapenslag, samt, hvad
beträffar infanteriet, till det antal som Kongl. Maj:t för hvarje regemente
bestämmer, befordras volontär (officersaspirant) till sergeant;
4) sergeanter, som atlagt mogenhetsexamen, med minst betyget »god¬
känd» i vissa angifna ämnen, beordras till krigsskolan till det antal, som af
Kongl. Maj:t årligen bestämmes för hvarje regemente och ej får öfverstiga
sammanlagdt SO;
5) vid de förflyttningar, hvarom punkterna 3 och 4 tala, är rege¬
mentschefen ensamt bestämmande efter bataljons- och kompanichefs hörande
och med iakttagande af skolbetygen samt andra föreskrifna kompetensvilkor;
6) efter genomgång af krigsskolan — vid artilleriet och fortifikationen
under förutsättning af qvalificeradt betyg i matematik i mogenhetsexamen
— är sergeanten berättigad att blifva föreslagen till officer vid det regemente,
hvars chef insändt hans ansökan om inträde vid krigsskolan; samt
7) Konungen utnämner underlöjtnant.
Från och med officersaspirantens antagande till volontär till och med
hans beordrande till krigsskolan är således regementschefen den bestämmande,
och motionären har således fullkomligt rätt, att rekryteringen af officers-
corpsen nära nog uteslutande ligger i regementschefens hand. Sedan aspi-
ranten antagits till volontär, erhåller regementschefen väsentlig ledning vid
bedömandet af hans duglighet för vapnet, derigenom att kompanibefälet och
6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 16.
de respektive skolornas ledare skola afgifva sina vitsord, men vid sjelfva
antagandet till volontär är med den nuvarande organisationen af armén
chefen hänvisad uteslutande till sitt eget omdöme och de upplysningar han
kan förskaffa sig utom regementet.
Visserligen torde dock vara väl mycket sagd! att, såsom motionären
säger, regementschefen är »oförhindrad att handla helt och hållet efter god¬
tycke», ty enligt det först citerade momentet af tjenstgöringsreglementet
skall regementschefen använda all omsorg vid antagandet af personal till de
särskilda beställningarna vid regementet samt med oveld och mflåtligt afseende
pa tjenstens bästa handhafva befor äring sväsendet, och torde väl således till
förekommande af godtycke och mannamån ganska bindande föreskrifter före-
finnas för hvarje samvetsgrann och om en god rekrytering af officerscorpsen
angelägen chef. Utan afl fråga egen dock den regementschef, som ej är
genomträngd af dessa sina pligter, möjlighet att låta godtycket bestämma
valet af volontär, och äfven om regementschefens bemödande i att tillgodose
officerscorpsens och regementets intressen är så fullständigt som möjligt, kan
dock olägenhet deraf uppstå, att han ensam är den bestämmande utan någon
annan intresserads hörande, på grund af ofullkomligheten i allt menskligt
görande och låtande, samt möjligheten att omdömet i speciella fall kan vilse¬
ledas af fördomar, slägtskap, vänskap med mera dylikt. Kändt torde ock
vara, att fäll förekommit, der man tyckt sig finna att förtjenst och skicklig¬
het ej varit de ledande principerna vid officersaspirantens antagande till
volontär. Utskottet anser derför önskligt, att något kunde åtgöras för
införande af förbättringar i detta afseende.
Betraktar man de skilda sätt, som användas i olika länder för officers¬
corpsens rekrytering, särskiljas tre hvarandra väsentligen olika vägar:
1) kadettskolor, använda delvis i Tyskland, Österrike, Ryssland och
Frankrike (S:t Cyrj och hos oss före 1866. I Sverige användes detta
rekryteringssätt fortfarande för flottan;
2) krigsskolor utan förutgången anställning vid trupp, använda delvis
i Ryssland, Italien och Frankrike (1’école polytechnique) och hos oss mellan
1866 och 1874; samt
3) krigsskolor med förutgången anställning vid trupp, antingen såsom
frivillige eller på grund af värnpligt, använda i Tyskland, Frankrike, Ryss¬
land, Italien, Schweitz, Norge och Danmark samt Sverige efter 1874.
Kadettskolorna äro olämpliga derför, att de ej kunna utan stora om¬
kostnader lemna tillräckligt antal officerare för arméns behof den praktiska
undervisningen rörande den inre tjensten vid ett truppförband blir otillfreds¬
ställande, och, hvad beträffar specialvapen, derför, att endast med mycken
7
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 16.
svårighet och kostnad nöjaktig rekrytutbildning och praktisk kännedom om
truppföring kunna bibringas eleverna. Dessutom passa dessa skolor föga till
tidens anda.
Det andra systemet med krigsskola utan förutgången anställning vid
trupp är onekligen det, som erbjuder minsta tillfället till godtycke och
mannamån, enär härvid jemförelsevis lätt anordnas fri konkurrens för inträdet
till skolan. 1 verkligheten ställer det sig dock med afseende på det resultat
det lemnar afgjordt sämst. De teoretiska studierna kunna visserligen väl
tillgodoses genom att uppställa mogenhetsexamen med eller utan skärpning
såsom vilkor för inträde, men den militära praktiska utbildningen blir
lidande.
Erkännande nyttan och önskvärdheten af att, såsom motionären fram¬
håller, få in uti armén sådana ynglingar, som »sköta och skött sina skol¬
studier väl», torde dock detta ingalunda vara det vigtigaste vid val af
otficersaspirant, ty vid rekrytering af arméns officerscorpser bör mera hän
syn tagas till ynglingens goda förstånd, praktiska blick och karakter
än till hans goda läshufvud. Så t. ex. handlar den rytterichef fullt rigtigt,
som vid val af officersaspirant föredrager en yngling, som har fallenhet för
och vana vid ridning, men ett medelmåttigt studentexamensbetyg, framför en
yngling, som tagit mycket högre betyg i samma examen, men aldrig suttit,
på en häst.
Äfven ur andra synpunkter är ock mindre lämpligt, att officersaspi-
ranten först efter krigsskolans genomgång får tjenstgöra vid trupp. Han
kan icke vid^ skolan fullt tillgodogöra sig undervisningen, om han icke förut
förvärfvat någon praktisk erfarenhet om militärtjenst. Om han mindre väl
passar för det militära yrket, märker han detta så sent, att det har sina
svårigheter att byta om lefnadsyrke. Den gallring, som man i detta afseende
kunde förvänta från skolan och dess lärarepersonal, blir ej på långt när så
effektiv, som da den utöfvas af det för hvarje särskildt regemente ansvariga
befälet.
Det tredje systemet, krigsskola med förutgången tjenstgöring vid trupp,
torde vara allmänt erkändt som det bästa, då ett stort antal officerare skall
utbildas. Fördelarne framträda tydligast vid värnpligtsarméer. Hvarje krigs-
duglig yngling skall i de länder, som hafva arméorganisationen grundad på
allmän värnpligt, vapenöfvas. Har han den erforderliga humanistiska bild¬
ningen, kan hans utbildning härvid afpassas så, att den lämpar sig för
officersaspiranten. Till mycket stort antal kunna officerare utbildas, bland
hvilka de bäste utväljas på grund af betyg och tjenstgöringsprof till office¬
rare på stat, under det att de öfrige blifva reservofficerare. Så är förhål¬
8
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 16.
landet i Norge och Danmark. Såsom förhållandet deremot nu är i Sverige,
finnes egentligen ingen reservhefälsinstitution.
För rekrytering af officerscorpsen kan regementschefen under våra nu¬
varande förhållanden antingen antaga endast så många aspiranter till volon-
tärer, som han kan beräkna att officersbehofvet under de närmaste åren,
såsom det af Kongl. Maj:t faststälts för hvarje regemente, kommer att kräfva,
eller ock ett större antal, bland hvilka sedan de bäste uttagas. I förra
fallet anser sig regementschefen hälft förbunden att, om ynglingen icke visar
sig bestämdt oduglig till krigstjenst, söka fortleda honom genom graderna
till uppnående af underlöjtnantsfullmagten. I senare fallet ställer sig valet
lättare för chefen, men den olägenheten visar sig, att ynglingar indragas
uti regementets tjenst utan att de bestämdt veta, om någonsin plats föl
dem skall yppa sig att blifva officer, då de under förberedelsetiden kunna
förbigås af kamrater, och dessutom plats ej kan beredas åt alla, som
sålunda antagas. Utskottet anser sig böra påpeka, att den utväg, som här¬
vid kunde ifrågasättas för dessa svårigheters afhjelpande genom att vid
regementet fast anställa ett obegränsadt antal officerare, af hvilka ett större
antal till en början blefve lönlösa, ej vore praktiskt, enär befordran inom
regementet vid sådan anordning blefve så långsam, att det skulle menligt
inverka på officerscorpsens duglighet och intresse för tjensten. Huru
önskvärdt det än vore att på dylikt sätt utan nämnvärd kostnad erhålla
ett ökadt antal fast anstälda officerare, skulle likväl ett sadant anordnande
blifva för armén ofördelaktigt.
Utskottet föreställer sig, att af de nyssnämda tvenne utvägarne för
officersaspiranters antagande den senare, enligt hvilken ett större antal volon-
tärer antagen och bland dessa gallring efter någon tids tjenstgöring eger rum,
är den, som är mest lämpad för vidare utveckling och bäst svarar mot de
fordringar, som man kan ställa pa en rättvis och ändamålsenlig rekiytering.
Sålunda skulle denna utväg framställa sig på ett helt naturligt sätt, om
det af generalskomitén nyligen afgifna yttrande öfver förslaget till grunder för
ny härordning blefve antaget, i ty att enligt detsamma sättet för anställning
och första utbildning såsom reservofficersaspirant och aspirant till officersbeställ¬
ning på stat blir enahanda. Båda kategorierna skola nemligen hafva aflagt
mogenhetsexamen eller annan dermed jemförlig examen, inträda i tjenstgöring
den 1 juli, genomgå rekrytskola och reservofficerskurs samt derefter om¬
kring den 15 maj följande år aflägga reservofficersaxamen. Efter afläggan¬
de! af denna genomgå aspiranterna en instruktions-tjenstgöring vid trupp
intill repetitionsöfningens början, och sedan äfven dessa bevistats, blifva åt
de sökande de skickligaste kommenderade till krigsskolan för vinnande af
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 16. 9
kompetens till fast anställning såsom underlöjtnanter, medan de öfrige, hvilka
först vid näst infallande repetitionsöfningar åter inträda i tjenst, i sinom tid
befordras till reservunderlöjtnanter.
På detta sätt går vägen till den fasta officersbeställningen igenom reserv-
officerskursen, och dä skilnaden emellan reservofficersaspirant och aspirant
ti.ll fast officersanställning ofta torde komma att visa sig först, när fråga blir
om kommendering till krigsskolan, torde följden blifva en för båda parterna
ganska helsosam täflan.
Med den arméorganisation, Sverige nu har, låter sig ej den nyss
nämnda anordningen af officersutbildningen fullt förena, men det synes ut¬
skottet, som möjligen något i denna rigtning skulle kunna åstadkommas, om
ett ökadt antal officersaspiranter antoges, hvilka alla, helst efter förutgången
rekrytskola vid regementet, kommenderades liksom nu till underbefälsskola,
efter hvars genomgående, de skickligaste, till det antal från hvarje rege¬
mente, som årligen genom generalorder bestämmes, beordrades till krigs¬
skolan, under det att de öfrige efter aflagd reservofficersexamen förklarades
kompetente till reservunderlöjtnanter och sålunda bildade eu välbehöflig för¬
stärkning till det vid mobilisering erforderliga befälet.
Hvad beträffar volontär kommendering till underbefälsskola och
derefter skeende befordran till sergeant äfvensom kommendering till krigs¬
skolan, är visserligen, som ofvan nämnts, regementschefen härvid bestäm¬
mande, men skall dock inhemta vederbörande kompanichefs yttrande; hvar¬
förutom aspiranten skall hafva uppfylt vissa bestämda fordringar samt aflagt
faststälda praktiska och teoretiska prof, hvadan faran för misstag från rege¬
mentschefens sida i väsentlig mån synes vara utesluten.
Gentemot motionärens yttrande, att officersaspiranten skulle komma
till krigsskolan med bristfällig underbefälsbildning samt att fordringarna för
befordran till sergeant skulle vara större för underofficers- än för officers¬
aspiranten, får utskottet, med stöd af från chefen för krigsskolan lemnade
uppgifter upplysa, att från och med 1883, eller året efter det genomgåendet
af underbefälsskolan gjorts till vilkor för inträde vid krigsskolan, till och
med nu pågående lärokurs, af de vid krigsskolan antagne eleverna 95 pro¬
cent hafva genomgått underbefälsskolans högre kurs, deraf 88 procent med
beröm godkänd, och då under de senaste 4 lärokurserna i medeltal endast
eu elev genomgått blott allmänna kursen, torde de i detta afseeende fram-
stälda anmärkningarna vara af mindre betydelse.
Med all sannolikhet skulle en sådan utveckling af volontärsinstitu-
tionen, som utskottet ofvan ansett lämpligen böra införas, äfven på detta
område framkalla än bättre resultat.
Bih. till Riksd. Prof,. 1891. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 14 Raft. (N:o 16.) 2
10 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 16.
På grund häraf får utskottet hemställa,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kong!. Maj:t an¬
hålla, det Kong!. Maj:t täcktes taga i Öfvervägande,
huru vida genom ändrade föreskrifter för rekryteringen af
arméns officerscorps antagandet och urvalet af aspiranter
till officersbeställning på stat må kunna underlättas och
pa ett mera tillfredsställande sätt verkställas.
Stockholm den 21 april 1891.
På utskottets vägnar:
Allt; WI JK ANDER.
Stockholm, Associations-Boktryekeriet, 1881.